EXAMENSARBETE - MAGISTERNIVÅ I VÅRDVETENSKAP
VID INSTITUTIONEN FÖR VÅRDVETENSKAP 2011:91
Sju hälsoarbetares erfarenheter av att främja barns hälsa i Kambodja
En kvalitativ studie
Ann-Margreth Göransson
Eivor Johansson
Sammanfattning
Kambodja är ett av de fattigaste länderna i Sydostasien, många människor lider av nedsatt hälsotillstånd efter alla år av krig. Syftet med studien är att beskriva hälsoarbetarnas erfarenheter av att främja barns hälsa i Kambodja. Studien utfördes enligt en kvalitativ metod och består av intervjuer som utfördes med hälsoarbetare som arbetar inom statliga, icke statliga organisationer och på privat klinik. Intervjuer och textmaterial analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att på statlig nivå ges möjligheter att arbeta hälsofrämjande för att kunna påverka barns hälsa och på den praktiska nivån visar sig dock begränsningar i form av olika hälsohinder.
Resultatet kan användas för att diskutera vad som kan främja och begränsa barns hälsa.
Hälsoarbetarna anser att det är viktigt att satsa på att alla barn skall få möjlighet att gå i skolan och att utbildning leder till en av de grundläggande rättigheterna, bästa möjliga hälsa.
Nyckelord: Child health care, Cambodia, education, coinrubbing.
Uppsatsens titel: Sju hälsoarbetares erfarenheter av att främja barns hälsa i Kambodja – en kvalitativ studie
Författare: Ann-Margreth Göransson och Eivor Johansson
Ämne: Vårdvetenskap
Nivå och poäng: Magisternivå, 15 högskolepoäng
Kurs: Specialistutbildning med inriktning mot distriktssköterska Handledare: Britt- Marie Halldén
Examinator: Kristina Nässén
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING _________________________________________________________ 1 BAKGRUND _________________________________________________________ 1 Den globala hälsan för barn _________________________________________________ 1 Kambodja ________________________________________________________________ 2 Hälsan i Kambodja ________________________________________________________ 3 Vårdvetenskapligt perspektiv ________________________________________________ 5 PROBLEMFORMULERING ____________________________________________ 6 SYFTE ______________________________________________________________ 6 METOD _____________________________________________________________ 6 Ansats ___________________________________________________________________ 6 Urval ____________________________________________________________________ 7 Datainsamling _____________________________________________________________ 8 Dataanalys _______________________________________________________________ 8 Etiska överväganden ______________________________________________________ 10 RESULTAT _________________________________________________________ 10
Hälsofrämjande åtgärder och hälsohinder ____________________________________ 11 Hälsofrämjande åtgärder __________________________________________________ 11 Vaccinerar ____________________________________________________________________ 11 Undersöker, ger behandling och dokumenterar ________________________________________ 12 Informerar, utbildar och undervisar _________________________________________________ 14 Distribuerar näring till de allra fattigaste _____________________________________________ 15 Ger omsorg till barn när föräldrar saknar resurser ______________________________________ 16 Hälsohinder _____________________________________________________________ 16
Tilltro till traditionell läkekonst ____________________________________________________ 16 Bristande förståelse och analfabetism _______________________________________________ 17 Otillgängliga landsbygdsområden __________________________________________________ 18 Fattigdom _____________________________________________________________________ 18
DISKUSSION _______________________________________________________ 19 Metoddiskussion __________________________________________________________ 19 Resultatdiskussion ________________________________________________________ 20 SLUTSATS __________________________________________________________ 23 REFERENSER ______________________________________________________ 24 BILAGOR __________________________________________________________ 28 Bilaga 1 _________________________________________________________________ 28 Bilaga 2 _________________________________________________________________ 29
INLEDNING
Under vår utbildning till distriktssköterska kom vi i kontakt med Minor Field Studies (MFS) som är ett stipendium som finansieras av Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (SIDA). Syftet med stipendiet är att öka kunskap och intresse för internationellt samarbete samt ge studenter möjlighet att lära mer om andra länder och på så sätt få en ökad internationell förståelse (Internationella Programkontoret, 2012).
Båda författarna har sedan tidigare intresse för utlandsarbete. MFS-stipendiet innebar att vi nu gavs möjlighet att inhämta material till vår magisteruppsats i ett utvecklingsland.
Kambodja är ett av världens fattigaste länder och detta land väckte vårt intresse.
I Kambodja är fattigdomen särskilt utbredd på landsbygden och bland barn, som utgör mer än hälften av landets befolkning. Många lever under fattigdomsgränsen med nedsatt tillgång till pengar, mat, utbildning och hälsovård. De tre senaste decennierna har en politisk oro, på grund av kriget som varit i landet resulterat i sociala och ekonomiska svårigheter för befolkningen. Tillgången till hälso- och sjukvård är för många familjer bristfällig på grund av ekonomiska svårigheter och brist på kunskap (The Starfish Project, 2012). Syftet med studien är att beskriva hälsoarbetarnas erfarenheter av att främja barns hälsa i Kambodja. Vad för möjligheter och begränsningar visar sig i det praktiska arbetet med barnen?
BAKGRUND
Den globala hälsan för barn
I Förenta nationernas konvention (FN) om barns rättigheter definieras begreppet barn som ”varje människa under 18 år”. Från FN:s Generalförsamling har UNICEF (United Nations Childrens Fund) mandat att arbeta för barns rättigheter för att deras grundläggande behov ska tillgodoses, samt verka för att vidga deras möjligheter. De arbetar med att förbättra barns ekonomiska och sociala villkor, såsom att alla barn i världen skall få tillgång till rent vatten, hälsovård, mat, utbildning, få hjälp vid katastrofer och skyddas från våld och övergrepp (UNICEF, 2009). Vid FN:s millennietoppmöte 2000 antog Kambodja och 188 stats-och regeringschefer Milleniemålen. Dessa åtta mål är att halvera världens fattigdom, uppnå
grundskoleutbildning för alla världens barn, öka jämställdheten och förbättra kvinnors ställning, minska barnadödligheten, minska mödradödligheten, stoppa spridningen av hiv/aids (Humant immunbristvirus) och andra sjukdomar, säkerställa en miljömässig hållbar utveckling och utveckla ett globalt partnerskap för utvecklingsländerna före 2015 (Svenska FN-förbundet, 2010).
Kambodja
Kambodja är ett av de fattigaste länderna i Sydostasien och med en befolkning på cirka 13,4 miljoner människor (WHO, 2010). Landet blev självständigt 1953, är knappt hälften så stort som Sverige och ungefär nio av tio kambodjaner tillhör majoritetsfolket khmer. Ungefär 70 % av kambodjanerna arbetar med jordbruk i självhushåll och i städerna är det framförallt fabriksarbete, hushållsarbete, gatuförsäljning m.m. Landets befolkning är ung, drygt en tredjedel av invånarna är yngre än 15 år och bara tre procent är äldre än 65 år (Utrikespolitiska institutet, 2011). Demokratiseringsprocessen fortsätter långsamt framåt i Kambodja, decennier av inbördeskrig har satt djupa spår i form av svaga politiska, sociala och ekonomiska institutioner och en utbredd fattigdom.
Landet står inför stora utmaningar såsom att hantera korruptionen, skapa en rättsstat, förankra en demokratisk kultur, skapa sysselsättning och bredda den ekonomiska basen, hantera klimat- och miljöfrågor, minska den växande ojämlikheten och hälsofrågorna.
