Kollektiv reflektion – en väg mot gemensam kunskapsgrund

Sammanställt av

Anna Dunér och Monica Nordström

2002-06-14

Kollektiv reflektion – en väg mot gemensam kunskapsgrund

Sammanfattning av

FoU-cirklar för biståndsbedömare

september 2000–december 2001

ör att stödja utvecklingen av en gemensam kunskapsgrund har FoU i Väst anordnat FoU-cirklar för biståndsbedömare under perioden september 2000 – december 2001. Upprinnelsen till dessa cirklar var att äldreomsorgscheferna i en geografisk del av Göteborgs kommun framförde en önskan att FoU i Väst skulle stödja deras bistånds- bedömare.

Biståndsbedömarens

arbetsuppgifter är att handlägga och fatta beslut kring äldres ansökning- ar om bistånd enligt socialtjänstlagen. Vidare har de att samverka med en mängd personer och yrkesgrupper kring de äldre. De skall också skapa förutsättningar så att äldre kan och vågar ta emot den hjälp och det stöd vårdbiträdena skall utföra.

De måste i sin yrkesutövning beakta både statens lagar och föreskrifter, den egna organisationens regler och riktlinjer och de önskemål och krav målgrupperna har av stöd i vardagen liksom deras behov av expertkunskap. Detta kan vara en svår balansgång. För trots tydliga lagar och föreskrifter att utgå från kan det för biståndsbedömaren vara svårt att fatta beslut om den enskildes önskemål är vaga och ansökan därigenom otydlig.

En cirkel med biståndsbedömare från fem stadsdelar i det ovan nämnda området samt en cirkel med deltagare från övriga kommuner/

stadsdelar i Göteborgsregionen startade hösten 2000. Från FoU i Väst medverkade Anna Dunér, som knutits till FoU i Väst som projektassistent för att arbeta med äldreomsorgsfrågor. Anna är socionom och har sin yrkesbakgrund inom äldre- omsorgen i en stadsdel i Göteborg. Våren 2001, slogs de båda cirklarna ihop och Monica Nord-

Önskemål om en gemensam kunskapsgrund

ström, forskningsledare vid FoU i Väst, tillkom som cirkeldeltagare. Sammantaget har ett 30-tal bi- ståndsbedömare från cirka 15 olika stadsdelar/

kommuner i Göteborgsregionen medverkat i cirklarna.

Cirklarna har varit öppna i den meningen att deltagarna har kunnat medverka i den omfattning de önskat och kunnat. Några har slutat och andra har tillkommit. Deltagarna träffades tillsammans vid 14 tillfällen. Under våren 2000 träffades de även i mindre arbetsgrupper mellan varje cirkel- träff. De teman som belysts i cirklarna har tagits fram i dialog mellan deltagarna. De medverkande har också haft möjlighet att dokumentera sina reflektioner i anslutning till de senare cirkelträffar- na. Det har varit viktigt att de ämnen som tagits upp känts angelägna för deltagarna att fördjupa sig i och varit av intresse för verksamheten. Äldreom- sorgscheferna har vår och höst bjudits in till diskussion kring cirklarnas innehåll och form.

De teman som belysts kan indelas i två kategorier. Teman relaterade till organisation:

samverkan mellan kommun och landsting, bedöm- ning till särskilt boende, hemvårdsbidrag, skälig levnadsnivå, rättssäkerhet, beslut och bedömning samt uppdelad och samordnad organisation.

Teman relaterade till yrke och yrkesinnehåll:

yrkesroll och arbetsuppgifter samt dilemman i yrkesutövningen.

Innan vi gör en närmare redogörelse av vad som framkom kring dessa teman, skall vi göra en beskrivning av FoU-cirklar som en metod för att lyfta fram och synliggöra kunskap.

1 Dessa tjänstemän har en mängd olika titlar i olika kommuner och stadsdelsförvaltningar runt om i landet. Tex äldreomsorgs-

F

FoU-cirklar, vad är det?

