Specificering av identifierade immateriella tillgångar

Specificering av identifierade

immateriella tillgångar

– Utvecklingen sedan IAS/IFRS infördes

2

Sammanfattning

Problemformulering

Svenska företag som från år 2005 redovisar enligt IAS/IFRS ska i högre utsträckning än

tidigare fördela det överpris som betalas vid företagsförvärv på de tillgångar som förvärvas.

Tidigare studier har efter införandet mätt var tillgångarna tar vägen vid rörelseförvärv. Det har

visat sig svårt för företagen att på ett konsekvent och stringent sätt identifiera immateriella

tillgångar sedan specificera dem tydligt i balansräkningen. Begreppsförvirring och otydliga

poster i redovisningen har gjort de svårt för användaren av årsredovisningen att få relevant

information. Frågan är om det blivit bättre med tiden?

Syfte

Mäta utvecklingen av specificerade immateriella tillgångar sedan införandet av IAS/IFRS.

Följande frågeställningar har ställts: 1. Specificerar företag sina identifierade immateriella

tillgångar enligt de ramverk IASB förespråkar så att god redovisningssed kan återspeglas? 2.

Har andelen ospecificerade immateriella tillgångar minskat?

Metod

För att samla in information om utvecklingen har vi studerat årsredovisningen för svenska

noterade börsföretag som redovisar enligt IAS/IFRS. Årsredovisningar mellan åren 2003 och

2008 för bolag på stockholmsbörsens Large cap-lista har studerats. En kvantitativ

undersökning där operationalisering används för att koda poster från balansräkningen. Egen

kodning av vad som anses som vara tillräcklig specificering av tillgången har utförts med

begreppet god redovisningssed som grund. Slutligen genomförs beräkning på antal, andel och

värde av specificerade immateriella tillgångar varje år.

Teoretisk referensram

De normer, praxis och lagar som berör immateriella tillgångar och företagsförvärv har

författarna sammanställt för att kunna ta del av informationen från årsredovisningar och

definiera egna begrepp, Immateriella tillgångar (IAS 38), Företagsförvärv (IFRS 3),

Nedskrivning (IAS 36) och redovisningens egenskaper återkopplas i slutsatsen.

Slutsats

Efter våra kriterier för ospecificerade poster fick vi fram att en positiv utveckling har skett

sedan införandet av IAS/IFRS. I takt med identifiering av immateriella tillgångar ökar

specificering. Ospecificerade poster har sjunkit med drygt 10 %. Värdet av immateriella har

under studiens tidsperiod ökat med 1303 %. Det har inneburit att det totala värdet av

ospecificerade tillgångar idag är betydligt större. Det i sin tur påverkar givetvis användaren

när den ska ställning till en betydligt större summa ospecificerade tillgångar.

Nyckelord

3

Abstract

Problem

Listed companies have since the introduction of IAS / IFRS new accounting directives to

follow. A major difference is that goodwill, as an asset, may no longer be amortized but will

be subjected to an annual impairment test. This will result in the extraction, identification and

depreciation of intangible assets from goodwill

.

This has been proved difficult for companies

to identify consistently and rigorously.

Confusion and vague items in reporting has made it

difficult for users to share information in a proper way.

Purpose

To measure the progress of specified intangible assets in annual reports, since the introduction

of IAS / IFRS. Questions to be answered: 1. Do companies specify their identified intangible

assets in agreement with the IASB framework? 2.

Has the total value of unspecified assets

decreased over time?

Method

To gather information, we have studied the annual reports of listed companies reporting under

IAS / IFRS. For this report, we have chosen annual reports from the years 2003 to 2008 on

companies on the Stockholm Stock Exchange's Large Cap list and made a quantitative study,

in which operationalization is used to encode the items from the balance sheet.

Theoretical frame of reference

We have compiled the standards, practices and laws relating to intangible assets and

acquisitions. This has been done to acquire the information from annual reports and to define

our own concepts. Intangible assets (IAS 38), Business Combinations (IFRS 3), Impairment

(IAS 36) and accounting characteristics serve as a foundation to our conclusions.

Conclusion

Following our criteria for unspecified items, a positive development has occurred since the

introduction of IAS / IFRS. As the identification of intangible assets develops with IFRS3 we

have seen an increase of specification. Unspecified items have decreased by over 10%. The

value of intangible assets during this period has increased by 1303%. It has meant that the

total value of unspecified assets today is much bigger. This will affect the user, of course,

when he/she will consider a much larger amount unspecified assets.

Keywords

4

Förord

Arbetet med uppsatsen har tagit tid och krävt många funderingar fram och tillbaka om hur

arbetet ska framskrida. Det har skrivits under dagar, kvällar och helger. Vi har kastats mellan

hopp och förtvivlan. Till slut tycker vi att har nått fram till den punkt vi från början såg som

målet för denna uppsats.

Vi vill vi tacka vår handledare Ogi Chun, en stark ledstjärna på uppsatshimlen. Utan den hjälp

vi har fått hade denna kandidatuppsats aldrig seglat i hamn.

Tack !

X

X

5

Förkortningslista

BFN

Bokföringsnämnden

BFL

Bokföringslagen

EU

Europeiska Unionen

FAR

Föreningen Auktoriserade Revisorer

FASB

Financial Accounting Standards Board

FoU

Forskning och Utveckling

IAS

International Accounting Standards

IASB

International Accounting Standards Board

IASC

International Accounting Standards Committee

IFRS

International Financial Reporting Standards

RFR

Rådet för Finansiell Rapportering

RR

Redovisningsrådet

USA

United States of America

US GAAP

Generally Accepted Accounting Principles

OMXS

OMX Stockholm

6

Innehållsförteckning

2.4 Beräkningar med operationalisering ... 15

2.5 Skriftliga källor som underlag ... 16

2.5.2 Primärdata ... 16 2.5.3 Sekundärdata ... 16 2.6 Validitet ... 17 2.7 Reliabilitet ... 17 2.8 Metodkritik ... 18 3. Teoretisk referensram ... 19

3.1 Utvecklingen av god redovisningssed ... 19

3.2 Finansiella rapporters kvalitativa egenskaper ... 21

3.3 IAS 38 - Immateriella tillgångar ... 24

3.3.1 Värdering av immateriella tillgångar ... 25

3.4 IFRS 3 - Rörelseförvärv ... 26

3.4.1 Förvärvsmetoden ... 26

3.5 IAS 36 - Nedskrivning ... 28

3.6 Tidigare forskning ... 29

4. Empiri och analys ... 31

4.1 Utvecklingen av poster ... 33

4.2 Andelen ospecificerade tillgångar ... 36

5. Slutsats ... 40

6. Avslutande diskussion ... 41

7. Referenser ... 42

7

Figurförteckning

Figur 1 Steg för redovisning av immateriell tillgång ... 10

Figur 2 Avgränsning ... 12

Figur 3 Empirins utveckling ... 31

Figur 4 Postbenämnings variationer ... 33

Figur 5 Antal ospecificerade respektive specificerade poster... 34

Figur 6 Andel ospecificerat av totala värdet immateriella tillgångar ... 36

Figur 7 Utveklingen av immateriella tillgångar ... 38

Figur 8 Värdeökningen utav immateriella tillgångar från år 2004 ... 39

Figur 9 Förhållande efter förändring ... 39

Tabellförteckning

Tabell 2 Ospecificerade poster ... 35

8

1. Inledning

Immateriella tillgångar och posten goodwill har länge varit ett hett ämne som det har skrivits

och debatteras mycket om

. Goodwill definieras som framtida ekonomiska fördelar från

tillgångar som det inte är möjligt att individuellt identifiera och redovisa

.

Inom begreppet

goodwill skiljs det normalt mellan internt upparbetad goodwill och förvärvad goodwill.

Internt upparbetad goodwill kan vara image eller gott rykte hos konsumenterna. Den internt

upparbetade goodwill som företaget kontrollerar över har aldrig varit tillåten att redovisa som

en tillgång. Detta eftersom det inte går att fastställa ett värde på ett tillförlitligt sätt samt att

den inte är avskiljbar från verksamheten.