Kambodjas regering antog 2006 en ny fattigdomsstrategi, regeringens strävan att uppfylla milleniemålen återspeglas i strategin (Utrikesdepartementet, 2008). Drygt en tredjedel av befolkningen lever på mindre än en dollar om dagen och kämpar för att överleva (UNICEF, 2006; Utrikesdepartementet, 2007).
Regeringen proriterar nu att förbättra den offentliga sektorn och bekämpa korruptionen.
Betydande investeringar har gjorts inom hälsa, utbildning, jordbruk och landsbygdsutveckling och har en direkt inverkan på Milleniemålen. Förväntningarna är att målen skall vara uppfyllda 2015 (Royal Embassy of Cambodia, United Kingdom, 2011).
Ett stort problem i Kambodja är bristen på utbildade invånare då Röda khmererna på 1970-talet krossade skolsystemet, en hel generation växte upp utan att lära sig skriva
och läsa. Skolor, läromedel och utbildade lärare saknas än idag och utbildningskvaliteten är låg (Utrikespolitiska institutet, 2011). Enligt Lasater, Upvall, Nielsen, Prak & Ptachcinski (2012) förlorade landet på 1970-talet många som var utbildade i vården, mentorer och ledare som hade underlättat kompetensutvecklingen för de som idag arbetar inom omvårdnad. En möjlighet till utbildning och utveckling har landet dock fått genom samarbete och globala partnerskap, ledarskap och akademiskt utbildade sjuksköterskor. Enligt regeringen har antalet nya skolor, universitet och utbildningscentrum ökat, resurserna skall dessutom utökas på landsbygden så att fler barn får möjlighet att gå i skolan (Royal Embassy of Cambodia United Kingdom, 2011).
Den världsomfattande kampanjen, Education for All (EFA), har varit den drivande agendan och stora framsteg har gjorts under det senaste 10 åren även om det var från en mycket låg nivå. Ett av regeringens viktigaste mål är nu att fler och fler barn skall genomgå grundskolan, vilket också sker, men tyvärr är det 50 % som inte slutför de första sex åren (SIDA, 2011). Orsaken är bl.a. att de måste hjälpa till med försörjningen och att informella avgifter tas ut, endast en fjärdedel går vidare till högstadiet (Utrikespolitiska institutet, 2011). UNICEF:s har också startat barnvänliga skolor som syftar till att ge alla barn en trygg och omhändertagande miljö (UNICEF, 2010).
Kambodja har fortfarande ett stort behov av utländskt bistånd och ungefär hälften av statsbudgeten utgörs av bistånd (U.S. Department of State, 2011). I Kambodja finns flera icke statliga organisationer som arbetar i landet, som verkar ideellt och exempel på detta är bland annat M´Lop Tapang och Help the Cambodian Children (Help the Cambodian Children, 2012; M´Lop Tapang, 2011).
Hälsan i Kambodja
Många människor i Kambodja lider av ett allmänt nedsatt hälsotillstånd efter alla år av krig och terror. I den offentliga sjukvården får befolkningen själva betala sjukvårdskostnaderna och dessa uppgår i genomsnitt till närmre en tredjedel av en familjs inkomster. Kambodja undertecknade FN:s konvention om barns rättigheter 1992 och sedan har barns förutsättningar att överleva och få sina grundläggande behov tillgodosedda förbättrats, men i en regional jämförelse är dock barnadödligheten hög.
Den kambodjanska konstitutionen garanterar fattiga människor möjlighet till medicinsk rådgivning, men i praktiken finns det inte många sjukhus och ännu färre som ger gratis rådgivning. Utbyggnaden av hälsovården sker långsamt och minst är tillgången på landsbygden där de flesta och fattigaste människorna bor. Av den fattigaste befolkningen på landsbygden är det mindre än tio procent som har tillgång till rent vatten och totalt i landet är det knappt 40 % (Utrikesdepartementet, 2007).
Mer än var tredje barn under fem år lider av undernäring och mödra- och spädbarnsdödligheten är hög (Utrikespolitiska institutet, 2011). Under 2005 avled 437 mödrar per 100000 och 66 barn per 1000 i samband med förlossningen. Enligt regeringen är detta för höga dödstal och regeringen anser att ytterligare måste göras inom hälsosektorn för att uppnå millenniemålen 2015 (Royal Embassy of Cambodia United Kingdom, 2011). En redovisning visar dock att dödstalen har minskat för barn under 5 år. År 2010 hade dödstalet minskat från 83 barn till 54 per 1000 levande födda jämfört med 2005 (Ministry of Health Cambodia, 2010).
En viktig del för att förhindra dödsfall bland barn är tillgång till rent vatten och sanitet (UNICEF, 2005). Brist på vaccinering, diarréer, infektioner och olyckor är andra allvarliga hot mot barnen. Vaccinationskampanjer i Kambodja har bidragit till mindre utbrott av mässling, stelkramp och Hepatit B, landet är nu fritt från polio sedan år 2000 (UNICEF, 2006). Årligen köper UNICEF vaccin och levererar till barn i cirka 100 länder, immunisering för att förebygga sjukdomar såsom difteri, mässling, kikhosta, polio, stelkramp och tuberkulos. Detta är en viktig del för att förbättra välbefinnandet och hälsan för barn (UNICEF, 2008). Stora satsningar har även gjorts för att få kontroll på spridning av hiv/aids genom rådgivning, testning och utbildningsprogram.
Antiretroviral behandling ges nu till ett stort antal hiv-smittade vuxna och barn (UNICEF, 2006).
Soeng, Grundy, Kamara, McArthur, Samnang, (2007) och har granskat det nationella vaccinationsprogrammet för att belysa hur vaccinationstäckningen i Kambodja kan förbättras. En undersökning 2009 visar att tillgänglighet av vaccin har ökat möjligheterna att minska dödsfall hos barn i Kambodja (Touch, Grundy, Hills, Rany,
Samnang Khalakdina, Jacobson, 2009). Enligt en studie som Hong & Chhea (2010) gjort på barn i åldern 1-5 år visar det sig att vaccinationsprogrammet bidragit till förbättringar när det gäller difteri, kikhosta och stelkramp. Fler barn vaccineras nu mot barnsjukdomar, vilket har medfört att det blir lättare att uppnå Millenniemålen.
Myndigheterna har även lyckats stävja en hiv-epidemi, men flertalet som är nysmittade är kvinnor och deras barn (Utrikesdepartementet, 2008).
Smittsamma sjukdomar dominerar i landet och WHO (Världshälsoorganisationen) har personal ute i landet för att ha kontroll och övervaka insatser när det gäller smittsamma sjukdomar, icke smittsamma sjukdomar, hälsa för barn och mödrar, kost och miljö, samt katastrofbistånd och humanitärt bistånd. En ny ”WHO Country Coperation Strategi”
stödjer också ”The new Government`s Health Strategic Plan” 2009-2015 i Kambodja.
Under 2010 och 2011 har WHO och regeringen flera gemensamma mål för att minska sjuklighet, dödlighet, förbättra hälsa under viktiga skeden i livet såsom vid graviditeten, förlossningen, nyföddhetsperioden, barndomen, samt förbättra den sexuella och reproduktiva hälsan. WHO stödjer även landet genom olika program för att hantera bakomliggande sociala och ekonomiska faktorer som påverkar ojämlikheter i hälsan, såsom fattigdom, mänskliga rättigheter och så vidare och arbetar även med landets miljöfrågor för att främja en sundare livsmiljö (WHO, 2010).
