Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
Perioperativ omvårdnad som skapar trygghet och lindrar oro
En intervjustudie med patienter som har genomgått sköldkörtelkirurgi
Författare
Aleksandra Tjuntonova
Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp
Specialistsjuksköterskeprogrammet
Inriktning mot operationssjukvård 60 hp
VT 2018
Handledare
Eva Jangland
SAMMANFATTNING
Bakgrund: Under den korta perioden som den perioperativa vården varar ska sjuksköterskor
skapa en tillitsfull relation, uppmärksamma behov, lindra oro och förmedla känsla av trygghet. Personcentrerad vård har visat sig vara ett effektivt verktyg för detta. Genom att studera upplevelser av vården hos patienter som har genomgått en sköldkörteloperation kan vården anpassas för att möta patienternas individuella behov.
Syfte: Studiens syfte var att utforska och beskriva hur patienter som genomgått en
sköldskörteloperation upplever den perioperativa omvårdnaden.
Metod: En kvalitativ studie. Semi-strukturerade individuella intervjuer genomfördes med åtta
patienter som nyligen genomgått sköldkörtelkirurgi. Datan analyserades genom systematisk textkondensering.
Resultat: Studiens resultat visar på att känsla av oro och trygghet genomsyrar upplevelsen av
den perioperativa processen hos patienter som har genomgått sköldkörtelkirurgi.
Omvårdnaden som patienterna erhåller bidrar till att skapa trygghet och lindra oro. Ett gott bemötande av hjälpsam, lugn och omhändertagande vårdpersonal som ser patienternas behov bidrar till att skapa känslan av trygghet. Patienternas oro kan lindras genom tydlig och
individanpassad information som ges under rätt omständigheter. En tillitsfull relation mellan vårdtagaren och vårdgivaren har en positiv inverkan på patienterna och är en viktig faktor för att lindra den perioperativa oron.
Slutsats: Kunskap om omvårdnadsåtgärder som skapar trygghet och lindrar oro är
betydelsefull och kan bidra till en mer personcentrerad vård. En förändring måste ske och omvårdnaden måste ges ett större utrymme, i första hand för patienternas skull. Strävan efter att minimera lidande och öka tryggheten i samband med den perioperativa vården ska vara en självklarhet.
Nyckelord: Upplevelser, perioperativ, omvårdnad, personcentrerad vård, systematisk
ABSTRACT
Background: During the short period of time of the perioperative care, the nurses needs to
create a trustful relationship, observe needs, ease anxiety and mediate feeling of safety. The person-centred care had proven to be a good tool to achieve that. By studying the experiences of care in patients who had undergone thyroid surgery, the care can be fitted to encounter the individual needs in patients.
Aim: The aim of this study was to explore and describe how patients who had undergone
thyroid surgery experience the perioperative care.
Method: A qualitative study. Semi structured individual interviews were conducted with
eight patients who recently had undergone thyroid surgery. Data were analysed using systematic text condensation.
Results: Study results shows that the feeling of anxiety and safety permeates the experience
of the perioperative process in patients who had undergone thyroid surgery. The nursing care from calm and caretaking personnel contributes to create safety and to ease suffering.
Patients’ anxiety can be eased through clear and individually fitted information that is given under the right circumstances. Trustful relationship between the caretaker and the caregiver is an important factor to ease the perioperative anxiety.
Conclusions: Knowledge about nursing actions that creates safety and eases anxiety is
meaningful and can contribute to a more person-centred care. A change must take place and the nursing care must be given more space, primarily for the patient's sake. The striving to minimize suffering and increase the security associated with perioperative care should be a matter of course.
Keywords: Experience, perioperative, nursing, person-centred care, systematic text
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
BAKGRUND ... 4
Inledning ... 4
Personcentrerad vård ... 4
Perioperativ omvårdnad ... 5
Perioperativ omvårdnad vid tyroideakirurgi ... 7
Teoretisk referensram ... 7 Problemformulering ... 9 Syfte ... 9 METOD ... 9 Design ... 9 Urval ... 10 Kontext ... 11 Datainsamlingsmetod ... 11 Tillvägagångssätt ... 12 Forskningsetiska överväganden ... 13
Bearbetning och analys ... 14
RESULTAT ... 16
Att bli omhändertagen och bekräftad skapar trygghet ... 16
Vårdpersonalens omvårdnadshandlingar ... 17
Att få och att inte få hjälp ... 18
Tillgång till individanpassad information och kommunikation skapar trygghet ... 19
Tydlig och anpassad information given under rätt omständigheter ... 19
Att veta och att inte veta ... 20
Bristfällig kommunikation mellan vårdgivare ... 22
Tillit lindrar oron för kontrollförlust ... 22
Att förlora kontrollen ... 22
Gott bemötande och kompetens ... 23
4
BAKGRUND
Inledning
Att behöva genomgå ett kirurgiskt ingrepp medför för de flesta personer psykisk påfrestning och oro. För många patienter kan situationen upplevas som obekant och i många fall direkt livshotande, instabil och oöverskådlig. Detta trots att ingreppet kanske är relativt enkelt ur vårdpersonalens perspektiv och egentligen inte innebär en större risk för patientens fysiska hälsa. Sjuksköterskor som patienten möter ska på ett professionellt sätt kunna bemöta och lindra eventuell oro, samtidigt som känsla av trygghet ska skapas (Hansen, 2012; International Council of Nurses [ICN], 2012). Omvårdnadsåtgärderna som sätts in ska utgå från patientens egna önskemål och hälsotillstånd (SFS 2014:821). För att personcentrerad vård ska kunna ges till patienten behöver sjuksköterskan ha god kunskap om personen och hens värderingar,
synsätt, behov, vanor och prioriteringar (Svensk Sjuksköterskeförening [SSF], 2016a).
Personcentrerad vård
Begreppet personcentrerad vård har blivit vanligt förekommande inom vården både nationellt och internationellt. Att arbeta personcentrerat innebär att patienten ges en starkare roll i sin vård och blir en central del av denna. Patienten ses som en unik människa med tankar,
känslor, erfarenheter, kunskaper, traditioner och värderingar. Varje individ görs delaktig i sin vård utifrån egna önskemål och förutsättningar (Ekman et al., 2011). Inom den perioperativa vården kännetecknas den personcentrerade vården förutom det tidigare nämnda, i att patienten har tillgång till och stöd av en emotionellt och fysiskt närvarande sjuksköterska genom hela den perioperativa processen. En sjuksköterska i den perioperativa vården som arbetar personcentrerat ska bland annat förhindra patientens känslor av ensamhet och främja
välbefinnandet (Arakelian, Leo Swenne, Lindberg, Rudolfsson & von Vogelsang, 2017). Det finns tre nyckelbegrepp inom den personcentrerade vården (Ekman et al., 2011):
Patientberättelsen
5
Partnerskap
Patienten och vårdgivaren ses som experter som kompletterar varandra. Relationen ska baseras på ömsesidig respekt för varandras kunskap.
Dokumentation
Patientberättelsen, vårdplanen och åtgärderna ska kontinuerligt dokumenteras. Detta är en förutsättning för och central del av den personcentrerade vården.
Genom att göra patienten mer delaktig i sin vård blir vården mer effektiv. Forskningen visar att ett personcentrerat arbetssätt medför kortare vårdtider och högre tillfredställelse hos patienterna (Ekman et al., 2011). Genom att arbeta personcentrerat kan sjukvårdens resurser fördelas på ett mer effektivt sätt, då modellen har visat sig kunna leda till ökad
kostnadseffektivitet och bättre återhämning för patienterna (Olsson, Hansson, Ekman & Karlsson, 2009; Zhang et al., 2009). Även om forskningen har påvisat fördelar med att arbeta personcentrerat är detta arbetssätt inte en självklarhet inom svensk sjukvård. Det finns
utmaningar i verksamheterna som hindrar implementeringen, då det bland annat måste finnas tydliga rutiner för att kunna bedriva en personcentrerad vård (Ekman et al., 2011).
Perioperativ omvårdnad
Begreppet perioperativ omvårdnad syftar på omvårdnad som ges pre-, intra- och
postoperativt. Specialistsjuksköterskor som arbetar perioperativt har ansvar över att samla och organisera information om patienten, ställa omvårdnadsdiagnoser, identifiera önskade utfall, utveckla och implementera omvårdnadsplaner, samt utvärdera omvårdnadsinsatserna (AORN, 2015).
Under de senaste årtiondena har det skett flera förändringar inom svensk sjukvård. I arbetet för att effektivisera vården har sjukvårdens ledning bland annat strävat efter allt kortare
vårdtider. Allt fler kirurgiska ingrepp genomförs inom ramarna för dags- och kortvårdskirurgi, vilket kan vara gynnsamt för både patienterna och verksamheterna (Sveriges Kommuner och Landsting, 2016). Samtidigt har antalet vårdplatser på sjukhusen i Sverige blivit allt färre och sjuksköterskorna allt svårare att rekrytera (Sveriges Kommuner och Landsting, 2016;
6
mötet som skapas inom ramarna för den perioperativa dialogen mycket givande (Lindwall & von Post, 2009). Det är vanligt förekommande att det första mötet mellan en
operationssjuksköterska och patienten sker inne på operationssalen. Detta innebär i sin tur att tiden då patientens behov kan bli uppmärksammande och tillgodosedda minskar.
Perioperativ oro är ett vanligt fenomen som drabbar patienterna i olika utsträckning och kan ha inverkan på patienternas mående. Återhämtningen efter en operation är beroende av både fysiska och psykiska faktorer. Det är sedan tidigare känt att rädsla och oro inför ett kirurgiskt ingrepp kan medföra en långsammare och sämre postoperativ återhämtning, samt orsaka mer smärta postoperativt (Sobol-Kwapinska, Bąbel, Plotek & Stelcer, 2016; Christian, Graham, Padgett, Glaser, Kiecolt-Glaser, 2006; Kiecolt-Glaser, Page, Marucha, MacCallum & Glaser,
1998).Genom att lindra patientens oro kan vårdpersonalen öka patientens tillfredställelse med
vården, samt påverka patientens psykiska och fysiska tillstånd(Lee et al., 2016; Wilson et al., 2016). En patient som lider av rädsla och oro är i behov av information och samtal med vårdgivare. Informationsbehovet är individuellt och kan skilja sig avsevärt mellan patienterna (Mitchell, 2007; Svensson, Nilsson & Svantesson, 2016). Detta ställer stora krav på kvaliteten ett möte har. Mötet ska resultera i tillitsfull relation, uppmärksammade behov och förmedlad känsla av trygghet.
Under den korta perioden som den perioperativa vården varar kommer patienten att träffa ett flertal professioner som utgör teamet kring patienten. Med många personer inblandade kan det vara en utmaning att skapa en god relation med alla dessa, då möten tenderar att vara korta. En patient som ska genomgå ett kirurgiskt ingrepp ska vara en del i det teamet som utgör den perioperativa vården, därav är patientdelaktigheten viktig för att god vård ska kunna uppnås. Specialistsjuksköterskan måste sträva efter att få patienten att känna sig delaktig och målet är att omvårdnaden ska vara individualiserad och professionell (Bäckström, 2012). I en studie genomförd av Jangland, Gunningberg och Carlsson (2008) visar resultatet att klagomålen från patienter och anhöriga gällande möten och kommunikation handlade om information,
7
Perioperativ omvårdnad vid tyroideakirurgi
År 2016 fick 449 235 patienter i Sverige farmakologisk behandling för tyroideabesvär. 370 377 av dessa var kvinnor (Socialstyrelsen, 2017a). En bråkdel av dessa patienter kommer någon gång i sitt liv behöva genomgå en sköldkörteloperation. Indikation för en kirurgisk åtgärd kan till exempel vara knölstruma, giftstruma eller malignitet (Marinelli, 2015; Fortuny, Guigard, Karenovics & Triponez, 2015). Sköldkörteloperationer utförs vanligtvis inom ramarna för kortvårdskirurgi och patienterna skrivs ofta ut redan dagen efter operationen (Fortuny et al., 2015). År 2016 har 118 patienter genomgått sköldkörtelkirurgi inom
slutenvården i Uppsala, ca 80% av patienterna var kvinnor (Socialstyrelsen, 2017b). Tidigare forskning har kunnat visa på att kvinnor generellt är mer oroliga än män, vilket gör att denna patientgrupp är särskilt utsatt då antalet kvinnor är dominerande (Rosén, Svensson & Nilsson,
2008;Mavridou, Dimitriou, Manataki, Arnaoutoglou & Papadopoulos, 2013; Ruhaiyem et al.,
2016).
Patienter som ska genomgå en sköldkörteloperation kan ha flera potentiella
omvårdnadsdiagnoser som till exempel risk för oro inför operationen och sövningen, sväljsvårigheter postoperativt, samt förvrängd kroppsuppfattning relaterat till ärr på halsen (Marinelli, 2015). Dessutom finns flertalet medicinska komplikationer som kan uppstå under och efter ingreppet som till exempel nervskador, blödningar, infektioner samt skador på stämbanden och därmed röstpåverkan (Fortuny et al., 2015).
Det råder brist på omvårdnadsforskning kring patienter med sjukdomar i sköldkörteln, trots att dessa sjukdomar drabbar en stor grupp av befolkningen. Genom att studera upplevelser av den perioperativa omvårdnaden som patienter som har genomgått en sköldkörteloperation erhåller kan patientgruppen och deras behov uppmärksammas. Förhoppningen är att detta i sin tur kan leda till en effektiv personcentrerad vård.
Teoretisk referensram
8
och identifierar förhållandena mellan begreppets centrala delar. Dessa är enligt McCormack och McCance (2006) följande:
Förutsättningar
Med förutsättningarna menas sjuksköterskans egenskaper och kompetens. Egenskaperna är sådana som engagemang och hängivenhet för arbetet. Genom att vara engagerad strävar sjuksköterskan efter att ge patienten bästa möjliga vård. Med kompetens menas kunskap och praktiska färdigheter som exempelvis att ha en utvecklad förmåga till kommunikation, då detta möjliggör för samtal på olika nivåer. Dessutom är det viktigt att ha en tydlighet i sina värderingar och god självkännedom för att bemöta och tillgodose patienternas behov.
Vårdmiljö
En vårdmiljö är kontexten inom vilken vården ges. Viktiga faktorer för optimal vårdmiljö är system som underlättar för att involvera patienten i beslutsfattning, effektiva relationer mellan
professionerna,stödjande organisationssystem och potential för innovation och risktagande.
Utöver dessa är även arbetsplatskulturen och kvaliteten på omvårdnadsledarskapet viktiga faktorer. Vårdmiljön har stor inverkan på hur den personcentrerade vården omsätts i praktiken.
Personcentrerade processer
Personcentrerade processer är aktiviteter som kännetecknar personcentrerad vård. Dessa är bland annat att arbeta i enighet med patientens tro och värderingar, att ha engagemang och sympatisk närvaro och att tillgodose patientens fysiska behov. Utöver detta är delat
beslutsfattande med patienten en viktig del.
Förväntat resultat
Är resultat som ska uppnås vid effektiv personcentrerad vård. Dessa är tillfredställelse med den erhållna vården, delaktighet i vården, känsla av välbefinnande samt optimal miljö för omvårdnad. Optimal miljö för vårdande innebär möjlighet till delat beslutsfattande med patienten, gott samarbete mellan olika professioner och där ledarskapet är flexibelt.
9
Problemformulering
I dagens samhälle ställs allt större krav på vården som ges till befolkningen, målet är bland annat att patientens ställning i vården ska stärkas. Samtidigt ska vården vara kostnadseffektiv och vårdtiderna allt kortare. Tidsramen för den perioperativa vården blir i vissa fall kort, vilket ställer stora krav på teamet kring patienten. För en patient som ska genomgå ett
kirurgiskt ingrepp innebär detta många nya kontakter i en främmande miljö under en psykiskt påfrestande situation. På mycket kort tid ska en känsla av trygghet förmedlas till patienten och en tillitsfull relation skapas.
För att kunna erbjuda god perioperativ omvårdnad till patienten måste vården vara professionell och individanpassad. För detta krävs kunskap om hur patienterna upplever vården som ges och mötet med denna. Trots att sköldkörtelsjukdomar är en av de vanligaste diagnoserna i Sverige råder det i nuläget brist på omvårdnadsforskning med fokus på detta område. Tillgänglig forskning kring hur patienterna upplever vården som ges i samband med ett ingrepp på sköldkörteln går ej att finna i databaserna. Genom att få mer kunskap om hur patienterna upplever betydelsen av den perioperativa omvårdnaden, kan vården anpassas för att möta de behov som patienterna själva uttrycker.
Syfte
Studiens syfte var att utforska och beskriva hur patienter som genomgått en sköldskörteloperation upplever den perioperativa omvårdnaden.
METOD
Design
10
Urval
Intervjuer har genomförts med åtta vuxna patienter som för mindre än ett dygn sedan har genomgått en sköldkörteloperation på ett sjukhus i Uppsala. Datainsamlingen har pågått under fyra veckors tid under de dagar som sköldkörteloperationer var inplanerade och som
författaren hade möjlighet närvara på. De dagarna då intervjuerna var planerade att genomföras tillfrågades alla patienter om att delta, förutsatt att de var lämpliga utifrån inklusions- och exklusionskriterierna. Totalt åtta patienter har inkluderats i studien och en patient tackade nej till att delta med hänvisning till att hen inte var tillräckligt återställd efter ingreppet för att delta i en intervju. För deltagarnas demografiska data v.g. se Tabell 1.
Inklusionkriterier:
- Personer som har genomgått en sköldkörteloperation. - Personer som är över 18 år.
- Personer som kan tala och förstå svenska väl.
- Personer som kan lämna ett informerat skriftligt samtycke.
Exklusionkriterier:
- Personer med nedsatt kognitiv förmåga. - Personer som ej kan lämna ett samtycke.
- Personer som visar sig ej kunna tala samt förstå svenska tillräckligt väl för att kunna besvara intervjufrågorna.
- Personer som har en bekräftad malign förändring i sköldkörteln.
Tabell 1. Informanternas (n=8) demografiska data Kön
Kvinna 7
Man 1
Ålder 50 (medelvärde) (32-77år)
Tidigare erfarenhet av operation
Ja – Generell anestesi 5
Ja – Lokal anestesi 1
Nej 2
Typ av ingrepp
Tyreoidektomi 6
11
Kontext
Patienter som ska genomgå sköldkörtelkirurgi har flera veckor innan ingreppet haft kontakt med kirurg och/eller en anestesiolog för en preoperativ bedömning, samt haft samtal med en sjuksköterska. Under dessa möten har patienterna fått information gällande den kommande operationen.
Enligt rutinen brukar patienterna komma till sjukhuset på operationsdagens morgon, de skrivs in och förbereds för ingreppet. Operationstiden varierar beroende på ingreppets art och
eventuella komplikationer, samtliga patienter är sövda och intuberade under ingreppet. Efter att operationen har genomförts förflyttas patienterna till en uppvakningsavdelning. När tillståndet har bedömts som tillfredställande flyttas patienterna vidare till en
akutvårdsavdelning, detta sker vanligtvis efter några timmar. På akutvårdsavdelningen stannar patienterna i minst ett dygn beroende på deras tillstånd och eventuella hinder för hemgång. Under vistelsen på denna akutvårdsavdelning har patienterna tillfrågats om medverkan i studien och genomfört intervjuerna. Patienterna har intervjuats samma dag eller dagen efter operationen.
Datainsamlingsmetod
Datainsamlingen genomfördes genom individuella, semi-strukturerade intervjuer. Denna metod valdes då intervjuer anses vara en stark och tillförlitlig metod när upplevelser ska studeras. Semi-strukturerad intervjuform gör det möjligt för informanterna att till viss del tala fritt och ta upp det som är väsentligt för dem, samtidigt som studiens syfte och
intervjuguidens frågor besvaras (Polit & Beck, 2017).
Under intervjun fick informanterna besvara 20 frågor som berörde sex olika områden. Patienten uppmuntrades att berätta fritt och ge exempel för att få ett större djup i den
insamlade datan. Intervjuerna inleddes med en mer översiktlig öppen fråga: ”Kan du berätta
om operationsdagen?”. Detta för att deltagaren skulle få kunna prata fritt om det som
12 Tabell 2. Intervjuguiden
Kan du berätta om operationsdagen?
Kan du berätta varför du behövde genomgå en sköldkörteloperation?
- Hur kändes det när du fick veta att du skulle behöva genomgå ett kirurgiskt ingrepp? - Har du någon gång tidigare behövt genomgå ett kirurgiskt ingrepp?
- Hade du några särskilda tankar inför ingreppet?
- Oroande du dig för något särskilt i samband med ingreppet? Kan du berätta om vilken information du fick inför operationen? - Kände du dig välinformerad?
- Fick du möjlighet att ställa frågor?
- Var det någon information som du saknade? Hur upplevde du bemötandet du fick på operationsdagen?
- Kan du berätta om en eller flera saker som fick dig att känna dig trygg inför operationen? - Kan du berätta om något som fick dig att känna dig otrygg?
- Kan du ge exempel på något som kunde ha varit bättre? Hur mår du just nu?
- Hur mådde du direkt efter operationen?
- På vilket sätt uppmärksammade sjuksköterskorna dina behov? - Vad kunde ha varit bättre?
Om man ser på hela din upplevelse av att ha opererats denna gång, vad tyckte du var särskilt bra? Om man ser på hela din upplevelse av att ha opererats denna gång, vad tyckte du kan förbättras? Tilläggsfrågor - vid svar som ej bedöms som tillräckligt utförliga
• Kan du utveckla? • Har du några exempel? • Hur kändes det?
• Berätta gärna mer om det
Modellen ”The person-centred nursing framework” har använts som grund för utformningen av frågorna i intervjuguiden (McCormack & McCance, 2006). Intervjufrågorna utgick från de personcentrerade processerna utifrån modellens beskrivning. Dessa är processer som ska leda till att effektiv personcentrerad vård uppnås och innefattar bland annat områden som
delaktighet, tillfredställelse av de fysiska behoven och vårdpersonalens bemötande. Frågorna var formulerade på ett sätt som skulle leda till att studiens syfte besvaras. Tilläggsfrågor användes för att uppmuntra informanterna till att ge en så bred och ingående beskrivning av deras upplevelser som möjligt, samt ge exempel.
Tillvägagångssätt
13
över de kommande operationerna och patienterna. Patienter som uppfyllde
inklusionskriterierna har identifierats med hjälp av avdelningssamordnaren, samt ansvariga sjuksköterskor. Patienterna som ansetts vara lämpliga utifrån inklusions- och
exklusionskriterierna har tillfrågas om deltagandet några timmar efter genomgången operation, efter att deras tillstånd har bedömts som adekvat av ansvarig sjuksköterska. Informationsbrevet samt muntlig information har lämnats ut till de som visat intresse till att delta. Efter att patienterna i lugn och ro har fått läsa igenom informationsbrevet och fått svar på eventuella frågor har en samtyckesblankett lämnats ut. Patienterna har i vissa fall fått välja om de vill genomföra intervjun på en gång eller om författaren skulle återkomma nästföljande dag.
Intervjuerna har genomförts på avdelningen där patienten var inneliggande, i ett avskilt rum där intervjun kunde genomföras ostört. En provintervju har genomförts bland annat för att testa om intervjuguiden resulterar i tillfredställande data som besvarar studiens syfte (Polit & Beck, 2017). Intervjuerna planerades initialt att vara ca 30–60 minuter långa. Dock blev det tydligt efter provintervjun att samtalet tar kortare tid än planerat. Intervjuernas längd har varierat mellan 7 och 24 minuter, dessa har dokumenterats genom ljudinspelning på en
diktafon som endast författaren har haft tillgång till. Materialet har sedan förvaras på ett säkert sätt, under skydd av lösenord. Efter att provintervjun har transkriberats och setts över har mindre revideringar av intervjuguiden genomförts. Författaren har omformulerat och preciserat enstaka frågor, vilket skedde i samråd och efter diskussion med handledaren. Exempel på en fråga som har reviderats var ”Var det något särskilt som fick dig att känna dig
trygg inför operationen?”. Efter revideringen blev frågan ändrad till ”Kan du berätta om en eller flera saker som fick dig att känna dig trygg inför operationen?”.
Forskningsetiska överväganden
14
första samtalet med varje patient tillfrågades ansvarig sjuksköterska om hen ansåg att patienten var återhämtad nog till att samtala med studiens författare.
Studiedeltagare har fått ett informationsbrev och muntlig information innan datainsamlingen påbörjades. På detta vis har information om bland annat studiens syfte, genomförande och kontaktuppgifter förmedlats. För informationsbrevet v.g. se bilaga 1. Inför intervjustart har varje deltagare fått lämna en påskriven samtyckesblankett, v.g. se bilaga 2. Alla
studiedeltagare har tillfrågas om medverkan och lämnat ett informerat, skriftligt samtycke. Deltagarna har informerats om att de när som helst får dra sig ur studien utan att detta kommer att påverka vården de erhåller, vilket är ett av kraven som ska följas enligt
etikprövningslagen (SFS 2003:460). All insamlad data samt samtyckesblanketter har hanterats konfidentiellt, vilket innebär att endast personer som är involverade i studiens genomförande har haft åtkomst till dessa. Alla deltagare kommer att förbli anonyma i det publicerade examenarbetet. All data och insamlat material har och kommer att förvaras på ett säkert sätt, under lösenord. Efter att examensarbetet är godkänt kommer all data och insamlad material att raderas. Datainsamlingen påbörjades först efter att projektplanen blev godkänd och att den ansvariga verksamhetschefen, samt avdelningschefen har godkänt att studien genomförs.
