Ändamålet helgar medlen?
-En experimentell studie om svenskars acceptans för olika former av politisk extremism
Julia Enberg
Statsvetenskap, kandidat 2017
Luleå tekniska universitet
Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle
Sammanfattning
Denna uppsats handlar om politisk extremism. Det finns de som menar att det offentliga Sverige uppvisar en acceptans för vänsterextremism som inte förekommer gällande andra våldsbejakande rörelser. Detta trots att den autonoma vänstern enligt Säpo utgör ett större hot mot demokratin än de högerextrema. Men stämmer det att svenskar är mer toleranta för vissa former av politiskt våld? Syftet med undersökningen är att få ett svar på denna fråga, och ta reda på hur konsekventa vi egentligen är vad gäller demokratiska principer. Hypotesen att svenskar har större acceptans för vänsterextremt våld undersöktes med hjälp av ett experiment. Deltagarna fick läsa en text som skildrade en attack mot en demonstration. Den ena experimentgruppen fick en text med högerextrema gärningsmän, och den andra med vänsterextrema sådana. Enligt hypotesen skulle gruppen som fick vänsterextremt stimuli uppge ett högre medelvärde på följdfrågorna om politiskt våld. Resultatet visar dock ingen skillnad mellan experimentgrupperna, vilket talar emot hypotesen. Samtidigt visar stimulikontrollen att en stor del av deltagarna inte verkar nåtts av stimulit, och det går inte att veta om de haft en viss typ av extremism i åtanke när de besvarade frågorna. Uppsatsens frågeställning anses inte vara fullt besvarad, och därför rekommenderas vidare undersökningar med starkare ideologiskt stimuli.
Nyckelord: högerextremism, vänsterextremism, politiskt våld, framing, experiment
Innehållsförteckning
1. Inledning………..……3
1.1. Tidigare forskning………...……..….5
2. Syfte………..…..………..7
3. Teori………...…...8
3.1. Framing theory………...…...8
3.2. Demokrati och politiska fri- och rättigheter………...9
3.3. Kulturella värdesystem och socialisation………...11
3.4. Hypotes……….…...13
4. Metod………...…...14
4.1. Experimentdesign………...14
4.2. Urval………...15
4.2. Operationalisering………....…16
5. Resultat………..….19
5.1. Randomisering……….…....19
5.2. Stimulikontroll……….…....21
5.3. Enkätsvar……….…....21
6. Diskussion………...26
6.1 Slutsatser………...……....26
7. Referenser………..……...29 8. Bilagor
3
1. Inledning
Experimentet var länge ovanligt inom statsvetenskapen, men har kommit att bli en allt mer använd metod även utanför naturvetenskapen och de typiska laboratoriemiljöerna (Ostrom, Walker och Gardner 1992, Sniderman och Piazza 1993, Iyengar och Kinder 1987, Esaiasson et al. 2012: 327). Ett inslag som ofta används i statsvetenskapliga experiment, men även i verklighetens politiska kampanjer, är framing. Framing är ett viktigt koncept i forskning om bland annat politisk opinion och dess effekt på människors attityder är ett väldokumenterat faktum i de sociala vetenskaperna (Druckman 2001b: 225). Metoden handlar om hur ett budskap presenteras eller ramas in, och hur detta påverkar människor och deras ställningstaganden. När det gäller politiskt våld, som denna uppsats handlar om, så är det exempelvis tänkbart att människor betraktar våldet olika beroende på hur det ramas in. Har det betydelse vem gärningsmannen är, och varför de begår våldshandlingar- eller är vi konsekventa i våra demokratiska värderingar?
Frågan kommer ur en debatt som förts i Sverige där vissa skribenter menar att det finns
tendenser att ursäkta och förmildra just det vänsterextrema våldet. (ex. Arpi 2014, Dahlberg
2014, Sandelin 2008) Och det finns en rad exempel som pekar i den riktningen. Ann
Heberlein skrev i Sydsvenskan 2013 under rubriken "Det är nu framtidens hjältar föds" att det
är fel att dra alla våldsbejakande extremister över en kam eftersom den autonoma vänsterns
kamp, de antidemokratiska metoderna till trots, ändå bottnar i ett gott syfte. Hon menar att vi
bör lyssna på deras “protester” och försöka förstå vad de vill säga oss. Att i en tid av ökad
rasism så är det människor som inte hindras av feghet utan faktiskt gör något som i framtiden
kommer beskrivas som hjältar (Heberlein 2013). Liknande resonemang förekommer på en
rad ledarsidor (Feldbaum 2013, Larsson 2013, Rydhagen 2006). När Uppdrag Granskning
2014 gjorde en serie om politisk våld så mötte programmet kritik efter inslaget om
vänsterextremism. Flera mediepersoner menade att programmet svikit sitt tittaruppdrag
genom att jämföra vänsterextremism med högerextremism, och Sveriges Radio-profilen
Ametist Azordegan gick steget längre och anklagade programledaren Janne Josefsson för att
vara nazistsympatisör (Videla 2014).
4 De vänsterextrema rörelserna i Sverige, som även benämns “den autonoma vänstern”, strävar efter ett klasslöst samhälle med antiauktoritärt styre. Den socialistiska grundsynen och kritiken mot kapitalismen är central, men man motsätter sig även fascism, sexism och annat som man menar är förtryckande maktstrukturer (Lodenius 2006: 132). I denna miljö återfinns bland annat Antifascistisk Aktion, ett militant nätverk som bildades 1993 som ett svar på den växande skinnskallerörelsen (Lodenius 2006: 83). En annat känt namn är Revolutionära Fronten som lades ner 2015, men som förekommer i en rad filmer på så kallade “hembesök”
hos motståndare (Uppdrag Granskning 2014). De som råkar ut för vänsterextrema attacker är huvudsakligen företag, myndigheter och politiska företrädare från främst Sverigedemokraterna och de borgerliga partierna (SOU 2013:81: 50, Säkerhetspolisen [Säpo]
och Brottsförebyggande rådet [BRÅ] 2009: 172-175). Men även vanliga privatpersoner kan råka illa ut om de befinner sig på fel plats vid fel tidpunkt eller misstänks för att ha nazistkopplingar (Lennander 2014, Ds 2014:4: 67).
Den svenska extremhögern, som av Säkerhetspolisen även kallas vit makt-miljön, har hämtat sitt tankegods ur 30-talets nationalsocialism, den brittiska skinnskallerörelsen och white power-rörelsen i USA (Säpo och BRÅ 2009: 11). Mycket kretsar runt föreställningar om judiskt inflytande i samhället och man anser sig bedriva en kamp för den vita rasens överlevnad. Även islam ses som ett hot, men vissa av dem menar att det är judarna som ligger bakom den muslimska invandringen till västvärlden i syfte att utrota den vita rasen. Utöver de antisemitiska inslagen har man traditionella värderingar och ser exempelvis homosexualitet och feminism som tecken på ett samhälle i förfall (Statens medieråd 2013: 52-54). Ledande i den högerextrema miljön är Svenska Motståndsrörelsen som kan kopplas till en rad grova våldsbrott, bland annat knivöverfallet på en utländsk man i Hökarängen 2013 (Rensfeldt 2014).
Enligt SÄPO:s rapporter ligger vit makt-rörelserna och den autonoma vänstern ungefär på
samma nivåer vad gäller antal brottsmisstankar. Vänsterextremismen anses dock utgöra det
största hotet mot demokratins funktioner då de har större kapacitet än de högerextrema,
bedriver mer planering och kartläggning av sina offer samt betydligt oftare försöker påverka
myndigheter och förtroendevalda (Säpo och BRÅ 2009: 136). Forskare varnar för att se
mellan fingrarna för vänstervåldet (Svenska Dagbladet 2009), men många menar att det är
precis vad samhället gör och att det är problematiskt att underskatta den här typen av
extremism och dess konsekvenser (Engberg 2014, Göteborgsposten 2013, Helmerson 2017,
5 Ståhle 2013, Säpo och BRÅ 2009:107)
Så hur mycket ligger det egentligen i dessa påståenden? Som framgått ovan finns en del exempel på journalister och andra offentliga personer som slätar över just de vänsterextremas antidemokratiska tendenser, men är dessa attityder representativa för människor generellt?
1.1. Tidigare forskning
Vissa kanske undrar om frågeställningen överhuvudtaget är relevant. Är det verkligen korrekt att benämna vänstergrupper som antidemokratiska eller extrema? Amerikanska forskare har efter diskussioner undersökt huruvida de vänsterradikala rörelserna också kan benämnas totalitära, eller om detta är drag som endast återfinns hos extremhögern. I Similarities and Differences between Left-wing and Right-wing Radicals finner Dennis Chong och Herbert McClosky att det finns en rad auktoritära drag som förenar höger- och vänsterradikaler i motsats till så kallade moderata. Här återfinns en svartvit samhällssyn, intolerans mot politiska motståndare, en dragning mot totalitära och våldsamma metoder samt konspirationsteorier mot det etablerade samhället (McClosky och Chong 1985: 343). Båda stödjer medborgerliga rättigheter när det gynnar dem själva, men motsätter sig desamma för sina motståndare. Flera andra forskare drar liknande slutsatser och hänvisar bland annat till kommunismen och de forna öststaterna ( Shils 1954, Eysenck 1954, Mortelmans, de Regt och Smits 2011). Även Säkerhetspolisen menar i sina rapporter att det trots ideologiska olikheter finns desto mer som förenar de olika sidorna (2009: 83). Detta perspektiv är också utgångspunkten i min uppsats: att både höger- och vänsterextrema hotar demokratiska principer och att ett konsekvent förhållningssätt till politisk extremism därför torde innebära ett avståndstagande från båda.
Sverige har höga värden i demokratimätningar, och en sammanställning av flera stora medborgarundersökningar visar att 88% av svenskarna tycker att våld som politisk metod är oacceptabelt (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor 2008: 32, 88). När Myndigheten för samhällsskydd och beredskap mätte svenska folkets rädslor för olika samhällshot så var betydligt fler oroade för nynazister än för vänsterextremister (2001: 8).
Men trots återkommande diskussioner så verkar ingen mer specifikt ha undersökt eventuella
skillnader i människors acceptans för högerextremt respektive vänsterextremt våld- varken i
6
Sverige eller utomlands. En undersökning utifrån samma frågeställning har dock genomförts
på samhällslärare i en kandidatuppsats av Johan Hellgren på Göteborgs universitet. I
Hellgrens undersökning fick två grupper lärare läsa varsin text och svara på frågor. I den ena
texten var det högerextrema som angrep vänsterextrema under en demonstration
(högerextremt stimuli) och i den andra vänsterextrema som angrep högerextrema
(vänsterextremt stimuli). Det visade sig tvärtemot hypotesen vara samhällslärarna som fått
det högerextrema stimulit som hade en något högre acceptans för politiskt våld (Hellgren
2010: 28). Hellgren resonerar kring hur texten med det vänsterextrema angreppet kan ha fått
deltagarna att dra kopplingar till Sverigedemokraterna och de gånger de förhindrats från att
utöva sina demokratiska rättigheter, och att det kan vara svårare att relatera till
vänstergrupper som blir angripna. Frågeställningen är värd att undersöka ytterligare, på ett
mer generellt urval och utifrån Hellgrens resonemang, med en del modifieringar i de
operationella indikatorerna.
7
2. Syfte
Undersökningen tar sikte på svenska folkets syn på högerextremism respektive vänsterextremism, och mer specifikt det våld och de attacker på demokratin som dessa grupperingar utför. Syftet är att ta reda på om det föreligger en skillnad mellan svenskars acceptans för högerextremt våld kontra vänsterextremt. Har människor högre tolerans för politiskt motiverat våld om det kommer från vänsterkanten?
På variabelspråk kan man beskriva syftet som att ta reda på om:
Som framgått ovan har detta samband ännu inte undersökts, med undantag för Johan Hellgrens studie på gymnasielärare. Mitt bidrag med denna uppsats blir därför att försöka besvara den omtvistade frågan om huruvida svenskar ser mildare på vänsterextremt våld. Det går också att tala om ett metodologiskt bidrag eftersom tidigare operationaliseringar här utvecklas på ett sätt som antas kunna mäta dessa attityder på ett mer korrekt sätt. Denna ändring förklaras närmare i metodkapitlet.
Påverkar Gärningsmannens
ideologiska tillhörighet
Människors
acceptans för
politiskt våld
8
3. Teori
I detta kapitel presenteras tre teoretiska utgångspunkter som fyller olika funktioner i uppsatsen. Först kommer ett avsnitt om framing, som syftar till att ge en teoretisk grund till den experimentella metod som kommer användas i undersökningen. Därefter ska frågan om höger- och vänsterextremism kopplas till ett bredare samhällsperspektiv, med utgångspunkt i demokratibegreppet och de fri- och rättigheter vi förknippar med detta. Slutligen följer en genomgång av några tänkbara förklaringar till varför svenskar kan tänkas betrakta vänsterextremismen annorlunda. Det avsnittet lägger grunden till den hypotes som senare presenteras, och ämnar visa varför hypotesen är rimlig.
3.1. Framing theory
Detta avsnitt handlar om framing och syftar till att ge en teoretisk bakgrund till min experimentmetod, och en motivering till varför vi kan förvänta oss en effekt av det stimuli som kommer användas. Att framing har effekt på människor har konstaterats i många studier om politisk opinion, och metoden har prövats i experiment, enkäter och verklighetens politiska kampanjer (Druckman 2001a: 1041, Druckman 2001b: 225, Iyengar 1991). I grunden handlar det om hur ett budskap eller en politisk fråga ramas in, och vilka effekter det får på mottagaren och dennes ställningstagande. Det finns olika inriktningar i teorin, men den som beskrivs här är så kallad emphasis framing. Teorin bygger på en psykologisk process där man tillgängliggör vissa överväganden i människors medvetande. Våra kognitiva funktioner antas nämligen få oss att omedvetet och automatiskt basera våra bedömningar på saker som ligger nära i minnet (Druckman 2001b: 235). När deltagarna i ett experiment läser en text innehållandes en frame, det vill säga en betoning av en viss aspekt, så förutsätts de sedan besvara efterföljande frågor under påverkan av denna frame. Vissa forskare inom framing är mindre förtjusta i den passiva, lättpåverkade bild av människor som ovanstående perspektiv målar upp, och menar att processen är mer aktiv och deliberativ. Att vi inte automatiskt antar en ståndpunkt utifrån tillgänglig info, men att vi tar informationen i beaktning och väger in det i bedömningen (Druckman 2001a: 1043).
James Druckman har givit upphov till flera artiklar i ämnet och beskriver effekten så här:
9
“A framing effect is said to occur when, in the course of describing an issue or event, a speaker’s emphasis on a subset of potentially relevant considerations causes individuals to focus on these considerations when constructing their opinions.” (2001a: 1042)
Ett experiment som passar väl in på denna beskrivning är Gross och Brewers (2005) studie om value frames i samband med attityder kring skolpengen. Man lät experimentgrupperna läsa en fiktiv artikel som framställde frågan om skolpeng som en fråga om jämlikhet. Sedan fick deltagarna med egna ord skriva ner sina åsikter om skolpengen. Resultaten visade att de deltagare som exponerats för en equality frame var betydligt mer benägna att nämna jämlikhet i sina resonemang än kontrollgruppen. Inramningen bidrog alltså till att tillgängliggöra detta värde och inkludera det i deltagarnas överväganden. En liknande studie om gayrättigheter gav samma resultat (Brewer 2002).
Det är en liknande effekt som söks i denna undersökning. Syftet är inte att manipulera människor eller övertala dem att byta åsikt. Där är det andra mekanismer som arbetar (Nelson, Oxley och Clawson 1997: 225). Istället vill man aktivera information som redan finns tillgänglig i långtidsminnet. Det jag ska göra är att med hjälp av en ideologisk inramning eller stimuli påverka deltagarna så de omedvetet har en viss typ av extremism i åtanke när de besvarar de allmänna frågorna om politiskt våld. Hur de svarar på frågorna om våld antas därmed säga något om hur de ser på just denna form av extremism. En mer ingående beskrivning av experimentet och de praktiska detaljerna presenteras i metoddelen.
3.2. Demokrati och politiska fri- och rättigheter
Något som förenar både höger- och vänsterextremister är att de förkastar de demokratiska
principer som vårt samhälle och styrelseskick bygger på. Dels vill båda grupperna ändra
systemet som sådant för att införa sin respektive utopi. Den autonoma vänstern vill genom
revolution införa ett klasslöst samhälle, medan de högerextrema har det totalitära styret som
mål (Säpo och BRÅ 2009: 31). Utöver de politiska målen har de också ett antidemokratiskt
tillvägagångssätt eftersom de genom sina metoder begränsar andra människor i deras
utövande av sina demokratiska rättigheter. I Sverige har ordet demokrati en stark positiv
värdeladdning och används i många sammanhang, för att skänka legitimitet till olika tankar
och projekt eller fungera som argument för en viss ståndpunkt. Eftersom begreppet används i
10 så många olika sammanhang, ofta felaktigt, ska demokrati definieras nedan och sedan relateras till de grupper vi ska undersöka.
De flesta vet att demokrati ordagrant betyder “folkstyre”. Folkstyret sker i form av val, och den enklaste definitionen av demokrati är “en stat med fria och rättvisa val som kan hålla de styrande ansvariga (Haerpfer et al. 2009: 10). I dessa val förutsätts i princip hela den vuxna befolkningen ha möjlighet att delta. För att det ska vara tal om en demokrati i praktiken krävs förutom allmänna val med fri konkurrens även “rule of law”. Det vill säga, när inte bara medborgarna utan även staten låter sina förehavanden begränsas av lagar och kan ställas inför rätta (Haerpfer et al. 2009: 12). Dessa två, fria val och rule of law, utgör de fundamentala komponenterna i en demokrati. Vidare finns vissa rättigheter som utgör förutsättningar för att de fria valen ska uppnås, såsom rätten att kandidera, organisationsfrihet, yttrandefrihet och fri press (Haerpfer et al. 2009: 31). Utan de två första hade man inte haft representanter att välja mellan, och det vore inte möjligt att bilda partier eller politiska rörelser. Utan de senare skulle de fria valen inte vara fria, eftersom de då inte bygger på det demokratiteoretikern Robert Dahl kallar upplyst kunskap (Haerpfer et al. 2009: 29). Människor ges med andra ord inte en möjlighet att utifrån olika perspektiv och informationskällor bilda sin egen uppfattning. I liberala demokratier som Sverige, där själva valsystemet i högre grad tas för givet, läggs störst fokus på dessa politiska och medborgerliga fri- och rättigheter. Andra vanligt förekommande fri- och rättigheter i en liberal demokrati är demonstrationsfrihet, likhet inför lagen och privat ägande (Spång 2005: 38).
Den politiska normen i Sverige är att politiska mål förverkligas genom en demokratisk
process där alla har rätt att föra fram sina åsikter, och där man accepterar resultaten av fria val
(Säpo och BRÅ 2009: 40). Det anses därför oacceptabelt att begå brott för protestera mot en
viss politik eller påverka den demokratiska processen. De extrema grupperna ställer
emellertid inte upp på dessa värderingar, och kränker dessutom systematiskt människors
utövande av de fri- och rättigheter som listats ovan. Det kan handla om att attackera
tillståndsgivna demonstrationer, hota förtroendevalda och bedriva skadegörelse i
valkampanjer. Juridiskt sett handlar de medborgerliga rättigheterna om medborgarnas relation
till staten, men i praktiken vet vi att även icke-statliga aktörer kan ha ett stort inflytande i att
undergräva demokratin, exempelvis när attacker leder till att människor avbryter sina
politiska engagemang eller inte vågar diskutera vissa frågor. Med utgångspunkt i vår starka
demokratinorm och dessa gruppers förkastande av denna är undersökningen angelägen i ett
11 bredare samhällsperspektiv.
3.3. Kulturella värdesystem och socialisation
En anledning till att vänsterextremismen möjligen betraktas annorlunda kan handla om de generella normer och värderingar som råder i det svenska samhället. Sverige har en lång socialdemokratisk tradition och betraktas ofta som ett egalitärt, progressivt land som ligger i framkant vad gäller saker som jämställdhet, tolerans för utlänningar och för hbtq-personer.
Vi är typiskt sett öppna för nya intryck och livsstilar, ser förändring som något positivt och lägger ingen större vikt vid social ordning eller traditionella levnadssätt. Uppfattningen bekräftas bland annat i Inglehart och Welzels kulturkarta som tillhandahålls av det globala forskningsprojektet World Values Survey. Denna bygger på Ronald Ingleharts tidiga teorier om politisk kultur som beroende av huruvida ett land har ett postmaterialistiskt eller materialistiskt värdesystem (Denk 2009: 54). Kulturkartan är tvåaxlad och den ena dimensionen mäter traditional vs. secular-rational values och den andra mäter survival vs.
self-expression (World Values Survey 2014). Sverige ligger högt upp i hörnet på denna karta, och är det land som får näst högst poäng på secular-rational values och högst på self- expression. Den sekulära dimensionen innebär ytterst liten vikt vid religion, auktoritet, nationalism och traditionella familjevärderingar, medan den istället innebär högre tolerans för exempelvis abort och skilsmässa. Self-expression handlar om självförverkligande och personligt välmående, men inkluderar även det som nämnts ovan om jämställda värderingar och tolerans för homosexuella och utlänningar. Den autonoma vänstern har en progressiv ideologi och omfamnar feminism, hbtq-rättigheter och mångkultur, och kan ses som mer okonventionella och normkritiska. De högerextrema grupperna är istället konservativa med mer traditionella och materialistiska
1värderingar. De är etnonationalister som värnar kärnfamilj och traditionella könsroller, och motsätter sig invandring och homosexuella (Säpo och BRÅ 2009: 32). Extremvänstern tycks alltså ligga betydligt närmare de generella svenska värderingarna än vad extremhögern gör, och kanske är det därför de ibland ursäktas med argument som att de ju “ändå kämpar för något gott” (Heberlein 2013). Sveriges starka antirasistiska norm tål här att nämnas särskilt. Tankar om öppenheten som något självklart, om allas lika värde oberoende av ursprung och respekten för minoritetskulturer förefaller djupt rotade och lyfts ofta fram som för Sverige stolta och karaktäriserande drag. De
1 Materialistiska i betydelsen att man prioriterar exempelvis auktoritet, fysisk säkerhet och ordning i samhället före autonomi, frihet och personligt självförverkligande (Denk 2009:53).
12 högerextrema gruppernas kärna ligger i deras motstånd mot andra folkgrupper, och bland den breda massan är de förmodligen mest kända och avskydda för sin rasism och attackerna mot personer av utländsk härkomst.
Till skillnad från länder som USA har kommunismen, ofta beskriven som nazismens motsvarighet på vänsterkanten, heller inte målats upp som ett lika stort hot i Sverige. Under kalla kriget och kanske främst under den så kallade Mc Carthy-eran blommade antikommunistiska strömningar i USA, och både politiker, myndighetspersoner och folk i nöjesbranschen anklagades för att vara kommunister och infiltratörer (UR Skola 2011).
Samtidigt hade vi i Sverige ett parti vid namn Sveriges kommunistiska parti och sedermera Vänsterpartiet Kommunisterna, som hade ett stabilt stöd i riksdagen även innan namnbytet 1990 när “kommunisterna” togs bort ur namnet. En demoskopundersökning från 2007 visade att svenska skolungdomar mellan 15 och 20 år har förvånansvärt dåliga kunskaper om de kommunistiska regimernas dåd. 95% kände till Auschwitz, men endast 10% kände till Sovjetkommunismens koncentrationsläger Gulag. Vidare menade 40% att kommunismen bidragit till ökat välstånd i världen, och 22% att det är ett demokratiskt samhällsskick (Demoskop 2007, refererad i DN 2007). Medan människor direkt associerar olika former av högerextremism till Nazityskland och Hitlers brott mot mänskligheten så är det tänkbart att man inte gör samma koppling mellan vänsterextremism och kommunism, eftersom den senare inte lyfts fram lika mycket i media och undervisning. Gör människor ändå en sådan koppling kan det tänkas att de värderar denna annorlunda, exempelvis på grund av okunskap om kommunismens historia.
Förutom skolan så är också media en viktig aktör vad gäller socialiseringen in i ett lands normer och värdesystem. En ytterligare faktor kan därför vara medias påverkan, och då i meningen att den svenska medierapporteringen om extremism skulle kunna vara snedvriden till förmån för extremvänstern. Medieforskaren Kent Asp har undersökt den svenska journalistkårens partisympatier och kunnat visa att vänsterpartiet och miljöpartiet är kraftigt överrepresenterade. Särskilt inom public service, där dessa tillsammans med socialdemokraterna når över 80% stöd hos de tillfrågade journalisterna (Asp 2012: 104).
Detta är något som åtminstone vissa i branschen menar märks ute på redaktionerna. Janne Josefsson har vittnat om det motstånd han mötte från kollegorna på SVT när han år 2002 granskade Vänsterpartiets historia. “Reaktionen var att jag inte borde ägna mig åt att granska
”våra” partier. Detta har inte förändrats. Journalistkåren präglas fortfarande av den här
13 inställningen till vänstern”, säger Josefsson (Neo 2014). Anna-Lena Lodenius har skrivit flera böcker om politisk extremism och mött samma reaktioner som Janne Josefsson. “Kollegerna tycker att man sysslar med fel saker”, menar hon. “Att man istället borde ägna sig åt att visa att högerextremisterna är värre. Vänsterextremister får överlag mycket stöd i offentligheten”
(Neo 2014). När journalisten och författaren Magnus Sandelin år 2000 skrev en artikelserie om den autonoma vänstern tyckte många av hans kollegor att det var fel att granska dem.
“Jag vet också journalistkolleger som har en fot, eller har haft en fot inne i den här autonoma miljön. Det förekommer att de har det samtidigt som de arbetar som journalister” säger Sandelin till Magasinet Neo (Neo 2014).
En majoritet av journalistkåren har enligt undersökningar sina sympatier till vänster, och några av dem uppvisar en uttrycklig acceptans för vänsterextremism i sina krönikor (ex.
Heberlein 2013, Feldbaum 2013 ). Om detta är något som avspeglas i det journalistiska arbetet och förmedlas utåt så kan mediepåverkan vara en av de faktorer som leder till att svenskar värderar höger- och vänsterextremism olika.
3.4. Hypotes
Ovanstående resonemang kring svensk kultur och socialisation leder oss fram till en hypotes, som kommer att prövas i kommande undersökning:
H: Svenskar har högre acceptans för vänsterextremt våld än för högerextremt
Uttryckt på ett annat sätt så förväntar jag mig att:
Vänsterextrem gärningsman
Större acceptans för
politiskt våld
14
4. Metod
Som framgått ska frågeställningen undersökas med hjälp av experiment. Experiment är en bra metod för att fånga den kausala mekanismen- vad det är som påverkar vad- genom att man isolerar just den oberoende variabel man vill pröva i förhållande till andra, tänkbara förklaringar (Esaiasson et al. 2012: 327). En ytterligare anledning till valet av experiment som metod är att denna typen av demokratirelaterade frågeställningar rymmer vissa normer för hur man förväntas tycka. Om jag skulle använda mig av en klassisk frågeenkät med likartade frågor om både höger- och vänsterextremism finns det risk för att syftet med undersökningen blir för uppenbart för svarspersonerna, med resultatet att de svarar efter inlärda normer om att allt våld är dåligt snarare än utifrån sina spontana och mer eller mindre medvetna föreställningar. Problematiken kallas inom forskningen social-desirability bias, och är en vanlig felkälla för enkätundersökningar med känsliga ämnen. Detta kommer ur människors vilja att framställa sig själva i ett så bra ljus som möjligt, utifrån våra uppfattningar om vad som är korrekt och socialt acceptabelt (Fisher 1993: 303). Experimentet ska dock genomföras i enkätform, och utan sammankomst. En anledning är det som berörts ovan, att frågeställningen kan uppfattas som en aning obekväm och att svarspersonerna därför ska få besvara frågorna anonymt och i lugn och ro, utan övervakning. Surveyexperiment är vanligt förekommande i den samhällsvetenskapliga forskningen, och används bland annat i den stora Medborgarpanelen som drivs av Laboratory of Opinion Research vid Göteborgs universitet.
4.1. Experimentdesign
Designen är en endast-efterdesign, där deltagarnas åsikter endast mäts efter stimulit. En före- efterdesign hade varit svårare att genomföra rent praktiskt, speciellt då svarspersonerna inte kommer samlas på ett ställe utan istället svara på enkäten över internet. I en sådan design finns också risken att den första uppsättningen frågor påverkar svaren på frågorna som ställs efter stimulit, och det kan bli för uppenbart vad det är man är ute efter att mäta. Nackdelen med den endast-efterdesign som används här är å andra sidan att man då inte vet om eventuella skillnader mellan grupperna är orsakade av stimulit eller om de fanns där innan.
Detta dilemma avhjälps genom att göra en stimulikontroll i slutet av enkäten, för att se om
stimulit verkligen nått fram till deltagarna. Det är också viktigt, precis som i alla experiment,
15 att göra en randomisering av de olika experimentgrupperna. Det är ett av de centrala stegen för att nå syftet med experiment. På så vis undviker man systematiska skillnader mellan grupperna och kan, förutsatt att randomiseringen fungerar tillfredsställande, se huruvida det är den aktuella förklaringsvariabeln (i detta fall extremistens politiska hemvist) som orsakar variationen.
Jag har valt att använda två experimentgrupper och inte ha någon kontrollgrupp. Det hade förvisso varit intressant att ha en kontrollgrupp och jämföra dennes resultat med de andra gruppernas, men det är inte nödvändigt för att besvara uppsatsens frågeställning. Istället för att sprida ut svarspersonerna i en tredje grupp så kommer prioriteten därför ligga på att få fler svar i de två experimentgrupperna.
4.2. Urval
Randomisering är alltså en viktig del i processen, men innan man når dit måste man genomföra en selektion och bestämma vilka personer som överhuvudtaget ska delta i experimentet. Här är alternativen många, men de måste också vara praktiskt genomförbara.
En tanke var först att från totalbefolkningsregistret beställa ett slumpmässigt urval av personer folkbokförda i Sverige. Dessa skulle sedan få ett brev skickat till sig med en pappersenkät samt alternativet att genom en länk besvara frågorna online. Det finns inget register som innehåller svenska folkets e-postadresser så i detta fall hade därför ett postutskick varit nödvändigt. Problemet är att den typen av utskick både kostar en del och riskerar att innebära ett stort bortfall (Esaiasson et al. 2012: 234), och vid alltför få svar hjälper det föga att enheterna är slumpmässigt utvalda. Jag har därför valt bort denna urvalstyp och kommer istället maila enkäten till studenter på Luleå tekniska universitet.
Universitetsstudenter kan tyckas dåligt representativa för befolkningen i stort, men används
ofta som svarspersoner då de är en lättillgänglig grupp (Esaiasson et al. 2012: 331). Eftersom
den externa validiteten anses underordnad i experiment har jag bortprioriterat det
slumpmässiga urvalet till förmån för ett som jag hoppas kan ge fler svar, och därmed bättre
möjligheter till statistisk analys. Vad gäller denna typ av experiment handlar det dessutom
inte om att göra absoluta nivåskattningar, utan om en mekanism som tros fungera likadant
hos alla människor. Studier av framing-effekter tyder på att dessa inte skiljer sig mellan
studenter och övrig befolkning, och möjligheterna till generaliserbarhet bör i detta fall inte
påverkas negativt av urvalet (Gross och Brewer 2005: 944).
16 4.3. Operationalisering
I enkäten ska de teoretiska begreppen översättas till operationella indikatorer som bidrar till att testa hypotesen. Det begrepp som ska operationaliseras är höger- respektive vänsterextremism samt politiskt våld. Svarspersonernas acceptans mäts genom att de får ta ställning till ett antal påståenden som rör detta. Det politiska våldet kommer att gestaltas i samband med kränkningar av några av de fri- och rättigheter som har behandlats i första teoriavsnittet, och därmed anknyts även teorin till empirin på ett tydligt sätt.
Definitioner:
Högerextremist: Anhängare av rasistiska och ultrakonservativa ideologier som använder våld och andra olagliga metoder i politiska syften. I definitionen ryms dels vissa åsikter i form av politiska uppfattningar långt ute på högerkanten
2samt ett intolerant och kompromisslöst förhållningssätt i politiska frågor. Men även de olagliga, våldsbejakande och därmed antidemokratiska metoder man använder för att sprida dessa uppfattningar.
Vänsterextremist: Anhängare av revolutionära socialistiska ideologier som använder våld och andra olagliga metoder i politiska syften. I denna definition av vänsterextremism ryms dels politiska uppfattningar långt ute på vänsterkanten samt ett intolerant och kompromisslöst förhållningssätt i politiska frågor. Men även de olagliga, våldsbejakande och därmed antidemokratiska metoder man använder för att sprida dessa uppfattningar.
Politiskt våld: Fysiska angrepp och hot som är politiskt betingade, det vill säga beror på gärningsmannens ideologi eller politiska ståndpunkt. De kan rikta sig mot förtroendevalda, myndighetspersoner, politiska meningsmotståndare i exempelvis partier eller organisationer, eller bara personer som inte passar in i den ideologiskt betingade samhällsutopi gärningsmannen eftersträvar.
I denna undersökning ingår förutom våld även störande av allmän ordning, eftersom det är ett vanligt brott i dessa miljöer och kan användas för att mäta gradskillnader i acceptansen för
2 De högerextrema är inte höger på den ekonomiska skalan utan är precis som vänstern motståndare till kapitalismen. De är istället höger på den på den värderingsmässiga skalan, eller auktoritära på den auktoritär- liberala skalan som finns i den tvådimensionella politiska kompassen.
17 politiska brott.
Deltagarna kommer få läsa en text innehållandes ett stimuli i form av en ideologisk frame, och sedan ta ställning till påståenden om politiskt våld. Texten liknar en tidningsartikel och handlar om en extrem grupp som angriper en vanlig demonstration. Den ska spegla ett realistiskt scenario eftersom den typen av attacker mot demonstrationer sker från både höger- och vänsterextrema i Sverige. En experimentgrupp kommer få ett högerextremt stimuli, det vill säga att angriparna i texten är högerextrema, medan den andra gruppen får ett vänsterextremt stimuli. I övrigt är texterna och de följande påståendena lika. Tanken är att de som läst texten med högerextremt stimuli ska ha högerextremister i åtanke när de sedan tar ställning till påståendena om politiskt våld, och de som fått vänsterextremt stimuli ska föreställa sig vänsterextrema gärningsmän. I texten attackerar extremistgruppen en demonstration vars politiska tillhörighet medvetet hålls anonym. I Johan Hellgrens uppsats, som jag låtit mig inspireras av i operationaliseringen, så attackerade högerextrema vänsterextrema och vice versa. Detta upplägg öppnar dock för risken att de som fått vänsterextremt stimuli svarar efter hur mycket de ogillar de högerextrema som angrips snarare än utifrån eventuella sympatier för vänstergruppen. Precis som Hellgren resonerar i sin analys så kan det också ha varit anledningen till att de lärare som deltog i hans undersökning uppvisade större sympatier för de högerextrema, eftersom de då antas ha associerat dessa med Sverigedemokrater som angrips. För att undvika detta, och så långt det går försöka att endast undersöka acceptansen för respektive extremistgrupp, så hålls offren för angreppen anonyma. Detta är en viktig ändring i operationaliseringen och något som även stärker det kumulativa inslaget i undersökningen.
Texten visas nedan
3. De kursiverade orden utgör det ideologiska stimulit. Beroende på experimentgrupp får deltagarna antingen se orden i eller utanför parentesen.
“ En demonstration i centrala Stockholm utmynnade igår i oroligheter sedan en grupp motdemonstranter anslutit sig till platsen. Motdemonstranterna tillhör en grupp på yttersta vänsterkanten (/yttersta högerkanten) och försökte förhindra demonstrationen genom att mota bort demonstranterna och riva ner plakat. Anmälningar om misshandel har också upprättats. Polisen lyckades skingra folksamlingen och ingen uppges ha blivit allvarligt skadad. Ett antal personer har tagits med till polisstationen för förhör.
3 Hela enkäten finns under Bilagor i slutet av uppsatsen.
18 En av motdemonstranterna motiverar attacken med att de “aldrig kommer acceptera budskap som stödjer fascism och sexism (/svenskfientlighet och sionism)”. “
Följdfrågorna till texten, som ska mäta deltagarnas acceptans, presenteras i resultatdelen tillsammans med svaren på dessa. Det är viktigt att utforma texten och frågorna på ett neutralt sätt och inte leda svarspersonerna i en viss riktning, samtidigt som de givetvis måste förstå vad det är de besvarar. Exempelvis har jag i artikeln använt uttrycket “grupp på yttersta höger-/vänsterkanten” för att beskriva extremistgruppen. Detta eftersom ord som
“högerextremist” har en negativ värdeladdning och i sig signalerar något man antas ta avstånd ifrån. Grupp på yttersta högerkanten har samma innebörd, eftersom det indikerar någon med avvikande politiska åsikter åt ett håll samtidigt som det i artikeln framgår att de använder våld i politiska syften. Av liknande skäl har uttrycket “våld” ersatts av “fysiskt motstånd i en av frågorna, och jag ska alltså prova två olika operationaliseringar av våld. Den sista raden i texten där extremisterna eller “motdemonstranterna” motiverar attacken syftar till att tydligare inkludera deras värderingar i svarspersonernas överväganden. Detta eftersom värderingar tros vara en faktor som påverkar människors acceptans för de olika formerna av våldsbejakande politisk extremism.
Enkäten har sju svarsalternativ, från “håller helt med” till “håller inte alls med”. Mängden
svarsalternativ beror dels på möjligheten till nyans i svaren. En annan anledning är att vid fler
variabelvärden går denna kvalitativa variabel att behandla som en kvantitativ, vilket innebär
en mer djupgående statistisk analys (Esaiasson et al. 2012: 350) .
19
5. Resultat
I detta kapitel presenteras de resultat som behövs för att besvara frågan om hur svenskarna ser på olika former av politiskt våld, och testa hypotesen att svenskar har högre acceptans för vänsterextremt våld. Med hjälp av statistisk analys i SPSS ska först randomiseringen till de olika experimentgrupperna utvärderas. Sedan ska vi med hjälp av stimulikontrollen ta reda på om det ideologiska stimulit nått fram till deltagarna. Slutligen presenteras resultaten på själva enkätfrågorna om politiskt våld. Ur dessa utläses deltagarnas acceptans för politiskt våld, och huruvida denna skiljer sig åt mellan de olika grupperna.
5.1. Randomisering
Enkäten skickades ut till omkring 700 e-postadresser tillhörande studenter på Luleå Tekniska Universitet. E-postadresserna randomiserades till de två experimentgrupperna med hjälp av en Random Team Generator
4på internet. så att varje grupp tilldelades lika många deltagare.
Utskicket gav 47 svar i experimentgruppen som fick vänsterextremt stimuli, och 44 svar gruppen med högerextremt stimuli. Enligt Esaiassion et al. är den nedre gränsen hur många deltagare som behövs i ett experiment mellan 30- 40 i varje grupp, och utskicket har alltså genererat tillräckligt många svar för en meningsfull statistisk analys (2012:332). De kontrollvariabler som använts är kön, ålder, ursprung och placering på höger-vänsterskalan.
Kön och ålder används i princip alltid som kontrollvariabler som antas kunna påverka den beroende variabeln. På “ursprung” fick deltagarna ange den världsdel de kommer ifrån. Detta eftersom fördelningen av svarspersonernas etnicitet kan ha betydelse i och med att en av extremistgrupperna är tydligt rasistisk. Var deltagarna placerar sig på den politiska höger- vänsterskalan antas också kunna påverka hur de reagerar på respektive stimuli. Personer som står till höger sympatiserar till exempel inte med de vänsterextremas politiska mål, och har kanske lättare att se deras mindre demokratiska sidor än de som själva står till vänster.
Tabell 1. Procentfördelning: kön.
män kvinnor
4 www.randomlists.com/team-generator
20 grupp H 52% 48%
grupp V 50% 50%
______________
(p-värde: 0,498)
Tabell 2. Procentfördelning: ålder.
18-30 år 30-50 år 50+ år
grupp H 66% 32% 2%
grupp V 63% 33% 4%
_______________________
(p-värde: 0,425)
Tabell 3. Procentfördelning: ursprung.
europa nordamerika sydamerika asien afrika övrigt
grupp H 98% 0% 0% 2% 0% 0%
grupp V 94% 0% 0% 2% 2% 2%
_____________________________________________
(p-värde: 0,281)
Tabell 4. Procentfördelning: politisk placering.
vänster mitten höger
grupp H 36% 23% 41%
grupp V 35% 40% 24%
____________________
(p-värde: 0,08)
21 Fördelningen i de olika grupperna ser ut enligt tabell 1- 4 ovan. I tabell 1 ser vi att könsfördelningen är ungefär hälften kvinnor och hälften män för båda grupperna.
Åldersmässigt är majoriteten enligt tabell 2 mellan 18 och 30 år. Omkring en tredjedel ur båda grupper är över 30 år, och ett fåtal procent över 50 år. Beträffande ursprung ser vi i tabell 3 att den övervägande majoriteten svarspersoner är från Europa. I gruppen högerextremt stimuli (även kallad grupp H nedan) är 2% från Asien, och i gruppen vänsterextremt stimuli (nedan kallad grupp V) är totalt 6% från andra världsdelar än Europa.
Tabell 4 visar svarspersonernas placering på höger-vänsterskalan. Detta är den variabel där grupperna skiljer sig mest, men inte på ett sätt att det bedöms påverka resultatet.
Skillnaderna mellan grupperna är inte statistiskt signifikanta gällande någon av kontrollvariablerna. Detta innebär att randomiseringen får anses ha fungerat tillfredsställande, och eventuella skillnader i attityd beror därmed inte på en snedfördelning av konkurrerande förklaringsvariabler.
5.2. Stimulikontroll
Stimulikontrollen används eftersom detta är en endast-efterdesign. Därmed vill man ta reda på om eventuella skillnader i synen på våldet beror på det ideologiska stimulit, eller om de skulle ha funnits där ändå. För att se om stimulit nådde deltagarnas medvetande och därmed genererade en framing-effekt, lade jag in en kontrollfråga på andra sidan av enkäten.
Kontrollfrågan var “Vilken politisk inriktning hade motdemonstranterna i artikeln?” och följdes av en öppen svarsruta. Det gick inte att klicka tillbaka till förstasidan igen och läsa om texten, för syftet är ju att se om de var påverkade av stimulit medan de besvarade frågorna.
Ett antal personer i varje grupp valde att inte besvara kontrollfrågan. Detta kan tolkas som att de inte förstod frågan, eller inte kunde frågan för att de inte nåtts av stimulit. De som svarat rätt politisk inriktning, med lite olika formuleringar, utgjorde 59% i grupp V, och 60% i grupp H. En majoritet nåddes alltså av stimulit, men det är en förhållandevis stor del av deltagarna som inte verkar ha nåtts av det.
5.3. Enkätsvar
I enkäten fanns fyra påståenden som deltagarna fick ta ställning till, och som syftade till att
22 mäta deras acceptans för politiskt våld. Svarsalternativen var rangordnade från “1. Håller inte alls med” till “7. Håller helt med”. De medelvärden som presenteras för varje fråga är baserade på dessa svarsalternativ.
Den första frågan berör demonstrationsfriheten och handlar egentligen inte om våld utan om störande av allmän ordning, som är ett vanligt brott i extremistmiljöerna. Syftet med denna fråga var att kunna fånga nyanser och, om ingen av experimentgrupperna accepterade våldet, se om det finns någon skillnad i synen på mildare brott. Medelvärdet för grupp V var 3, och för grupp H 2,98. P-värdet var här 0,394 vilket innebär att skillnaden inte var statistiskt signifikant.
F1: Det kan vara acceptabelt att genom oväsen förhindra vissa grupper från att hålla demonstrationer.
Tabell 5. Medelvärden.
_________________
fråga 1 fråga 1 grupp H grupp V
2,89 3,00 _________________
(p-värde: ,394)
Den andra frågan är kopplad till den demokratiska principen om yttrandefrihet och fri informationsbildning. “Fysiskt motstånd” är här synonymt med våld, men formulerat på ett mindre värdeladdat sätt. Gruppernas medelvärden var här 2,05 för grupp H och 1,96 för grupp V.
F2: Det kan vara acceptabelt att genom fysiskt motstånd förhindra vissa grupper från att dela ut politisk propaganda.
Tabell 6. Medelvärden.
_________________
fråga 2 fråga 2
23 grupp H grupp V
2,05 1,96 _________________
(p-värde: ,401)
Den tredje frågan ska mäta acceptansen för hot mot förtroendevalda och kan kopplas till rätten att kandidera, som är en förutsättning för en demokrati, men även till yttrandefriheten.
Medelvärdena var låga även här, och skiljer sig inte mycket åt med 1,84 respektive 1,93, där experimentgrupp V låg något högre.
F3: Vissa politiska företrädare driver en sådan politik att de förtjänar hotelser.
Tabell 7. Medelvärden.
_________________
fråga 3 fråga 3 grupp H grupp V
1,84 1,93 _________________
(p-värde: ,398)
Den fjärde frågan handlar inte om någon specifik situation, utan ska mäta acceptansen för politiskt motiverat våld i allmänhet. Experimentgruppernas medelvärden var 1,95 för grupp H och 1,71 för grupp V.
F4: I den politiska kampen kan våld vara acceptabelt om man kämpar för en god sak.
Tabell 8. Medelvärden.
_________________
fråga 4 fråga 4 grupp H grupp V
1,95 1,71
_________________
24 (p-värde: ,394)
Sammantaget kan sägas att gruppernas medelvärden är låga, och att skillnaderna mellan grupperna inte är statistiskt signifikant för någon av de fyra frågorna.
Förutom t-test av medelvärdesskillnader så gjordes även en enkel regressionsanalys av sambandet mellan “gärningsmannens ideologi” och “acceptans för politiskt våld”. Denna visar hur stor del av variationen i acceptans som kan förklaras av ideologistimulit, som här står för gärningsmannens ideologi. Nedan visas resultaten på två av frågorna, fråga 1 och 4, som hade högst värden på b-koefficienten
5. På fråga 1 ser vi att värdet är 0,114, vilket innebär att en vänsterextrem gärningsman här genererar 0,11 högre acceptans, räknat i medelvärdesskillnad. För fråga 4 gäller istället att en högerextrem gärningsman innebär 0,24 mer i medelvärde, eller i acceptans för våld. Koefficienterna är dock inte signifikanta, och det går alltså inte att säga säkert att de inte är noll.
Tabell 9. Regressionsanalys oberoende variabel. Ostandardiserade b-koefficiener.
ideologistimuli
fråga 1 ,114 (p-värde) (,788)
fråga 4 -,243 (p-värde) (,465) ___________
R²: ,006
Avslutningsvis genomfördes en multivariat regressionsanalys inkluderande, förutom ideologistimulit, de fyra kontrollvariablerna; kön, ålder, ursprung och politisk placering. I den multivariata regressionsanalysen kodades “ålder” och “ursprung” om till dummyvariabler för att kunna mätas som kvantitativa tillsammans med de övriga. Likt den bivariata visar även denna analys hur stor förklaringskraft respektive oberoende variabel har för frågornas
5 Samtliga resultat från SPSS finns under Bilagor i slutet av uppsatsen.