Vårdvetenskapligt perspektiv
Enligt WHO och UNICEF skall barnhälsovård skydda, främja och stödja alla barn, vilket skall leda till bästa möjliga hälsa och är en av de grundläggande rättigheterna för varje människa. Denna strategi är inte bara ett ansvar för regeringar, utan också för internationella organisationer, icke statliga organisationer och andra berörda parter (WHO, 2012). Andra berörda parter är de hälsoarbetare som möter barn och föräldrar och som ska arbeta för dessa rättigheter. Studier saknas som beskriver hälsoarbetares erfarenheter. I Kambodja finns hälsoarbetare anställda inom både statliga, icke statliga och privata organisationer för att arbeta med dessa grundläggande rättigheter. För att kunna få en uppfattning om hur olika organisationer och strategier fungerar i praktiken kan hälsoarbetares erfarenheter tillföra viktig kunskap, det vill säga människors upplevelser av sin vardag, livsvärldsperspektivet tas tillvara (Dahlberg, Segesten,
Nyström, Suserud och Dagerberg, 2003). Hälsoarbetares dagliga arbete kan därför bli ett viktigt komplement till hur strategier och olika organisationer av hälsovård fungerar.
PROBLEMFORMULERING
Många barn i Kambodja har ett nedsatt hälsotillstånd vilket kan bero på brist på vaccinationer, tillgång till rent vatten, avsaknad av näring, diarréer, infektioner och olyckor. Med dessa problem som utgångspunkt och med stöd av WHO:s mål att förbättra hälsan under viktiga skeende i livet såsom spädbarnsålder och barndom i Kambodja, ville vi söka kunskap om hur hälsoarbetare rent praktiskt arbetar med att främja barns hälsa. Detta för att öka vår interkulturella förståelse för erfarenheter av att främja barns hälsa i Kambodjansk kultur. Idag verkar det finnas en brist på forskning om hälsoarbetarnas egna erfarenheter för att förbättra barns hälsa. Hur stödjer hälsoarbetarna barns hälsa och ökat välbefinnande?
SYFTE
Syftet med studien är att beskriva hälsoarbetarnas erfarenheter av att främja barns hälsa i Kambodja.
Vad för möjligheter och begränsningar visar sig i det praktiska arbetet med barnen?
METOD
Ansats
För att beskriva hälsoarbetarnas erfarenheter av att främja barns hälsa valdes en kvalitativ forskningsansats med intervjuer som datainsamlingsmetod. Intervjuer kan enligt Kvale & Brinkman (2009) användas för att förstå ett problem utifrån från intervjupersonernas egen synvinkel och se betydelsen av deras erfarenheter. Dahlberg, Dahlberg och Nyström (2008) menar att antal intervjupersoner som behövs beror på undersökningens syfte. Materialet från datainsamlingen har bearbetats utifrån en
kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. I en induktiv ansats används enligt (Lundman & Hällgren Granheim, 2008) en förutsättningslös analys, där analysen utgår från texter som är baserade på människors berättelser om sina erfarenheter. Kvalitativ forskning skall utgå från ett vårdvetenskapligt livsvärldsperspektiv med en öppenhet i mötet för att fånga den enskildes upplevelser och erfarenheter (Dahlberg et al., 2003).
Kvalitativ innehållsanalys valdes som analysmetod då den kan anpassas till olika syften och till forskarens erfarenheter och kunskap. Den kan med fördel användas för att granska och tolka texter av bandade intervjuer. En text som skall analyseras bör ses i sitt sammanhang vilket innebär att tolkningen av intervjupersonernas berättelser bör utföras med insikt om deras personliga historia, livsvillkor och den rådande kulturen (Lundman
& Hällgren Granheim, 2008). I studien har frågeställningar som vad för möjligheter och begränsningar finns i det praktiska arbetet med barnen? varit centrala.
Urval
I studien planerades att intervjua sju till åtta sjuksköterskor som arbetade med barnhälsovård i Kambodja. Efter några veckors vistelse i Kambodja upptäcktes att flera olika professioner såsom sjuksköterska, läkare och lärare har betydelsefulla roller för att främja barns hälsa, därför intervjuades dessa hälsoarbetare. Urvalet ändrades för att få ett bredare perspektiv av erfarenheter. Hälsoarbetarna valdes ut från att representera statliga organisationer, icke statliga organisationer (NGO) och privata kliniker, samt att tre representerade läkare, två sjuksköterskor och två lärare. Åtta intervjuer utfördes varav tre män och fem kvinnor. Vid första intervjun upptäcktes att frågorna som ställdes var svåra för hälsoarbetarna att förstå, det fanns även svårigheter för forskarna att förklara vad som efterfrågades och upplevdes inte anpassade efter den kultur som råder i Kambodja. Denna intervju hanterades som en provintervju och ingår inte i resultatet.
Frågorna omformulerades för att belysa vad det finns för möjligheter och begränsningar i det praktiska arbetet med barn. Enligt Dahlberg et al. (2008) rekommenderas det att börja med fem intervjuer. Därefter är det variationen i datamaterialet som avgör hur många ytterligare intervjuer som behövs. Utifrån syftet bedömdes att sju hälsoarbetare var tillräckligt för att besvara frågeställningarna och fånga variationer i datamaterial.
Datainsamling
Kvalitativ intervju valdes som datainsamlingsmetod med syfte att frambringa kunskap där samtalsformen är central och ska handla om ett gemensamt intresse (Kvale &
Brinkman, 2009). Denna metod valdes och åtta intervjuer genomfördes för att få kunskap om hälsoarbetarnas erfarenheter. Vid planeringen av datainsamlingen samtalade och reflekterade författarna över den egna förförståelsens betydelse för datainsamlingen samt över användningen av tolk under intervjuerna. Kvale & Brinkman (2009) poängterar att vid samspel med tolk från ett främmande land och med en annan kultur är det viktigt att ge akt på att andra normer råder när det gäller initiativ, spontanitet, sätt att uttrycka sig och ställa frågor och så vidare. Icke språkliga inslag, som gester poängteras kunna ge tvärkulturella missförstånd på grund av att betydelsen av gesterna kan vara olika i en annan kultur.
Deltagare inhämtades med hjälp av två kontaktpersoner som hade goda kunskaper i engelska. Samtliga hälsoarbetare kontaktades i förväg av kontaktpersonerna och tillfrågades om deltagande samt informerades om syftet med studien. Tid och plats avtalades för besöken och alla intervjuerna genomfördes på hälsoarbetarnas arbetsplatser, i ett avskilt rum. Tolk kontaktades när hälsoarbetarna inte kunde kommunicera på engelska. Syftet beskrevs, skriftlig information och samtycke om studien lämnades och skrevs på av hälsoarbetarna, bilaga 2. Hälsoarbetarna fick behålla ett exemplar av detta dokument. Intervjufrågorna sammanställdes i en intervjuguide, bilaga 1. Intervjuguiden startade med en öppen huvudfråga för att öppna upp samtalet och deltagarna skulle få möjlighet att fritt berätta om sitt arbete. Därefter ställdes två riktade frågor om vad för möjligheter och vad för begränsningar som fanns i det praktiska arbetet med barnen. Bandinspelning utfördes med tillåtelse av hälsoarbetarna.
Intervjutid cirka 30–45 minuter.
Dataanalys
Vid analysarbetet hanterades intervjuerna av de olika professionerna som en grupp hälsoarbetare. Intervjuerna transkriberades samma dag eller någon av de närmaste dagarna av författarna och enligt Lundman & Hällgren Graneheim (2008) är detta en fördel då intervjuaren får en viss känsla för hur språket använts i intervjun. Kvale &
Brinkman (2009) skriver att forskare som skriver ut sina egna intervjutexter redan startar analysarbetet i detta skede och får då med sig både emotionella och sociala intryck från intervjuen. Transkriberingen av intervjuerna underlättades av att författarna själva utfört intervjuerna och därigenom fått en viss känsla för språket. Texterna lästes av författarna flertal gånger för att få en helhetsbild och förståelse för texterna.