Deltagarorienterad forskning

FoU-cirklar är en av många metoder som används vid de FoU-enheter som växt fram inom bland annat äldreomsorgsområdet de senaste åren. Andra exempel är kollegiegranskning, lärandegranskning, fokusgrupper och workshops. Dessa och flera andra arbetsformer prövas och utvecklas efterhand utan att några exakta gränser mellan arbetsformerna ännu etablerats. Gemensamt är dock den kollektiva reflektion som möjliggörs i mötet mellan så väl olika deltagare som mellan forskare och deltagare.

Dessa arbetsformer är exempel på deltagaroriente- rad eller deltagarbaserad forskning vilka betonar vikten av gruppers eget deltagande i kunskapsbild- ningsprocessen inom sitt område. Genom deltagan- de kan dessa grupper stödjas och sociala och organisatoriska förändringar blir rimligare och mer anpassade till rådande villkor (Michaeli 2001).

FoU-cirkel för biståndsbedömare vid FoU i Väst

De FoU-cirklar för biståndsbedömare vi genomfört vid FoU i Väst har haft som huvudsakligt syfte att lyfta fram och synliggöra de medverkandes gemen- samma kunskaper. Genom att urskilja angelägna teman eller problemområden att ta upp vid cirkel- träffarna kom innehållet i cirklarna att utvecklas i samspel mellan deltagande biståndsbedömare och deltagare från FoU i Väst.

Arbetssättet i cirklarna kom att utvecklas och förändras efterhand. Flertalet träffar inleddes med en ”mini-föreläsning” kring en rapport eller teori som hade anknytning till ämnet. Därefter diskute- rades fritt och/eller utifrån förberedda frågeställ- ningar kring temat. Varje cirkelträff dokumentera-

des av deltagare från FoU i Väst och kommunicera- des med de andra medverkande. Dokumentationen utgjorde också underlag för diskussionen med äldreomsorgscheferna.

Att Anna har en erfarenhet som i mycket liknar biståndsbedömarnas kom till sist att bli en begränsning då det försvårade en mer teoretisk och övergripande förståelse av den kunskap och erfa- renhet som lyftes fram. Detta gjorde att vi påföl- jande termin var två deltagare från FoU i Väst;

Monica och Anna, som kunde komplettera varan- dra utifrån olika erfarenheter. De två cirklarna slogs samman till en och arbetsformen modifiera- des något. De gemensamma cirkelträffarna glesa- des ut och deltagarna träffades i mindre grupper mellan dessa. Syftet med det var dels att diskutera ett aktuellt tema och dels att besöka varandras arbetsplatser och på så sätt lära av varandra.

Vid den tredje terminens FoU-cirkel koncen- trerade vi oss på ett övergripande tema; dilemman

dilemma användes för att beskriva de problem biståndsbedömarna ställdes inför i sin yrkesutöv- ning där de inte hade någon given rätt lösning. De medverkande lyfte, muntligen och skriftligen, fram exempel på dilemman i arbetet. Dessa diskuterades sedan utifrån hur biståndsbedömarna hanterat situationen och alternativa handlingsmöjligheter.

Teorier kring etik, moral och dilemman presentera- des i miniföreläsningar som följdes av diskussioner.

De exempel som framkom tematiserades under rubriker som ”sista flytten”, ”mellan två viljor”

och ”rätten till bostaden”.

I en kommande rapport från FoU i Väst ges

en mer ingående beskrivning och begreppet dilem-

ma utvecklas och fördjupas.

Vilken typ av kunskap kan komma fram?

Michaeli (2001) menar att FoU-cirklar och andra liknande metoder kan ge kunskap på olika vis. Ett sätt innebär att deltagarna lär av varandra och lyfter fram redan befintlig kunskap som kan sammanställas och systematiseras. Dessutom kan ny kunskap komma fram genom deltagarnas gemensamma reflektion.

Biståndsbedömarna förfogar över mycket kunskap som vanligtvis beskrivs som erfarenhets-

Det är en kunskap som ger insikt i hur man kan handla i varje enskild eller unik situation och förvärvas främst genom erfarenhet. Den kan inte beskrivas eller läras ut i generella termer utan handlar om en förmåga att se det unika i varje situation och att utifrån sin erfarenhet göra det som är rätt just då.

Enligt den traditionella synen på kunskap värderas kunskap som kan beskrivas i teoretiska och generella termer högt. Detta bidrar till att den erfarenhetsbaserade kunskapen förblir osynlig för utomstående. För biståndsbedömarnas del innebär det att de som yrkesgrupp har svårt att hävda sin kunskap i förhållande till andra. Genom att syste- matisera deras kunskap och beskriva den i teoretis- ka termer kan gruppens kunskaper synliggöras och deras egen självkänsla stärkas.

I den följande presentationen av cirklarnas

innehåll är det deltagarnas olika erfarenheter,

kunskaper och reflektioner vi velat lyfta fram. Vi

särskiljer inte de kunskaper som baserar sig på

olika teorier och som presenterades i form av

miniföreläsningar och deltagarnas erfarenhetsbase-

rade kunskaper. Vår avsikt är att visa på att dessa

båda kunskapsformer integrerades genom diskus-

sionerna i cirklarna. Vi har valt att systematisera

innehållet genom teman relaterade till organisation

och till yrket och yrkesinnehållet.

Teman relaterade till organisation

Samverkan mellan kommun och landsting

I våra diskussioner framkom det att många bi- ståndsbedömare upplevde påtagliga svårigheter i samverkan mellan kommun och landsting. Det begränsade antalet platser i särskilda boenden framfördes som en orsak till dessa problem, andra orsaker var hög arbetsbelastning och därmed tidsbrist, oklar ansvarsfördelning och regelbrott. Ett exempel på när reglerna sätts ur spel är när varsel från sjukhuset kommer innan man kan börja planera för den fortsatta vården och omsorgen.

Genom att sjukhusen varslar tidigt träder kommu- nernas betalningsansvar snabbare i kraft. En trolig förklaring till detta är bristen på platser på sjukhu- sen. Men även kommunerna har brist på särskilda boendeplatser och problemet för biståndsbedöma- rna att fördela boendeplatser var en fråga som ständigt uppkom. Det finns inte bara brist på antalet platser utan även brist i utbudet av platser, det vill säga olika inriktningar i boendet. Några biståndsbedömare påtalade problemet med:

De äldre som ”faller emellan”. De som är för bra för att bo på äldreboende men är för dåliga för att bo hemma.

Tänkbara anledningar är att olika typer av äldre- boenden tenderar att specialisera sig främst på olika grupper med omfattande vård- och omsorgs- behov. Många äldre är, trots att de är ganska

”pigga”, ändå så resurssvaga att de inte klarar eget boende.

Landstingens krav på att kommunen skall ”ta hem sina” äldre och handikappade upplevdes av

biståndsbedömarna som problematiskt av flera skäl. Allt fler yngre personer överförs till kommu- nen för rehabilitering. Men då det är brist på rehabiliteringsplatser för yngre personer placeras mycket unga personer på något av äldreomsorgens korttidsboenden. Någon biståndsbedömare påpeka- de att:

Reglerna sätts ur spel; för om kommunen inte kan erbjuda yngre handikappade rehabilitering skall de stanna kvar på sjukhuset tills dess att kommunen kan erbjuda en rehabiliteringsplats.

Den oklara ansvarfördelningen bidrar till en ansvarförskjutning från landsting till kommun och ytterst till biståndsbedömarna. Detta leder även till en ökad arbetsbelastning för biståndsbedömaren som får åka till sjukhuset för att vårdplanera utan att kunna fullfölja sin arbetsuppgift. Sådana händelser skapar irritation mellan enskilda perso- ner eller mellan yrkesgrupper trots att problemet ligger på organisationsnivå.

Det finns kommuner där samverkan fungerar bra. Några av biståndsbedömarna hade erfarenhet från Simbaprojektet i Stenungsund, Kungälv, Tjörn och Ale. I projektet samverkar politiker och repre- sentanter från skilda yrkesgrupper för att skapa och utveckla bra samverkansformer som gynnar de äldre.

Vårdplaneringar och dess värde diskuterades också. Att vårdplanera är värdefullt ansåg samtli- ga, det är formerna och platsen där de genomförs som är problematiska. Exempel gavs på oförbered- da vårdplaneringar där det inte var klart vem från sjukhusets sida som skulle delta eller att det inte finns någon lokal avsatt. Det är också vanligt med många personer närvarande. Några kommer och går under vårdplaneringen och det är svårt för

Cirklarnas innehåll

biståndsbedömaren att få en uppfattning om vad den äldre själv vill. Vårdplanering på sjukhus tar mycket av biståndsbedömarnas tid och inte sällan måste de göra om behovsbedömningen i hemmet.

Biståndsbedömarna framhöll att:

Den äldres behov ser olika ut beroende på var vårdplaneringen genomförs, på sjukhuset eller i hemmet.

Bedömning av bistånd till särskilt boende

Biståndsbedömarna fann det svårt att bedöma vilken boendeform som är den lämpliga. Bistånds- bedömarna var tämligen överens i sin syn på när särskilt boende bör beviljas. Det handlar om när behoven inte kan tillgodoses i ordinärt boende till exempel vid mycket stora vård- och omsorgsbehov, dygnet-runt-tillsyn och psykisk oro. Sjukvården har ofta en uppfattning om vilka behov den äldre har vilket också färgar den äldres uppfattning. Den medicinska kunskapen blir härigenom lätt styrande i bedömningar och beslut och det kan vara svårt att bedöma omsorgsbehovet bara utifrån vad som sägs. Biståndsbedömarna kan också behöva se den äldre i det egna hemmet för att kunna fatta beslut om särskilt boende. Det kan, vid en vårdplanering på sjukhus, vara svårt att stå emot det medicinska synsättet. Men biståndsbedömarna ansåg:

Den svåraste bedömningen är när den äldre känner sig otrygg och när tillsynsbe- hovet inte är regelbundet.

Hjälp i hemmet kräver planering och regelbunden- het som till exempel tillsyn varannan timma. Vid ängslan och oro behöver man stöd när otryggheten blir som störst och denna är varken regelbunden eller tidsbunden. Det kan vara ångestskapande i sig att veta att man är beroende av andra men att dessa inte finns tillgängliga under vissa tider. Ett alternativ till särskilt boende kan vara dagverk- samhet och tillsyn på natten. Men det innebär ofta en ökad belastning för anhöriga då de äldre i första hand vänder sig till dem om de känner oro och ångest nattetid. Ett annat alternativ som bistånds- bedömarna föreslog var att bevilja korttidsboende under begränsad period och göra en ny bedömning när den äldre hunnit fundera över sin nya situation och befinner sig på ”kommunens mark”.

Hemvårdsbidrag

Alla kommuner har inte hemvårdbidrag och i de kommuner där hemvårdsbidrag finns är:

Riktlinjerna ofta gamla och de ger inte särskilt mycket stöd för besluten.

Exempel på detta är svårigheterna för biståndsbe- dömarna att bedöma behov för personer som kommer från andra kulturer, då upplevelsen av vad man behöver även är kulturellt betingad. Det kan också i vissa fall vara svårt att avgöra om hem- vårdbidraget primärt fungerar som ett försörjnings- stöd för omsorgsgivaren eller som ett sätt att tillgodose omsorgsbehov hos den som får hjälpen.

Ytterligare en faktor som lyftes fram var svårighe- ten i att bedöma omsorgsgivarens lämplighet och frivilligheten i att utföra omsorgsarbetet.

Skälig levnadsnivå

En diskussion fördes utifrån självbestämmande respektive tolkningsföreträde. Alla var eniga:

Det finns ingen skälig levnadsnivå som kan omfatta alla!

Vi är alla olika och då måste också bedömningen av vad som är skäligt göras individuellt. Den lag som reglerar rätten till bistånd, socialtjänstlagen, är en ramlag, vilket ger ett stort tolkningsutrymme för biståndsbedömarna. De lokala riktlinjer som ofta finns verkar dock i motsatt riktning och begränsar tolkningsutrymmet i olika omfattning.

Detta gör att det ofta blir skilda tolkningar i liknande fall. Exempelvis är det svårt att bedöma skälig levnadsnivå när önskemål går utanför det

”vanliga”, till exempel att få handla i Saluhallen istället för, som brukligt är, i närmaste affär. Andra ärenden som biståndsbedömarna upplevde som svåra att ta ställning till, är hur ofta det är skäligt att få promenera, när äldre med stora medicinska behov anses som ”medicinskt färdigbehandlade”

och när resursstarka anhöriga ställer omfattande

krav. Biståndsbedömarna ansåg också att det var

problematiskt att följa lokala riktlinjer som de

själva inte sympatiserade med dem. Exempelvis att

de inte skall bevilja fönstertvätt fast de själva

tycker att det ingår i skälig levnadsnivå.

Rättssäkerhet, beslut och bedömning

Rättssäkerheten har varit och är fortfarande ett starkt argument för organisationsförändringar där biståndshandläggningen skiljs från verksamhetsan- svaret, förändringar som även bidragit till att utveckla de tidigare hemtjänstassistenternas yrkes- roll. Rättssäkerheten används också som argument för att förbättra dokumentationen vid handläggning inom kommunal äldreomsorg. Men vad som är rättssäkerhet i juridisk mening är inte självklart rättssäkert i den meningen att den enskilde får sina omsorgsbehov tillfredsställda. Enligt gängse definitioner av rättssäkerhet bör en rättighet vara förutsägbar för att kunna vara rättssäker. Men omsorgsarbete är mångtydigt och situationellt och därför inte alltid förutsägbart, vilket bidrar till svårigheter i beslutsfattandet för biståndsbedömar- na.

En annan aspekt av rättssäkerheten är om de äldre inte får den hjälp som beviljats, till exempel på grund av personalbrist. Biståndsbedömarna påpekade också svårigheterna med att hantera besluts-formuleringarna vid beslut om särskilt boende. Det rör sig här om hur man skall utforma beslutet:

Ge avslag på grund av brist på platser eller bevilja i avvaktan på ledig plats.

Problemet handlar i grunden om bristen på särskil- da boenden. En annan synpunkt som kom upp var att då ansökningarna inte är så tydliga från de äldre så blir inte besluten det heller.

Uppdelad respektive sammanhållen organisation

De flesta av cirkeldeltagarna arbetar i en uppdelad organisation. Överlag tycker biståndsbedömarna att fördelarna med denna överväger. Fördelarna är bland annat att den enskildes behov mer kommer i centrum. En annan fördel är att:

Yrkesrollen blir specialiserad och bedöm- ningarna blir mer lika.

Specialiseringen har lett till en större säkerhet i biståndsbedömarnas yrkesutövning samtidigt som samordningsproblem har uppstått. En utmaning i dag är att finna bra former för kommunikation mellan biståndsbedömare och verksamhetsansvari-

ga. Nackdelar är att arbetet blir mer enahanda och att kontrollen över utförandet minskar. För omsorg- stagarna är det en nackdel att de får fler personer att vända sig till och det kan vara svårt och förvir- rande för dem att finna rätt person.

Vi diskuterade även att organisatoriska förändringarna inte bara lett till specialisering av biståndsbedömarnas yrkesroll utan också till att andra specialistfunktioner utvecklats. Detta har i sin tur lett till diversifiering, vilket innebär att de arbetsuppgifter som inte specialisterna åtar sig lämnas åt övriga att utföra. Inte sällan är detta

”svåra ärenden” som i sig kräver en tvärprofessio- nell kompetens, vilket kan saknas i kommunen. Det kan röra sig om gravt fysiskt och psykiskt skadade yngre personer eller psykiskt sjuka äldre med alkoholproblem. Risken finns att det blir dessa grupper som ”faller emellan”.

Teman relaterade till yrke och yrkesinnehåll

Yrkesroll och arbetsuppgifter

Biståndsbedömarnas yrkesfält är klämt mellan staten, dess lagar och föreskrifter, organisationens regler och riktlinjer, de äldres önskemål och behov och andra yrkesgruppers kunskapsområden.

Yrkesrollen är dubbelbottnad med motstridiga krav. Det ena kravet handlar om att skapa möjlig- heter för äldre att få och ta emot omsorg. Det andra kravet handlar om att ”jämka samman”

ledningens direktiv med vårdbiträdenas och andra yrkesgruppers ståndpunkter. I det första fallet är biståndsbedömaren demokratins väktare där den enskildes behov skall tillgodoses. I den meningen är biståndsbedömaren en politisk aktör. I det andra fallet rör det sig om krav från andra aktörer i den egna eller i samverkande organisationer att följa regler och professionellas synpunkter. Här är biståndsbedömaren organisationens representant.

