Vatten - handelsvara eller mänsklig rättighet?

Vatten - handelsvara eller mänsklig rättighet?

Av: Lina Andéer, lina.andeer@fian.se, kansliansvarig FIAN Sverige.

Det finns ett internationellt samförstånd då det rör betydelsen av tillgång till rent vatten för fattigdombekämpningen i världen. Bristen på rent dricksvatten och sanitet är en av de stora anledningarna till att sjukdomar, svält och fattigdom är så utbredd i utvecklingsländerna. FN har uppskattat att 1.1 miljard människor, eller en sjättedel av världens befolkning, saknar tillgång till rent vatten. År 2025 kan det vara så mycket som två tredjedelar som lider brist eller helt saknar tillgång till rent vatten.

Staters åtaganden - att säkra tillgången till rent dricksvatten och sanitet

År 2000 enades världens stater om den så kallade Millenniedeklarationen med ett antal utvecklingsmål. Millenniemål nummer 7 som handlar om att trygga en hållbar utveckling har som delmål att halvera andelen människor som saknar tillgång till rent dricksvatten och godtagbar sanitär standard till år 2015.

Vatten är också en internationellt erkänd mänsklig rättighet som en del av rätten till en adekvat levnadsstandard. Enligt FN:s ESK-kommitté är vatten en mänsklig rättighet som medlemsstaterna till konventionen är skyldiga att garantera sina medborgare.

Att säkra tillgången till rent vatten är en förutsättning för att uppfylla både rätten till mat och rätten till hälsa.

1

FN:s Millennium Development Goals, http://www.un.org/millenniumgoals/

2

ibid.

3

General Comment No 15, http://www.ohchr.org/english/bodies/cescr/comments.htm

1

Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell- Inga bearbetningar 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök

http://creativecommons.org/licenses/by-nc-

nd/2.5/se/

Trots dessa internationella överenskommelser beslutas mycket av dagens utveckling i andra forum.

Inom WTO-förhandlingarna har EU-länderna starkt drivit krav på fullt marknadstillträde för transnationella vattenföretag i utvecklingsländer, vilket leder till att alltfler länder går från en offentligt till en privat ägd vattensektor.

Också Världsbanken och IMF:s lånevillkor tvingar u- länder att privatisera vattendistributionen. FIAN har under åren dokumenterat ett flertal fall där vattenprivatiseringar lett till kränkningar av människors rätt till vatten.

Besök av Oscar Olivera i Sverige

En stad där man har fått känna på konsekvenser av utförsäljningen av vatten är Cochabamba i Bolivia. För sju år sedan privatiserades vattnet och lades i händerna på det amerikanska företaget Bechtels dotterbolag Aguas del Tunari. Under en vecka i april 2007 hade vi i FIAN Sverige besök av Oscar Olivera, en av ledarna för det folkliga upproret i Cochabamba som utspelades i samband med företagets intågande i staden. På ett seminarium i Stockholm som anordnades av FIAN-Sverige, UBV, Attac med flera berättade Olivera om folkets kamp mot företaget och vattenprivatiseringen som beskrivits i det närmaste som ett krig – kriget om vattnet.

Vattenkriget i Cochabamba

Privatiseringen av vattnet slog hårt mot den fattiga befolkningen i staden. Priserna ökade med flera hundra procent och många hade till slut inte råd att köpa sitt dricksvatten. FIAN var då en av många organisationer som uppmärksammade fallet och man gjorde bland annat en internationell brevkampanj. Med hjälp av en stark organisering lyckades människorna i staden återta vattnet och Oscar Olivera var en av dem som ledde kampen. Han jagades av polis och hotades till livet, men fortsatte att mobilisera folket mot företaget. Och till slut lyckades man! Vattenlagen skrevs om och Bechtel var tvungna att lämna landet efter mindre än ett år i Cochabamba. Människorna jublade och det lyckade upproret spred sig och gav mod till andra sociala rörelser som kämpar för att behålla makten om vattnet, både i Bolivia och utomlands. Det är inte första gången Oscar har rest runt i Europa och han har nyligen varit med och skrivit en bok som beskriver vattenkriget.

Hans popularitet märktes under vistelsen i Sverige, inte minst på alla de bolivianer som hittat till

4

FIAN Fact Sheet g 24e: The AoA of the WTO and the Right to Food, http://www.fian.org

5

Läs mer om FIAN:s fallarbete på www.fian.org

2

föreläsningen och som överöste Oscar med lovord efter föredragets slut. De ser honom närmast som en legend som räddat hela det bolivianska folket från hotet från väst.

Efter händelserna i Cochabamba – fortsatt stark social organisering

I Bolivia är Oscar Olivera idag talesman för "La coordinadora", en folkrörelse som bland annat arbetar mot privatiseringen av landets vattentillgångar. Han är mycket kritisk till privatiseringar, och menar att det utan undantag har betytt att vattnet har blivit både dyrare och svårare att tillgå, särskilt för den fattiga befolkningen. Dessutom har det lett till ett uppdämt underhållsbehov eftersom de privata, vinstdrivna företagen, inte har brytt sig om att renovera och underhålla vattensystemet.

-Kvaliteten på det vatten vi köper idag är långt sämre än förut, menar han. I Bolivia betalar man idag ungefär 20 procent av sin inkomst för att få vatten, vilket är långt mer än vad man betalar i Europa, där det istället handlar om 0.1 till 0.2 % av en normal inkomst.

För den fattiga befolkningen säger det sig själv att priset för någonting som är en absolut livsnödvändighet är helt orimligt. Ur ett rättighetsperspektiv är det en uppenbar kränkning av människors rättigheter då man inte har råd eller ens möjlighet att ha rent vatten, eftersom staten har skyldighet att garantera att alla människor har tillgång till rent vatten.

Oscar Olivera uttalades sig dock relativt kritiskt mot att använda sig av nationella lagar och internationella konventioner. Han tillhör nämligen dem som inte tror alls på en parlamentarisk lösning. Och visst förstår man komplexiteten i det hela när han berättar att det till och med funnits krafter i Bolivia som velat förbjuda människor att samla upp regnvatten! Genom lagar och lagstiftning är inte vägen att gå, menade Oscar, som istället underströk att det enda sättet att förändra i botten är att gå samman och organisera sitt folk och om än fredligt kräva vad man vill ha.

3

FIAN (Food First Information & Action Network) är en internationell människorättsorganisation som arbetar för rätten att försörja sig. FIAN är en medlemsbaserad, politiskt och religiöst obunden organisation med rådgivande status till FN. I arbetet utgår FIAN ifrån rätten till mat, en rättighet som finns inskriven i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna samt i konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Vi samlar in och sprider information om faktiska förhållanden om mänskliga rättigheter genom blixtaktioner, fallarbeten och internationella kampanjer. FIAN Sverige är en del av FIAN International som har medlemmar i över 60 länder i Afrika, Asien, Amerika och Europa.

4