Förvärvad goodwill har länge varit tillåten att

redovisas i koncernens balansräkning som tillgång. Det är den form av goodwill som uppstår

när företag förvärvar andra verksamheter. Innebörd är skillnaden mellan priset företaget

betalar och de nettotillgångar som tillhör den förvärvade verksamheten. Alltså i de vanligaste

fallen, det överpris man betalar vid förvärv av annan verksamhet. Goodwill uppstår alltså som

en restpost av de immateriella tillgångar som inte går att bedöma värdet i och skapa en

uppfattning om tillgångens slag eller livslängd, vilket sammanfattas som att de inte blivit

identifierade.

Viktigt är att förklara begreppet identifierad som betyder att tillgången ska

vara avskiljbar, det vill säga att tillgången kan säljas separat, eller ska ha uppkommit som en

del av ett kontrakt eller rättighet.

En av anledningarna till att ljuset i större utsträckning har fallit på immateriella tillgångar

beror på att samhället idag har utvecklats mot en mer tjänste och kunskapsinriktad produktion.

Med den utvecklingen har många av företagens tillgångar gått från att vara rent fysiska till att

vara immateriella.

Immateriella tillgångar blir då också som en naturlig utveckling viktiga

vid företagsvärdering och en större del av köpeskillingen vid företagsförvärv.

En immateriell

tillgång beskrivs som ”en identifierbar icke-monetär tillgång utan fysisk substans”

. Det kan

vara patent, licenser, varumärken eller en investering i forskning och utveckling och ska

överensstämma med den allmänna definitionen av en tillgång vilket innebär att företaget ska

1 _{Den nya koncernredovisningen, redaktör Per Thorell, Liber (2004). s.90} 2 _Ibid.

3 _{Sundgren, S. Nilsson, H. Nilsson, S. Internationell redovisning – teori och praxis, andra upplagan,}

Studentlitteratur, Lund (2009) s. 117

4

Ibid. s. 118

5 _{Smith, D. Redovisningens språk, tredje upplagan. Studentlitteratur, Danmark (2006). s.201} 6 _{Ibid. s.200}

7

Ibid.

9

kontrollera resursen i fråga. Immateriella tillgångar i har vuxit som en redovisningsteknisk

fråga och olika regler har gett osäkerheter i redovisningen.

Syfte med redovisning av företagets tillgångar är att kunna ge korrekt information om

företagets ekonomiska ställning för olika användare, främst till de användare som inte har

insyn i företagets verksamhet

. Enligt lagen ska redovisning följas av begreppet god

redovisningssed. I det begreppet omfattas lagstiftning, standarder och den praxis som finns för

redovisning inom olika branscher.

En av hörstenarna i begreppet godredovisningssed är en

relevant redovisning. Då krävs att intäkter matchas mot kostnader. Det leder till att

immateriella tillgångarna ska aktiveras och redovisas i balansräkningen om de kommer

generera intäkter i framtiden, allt enligt god redovisningssed

. I och med Sveriges övergång

till en ny europeisk standard har företagen tvingats anpassa sig till nya metoder för

redovisning av företagsförvärv och immateriella tillgångar.

EU beslutade år 2002 att införa redovisning enligt IAS (International Accounting Standards)

och IFRS (International Financial Reporting Standards) för noterade företag. Det är en

redovisningsstandard som fortlöpande ges ut av den internationella redovisningsorganisation

IASB (International Accounting Standards Board). År 2005 infördes IAS och IFRS

standarder på våra svenska företag. Införandet innebar störst förändring för

koncernredovisande företag.

Den nyhet som blev mest uppmärksammad när

koncernredovisning enligt IFRS infördes var gällande koncerngoodwill

. Den stora

skillnaden är att IASB, som står för rekommendationerna, förespråkar årliga

nedskrivningstester eller vid behov istället för årliga avskrivningar

. Därför är det nu viktigt

att identifiera och separera alla tillgångar från goodwill vid företagsförvärv i större

utsträckning än tidigare

.

IFRS 3 som står för rörelseförvärv kräver att det upprättas en

förvärvsanalys där det finns en uppdelning av de olika immateriella tillgångar som

9

Sundgren, S. Nilsson, H. Nilsson, (2009) s.109

10 _{Smith, D. 2006. s.17}

11 _{Sundgren, S. Nilsson, H. Nilsson, S. (2009) s. 13} 12 _{Ibid. s.109}

13 _{Ibid. s.11} 14

Ibid. s.11-12

15 _{Rörelseförvärv enligt IFRS 3, Hur gick det med identifieringen av immateriella tillgångar, Björn Gauffin och}

Sven-Arne Nilsson, tidsskriften Balans nr. 8-9 2006.

16

Lönnqvist, R. Årsredovisningar i koncerner , studentlitteratur (2009) s. 34-35

10

1. Identifiera

2. Specificera

förvärvas

. Den nya standarden för immateriella tillgångar IAS38 redogör för vilka tillgångar

som ska redovisas och när

.

Utvecklingsarbetet inom IASB fokuserar på standarder som har direkt inverkan på

koncernredovisningen. Bakgrunden till utvecklingen är en globalisering av kapitalmarknaden

och med det ett växande behov av standard inom finansiell rapportering

. Kravet som IASB

har på den finansiella informationen är att den ska vara jämförbar oavsett vilken marknad

företagen är belägna på.

Kraven om jämförbar information av företagens ekonomiska

ställning är till för de olika användarna av rapporteringen. Främst till de användare som inte

har insyn i företagets verksamhet

.

IASB har ställt upp en föreställningsram utmynnande i god redovisningssed. Ramen

innehåller förklarande texter kring de finansiella rapporternas syfte och uppställning,

grundläggande antaganden samt kvalitativa egenskaper. De kvalitativa egenskaperna svarar

mot vad som antas ge en transparens och jämförbarhet mellan bolagen och dess finansiella

rapporter.

1.1 Problemformulering

Det har visat sig att företag har vissa svårigheter att implementera de nya regelverken och

standarderna för redovisning av immateriella tillgångar. Den nu gällande rekommendationen i

den internationella standarden för immateriella tillgångar är IAS 38 men samtidigt berörs

immateriella tillgångar även av IFRS och speciellt IFRS 3 vilket gör rekommendationerna

svåröverskådliga och diffusa.

Det är inte bara problematiken av att separera immateriella

tillgångar från icke identifierbara framtida fördelar utan också att specificera immateriell

tillgångar på ett sådant sätt att användaren får relevant och förstålig information. Följande två

artiklar påvisar problemet kring specificering som vi vill studera.

18 _{Thorell, P. (2004) s.89} 19 _{IAS 38 p. 1} 20 Thorell, P. (2004) s.11 21 _Ibid. 22 _{Smith, D. (2006). s.17} 23

IASBs föreställningsram för utformning av finansiella rapporter

24 _{Sundgren, S. Nilsson, H. Nilsson, S. (2009) s. 13}

11

I artikeln “Revisorerna bör saga ifrån!” ur tidskriften Balans skriver Peter Malmqvist om

liknande problem med immateriella tillgångar. Där undersöktes delårsrapporterna hos de

bolag som utfört något företagsförvärv. Hela 60 % av företagen redovisade poster som

”övriga immateriella tillångar” i förvärvsanalysen, dessutom stod posterna ”övriga

immateriella tillgångar” för 34 % av de totala immateriella tillgångarnas värde. Han påpekar

att revisorerna nu behöver bli mer insatta då många företag gör tvivelaktiga fördelningar av

immateriella tillgångar vid förvärvstillfället vilket kan påverka resultatet. Malmqvist tar upp

ett exempel där sjukvårdsföretaget Meda förvärvar Viatris jämfört med Ericssons förvärv av

Marconi. Ericsson redovisade endast ”övriga immateriella tillgångar” och får då stora

avskrivningar medans Meda enbart redovisade övervärdet i goodwill och får då en låg

belastning på resultatet. Hade Meda använt samma förvärvsredovisning som Ericsson

använde skulle deras resultat för första halvåret av 2006 blivit 40 procent lägre, avkastningen

på eget kapital skulle sjunkit från 18 till 11 procent.

Björn Gauffin och Sven-Arne Nilsson har i en studie jämfört Stockholmsbörsens alla 261

bolag som hade gjort ett förvärv under året och hade redovisat detta i koncernredovisningen

för år 2005. Studien kom bland annat fram till att det finns otydligheter kring vilka begrepp

som används för att redovisa immateriella tillgångar. De fann över 40 olika begrepp som

användes vilket gjorde det svårt att jämföra företag och tillgångar. Dessutom ”klumpades”

immateriella tillgångar ihop utan ge vidare information om innehållet vilket gör posten

oförståelig för en extern användare. En slutsats var att det saknas enhetlig praxis om

mängden, placeringen och utformningen av den information som behövs för en jämförbar och

relevant redovisning.

Nu fyra år efter genomförandet av IASBs rekommendationer vill vi studera om informationen

av företagens immateriella tillgångar har förändrats i årsredovisningarna. De tidigare

studierna inriktade sig på företagsförvärv under ett år men vi vill studera redovisningen av

immateriella tillgångar över tiden. Om nu IASB i större utsträckning förespråkar en

identifiering och tydligare redovisning av immateriella tillgångar måste det vara enkelt för

användaren av årsredovisningen att se hur mycket tillgången är värderad till och vilken

livslängd den är beräknad till. Vi vill se om IAS/IFRS har medföljt att poster som ”övrigt”

och andra för användaren otydliga begrepp utan förklaring minskat med tiden.

25

Revisorerna bör säga ifrån! Peter Malmqvist, tidsskriften Balans nr. 2 2007

12 Goodwill Ospecificerade Specifierade Enligt krav IAS/IFRS

1.2 Syfte

Syftet med denna uppsats är att mäta utvecklingen i specificering av identifierade

immateriella tillgångar sedan införandet av IAS/IFRS.

Ur detta får vi följande frågeställningar:

 Specificerar företag sina identifierade immateriella tillgångar enligt de ramverk IASB

förespråkar så att god redovisningssed kan återspeglas?

 Har andelen ospecificerade immateriella tillgångar minskat?

1.3 Avgränsningar

Studien avgränsar sig till att behandla extern redovisning för de bolag som är skyldiga att

redovisa enligt IAS/IFRS regelverken, vidare avgränsade vi oss till årsredovisningen på

koncernnivå för de företag som även redovisar för moderföretag och dotterföretag. Det är

endast de identifierade immateriella tillgångarna som redovisas som är föremål för studien.

Vi

har valt att utesluta goodwill helt från studien dels på grund av dess tveksamma värde men

också på grunda av att en närmare studie av varje företagsförvärv behövs göras för att kunna

dra några generella slutsatser kring goodwillposternas värden. Vi anser det inte relevant för

studien att redovisa vilket värde goodwill har i tiden parallellt med identifierade tillgångar

eftersom det är specificeringen av dem vi avser mäta.

13

2. Metod

2.1 Forskningsansats

Problemets natur med tiden som mått gör att vi har skapat oss kunskap om fler än en

händelse. Utvecklingen måste ses över en period, därför kan inte endast ett år vara föremål för

denna studie. Utan här måste vi få en trovärdig bild av utvecklingen för att kunna påstå att den

gått åt ett visst håll. Den vanligaste förekommande typen av forskningsupplägg vid sådana här

korta och intensiva studier är tvärsnittsansats

. Den typen av upplägg anpassar sig för ett

beskrivande syfte och statistiska jämförelser. Den har även till sin fördel att den är

förhållandevis snabb och kostnadsbesparande.

Det som fattas är förändring i tiden. Vi skulle

kunna säkerställa andelen immateriella tillgångar direkt genom en observation för ett valt år.

Det skulle då inte ge oss svar på frågan om utvecklingen.

Den longitudinella ansatsen kännetecknas av att studera problem över tiden. Det är en del av

populationen som väljs ut och blir föremål för återkommande observationer. I det här fallet är

det indirekt en återkommande observation eftersom vi utgick ifrån att information bakåt i

tiden redan finns tillgänglig. Med hjälp av den informationen som finns från tidigare år kan vi

applicera det på tidsaxel och mäta samband. Den longitudinella ansatsen beskrivs som att ha

större genomslagskraft för de förändringsprocesser som sker för den angivna delen av

populationen. I ofta använt talspråk kallas en longitudinell undersökning för en

tidsseriestudie. Det som speglar vårt problem är en longitudinell ansats med analys av siffror.

Kvantitativ eller kvalitativ forskning markerar vad forskaren har för utgångspunkt för den

forskning som bedrivs.

Forskaren måste inte utesluta den ena eller den andra metoden för att

det ska ta fart, utan det brukar vara ett bra sätt att kombinera de båda

. En tumregel av vad

som skiljer de båda ansatserna är om studien innehåller siffror eller ord

. I vår studie avser vi

att mäta data innehållande siffror. En studie som innehåller en undersökning av siffror eller

”hård” data brukar ha en kvantitativ ansats. Sådan forskning lägger fokus kring antal, mängd

och frekvens

. Kvantitativ metod lämpar sig för vår studie då det går att fastställa samband,

27 _{Christensen, L. Engdahl, N. Grääs, C, Haglung, L. Marknadsundersökning – en handbok, Studentlitteratur}

(2001) s.76

28

Ibid.

29 _{Denscombe, M. forskningshandboken , Studentlitteratur (2000) s. 203} 30 _Ibid.

31

Denscombe, M (2000) s.204

14

relationer och mäta resultaten med statistiska mått. Att på ett sådant sätt mäta statistiskt ger ett

bättre utfall vid stora siffermängder

. Utifrån detta resonemang antar vi en kvantitativ ansats

för denna studie eftersom det uteslutet är en utveckling i antal och andelar vi avser att mäta.

Den kvalitativa forskningen är inriktad mot djupare beskrivning av situationer eller

händelser

. När man försöker fånga bestämda uppfattningar hos individer brukar forskningen

ha en kvalitativ ansats. Den kvalitativa studien skulle kunna vara ett komplement till en

kvantitativ forskning här. Det för att kunna fånga bestämda uppfattningar om praxis som råder

för redovisning av immateriella tillgångar. Hur de olika företagen resonerar när de redovisar

framgår inte heller utan intervju. Men för att inte blanda för mycket information och anpassa

uppsatsen till dess syftet har endast kvantitativ data analyserats.

2.2 Urval

Vi har avsett att mäta en förändring efter ett införande av ett regelverk då måste vi anta att

populationen är alla företag som redovisar i enlighet med dessa regelverk. De bolag som

måste redovisa enligt IAS/IFRS är de bolag som ingår i bokföringsnämndens K4 kriterium.

Det finns två typer av urval som forskaren kan använda sig av

. Det är sannolikhetsurval eller

icke-sannolikhetsurval.

Då det ska vara möjligt att kunna generalisera utifrån studien måste urvalet vara representativt

för populationen och innehålla ett tillräckligt stort antal

. Vi har som population alla de

noterade bolagen på Stockholmsbörsen. OMXS Large cap är en del av Stockholmsbörsen, det

är en lista för stora bolag. Vi har valt att undersöka de bolag som är noterade på denna lista.

Utgångspunkten här är ett icke-sannolikhets urval på grund av att vi gör ett urval av

bekvämlighetsskäl. Vi ansåg att detta urval skulle vara lättåtkomligt samt ge en större

användbarhet då företagen använder sig av register där de sparar årsredovisningar flera år

tillbaka i tiden. På Large cap-listan finns de 56 största aktiebolagen i Sverige med ett

börsvärde på över en miljard euro. Med det i åtanke tycker vi att studien blir av större intresse

eftersom de här bolagen har fler antal intressenter. Även den debatt och de artiklar som

handlar om de stora bolagen på Large cap listan. Urvalet i sig tycker vi är tillräckligt för att ge

en generell bild av verkligen. Vi gör också ett antagande att det som de stora bolagen gör

sprider sig till de mindre.