Förförståelsen kan enligt Lundman & Hällgren Graneheim (2008) ha betydelse i kvalitativ forskning då en intervjustudie inte kan ses som oberoende av forskaren eftersom dennes delaktighet under intervjun leder till medskapande av texten. I tolkningsprocessen ses detta som en avgörande aspekt. Författarna har i arbetet med studien varit medvetna om att den egna förförståelsen kan inverka på datainsamling och analysprocessen. Texten i sig har enligt Lundman & Hällgren Graneheim (2008) inte en given mening utan den får sin mening genom läsaren och flera tolkningar är möjliga och kan gälla även om de är olika. Ord, meningar eller hela stycken som hör ihop genom sitt sammanhang eller innehåll är enligt Lundman & Hällgren Graneheim (2008) meningsbärande enheter. Författarna markerade var för sig meningsbärande enheter som ansågs kunna besvara studiens syfte och ge svar på de frågeställningar som formulerats.
Författarna jämförde och reflekterade tillsammans de utvalda meningsbärande enheterna som sedan kondenserades, vilket avser att korta ner texten utan att det centrala i texten försvinner. För att stärka tillförlitligheten har båda författarna arbetat tillsammans och har under arbetets gång diskuterat analysarbetet i syfte att uppnå enighet vid tolkningen av texterna. Enligt Graneheim & Lundman (2008) stärker detta tillvägagångssätt tillförlitligheten av resultatet inom kvalitativ forskning. Att abstrahera en kod innebär enligt Lundman & Hällgren Graneheim (2008) att lyfta den meningsbärande enheten till en ”högre nivå”. Den induktiva ansatsen i analysen innebar att granska de meningsbärande enheterna och koderna utifrån hälsoresurser och hälsohinder (Wiklund, 2003). Koderna som illustrerade samma innehåll identifierades som hälsoresurser eller hälsohinder. De framkomna hälsoresurserna tolkades som hälsofrämjande åtgärder.
Utifrån detta tillvägagångssätt framkom således två huvudkategorier, hälsofrämjande åtgärder och hälsohinder med nio underkategorier.
Etiska överväganden
Enligt Kvale & Brinkman (2009) bör man i början av en intervjuundersökning överväga vilka etiska dilemman som kan finnas med hänsyn till hur informerat samtycke, konfidentialitet
,
konsekvenser och forskarens roll skall hanteras. Därför fick hälsoarbetarna i studien information om syftet med studien och att deltagandet var frivilligt samt att de när som helst kunde avbryta sin medverkan utan att behöva uppge något skäl till detta i så fall. Hälsoarbetarna informerades också om att det insamlade materialet skulle förvaras så att obehöriga inte har tillgång till detta material och enbart att användas för sitt forskningsändamål.RESULTAT
Dataanalysen resulterade i två kategorier och nio underkategorier, som visas i tabell 1.
Resultatet illustreras med citat för att styrka trovärdigheten. Efter varje citat följer ett nummer som visar vilken hälsoarbetare som intervjuats.
Tabell 1. Huvudkategori och underkategorier.
Underkategorier Kategori
Vaccinerar
Undersöker, ger behandling och dokumenterar Informerar, utbildar och undervisar
Distribuerar näring till de allra fattigaste
Ger omsorg till barn när föräldrar saknar resurser
Hälsofrämjande åtgärder
Tilltro till traditionell läkekonst Bristande förståelse och analfabetism Otillgängliga landsbygdsområden Fattigdom
Hälsohinder
Hälsofrämjande åtgärder och hälsohinder
Resultatet visar hälsofrämjande åtgärder och hälsohinder i det praktiska arbetet med barn för att främja barns hälsa. Hälsoarbetarna i studien arbetar på statliga organisationer som Public Care Center och Public Hospital Care Center, icke statliga organisationer (NGO) och på privat klinik i ett område i den sydvästra delen av Kambodja.
Hälsofrämjande åtgärder
Vaccinerar
Det kostnadsfria nationella vaccinationsprogrammet beskrivs bestå av vaccinationer mot difteri, mässling, kikhosta, polio, stelkramp, tuberkulos, hepatit B och Hib. I samband med födseln erbjuds alla barn vaccination mot tuberkulos och hepatit B om förlossningen sker på statligt sjukhus eller på privat klinik.
Erfarenheter är att de flesta föräldrar efter erbjudande söker upp dels statliga organisationer, dels icke statliga organisationer, s.k. NGO och privata kliniker för att deras barn fortsatt skall få del av det nationella vaccinationsprogrammet. Barnen kallas inte för vaccinering och det finns därför barn som inte fullföljer vaccinationsprogrammet.
På de statliga organisationerna Public Hospital Care Center och Public Care Center dokumenterar sjuksköterskorna vaccinationerna, men om barnet uteblir förklaras det med att de kanske har flyttat och någon uppföljning ansvarar sjuksköterskorna inte för.
Det nationella vaccinationsprogrammet är kostnadsfritt, men erfarenheter är att föräldrar lämnar ekonomisk ersättning direkt till sjuksköterskorna på dessa enheter för att kompensera deras låga lön:
“All parents have to come here with their children, vaccination is free under the national immunization program” (6)
"Many parents giving money to the nurses, as their salary is small" (1)
Inom NGO erbjuds kostnadsfria vaccinationer enligt det nationella vaccinationsprogrammet och de har en god kontroll av sin vaccinationsverksamhet:
“We give vaccinations, it’s free for all in Cambodia….we work for the national program, we follow the national immunization program” (3)
“In this book we have all information about our clients, pictures, address, we have everything…..if they don’t come today so we can contact” (3)
Till erfarenheter hör att föräldrar med ekonomiska resurser söker upp privata kliniker, där de får tillgång till vaccinationer utöver det nationella vaccinationsprogrammet och möjligheter till en bättre service mot betalning:
“In government it´s free but in our clinic private clinic pay but not expensive only very cheap, very little. Because they don't pay for the vaccine, only for the service” (4)
“In private clinic like my clinic or other clinics we have some more vaccine, no free” (4)
Undersöker, ger behandling och dokumenterar
Enligt hälsoarbetarna erbjuds endast inom NGO:s verksamheter kostnadsfria läkarundersökningar, provtagningar och medicinska behandlingar för barn och deras familjer. Familjemedlemmar registreras, undersöks och behandlingar dokumenteras:
”Check them about everything and what disease they have and then they come here to get medicine……here writing on the signs, symptoms, everything, diagnoses, infections like this one and medications” (3)
Hälsoarbetarnas erfarenheter är att de statliga organisationerna erbjuder undersökningar och behandlingar mot kostnader och erfarenheterna är att föräldrar med ekonomiska resurser då framförallt söker upp privata kliniker.
Erfarenheter är att många barn i området har dålig tandstatus och att fri tandvård endast erbjuds inom NGO:s verksamheter, inte inom de statliga organisationerna.
Hälsoarbetarna delar ut tandborstar, undervisar hur de skall borsta sina tänder och följer även upp hur barnen sköter sin munhygien. Inom NGO ordnar hälsoarbetarna så att barnen får möjlighet till lagning av sina tänder utifrån de resurser och möjligheter som
finns. Erfarenheterna är att vissa tandläkare arbetar mot ekonomisk ersättning och vissa kommer från andra länder och arbetar ideellt:
“And we have dental, so we provide also medical care for teeth, like mouth health and teeth health, so our children every day we check up and make cleaning every day, one nurse, one assistant and one hygienist, she can clean the teeth, education about use the toothbrush and clean the mouth.