Biståndsbedömarens svårigheter med att

bevilja särskilt boende är ett exempel på detta. Om

man utgår från deras situation handlar det om

förhållandet mellan befogenheter och ansvar. På

flera håll har en regel införts som innebär att

biståndsbedömaren inte får besluta om särskilt

boende utan detta skall göras av närmast överord-

nad chef. En regel som är helt förståelig utifrån

ledningen sida i tider av kärv ekonomi. Det hand-

lar om svåra beslut och biståndsbedömaren kan behöva stöd och handledning från ledningen. Men beslutet fattas ofta under tidspress till exempel om sjukhuset förklarat den äldre medicinskt färdig- behandlad och betalningsansvaret börjar gälla. För att den äldre skall känna sig trygg och lita på biståndsbedömaren krävs att de hinner etablera en bra kontakt:

Det är viktigt att skapa förtroende hos den äldre när viktiga beslut skall fattas.

Biståndsbedömarna menade att det kändes fel att behöva hänvisa till att någon annan, inte närva- rande person skall fatta beslutet och att detta kunde uppfattas som osäkert och förbryllande av de äldre.

Yrkesinnehållet handlar mycket om att organisera och koordinera andras beslut och agerande. En av biståndsbedömarna menade att:

Om man jämför med socialsekreteraren är vi riktiga ”fixarnissar” som sköter allting.

Men det kan vara svårt att agera på ett yrkesfält

som äldreomsorgen som blivit så komplext. Bi-

ståndsbedömarna menade att det skulle behövas

fler kringresurser exempelvis kurator, demens-

sköterska och förtroendeläkare.

Extern utvärdering

I en studie av äldrecentrum vid FoU i Väst (Anders- son, Nordmark 2001) undersöks bland annat hur deltagare i FoU i Västs forskningscirklar upplevt att de kunnat använda sig av den kunskap de fått inom ramen för cirklarna.

Vad gäller FoU-cirklarna för biståndsbedöma- re framkom vid intervjuer med några av deltagar- na att de över lag var mycket nöjda med cirklarna.

Bland annat uppgav de att det var intressant att träffa andra biståndsbedömare och att utbyta erfarenheter med dem. Flera deltagare nämnde vikten av att få tid till reflektion, vilket cirklarna gett dem möjlighet till. Vidare angavs att cirklarna varit ett stöd i handläggning och bedömning av ärenden, att cirkelledarna lyckats fånga arbetets komplicerade natur och aspekter av yrket som de inte själva tänkt på. Detta har givit deltagarna bekräftelse på vikten av deras arbetsinsatser.

Flertalet av de intervjuade pratade med sina kollegor som inte gått cirklarna om det man behandlat vid de olika mötestillfällena. Några uttryckte att det var svårt att peka på den direkta nyttan med cirklarna.

Intern utvärdering

Vid det sista cirkeltillfället; december 2001, gjordes en skriftlig utvärdering av cirklarna. Av svaren framgick att cirkeln motsvarat de flestas förvänt- ningar. De flesta deltagarna har fått nya infalls- vinklar på sitt arbete. Bland de positiva omdömena kan nämnas:

”Bra att få nya infallsvinklar.”,

”Fått mycket större kunskap och ordför- råd på vad vi faktiskt gör.”

”Den har stärkt mig i min profession att tycka det jag gör är bra”.

Det som uppskattades speciellt var:

”Gott om tid för diskussioner.”

”Att ni sammanfattat, strukturerat och satt på pränt vårt prat.”

”Intressant att höra om den forskning och utveckling som sker.”

Negativa omdömen var:

”Trodde att det skulle vara mera struktu- rerat, att gemensamt tydligare

komma fram till vissa saker ’så här’.”

”Får det något resultat?”

Av utvärderingen framkom att FoU-cirklar som form uppskattades och att deltagarna i viss mån förmedlat sina erfarenheter från cirklarna till andra. Många av cirkeldeltagarna har inte kunnat delta vid varje tillfälle; tidsbrist, sjukdom och missuppfattningar angavs som orsak till det.

(Utvärderingen i sin helhet finns som bilaga.)

Utvärdering

Att få ta del av biståndsbedömarnas kunskaper och erfarenheter genom att kollektivt reflektera över deras arbetsinnehåll har för oss varit lärorikt. