Första besöket efter kriget
Dagen efter att jag anlände till Monrovia, besökte jag Grassfieldskolan. Eftersom det var mitt i torrperioden, var det runt trettio grader varmt och eleverna höll på med allmänna prov som förberedelse för de nationella proven som skall skrivas i maj.
Alla elever satt utomhus och man förklarade för mig att man hade delat upp eleverna i två grupper, en som skulle skriva prov på morgonen och en annan som skulle skriva på
eftermiddagen. Jag fick träffa skolans rektor, vice rektor och flertalet lärare. Efter det korta mötet blev jag visad runt i skolans lokaler. Biblioteket var mycket intressant liksom datasalen.
Jag hörde mig för med den ansvarige läraren för datasalen och fick reda på vilken sorts verksamhet man bedrev där. Förutom eleverna, så kommer människor i området dit för att få datakunskap.
Lite senare åkte vi till Youth Center och träffade några av ungdomarna och deras handledare.
Man förklarade vad man gjorde och hur verksamheten uppskattades av ungdomarna i grannskapet. Jag fick tillfälle att ställa frågor och fick fram en lista med önskemål om saker som ungdomarna trodde skulle kunna göra verksamheten ännu bättre för området.
Därefter besökte jag Old Folks Center, som ligger vägg i vägg med ungdomarnas lokal. Jag har sällan sett sådan glädje som dessa äldre damer visade. När jag kom in, lade de ned det de höll på med och bröt ut i sång och dans. Det var upplyftande att uppleva.
Jag har hittills bara hanterat bilder från bygget av Technical Collage, men när vi anlände dit, såg jag för första gången helheten. Man hade nu hunnit gjuta bjälklaget på andra våningen samt en trappa upp dit.
Nästa morgon blev jag hämtad och vi begav oss västerut mot Fandoh, Grand Cape Mount County. Jebbeh Kaizolu Public School skulle invigas och när vi anlände, möttes vi av en orkester. Skolan som jag också hade sett bilder av vid begynnelsen stod nu klar och man kunde ana en festlig stämning bland byinvånarna. Efter en rundvandring med skolans rektor, då jag fick se alla klassrum samt biblioteket började invigningsceremonin. Jag fick veta att Fandohs kvinnor hade ställt upp till hundra procent vid arbetet med skolbygget. Efter många vackra, spontana danser, körsång från eleverna och sedermera klippning av bandet
överlämnades nycklarna till skolan till en representant för Cape Mount Countys skolmyndighet. Många av talarna uttryckte önskemål om att utöka skolan till en högstadieskola. Tyvärr lyste övriga inbjudna, officiella personer, med sin frånvaro.
Några dagar senare, på söndagskvällen, bar det av till Gbarnga, Bong County, där vi skulle övernatta inför invigningen av Gwetamue Community Elementary and Junior High School.
Nästa morgon körde vi till skolan för att invänta President Ellen Johnson Sirleaf. Denna gång fanns utbildningsminister, transportminister, den lokala FN-styrkans general, Bong Countys senator och superintendent på plats. Säkerhetspådraget var enormt och solen stekte.
Presidenten kom och invigningen började. Ett begränsat antal tal efterföljdes av en
rundvandring och sedvanlig bandklippning. Jag passade på att bland utposterade FN-soldater, vandra ner till de tre lerhyddor som tidigare hade utgjort byskolan. Den nya skolan med fullt utrustat bibliotek på höjden intill var en av de största kontraster jag hade upplevt under hela resan.
Jag måste härmed ge en stor eloge till vår systerorganisation, Liberia Dujar Association – Liberia, och alla som sedan juli 2007 sett till att dessa två projekt har kunnat genomföras parallellt. Dessa engagerade människor, som gör det till sin uppgift att till varje pris
genomföra åtagna projekt med medel från Sverige, gör att man lugnt kan åta sig flera sådana projekt.
Som avslutning på min vistelse deltog jag i en workshop vid Grassfieldskolan där lärare, administrationen, elever, föräldrar och andra intressenter diskuterade hur man i framtiden skall hitta ett sätt att bedriva verksamheten, när man inte längre kan få medel från Sverige.
Detta var ett första led i en process som kommer att fortgå. Under workshopen fick alla en chans att komma med förslag för att lösa den stundande situationen, och dessa redovisades gruppvis.
/Edsel Smith
Liberia Dujar Association är en biståndsorganisation som arbetar med att utbilda främst kvinnor och barn i Liberia. www.liberiadujar.org
This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-No Derivative Works 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit
creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/2.5/se/