She send them to me with problem and I treat them” (3)
NGO bedriver hörselvård i området, enligt hälsoarbetarna får barn som har problem med infektioner eller hörselnedsättningar kostnadsfritt hjälp med behandlingar och hörapparater:
“check ears, so we send there some of our children every three months” (7)
Hälsoarbetare inom NGO hjälper barn till årliga ögonundersökningar, och hiv-positiva får dessutom uppföljningar:
”We try to make some prevented examination so the children at least once or twice a year, they go to one eye-clinic. Mostly aids-positive they want to check them again” (7)
Bromsmedicin och provtagning för hiv-positiva är kostnadsfri i Kambodja, men hälsoarbetare inom NGO stödjer barn i deras behandling då det är begränsat med läkarresurser:
”We have to control everything. Every month we examine the children AIDS-positive children, I weigh them and take their high, according the number, I must control if the dosage of the treatment so it’s really okay or not. We take them blood every month, we take blood here, we control and we know if the treatment is okay, if the children is okay, if anything is wrong, discussing to doctor who is responsible for the treatment” (7)
Barn som inte utvecklas normalt skickas enligt hälsoarbetarna på Public Hospital Care Center och på Public Care Center vidare till det statliga sjukhuset:
”If children don’t developed normally, we will send them to hospital” (5)
Inom NGO:s verksamheter undersöks barnen och barn som är malnutrierade eller inte följer en normal utveckling ges behandling:
“They come here first, then to meet and hear, we check everything and make diagnosis” (3)
Till erfarenheter hör att hälsoarbetare inom NGO söker upp barn i hemmet, dels om barn är i behov av undersökningar och behandlingar och dels om de inte kommer till en uppföljande behandling:
”In this book we have all information about clients for example pictures, we have all things, address. If they don’t come today, so we can contact …..and make an assessment, come and give him medicine and so on. How many times he comes to the clinic, follow up new cases, we don’t miss, she could not come today, so if she cannot come, we will visit her at home” (3)
Informerar, utbildar och undervisar
När barnen vaccineras på Public Hospital Care Center och Public Care Center är hälsoarbetarnas erfarenheter att föräldrarna ibland men inte alltid får information hur viktigt det är att barnen ammas, vad de skall göra när modersmjölken sinar, när de skall börja med vanlig kost och vilken kost barnen behöver för att utvecklas och gå upp i vikt:
”The parents informed about breastfeeding and nutrition for children” (5)
Inom NGO:s barnhälsovård får föräldrarna dessutom lära sig om varför deras barn insjuknar, hur sjukdom kan förebyggas, hur smitta kan förhindras och om hygienens betydelse. NGO bedriver även hälsoutbildning för barnen, dels inom de egna verksamheterna och dels ute i de statliga skolorna:
“We educate the parents in health….and mostly we have one health educator, every month she teach all children who are study here and they who are study at the community also. We have to teach them everything about the health. How to prevent, about the body, about hygiene, to prevent illness, also we have a nurse, she always go to the Community there we
provide medical care, education and prevent illness. So, that is the way we prevent illness”(2)
Enligt hälsoarbetarna finns det information, utbildning och undervisning inom barnhälsovården på de privata klinikerna, men är begränsat till de föräldrar som har ekonomiska möjligheter:
”First is education the vaccinations, second is health education when patient is here come all every we take time sometime talk about one thing next time another thing, they pay for the service” (4)
Hälsoarbetarnas erfarenheter är att utbildning för mödrarna och tillgång till skola för barnen är det viktigaste. Detta för att på sikt kunna främja en bättre barnhälsovård och en bättre framtid för barnen:
“Higher priority for education, put it in school, teach the children step by step and good education for mother….and we have the target to cut off the mortality rate in children less than five year, we have the target the government must to do” (2)
“I think it can be better, may be…the Government also, they become develop the country so the poor children go to school, got education, high education, so it can be better” (2)
Distribuerar näring till de allra fattigaste
Hälsoarbetarnas erfarenheter är att familjernas kost till stor del består av ris och lite av kött och grönsaker. De allra fattigaste familjerna beskrivs ha svårt att få tillgång till mat överhuvudtaget. Enligt hälsoarbetarna är många barn malnutrierade, speciellt små barn under 10 år. Hälsoarbetarna i NGO:s regi distribuerar näring i form av näringsriktig mat, rent vatten och vitaminer till barn i skolor, inom olika dagliga verksamheter och på boende:
“The food, we have to support them, so if they not have food they will be sick….if they weigh are low, malnutrierade, we give them vitamins. May be
more than 60%, especially small children, not teenage, mostly under 10”
(2)
Ger omsorg till barn när föräldrar saknar resurser
Hälsoarbetare beskriver olika dagliga verksamheter och boende inom NGO där barn får möjlighet till näringsriktig mat, tillsyn, utbildning, hygien, undersökning och behandling. Några dagliga verksamheter erbjuder transporter i form av hämtning och lämning i hemmet och även boende då föräldrar inte har möjlighet att ta hand om sina barn:
”We have two another center, residence center, the children don’t can stay at home, violence, they can stay on the residence over the night. We have one for the girl and one for the boy. So we provide three meals a day. But mostly the children come here a day, in the morning we pick them up from their house and in the afternoon we bring them back” (2)
Hälsohinder
Tilltro till traditionell läkekonst
Tilltro till traditionell läkekonst i form av ”coining” har en lång tradition i Kambodja enligt hälsoarbetarna och används vid ohälsa hos barn. ”Coining” utförs genom att ett myntliknande föremål skrapas mot huden för att åstadkomma normal cirkulation och metaboliska processer. Tigerbalsam, andra krämer eller oljor används men även bensin.
Hälsoarbetarnas erfarenheter är att föräldrar ser en möjlighet att kunna behandla sina barn för diverse åkommor medan att det för sjukvården kan bli ett hälsohinder för att barnen inte får den vård som behövs i tid. Hälsoarbetarna informerar föräldrarna om och om igen om att det inte är bra för barnen att utsättas för detta ingrepp men de upplever att traditionen och vanan är starkare än den information och de råd som ges av dem:
“Coining, it`s very old, perhaps hundred years ago, even my parents still doing so. Always when we see the coining on the body on the child, we tell them it`s not good for them, especially the small baby, we must tell them why and it´s not good for the baby, Coining have not any treatment. We have to tell again and again, not do it again” (2)
Bristande förståelse och analfabetism
Analfabetism beskrivs av hälsoarbetarna som ett hälsohinder för att föräldrar skall kunna ta till sig kunskap om olika hälsofrämjande åtgärder som de själva kan utföra för att förbättra barnens hälsa. Som skäl till analfabetism är att kvaliteten är låg på statliga skolor på grund av stora klasser, brist på utbildade lärare, avsaknad av skolor och böcker. Den statliga skolan är avgiftsfri men det är ofta så att föräldrar får betala diverse avgifter till skolan:
“It`s a problem, the most parents can`t read, even a number, can´t read at all, if they not can read they can´t remember what we told them” (2)
Hälsoarbetarnas erfarenheter är att det finns problem med användningen av antibiotika då detta finns lättillgängligt att inhandla utan recept på apoteken. Föräldrarna köper antibiotika utan recept trots att läkare har rekommenderat föräldrarna att avvakta och komma tillbaks om barnet blir försämrat. Hälsoarbetarna upplever detta frustrerande speciellt då fattiga inte har kunskap eller inte tar till sig information om riskerna som finns med antibiotikaresistens. Ibland har föräldrarna själva behandlat sina barn med antibiotika när de kommer för att få hjälp med infektioner som inte läkt ut och hälsoarbetarnas erfarenheter är att det ofta krävs starkare antibiotika:
“Can go to the pharmacy and buy antibiotics, this one is a problem, make resistant. Tell the people to wait, some people understand, some, especially the poor people, they not understand” (4)
En stor del av familjerna i området har exempelvis inte tillgång eller ekonomisk möjlighet till att inhandla rent vatten. Erfarenheter är att de samlar upp vatten i olika kärl, exempelvis i rostiga tankar. Hälsoarbetarna upplever att kunskaper saknas om att det kan vara skadligt både när det gäller att dricka av eller att tvätta sig i det uppsamlade vattnet, som även är en källa till diarréer:
“….they collect water and they drink the water from the rusty oil tanks, and they put their hands in it, wash their hands and they drink from that water.
