Kandidatuppsats
Naturvård och artmångfald 180 hp
Undersökning av vattenväxters betydelse för sötvattenlevande evertebrater.
Biologi, examensarbete 15 hp
Halmstad 2020-10-12
Johanna Ugander
1 Undersökning av vattenväxters betydelse för sötvattenlevande evertebrater.
Examensarbete 15 hp, Naturvård och artmångfald 180 hp, 2020, Johanna Ugander.
Abstract
This bachelor´s thesis is a study of freshwater plants and if there is a significance of its presence due to different aquatic invertebrates in a landscaped wetland. The study is made by the request of the wetland project LIFE-Goodstream by Hushållningssällskapet Halland County in Southwest of Sweden. Many wetland areas in Sweden have been lost since the beginning of the 19th century due to mankind who needed more acres to be able to survive. The natural habitats that were lost were the homes of many water living invertebrates and water plants. Many scientific articles and other sources talk mostly about a specific invertebrate or a specific water plant. There is a lack of investigating the smaller water plants and the invertebrates together.
By this study I hope to awaken an interest in more scientific studies of this subject. By collecting invertebrates in a specific landscaped wetland in Halland County in 2018 I wanted to see if there is a connection between three chosen smaller water plants and two other chosen places with less or no water plants. I also wanted to look at the invertebrate’s amount at the different places both individuals and species and if there was a difference between the during summer and autumn. One of the results showed that there was a connection between the places with water plants. I came to the conclusion that it may not depend on what kind of small water plant one used in a landscaped wetland. However, the importance is that the smaller water plants are used and that the bigger water plants should be kept maintained to not take over the wetland.
Sammanfattning
Detta kandidatexamensarbete är en studie av sötvattensväxter och om det finns en betydelse av dess närvaro för olika sötvattenlevande evertebrater i en anlagd våtmark. Studien är gjord på uppdrag av våtmarksprojektet LIFE- Goodstream som sköts av Hushållningssällskapet i Halland i sydvästra Sverige. Många våtmarksområden i Sverige har försvunnit sedan början av 1800-talet på grund av att människan behövde mer mark att odla på för att överleva. Många av dessa områden som försvann var olika evertebraters naturliga habitat. Många vetenskapliga artiklar och andra källor tar oftast upp mer specifikt om enskilda arter av evertebrater eller vattenväxter. Jag saknar undersökningar och studier i en kombination på de mindre vattenväxterna och evertebraterna tillsammans. Med min studie hoppas jag kunna väcka intresset att undersöka mer om den här kombinationen. Genom att samla in evertebrater i en utvald våtmark i Halland 2018 ville jag se om det fanns ett samband mellan tre utvalda sötvattenväxtplatser och ytterligare två utvalda platser med liten eller ingen växtlighet i vattnet.
Jag ville också se om individantalet och artantalet av evertebraterna skilde sig åt vid de olika platserna vid sommar och höstundersökningarna. Ett av resultaten visade att det fanns ett samband mellan platserna med vattenväxter. Jag kom fram till att det inte är avgörande vilken slags liten sötvattensväxt som används vid anlagda våtmarker. Däremot är det av stor vikt att de små vattenväxterna används och att de stora vattenväxterna bör skötas för att inte ta över i våtmarken.
Inledning
I propositionen som kom på 90-talet från Miljödepartementet hade Naturvårdsverket blivit utnämnda att se över vad som kunde förbättras bland miljömålen (Svenska miljömål;
1997/98:145, 1997). De kom fram till 15 nya miljömål som förväntades kunna uppnås till åren 2020–2025. Ett av målen handlade om ”myllrande våtmarker” och ett annat av målen var att bevara haven utanför Sveriges kuster. Det beskrivs att våtmarker är en mycket viktig biotop och hur viktig den biologiska mångfalden i våtmarken är att bevara och ge goda förutsättningar för att bibehållas i hela Sverige. Sverige beskrivs vara ett av världens mest våtmarksrikaste
2 länder där ca 9 % av landets ytareal består av våtmarker (Svenska miljömål; proposition 2000/01: 130, 2000). Innan 1800-talet, togs näringsämnen fortfarande naturligt upp av den vegetation som fanns i våtmarkerna. Ofta skördades vegetationen på hösten för att bli vinterfoder åt kreatur och djur på gårdarna. Man förhindrade på det sättet att för mycket näringsämnen kunde transporteras vidare till närliggande vattendrag och ut till kusterna. I början av 1800-talet var det många hungersår och många svenskar började dika ut på sina marker för att få större areal att plantera på. När dessa enorma förändringar skedde i våtmarkerna anses det ha varit en av flera betydande orsaker till att närsaltsläckaget ökade ut till haven. (Lindegård, 2006; Tonderski, Weisner, Landin & Oscarsson, 2002). Det som händer när för stor mängd i vattnet av näringsämnet kväve (N) och fosfor (P) kommer ut i havet och försämrar livet i vattnet är följande: en ökad tillförsel av näringen via vattnet ut i havet ger en ökad produktion av växtplankton och alger. Det kan leda till stora mängder med så kallad algblomning (växtplankton). När algblomningen är över och planktonen dör sjunker de till botten för att brytas ned. Då uppstår syrebrist och på sikt leder olika nedbrytningssteg till att bottenfaunan dör (Williams, 2004). Detta var en bidragande orsak till varför man började anlägga våtmarker för att motverka döda bottnar för ca 20 år sedan. Genom det kunde man förhindra att till exempel kväve (N) kom ut i havet via vattendragen som i större mängder kan ge övergödning. Våtmarkernas vattenväxter kan filtrera och binda kväve och kol (C) som bidrar till renare vatten och luft (Strand & Weisner, 2013).
I Sverige infördes ett förbud redan 1994 mot markavvattning i de områden i Sverige där flest våtmarker redan hade tagits bort. Man hade förstått värdet hos våtmarkerna och olika direktiv tillsammans med flera bestämmelser inom EU togs fram för att gynna våtmarkernas bevarande.
Flertalet EU-bidragsgivande LIFE-projekt inom miljö-, natur- och klimatprojekt har bidragit till att många våtmarker har restaurerats och blivit återställda. Trots det finns det mycket kvar att göra för våtmarkerna (Naturvårdsverket, 2019). I Sverige finns ca 20 % av de rödlistade arterna, som är extra känsliga av olika anledningar, i de olika typerna av våtmarker (Rödlistade arter, 2020). Områdena är nödvändiga för en mängd arter utöver de rödlistade. Ju färre våtmarker desto mer minskar dessa arter. När våtmarkerna växer igen för att de torrläggs på grund av att de är dikade kan det påverka den biologiska mångfalden för många olika fågelarter, insekter och växter (Naturvårdsverket, 2019).
Kartbilderna (figur 1 och 2) över västra Skåne nära Helsingborg visar här ett exempel på hur mycket våtmarker, sjöar och avrinningsområden det fanns i början av 1800-talet och hur mycket av det som har försvunnit i nästan hela Sverige sedan 1800-talets i och med landskapsförändringarna (Rååns vattenråd, 2020). Williams (2004) beskriver att under de senaste 200 åren har
hälften av de mindre vattendragen och 90% av våtmarkerna dikats ut och att man
har lagt ut
kilometervis med tegelrör vid utdik- ningarna.
Figur 1 visar ett avrinningsområde i västra Skåne i början av 1800- talet. Man ser tydligt hur många förgreningar det utgår från de stora vattendragen och eller sjöarna (© Ingegerd Ljungblom, 2016).
3 På grund av att tegelrören leder vattnet rakt istället för vattendragens naturliga omväxlingsvisa slingrande meandrar och delvis raka partier förlorar mycket av den självreningskapaciteten som fanns innan.
Figur 2 visar samma avrinningsområde ca 200 år senare; på 1990-talet. Nu syns landskapsförändringarna av vattendragen och sjöarna tydligt (© Ingegerd Ljungblom, 2016).
Uträkningar visar att det i genomsnitt är 25 % våtmarker som har försvunnit på nationell nivå.
I och med att våtmarkerna försvann har områdena som tidigare kunde ta emot och lagra vatten vid häftiga regn och höga flödesnivåer också försvunnit. Hastigheten i vattnet har ökat i och med att det snabbt rinner förbi där det är tänkt att diken ska kunna leda bort höga flödesnivåer.
(Götbrink & Hindborg, 2015).
Det finns olika sorters våtmarker, varav en är den anlagda våtmarken en så kallad damm.
Dammar hör till den vanligaste typen av våtmarker som är anlagda. Våtmarker kan bildas av nederbörd, tillrinnande ytvatten, grundvatten, små källor eller genom översvämningar utmed åar och sjöar (Lindegård, 2006). Hall et al. (2004) beskriver våtmarkens viktiga roll och menar att dessa områden fortfarande försvinner och minskar i en oroväckande volym. Vidare beskriver det hur forskningen om faktorer som påverkar och bibehåller biologisk mångfald i våtmarkerna är liten för att verkligen få en god förståelse om våtmarkernas betydelse. Då våtmarkerna ger en omväxlande förändring med olika vattennivåer, förändringar i vegetationen och vattensammansättningen och andra störningar påverkar det de akvatiska samhällena (Euliss et al., 1999). Det skulle kunna innebära att de flesta evertebraterna som lever i en våtmark kan vara känsliga för förändringar men även att de är tåliga för förändringar. Exempelvis kan de klara en översvämning men inte för höga halter av miljögifter. Wrubleski & Ross (2011) beskriver att våtmarker har stora mängder djur- och växtmångfald på grund av att de inte är helt akvatiska eller terrestra system vilket resulterar i karaktärer från båda systemen. Det gör att dessa våtmarker är väsentligt goda habitat för en mängd arter. I en studie av Bataille &
Baldassarre (1993) såg man att en av de mest individ- och artrika grupperna i våtmarkerna var Chironomidae (fjädermyggor) som representerade över 74 % av evertebraterna. Några fler akvatiska evertebrater förutom de tidigare nämnda är trollsländelarver, skalbaggelarver, fjädermyggslarver med flera tillsammans med akvatiska insekter, spindlar, plattmaskar, svampar, snäckor, kräftdjur och musslor (Cooper et al., 2009).
Murkin (1989) beskriver att den ökade primära produktivitet som görs av makrofyter i våtmarker påverkar mängden detritus. Den ökade energin och näringen förs vidare till högre trofiska nivåer genom dekompostering och näringsomvandling gjorda av olika evertebrater.
Evertebraterna har en viktig roll mellan primärproducenterna så som växter och alger samt
4 sekundärkonsumenterna (exempelvis fåglar, fiskar och amfibier) i våtmarkens näringsväv. Den mesta av forskningen om våtmarker handlar om hur antingen fiskar eller fåglar påverkar eller påverkas av olika vattenväxter och evertebrater i våtmarker. Zimmer et al. (2000) undersökte olika abiotiska och biotiska faktorer som påverkade evertebrater i 19 våtmarker i USA. De testade om evertebratsamhällena skilde sig åt mellan våtmarker med eller utan fisken knölskallelöja (Pimephales promelas) och om våtmarkens dräneringshistoria hade påverkan.
De utvärderade också andra influenser så som våtmarkernas mängd av vattenväxter, djup, area, hur strukturen för evertebratsamhällena såg ut, hur stora samhällena var och om det fanns gott om amfibier. Resultatet visade att fiskens närvaro i våtmarkerna påverkade evertebraterna väldigt mycket med både artvarians och individmängd och även att djup i vattnet och befintlighet av vattenväxter påverkade evertebraterna mycket. Joye et al (2006) beskriver att vattenväxters mängd och tillväxt av växterna påverkas av många olika faktorer. Till exempel hur stor dammen är, vattendjupet, om det finns omkringliggande jordbruksmark eller gårdar med djur, om stranden är i skugga delar av dagen, hur tillförseln av vatten från kringliggande vatten är, om det fanns fisk i vattnet, hur botten på dammen såg ut med mera. De fann också att olika arter reagerade inte lika på varierande abiotiska och biotiska faktorer. Butler &
deMaynadier (2006) undersökte flicksländor (Odonata; Zygoptera) som lever nära vattendrag för att se hur de påverkades vid strandlinjen vid dammar och anlagda våtmarker. Man gjorde undersökningen för att få en bättre förståelse för flicksländors habitat och påverkan av olika störningar vid strandlinjen. De kom fram till att mångfald och flicksländornas artsammansättning är relaterad till det överflöd och mängd av sötvattenväxter i de olika zonerna vid vattnet. När man anlägger damm eller våtmark måste detta tas hänsyn till och att strandlinjen måste kunna bibehållas för att flicksländor ska kunna trivas där. Det är en faktor som måste skötas och bibehållas för att vissa evertebrater skall kunna etablera sig och trivas där (Götbrink
& Hindborg, 2015).
Götbrink & Hindborg (2015) tar även upp att det finns många aspekter att ta med i beräkningarna när en våtmark anläggs. Till exempel att göra en bredare skyddszon om marken sluttar brant ner mot vattnet. Skyddszonen kan då skydda mot erosion vid kraftigt regn så att inte organiskt material och stora mängder jord kommer ner i våtmarken. Zonen påverkas också av vindens verkan. Ligger vinden på från väst i ett plant område kan våtmarken snabbare avdunsta och kan lättare torka ut vilket kan påverka undervattensväxter. En smalare zon förlorar en del av sina ekologiska funktioner. Man finner ofta olika sötvattenväxter som ger en bra överblick av miljöns status över en längre tidsperiod då vissa växter endast växer i goda vattenkvaliteter (VISS, 20190317). Våtmarker är viktiga områden för att bidraga till denitrifikation där växterna i våtmarken har en viktig roll i processen (Alldred & Baines, 2016).
Man kan dela in de kärlväxter som tillhör makrofyterna i olika grupper: övervattensväxter så som bladvass, fritt flytande växter exempelvis vattenaloë, vattenyteväxter till exempel näckrosor och undervattensväxter så som natearter och notblomster (NE.se, 190317). Det är trots forskning fortfarande en relativt ”ny kunskap” och vetskap om våtmarker som är utmanande att forska om då det är många faktorer som kan påverka.
Olika slags våtmarkstyper världen över har unika attribut och evertebrat artmångfalden skiljer sig åt (Cooper et. al 2009). Vid tidigare anlagda våtmarker har det ofta hävdats att en plantering av vegetation inte varit nödvändig vilket inte har gjorts någon större forskning på. Dock har observationer gjorts vid anläggning av våtmarker där man har sett att undervattensväxter tenderar att ha svårt att naturligt etablera sig (Strand, 2016). Skillnaden mellan naturliga och anlagda våtmarker visar genom forskning att den biologiska mångfalden bland växter och även många olika evertebrater är lika stor oavsett. Fiskfria våtmarker som inte kommer att torka ut tillför landskapet en variation och kan ge exempelvis grodor och salamandrar en god livsmiljö.
Något som är viktigt för att öka mångfalden är så kallade vegetationszoneringar det vill säga vass, starrvegetation och undervattensvegetation och fuktängar. För att inte våtmarken ska växa
5 igen kan en blå bård skapas – en liten del utmed stranden som har öppet vatten. Djupet på våtmarken bör helst vara runt 0,5 meter eftersom vattenvegetationen trivs bäst på det djupet (Götbrink & Hindborg, 2015). I Multifunktionella våtmarker från Naturvårdsverket (2020) kan man läsa att till exempel bladvass och bredkaveldun är några av de högväxta arterna som ofta utkonkurrerar övrig vegetation och ökar på igenväxning i våtmarken. Man beskriver vikten av att skötsel av våtmarken är betydelsefull för att bibehålla den biologiska mångfalden. Ofta grumlar fiskarna upp vattnet vilket kan påverka undervattensväxter negativt samt att det ökar risken för algblomning. Hellberg beskriver att det inte har gjorts större forskning om olika vattenväxter mer än bara bladvass och bredkaveldun och efterlyser mer forskning på fler växter (2014).
Rostnate (Potamogeton alpinus) är en vattenlevande ört, flerårig. Kan bli cirka en meter lång.
Bladen i vattnet är oskaftade och utdraget lansettliknande med många nerver med en trubbig spets med helbräddad kant. Undervattensbladen kan bli ca en decimeter långa och två centimeter breda. Bladen på ytan är lansettliknande men breda och ganska tjock bladskiva. Både bladen under och över vattenytan har båda en roströd färg. Det är en rätt vanlig vattenväxt som förekommer i hela Sverige förutom på Öland (Naturhistoriska riksmuseet, 1999). Axslinga (Myriophyllum spicatum) finns på både hårda och mjuka bottnar i både söt- och bräckvatten och är en slingbildande vattenväxt som kan bli en meter lång. Blommar från juni till augusti och skottbasen grenar sig med flertalet stammar från jordstammen. Tydliga avstånd mellan bladkransarna vid skotten. Bladen är grova, rätt så tätflikiga, mörkt gröna och sitter ofta fyra i en krans. Växten är rätt sällsynt och förekommer mest i mellersta Sverige (Naturhistoriska riksmuseet, 1999). Kransalger (Charophyceae) kan snabbt kolonisera i gärna kalkrika vattensamlingar även om det är tillfälliga små vattensamlingar. Då växten är väldigt känslig för övergödning kan de användas som en indikator på vattnets kvalitet. Dock är de bland de första vattenväxterna att försvinna när vattnet belastas av för mycket närsalter (Blindow et al., 2007).
Syfte
När man anlägger våtmarker för att bidra till naturliga kvävefällor och öka på den biologiska mångfalden kan man ofta läsa forskning om den enskilda arten av olika evertebrater eller om en av de större övervattensväxterna som till exempel kaveldun. Men det saknas forskning om de små undervattensväxterna och deras betydelse för sötvattenlevande evertebrater. På uppdrag av Hushållningssällskapet Halland kommer jag att undersöka om det finns något samband mellan tre utvalda undervattensväxter, en groddamm med viss växtlighet och en plats utan växtlighet och mängden sötvattenlevande evertebrater; både individantal och artantal. Jag vill också undersöka om det finns en skillnad mellan de olika platserna vad gäller olika antal individer och arter vid de två
tillfällena sommar och höst 2018.
Material och metoder
Tillsammans med markägarna längs Trönningeån leds ett EU-projekt;
LIFE-Goodstream, av Hushållnings- sällskapet Halland som ska förbättra Trönningeåns ekologi.
Figur 3 visar inom den orangea rektangeln området Stjärnarpsdalen i Trönninge i Halland där undersökningen i den anlagda våtmarken skedde 2018. Kartbild över Trönningeområdet © Eniro.
6 Målet med projektet är att minska näringshalterna och att gynna fiskvandring att ske i hela vattendraget (LIFE-Goodstream, Hushållningssällskapet, 2019). Våtmarken i Stjärnarpsdalen ligger ungefär 8 km sydost om Halmstad (figur 3).
Vid anläggningen av dammen var det också tänkt att djur- och växtliv i och bredvid ån ska gynnas och översvämningsrisken skall minska. För att nå målen i projektet anläggs olika sorters våtmarker, skyddszoner, groddammar och småbiotoper under projektets gång. Det finns en viss växtlighet i dammarna och de ligger i skydd av träd för att inte torkas ut eller växa igen med för mycket vattenväxter. Våtmarken är utformad med tre dammar med grundområden, två nivåvåtmarker där recirkulation av näringsämnen sker och kan hantera problem med näringsläckage samt fem integrerade skyddszoner som också hanterar sedimentation, retention och cirkulation av näring. Projektet pågår fram till oktober 2021. När våtmarken initialt anlades 1992 var djupet upp till tre meter. Efter ytterligare förändringar i våtmarken har våtmarken idag ett djup på ca en och en halv meter. Våtmarken omges av jordbruk och en mindre landsväg (Hushållningssällskapet Halland, 2018). Två av de fem våtmarksdammarna i Stjärnarpsdalen valdes ut där de tre undervattensväxterna som jag valt att undersöka fanns. De tre olika undervattensväxterna benämns R = rostnate, A = axslinga och K = kransalger. De två andra platserna benämns GD som är en groddamm i närheten av de stora våtmarksdammarna och KP som är en kontrollplats utan växtlighet (figur 4). I groddammen, fanns det andra slags vattenväxter i liten mängd. Dammen var ca 3x4 meter stor med sluttande ler/jordbank ned mot vattnet. Vid kontrollplatsen fanns inga vattenväxter i närheten på flera meters avstånd i vattnet där håvningen gjordes eller runt omkring.
Figur 4 visar de tre undervattensväxternas platser (R, A och K) samt groddammen (GD) och kontrollplatsen (KP) där håvningarna gjordes i juli och oktober 2018. Karta ©Lantmäteriet.
För att få upp eventuella evertebrater vid undervattensväxterna behövde jag göra håvningar med finmaskiga nät. Vid grunda dammar där det är vegeterad zon kan man använda sig av nät (Anderson et al., 2013). Den första håvningen gjordes i början av juli under två dagar 2018 då värmen var mellan 20 till 24 grader, ingen vind noterades och solen sken. Mellan kl 10.00 till 13.00 utfördes arbetet. Vattennivån i dammarna var ca 60 cm. I slutet av första veckan i oktober 2018 gjordes nya håvningar i två dagar på samma platser, samma antal per plats och samma tider. Temperaturen var mellan 8 till 12 grader, bitvis molnigt och lite vind. Vattennivån var ca 1,30 m på hösten. Vid varje plats utfördes fem håvningar ca 1,5 meter från strandkanten. Efter en håvning tömdes håven i vannan där evertebraterna räknades och några individer från de olika arterna lades i burkar med 70% utspädd etanol. Efter alla insamlingarna gjordes en överskådlig
R
K
A KP GD
7 sortering av evertebraterna i laboratoriet på Högskolan i Halmstad med hjälp av mikroskop och artbestämningsmaterial (Sahlén, 2001; Olsen & Svedberg, 1999). Evertebratfynden delades upp i två variabler (sommar respektive höst) för platserna med växter, groddammen och kontrollplatsen. Diagram gjordes i Excel.
Resultat
Totalt antal arter för rostnate på sommaren blev 16, axslinga 17 och kransalger 14. På hösten för respektive växtplats: 10, 11, 13. Groddammen hade 8 arter på sommaren och 4 på hösten.
Kontrollplatsen hade 6 respektive 5 arter. Arterna kan ses i listan nedan (tabell 1).
Tabell 1 visar en lista på de evertebrater som hittades sommar och höst 2018.
Evertebratarter sommar/höst 2018
Namn Art Familj
Allmän skivsnäcka Planorbis planorbis Planorbidae
Allmän sävslända Sialis lutaria
Blodröd ängstrollslända Sympetrum sanguineum
Broms Tabanidae
Broskigel Glossosiphonia complanata
Buksimmare Corixidae
Dykare Hygrotus sp.
Fjädermygg Chironomidae
Flickslända Zygoptera
Fläckig dykare Platambus maculatus
Glattmask Tubificidae
Gulbrämad dykare Dytiscus marginalis
Hjuldjur Synchaetidae
Kulsimmare Hyphydrusovatus
Liten vattenbagge Limneabius sp.
Musselkräfta Ostrakod
Nattslända Thricoptera
Oval dammsnäcka Radix ovata
Planarie Phagocata vitta
Planktonmygg Chaoborus sp.
Posthornssnäcka Planorbidae
Ryggsimmare Notonectidae
Stavlik vattenskorpion Ranatra linearis
Stor dammvattenloppa Daphnia magna
Större kustflickslända Ishnura elegans Coenagrionidae
Svalgigel Erpobdellidae
Svidknott Ceratopogonidae
Tofsmygga Chaoboridae
Trollslända Odonata Palaeoptera
Tvåögd igel Helobdella stagnalis Glossiphoniidae
Vattenkvalster Hydrachnidia
Vattenspindel Argyroneta aquatica
Virvelbagge Gyrinidae
Virvelmask Neorhabdocoela
8 Resultatet för sommarens individer vid rostnate blev 251, axslinga 749, kransalger 257.
Groddammen hade 503 individer på sommaren och kontrollplatsen 13 individer. Höstens resultat visade för de respektive växterna 272, 284 samt 642. Groddammen 23 och kontrollplatsen 22 (figur 5). Antal arter för sommaren för rostnate blev 30, axslinga 62 och kransalger 32. 19 respektive 8 för groddammen och kontrollplatsen. Höstens artresultat (figur 6) för rostnate var 38, axslinga 36 samt kransalger 37. Groddamm och kontrollplats hade 10 respektive 11.
Figur 5 visar resultatet för antal individer vid respektive plats under sommar (S) och höst (H). Rostnate (R), axslinga (A), kransalger (K), groddamm (GD) och kontrollplats (KP).
Figur 6 visar resultatet för antal arter vid respektive plats under sommar (S) och höst (H). Rostnate (R), axslinga (A), kransalger (K), groddamm (GD) och kontrollplats (KP).
251
749
257
503
13
272 284
642
23 22
R A K GD KP
Antal individer sommar/ höst 2018
s h
30
62
33
19
8
38 36 37
10 11
R A K GD KP
Antal arter sommar/ höst 2018
s h
9 Medelvärdet för rostnate på sommaren blev 50,2, axslinga 149,8 och kransalger 51,4.
Groddammens medelvärde var 100,6 och kontrollplatsen hade 2,6. På hösten blev resultatet för medelvärde för rostnate 54,4, axslinga 56,8 och kransalger 51,4. Groddamm 4,6 och kontrollplatsen 4,4.
Diskussion
Ser man på axslinga på figur 5 för alla platserna ser man att det är den växten som har flest evertebratarter och individer jämfört med kontrollplatsen som har väldigt få jämfört med övriga platser på sommaren. Rostnate och kransalger ligger väldigt lika i individantal och artantal på sommaren. Medelvärdet på sommaren stiger mycket för axslinga jämfört med de två andra växtplatserna. Men på hösten är alla tre växtplatserna väldigt jämna i värden. Även groddammen hade ett högt medelvärde på sommaren jämfört med höstens blygsamma värde.
Den extremt varma sommaren 2018 påverkade säkert våtmarken att bli torrlagd på stora områden vilket troligtvis påverkade både individantal samt artmångfald vilket Zimmer et al.
(2000) tar upp i sina undersökningar om abiotiska och biotiska effekter. Till exempel kan visst nedtramp av hovar och klövar från rådjur och vildsvin också påverka evertebraterna och vattenväxterna precis vid strandkanten. Likaså om det var fåglar i närheten som lättare fick upp evertebraterna när botten blev torrlagd.
Hall et al. (2004) beskriver vidare att de förvånas över hur lite man vet om vattenväxter och vilka faktorer som påverkar dem. Det är en grupp som på bara några dagar kan öka i antal individer och de påverkar många trofiska nivåer. Faktorer så som hur området har sett ut förr, vind, isolering, omgivning och klimat måste enligt författarna beaktas då detta kan påverka artmångfalden i våtmarken. Ser man på groddammen som har ett mycket högt individvärde på sommaren jämfört med både rostnate och kransalger blir det en intressant betraktelse. Detta för att groddammen hade mycket liten växtlighet men trots detta gav det mycket individer. Ser man vidare på artantalet på sommaren för groddammen är det dock inte så många arter som de två övriga växtplatserna har. Kontrollplatsen har mycket lite av både individer och arter under både sommar och höst vilket troligen orsakas av avsaknaden av växtlighet. En fundering kvarstår om vad som hände mellan sommar och höst som påverkade axslinga så pass mycket att den mer än halverar individantalet på hösten och halverar artantalet. Om man ser att vissa sötvattenväxter drar till sig en större variation av evertebrater än andra sötvattenväxter kan man använda sig av detta vid anläggning av nya våtmarker för att relativt snabbt få grodor och salamandrar att hitta reproduktionsställe, matplatser samt skydd. Även olika sorters fåglar kan dra nytta av den mängd mat som både sötvattenväxter och evertebrater kan ge i en anlagd våtmark.
Undervattensväxter fungerar som en viktig bas för evertebrater och indirekt även för amfibier så som grodor och salamandrar men även för annan biologisk mångfald. Dels kan de fungera som ställen för födosök och matproduktion men även som substrat för äggläggning (Strand, 2016).
Enligt Smart et al. (2006) kan det ta flera årtionden eller längre innan det i en anlagd våtmark kommer in växtlighet i ekosystemet. Det i sin tur kan ge dålig vattenkvalité och dåligt vattenhabitat. Det kan även ge problem med växter som inte hör till floran. Det innebär att en anlagd våtmark mycket väl skulle kunna tillgodogöra sig inplanterade vattenväxter för att påskynda processen. Detta var något som Euliss et al. (1999) bekräftade vid sin rapport om algers betydelse för akvatiska evertebrater. Vid tidigare undersökningar gjorda i Europa har man tittat på helheten av dammens betydelse för den biologiska mångfalden men man har inte kommit fram till vilka variabler som ger den bästa artmängden av evertebrater. Dammar med låga nivåer av skugga och ingen tidigare uttorkning innehar högre artmångfald av både växter och evertebrater. Utbredningen av sötvattenväxter var positivt korrelerad med artmångfald av de flesta evertebratgrupperna förutom nattsländor (Trichoptera). Om det fanns fisk i dammen kunde man associera det med en hög evertebratmångfald inom alla grupperna förutom gruppen
10 skalbaggar (Coleoptera) (Hassall et al., 2011). I en tvåårig amfibiestudie av 18 våtmarker i nordöstra Missouri i USA gjord av Shulse et al. (2012) undersöktes påverkan av våtmarkens branter ner till vattnet, vegetation och moskitfisken (Gambusia affinis) närvaro. Första året fann de att amfibiernas hela metamorfiska utveckling var allra bäst där sluttningen var grund och vattnet var utan fisk. Det andra året såg man att de våtmarker där sluttningen var grund samt hade mycket vegetation var nu det bästa för amfibierna. Man såg både år ett och två att där det fanns fisk i vattnet påverkade det artmångfalden negativt men positivt där det fanns vegetation.
Undersökningen av våtmarkerna som hade skapats som fungerande habitat för amfibier borde ha grunda branter, mycket växtlighet och även naturligt etablerad vegetation som gav skydd och det bör vara utan fisk i vattnet. Vidare beskrivs det att konstruerade våtmarker kan skilja sig åt när det gäller substrattopografi och variationen av hydroperioden. Just hydroperioden beskriver Ohlin (2013) som en viktig period för amfibiernas metamorfa utvecklingsfas. Det vill säga den period när det är tillräckligt översvämmat på marken för att larverna skall hinna fullborda sin utveckling på ca åtta till 10 veckor för grodor. Vattensalamandrar behöver något längre period av hydroperioden än grodor och paddor. Även temperatur och födotillgång påverkar denna period. Ohlin (2013) beskriver också att det perfekta habitatet för amfibier bör ha tillgång till vatten som redan på våren värms upp ordentligt i söderläge. Gärna väldigt lätt sluttande slänter ner till vattnet vid strandzonen och en bit in i vattnet skall det helst vara så grunt som 10 centimeter och gott om utrymme för att solen skall nå vattnet för uppvärmning.
Dock bör det finnas djupare partier också så att inte larverna hindras i sin metamorfos om det blir torka. Vattnet får gärna vara fisk- och kräftfritt för att minimera predatorrisken. Vegetation är också av viktig karaktär och har en mycket stor betydelse för det akvatiska habitatet.
Växtligheten erbjuder platser för romläggning, skydd från andra amfibier och organismer.
Vidare beskrivs det att även det terrestra habitatet är viktigt att tillgodose då amfibierna behöver ställen att hitta skydd, övervintringsplatser och födosöksområden. Alger och växter är basen i näringskedjan och en viktig del för att andra organismer skall kunna föröka sig i området.
Växterna bör dock vara av sorter som inte tar över området som till exempel kaveldun eller bladvass som är växter som lätt tar över i vattnet. Men att lokalt inplanterade växter är att föredra från områden i närheten (Ohlin 2013).
Shulse et al. (2012) skriver om vikten av den akvatiska vegetationsstrukturen, predationsrisken och hydroperioden som några av de mest påverkande faktorerna i våtmarkens fauna. De tar upp flera studier där undersökningar har visat att amfibier drar fördel av littorala zoner som har mycket vegetation som ger skydd och födosöksplatser, termoreglering, äggläggning samt ställen där hanarna kan ropa ut sina lockrop. Även om vegetationen minskar risken från predatorerna så som fisk kan tillräckligt små predatorer ändå komma genom tät vegetation. I en undersökning av djur och växtmönster i naturliga och anlagda mossvåtmarker såg man att det skilde på dominanta växtarter mellan dessa våtmarker. Det gjorde också att amfibierna oavsett i vilket stadie de var i kunde oftare hittas i anlagda mossvåtmarker än i de naturliga. Man såg också att vissa leddjur snabbt koloniserade men att dess individantal var mellan två till 26 gånger lägre än i de naturliga mossvåtmarkerna (Mazerolle et al., 2006).
Resultatet från Zimmer et al. (2000) visade att det fanns signifikanta skillnader mellan våtmarker med och utan knölskallelöja till stor del på grund av att det fanns ett lägre överflöd av 19 evertebrattaxa i våtmarker med fisken. Vad man också fann var att evertebratsamhällena påverkades av mängden fisk, mängden vattenväxter och djupet på våtmarken. Fiskens närvaro påverkade också att det fanns en större mångfald bland evertebrattaxan jämfört med våtmarkerna utan fisk.
Enligt Smart et. al (2006) kan det ta flera årtionden för en våtmark att få etablering och om man då tänker på att Strand (2016) menar att det kan vara svårt för vissa vattenväxter att etablera sig kan det alltså ta tid innan en våtmark har ett stadigt antal av växter för att ge skydd och föda för
11 en växande artmångfald av evertebrater. Ohlins (2013) beskrivning av vikten vid inplantering av växter som snabbare kan etablera sig i nyanlagda våtmarker visar på hur viktigt det är att sköta tillväxten av de inplanterade växterna så att de inte tar över helt i våtmarken. Ohlin menar också att exempelvis nate var en bra växt att använda sig av vilket i det här fallet gav ett rätt jämnt resultat mellan sommar och höst.
Det är mycket intressant med det som Joye et al. (2006) beskriver om växters reaktion på olika biotiska och abiotiska faktorer. Det är säkert lätt att det glöms bort för att det ”bara” är en växt.
Det gäller att ta sig den tid det behövs för att sätta sig in i den komplexitet det innebär att anlägga en våtmark för att få ett gott resultat från början.
Vid anläggningen av en våtmark är det enligt Shulse et al. (2012) viktigt att inte ha för branta kanter ner till vattnet för amfibier och att se till att våtmarken kan erbjuda en tillräckligt lång hydroperiod. Stjärnarpsdalens strandkanter är flacka och bra för amfibier men den heta sommaren 2018 kan ha försvårat för att behålla en tillräckligt lång hydroperiod.
Babbit et al. (2003) undersökte 42 våtmarker efter unga amfibier som inte ännu blivit adulter under hydroperioden. De fann att både amfibieynglen ökade i antal där det fanns gott om evertebrater och att de förmodligen också reagerade likadant på abiotiska förändringar i exempelvis våtmarkens syrekoncentration. I deras undersökning kom de fram till att
våtmarker som hade fiskar inte påverkade amfibierna och inte heller mängden mat de hade att äta. Binckley & Resetarits (2005) fann däremot i sin undersökning av vattenlevande
skalbaggar att dessa påverkades markant av fiskens närvaro. Hela skalbaggens cykler med platser de föredrog att leva på, äta och reproducera sig vid kunde påverkas så att de fick leva enligt ”landscape-patterns” vilket reducerade skalbaggarnas antal i vissa våtmarker. Det finns väldigt många faktorer som väger in i undersökningen, vilka jag inte var medveten om mer än ett fåtal. Dessa både abiotiska och biotiska faktorer har säkert påverkat resultatet av insamlade data på både positiva och negativa sätt. Sommaren 2018 var otroligt varm och möjligen kunde man inte bevattna grödorna lika mycket på de omkringliggande åkrarna så att olika
näringsämnen kom ut i Trönningeån som går ut i dammen. En likadan undersökning sommar och höst 2019 hade varit intressant ur många perspektiv då en uppföljning alltid ger fler intressanta data.
Slutsats
Att välja någon av växterna för att kunna sätta ut i anlagda våtmarker ser inte ut att spela någon roll i den större bemärkelsen mer än att små vattenväxter i sig är betydande. Mina resultat visade på i diagrammen att det fanns ett samband mellan vattenväxter och individer och även arter.
Speciellt när man jämför växtplatserna med kontrollplatsen och även till viss del groddammen.
Kontrollplatsen visade inte mycket till liv enligt resultatet och det vill jag mena har med avsaknaden av växtlighet att göra. Med tanke på hur mycket som kan påverka dem av olika faktorer förstår jag hur mycket undervattensväxterna betyder för ekosystemet i våtmarken. Men inte bara det; utan hur slänterna ser ut, hur solen ligger på under dagen och även hur mycket sol/värme det är under en period. Det finns all anledning att hjälpa evertebraterna att etablera sig i en nyanlagd våtmark genom att plantera in vattenväxter. Om man studerar hur just den här våtmarken är anlagd verkar det båda gott för både amfibier och evertebrater men även för annan biologisk mångfald.
Tack
Stort tack till min handledare Göran Sahlén för tålmodiga kommentarer, min kontaktperson John Strand på Hushållningssällskapet i Halland för goda råd, min examinator Claes Dahlin för god vägledning av arbetet, mina vänner Rickard och Marlene för all hjälp samt familjen för all stöttning.
12 Referenser
Alldred M. & Baines S.B. (2016). Effects of wetland plants on denitrification rates: a meta- analysis. Ecological Applications, Vol. 26, No. 3 (April 2016), pp. 676-685. Ecological Society of America. Tillgänglig:
https://www-jstor-org.ezproxy.bib.hh.se/stable/24701977?seq=1#metadata_info_tab_contents [2019-02-20]
Anderson J. T., Zilli F. L., Montalto L., Marchese M. R., McKinney M. & Park Y. – L. (2013).
Sampling and Processing Aquatic and Terrestrial Invertebrates in Wetlands. DOI: 10.1007/978- 94-007-6931-1_5.
Tillgänglig: https://link.springer.com/chapter/10.1007/978-94-007-6931-1_5 [2019-02-26]
Anteau M. J. & Afton A. D. (2008). Amphipod densities and indices of wetland quality across the upper-midwest USA. Wetlands, 28: 184–196.
Tillgänglig: https://link.springer.com/content/pdf/10.1672/07-53.1.pdf [2019-02-21]
Babbit K. J., Baber M. J. & Tarr T. L. (2003). Patterns of larval amphibian distribution along a wetland hydroperiod gradient. Can. J. Zool. 81: 1539-1552. Published on the NRC Research Press Web site. Tillgänglig: http://cjz.nrc.ca. [2019-02-21]
Bataille K. J. & Baldassarre G. A. (1993). Distribution and abundance of aquatic
macroinvertebrates following drought in three prairie pothole wetlands. WETLANDS. Vol.
13, No. 4, December 1993, pp. 260–269, 1993, The Society of Wetland Scientists.
Tillgänglig: https://link.springer.com/content/pdf/10.1007/BF03161292.pdf[2019-02-26]
Binckley C. A & Resetarits Jr. W. J. (2005). Habitat selection determines abundance, richness and species compostion of beetles in aquatic communities. Biology Letter (2005) 1, 370-374 doi: 10.1098/rsbl. 2005.0310.
Tillgänglig: https://royalsocietypublishing.org/doi/full/10.1098/rsbl.2005.0310 [2019-02-21]
Blindow I., Krause W., Ljungstrand E. & Koistinen M. (2007) Bestämningsnyckel för kransalger i Sverige. Svensk Botanisk Tidskrift 101:3–4 (2007)
Tillgänglig: http://fiskevardgoteborg.se/wp-content/uploads/2014/05/kransalger.pdf[2020-08- 21]
Butler R. G. & deMaynadier P. G. (2006). The significance of littoral and shoreline habitat integrity to the conservation of lacustrine damselflies (Odonata). J Insect Conserv (2008).
12:23–36. DOI 10.1007/s10841-006-9059-0.
Tillgänglig: https://link.springer.com/content/pdf/10.1007/s10841-006-9059-0.pdf [2019-09- 01]
Cooper M. J., Uzarski D. G. & Burton T. M. (2009). Benthic Invertebrate Fauna, Wetland Ecosystems. Chapter - December. DOI: 10.1016/B978-012370626-3.00165-4. Elsevier Inc.
Tillgänglig:
https://www.researchgate.net/publication/288227200_Benthic_Invertebrate_Fauna_Wetland_
Ecosystems[2020-09-01]
Naturhistoriska riksmuseet (1999). Den virtuella floran; rostnate. Tillgänglig:
13 http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/potamogetona/potam/potaalp.html [2019-03-17]
Naturhistoriska riksmuseet (1999). Den virtuella floran; axslinga. Tillgänglig:
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/haloraga/myrio/myrispi.html[2019-03-17]
Digitala National Encyklopedin; makrofyter.
Tillgänglig: https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/makrofyt [2019-03-17]
Euliss N. H., Jr., & Mushet D. M. (1999). Influence of agriculture on aquatic invertebrate communities of temporary wetlands in the prairie pothole region of North Dakota, USA.
Wetlands, 19: 578–583.
Tillgänglig: https://link.springer.com/content/pdf/10.1007/BF03161695.pdf [2019-03-01]
Feuerbach P. (2014). Praktisk handbok för våtmarksbyggare. Hushållningssällskapet Halland.
Tillgänglig: http://www.wetlands.se/pdfzip/praktiskhandbok_1_2_upplaga.pdf[2020-08-20]
Götbrink E. & Hindborg E. (2015). Kråkfot Natur AB och Länsstyrelsen Jönköpings län.
Tillgänglig:
https://www.lansstyrelsen.se/download/18.6b32b8ec162bd970d6b25bb2/1526068080750/Fak taunderlag.pdf [2020-08-20]
Hall D. L., Willig M. R., Moorhead D. L., Sites R. W., Fish E. B. & Mollhagen T. R. (2004).
Aquatic macroinvertebrate diversity of playa wetlands: The role of landscape and island biogeographic characteristics. WETLANDS, Vol. 24, No. 1, March 2004, pp. 77–91 q 2004, The Society of Wetland Scientists. Tillgänglig:
https://link.springer.com/content/pdf/10.1672/0277-
5212(2004)024[0077:AMDOPW]2.0.CO;2.pdf [2019-03-01]
Hassall C., Hollinshead J. & Hull A. (2011). Environmental correlates of plant and invertebrate species richness in ponds. Biodiversity and Conservation, 20,
3189-3222. Tillgänglig: https://link.springer.com/article/10.1007/s10531-011-0142-9 [2019-03-01]
Hellberg K. (2014). Designkriterier för produktiva våtmarker – hur bör framtidens biogasproducerande våtmark se ut? Tillgänglig:
http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:801367/FULLTEXT01.pdf [2020-08-20]
Hushållningssällskapet, Life GoodStream.
Tillgängligt: http://goodstream.se [2018-03-05]
Joye D. A., Oertli B., Lehmann A., Juge R. & Lachavanne J. - B. (2006). The prediction of macrophyte species occurrence in Swiss ponds. Hydrobiologia (2006). From Biology to Management DOI 10.1007/s10750-006-0178-0.
Tillgänglig: https://link.springer.com/content/pdf/10.1007%2F978-1-4020-5390-0_25.pdf [2019-02-20]
Karta, Stjärnarpsdalen. Eniro. Tillgänglig:
https://www.hitta.se/kartan/pl/Stj%C3%A4rnarp%20Halmstad [2020-01-05]
14 Lantmäteriet; kartsök och ortnamn. Tillgängligt:
https://www.lantmateriet.se/sv/Kartor-och-geografisk-information/Kartor/kartsok-och- ortnamn/ [2020-01-05]
Lindegård P. (2006) Länsstyrelsen Kalmar län. Anlagda våtmarker i ett landskapsperspektiv.
Förslag till indikator för uppföljning av miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker.
Tillgänglig:
https://www.lansstyrelsen.se/download/18.4a4eb7416faedec125288a6/1581519110759/Anlag da%20v%C3%A5tmarker.pdf[2020-08-20]
Ljungblom I. (2016) Folder om Råån. Natur i Fokus. Tillgänglig: https://raan.se/wp- content/uploads/2016/05/broschyr_raan_web.pdf [2020-08-24-]
Mazerolle M. J., Poulin M., Lavoie C., Rochefort L., Desrochers A. & Drolet B. (2006). Animal and vegetation patterns in natural and man-made bog pools; implications for restoration.
Freshwater Biology (2006) 51, 333-350, doi:10.111/j.13652465.2005.0148.x Tillgänglig:
https://www.researchgate.net/publication/227635719_Animal_and_vegetation_patterns_in_na tural_and_man-made_bog_pools_Implications_for_restoration [2019-03-01]
Murkin, H. R. (1989). The basis for food chains in prairie wetlands. In Northern Prairie Wetlands. Edited by A. G. van der Valk. Iowa State University Press, Iowa State University, Ames. pp. 316–338.
Tillgänglig: https://link.springer.com/content/pdf/10.1007/BF03161292.pdf [2019-03-01]
Naturvårdsverket; LIFE (2020). Tillgängligt:
https://www.naturvardsverket.se/Stod-i-miljoarbetet/Bidrag/Sok-EU-finansiering/EUs- miljoprogram-LIFE/ [2020-08-21]
Naturvårdsverket; Multifunktionella våtmarker, folder. Tillgänglig:
https://www.naturvardsverket.se/upload/sa-mar-miljon/vatten/vatmark/4-uppratthalla- biologisk-mangfald.pdf [2020-08-22]
Naturvårdsverket; våtmark (2019).
Tillgänglig: https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Vatten/Vatmark/ [2020-08-20]
Ohlin V. (2013). Projektrapportering: Groddjur i Stockholm. På uppdrag av S. Lovén, Idrottsförvalningen Stockholmsstad. Miljöbarometern. Tillgänglig:
http://miljobarometern.stockholm.se/content/docs/tema/natur/Groddjur/Idf_groddjursdammar _2013.pdf[2019-08-30]
Olsen L. - H. & Svedberg U. (1999). Smådjur i sjö och å. Bokförlaget Prisma, Stockholm. ISBN 91-518-3491-X.
Rååns vattenråd (2020). Graf D., Miljöförvaltningen, Helsingborgs kommun. Tillgänglig:
https://raan.se/ [2020-08-24]
Rödlistade arter 2020. Artdatabanken. Tillgänglig:
https://www.artdatabanken.se/globalassets/ew/subw/artd/2.-var-
verksamhet/publikationer/31.-rodlista-2020/rodlista-2020 [2020-08-24]
15 Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige (1997). Regeringskansliet, proposition 1997/98:145. [2020-08-21]
Tillgängligt:
https://www.regeringen.se/49bba3/contentassets/c887c3695078405aa08d48990deec32e/svens k-sammanfattning-av-prop.-199798145 [2020-08-20]
Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier (2000). Regeringskansliet, proposition 2000/01: 130. Tillgängligt:
https://www.regeringen.se/49bba2/contentassets/14511ab6345d41f987552af0ac10307c/svens k-sammanfattning-av-prop.-200001130 [2020-08-21]
Sahlén G. (2001). Kompendium för identifiering av nordiska evertebrater; Djur i sötvatten och på land. Version 2. Sektionen för Ekonomi och Teknik, Högskolan i Halmstad.
Shulse C. D., Semlitsch R. D., Trauth K. M. & Gardner J. E. (2012). Testing wetland features to increase amphibian reproductive success and species richness for mitigation and restoration.
Ecological Applications, Vol. 22, No. 5 (July 2012), pp. 1675-1688
Tillgänglig: https://www-jstor-org.ezproxy.bib.hh.se/stable/pdf/41722882.pdf ?ab_segments=
0%252Fbasic_SYC-5187_SYC-5188%252F5188[2020-03-01]
Smart M. R., Dick G. O. & Snow J. R. (2006). Aquatic Plant Control Research - Program Update to the Propagation and Establishment of Aquatic Plants Handbook. U.S. Army Corps of Engineers Washington, DC 20314-1000.
Tillgänglig: https://apps.dtic.mil/dtic/tr/fulltext/u2/a433366.pdf[2019-03-01]
Strand J. A. (2016). Vegetationsstyrning i nyanlagda våtmarker – effekt på större vattensalamander och övriga amfibier. Kompendie (u.å.).
Strand J. A. & Weisner S. E. B. (2013). Effects of wetland construction on nitrogen transport and species richness in the agricultural landscape – Experiences from Sweden. Tillgänglig:
https://www-sciencedirect-com.ezproxy.bib.hh.se/science/article/pii/S0925857412004491 [2020-08-20]
Tonderski K., Weisner S., Landin J. & Oscarsson H. (2002). Vastra rapport 3, Våtmarksboken- Skapande och nyttjande av värdefulla våtmarker. AB CO Ekblad & Co, Västervik 2002. ISBN 91-631-2737-7.
VISS, kartor, Länsstyrelsen. Tillgänglig:
http://extra.lansstyrelsen.se/viss/Sv/detta-beskrivs-i-viss/statusklassning/ekologisk- statuspotential/biologiska-kvalitetsfaktorer/Pages/makrofyter.aspx. [2019-03-17]
Williams L. - E. (2004). Dammar och våtmarker för ett ekologiskt hållbart samhälle.
Tillgänglig: http://blog.saxan-braan.se/wp-content/uploads/2015/01/utvard_saxan_lip.pdf [2020-08-20]
Wrubleski D. A. & Ross L. C. M. (2011). Aquatic Invertebrates of Prairie Wetlands:
Community Composition, Ecological Roles, and Impacts of Agriculture. In Arthropods of Canadian Grasslands (Volume 2) pp. 91-116.
16 Tillgänglig:
http://citeseerx.ist.psu.edu/viewdoc/download?doi=10.1.1.369.8517&rep=rep1&type=pdf [2019-03-01]
Zimmer K. D., Hanson M. A. & Butler M. G. (2000). Factors influencing invertebrate communities in prairie wetlands: a multivariate approach. Can. J. Fish. Aquat. Sci. 57: 76–85.
Tillgänglig:
https://www.researchgate.net/publication/237185622_Factors_influencing_invertebrate_com munities_in_prairie_wetlands_A_multivariate_approach/link/0c96051e42b41dc765000000/d ownload [2019-09-11]
Besöksadress: Kristian IV:s väg 3 Postadress: Box 823, 301 18 Halmstad Telefon: 035-16 71 00
E-mail: registrator@hh.se www.hh.se
Johanna Ugander