Bearbetning och analys
De ljudinspelade intervjuerna har transkriberats ordagrant. Transkriberingen har genomförts i anslutning till datainsamlingen, mindre än 24 timmar efter att samtalet ägd rum. Detta för att säkerställa en så korrekt transkribering av ord och gester som möjligt och därmed förmedla känslan i informanternas berättelse. Analysen skedde genom systematisk textkondensering enligt Malterud (2012), för exempel v.g. se Tabell 3. Analysmetoden har sitt ursprung i Giorgis fenomenologiska analys och lämpar sig bra för deskriptiv tvärgående analys.
Systematisk textkondensering är en metod som lämpar sig väl för omvårdnadsforskning när ett ämne ska utforskas och beskrivas. Processen för systematisk textkondensering utgörs av fyra steg (Malterud, 2012):
15
2. Identifiering av meningsbärande enheter. Datan lästes igen, den här gången rad för rad i syfte att hitta meningsbärande enheter som var relevanta för studiens syfte.
Meningsbärande enheter som hör ihop har märkts med koder. Koderna har sedan utvecklats och justerats utifrån de preliminära teman. De meningsbärande enheterna som valdes ut sorterades under fem olika koder: Positiva och negativa känslor, att bli sedd och omhändertagen, kommunikation samt veta och inte veta, kontroll och tillit. Om nya koder uppstod under analysens gång, gick författaren tillbaka till
ursprungsdatan för att säkerställa att alla relevanta meningsbärande enheter har identifierats. Vissa koder har slagits ihop när det blev tydligt att dessa omfattade liknande fenomen. Till exempel har koden ”att få och inte få hjälp” blivit en subgrupp under koden ”att bli omhändertagen och sedd”.
3. Kondensering av innehållet i de meningsbärande enheterna. Kunskapen i de meningsbärande enheterna som finns under samma kod har under detta steg sammanställts och kondenserats. Detta har gjorts med varje kod för sig. Då omfattningen på de meningsbärande enheterna bedömts som stort, har subgrupper skapats, varje subgrupp har sammanställts för sig. En berättelse skriven i jagform har skapats för varje subgrupp. Representativa citat har valts ut för varje subgrupp.
4. Sammanfattning av innebörden i det kondenserade innehållet. Genom att sammanfatta och återberätta kondenseringar för varje kod har en analytisk text skapats, en text för varje kod. Tidigare valda citaten har setts över för att säkerställa dess relevans och ytterligare citat har lagts till vid behov. Innehållet i de analytiska texterna har jämförts med ursprungsdatan för att valideras i förhållande till helheten, att texterna
överensstämmer med informanternas röster. Sedan har en slutgiltig kategoribenämning för varje kod bestämts, denna sammanfattar innebörden i den analytiska texten och citaten. Kategorierna blev slutprodukten av analysen. Varje kod har fått en
beskrivande kategoribenämning – rubrik, där subgrupperna bildar olika stycken.
Tabell 3. Utdrag ur analysprocessen via systematisk textkondensering
Preliminärt tema
Meningsbärande enhet Kod Subgrupp Kategori
Bemötande ”Och då tycker att de var väldigt bra på att lugna, man kände att de var omhändertagande och sådär… och vana vid. Lugna, det tycker jag var väldigt bra.” (Informant 3)
16
RESULTAT
Resultatet av dataanalysen har mynnat ut i tre kategorier som presenteras nedan. För
kategorierna och subgrupperna v.g. se Tabell 4. Under intervjuerna framkom det att oro och trygghet var de centrala känslorna hos informanterna under den perioperativa processen. Vad som skapade oro och rädsla och vad som ingav trygghet skilde sig åt från en individ till en annan. Informanter uppgav att de oroade sig främst för att bli sövda, oberoende av om de hade tidigare erfarenheter av operation eller ej. Rädslan grundades i att förlora kontrollen, att någon skulle skära i en, att inte veta vad som händer och kan hända under en operation, samt att inte kunna påverka det som sker. Mycket av oron kretsade kring komplikationerna som
exempelvis ärr på halsen, röstpåverkan och att cellavvikelser skulle hittas i den bortopererade sköldkörteln. Även om oro var en vanlig känsla som drabbade patienterna perioperativt, fanns det de som istället för oro kände glädje, lättnad och förväntan. Patienterna upplevde att de kände sig väl omhändertagna och trygga med personalen som tog hand om dem. Trots sin oro upplevde de att det mesta i samband med operationen hade gått snabbt och smidigt, samt att operationsdagen och deras mående efter operationen var över förväntan bra.
Tabell 4. Resultatets kategorier och subgrupper
Kategorier Subgrupper
Att bli omhändertagen och bekräftad skapar trygghet
Vårdpersonalens egenskaper
Vårdpersonalens omvårdnadshandlingar Att få och inte få hjälp
Tillgång till individanpassad information och kommunikation skapar trygghet
Tydlig och anpassad information given under rätt omständigheter Att veta och att inte veta
Bristfällig kommunikation mellan vårdgivare
Tillit lindrar oron över kontrollförlust Att förlora kontrollen
Gott bemötande och kompetens
Att bli omhändertagen och bekräftad skapar trygghet Vårdpersonalens egenskaper
Informanterna upplevde att vårdpersonalens egenskaper var en bidragande faktor för att skapa känsla av trygghet och lindra oro. Personalen framstod som kompetent, genom att de hade allting under kontroll och att de visste och såg vilka behov som patienterna hade. Att
17
glädje, humor och skratt hos personalen skapade en mer avslappnad stämning och känsla av trygghet. Ett gott, empatiskt och vänligt bemötande lindrade rädslan, oron och ingav lugn. Att få omvårdnad av en lugn, van och omhändertagande person fick patienterna att känna sig lugna och trygga.
”Det är ju just liksom vid narkosen, det är lite känsligt sådär just när man ska bli sövd, en liten anspänning trots allt. Och då tycker jag att de var väldigt bra på att lugna, man kände att de var omhändertagande och sådär… och vana vid. Lugna, det tycker jag var väldigt bra.” (Informant 3)
Vårdpersonalens omvårdnadshandlingar
Under intervjuerna framkom det att vårdpersonalens handlingar bidrog till att patienterna fick känna sig trygga och lugna. Att alla hälsade och tog på ett engagerat sätt hand om patienten, gjorde att de kände sig sedda. Genom att ställa frågor gällande deras psykiska och fysiska tillstånd, samt fånga upp eventuell oro och funderingar kunde personalen få patienterna att känna sig bekräftade. Informanterna kände att deras behov var uppmärksammade, även behov som de själva inte insåg att de hade. Att personalen erbjöd hjälp och stöd fick de att känna sig omhändertagna. Beröring blev mycket uppskattat, särskilt i syfte att lugna och trösta. Detta var något som informanterna hade starka minnen av. Att personalen såg när patienten var orolig, rädd eller nervös och tog hand om en genom beröring, som att hålla handen eller lägga handen på patientens arm skapade känsla av lugn och trygghet. Informanterna uppgav att de kände omsorg och trygghet i operationsrummet när rutinen kring när de kom in på
operationssalen var välfungerande. De kände omsorgen i bemötandet och konkreta ting som till exempel en varm brits.
”Det var omsorg runt en. Och så fick jag lägga mig och den där britsen var varm. Det var jätteskönt. Och sen fick jag den här masken. Och de informerade att de var tre där. Och det var… det var ju liksom. Man låg där med sin lilla hätta och det kändes bra liksom. Och sen att jag kände en hand. Det kommer jag ihåg att jag sa också tror jag. En personal, och då hade hon sin hand såhär (lägger sin hand över armen). Och det var jätteskönt. Det var tryggt och bra.” (Informant 6)
En informant upplevde att när narkossjuksköterskan oavbrutet höll ögonkontakten under samtal kände hen sig bekräftad och sedd. Samma informant fick panikattack på den
18
patienten. Efter en stund uppmärksammande sjuksköterskan att detta ej var tillräckligt, samt att patienten behövde ha någon hos sig under en längre tid. Hon erbjöd sig då att kontakta en anhörig.
”Kändes som att jag inte fick någon luft. Varken genom näsan eller genom halsen. Det var väldigt obehagligt. Så då kom det en sjuksköterska och stod hos mig ett tag och höll mig i handen och frågade om jag hade någon anhörig som kunde komma. I och med att jag var så upprörd så ville de väl... Min pappa jobbar här (…) Så då ringde de honom och så kom han efter fem minuter.” (Informant 8)
Att få komma till en vårdavdelning efter operationen upplevdes som positivt då den lugna miljön var uppskattad. Att kunna vila och slappna av efter längre tid av oro och stress var efterlängtat. Omvårdnadshandlingar som att få mat efter många timmars fasta var en särskilt positiv upplevelse enligt många.