They wash their hands but not from clean water” (1)
Hälsoarbetarnas erfarenheter är att föräldrarna på grund av okunskap inte söker läkarvård för infekterade myggbett och mask angrepp och därmed får barnen ingen behandling dessa infektioner:
“They have infested with worms or infested with mosquito bites and nobody cares about that, the parents don`t take them to me or to the doctor. I said it`s not normal to have infested with worms and not do something about that” (1)
Otillgängliga landsbygdsområden
Omständigheten att många familjer bor i otillgängliga landsbygdsområden innebär att alla barn inte nås av vaccinering trots att vaccinationer är kostnadsfria. I intervjuerna framkommer att föräldrar saknar vetskap om att barnen kan bli vaccinerade och hälsoarbetarna inom de statliga organisationerna kallar inte barnen och de söker heller inte upp dem. Föräldrar till barn som bor i landsbygdsområden har enligt hälsoarbetarna ingen möjlighet att ta barnen till olika Care Centers för att få tillgång till de kostnadsfria vaccinationerna.
“Vaccinations, I am not sure because some children who lives in the forest we can`t provide” (3)
Fattigdom
Svåra förhållanden som där fattigdomen beskrivs prägla många föräldrars vardag.
Barnen som lever i dessa familjer får tidigt i livet lära sig att hjälpa till med diverse arbetssysslor och hälsoarbetarnas erfarenheter är att de ofta får stanna hemma från skolan för att arbeta:
“Many start school, but quite after few years, poor children in families, have to work. It´s a problem, the most parents can´t read, even a number, cannot read at
all” (2)
Trots att många familjer är fattiga beskriver hälsoarbetarna att föräldrar inhandlar onyttig mat och sötsaker istället för att äta frukt och grönsaker. Hälsoarbetarna beskriver att kokosnötter innehåller många viktiga näringsämnen men används inte i någon större
utsträckning. Ensidig kost är vanligt och ris är det största kostintaget bland de fattiga.
Hälsoarbetarnas erfarenheter är att det i området finns tillgång till frukt och grönsaker och att det finns möjlighet att tillgodose behovet av intag av frukt och grönsaker men att det generellt sett saknas kunskap hos föräldrar för att de ska kunna utnyttja dessa tillgångar:
“they don`t eat enough, their diet is really poor, they mainly eat rise, a big part of white rise, than a little bit of fish and may be sometimes a little bit of vegetables, but not much” (1)
DISKUSSION
Metoddiskussion
För att samla in data valdes en kvalitativ intervjumetodik, eftersom den enligt Kvale &
Brinkman (2009) försöker förstå den levda vardagsvärlden ur hälsoarbetarens perspektiv och att metoden skapar möjlighet för människan att berätta om sin livsvärld med egna ord. För att få ett innehållsrikt datamaterial som möjligt valdes hälsoarbetare från både statliga organisationer, icke statliga organisationer (NGO) och privat klinik samt att tre representerade läkare, två sjuksköterskor och två lärare. I analysprocessen framkom svårigheter i att hantera det omfångsrika materialet då hälsoarbetarna hade olika arbetsuppgifter. I efterhand kunde vi se att det varit lättare att intervjua enbart sjuksköterskor.
Enligt Kvale & Brinkman (2009) kan det vara svårt för intervjuaren att inhämta den kunskapen om kulturella faktorer då det tar tid att sätta sig in i en ny kultur och många språkliga och icke-språkliga faktorer kan påverka samspelet i intervjun och materialet till intervjun. Svagheter i vår studie är att vi inte hade någon erfarenhet av att arbeta i Kambodja samt att vi inte själva kunde kommunicera på det inhemska språket khmer.
Enligt Kvale & Brinkman (2009) är det viktigt att anlita en tolk som är kulturellt acceptabel och kunnig i språket. Tolkens roll är att hjälpa till med översättning av språket och även kunna ge stöd för att bland annat förhindra tvärkulturella missförstånd.
Vi är medvetna om att trovärdigheten kan påverkas då vi behövt använda oss av tolk. Enligt Dahlberg et al. (2008) är platsen för intervjun en viktig del och hänsyn skall tas till hur
intervjupersonens önskemål, en fördel är att komma till intervjupersonens hem, där han/hon känner sig trygg och bekväm. Samtliga intervjuer i studien utfördes enligt önskemål på hälsoarbetarnas arbetsplats i avskilt rum för att hälsoarbetarna skulle uppleva trygghet i intervjusituationen och i sina uttalanden.
Resultatdiskussion
Resultat visar att det finns både möjligheter och begränsningar för att främja barns hälsa i området i den sydvästra delen av Kambodja. Möjligheter kan tillskrivas de hälsofrämjande åtgärder som genomförs av hälsoarbetarna och som har stöd på den strukturella statliga nivån. Hälsofrämjande åtgärder i form av att hälsoarbetarna vaccinerar, undersöker, ger behandling, dokumenterar, informerar, utbildar, undervisar, distribuerar näring till de allra fattigaste och ger omsorg till barn när föräldrar saknar resurser. Till begränsningarna de hälsohinder som framkommer och som har att göra med hälsoarbetarnas vardagserfarenheter, den praktiska nivån. Hälsohinder i form av tilltro till traditionell läkekonst, bristande förståelse, analfabetism, otillgängliga landsbygdsområden och fattigdom.
Resultatet visar på att hälsoarbetarna utför viktiga hälsofrämjande åtgärder och som finns stöd i FN:s konvention om barns rättigheter (Utrikesdepartementet, 2007), de åtta Milleniemålen (Svenska FN-förbundet, 2010) och den nya fattigdomsstrategin (Utrikesdepartementet 2008) som Kambodjas regering undertecknat och antagit, samt andra planer och strategier inom hälso- och utbildningssektorn som regeringen har tillsammans med UNICEF och WHO (UNICEF, 2010; WHO, 2010).
I landet finns både statliga (Soeters & Griffiths, 2003) och icke statliga organisationer (Hellwig, 2009; M´lop Tapang, 2011), samt privata kliniker (CT-Clinic, 2012) som arbetar med hälsofrämjande åtgärder. Enligt studiens resultat erbjuds kostnadsfria hälsofrämjande åtgärder endast inom de icke statliga organisationerna undantag är antiretroviral behandling och det nationella vaccinationsprogrammet som även de statliga organisationerna erbjuder kostnadsfritt.
Enligt Utrikesdepartementet (2008) vaccineras nu fler barn mot barnsjukdomar i Kambodja, vilket har medfört att det blir lättare att uppnå Milleniemålen. Barnen erbjuds kostnadsfritt det nationella vaccinationsprogrammet på de statliga organisationerna, men resultatet visar även på att föräldrar lämnar ekonomiska ersättningar, vilket även Akashi,Yamada Huot, Kanal & Suigmoto (2004) bekräftar i sin studie. Resultatet visar på att UNICEF bekostar vaccin till organisationer och privata kliniker i landet och enligt UNICEF (2008) görs detta till ett hundratal länder i världen.
Vidare tyder resultatet av studien på att trots rätt till fria vaccinationer är det inte möjligt för alla barn att bli vaccinerade på grund av att barnen inte kallas, familjerna bor i otillgängliga landsbygdsområden där hälsovården inte är fullt utbyggd och att föräldrarna saknar kunskap om möjligheten att vaccinera sina barn. Enligt Schwartz &
Bhushan (2004) har de i en studie kommit fram till att NGO uppnått bättre resultat angående full vaccinering än den offentliga vården. Resultatet i denna studie visar att NGO arbetar med kontroll, registrering och uppföljning för att uppnå fullgod vaccinering och vårt resultat stämmer väl överens med tidigare forskning.
Enligt en studie som gjorts av Soeters & Griffiths (2003) fungerar de flesta statliga vårdinrättningar i Kambodja bristfälligt på grund av bristande förvaltning, brist på medel och en ineffektiv användning av resurser, men mest på grund av att personalen är omotiverad, vilket även avspeglar sig i vårt resultat. Resultatet visar på att personal inom NGO arbetar målinriktat och förebyggande med information och utbildning för att främja barns hälsa.
I resultatet framkommer det att tilltro till traditionell läkekonst är något som hälsoarbetarna poängterar att de upplever som frustrerande i sitt arbete med barnen då föräldrar istället för att lyssna till de råd och rekommendationer som ges av hälsoarbetarna hellre utförde traditionell läkekonst. Enligt Look, KM. & Look, RM.
(1997) finns det risk för feldiagnosticering när föräldrarna kommer med sina barn till hälso- och sjukvården då traditionell läkekonst har använts. Då denna studies resultat ställs mot tidigare forskning kan författarna konstatera att det är av betydelse för hälsoarbetarna att nå ut med information för att öka kunskapen hos föräldrarna att utövandet av traditionell läkekonst till exempel kan ge misstanke om
blödningsrubbningar och kan komma att bedömas som misshandel vid kontakt med hälso- och sjukvården.
Hälsoarbetarna upplever att många föräldrar är analfabeter, kan inte skriva upp information som lämnas och föräldrarna kan inte själva läsa allmän hälsoinformation.
Resultatet visar att barn i fattiga familjer stannar hemma från skolan för att hjälpa till med familjens försörjning. Roggero, Mangiaterra, Bustreo & Rosati (2007) menar att det kan vara avgörande för familjens överlevnad. På kort sikt kan detta ses som en vinst för familjen med en ökning av familjens inkomst men på längre sikt leder detta till att barnen har låg närvaro i skolan vilket kan leda till ohälsa. När tidigare forskning studerats mot det resultat som framkommit i denna studie kan författarna se en risk med att barnen inte deltar i undervisningen för att det kan leda till att även dagens barn drabbas av analfabetism som i framtiden leder till fattigdom.
Utvecklingen av skolorna är viktig för att i framtiden ge barnen en bra utbildning för att förhindra analfabetism och att det på sikt kan det leda till bättre hälsa (SIDA, 2010).
Hälsoarbetarna har framtidstro, ställer sitt hopp till barnen och till att regeringen utvecklar landet så att fattiga barn får möjlighet att gå i skolan, det behövs mer och bättre utbildning. Enligt regeringen är utbildningen på rätt spår, nya skolor, universitet och utbildningscentrum har ökat och resurserna skall utökas på landsbygden för att fler barn skall få möjlighet att gå i skolan (Royal Embassy of Cambodia United Kingdom, 2011).
UNICEF (2012) anser att en viktig del för att förhindra mortalitet bland barn är tillgången till rent vatten och sanitet. Hälsoarbetarna inom NGO delar ut rent vatten, informerar barn och föräldrar om hur de skall hantera vatten för att bevara det så rent som möjlig samt visar i sitt praktiska arbete med barnen hur basala hygienåtgärder skall utföras. Författarna kan konstatera att hälsoarbetarna har en viktig uppgift att informera föräldrarna och barn om riskerna med bristande hygien. Tidigare forskning visar att sanitet kan vara en lönsam investering och kan rädda liv (Van Minh & Viet Hung, 2011).
Regeringen anser att barnmortaliteten är för hög och ytterligare måste göras inom hälsosektorn för att uppnå milleniemålen 2015 (Royal Embassy of Cambodia Untited Kingdom, 2011). Hälsoarbetarna anser att utbildning för mödrarna och tillgång till skola för barnen är det viktigaste för att på sikt kunna främja en bättre barnhälsovård och minska barnmortaliteten. Enligt resultatet ställer de sitt hopp till regeringen, under 2010 och 2011 har WHO och regeringen flera gemensamma mål för att främja en bättre hälsa för barnen i Kambodja (WHO, 2010)
SLUTSATS
Hälsoarbetarnas erfarenheter ger en inblick i hur hälsofrämjande åtgärder och hälsohinder påverkar barns hälsa och utveckling. Studien visar på att samtliga hälsoarbetares erfarenheter är att föräldrar och barn behöver utbildning för att barnen skall få möjlighet till ett friskare liv och mindre fattigdom. Hälsoarbetarna har en framtidstro, ställer sitt hopp till barnen och regeringen samt anser att utbildning leder till en av de grundläggande rättigheterna, bästa möjliga hälsa.
Erfarenheterna från Kambodja har lett till en djupare förståelse för människor i en annan kultur samt hur viktigt det är med utbildning i ett utvecklingsland.
REFERENSER
Akashi, H.,Yamada, T., Huot, E., Kanal, K., & Sugomoto, T. (2004). User fees at a public hospital in Cambodia: effects on hospital performance and provider attitudes.
Soc Sci Med, 58(3), 553-64.
CT Clinic (2012). Doctors & Clinics in Sihanoukville. Hämtad 2012-11-07 från http://www.gosihanoukville.com/shopping_services/doctors_clinics/index.html Dahlberg, K., Dahlberg, H. & Nyström, M. (2008). Reflective Lifeworld Research.
Lund: Studentlitteratur.
Dahlberg, K. Segesten, K. Nyström, M. Suserud, B-O. Fagerberg, I. (2003). Att förstå vårdvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Hellwig, K. (2009) Caring for vulnerable children in Cambodia. Home Healthcare Nurse, 27(4) 249-252.
Help the Cambodian Children (2012). Sihanoukville – Help the Cambodian Children.
Hämtad 2012-11-07 från
http://www.sihanoukville-cambodia.com/sihanoukville- businesses/helpthechildren.html
Hong, R., & Chhea, V. (2010). Trend and Inequality in Immunization Dropout Among Young Children in Cambodia. Matern Child Health Journal, 14, 446–452.
Internationella Programkontoret (2012). Minor Field Studies. Hämtad 2012-10-21 från http://www.programkontoret.se/Global/program/mfs/faktablad_MFS_2012.pdf Jacobs, B., & Roberts, E. (2004). Baseline assessment for addressing acute malnutrition
by public-health staff in Cambodia. J Health Popul Nutr. Jun; 22 (2), 212-9.
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund:
Studentlitteratur.
Lasater, K., Upvall, M., Nielsen, A., Prak, M., & Ptachinski, R. (2012). Global partnerships for professional development: a Cambodian exemplar. J Prof Nurs, 28(1), 62-8.
Look, KM, Look, RM. (1997). Skin scraping, cupping, and moxibustion that may mimic physical abuse. Journal Forensic Science. 42(1), 103-5.
Lundman, B. & Hällgren Graneheim, U. (2008). Kvalitativ innehållsanalys. Ingår i:
Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur.
Ministry of health, Cambodia (2010). Cambodia Demographic and Health Survey Key.
Hämtad 2012-10-04 från
http://www.moh.gov.kh/?lang=en
M`Lop Tapang (2011). Working with the street children of Sihanoukville, Cambodia.
Hämtad 2012-11-07 från
http://www.mloptapang.org/index.php?id=5
Roggero, P., Mangiaterra,V., Bustreo, F., & Rosati, F. (2007). The Health Impact of Child Labor in Developing Countries: Evidence From Cross-Country Data.
American Journal Public Health, 97(2), 271–275. Hämtad 2011-12-07 från 10.2105/AJPH.2005.066829
Royal Embassy of Cambodia (2011). Interview with Prime Minister Samdech Hun Sen.
Hämtad 2011-11-17 från
http://www.cambodianembassy.org.uk/index_main.php?lang=&mcat=0&menu=0&k
=0&menu1=0&menu2=&menu3=&link=0&link1=0&issue=2&readmore=2
Schwartz B. J. & Bhushan, I. (2004). Improving immunization equity through a public- private partnership in Cambodia. Bull World Health Organ, 82(9), 661–667.
Soeung, S., Grundy, J. Kamara, L., McArthur, A., Samnang, C. (2007). Developments in immunization planning in Cambodia - rethinking the culture and organization of national program planning. Rural Remote Health, 7(2), 630.
Soeters, R., & Griffits, F. (2003) Improving government health services through contract management: a case from Cambodia. Health Policy Plan, 18(1), 74-83.
Svenska FN-förbundet (2010). Millenniemålen. Hämtad 2011-09-19 från http://www.fn.se/fn-info/vad-gor-fn/utveckling-och-
fattigdomsbekampning/millenniemalen/
Styrelsen för internationellt samarbete (Sida) (2010). Utveckling–en väg ut ur fattigdom.
Hämtad 2012-10-30 från
http://www.sida.se/Svenska/Bistand--utveckling/Lararhandledningar/Webbspel- och-handledning/Fordjupning/Aids-och-aidsmedicin/Utbildning---en-vag-ut-ur- fattigdom-/
Styrelsen för internationellt samarbete (2011). Fler flickor går i skolan. Hämtad 2012- 11-07 från
http://www.sida.se/Svenska/Lander--regioner/Asien/Kambodja/Program-och- projekt/Fler-flickor-gar-i-skolan/
Styrelsen för internationellt samarbete (2012). Kunskap och hälsa – en mänsklig rättighet. Hämtad 2012-11-07 från
http://www.sida.se/Svenska/Om-oss/Vara-amnesomraden/Kunskap-halsa-och-social- utveckling/
Touch, S., Grundy, J., Hills, S., Rani, Samnang, C., Khalakdina, A. & Jacobson, J.
(2009). The rationale for integrated childhood meningoencephalitis surveillance: a case study from Cambodia. Bull World Health Organ, 87(4), 320-4.
The Starfish Projects (2012). Medical Projects. Hämtad 2012-10-21 från http://www.starfishcambodia.org/projects/medical-projects
UNICEF (2005). Boosting child survival in Cambodia. Hämtad 2012-10-04 från http://www.unicef.org/infobycountry/cambodia_26997.html
UNICEF (2006). Cambodia Bakgrund. Hämtad 2011-12-18 från http://www.unicef.org/infobycountry/cambodia_2190.html
UNICEF (2008). Immunization Fact Sheet. Hämtad 2012-10-04 från http://www.unicef.org/media/media_46851.html
UNICEF (2009). Barnkonventionen. FN:s konvention om barns rättigheter. Hämtad 2011-12-18 från
http://unicef-porthos-production.s3.amazonaws.com/barnkonventionen-i-sin- helhet.pdf
UNICEF (2010). Child-friendly schools make a progressive leap in Cambodia. Hämtad 2011-11-19 från
http://www.unicef.org/infobycountry/cambodia_55754.html
UNICEF (2012). Complementary feeding campaign launched in Cambodia. Hämtad 2012-05-12 från
http://www.unicef.org/infobycountry/media_62311.html
UNICEF (2012). Lack of adequate sanitation triggers child health concerns in Cambodia. Hämtad 2012-10-21 från
http://www.unicef.org/infobycountry/cambodia_39558.html
U.S. Department of State (2011). Background note: Cambodia. Hämtad 2011-11- 19 från
http://www.state.gov/r/pa/ei/bgn/2732.htm
Utrikesdepartementet (2007). Mänskliga rättigheter i Kambodja 2007. Hämtad 2011-09-19 från
http://www.humanrights.gov.se/dynamaster/file_archive/080319/f40d779e89a71931 a3987a4aa28cdd6c/Kambodja.pdf
Utrikesdepartementet (2008). FN;s barnfond. Svensk bedömning av multilaterala organisationer. Hämtad 2011-12-18 från
www.regeringen.se/content/1/c6/11/26/79/63432249.pdf
Utrikesdepartementet (2008). Samarbetsstrategier för utvecklingssamarbetet med Kambodja 2008-2010. Hämtad 2011-09-19 från
http://www.regeringen.se/content/1/c6/10/90/38/c912d141.pdf
Utrikespolitiska Institutet (2011). Landguiden. Hämtad 2011-09-19 från http://www.landguiden.se/Lander/Asien/Kambodja
Van Minh,H., & Viet Hung,N. (2011). Economic Aspects of Sanitation in Developing Countries. Environ Health Insights, 5, 63–70. Hämtad 2011-12-07 från
10.4137/EHI.S8199
Wiklund, L. (2003). Vårdvetenskap i klinisk praxis. Stockholm: Natur och Kultur.
World Health Organization (2010). Cambodia 2010-2011. Hämtad 2011-09-19 från http://www.wpro.who.int/nr/rdonlyres/1a3c43c5-e16c-4f3d-ae1b-
9b92b729a12a/0/cambodia.pdf
World Health Organization (2012). Global strategy for infant and young child feeding.
Hämtad 2012-11-07
http://www.who.int/maternal_child_adolescent/documents/9241562218/en/index.htm l
World Health Organization (2012). Health and Human Rights. Hämtad 2012-11-07 från http://www.who.int/hhr/en/
BILAGOR
Bilaga 1
Interview guide
Main question
Tell us about what do you do so children not will be ill? Prevent disease.
Targeted questions
What opportunities do you have in your work that allows you to work preventively so that children do not become ill?
Are there any obstacles in your work that makes you unable to work preventively so that children do not become ill?
Supplementary questions Can you tell us more about it?
How do you mean?
How do you think about that?
How will they do that?
How do you work?
Concluding question
What do you think is important to do so that children not will be ill?
What do you think can be better in Cambodia about children health care?
Bilaga 2
Information and consent
Our names are Ann-Margreth Göransson and Eivor Johansson and we are study child health care in Cambodia, at the University Collage of Borås, Sweden. We have received the scholarship “Minor Field Study” which is funded by the Swedish Agancy for International Development Cooperation (Sida). It is aimed for university students who want to gather material for their Master`s essay in a foreign country.
The aim of the study is to describe the child health care in Cambodia from different professions experiences.
Taking part of this study is on voluntary basis.
The results will be treated confidentially. In other words, your identification will not be recognized in our Master´s essay. The interview will later be printed.
Yes, I want to be involved in the interview study.
No, I'm not interested in being involved in the interview.
Signatur_____________________________________________
You are at any time welcome to ask questions about our study if there is anything you are wondering about. For more information please do not hesitate to ask us when we are around or wright us at
amgo00@hotmail.com rovie@hotmail.se
Ann-Margreth Göransson och Eivor Johansson School of Health Sciences
University of Borås Sweden