15

2.3 Datainsamling

Alla typer av undersökningar grundar sig i en form av insamling av data på något sätt

. Vi

har utfört en datainsamling i form av undersökning av årsredovisningar för de noterade

företagen på stockholmsbörsen Large Cap-lista. Med hjälp av ett observationsschema har vi

undersökt årsredovisningar och sammanställt information på ett strukturerat sätt. Vi har

studerat årsredovisningar från företag under en sexårsperiod för att svara på åt vilket håll

specificering av immateriella tillgångar har utvecklat sig i årsredovisning. Vi sammanställde

de poster, data och information i text form som återges under företagens identifierade

immateriella tillgångar. Balansräkningen samt notförteckningen där informationen om

tillgångarna var beskrivet är studiens underlag. I programmet Excel sammanställdes all

insamlad data från observationerna.

2.4 Beräkningar med operationalisering

I vissa forskningssituationer finns inga färdiga måttstockar. Då måste forskaren skapa sig en

egen måttenhet för att samla in information och kunna beräkna data.

Vi kan inte i förväg

säga att det är svart eller vitt vad som anses vara en tillräcklig specifikation av immateriella

tillgångar. Därför har vi satt upp kriterier för vad vi anser vara specificerat, diskussionen kring

våra kriterier återfinns under kapitlet empiri och analys. Detta kriterium styrks av utvalda

teorier. Den måttenhet som vi har konstruerat kan i sin tur direkt påverka reliabiliteten

Vi har använt oss utav ett eget formulär där vi fyllet i varje bolags redovisade immateriella

tillgångar post för post. Vidare kodades posterna i formuläret som specificerade eller

ospecificerade enligt uppsatt kriterium. I balansräkningen tog vi hänsyn till noten som

förklarade redovisningen av immateriella tillgångar. Hela årsredovisningen ses som underlag

och alla delar som behandlar och förklarar innehållet användes. Att använda sig av en färdig

mall för att skapa enkel hantering underlättar när vi ska gå tillbaka i materialet och kontrollera

data.

För att studiens kvalitet ska bli högre måste flera parametrar som anses påverka resultaten

finnas med i uträkningen.

Därför har vi gjort uträkningar i flera steg. Det är inte bara antalet

specificerade poster som utgör problemet. Vi har även beräknat förhållandet mellan

specificerat och ospecificerat för att se trender i årsredovisningarna. Som sista steg har själva

värdet av de immateriella tillgångarna beräknats och analyserats.

37 _{Denscombe, M. (2000) s.208} 38

Ejvegård, R. (2003) s.75

16

2.5 Skriftliga källor som underlag

Eftersom uppsatsen helt och hållet bygger på en observation av årsredovisningar måste vi

säkerställa att det är möjligt att göra en undersökning som grundar sig enbart på skriftliga

källor. Tillämpningen av surveyundersökning kan lika gärna användas på skriftliga dokument

som vid intervjuer av människor skriver Denscombe

. En skriftlig källa kan vara tillgänglig

på en rad olika sätt. Det kan röra sig om böcker, tidningar, protokoll eller internet. Oftast ger

skriftliga källor en stor mängd information på ett mycket tillgängligt sätt.

Årsredovisningarna som i denna uppsats utgör skriftlig källa finns lättillgänglig för

användaren på Internet. Andra metoder för att samla in data för denna studie skulle kunna

vara intervju eller enkäter. Den typen av information tycker vi inte ger ett trovärdigt underlag

eftersom respondenten endast kan beskriva sin egen uppfattning. Det som finns på tryck i

årsredovisningar får också företaget stå till ansvar för om det skulle vara oegentligheter.

Därför är den här typen av källa mer konkret data eftersom den finns tillgänglig i den form

den är utgiven i. Den insamlade data ska inte heller skilja sig beroende av vem som samlar in

den eftersom den bara ska finnas i en utgåva. Om källan skulle vara publicerad med

förändringar löpande ska den informationen framgå och användaren ska kunna ta hänsyn till

det.

2.5.2 Primärdata

Det behövs ofta ny information för att få svar på det problem studien tar upp. För att få en ny

infallsvinkel måste man bortse från tidigare känd information och skapa sin egen källa för att

få svar

. I denna uppsats har vi skapat oss ny information som inte tidigare fanns tillgänglig

om andelar specificerade immateriella tillgångar i årsredovisningar. Med en granskning av

årsredovisningar skapade vi oss primärdata för denna uppsats. Studiens primärdata samlades

ihop genom internet och företagens hemsidor. Sammanställningen i vår egen skapade

svarsmall gav oss ny information om hur företag redovisar immateriella tillgångar år för år.

2.5.3 Sekundärdata

Med begreppet sekundärdata menas att det är data som samlats in vid annat tillfälle och till ett

annat syfte en det pågående. Det är alltså information som finns att tillgå på ett sätt som kan

40 _{Denscombe, M. (2000) s.17} 41

Ibid. s.196

17

göra det hjälpligt att förstå det problem man avser att undersöka

Med sekundärdata bygger

vi upp ett informationsunderlag som gör att data sedan ska kunna tolkas på ett mer

lättbegripligt sätt. I den här uppsatsen är sekundärdata tidigare artiklar skrivna inom detta

område samt tidigare producerade uppsatser som ger bild av vart andra tenderade att hamna

med liknande undersökningar. Den teoretiska referensramen blir också en typ av sekundärdata

för oss då det kan ses som andrahandsinformation.

2.6 Validitet

Med validitet avses att man i undersökningen verkligen mäter det som avsetts att mäta

.

Eftersom syftet är att mäta utveckling av företagens specifikation av immateriella tillgångar i

årsredovisning anser vi att validiteten är hög då vi gör nedslag varje år under en sexårsperiod

och följer en utveckling inom samma företag. För att validiteten ska vara så hög som möjligt

ska man ha klara förutsättningar innan man börjar mäta vilka mått som bäst ska kunna svara

till det man vill mäta. Operationalisering hjälper oss mäta antal poster, och andel

ospecificerade immateriella tillgångar. Med operationaliseringen rätt kodad mäter vi den

utveckling vi avser att mäta i studien med sammanställningar i Excel.

2.7 Reliabilitet

Reliabiliteten anger mätnings tillförlitlighet. Alltså användbarheten av de mätinstrument och

måttenheter som används.

Årsredovisningarnas tillförlitlighet anser vi vara hög då dessa

granskas av oberoende personer och organisationer vid varje utgåva. Internet som källa anses

inte alltid vara den tillförlitligaste källan. Det kan ibland vara svårt att fastställa hur äkta

dokument är och spåra upphovsmannen av källan på internet

. Börsnoterade företag som

publicerar sina årsredovisningar på internet granskas även av tillsynsmyndigheter och har ett

stort ansvar att rätt information når användaren. Därför antas årsredovisningar som källa hålla

hög reliabilitet. Något som skulle kunna påverka reliabiliteten är att OMX är en liten och

intim börs vilket kan skapa en alla tittar på alla och gör likadant syndrom. Det är under denna

period som omställningen till IAS/IFRS har skett och vi får ett underlag hur det har sett ut

innan genomförandet och efteråt. Högre validitet hade kunnat nås om en längre period hade

funnits för att kunna dra större vikt av resultatet. En period på fyra år (de år som företagen

redovisat enligt IAS/IFRS) är en förhållandevis kort period för att mäta utveckling.

43 _{Christensen, L. Engdahl N. Grääs, C. Haglund, L (2001) s.88} 44 _{Ejvegård, R. (2003) s.73}

45

Ibid. s.70

18

2.8 Metodkritik

Metoden med operationalisering av den totala värdeförändringen vi använt oss utav är inte

tidigare testad, reservation måste då göras för om den överhuvudtaget är gångbar i

forskningssammanhanget. Ett problem med kvantitativ data är att datakvalitén aldrig blir

bättre än de frågor som ställs i metoden

. Vidare kan forskaren belasta sig själv med för stor

mängd data vilket kan leda till missvisande slutsatser om någon vägledande analys blir

vinklad

. Ett alternativt och antagligen mer specifikt tillvägagångssätt hade varit att

omvandla alla bokförda värden till samma valuta och låta beräkningarna utgå från värdet och

inte från värdets förhållande till total värdet.

47

Denscombe, M. (2000) s.241

19

3. Teoretisk referensram

I den teoretiska referensramen samlas den information som kommer vara den kunskapsramen

inom det valda området. Det är inom de valda teoretiska områden som analysen utgår ifrån.

För att avgöra vilka teorier som kommer utgöra den grund av kunskap kommer vi studera de

lagar och regelverk som finns idag gällande redovisning av immateriella tillgångar. Den

utveckling som har skett och idag har lett fram till begreppet god redovisningssed har en

central roll för hur vi idag ser på den praxis som vuxit fram. Inom området för redovisning är

den teoretiska delen om än något smal för just immateriella tillgångar. Artiklar om praxis och

positiva teorier är den tillgången för att om möjligt få kunskap om hur det fungerar i

verkligheten.

3.1 Utvecklingen av god redovisningssed

Bokföringsnämnden (BFN) är ett statligt organ med uppgiften att utveckla god

redovisningssed

. Nämnden ger ut regler för redovisning och information om

årsredovisningslagen (ÅRL) och bokföringslagen (BFL). God redovisningssed är då företaget

tillämpar de regler, praxis och råd som finns tillgängliga. BFN genomför ett projekt där

företag delas in i en av fyra olika grupper, K1, K2, K3 och K4. Dessa fyra olika grupper

kommer ha olika krav på sig vad gäller upprättande av finansiella dokument. Syftet med

uppdelningen är att förenklad redovisningsstandarden efter informationsbehov och intresse

hos den part som vill eller behöver ta del av de finansiella rapporterna.

Intressant för oss är

kategorin K4, hit hör alla de bolag som är börsnoterade. K4 har inget eget regelverk utan

företagen ska följa de lagar och regler som ges ut av IASB. Det är höga krav på

upplysningsinformation och de finansiella rapporternas kvalitet.

Det gör att god

redovisningssed styrs av fler organ än bara BFN.

IASB har ställt upp en föreställningsram utmynnande i godredovisningssed. Ramen innehåller

förklarande texter kring de finansiella rapporternas syfte och uppställning, grundläggande

antaganden samt kvalitativa egenskaper. De kvalitativa egenskaperna svarar mot vad som

49 _{Christensen, L. Engdahl N. Grääs, C. Haglund, L (2001) s.63} 50

Bokföringsnämnden, tillgänglig på internet [ http://www.bfn.se/start.aspx] hämtad 2009-10-29

51 _{Bokföringsnämnden, tillgänglig på internet [http://www.bfn.se/aktuellt/aktuelltpagaende.aspx] hämtad}

2009-10-29

52

20

antas ge en transparens och jämförbarhet mellan bolagen och dess finansiella rapporter.

Nedan följer utvecklingen av vad som idag ses som god redovisningssed.

1923 bildas organisationen FAR (Föreningen Auktoriserade Revisorer) en ideell organisation

som började behandla standarder och vägledning för redovisning och revision. FAR släppte

svenska rekommendationer på vad som ansåg vara god redovisningssed.

1973 började en internationell harmonisering av god redovisningssed. Privata

intresseorganisationer som FAR, grundat 1923, samspelade med IASC (International

Accounting Standars Committee) mittpunkten och navet av utvecklingen. IASC med sitt säte

och ursprung i London låg i framkant vad gäller utvecklingen av

redovisningsrekommendationer. IASC gav ut råd och rekommendationer under namnet IAS

(Internationell Accounting Standards). Rekommendationerna i IAS hade redan från början ett

mycket stort inflytande över FARs nationella rekommendationer.

1989 bildas Redovisningsrådet (RR) i Sverige efter förslag från FAR. Redovisningsrådets

utgivna rekommendationer baserades på IAS och var ofta direkt översatta, så länge de inte var

motsägande eller stridande mot svensk skattelagstiftning.

Svenska börsnoterade företag har

alltså länge använt sig av en redovisning baserad på tolkningar av IAS.

IASC ombildades 2001 till IASB (International Accounting Standards Board) och ger nu ut

sina rekommendationer under namnet IFRS (International Financial Reporting Standards).

Statusen och inverkan har inte ändrats utan har samma tyngd som de tidigare IAS.

1 januari 2005 blev det obligatoriskt för de svenska börsnoterade företagen och koncernerna

att följa standarderna utgivna av IASB. Standarderna slås fast av EU som måste godkänna

rekommendationerna innan de blir obligatoriska. Den svenska skattelagstiftning har genom

alla tider varit hårt sammankopplat med redovisningen och i de fall där IAS/IFRS avviker från

den är det i första hand den svenska skattelagstiftningen som ska följas.

53 _{IASBs föreställningsram för utformning av finansiella rapporter} 54

Föreningen Auktoriserade Revisorer, tillgänglig på internet [http://www.farsrs.se] hämtad 2009-11-04

55 _{Sundgren, S. Nilsson, H. Nilsson, S. (2009) s.12-14} 56 _{Ibid s. 12-14}

57

Ibid s. 12-14

21

Redovisningsrådet lades ner i april 2007, deras rekommendationer finns dock kvar och har

betydelse för de större bolag som inte tvingas använda sig av IFRS/IAS. Redovisningsrådets

rekommendationer förnyas aldrig utan fasas successivt ut. Den nya organisation som i viss

mån ersätter Redovisningsrådet heter Rådet för Finansiell Rapportering (RFR). Deras uppgift

är att komplettera och tolka rekommendationerna från IAS/IFRS till att passa svenska lagar

och föreskrifter. Det blir därför ett väldigt begränsat arbete då inget nytt behöver framställas

utan alla utgivelser blir som en komplettering till IFRS.

EU hade till en början planer på att stifta ett europeiskt redovisningsråd men tog istället

ställning för IASB vilket gav dem det genomslag som behövdes för att bli det accepterade

styrande organet inom redovisningens rekommendationer. Målet med en internationell

redovisningsstandard var och är att öka jämförbarheten och öppna porten för nationella och

internationella företag till hela världens kapitalmarknader med en stark start inom unionen.

Genom att minska antalet alternativa redovisningsprinciper ökas jämförbarheten av bolagens

redovisning per automatik.

Fortfarande finns mycket att göra och nästa stora steg är att harmonisera

redovisningsprinciperna mellan EU och USA vilket innebär ett samarbete mellan IASB och

FASB (Financial Accounting Standards Board) som ger ut sina rekommendationer under

betäckningen US GAAP (Generally Accepted Accounting Principles).

Amerikanska

Securities and Exchange Commission (SEC) hade en konferens i november 2008 där de

presenterade förslag för en möjlig användning utav IFRS på Amerikanska bolag gällande från

2014.

3.2 Finansiella rapporters kvalitativa egenskaper

För att kunna förenkla de finansiella rapporterna och göra dem brukbara för användaren

behövs vissa kvalitativa egenskaper. Det finns fyra stycken som är viktigast och mest

relevanta. Det är begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet.

Även om nu målet

är att göra rapporterna så tydliga och användbara som möjlig så fattas den information som

inte är av finansiell karaktär. Informationen som framgår är ofta tillräcklig för de flesta men

59 _{Sundgren, S. Nilsson, H. Nilsson, S. (2009) s.12-14} 60 Ibid s. 12-14 61 _{Ibid s. 343} 62 _{Ibid s. 12-14} 63 Ibid s. 342

22

ibland behövs mer information för att kunna fatta något ekonomiskt beslut.

IASB tar i sin

föreställningsram upp tio kvalitativa egenskaper för att uppnå de finansiella rapporternas syfte

att nå ut till externa användare.

Begriplighet

Informationen ska vara lättbegriplig för en användare med måttliga kunskaper inom ämnet.

Även fast den finansiella rapporten ska vara begriplig får ingen komplicerad information som

är relevant sållas bort.

Relevans

För att den utgivna informationen ska få ett värde måste den vara relevant. Relevant

information är sådan som underlättar användarens bedömningar. Vanliga bedömningar brukar

ofta involvera framtida prognoser eller förutsägningar om bland annat aktieutdelning och

kursutveckling. Därför bör en relevant information bland annat innehålla företagets finansiella

ställning och dess tidigare resultat.

Information om företagets värde är relevant för

aktieägare och långivare, balansräkningar som redovisar med verkligt värde är ger en hög

relevans för sådana aktörer.

Väsentlighet

Informationen antas vara väsentlig om ett utelämnande eller fel kan leda till att användaren

ändrar sitt beslut som tas med rapporten som underlag.

En post kan även få väsentlig

betydelse om informationens nivå eller budskapet ändras beroende på om posten redovisas

separat eller slås ihop med andra poster.

Väsentlighetens betydelse är olika beroende på

postens eller felets karaktär och storlek. Därav kan det uttryckas att väsentligheten enligt

IASBs föreställningsram är mer som en nivåskala än en specifik kvalitativ egenskap.

Tillförlitlighet

För att användaren ska kunna använda sig av informationen som ges och känna att den är

tillförlitlig krävs det att den är av hög väsentlighet och relevans.

Värderingar av uppskattade

framtida betalningar eller nyttjandeperioder kan skapa problem för företaget att publicera sin

65 _{Schroeder, R. G., Clark, M. W. and Cathey, J. M. (2009) s.99} 66 _{IASBs föreställningsram}

67 _{Ibid p. 25} 68 _{Ibid p. 28} 69

Sundgren, S. Nilsson, H. Nilsson, S. (2009) s. 54

70 _{IASBs föreställningsram p. 30}

71 _{Sundgren, S. Nilsson, H. Nilsson, S. (2009) s. 57} 72

IASBs föreställningsram p. 30

23

rapport med hög tillförlighet. Osäkerheten kan i vissa fall uppvägas av att företag ger

ytterligare information kring sina beslut och värderingsunderlag.

Korrekt bild

Transaktioner och händelser ska återges på ett korrekt sätt i form av tillgångar, skulder och

eget kapital som uppfyller de uppsatta kriterierna för att aktiveras i balansräkningen.

Dock

förekommer alltid en risk att rapporterna inte ger en helt korrekt bild på grund av

mätsvårigheter och identifikationssvårigheter.

Innebörd och form

Transaktioner och händelser ska redovisas enligt ekonomisk innebörd och inte i sin juridiska

form.

Leasing är en sådan situation där den ekonomiska innebörden får gå före den

juridiska formen. Trots att det är leasingbolaget som äger tillgången ska den tas upp i det

nyttjande företaget som en tillgång om de ekonomiska fördelarna och riskerna övergår till

företaget.

Neutralitet

Informationen som återges måste vara neutral, den får inte vinklas för att uppnå ledningens

eller företagets mål.

Informationen får givetvis inte heller vinklas för att ett lån ska

godkännas, påverka andras beslut eller uppfylla andra syften.

Försiktighet

Det kan råda viss osäkerhet kring några poster när de finansiella rapporterna ska

sammanställas, svårigheter kring fastställandet av nyttjande perioden hos en tillgång eller

säkerställa framtida inbetalning. Vid sådana tillfällen ska försiktighetsprincipen antas vilket

går ut på att inte överskatta sina tillgångar och intäkter samtidigt som skulderna inte ska

underskattas.

För att minska på postens osäkerhet kan upplysningar lämnas i not.

74 _{Sundgren, S. Nilsson, H. Nilsson, S. (2009) s. 54} 75 _{IASBs föreställningsram p. 33}

76 _{Ibid p. 34} 77 _{Ibid p. 35} 78

Sundgren, S. Nilsson, H. Nilsson, S. (2009) s. 56

79 _{IASBs föreställningsram p. 36}

80 _{Sundgren, S. Nilsson, H. Nilsson, S. (2009) s. 57} 81

IASBs föreställningsram p. 37

24

Fullständighet

All information inom ramen för väsentlighet och dess förhållande till kostnaderna för att ta

fram informationen måste ingå för att rapporten ska antas vara fullständig.

Jämförbarhet

Värderingsprinciper och olika presentationstekniker ska vara samma för liknande

transaktioner och händelser. Detta för att användaren ska kunna jämföra informationen i

rapporten med tidigare rapporter och även andra företag.

Byter företaget

redovisningsprincip ska användaren informeras om detta samt vilken effekt det ger.

Användaren ska kunna urskilja skillnader i redovisningsprinciper dels mellan olika år för

samma företag och också mellan olika bolag.

Att kunna jämföra finansiella rapporter är

viktigt för att användaren ska kunna bilda sig en uppfattning om företagets finansiella resultat

och dess ekonomiska ställning gentemot konkurerande företag samt att kunna urskilja och

identifiera pågående trender.

3.3 IAS 38 - Immateriella tillgångar

Immateriella tillgångar definieras som ”en identifierbar icke-monetär tillgång utan fysisk

form”

. En tillgång är en resurs som kontrolleras av företaget och sannolikt inbringar

framtida ekonomiska fördelar

. Tillgången är identifierbar om den är avskiljbar från företaget

eller om den uppkommer ur avtalsenliga eller andra juridiska rättigheter. Exempel på möjliga

immateriella tillgångar kan vara patent, licenser och datorprogram. Immateriella tillgångar

förvärvas som till exempel separata inköp, som del av rörelseförvärv, utbyte av tillgångar eller

intern upparbetning.

Syftet med IAS 38 var att formge en standard för hur immateriella tillgångar redovisas.

Standarden kräver att företagen redovisar materiella tillgången när vissa kriterier uppfyllts.

Sundgren, S. Nilsson, H. Nilsson, S. (2009) s. 55

87 _{IAS 38 p.8}

88 _{Sundgren, S. Nilsson, H. Nilsson, S. (2009) s. 111} 89

Deloitte, tillgänglig på internet [http://www.iasplus.com/standard/ias38.htm] hämtad 2009-10-29

25

Kriterierna för att redovisa en immateriell tillgång är:

• Det är sannolikt att de framtida ekonomiska fördelarna tillfaller företaget och

• Kostnaden för tillgången kan beräknas på ett tillförlitligt sätt

Det måste gå att påvisa de ekonomiska fördelarna med rimliga antaganden om den förväntade

livsländen på tillgången. Uppfylls inte båda kriterierna kräver IAS 38 att alla utgifter som

uppkommer ska kostnadsföras direkt mot resultaträkningen.

Vid separata förvärv och

företagsförvärv uppfylls kriterierna då det finns ett inköpspris, kostnad, och eftersom

förvärvaren bör ha gjort bedömningen att de framtida ekonomiska fördelarna överstiger

inköpspriset.

3.3.1 Värdering av immateriella tillgångar

Vid anskaffningstillfället värderas immateriella tillgångar på samma sätt som materiella. Med

utgång från anskaffningsvärdet hänförs även kostnader direkt kopplade till köpt, såsom tull

och utprövningar. Andra kostnader kan vara räntkostnader vid långa kredittider.

När den immateriella tillgången är upptagen i bokföringen finns två alternativ för den fortsatta

värderingen, omvärderingsmetoden eller anskaffningsmetoden.

För att få använda omvärderingsmetoden måste den immateriella tillgången var aktiverad i

balansräkningen eller om tillgången vid första redovisningstillfället redovisats till annat än det

verkliga värdet.

Omvärderingsmetoden innebär att tillgången ska omvärderas till verkligt

värde med en tids mellanrum, minst vid varje årsbokslut, eller då det anses föreligga ett

behov. Med verkligt värde avses marknadsvärdet vilket innebär att en aktiv existerande

marknad för tillgången måste finnas där priset kan jämföras med det bokförda värdet.

Immateriella tillgångar är många gånger en unik tillgång vilket innebär att en marknad saknas.

Det gör att omvärderingsmetoden inom de immateriella tillgångarna behöver starka grunder

för att få användas.

91 _{Deloitte, tillgänglig på internet [http://www.iasplus.com/standard/ias38.htm] hämtad 2009-10-29} 92 _Ibid

93

Smith. D. Redovisningens språk. (2006) s.202

94 _{Sundgren, S. Nilsson, H. Nilsson, S. (2009) s.111} 95 _{Ibid s.111}

96

IAS 38 p.75

26

Tillgången ska tas upp i balansräkningen efter första redovisningstillfället till

anskaffningsvärdet efter avdrag för ackumulerade nedskrivningar och avskrivningar.

Anskaffningsmetoden är den vanligast använda metoden. Tillgång skrivs av enligt plan efter

den beräknade livslängden och baseras på det ursprungliga upptagna värdet. Avskrivningen

kan göras linjärt, lika mycket varje år, degressivt, större avskrivningar i början, eller

progressivt, mindra avskrivningar i början.

Redovisningen gällande forskning och utveckling (FoU) är något som innan införandet av

IAS/IFRS var väldigt fritt för svenska företag. Företagen bedömde själva om utgifterna för

FoU var föremål för aktivering, dock kunde aktivering av FoU ses som en svaghet då

företagen aktiverade utgifterna som en tillgång istället för att ta dem som en kostnad när de

uppstod. IAS/IFRS har skärpt till reglerna och en tydligare mer enhetlig redovisning införts.

Den stora skillnaden är att all kostnad för forskning skall kostnadsföras vid uppkomst medans

utvecklingskostnader som följer vissa kriterier alltid skall aktiveras.

Exempel på kriterier

är: teknologiskt möjligt att framställa produkten, företaget har för avsikt att färdigställa

produkten för användning eller försäljning.

3.4 IFRS 3 - Rörelseförvärv

När ett företag köper upp ett annat företag kallas det för rörelseförvärv. Rörelseförvärv enligt

IFRS 3 är då moderbolaget får bestämmande inflytande över dotterbolaget eller vid

inkråmsförvärv, då moderbolaget köper upp de befintliga nettotillgångarna i det förvärvade

bolaget. IFRS 3 behandlar förvärvsmetoden vilket alla förvärv ska redovisas enligt.

Syftet

med IFRS 3 är att ange en rapporterings standard av företagsförvärv, förvärvaren ska redovisa

alla identifierade till ångar, skulder och eventualförpliktelser skilt från goodwill till det

verkliga värdet vid förvärvstidpunkten.

3.4.1 Förvärvsmetoden

Som första punkt i förvärvsmetoden ska en förvärvare och den tidpunkt då förvärvaren fick ett

bestämmande inflytande över det förvärvade bolaget fastställas. Det mest förekommande

98 _{IAS 38 p.74} 99

Sundgren, S. Nilsson, H. Nilsson, S. (2009) s.112

100 _{Ibid s114-115} 101 _{IAS 38 p.57} 102

Sundgren, S. Nilsson, H. Nilsson, S. (2009) s.136-137

27

sättet att skaffa sig bestämmande inflytande är att köpa upp fler än 50 procent av aktierna och

på så vis få fler än 50 procent av rösterna. Majoritetsägande kan fås utan att köpa upp hälften

av aktiekapitalet om det bolag som förvärvas har både a och b aktier där en a aktie ger fler

röster än en b aktie räcker det att köpa a aktier och uppnå majoriteten av rösterna. Alternativ

till aktieköp kan vara avtal med övriga ägarna om bestämmande inflytande eller rätten att

tillsätta och avsätta mer än hälften av styrelsen. Oavsett vilken metod som används ska en

förvärvare fastställas. Förvärvstidpunkten är då förvärvaren fick ett bestämmande inflytande

över det förvärvade bolaget.

Steg två i förvärvsmetoden behandlar framtagande och fastställandet av anskaffningsvärde.

Det är enkelt om det förvärvade bolaget betalar med pengar men kan bli svårare om

betalningen sker med aktier. Grundregeln vid aktiebetalning är att börskursen på

transaktionsdagen utgör anskaffningsvärdet. Det går givetvis också att sätta in klausuler i

avtalet, exempelvis en tilläggsköpeskilling vid bra resultat nästa år. Sådana avtal gör det

mycket svårt att exakt fastställa anskaffningsvärdet vid förvärvstidpunkten. Kostnader som

uppstår runtomkring förvärvet, såsom advokater eller revisorer, ska redovisas som en kostnad

under samma period de uppstår.

Punkt tre består av att identifiera det förvärvade företagets tillgångar och skulder. Skillnaden

mellan köpeskillingen och värdet av de identifierade tillgångarna och skulderna kallas

goodwill. Värderingen kan ske på två sett, antingen utgår man från det bokförda värdet i det

förvärvade bolagets bokföring eller så omvärderas det till verkligt värde. Vid omvärdering

brukar goodwillposten oftast bli mindre än vid första alternativet. Vid rörelseförvärv

uppkommer ofta nya tillgångar som inte heller finns hos det förvärvade bolaget, vanligast

förekommande är immateriella tillgångar. Internt upparbetade varumärken får inte tas upp

som tillgång men vid ett förvärv ska det tas upp som tillgång, anledningen är att det i första

fallet inte går att beräkna kostnaden men vid förvärvet har man köpeskillingen att utgå

ifrån.

Fjärde och sista steget är att beräkna goodwill och minoritetsintresse. Goodwill beräknas, som

sagts ovan, som skillnaden mellan köpeskillingen och värdet av de identifierade tillgångarna.

Om inte 100 procent av aktierna förvärvats ska även minoritetsintresset redovisas. Goodwill

104 _{Sundgren, S. Nilsson, H. Nilsson, S. (2009) s.137} 105

Ibid s.138-139

28

kan enligt IFRS 3 redovisas med ”partiell metoden” eller ”full

goodwill-metoden”.

IASB publicerade regler gällande rörelseförvärv som IFRS 3 år 2004 men 2008 kom en

reviderad utgåva med verkställande datum 1 juli 2009. Anledningen till den nya utgåvan är ett

samarbetsprojekt mellan IASB och FASB. Meningen med samarbetet är att uppnå högre grad

av konvergens mellan IFRS och US GAAP. Givetvis finns fortfarande skillnader mellan

regelverken och systemen. En av skillnaderna är att US GAAP tvingar företagen att redovisa

med full goodwill metoden medans det i IFRS är en valfrihet.

I sällsynta fall kan köpeskillingen understiga det verkliga värdet på det förvärvade företaget.

Förvärvaren måste då göra en ny bedömning av tillgångarna i förvärvsanalysen, både

anskaffningsvärdet och det verkliga värdet. Viktigt är att inte glömma bort skulder eller

möjliga eventualförpliktelser. Om det köpta värdet fortfarande överstiger köpeskillingen

uppstår negativ goodwill. En negativ goodwill redovisas som en intäkt i resultaträkningen.

3.5 IAS 36 - Nedskrivning

Syftet med IAS36 är att beskriva metoder för hur och när en nedskrivning ska tillämpas. En

nedskrivning tillämpas då tillgången har högre värde i bokföringen än vad den skulle inbringa

vid försäljning eller användning inom företaget.

Företag ska vid varje årsbokslut värdera sina tillgångar och se om tillgångens värde har

minskat. Anser företaget att det föreligger indikationer på att värdet har minskat ska

återvinningsvärdet beräknas och tillgången skrivas ned till det.

Det finns både interna och

externa indikationer på att tillgången har minskat i värde. Externa indikationer skulle kunna

vara att det redovisade egna kapitalet överstiger börsvärdet, värdet på marknaden har minskat

av andra anledningar än förslitning och tillgångens ålder. Några interna tecken på

värdeminskning är om interna rapporter pekar på att tillgångens avkastning kommer bli lägre

än väntat eller om tillgången är skadad eller omodern.

107 _{Sundgren, S. Nilsson, H. Nilsson, S. (2009) s.143} 108

Deloitte, tillgänglig på internet [http://www.iasplus.com/standard/ifrs03.htm] hämtad 2009-10-19

109 _{Thorell, P. (2004) s.96} 110 _{IAS 36 p.1}

111

IAS 36 p.9

29

Beräkning av försäljningsvärdet görs utifrån en aktiv marknad, där aktiv marknad definieras

genom tre punkter.



Tillgångarna som utbyts ska vara likvärdiga.



Utgångsläget att köpare och säljare finns, alltså inga unika affärstransaktioner



Information angående pris ska vara lättillgänglig för allmänheten

Det verkliga värdet på tillgången beräknas genom att ta försäljningsvärdet minus kostnader

som är direkt kopplade till försäljning, här räknas inte in finansiering och inkomstskatter.

Bästa definitionen på värdet inklusive försäljningskostnader är då det finns ett bindande

köpeavtal mellan två kunniga personer som är helt oberoende av varandra.

Saknas det

bindande avtal är det värdet på den aktiva marknaden minus en uppskattad

försäljningskostnad.

Om det efter en nedskrivning finns indikationer på att tillgången har ökat i värde får en

återföring ske. Dock får tillgångens värde aldrig bli högre efter återinföringen än vad det var

innan nedskrivningen.

Efter en nedskrivning eller återföring har genomförts måste avskrivningarna anpassas för att

matcha det nya värdet på tillgången.

3.6 Tidigare forskning

För att kunna se vad som forskats om tidigare inom detta ämne har vi tittat igenom uppsatser

och studier som berör just immateriella tillgångar och utveckling. I den tidigare nämnda

studien av Björn Gauffin och Sven-Arne Nilsson om köpeskillingen enligt IFRS3 har mycket

som vi ämnar att ta upp redovisats för just året 2005. I den studien har författarna endast riktat

sig in på företag som har förvärvat ett annat bolag under året för att konkret spåra

uppdelningen av köpeskillingen över tillgångarna. En studie gjord år 2009 vid Göteborgs

Universitet har jämfört den studien med en med en ny studie gjord för bokslutsåret 2008. Där

upplever författaren att inga goda förbättringar har gjorts sedan år 2005 och den förstnämnda

studien. Slutsatsen dras att företagen inte har lyckats implementera IFRS 3 fullt ut.

113 _{IAS 36 p.6} 114 _{IAS 36 p.25} 115 _{IAS 36 p.26} 116 IAS 36 p.117 117 _{IAS 36 p.121}

118 _{Czura, D. Värdering av kundavtal, varumärke och andra immateriella tillgångar i samband med förvärv}

30

Vi har funnit att flera studier har genomförts med artiklarna från tidsskriften balans som

utgångspunkt. Ytterligare en studie gjorde vid Göteborgs Universitet kartlägger immateriella

tillgångar och informationen om dessa, bransch för bransch. Samma slutsats att informationen

är dålig och språkbruket är svårtolkat.

Entydigt pekar de artiklar som även i viss mån den litteratur vi tagit till oss åt ett och samma

håll. Det är svårt att få till en praxis i redovisningen av immateriella tillgångar. Standarderna

tillämpas inte tillräckligt noga för att det inte ska råda tvivel för användaren.

119 _{Winér, P. Ruud, A. Johnson-Lutosvky, M. Tillämpning av IFRS 3 IAS 38 i Sverige - Redovisningstendenser i}

31

4. Empiri och analys

För att kunna behålla en röd tråd utan upprepningar har vi valt att sammanfoga kapitlen

resultat och analys till ett kapitel. Detta eftersom uträkningarna kommer ske i flera olika steg

där vi i varje steg vill förklara resultatet utförligt och göra det begripligt. Vi har studerat de

bolag som finns noterade på OMX börsens Large Cap lista hösten 2009 och tittat på deras

årsredovisningar från år 2003 fram till år 2008 för att på det viset kunna fastställa eventuella

förändringar över tiden. Informationen är hämtad via företagens hemsidor där alla

årsredovisningar fanns för det aktuella året samt flera år tillbaka i tiden. Vi har inte behövt

kontakta företag eller beställa årsredovisningar. Vi sammanställde de poster, data och

ytterligare information som företag klassificerat under sina immateriella tillgångar.

Balansräkningen samt notförteckningen där informationen om tillgångarna var beskrivet har

varit studiens underlag.

Empirin kommer att utvecklas i tre steg med följande beräkningar:

Figur 3 Empirins utveckling Källa: Egen bearbetning

För att möjliggöra datainsamlingen har vi satt upp kriterium för vad som räknas som

otillräcklig information för att klassificera tillgången som ospecificerad. För att förenkla

resonemanget tar vi ett exempel med sammanslagna poster: ”varumärken och licenser”.

Exemplet med sammanslagna tillgångar gäller inte om den ena av två tillgångar förklaras med

1

• Poster fördelat över immaterilla tillgångar

• Ska påvisa förändring efter införandet av IAS/IFRS

2

• Andel opsecificerade tillgångar

• Ska visa IAS38:s påverkan

3

• Värdet av ospecificerade tillgångar

32

sitt bokförda värde då uteslutningsmetoden kan användas för den andra. Då två eller fler

tillgångar lämnades oförklarade klassificerade vi posten som ospecificerad. Kriterierna är

uppsatta med utgångspunkt från tidigare teorikapitel där IASBs föreställningsram gällande

kvalitativa egenskaper är underlag för bedömning. Nedan följer våra kriterier vi använt oss av

i studien.

Kriterier för en icke specificerad post:

 En post med sammanslagna tillgångar där en tillgångarnas värde inte går att härleda.

 Poster med intetsägande namn utan vidare förklaring till exempel: Immateriella tillgångar, Övriga immateriella tillgångar, Övrigt.

 Poster med oklara begrepp: ”liknande”, ”mm.”, ”etc.” och ”osv.”.

Med dessa kriterier klara plockade vi ut de poster som företag redovisade under rubriken

immateriella tillgångar och sammanställde dessa värden i ett Exceldokument år för år och

bolag för bolag. Efter att all data från redovisningarna var överförd och dess poster

33 0 10 20 30 40 50 60 2003 2004 2005 2006 2007 2008

övrigt andra oklassificerade poster

poster rellaterade till mjukvara

kundrelationer och avtal forskning och utveckling patent licenser varumärken rättigheter

4.1 Utvecklingen av poster

Som ett första steg i empirin för att kunna urskilja om företagen arbetar med att identifiera

immateriella tillgångar enligt IFRS 3 vid rörelseförvärv har vi valt att undersöka hur många

poster som totalt redovisas under immateriella tillgångar. Antalet är summan av de

immateriella tillgångarna för hela Large Cap lista

År 2003 2004 2005 2006 2007 2008

Immateriella poster totalt 93 103 132 139 148 152

Tabell 1 Immateriella poster Källa: Egen bearbetning

Identifierade poster per bolag i genomsnitt år 2003: 1,9 poster Identifierade poster per bolag i genomsnitt år 2008: 3,1 poster

Ett genomsnitt är beräknat på antalet bolag som redovisar immateriella tillgångar över just det

valda året. Idag redovisas ungefär 3,1 Nästan en fördubbling har skett sen år 2003. Med den

här utvecklingen vet vi att den stora ökningen av antalet poster beror på införandet av

IAS/IFRS år 2005. Då tvingades alla bolagen värdera sina immateriella på ett noggrannare

sätt. Ökningen har varit jämn under perioden med undantag för 04/05. Vi kan tolka utfallet

som att införandet inte bara påverkade årsredovisningarna 2005 utan även gav en fortsatt

ökning av identifierade poster.

I nästa steg har vi fördelat posterna efter typ och mätt utveckling i tiden. Posterna är

uppdelade efter tillgånsslag och sorterade efter kodning i namnet. Flera olika typer av begrepp

och namn har förts samman till en kategori med en betoning på nyckelord, så som ”mjukvara”

”programvara”. Operationaliseringen av detta återfinns i bilaga 4.