-
Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper Omvårdnad/Avdelningen för omvårdnad
Ann-Kristin Gladh & Hans-Olof Lago
Psykiatrisjuksköterskans erfarenhet av att skapa hjälpande relationer med patienter inom
slutenvården
Psychiatric nurses experience in creating a helping relationship with patients in inpatient care
Examensarbete 15 högskolepoäng
Specialistsjuksköterska med inriktning mot psykiatrisk vård
Juni 2010
Handledare: Birgitta Blomberg Ingrid Rystedt
Examinerande lärare: Anniqa Foldemo
Sammanfattning
Titel: Psykiatrisjuksköterskans erfarenhet av att skapa hjälpande relationer med patienter inom slutenvården
Psychiatric nurses experience in creating a helping relationship with patients in inpatient care
Fakultet: Fakulteten för Samhälls- och livsvetenskaper, Karlstads universitet
Kurs: Examensarbete med inriktning mot psykiatrisk vård, 15 hp Författare: Ann-Kristin Gladh & Hans-Olof Lago
Handledare: Birgitta Blomberg & Ingrid Rystedt Examinerande lärare: Anniqa Foldemo
Sidor: 30
Månad och år för examination: juni, 2010
en kort men tydlig beskrivning av det huvudsakliga innehållet Ne
Nyckelord: Hjälpande relation, Omvårdnadsrelation, Psykiatrisk omvårdnad, Kvalitativ innehållsanalys
Justerad och Godkänd. Datum
Examinerande lärare
Syftet med studien var att beskriva psykiatrisjuksköterskans erfarenhet av att skapa hjälpande relationer med patienter inom slutenvården. Studien bygger på åtta intervjuer med Psykiatrisjuksköterskor. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Sju kategorier framkom med underkategorier: Kompetens handlar om att ha erfarenhet av år i yrket, olika diagnoser, livserfarenhet och att ha studiekunskaper. Engagemang omfattar att vara lyhörd för patienten, att bekräfta och ha inlevelse i patientens situation. Prioritering innebär att vara tillgänglig och avsätta tid. Att vara en resurs innefattar att motivera och vägleda. Förbindelse präglas av att ha en tydlig kommunikation i samverkan med patienten. Intresse beskrivs som viktigt i psykiatrisjuksköterskans arbete när det gäller att skapa en hjälpande relation med patienten och bidrar till hälsofrämjande. Försvar handlar om avståndstagande, att hålla distans och inte bli berörd. Temat som framkom var: Att som psykiatrisjuksköterska vara kompetent och engagerad. Ytterligare forskning behövs angående psykiatrisjuksköterskans möjligheter till gemensam reflektion i att skapa hjälpande relationer med patienten vilket ger mer kunskap och erfarenhet.
ABSTRACT
Title: Psychiatric nurses experience in creating a helping relationship with patients in inpatient care
Faculty: Faculty of Social and Life Sciences, Karlstad University
Course: Degree project in Psychiatric Care, 15 ECTS Authors: Ann-Kristin Gladh & Hans-Olof Lago Supervisor: Birgitta Blomberg & Ingrid Rystedt
Examiner: Anniqa Foldemo
Pages: 30
Month and year for the examination: June, 2010
Key words:
Key words: Helpful relationship, Psychiatric Care, Caring Relation, Qualitative Content Analysis
The aim of this study was to describe the experiences that psychiatric nurses have in creating helpful relationships with patients in institutional care units. The study consists of interviews with eight Psychiatric nurses. The interviews have been analysed with qualitative content analysis. As a result, seven categories (with sub-categories) emerged: Competence indicates the experience that comes through years in the profession, variety of diagnoses, life experience and knowledge of theory. Commitment means sensitivity to patient's needs, willingness to support and ability to feel empathy for patient's situation. Prioritising is about being available and having time. Being a resource means the ability to motivate and guide. Connection means a profound communication with the patient. Having an interest is an important part of psychiatric nurse's work in building a helpful relationship with a patient and in contributing to health promotion. Defence is about taking a stand, keeping the distance and staying strong. The theme that emerged in this study was the competence and the commitment of psychiatric nurses. Further research is needed to give psychiatric nurses more chances to reflect together on creating helpful relationships with the patients, which would increase both knowledge and experience.
Innehållsförteckning
Introduktion
...5
Mål
...5
Värdegrund
...5
Psykiatrisk omvårdnad
...5
Hjälpande relation
...6
Problemformulering
...7
Syfte
...8
Metod
...8
Forskningsmetod
...8
Urval
...8
Datainsamlingsmetod
...8
Tillvägagångssätt
...9
Dataanalys
...9
Forskningsetiska överväganden
...10
Resultat
...10
Domän: Hinder att skapa en hjälpande relation
...11
Domän: Förutsättningar att skapa en hjälpande relation
...11
Försvar
...12
Avståndstagande...
12
Kompetens
...12
Yrkeserfarenhet...
12
Livserfarenhet...
13
Teoretisk grund...
13
Engagemang
...13
Lyhördhet...
14
Prioritering
...15
Tillgänglighet...
15
Att avsätta tid...
15
Resurs
...16
Att motivera med stöd...
16
Att vägleda...
17
Förbindelse
...17
Kommunikation...
17
Intresse
...18
Hälsofrämjande...
18
Tema: Att vara kompetent och engagerad
...18
Diskussion
...19
Resultatdiskussion
...19
Kompetens...
19
Engagemang...
21
Prioritering...
21
Att vara en resurs...
22
Förbindelse...
22
Intresse...
23
Försvar...
23
Metoddiskussion
...24
Överförbarhet...
24
Tillförlitlighet...
24
Giltighet...
25
Examensarbetets betydelse
...25
Referenslista
...27
Bilaga 1
. Vill Du delta i en intervjustudie och dela med Dig av Din syn på hjälpande relationer?Bilaga 2.
Informationsbrev till VerksamhetschefBilaga 3.
FrågeguideIntroduktion Mål
Socialstyrelsen (2009) sammanfattar i sin Hälso- och Sjukvårdsrapport att vården domineras av ett verksamhets- och yrkesperspektiv, trots att patienternas syn på vården lyfts fram allt mer både i sjukvårdspolitiken och i det kliniska vårdarbetet.
Socialstyrelsens strategi för att säkerställa en god vård innebär att vården ska vara patientfokuserad, ges i rimlig tid, vara säker, kunskapsbaserad, jämlik och effektiv. För att vården ska kunna ha en stark kunskapsbas och samtidigt vara kostnadseffektiv utvecklas styrformer, avtal och ersättningssystem som stödjer hälso- och sjukvårdens hälsoinriktning. Målet för hälso- och sjukvården i framtiden är att stärka de hälsofrämjande insatserna, bli mer patientfokuserad och kunskapsbaserad samt förbättra samordningen av vårdens olika instanser. Socialstyrelsen (2009) menar vidare i sin rapport att forskning visar att om enskilda grupper specialiseras så ökar deras status gentemot andra som arbetar mer patientnära. Konsekvensen kan därmed bli att specialiseringen flyttar fokus från huvudsakliga uppdraget - att hjälpa patienten (Socialstyrelsen 2009).
Värdegrund
Vården ska grunda sig på ett humanistiskt synsätt, d.v.s. respekt och vördnad inför varje människa. Genom att våga möta den lidande människan utifrån en humanistisk hållning ger vi något av oss själva (Eriksson 1992). En humanistisk människosyn innebär att alla människor har lika värde. Människan ses inte som ett objekt, utan som ett autonomt subjekt (Eriksson 1992). Människovärdet är inte kopplat till begåvning, framgång, störning eller liknande (Ottoson 2005).