Att få och att inte få hjälp
En annan aspekt som upplevdes som mycket viktigt av informanterna var att kunna få hjälp när denna önskades. Att som patient befinna sig i en beroendeställning av vårdpersonalen och sjukvården gjorde många situationer till särskilt sårbara. Att personalen var hjälpvillig och engagerad var mycket uppskattat och fick patienterna att våga be om hjälp. En patient var orolig att hen inte skulle få effekt av sin smärtlindring och berättade om detta till sin läkare. Då såg läkaren till att andra läkemedel gavs och att patienten blev optimalt smärtlindrad postoperativt. Detta fick informanten att känna sig väl omhändertagen, tagen på allvar och lyssnad på. Hen tyckte att det kändes tryggt att kunna få den hjälpen. En informant berättade om att hen blev lovad lugnande, som hen sedan inte fick. Detta skapade stort oro och
besvikelse hos personen som då började gråta på operationssalen. Känslan av hjälplöshet och att inte kunna påverka sin situation, samt inte kunna få hjälp när hen blev lovad det förstärkte oron. En annan informant berättade om att när ingen personal kom och tittade till hen under längre tid, fick det hen att känna sig bortglömd. Samma person upplevde att den första sjuksköterskan hen träffade var stressad, oengagerad och inte höll ögonkontakt under
samtalet. Informanten upplevde att allting gick väldigt fort, att kommunikationen brast, samt att hen inte fick den hjälp som önskades.
19
stressad, att hon kanske hade mycket att göra. Och det är min första operation. Så jag var lite så här ”Jaha, ok, vad gör jag nu?”. Och sen har jag ju lite svårt, jag har ju gips på ena handen. Så när jag skulle knyta då blev det lite svårt. Men då fick jag hjälp av en annan som var inne i rummet. En läkare som var och hälsade på en av de andra patienterna i det rummet.” (Informant 8)
Tillgång till individanpassad information och kommunikation skapar trygghet Tydlig och anpassad information given under rätt omständigheter
Informanterna uppgav att saklig information skapade trygghet. Att i förväg få veta vad som kommer hända och få sina frågor besvarade upplevdes som positivt och bidrog till känslan av trygghet och lugn. Informanterna uppgav att de fick mycket information både innan och under operationsdagen, samt efter det genomgångna ingreppet. De erhöll information av olika yrkeskategorier och det som sades var oftast väldigt tydlig och ingående. På vilket sätt informationen förmedlades varierade något mellan individerna. En informant berättade att i samband med mötet inför operationen gavs hen både muntlig och skriftlig information. Den skriftliga informationen bistod bland annat av en folder som innehöll relevant och praktisk information om hur patienten skulle förbereda sig inför ingreppet. Att sjuksköterskan använde överstrykningspenna för att förtydliga det som var viktigast upplevdes som tydligt, bra och tryggt. En informant hade en annan syn på utformningen och mängden information som har givits. Hen kände att hen hade fått väldigt mycket information, men samtidigt kände sig inte alls välinformerad och tyckte inte att hen hade fått svar på sina frågor. Även om
informationens omfattning var stor, var metoden för informationsöverföring inte anpassad för patientens önskemål, vilket då resulterade i att patientens behov av information ej blev
tillfredsställda.
”Nej men alltså de informerade om mycket, jodå. Nej det var nästan för mycket. (…) Om man hade fått veta lite grann om…Det är klart, de har inte tid, läkarna. Nu fick jag ju någon broschyr hur det ska vara efter sköldkörteloperation och vad som skulle hända. Den kunde man ju ha fått, den informationen direkt från en läkare som har gjort operationen som man säger. Nu fick man ett litet papper att läsa.” (Informant 4)
20
samband med operationsförberedelserna. Hen kände att informationen som hen önskade erhålla ej hade givits. Samtidigt som informanten medger att hen egentligen har fått informationen, bara att den gavs på fel sätt.
”Det kändes som att hon var stressad, att hon kanske hade mycket att göra. Och det är min första operation. Så jag var lite så här ”Jaha, ok, vad gör jag nu?”(...) Då hade det varit skönt att en sköterska kanske tog lite mer tid. Sen är det kanske folk som opereras flera gånger, men för mig var det första gången. Men sådär att ”Men här kan du hänga dina grejer”. Alltså hon sa ju all information, men det var väl bara det att det kändes som att hon skyndade igenom det och sen sprang iväg.” (Informant 8) Att veta och att inte veta
Information och kunskap spelade en stor roll i den perioperativa upplevelsen hos patienterna. Att ha fått information om vad som kommer att ske under operationsdagen gjorde
informanterna trygga. Att ha fått information om hur det kommer att kännas efter operationen beskrivs som positivt och upplevdes minska oron efter operationen. Informanterna visste att viss smärta och obehag i halsen är normalt samt att positioneringen under operationen kan medföra smärta i nacken. Att ha den kunskapen och att få tydlig information från läkaren och sjuksköterskorna gjorde patienterna förberedda, lindrade oron och skapade känsla av trygghet. Kunskapen om att viss smärta och obehag var normalt bidrog det till att skapa ett lugn.
”Eller, vet man bara vad det är så är det inte så farligt. Men jag fick väldigt mycket smärtlindring så det var, det var bara positivt (…) Narkosläkaren berättade just precis om det där med nacken, och gick igenom mina mediciner. Och det kändes faktiskt väldigt tryggt för att jag äter väldigt mycket mediciner. Och vilka jag skulle ta bort och så där.” (Informant 7)
En informant berättar att hen kände sig involverad i planeringen av sin vård. Hen beskrev att de har tillsammans med sin läkare sett över behandlingsalternativen, samt fått all nödvändig information. Att inte veta vad som skulle hända och varför skapade tvärtom känsla av obehag. I vissa situationer kände patienterna sig icke delaktiga om de inte fick tillräcklig information. En informant berättade om hur hen fick en blodtrycksmanschett kring sitt lår, vilket
21
förklaring till varför skapade funderingar och oro hos denna. När patienten efter några timmar av ovisshet sedan frågade personalen och fick höra anledningen kände hen att om
informationen hade givits tidigare, hade det gjort hen lugn. En annan informant vittnar om liknande incident med brist på information kring måltidsrutinerna, personen kände sig bortglömd och icke omhändertagen.
”Det var ingen som sa faktiskt att jag inte fick äta först på kvällen. Så jag låg där och tyckte jättesynd om mig själv, jag var så hungrig (skrattar). Och så fick hon mittemot mig mat. Och så tänkte jag: ”Har de glömt mig?”.” (Informant 7)
I andra situationer ville informanterna slippa veta och tänka på det som kommer att ske. Vissa informanter ville veta så mycket som möjligt för att känna sig trygga, medan andra föredrog att inte tänka på det som händer runt omkring en. Miljön i operationssalen upplevdes ofta som främmande och skrämmande. Informanterna hade i vissa fall endast sett operationsrum på tv och drog paralleller mellan tandläkarrum, med all apparatur och instrument i åtanke. Att se medicinskteknisk utrustning och kirurgiska instrument var enligt informanterna obehagligt. Situationen kändes för informanten nedan som mycket påfrestande.
”Jag ville inte ens titta en gång på alla maskiner. De satte någon grej på mitt ben. Och du vet, det är massa apparater och det är ganska skrämmande när man inte vet vad det är och så där. Och så att just det där att man då kan få vara lite ”alltså det här bryr jag mig inte om”, det är ganska skönt. (…) Sen jag la mig på den där operationssängen, ja ville inte titta på den ens en gång. Det var så mycket instrument som inte jag vet vad det är. Och så vidare. Det var… Då kände jag att: ”Det här är inte kul”.” (Informant 7)
En annan informant tyckte att det var obehagligt att behöva hamna i en främmande situation och var orolig för det som skulle hända när hen var sövd. För att kunna känna sig lugn, ville hen ha så mycket information som möjligt. Hen fick utförlig information under
förberedelsernas alla steg och fick möjlighet att ställa frågor. Då upplevde hen att det kändes tryggt.
22
Bristfällig kommunikation mellan vårdgivare
Generellt upplevde informanterna att informationen som de erhöll från vårdgivarna var tillräcklig, tydlig och tillfredställande. Däremot upplevde vissa att kommunikationen mellan vårdgivarna oftare var bristfällig. Detta gällde informationen som överfördes mellan olika avdelningar, om sådant som gällde patienterna och deras vård. Samt brist på kunskap kring rutiner som gäller under andra steg i patientens vårdkedja. En informant berättade om hur personalen som tog hand om hen inte visste om och när hen fick börja äta efter operationen. Denna information hade inte förmedlats till ansvarig personal på avdelningen. Dessutom blev hen inte tillfrågad om matallergierna och hens vårdgivare hade ej fått information om dessa från avdelningen där hen skevs in. Informanten kände sig otrygg med att personalen inte hade koll och var rädd att fel sorts mat skulle erbjudas. En informant berättade om hur hen fick information om att lämna alla värdesaker hemma, men ingen information om att sjukresetaxi behövdes betalas på plats. Det satte patienten i en problematisk situation, vilket blev till ett orosmoment för denna och skapade en negativ upplevelse. En annan informant upplever att informationen som hen har fått var missvisande, samt att personalen lämnade motstridig information.
”Så sa de att ”Här tar inte vi EKG på onsdagar” sa hon. ”Det borde de ju veta på avdelningen, att de inte ska…”. Men så kom jag upp dit, då sa en: ”Men det gör de visst”. Men det var någonting, det var tydligen något fel där. Med hon skulle ta tag i det, sa hon, sköterskan.” (Informant 7)
Tillit lindrar oron för kontrollförlust Att förlora kontrollen
Informanterna upplevde stort oro inför att hamna i en främmande situation, detta gällande främst operationen och sövningen. Att inte vara medvetande om vad som händer, kunna påverka det som sker och känna att något händer utan ens vetskap kändes olustigt och
skrämmande. En informant kände stor oro inför operationen då känslan av att ha kontroll var viktigt för hen. Informanten tyckte att det var obehagligt att inte veta vad som händer runt en och hur det skulle kännas när hen skulle vakna. En annan informant var orolig över att det skulle hända något oförutsett under operationen och att hen inte skulle vara medveten om situationen.
23
läskig. (…) Och i och med att jag inte blivit sövd förut, så tyckte jag att det var läskigt. Att inte ha någon koll. Och så var det väl, alltid en oro att det ska hända något under operationen som man inte kan förutse.” (Informant 2)
Informanterna uppgav att de var oroade och nervösa över risken att operationen skulle skjutas upp och att de skulle få vänta i fler timmar än vad de hade förberett sig på. Att behöva
acceptera en beroendeställning till sjukvården, samt upplevelsen av att inte kunna påskynda eller påverka processen var vanligt bland informanterna. En annan informant kände en motvilja till att genomgå ingreppet, men var tvungen att acceptera att hen inte kunde ha kontroll över situationen och vägra, även om den kändes fel.
Gott bemötande och kompetens
Vårdpersonalens bemötande och handlingar bidrog till att skapa tillit och minska patienternas oro. Informanterna upplevde att trots oron kändes det tryggt att genomgå operationen. Detta då personalen upplevdes som kompetent, ingav trygghet och kunde skapa en tillitsfull
relation. Informanterna litade på att personalen ”hade koll” på dem under operationen. Ett gott bemötande underlättade mycket för att skapa känsla av trygghet och tillit. Första mötet
upplevdes som viktigt för att skapa en tillitsfull relation och förmedla känslan av trygghet. Tyvärr så resulterade inte alla möten i en tillitsfull relation. En informant berättade om att det kändes otryggt efter att en sjuksköterska gav ett negativ intryck och sedan misslyckades med att sätta en perifer infart.
”När den infarten skulle sättas då så verkade sjuksköterskan lite fumlig (…) Det var ju liksom första sköterskan jag träffade så att då var det lite… kändes att ”hmm hur ska det här gå””? (Informant 3)
24
DISKUSSION
Studiens resultat visar på att känsla av oro och trygghet genomsyrade upplevelsen av den perioperativa processen hos patienter som har genomgått sköldkörtelkirurgi. Patienterna uppgav att omvårdnaden de erhöll bidrog till att skapa trygghet och lindra oro under deras vistelse på sjukhuset. Mycket av oron förknippades med att vara med om en främmande situation och att förlora kontrollen över sin kropp och det som hände runt omkring. Patienternas oro kunde lindras genom en tillitsfull relation mellan vårdtagaren och
vårdgivaren. Ett gott bemötande av hjälpsam, lugn och omhändertagande vårdpersonal som såg patienternas behov bidrog till att skapa känsla av trygghet. Dessutom var tydlig och individanpassad information som gavs under rätt omständigheter en viktig faktor för att lindra den perioperativa oron.
Resultatdiskussion
I studien framkommer det att information var centralt för patienterna och i vilken form den presenterades spelade roll för vilken effekt den hade. Informationen och avsaknaden av denna hade stor inverkan på både oro och känsla av trygghet. Resultatet belyser att patienterna har olika önskemål, behov och förväntningar på informationen som de erhåller. Att
vårdpersonalen ska tillgodose patienternas behov gällande information är inte enbart viktigt för patienterna, men även står skrivet i lagen. Enligt Patientlagen (SFS 2014:821) har sjukvården en skyldighet att anpassa informationen som ges till patienterna utifrån
mottagarens individuella förutsättningar och önskemål. Vårdpersonalen ska dessutom sträva efter att öka och bevara patienternas självbestämmande genom informationen (ICN, 2012). I denna studie framkommer det att upplevelserna om vad som är tillfredställande information skiljer sig åt mellan individerna. Det handlar exempelvis om omfattningen och innehållet i informationen som ges. Dessa skillnader har påvisats även i tidigare studier (Mitchell, 2007; Svensson et al., 2016). Enligt Mitchell (2007) består en av utmaningarna i att lägga
informationen på rätt nivå då det inte alltid är lätt att veta hur detaljerad information en patient behöver. För mycket information, på samma sätt som för lite information kan öka den
25
betydelsen av åtgärderna kan minska oro och bidra till en känsla en känsla av delaktighet och kontroll (Berg et al., 2013).
I studiens resultat framkommer det att flertalet patienter upplevde förlusten av kontroll under den perioperativa vården som obehaglig och skrämmande. Dock menade patienterna att oron blev mindre när de kände tillit till vårdpersonalen som tog hand om dem. Studiens resultat stöds även av Lee et al. (2016) som menar att förtroende och tillit till vårdpersonal är den viktigaste faktorn för att överkomma rädslan och lindra den preoperativa oron. Att känna trygghet och stöd har visat sig vara centralt för att patienterna ska kunna uppnå en känsla av kontroll preoperativt (Berg et al., 2013). Behovet av kontroll, samt vad som krävs för att uppnå denna varierar troligtvis mellan patienterna. Men att kunna ha kontroll över vissa delar i sin vård kan främja delaktigheten och skapa trygghet (Berg et al., 2013). Enligt Mitchell (2010) är känslan av kontrollförlust vanlig bland patienterna som genomgår ett kirurgiskt ingrepp. Att då övertyga patienterna om att vårdpersonalen kommer ha kontrollen över
situationen kan lugna patienterna och förhindra negativa tankar. Att skapa tillit är en viktig del av den personcentrerade vården och underlättar för känslan av delaktighet. Arakelian et al. (2017) har i sin studie strävat efter att bestämma betydelsen av personcentrerad vård utifrån patientens perspektiv och inom kontexten för den perioperativa omvårdnaden. Studiens resultat visar bland annat på att kontroll och tillit var viktigt för patienterna, då många
upplevde att förlust av kontrollen skapade känsla av hjälplöshet och känslan att vara beroende av andra. Även då sköldkörteloperationer inte ses som riskfyllda ur medicinsk synpunkt och endast innebär en natts vistelse på sjukhus för patienterna, är det viktigt att ha i åtanke att den perioperativa vården kan vara minst lika stressfylld och ångestfylld som ett större ingrepp. Sjuksköterskor som arbetar perioperativt måste uppmärksamma och vara öppna för patientens känsla av utsatthet som en beroendeställning av vården ka medföra. Respekt för patientens värdighet, integritet, självbestämmande och det sårbara hos personen i vårdsituationen är betydelsefullt för att personen ska ges möjlighet att uppleva tillit, mening och ett lindrat lidande (SSF, 2016b). När patienter känner tillit till vårdpersonalen kan de lita på att när de själva inte har kontroll över situationen kommer någon annan ha den åt dem (Arakelian et al., 2017). Detta samband mellan tillit och kontroll framkommer även i denna studie där patienter som genomgått en sköldkörteloperation fick berätta om deras upplevelser.
26
som information, kontroll, tillit och bemötande. När patienterna kände att de kunde påverka det som skedde och när de kände sig inkluderade i besluten som fattades.
Delaktighet är ett mångfacetterat begrepp som är en viktig hörnsten i den personcentrerade vården. Vad som är delaktighet och vad som krävs för att känna sig delaktig kan skilja sig åt mellan individer (Bright, Kayes, Worrall & McPherson, 2015). Inom modellen och mid-range teorin The person-centred nursing framework är delaktigheten i vården ett av målen som ska uppnås för att åstadkomma effektiv personcentrerad vård. Delaktighet uppnås genom de personcentrerade processerna, som är aktiviteter som kännetecknar personcentrerad vård. Dessa är bland annat att tillgodose patienternas fysiska behov, empati hos vårdpersonalen, delat beslutsfattande och engagemang (McCormack & McCance, 2006). Informanterna beskrev hur personalens omvårdnadshandlingar fick de att känna sig trygga och väl
omhändertagna. De beskrev hur exempelvis en varm brits och en hand på axeln kunde göra de trygga och lugna. Att bemötandet de erhöll var vänligt, empatiskt och professionell. Genom att personalen lyssnade på patienternas tankar och önskemål om att exempelvis utökad information, rädslor och preferenser kunde de individuella behoven tillgodoses och känsla av delaktighet i vården skapas.
Tidigare studier visar att när patienterna får berätta om sina tankar och önskemål under det perioperativa skedet kan det öka deras känsla av delaktighet. Att vara involverade i sin vård och sedda som en resurs är betydelsefullt för patienterna och en viktig del i den
personcentrerade vården (Arakelian et al., 2017). Denna studiens resultat visar på att
patienterna upplevde att de erhöll omvårdnadsåtgärder som bör främja känslan av delaktighet. Om en jämförelse görs mellan omvårdnadhandlingarna som patienterna beskriver och de personcentrerade processerna utifrån den teoretiska referensramen, finns flertalet av omvårdnadshandlingarna som ska bidra till en känsla av delaktighet presenterade.
Informanterna utryckte att de kände sig välinsatta och delaktiga i sin vård. Dessutom kan det antas att de strävade efter delaktighet genom att ställa frågor, försöka ha kontroll över det som hände och vara involverade i de besluten som fattades.
27
2014:821) ska patientens ställning i vården stärkas och integritet, självbestämmande och delaktighet främjas. Genom kontinuitet i den perioperativa omvårdnaden och en perioperativ dialog kan patientdelaktigheten främjas, vården bli mer patientsäker och
arbetstillfredsställelsen hos sjuksköterskorna högre (Lindwall & von Post, 2009). Inom många kirurgiska verksamheter är tiden som operationssjuksköterskor får spendera med patienterna intra och postoperativt ytterst begränsad. Detta kan i vissa fall innebära att patienternas behov ej blir uppmärksammande och tillgodosedda. Vid tidspress och stress hos personalen finns det dessutom risk att delaktigheten blir åsidosatt. Studiens resultat belyser konkreta handlingar som kan lindra oro, skapa trygghet och bidra till en känsla av delaktighet hos patienten. Att ta vara på de kunskaperna och sträva efter ett mer personcentrerat arbetssätt inom perioperativ sjukvård kan innebära fördelar för både samhället och för de enskilda individerna.
Kliniska implikationer
Studiens resultat kan troligtvis vara relevant för verksamheter som arbetar perioperativt och har en liknande typ av kirurgi. Även om alla patienter är unika individer får studiens resultat stöd av tidigare forskning som visar på att likande upplevelser gällande trygghet och oro gäller generellt. Dock ska aktsamhet tas till att kvinnor var överrepresenterade i denna studie, vilket kan ha påverkat resultatet. I studien presenteras upplevelserna kring bemötande,
information, kontroll och tillit och hur omvårdnadshandlingarna påverkar dessa. Resultatets fynd gällande vad som skapar trygghet och lindrar oro är relevanta inom de flesta delar av vården och kan därför vara intressanta även för områden utanför det perioperativa och kirurgiska omvårdnaden. Genom att ha kunskap kring patienternas upplevelser av
omvårdnaden som de erhåller, kan vårdpersonal på ett medvetet sätt arbeta proaktivt för att säkerställa att patienternas behov och önskemål blir tillgodosedda. Tidigare forskning visar att
arbeta personcentrerat är gynnsamt både på individ och organisatorisk nivå (Olsson, Hansson,
Ekman & Karlsson, 2009; Zhang et al., 2009). Kunskap kring konkreta
omvårdnadshandlingar som av patienterna själva upplevs skapa trygghet, delaktighet och lindra oro kan vara till hjälp i ett personcentrerat arbetssätt.
Förslag till vidare forskning
Ytterligare kunskap skulle behövas för att identifiera vilka omvårdnadsåtgärder som leder till känslan av trygghet och lindrad oro. Vidare skulle det vara intressant att studera vilka
28
Framtida forskning skulle kunna innefatta studier som kan undersöka på vilka sätt vårdpersonalen på bästa sätt kan identifiera de behoven.
Metoddiskussion
För att på bästa sätt besvara studiens syfte utifrån de befintliga förutsättningarna för
studiegenomförandet har författaren har valt att genomföra en kvalitativ intervjustudie med systematisk textkondensering som analysmetod. För att bedöma resultatets trovärdighet i en kvalitativ studie kan Lincoln och Gubas begrepp tillförlitlighet, giltighet och överförbarhet användas (Polit & Beck, 2017).
Tillförlitlighet
Genom att skapa så gynnsam miljö som möjligt under intervjuerna strävade författaren efter att minimera risken för distraktioner som skulle kunna påverka den erhållna datan. Författaren har under intervjuerna varit privatklädd för att skapa avstånd till vården och signalera detta till studiedeltagarna. Deltagarna har fått välja om de vill genomföra intervjun direkt eller dagen efter att ha blivit tillfrågade. Detta i syfte att se till att patienten inte utsätts för onödigt
lidande, då vissa informanter inte kände sig tillräckligt återställda för att kunna medverka i en intervju. Dessutom fick informanterna i dessa fall extra tid att fundera på om de ville delta. Patienterna informerades om att författaren varken arbetar på eller är bekant med någon på avdelningen där de var inneliggande, för att informanterna skulle få känna att de kunde tala fritt (Polit & Beck, 2017). En pilotintervju genomfördes för att utvärdera frågornas tydlighet och om informanterna kunde ge svar som besvarar studiens syfte. Intervjuguiden diskuterades och reviderades efter pilotintervjun tillsammans med handledaren, där vissa frågor sedan justerades. Att testa intervjuguiden i en pilotintervju bidrar till en högre trovärdighet. Även den transkriberade datan och analysstegen diskuterades med handledaren för att få en djupare och mer objektiv syn på datan.
En svaghet i inklusions och exklusionskriterierna blev tydlig under datainsamlingen. Genom att inte inkludera patienter med bekräftat cancerdiagnos ville författaren undvika att blanda in känslor som förknippas med en potentiellt livsfarlig sjukdom. Dock framkom det att en stor del av patienterna hade en cancermisstanke och därav hade dessa känslor tagits upp i alla fall. Genom befintliga inklusions och exklusionskriterierna uteslöts vissa patienter i
29
påverkat resultatet. En annan svaghet i studien kan vara att resultatet ej har presenterats för informanterna för att säkerställa överenstämmelsen med deras upplevelser. Författaren har gjort en bedömdömning att rätt förutsättningar för detta ej fanns, bland annat på grund av tidsmässiga skäl. Att låta informanterna ta del av datan kunde ha gett studiens resultat en högre tillförlitlighet och giltighet.
Giltighet
För att säkerställa en så korrekt och ordagrant datainsamling som möjligt har ljudinspelning använts vid intervjuerna. Transkriberingen av datan skedde under det närmaste dygnet efter intervjun för att kunna på ett trovärdigt sätt förmedla patienternas röster och dokumentera den icke-verbala kommunikationen som gester och skratt. En noggrann datainsamling och
transkriberingsprocess stärker giltigheten i studiens resultat. För att förmedla patienternas egna röster och styrka trovärdigheten har flertalet representativa citat tagits med i detta arbete (Polit & Beck, 2017).
Studiens analysmetod är systematisk textkondensering. Analysmetoden finns utförligt beskriven i detta arbete vilket stärker studiens giltighet. Genom att använda systematisk textkondensering som analysmetod kan representativt resultat uppnås även med ett fåtal informanter (Malterud, 2012). Inom systematisk textkondensering behöver författaren ha fortlöpande översikt över datan under preliminära teman som fastställs under det första analyssteget. För att säkerställa giltigheten i resultatet behöver forskaren ofta gå tillbaka till ursprungsdatan och tidigare analyssteg för att se sammanhanget och överenstämmelsen i de olika koder och kategorierna mot ursprungsdatan. För omfattande mängd data försvårar denna processen. Författaren anser att önskvärd datamättnad utifrån studiens förutsättningar har uppnåtts. I kvalitativa studier med ansats till att beskriva och utforska upplevelser är det främst informationsmättnad och inte kvantitet som är det centrala (Polit & Beck, 2017).
30
Författaren har inte heller någon tidigare erfarenhet kring att arbeta inom kirurgi och med patienter som lider av sköldkörtelproblematik. Därav ingen risk förförståelse gällande patientgruppen och kirurgisk vård. Dock har författaren flerårig erfarenhet av arbete som sjuksköterska vilket ger en viss förförståelse, vilket har varit fördelaktigt under vissa delar av analysprocessen.
Överförbarhet
Studiens resultat bedöms ha viss överförbarhet till verksamheter som arbetar perioperativt och har en liknande typ av kirurgi. Denna slutsats kan dras då resultatet får stöd av tidigare
forskning som genom att studera andra patientgruppen kommit fram till liknande resultat. Dock ska resultatet tolkas med viss försiktighet gällande överförbarheten då kvinnor var överrepresenterade i denna studie, vilket kan ha påverkat resultatet. Bekvämlighetsursval användes i studien, vilket kan vara en svaghet. Inom kvalitativ forskning ska forskaren sträva efter att ha så representativa informanter för målgruppen som möjligt (Polit & Beck, 2017). Det kan vara en utmaning att uppnå detta med den valda urvalsmetoden. Samtidigt anser författaren att en relativ stor spridning i informanternas ålder och tidigare erfarenhet av operation har uppnåtts. Dessutom var båda könen representerade då en man deltog i studien. Att kvinnorna var många fler är representativt för populationen då enligt Socialstyrelsen (2017b) är sköldkörtelbesvär och kirurgiska ingrepp på sköldkörteln överrepresenterade bland kvinnor. Trots detta hade det varit önskvärt att kunna inkludera fler informanter och med något jämnare könsfördelning då studier visar på skillnader mellan hur kvinnor och män upplever den perioperativa vården och drabbas av olika typer av oro (Rosén et al., 2008; Mavridou et al., 2013; Ruhaiyem et al., 2016).
Slutsats
Genom att bekräfta patienten, anpassa informationen och skapa tillit kan vårdpersonalen påverka känslor av trygghet och oro. Kunskapen kring konkreta omvårdnadshandlingar som patienterna själva upplever skapa trygghet, delaktighet och lindra oro är betydelsefull. Kunskapen kan hjälpa vårdpersonalen att på ett medvetet sätt arbeta proaktivt för att
säkerställa att patienternas behov och önskemål blir tillgodosedda. Förhoppningen är att detta i sin tur kan resultera i en effektiv personcentrerad vård. En förändring måste ske och
31
REFERENSER
AORN. (2015). Standards of perioperative nursing. Denver: Association of operating room
nurses, Inc. Hämtad den 12 april 2015 från:
https://www.aorn.org/-/media/aorn/guidelines/aorn-standards/ii-01_standards_2015.pdf
Arakelian, E., Leo Swenne, C., Lindberg, S., Rudolfsson, G. & von Vogelsang, A.C. (2017). The meaning of person-centred care in the perioperative nursing context from the patient’s perspective – an integrative review. Journal of Clinical Nursing, 26(17-18), 2527–2544. doi: 10.1111/jocn.13639
Berg K, Kaspersen R, Unby C. & Hollman Frisman G. (2013). The interaction between the patient and nurse anesthetist immediately before elective coronary artery bypass surgery.
Journal of Perianesthesia Nursing, 28(5), 283-290. doi: 10.1016/j.jopan.2012.10.008.
Bright, F.A., Kayes, N.M., Worrall, L. & McPherson, K.M. (2015). A conceptual review of engagement in healthcare and rehabilitation. Disability and Rehabilitation, 37(8), 643-654. doi: 10.3109/09638288.2014.933899
Bäckström, G. (2012). Operationssjuksköterskans profession. I G. Dåvoy., P. Eide. & I. Hansen (Red.), Operationssjukvård – operationssjuksköterskans perioperativa omvårdnad (s.29–46). Lund: Studentlitteratur.
Christian, L.M., Graham, J.E., Padgett, D.A., Glaser, R. & Kiecolt-Glaser, J.K. (2006). Stress and Wound Healing. NeuroImmunoModulation. 13(5-6), 337–346. doi: 10.1159/000104862
Ekman, I., Swedberg, K., Taft, C., Lindseth, A., Norberg, A., Brink, E., … Sunnerhagen, K. (2011). Person-centered care - ready for prime time. European Journal of Cardiovascular
Nursing, 10(4), 248-251. doi: 10.1016/j.ejcnurse.2011.06.008.
Fortuny, J. V., Guigard, S., Karenovics, W. & Triponez, F. (2015). Surgery of the thyroid: recent developments and perspective. Swiss Medical Weekly, 145, 141-144. doi:
10.4414/smw.2015.14144
Hansen, I. (2012). Patientens psykosociala behov. I G. Dåvoy., P. Eide. & I. Hansen (Red.),
Operationssjukvård – operationssjuksköterskans perioperativa omvårdnad (s.117–150).
Lund: Studentlitteratur.
International Council of Nurses [ICN]. (2012). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. Stockholm: SSF. Hämtad från: https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-
sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/etik-publikationer/sjukskoterskornas_etiska_kod_2017.pdf
Jangland, E., Gunningberg, L. & Carlsson, M. (2008). Patients´ and relatives´ complaints about encounters and communication in health care: evidence for quality improvement.
32
Kiecolt-Glaser J., Page G., Marucha P., MacCallum R. & Glaser R. (1998). Psychological influences on surgical recovery. Perspectives from psychoneuroimmunology. American
Psychologist, 53(11), 1209-1218.
Lindwall, L. & von Post, I. (2009). Continuity created by nurses in the perioperative dialogue - a literature review. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 23(2), 395-401. doi:
10.1111/j.1471-6712.2008.00609.x.
Lee, J.S., Park, Y.M., Ha, K.Y., Cho, S.W., Bak, G.H. & Kim, K.W. (2016). Preoperative anxiety about spinal surgery under general anesthesia. European Spine Journal, 25(3), 698-707. doi: 10.1007/s00586-015-3788-2
Malterud, K. (2011). Kvalitativa metoder i medicinsk forskning. Lund: Studentlitteratur.
Malterud, K. (2012). Systematic text condensation: A strategy for qualitative analysis.
Scandinavian Journal of Public Health, 40(8), 795–805. doi: 10.1177/1403494812465030.
Marinelli, M. (2015). Thyroid and parathyroid surgery. I J.C. Rothrock (Red.), Alexander’s care of the patient in surgery (s. 538-557). Canada: Elsevier Inc.
Mavridou, P., Dimitriou, V., Manataki, A., Arnaoutoglou, E. & Papadopoulos, G. (2013). Patient's anxiety and fear of anesthesia: effect of gender, age, education, and previous experience of anesthesia. A survey of 400 patients. Journal of Anesthesia, 27(1), 104-108. doi: 10.1007/s00540-012-1460-0.
McCormack, B. & McCance, T. (2006). Development of a framework for person-centred nursing. Journal of Advanced Nursing, 56(5), 472–479. doi:
10.1111/j.1365-2648.2006.04042.x
Medicinska forskningsrådet, (2003). Riktlinjer för etisk värdering av medicinsk
humanforskning. Forskningsetisk policy och organisation i Sverige (elektronisk version).
Medicinska forskningsrådets nämnd för forskningsetik (MFN). Hämtad från
http://www.vr.se/download/18.6b2f98a910b3e260ae28000355/medicinsk_humanforskning_1 3.pdf.
Mitchell, M. (2007). Psychological care of patients undergoing elective surgery. Nursing
Standard. 21(30), 48-55. doi: 10.7748/ns2007.04.21.30.48.c4542.
Mitchell, M. (2010). General anaesthesia and day‐case patient anxiety. Journal of Advanced
Nursing, 66(5), 1059–1071. doi: 10.1111/j.1365-2648.2010.05266.x
Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, (2016). Hinder och möjligheter för att öka
patientlagens genomslag. (Rapport 2016:1). Stockholm: Myndigheten för vård- och
omsorgsanalys. Hämtad från: https://www.vardanalys.se/rapporter/hinder-och-mojligheter-for-att-oka-patientlagens-genomslag/
Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, (2017). Lag utan genomslag - Utvärdering av
patientlagen 2014–2017 (Rapport 2017:2). Stockholm: Myndigheten för vård- och