Goda möten och trygga relationer är grunden i all sjukvård och i synnerhet inom psykiatrisk vård. Psykiatrisk vård har, menar Höglund (1996), i vissa avseenden en särställning kopplat till att den är mer belastad av sin historik och omvärldens fördomar än annan vård. Psykiatrin erhåller också i högre grad negativ publicitet och har dessutom ofta en dubbel roll som innehåller såväl att vårda som att vakta (Höglund 1996). Ottosson (2005) och även Strand (2009) menar att det vid tvångsvård ställs alldeles särskilda krav på en etisk vakenhet eftersom relationen inte är symetrisk. Att möta patienten med intresse, lyhördhet, tålamod, empati och medkänsla skapar trygghet och kontinuitet (Ottosson 2005), vilket också är grunden i Hälso- & Sjukvårdslagen (Socialstyrelsen 2009).
Psykiatrisk omvårdnad
I den psykiatriska omvårdnaden anses sjuksköterska- patientrelationen som grunden och nyckeln till att återställa hälsa samt välbefinnande i omvårdnadsprocessen (Peplau 1997). Omvårdnadsarbetet bör bygga på förutsättningar för tillit och god samvaro, stärka patientens delaktighet, främja individens hälsoprocesser och värna om personens värdighet. Tilliten lyfts fram som en bas och förutsättning för omvårdnadsrelationen.
Denna bas har betydelse för individens autonomi och utvecklas genom vänligt bemötande, kontinuitet och engagemang (Svedberg 2006). Burns & Firn (2005) menar
Eklund (2003) och Reynolds & Scott (1999). I en kanadensisk studie av Forchuk et al.
(2000) framkom att hjälpande faktorer i sjuksköterska- patientrelationen var att inte gå för fort fram, ge kontinuitet och att kunna lyssna samt att ha en känsla av balans och kontroll. Hämmande faktorer hos sjuksköterskan var om hon var ombytlig, otillgänglig, hade bristande självinsikt samt signalerade orealistiska förväntningar på patienten.
Coatsworth-Puspoky et al. (2006) beskriver olika skeden i skapandet av relationen mellan sjuksköterska och patient. Det första mötet benämns " A glimmer of help". När patienten kommer till avdelningen och upplever svårigheter att känna förtroende för sjuksköterskan. Med hjälp av sitt beteende och personlighet förmedlar sjuksköterskan ett förtroende. Hon upplevs då av patienten som genuin, omtänksam, tillgänglig och att vara en god lyssnare (Coatsworth-Puspoky et al. 2006). Om patienten har negativa upplevelser av en bristande tillit i relationen med sjuksköterskan skapar dessa en barriär initialt mellan dem (Coatsworth-Puspoky et al. 2006). Patienten upplever då sjuksköterskan som otillgänglig och undvikande. Konsekvensen blir att patienten känner sig ängslig, frustrerad och har skuld över att vara sjuk. Patienten känner sig därmed i underläge, vill ge upp och är fortfarande frustrerad och kämpar med att försöka få en känsla av sammanhang (Coatsworth-Puspoky et al. 2006).
Även Hummelvoll (2006) belyser att det första mötet är viktigt och speciellt avgörande för det vidare samarbetet. Han menar att det kan ha kostat patienten mycket personlig övervinnelse att söka hjälp(Hummelvoll 2006).
Har patienten istället förtroende för sjuksköterskan så blir relationen ”utforskande och problemlösande” enligt Coatsworth- Puspoky et al. (2006), här tar sig sjuksköterskan tid att lyssna och bemöta patienten jämlikt. Förhållandet dem emellan beskrivs som professionellt men vänligt (Coatsworth- Puspoky et al. 2006). Förtroende, ärlighet och respekt är nära kopplade till varandra och utgör grunden i en vårdande sjuksköterska- patient relation (Rask & Brunt 2007). Hedelin (2006) betonar att det är av stor betydelse att sjuksköterskan kan avsätta den tid som behövs för att utveckla en relation med patienten.
Hjälpande relationer bygger på det stöd och hopp som psykiatrisjuksköterskan inger patienten för att kunna hantera sin situation, oberoende av diagnos. Det hopp som genereras i relationen gör det möjligt för patienten att klara av känslor av rädsla, tvivel och hopplöshet för att finna den stabilitet som så småningom leder till nya möjligheter (Jormfeldt & Svedberg 2006).
Hjälpande relation
Förhållandet mellan psykiatrisjuksköterskan och patienten baseras på ömsesidigt inflytande. Att vårda innebär att man vårdar tillsammans med människor snarare än att man tar hand om människor. Hur psykiatrisjuksköterskor anpassar sig för att möta patientens behov är en utmaning, inte hur patienten anpassar sig till psykiatrisjuksköterskans föreställning om dem som patienter (Barker et al. 1997).
En hjälpande relation bygger på ömsesidighet mellan patienten och den professionella, där de ser varandras förmågor (Topor 2004; Topor & Borg 2008). Ömsesidigheten
handlar om ett se sig själv i den andre. Den professionella ser patienten som en person med förmåga att vara något mer, som en sammansatt individ. Att mötas och se varandra trots olika roller och få ut något mer, som att ge och ta, stärker relationen (Topor 2004;
Topor & Borg 2008). Buber beskriver det som att en människa blir till någon först i relationen med någon annan - en ömsesidig bekräftelse. Först när människan med hela sitt väsen förverkligar de för henne möjliga relationerna i livet, hjälper det henne att förstå vad en människa är (Buber 1990, 1997, 2005). Utmärkande för en hjälpande relation är att sjuksköterska-patientrelationen kompletteras med en person till person relation, där vardagliga uttryck och mellanmänsklig medkänsla framstår som centralt
”som en vän” (Denhov 2007; Hummelvoll 2006).
Hjälpande relationer definieras som ett partnerskap mellan sjuksköterska och patient.
Sjuksköterskan har kunskapen om psykisk hälsa- och sjukdom. Patienten har dock bäst kunskap om sina egna erfarenheter, problem, resurser och förmågor (Shanley & Jubb- Shanley 2007). Faktorer hos sjuksköterskan av betydelse i en hjälpande relation beskrivs som att vara empatisk, stödjande och engagerad. Sjuksköterskan ska även kunna samarbeta, inge hopp och ge patienten möjlighet till känslomässigt utlopp (Johansson & Eklund 2003).
Problemformulering
Det används flera olika benämningar för relationen mellan patienten och vårdgivaren:
terapeutisk allians, hjälpande allians, arbetsallians, terapeutisk relation, vårdande relation och hjälpande relation (Denhov 2007; Johansson & Eklund 2003; Kasén 2002).
I denna studie har författarna valt att använda sig av begreppet hjälpande relationer enligt Denhov (2007), utifrån syftet att beskriva psykiatrisjuksköterskans upplevelse av att skapa hjälpande relationer med patienter inom slutenvården. Med erfarenhet avser författarna i det här sammanhanget den kunskap som psykiatrisjuksköterskan har tillägnat sig genom teoretiska studier och klinisk verksamhet.
Författarna har under sin kliniska verksamhet inom sluten psykiatrisk vård sett värdet av att patienten är delaktig i omvårdnads- och behandlingsprocessen. I teorier inom psykiatrisk omvårdnad framstår sjuksköterska-patientrelationen som central (Hummelvoll 2006; Peplau 1992, 1997). Kvaliteten på relationen har en effekt på behandlingsresultatet och på sjukdomens förlopp (Burns & Firn 2005; Howgego et al.
2003; Johansson & Eklund 2003 och Reynolds & Scott 1999). En hjälpande relation är asymmetrisk i den bemärkelsen att sjuksköterskan ansvarar för relationen och parterna kan inte byta plats (Kasén 2002). Att skapa en hjälpande relation där patienten är delaktig i omvårdnaden kan ibland vara svårt, i synnerhet vid komplex psykiatrisk problematik menar (Ottosson 2005).
Mot denna bakgrund önskar författarna att undersöka kliniska verksamma specialistsjuksköterskors erfarenheter av att skapa hjälpande relationer med patienter inom psykiatrisk slutenvård.
Syfte
Syftet är att beskriva psykiatrisjuksköterskans erfarenhet av att skapa hjälpande relationer med patienter inom slutenvården.
Metod
Forskningsmetod
En kvalitativ, deskriptiv design valdes då denna studie ska beskriva psykiatrisjuksköterskans erfarenhet av att skapa hjälpande relationer i omvårdnaden.
Enligt Kvale (1997) är ämnet för den kvalitativa forskningsintervjun en beskrivning av den intervjuades livsvärld och dennes relation med den. Han skriver vidare att kvalitativa metoder används för att beskriva mänskliga fenomen som uppfattningar, erfarenheter, upplevelser, tankar, förväntningar, motiv och attityder. Kvale (1997) menar vidare att avsikten är att erhålla otolkade beskrivningar då intervjuaren bör vara lyhörd för vad som sägs och vad som inte sägs. En pilotstudie genomförs för att, som Gilham (2008) menar, testa frågornas produktivitet.
I analysen har författarna valt en kvalitativ innehållsanalys enligt Lundman & Hällgren- Granheim (2008) för att kategorisera och tolka innehållet i de utskrivna intervjuerna samt få en helhetsbild och ha möjlighet att se likheter och skillnader. I denna studie söker författarna öka kunskapen om erfarenheter som psykiatrisjuksköterskan har när det gäller att skapa hjälpande relationer inom slutenvården.
Urval
Respektive klinik-/verksamhetschef har tillfrågats om hjälp såväl muntligt som brevledes att rekommendera informanter. Verksamhetschefen inom en slutenvårdsklinik tillfrågades också om en lämplig psykiatrisjuksköterska att intervjua i en pilotstudie.
Inklusionskriterierna bestämdes till att ha vidareutbildning i psykiatrisk omvårdnad. Att, vid tidpunkten för intervjun, arbeta inom psykiatrisk slutenvård. Nio svar om deltagande erhölls varav en föll bort relaterat till tjänstledighet vid tidpunkten för intervjun.
Resterande åtta informanter svarade mot det antal som söktes varför inga ytterligare åtgärder krävdes. De inkluderade informanterna bestod av en man och sju kvinnor, i åldrarna 30-60 år. Informanternas verksamhet inom psykiatrisk slutenvård varierar mellan 6-39 år, varav som psykiatrisjuksköterska mellan 1–26 år. Studien har genomförts på tre olika slutenvårdsavdelningar i Sverige
Datainsamlingsmetod
Data insamlades via semistrukturerad intervju med frågeställningar utifrån förberedd frågeguide med fyra frågor.
Frågorna som ställdes var:
• Vilken erfarenhet har du av att skapa hjälpande relationer med patienten?
• Hur visar du patienten att du vill skapa en hjälpande relation?
• Hur skapar du en hjälpande relation med patienten?
• Berätta varför det är viktigt för dig att skapa en hjälpande relation med patienten?
Båda författarna, tillsammans, utförde en förberedande undersökning, en pilotstudie, utifrån frågeguiden. Pilotstudien genomfördes för att testa frågornas produktivitet och att de gav svar som stod i harmoni med studiens syfte. Pilotintervjun spelades in på band, transkriberades ordagrant och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys, enligt Lundman & Hällgren-Granheim (2008), först enskilt och sedan gemensamt av författarna. Pilotstudien visade att frågorna var relevanta för studiens syfte varför inga justeringar av frågeguiden gjordes. På fråga fyra gavs dock ett mycket kort svar men författarna beslutade ändå att frågan skulle finnas kvar i frågeguiden.
Tillvägagångssätt
Verksamhetscheferna tillfrågades först brevledes om tillstånd att genomföra studien.
Dessa gav sitt godkännande. Därefter tillfrågades samma Verksamhetschefer brevledes och muntligt om behjälplighet att utse lämpliga informanter. Utsedda informanter fick information brevledes om studiens syfte Psykiatrisjuksköterskor som var intresserade meddelade intresse att delta antingen via telefon eller e-post till författarna. Information till informanterna gavs både skriftligt och muntligt i god tid för att möjliggöra att ta ställning till deltagande.
Intervjuerna utfördes under månaderna februari-mars år 2010. Intervjuerna hölls utifrån frågeguiden, vars frågor befunnits vara produktiva och stå i harmoni med studiens syfte via den gemensamt genomförda pilotstudien. De återstående intervjuerna genomfördes enskilt på informantens arbetsplats, på arbetstid, i samråd med respektive psykiatrisjuksköterska. Intervjuerna pågick mellan 30-60 minuter, spelades in på digital media och skrevs ner ordagrant.
Dataanalys
Det inspelade materialet skrevs ut ordagrant och respektive intervju numrerades med I, (intervjuperson), ett till åtta. Det utskrivna materialet analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys enligt Lundman & Hällgren-Granheim (2008). Författarna läste igenom intervjuerna, först enskilt flera gånger och sedan tillsammans, för att skapa en uppfattning om datan i sin helhet. Meningsbärande enheter togs ut ur texten som gav svar på författarnas syfte med studien och de frågeställningar som informanterna fick vid intervjutillfället. Författarna kondenserade de meningsbärande enheterna, vilket innebär att texten kortas ner och blir mer lätthanterlig utan att andemeningen ändras.
Sedan abstraherades texten, som innebär att man lyfter innehållet till en högre logisk nivå, och försågs med koder. Flera koder med likvärdigt innehåll ledde fram till underkategorier. Underkategorier med liknande innehåll bildade i sin tur kategorier, vilket svarar på frågan ”Vad”. Kategorierna motsvarar textens manifesta innehåll, (Se tabell 1). Kategorierna delades in i två domäner möjligheter och hinder. Slutligen framkom ett tema, vilket motsvarar textens latenta innehåll, som svar på den underliggande meningen i de sammanlagt åtta intervjuerna.
Tabell 1. Exempel på meningsbärande enheter, kondensering, koder, underkategorier och kategorier.
Forskningsetiska överväganden
I studien har informerat samtycke tillämpats, vilket innebär att informanterna har fått information om studiens syfte, hur den är upplagd samt vilka risker och fördelar det innebär att delta i studien. Kvale (1997) och Olsson & Sörensen (2007) beskriver att forskaren ska ha en känslighet för att kunna identifiera en etisk fråga och kunna ta ansvar och kunna handla lämpligt i denna. I frågeställningarna har det därför medvetet undvikits frågor om upplevelser och känslor, vilket annars skulle kunna ha utgjort en risk och varit utlämnande. Detta har minskat risken att informanten skulle ha lidit skada.
Informanterna har genom sitt deltagande givits möjlighet att reflektera över begreppet hjälpande relation och dela med sig av sina erfarenheter. Information lämnades om att deltagandet är frivilligt, konfidentiellt och när som helst möjligt avbrytas.
Konfidentialiteten säkerställs genom att allt material är avidentifierat. Allt inspelat och utskrivet material förvaras så att ingen obehörig kan komma åt det och när studien är färdigställd destrueras desamma. Alla deltagare i studien har fått samma information, har haft samma rättigheter och behandlats lika.
Resultat
Syftet med denna studie var att beskriva psykiatrisjuksköterskans erfarenheter av att skapa hjälpande relationer. Resultatet presenteras här i form av underkategorier, kategorier, domäner och tema (Tabell 2). I texten beskrivs varje kategori med tillhörande underkategorier, vilka i sin tur förstärks med citat från intervjuerna. Varje citat kommer från enskilda intervjupersoner, I 1-8. De sju identifierade kategorierna och det tema som framkommit beskriver psykiatrisjuksköterskornas erfarenheter av att skapa hjälpande relationer med patienter i slutenvård. I kategorierna framkommer både möjligheter och hinder vilka bildar studiens två domäner.
Meningsenhet Kondensering Kod Underkategori Kategori Fått bra och dåliga
erfarenheter genom olika avdelningar, genom skola och olika slags
patienter,diagnoser
Fått bra och dåliga erfarenheter genom år skola och olika diagnoser
Erfarenhet via år, skola och
diagnoser
Yrkeserfarenhet Kompetens
Det är att lyssna och se patienten, att vara lyhörd för vad patienten står för
Lyssna och se patienten och vara lyhörd för patienten
Lyhörd för patienten
Lyhördhet Engagemang
Domän: Hinder att skapa en hjälpande relation
I hinder för en hjälpande relation som psykiatrisjuksköterskan beskriver framkom en kategori Försvar med underkategorin Avståndstagande som innebär att sjuksköterskan håller distans och inte blir berörd.
Domän: Förutsättningar att skapa en hjälpande relation
De förutsättningar för att skapa en hjälpande relation som psykiatrisjuksköterskan beskriver utifrån sin erfarenhet innefattar sex kategorier; kompetens, engagemang, prioritering, att vara en resurs och ha en förbindelse med och ett intresse för patienten. Kompetens handlar om att ha erfarenhet utifrån antal arbetade år i yrket och livet samt ha en teoretisk grund. Engagemang omfattar att vara lyhörd för och att visa omsorg patienten i dennes situation. Prioritering innebär att vara tillgänglig och att ge tid. Att vara en resurs innefattar att motivera och vägleda patienten. Förbindelse innebär en rak och tydlig kommunikation i samverkan med patienten. Genom sitt genuina intresse visar psykiatrisjuksköterskan hur viktigt det är för denne att skapa en hjälpande relation, vilket är hälsofrämjande för patientens.
Tabell 2: Underkategorier, kategorier, domäner och tema över betydelsefulla faktorer för att nå en hjälpande relation.
Underkategori Kategorier Domäner Tema
Avståndstagande Försvar Hinder att skapa en hjälpande relation
Yrkeserfarenhet Livserfarenhet Teoretisk grund
Kompetens
Lyhördhet Engagemang
Tillgänglighet Avsätta tid
Prioritering
Att motivera med stöd
Att vägleda
Resurs
Kommunikation Förbindelse
Hälsofrämjande Intresse
Förutsättningar för en hjälpande relation
Att som
psykiatrisjuksköterska vara kompetent och engagerad.
Försvar
Kategorin försvar innehåller en underkategori: avståndstagande
Ett hinder i en hjälpande relation beskriver psykiatrisjuksköterskan som att inte ha trygghet i omvårdnadssituationen, vilket skapar ett visst avstånd till patienten. En följd av detta blir att psykiatrisjuksköterskan går in i en försvarsställning och en hjälpande relation med patienten försvåras därmed.
Avståndstagande
Psykiatrisjuksköterskan beskriver utifrån sina erfarenheter att ett hinder i att skapa en hjälpande relation som ett avståndstagande med motivering att hålla en distans, inte bli berörd och skapa ett avstånd. Avståndstagandet beskrivs som ett försvar när psykiatrisjuksköterskan upplever brist på kunskap och erfarenhet att hantera situationen.
Tidigare situationer som genererat dåliga erfarenheter kan utveckla ett försvar med avståndstagande för att inte utsättas för liknande påfrestningar igen.
” Vad kan jag säga- när blir det konsekvenser på olika sätt- hur ska jag… Ska jag våga lita på den här personen. Vilket gör att du, utan att tänka på det va.. Du skapar ett visst avstånd, du är avvaktande va… så är alla människor.” (I 5).
”Man blir sliten…. man får inte en bärande relation med alla patienter…ibland kan man känna för mycket” (I 3).
Kompetens
Kategorin kompetens innehåller tre underkategorier: Yrkeserfarenhet, Livserfarenhet och Teoretisk grund. Att ha kunskap om sjukdomar och mediciner inger trygghet i patientrelationen. Med utgångspunkt från den kunskap och erfarenhet psykiatrisjuksköterskan har kan hon anpassa bemötandet utifrån varje enskild individ.
Genom erfarenhet lär sig psykiatrisjuksköterskan att vara flexibel vilket innebär en ökad förutsättning att möta patienten i dennes unika situation. Psykiatrisjuksköterskorna uppger att det är viktigt att ha goda kunskaper i yrket för att kunna skapa en hjälpande relation. Att dela kunskaper med sina arbetskamrater för att få en erfarenhet beskrivs av psykiatrisjuksköterskan som ett sätt att lära sig hantera olika situationer i en hjälpande relation. Det framkommer att psykiatrisjuksköterskan utifrån sina yrkeserfarenheter och teoretiska grund inte lägger några värderingar i det som förmedlas i patientrelationen och att detta i sin tur skapar förutsättningar för en hjälpande relation.
Psykiatrisjuksköterskan använder sig av olika förhållningssätt som de anknyter till teorin. Tidigare händelser i livet och ett genuint intresse för att förstå och hjälpa människor har gett värdefulla verktyg för att skapa en hjälpande relation.
Yrkeserfarenhet
Psykiatrisjuksköterskorna beskriver sin erfarenhet av att bland annat ha arbetat på olika avdelningar. De har stött på både bra och dåliga situationer, mött patienter med olika diagnoser och dragit lärdom av detta i sitt sätt att skapa en relation. En erfarenhet, som de beskriver, skapar en trygghet i yrkesrollen.
”Jag har jobbat på olika ställen. Då tycker jag att man har stött på både bra och dåliga sidor och man har tagit med sig de bra sidorna i sitt sätt att jobba med patienter. Man har lärt sig väldigt mycket på det viset” (I 1).
”Det första jag tänker på är tidigare yrkeserfarenheter men också tidigare i livet vad jag har träffat för människor. Att man träffat olika människor och lärt sig olika sätt att bemöta” (I 8).
Livserfarenhet
Tidigare möten och händelser i livet, inom och utanför yrket, har gett erfarenheter som kommer till nytta i patientrelationen. Möten med olika människor på olika arenor har gett kunskap om individers behov i olika sammanhang. Att tillgodogöra sig denna erfarenhet bygger på ett genuint intresse för att förstå och hjälpa människor.
”Erfarenheter är ju sånt man har fått genom hela livet, sin uppväxt och sin skolgång och studier. Man har studerat och under hela livet så har man ju visat mot omgivning och medmänniskor liksom en hjälpande… vad ska man säga… en hjälpande … en medmänsklighet eller att man vill vara till hjälp för andra… och det är ju sånt som man har med sig även nu när man jobbar inom psykiatri” (I 4).
Teoretisk grund
Psykiatrisjuksköterskan använder sig av de kunskaper som han/hon erhållit genom tidigare studier. Olika förhållningssätt i patientrelationen kopplas till teorin. Den teoretiska plattformen blir en vägledning i praktisk verksamhet.
”Man har studerat och det ska vara evidensbaserad kunskap” (I 4)
”På nåt sätt tror jag att teori, det man har läst i skolan som utvecklas till erfarenheter. Det är klart att man får ju pröva sig fram med olika metoder. Det är ju olika förhållningssätt och man får knyta det till teorin.” (I 8)
Engagemang
Kategorin engagemang innehåller en underkategori: lyhördhet.
Psykiatrisjuksköterskan beskriver att engagemanget består av vara lyhördhet i en
Psykiatrisjuksköterskorna beskriver vikten av att kunna känna in och att bry sig om patienten.
Lyhördhet
Det är viktigt att lyssna på patienten och vara lyhörd för vad patienten står för. Att se och kunna känna in patienten beskrivs som viktigt. Genom ögonkontakt visar psykiatrisjuksköterskorna att de vill lyssna med empati och ta in vad patienten har att förmedla. De utgår ifrån patienten och grunden är respekt. Ett minsta krav beskrivs som att i alla fall ha sett och hälsat på patienten under ett arbetspass. Att vara lyhörd handlar också om att observera patienten.
”Det är att lyssna och se patienten, att vara lyhörd och vara lyhörd för vad patienten står för” (I1)
En psykiatrisjuksköterska beskriver ett avvaktande förhållningssätt gentemot patienten då hon upplever sig inte få någon kontakt. Förhållningssättet har sin grund i en vetskap om att det kan vara något hos psykiatrisjuksköterskan själv som utgör hinder i kontakten. Psykiatrisjuksköterskan är därmed lyhörd inte bra gentemot sig själv och sina egna begränsningar och resurser utan i synnerhet för patientens behov.
”Sen kan det vara något hos mig som gör att det inte funkar.
Det kanske funkar bättre med manlig personal. Så jag tycker inte man ska tränga sig på utan då kanske det finns någon annan med bättre förutsättningar (I 8)
”Och ibland kan det ju helt enkelt vara personkemi också som kan störa i relationen”(I 2).
Att föra en diskussion och signalera att patienten är viktig beskrivs som betydelsefullt i relationen. Att verkligen lyssna engagerat och visa intresse för patienten anges som en viktig del i att skapa en hållbar planering med delaktighet i en hjälpande relation.
”Jag signalerar ett intresse och engagerar mig i just den personen. Jag visar att du är viktig och att vi ska få till det här på ett bra sätt…. Att lyssna på varandra” (I 6).
”någonstans bakom det där så känner de att man vill dem väl ändå…ja…så jag tror att de känner ens omsorg även om de inte kan ta till sig det så bra för tillfället… för det är ju så att svårigheten med många av våra patienter inte har någon sjukdomsinsikt… när de mår bättre så de flesta i alla fall kan ju då se att man gjort det för deras skull”( I 2).
Prioritering
Kategorin prioritering innehåller två underkategorier: tillgänglighet och avsätta tid.
Det framkommer att det är viktigt att psykiatrisjuksköterskan visar sig tillgänglig för patienten och avsätter tid med patienten. Att som patient vistas på en slutenvårdsavdelning kan upplevas som skrämmande. Att vara tillgänglig, inge lugn och att kunna avdramatisera situationen förmedlar trygghet och bjuder in till en relation. Att stanna kvar hos patienten trots att det är känslomässigt påfrestande situationer som patienten beskriver anger psykiatrisjuksköterskan som viktigt. Psykiatrisjuksköterskan beskriver att det är av betydelse att visa sig tillgänglig genom att presentera sig, bjuda in till samtal, försöka skapa en allians och att förmedla att hon finns här för patienten. En informant uppger att som kontaktman bör fyrtiofem minuter avsättas i umgänge med patienten annars fyller kontaktmannaskapet inte någon funktion. Att som psykiatrisjuksköterska kunna prioritera sin arbetstid har därmed stor betydelse i skapandet av en hjälpande relation med patienten inom slutenvården.
Tillgänglighet
Det är viktigt att personalen finns nära och kan avdramatisera och lugna i en skrämmande miljö. Det är inte tillräckligt att synas, vilket man kan göra utan att vara tillgänglig. Det är viktigt att finnas på avdelningen och se till att det också finns möjlighet för patienten att närma sig. Tydliga budskap ges om att vi är tillgängliga.
”Då kan man sätta sig ensam som personal och lösa korsord eller slå upp en tidning eller nåt. Då brukar de allt komma till slut och sätta sig bredvid va. Om inte annat går de förbi och kommenterar nåt lite smått så där va.. och då kan man svara på det på nåt trevlig sätt med en fråga. Så att många gånger kan man få kontakt den vägen va” (I 5).
”jag visar att här finns jag… du kan komma till mig, jag kan det här” (I 7).
Avsätta tid
Det är viktigt att avsätta tid specifikt för patienten och ge tid till samtal. Ge tid är att bjuda in till en relation och förmedla att psykiatrisjuksköterskan finns kvar även om det är svåra saker som kommer upp i samtalet ses som betydelsefullt. Om tiden inte kan avsättas för samtalet fyller kontaktmannaskapet inte någon funktion.
”Har du inte 45 minuter varje arbetspass då fyller du inte nån funktion som kontaktman va. Jag måste låta dem få sin tid va. Även om man inte säger så mycket… man har den tiden ihop” (I 5).
Värdet av att få ett sammanhängande samtal upplevs som så stort att man hellre avstår från samtalet om tiden inte medger det. En annan faktor som påverkar är den tid patienten ligger inne. Ibland är slutenvårdstiden mycket kort och då ges inte samma
”Sen brukar jag undvika om jag vet att det är ett arbetspass som man har jätte mycket att göra och det är annat som måste prioriteras…e…då brukar man undvika och gå och sätta sig med patienten för det känns inte bra och behöva avbryta mitt i utan när man vill, när man sätter sig med en patient så ser man till att man har tid ja för om den kanske precis börjat öppna sig och så måste man springa iväg och göra något annat” (I 2)
Resurs
Kategorin resurs innehåller två underkategorier: att motivera med stöd och att vägleda.
Att vägleda patienten är av stor betydelse i en hjälpande relation.
Psykiatrisjuksköterskan hjälper patienten att fokusera på det friska och stöttar patienten i olika omvårdnadssituationer. Att uppmuntra patienten till att kunna se glädjen, det vill säga inge hopp beskriver informanterna som betydelsefullt för tillfrisknandet.
Psykiatrisjuksköterskan stöttar och hjälper patienten till att kunna utföra så mycket som möjligt själv, hjälp till självhjälp, i en hjälpande relation. Psykiatrisjuksköterskan är behjälplig t.ex. i kontakter med anhöriga, att söka information eller att hänvisa till olika instanser när det gäller ekonomin. Informanterna beskriver att de kommer med idéer och söker finna lösningar på olika situationer i en hjälpande relation. Att inge hopp, att patienten kan få en god livskvalité trots sitt psykiska funktionshinder ses som betydelsefullt i en hjälpande relation. En psykiatrisjuksköterska beskriver sig själv som ett redskap för patienten.
Att motivera med stöd
En del av psykiatrisjuksköterskans uppdrag beskrivs som att vara den som inger hopp, fokuserar på det positiva och försöker få patienten att, trots lidande, se framåt. Detta syftar till att motivera patienten fortsätta framåt.
”Att jag ska försöka få patienten att se framåt även om patienten känner sig väldigt lidande och inte kan se framåt…
så ska man hela tiden vara den som pushar på och förklarar att det här är någonting som kommer att gå över, du kommer att må bättre” (I 1).
”Fokusera på det positiva, det friska, få ett hopp framåt, känna vad som är rätt, stötta dom i beslut så gott det går” (I 2)
”De ska göra precis allt de kan själv, stötta och puffa på, i alla fall stöttning och komma igång ”(I 3)
Att vägleda
Begreppet handlar om att utifrån kunskap vägleda professionellt och ge stöd för att patienten ska kunna göra så mycket som möjligt själv. Att, om det krävs, ligga steget före och sedan stämma av med patienten. Att ge stöd i riktning mot en hjälpande relation som syftar till att nå motivation till följsamhet över tid.
”Jag vill ju göra ett bra arbete och hjälpa patienten. Kan vara praktiska saker jag ledsagar i. Jag checkar av under dagen” (I 8).
”Att jag ibland ligger steget före… du nu har jag ordnat det här… vad tror du om det?...att stötta dem i att göra saker själva” (I 6).
”Att kunna ge vägledning framåt och vägleda utifrån den kunskap som jag har, kunna vägleda på ett professionellt sätt”(I 4)
Förbindelse
Kategorin förbindelse innehåller en underkategori: kommunikation.
Psykiatrisjuksköterskan berättar att det kan vara viktigt för en del patienter att få den möjligheten att gå undan en stund i lugn och ro och sitta i avskildhet vid samtal.
Psykiatrisjuksköterskan upplever att samtalskontakten har stor betydelse för patientrelationen och att respekten för patienten beaktas, d.v.s. att man pratar med en vuxen människa. Även anhörigkontakten beskrivs som viktig i en hjälpande relation med patienten. Att ha en tydlig och rak kommunikation ses som viktigt i patientrelationen då mycket bygger på samtalet.
Kommunikation
Mycket bygger på samtalet i den hjälpande relationen med patienten. Det kan vara strukturerat, avgränsat i tid och avskilt i lugn och ro. Det är viktigt med en tydlighet, ärlighet och även om ramarna behöver vara tydliga bör det undvikas att ställa en mängd krav i samtalet. Det bör ha karaktären av en dialog och syfta till en ömsesidig förståelse.
Samtalet behöver inte hela tiden handla om sjukdomen utan kan väl fylla sin funktion i det vardagliga när man pratar om helt andra saker.
”Att man behåller respekten, kontakten va… att man pratar med en vuxen människa” (I 5).
” Det kan bli att man släpper sjukdomsbegreppet och att man pratar om andra saker och så” (I 1)
”Man får ta korta stunder. De långa samtalen kan vara väldigt jobbiga för patienten. Man får vara väldigt klar i sin
Intresse
Kategorin intresse innehåller en underkategori: hälsofrämjande.
Genom sitt genuina intresse för patienten visar psykiatrisjuksköterskan hur viktigt det är att skapa en hjälpande relation. Psykiatrisjuksköterskans intresse för patientens situation leder till att påskynda tillfrisknandet hos patienten.
Hälsofrämjande
Psykiatrisjuksköterskorna uppger att en hjälpande relation med patienten är hälsofrämjande.
”Och då är det ju en del av vårt jobb att hjälpa
patienten…en bra relation så tror jag att det påskyndar patientens tillfrisknande ” ( I 2)
”Det är ju därför jag finns här för att man ska kunna hjälpa patienten. Det är ju min arbetsuppgift så att det är ju
jätteviktigt. Jag vill inte att någon patient ska vara missnöjd” (I 4).
Tema: Att vara kompetent och engagerad
Det tema som har vuxit fram under arbetets gång är följande: Att som psykiatrisjuksköterska vara kompetent och engagerad. Samtliga informanter lyfter fram betydelsen av att psykiatrisjuksköterskan ska vara kompetent och engagerad i sin yrkesroll för att kunna skapa en hjälpande relation med patienten inom slutenvården. Att vara kompetent innefattar såväl yrkes- som livserfarenhet men också att utgå från en teoretisk grund. Psykiatrisjuksköterskan ska utifrån sin kompetens och engagemang kunna prioritera och avsätta tid för patienten, kunna motivera, vägleda och ha en förbindelse med patienten. Att ha ett genuint intresse för att hjälpa patienten leder till att påskynda hälsoprocessen. Med sin kompetens uppkommer inte det avståndstagande gentemot patienten, en slags försvarsställning som psykiatrisjuksköterskan intar då den hjälpande relationen med patienten inte fungerar. Att vara engagerad innebär att vara lyhörd och visa omsorg om patienten. Psykiatrisjuksköterskorna menar att engagemanget syftar till att utgå ifrån patientens behov och möta patienten med respekt i varje situation.
Diskussion
Resultatdiskussion
Det visade sig att psykiatrisjuksköterskorna hade svårigheter i att svara på hur de skapar en hjälpande relation med patienten trots att det är det som psykiatrisjuksköterskan arbetar med dagligen. Hade det varit lättare att besvara frågan om den ställts på ett annat sätt? Upplevdes frågan möjligen för teoretisk? Svårigheten i att besvara frågorna kan ha påverkats av att de går i varandra å andra sidan så har denna närhet hjälpt till att hålla struktur i intervjuerna. Frågorna har därmed förstärkt och förtydligat varandra.
Psykiatrisjuksköterskorna uppgav dock att det är en viktig fråga.
Psykiatrisjuksköterskan beskriver att erfarenheter av att skapa en hjälpande relation med patienten innehåller såväl föresättningar som hinder. Samtliga informanter lyfter fram att psykiatrisjuksköterskan ska vara kompetent och engagerad i sin yrkesroll. Att kunna prioritera, att ha en förbindelse med, motivera och vägleda samt vara en resurs för patienten ger förutsättningar för psykiatrisjuksköterskan att skapa en hjälpande relation med patienten. Psykiatrisjuksköterskans genuina intresse för att skapa en hjälpande relation som är hälsofrämjande för patienten. De hinder som framkommer beskrivs som ett försvar i omvårdnadssituationen med patienten. Brist på kompetens och erfarenhet kan resultera i ett försvar i syfte att hålla distans relaterat till upplevd otrygghet.
Kompetens
I denna studie framkommer att psykiatrisjuksköterskan beskriver sin kompetens utifrån sina studier, antal yrkesverksamma år och sina livserfarenheter. Möten med olika människor i livet har gett psykiatrisjuksköterskan erfarenhet som kommer till nytta i patientrelationen. Erfarenheten förstärker den kompetens psykiatrisjuksköterskan ska ha utifrån kompetensbeskrivningen.
Psykiatriska riksföreningen & Svensk sjuksköterskeförening (2008) beskriver att psykiatrisjuksköterskan ska ha fördjupade kunskaper och god förmåga inom områdena omvårdnads- och medicinskvetenskap, bemötande, information och undervisning, främjande av hälsa och förebyggande av ohälsa, vårdmiljö, undersökningar och behandling, säkerhet och kvalitet, forskning och utveckling samt utbildning.
Kunskapsnivån inom hälso- och sjukvård vad gäller säkerhet, kvalitet och effektivitet måste öka eftersom behandlingsmetoderna ska vara evidensbaserade (Arvidsson &
Skärsäter 2006). Den evidensbaserade omvårdnaden ses som både ett förhållningssätt och en process. Utifrån den bästa tillgängliga kunskapen fattas beslut tillsammans med patienten om lämpliga åtgärder enligt Willman & Stoltz (2002), vilket också psykiatrisjuksköterskorna i studien menar känns igen i deras egen kliniska verksamhet.
Psykiatrisjuksköterskornas syn på kompetens som en viktig faktor står också i harmoni med Socialstyrelsens strategi (Socialstyrelsen 2009) för att säkerställa en god vård där
numera processinriktade vården.
Resultatet i denna studie pekar på att kompetens är kännetecknande för professionalism där teoretisk utbildning matchas mot praktisk erfarenhet. Kompetensen stärks också av att Psykiatrisjuksköterskan arbetar mot att öka sin förståelse för, inte bara patientens utan också egna, upplevelser och reaktioner. Sammantaget handlar kompetens om att kunna omsätta teorin och de egna erfarenheterna i det dagliga arbetet i ett dynamiskt möte med patienten. Även Strand et al. (2009) beskriver dessa samband mellan teori och praktik samt vikten av att förstå de egna upplevelserna och reaktionerna som viktigt i en hjälpande relation.
Kompetens behövs inte bara inom omvårdnad. En bred kompetens behövs också inom medicinska, sociala och psykologiska områden för att kunna skapa en individuellt anpassad relation med patienten (Jönsson 2006).
Om omvårdnaden ses som en social situation som är beroende av rådande kunskap betyder det att omvårdnaden också kan omskapas utifrån förändrade och nya kunskaper men också erfarenheter (Edqvist & Trewe 1997). En hjälpande relation med patienten är professionell, vilket betyder att relationen bygger på kunskap (Eriksson 1992).
Psykiatrisjuksköterskan beskriver det viktigt med kunskap och erfarenhet för att kunna ha förståelse för hur patienten beter sig vid olika diagnoser (Michelle 2003).
Det framkommer i denna studie att psykiatrisjuksköterskan använder sig av sin kunskap om diagnoser och sjukdomar som de fått på olika avdelningar. Genom att ha mött olika slags patienter har de lärt sig att anpassa sitt bemötande utifrån patientens behov. Den hjälpande relationen bygger på psykiatrisjuksköterkans initiativ utifrån sin kunskap, sin hållning och sitt ansvar. Kunskapen står dock som central i relationen. Det ansvar som psykiatrisjuksköterkan tar kan hon/han inte avsäga sig (Kasén 2002). Att inge trygghet i den hjälpande relationen beskrivs som att vara säker och kunnig i sin roll som psykiatrisjuksköterska (Jormfeld et al. 2003). Brist på kompetens och erfarenhet beskrivs i studien resultera i ett försvar där psykiatrisjuksköterskan håller distans p.g.a.
av upplevd otrygghet.
Psykiatrisjuksköterskorna beskriver att livserfarenheten innehåller möten och händelser tidigare i livet som tillsammans med ett genuint människointresse bidrar till att skapa verktyg för att möta människor på olika arenor och i olika situationer. I sin specifika yrkeserfarenhet har både bra och dåliga situationer erfarits och möten med olika patienter med skiftande diagnoser skett. Genom sin yrkeserfarenhet har en arsenal av inre bilder, tolkningar, exempel och handlingar byggts upp som bidrar till att hitta lösningar i olika situationer (Arvidsson 2006). Psykiatrisjuksköterskorna i denna studie framhåller också att erfarenheter de erhållit har försett dem med verktyg att använda sig av i de skiftande situationer de möter. Teoretisk grund är en bas att vila på men också en fortsättning att bygga vidare på den erfarenhet som erhållits i yrkesverksamhet.
Engagemang
I studien beskriver psykiatrisjuksköterskorna att de visar sitt engagemang gentemot patienten genom att se, känna av, observera och lyssna med inlevelse och empati.
Svedberg (2006) menar att psykiatrisjuksköterskan ska vara engagerad i samverkan med patienten för att uppnå dennes hälsa. Resultatet visar också på vikten av att bekräfta och möta patienten med respekt. Rask & Brunt (2007) menar att respekt är en viktig del i en hjälpande relation. Genom att möta patienten med respekt minskar dennes underläge och värdighet kan upprättas (Wiklund 2008). Det är viktigt att psykiatrisjuksköterskan försäkrar sig om att patienten känner sig respekterad och värderas som en medmänniska (Michelle 2003). Att kunna se patienten inte bara som sjuk eller ett symtom utan som en individ med egen kunskap och erfarenhet om sina problem beskrivs som viktigt i den hjälpande relationen. Detta ger patienten upplevelsen av egenvärde och självkänsla (Denhov 2007).
I studien framgår det att psykiatrisjuksköterskan t.ex. fikar med patienten som ses som en vardaglig handling som skapar en kontakt med patienten. Denhov (2007) menar att engagemanget handlar om att göra små handlingar i vardagen som får ett stort symbolvärde. Att göra något extra som går utanför vad patienten kanske förväntar sig och det som är strikt professionellt blir ett bevis för att patienten är betydelsefull och något mer än just patient. Den traditionella personal- patientrelationen får en tilläggsdimension i form av person- personrelation.
Denhov (2007) beskriver att vara personlig, d.v.s. att sjuksköterskan bär med sig sina egna personliga egenskaper beskrivs som en viktig faktor i kontakten med patienten, att se och uppskatta varandra. Personliga egenskaper i en hjälpande relation som är mycket betydelsefulla är inlevelseförmåga, engagemang, att förstå, ha ett öppet sinne för patientens mående och att kunna se situationen utifrån patientens synvinkel (Johansson
& Eklund 2003; Jormfeldt et al. 2003).
Engagemanget kan också beskrivas som en process där psykiatrisjuksköterskan försöker arbeta upp en relation med patienten. Med tiden får engagemanget en grundläggande betydelse för både psykiatrisjuksköterskan och patienten (O´Brien 1999).
Prioritering
Det framkommer att det är viktigt att personalen visar att de har tid och meddelar att de finns till hands för patienten när det behövs. Psykiatrisjuksköterskan beskriver att det är viktigt att planera sin arbetstid, genom att göra rätt prioriteringar, för att kunna vara tillgänglig för patienten så mycket som möjligt. Att meddela sina kollegor att tiden att vara i den hjälpande relationen med sin patient är mycket viktig. Tiden är inte avgörande för att kunna skapa en hjälpande relation med patienten utan det kan vara de små handlingarna som har stor betydelse. Den hjälpande relationen fördjupas dock av upprepade kontakter (Kasén 2002).
som att ge patienten den tid som behövs för att öppna sig och kunna berätta om sin situation och den andra, att inte gå för fort fram vilket upplevs av patienten som att inte vara helt professionell (Johansson & Eklund 2003). Att psykiatrisjuksköterskan förmedlar att hon är tillgänglig och finns till hands för patienten vid behov har betydelse för den hjälpande relationen (Michelle 2003).
Att vara en resurs
Psykiatrisjuksköterskan beskriver i studien hur hon hjälper, vägleder och stöttar patienten i olika omvårdnadssituationer så gott det går. En viktig del i en hjälpande relation kan vara information om t.ex. betydelsen av följsamhet över tid när det gäller medicinering.Vidare i studien framkommer det att psykiatrisjuksköterskan är behjälplig i olika paraktiska sammanhang och uppmuntrar samt inger hopp till patienten att utföra så mycket som möjligt själv. Jormfeldt & Svedberg (2006) menar att hoppet är något som sker mellan givare och mottagare och uppstår mellan människor i relationens sammanhang, en erfarenhet dem emellan. Att stärka och inge hopp hos patienten är en av den mest hälsobefrämjande insatsen i återhämtningsprocessen. Förmedla hopp om att en förändring är möjlig skapar den kraft som behövs för att kunna tro på ett meningsfullt liv. Hoppfullhet är en av psykiatrisjuksköterskans viktigaste uppgift.
O´Brien (1999) beskriver sjuksköterska-patientrelation som central i psykiatrisk vård och den hjälpande relationen ses som en process där psykiatrisjuksköterskan bland annat stödjer och hjälper patienten. Det bästa sättet att hjälpa patienten beskrivs som att psykiatrisjuksköterskan motiverar patienten genom att stödja dennes egen förmåga till att fatta beslut. Psykiatrisjuksköterskan följer denna process där detta leder till att patienten finner lösningar på det vardagliga livet (Jormfeldt et al. 2003).
Förbindelse
Det framkommer i studien att kommunikationen med patienten är viktigt för den hjälpande relationen. Att vara rak och tydlig i samtalet med patienten är betydelsefullt så att inga missförstånd skapas. Psykiatrisjuksköterskan anser det av största vikt att avsätta tid för samtal för att skapa en hjälpande relation. Många patienter söker upp psykiatrisjuksköterskan för att samtala med henne medan andra patienter är tystlåtna och tillbakadragna men ändå behöver kontakt. Det blir då psykiatrisjuksköterskans uppgift att söka upp patienten vid tillfälle för att samtala.
Samtalet kan beskrivas utifrån den narrativa aspekten, d.v.s. att patienten berättar om sitt lidande (Fredriksson 2003; Kasén 2002). Psykiatrisjuksköterskan svarar på patientens lidande genom att skapa en hjälpande relationen (Kasén 2002). Samtalet med patienten kan te sig olika beroende på situationen och hur patienten vill ha det.
Psykiatrisjuksköterskan försöker avsätta tid i lugn och ro i avskildhet för samtal med patienten om arbetssituationen tillåter. Det är viktigt att psykiatrisjuksköterskan visar att hon bjuder in patienten till samtal. Mycket bygger på samtalet och fungerar inte det försvårar det avsevärt en hjälpande relation med patienten. Hedelin (2006) beskriver att samtalet ses som ett av psykiatrisjuksköterskans viktigaste redskap och får inte ske som en rutin eller som en tom teknik utan måste ske med inlevelse i patientens unika situation. Syftet med samtalet kan vara att hjälpa patienten i dennes utsatta situation,
inge en tro på patientens egen förmåga eller att förmedla kunskap.
Att psykiatrisjuksköterskan använder sig av ett alldagligt språk minimerar ojämlikheten i patientrelationen, förbättrar kommunikationen och underlättar utvecklandet av en hjälpande relation. Relationen utvecklas till ett partnerskap där psykiatrisjuksköterskan genom sin kunskap hjälper patienten att se lösningar på sin situation utifrån dennes egen erfarenhet (Shanley & Jubb- Shanley 2007). Informanterna beskriver att vardaglighet har betydelse i en hjälpande relation, att t.ex. sätta sig ner och samtala med patienten kan betyda mycket för skapandet av en relation. Även Jormfeldt et al. (2003) beskriver att det vardagliga berättande samtalet mellan psykiatrisjuksköterska och patient minimerar ojämlikhet och underlättar skapandet av en hjälpande relation.
Intresse
Genom att ha ett genuint intresse för patienten visar psykiatrisjuksköterskan hur viktigt det är för denne att skapa en hjälpande relation med patienten. De beskriver den hjälpande relationen som en viktig del i omvårdnadssituationen med patienten. Det beskrivs som viktigt att ha ett intresse för patientens situation och uppger att patienten inte ska behöva känna sig missnöjd med omvårdnaden. Har inte psykiatrisjuksköterskan en bra relation med patienten försvåras förutsättningarna för en hjälpande relation och den hälsofrämjande processen påverkas negativt.
Försvar
Psykiatrisjuksköterskan beskriver utifrån sina erfarenheter att ett hinder i att skapa en hjälpande relation som ett avståndstagande med motivering att hålla en distans, inte bli berörd och skapa ett avstånd. Avståndstagandet beskrivs som ett försvar när psykiatrisjuksköterskan upplever brist på kunskap och erfarenhet att hantera situationen.
Tidigare situationer som genererat dåliga erfarenheter kan utveckla ett försvar med avståndstagande för att inte utsättas för liknande påfrestningar igen.
Psykiatrisjuksköterskan får ta emot starka känslor i patientrelationen såsom nedstämdhet, ångest, psykotiska upplevelser och ibland även våldsamhet. Dessa känslor kan göra att psykiatrisjuksköterskan ibland upplever stress och känner sig otillräcklig.
Det finns sällan tid för reflektion över de situationer som uppkommer i det dagliga arbetet, vilket kan medföra att psykiatrisjuksköterskan blir utarbetad. Reflektion över de situationer som uppstår i patientrelationen är betydelsefull för lärande och kompetensutveckling (Arvidsson 2006). Det framkom i denna studie att psykiatrisjuksköterskorna upplevde otrygghet i patientrelationen relaterat till brist på kunskap och erfarenheter i att hantera olika situationer som uppstår. Författarna anser att få möjlighet till att utbyta kunskap och erfarenhet genom yrkesmässig handledning ger psykiatrisjuksköterskan den styrka och trygghet som är värdefull i den hjälpande relationen med patienten.
Metoddiskussion
Kvale (1997) och Polit & Beck (2008) beskriver att fastställande av antal intervjupersoner inte är helt enkelt. Antalet har samband med syftet för studien. Kvale (1997) framhåller vidare att om urvalet är för litet blir det omöjligt att göra generaliseringar och om urvalet är för stort blir mer ingående tolkningar svåra att genomföra. Kvale (1997) och Polit & Beck (2008) pekar också på att tillbuds stående resurser, som ekonomiska medel och inte minst tid, styr omfattningen av urvalet. I kvalitativ innehållsanalys används begrepp relaterade till kvantitativ ansats d.v.s.
trovärdighet. Begrepp som validitet, reliabilitet och generaliserbarhet används inom kvantitativ tradition. Likvärdigt begrepp inom kvalitativ ansats är giltighet, tillförlitlighet och överförbarhet (Lundman & Hällgren-Granheim 2008).
Överförbarhet
Att ge en noggrann beskrivning av analysprocessens steg ökar överförbarhetens förutsättningar (Granheim & Lundman 2004). Att endast åtta psykiatrisjuksköterskor har intervjuats kan ses som en svaghet för studien. Ett bredare underlag av informanter från olika specialiteter inom psykiatrisk slutenvård skulle ha kunna gett studien en större tillförlitlighet även om de åtta informanterna i studien har svarat entydigt. Med tanke på variation på informanternas åldrar och att intervjuerna utfördes på tre olika slutenvårdsavdelningar i södra Sverige ses studiens resultat som överförbart. Att både män och kvinnor har deltagit i studien ses som en fördel för resultatets giltighet. En jämnare fördelning av kön hade varit eftersträvansvärt eftersom endast en man deltog i studien. Den varierande åldern på informanterna kan också ses som en fördel då de bidrar med olika erfarenheter av att skapa hjälpande relationer med patienten. Att informanterna är yrkesverksamma inom olika områden i den psykiatriska slutenvården med såväl korta som långa vårdtider kan också antas ha bidragit till en bredare bild. I andra studier, liksom denna, visar resultatet på att psykiatrisjuksköterskan ska vara kompetent, engagerad, kunna prioritera tid, vara en resurs och kommunicera för att skapa en hjälpande relation med patienten.
Tillförlitlighet
Författarna har i denna studie beskrivit, psykiatrisjuksköterskans erfarenheter av att skapa hjälpande relationer med patienter inom slutenvården. Då syftet var att fånga just olika erfarenheter valdes en kvalitativ innehållsanalys enligt Lundman & Hällgren- Granheim (2008). Att använda sig av citat i resultatet och att beskriva analysprocessens steg ses med fördel för studiens trovärdighet (Lundman & Hällgren-Granheim 2008).
Att författarna har analyserat materialet både enskilt och tillsammans stärker studien.
Vid en första analys kondenserades texten för ingående och detaljerat vilket medförde att helheten i studien gick förlorad. Att hålla sig allt för nära textinnehållet och en allt för detaljerad tolkning av analys materialet medför att helheten förbises (Lundman &
Hällgren-Granheim 2008). Ytterligare en analys gjordes, även den enskilt, där hänsyn togs till helheten i intervjuerna. Därefter analyserades hela materialet gemensamt och det slutliga resultatet erhölls. Såväl kategorier som underkategorier förefaller interagera med- och förstärker varandra.
Strukturerade frågor kan med fördel användas vid intervjusituationen. De i förväg konstruerade frågorna ställs på samma sätt till alla informanter. Att, som författarna gjort i denna studie, använda sig av en färdig frågeguide underlättar för intervjupersonen att distansera sig. Risken med en frågeguide kan vara att inte fånga upp betydelsefull sidoinformation. Frågeguiden testades i en pilotstudie och befanns svara mot studiens syfte.
Att författarna har sin egen profession inom psykiatrisk slutenvård kan antas ha haft en positiv effekt med tanke på den förförståelse de besitter. Därigenom har intervjuare och informanter förstått varandra på ett bättre sätt än om den förförståelsen hade saknats.
Det har också inneburit att det har varit lättare att behålla fokus på frågeställningarna.
Risken är samtidigt att författarna med den egna förförståelsen styr vad informanterna svarar. Författarna har, genom att utgå ifrån frågeguiden och att i analysen arbeta textnära samt använda citat i resultatet, strävat efter att kontinuerligt vara uppmärksamma på att inte den egna förförståelsen påverkar vare sig informanter, resultat eller tolkningen av detsamma.
Giltighet
För att få så brett urval av informanter som möjligt tillfrågades verksamhetscheferna för utvalda kliniker om behjälplighet att välja ut informanter. Inklusionskriterierna var att den tilltänkte informanten skulle ha vidareutbildning i psykiatriskomvårdnad. Ingen skillnad gjordes mellan äldre och modernare utbildning eftersom meningen var att försöka uppnå en bredd i den erfarenhet som informanterna förmedlade i intervjun.
Frågorna liknar och går i varandra vilket påpekades under utförandet av frågeguiden vid ett handledningstillfälle. Trots detta gjordes en pilotstudie, där båda författarna deltog, med dessa frågor vilket visade att frågorna var relevanta för syftet. De efterföljande intervjuerna genomfördes uppdelat, var för sig. Därmed användes frågorna i alla åtta intervjuer. De flesta psykiatrisjuksköterskorna hade svårigheter i att svara på hur en hjälpande relation med patienten skapas och de ville ta en liten paus emellanåt i intervjusituationen för att tänka igenom frågan.
Examensarbetets betydelse
Studiens betydelse är att fördjupa kunskapen i om hur psykiatrisjuksköterskan skapar hjälpande relationer med patienter inom slutenvården samt att främja till reflektion inom professionen. Trots att det finns vetenskap i ämnet hjälpande relationer har psykiatrisjuksköterskan svårigheter i att besvara och sätta ord vad det egentligen betyder. Möjligen borde mer fokus läggas på den hjälpande relationen med patienten redan på grundutbildningen till sjuksköterska. Det resultat som framkommit är att kompetens och engagemang har stor betydelse i den hjälpande relationen med patienten.
Ytterligare forskning behövs angående psykiatrisjuksköterskans möjligheter till gemensam reflektion i omvårdnaden när det gäller att skapa hjälpande relationer med patienten och därmed erhålla mer kunskap och erfarenheter.
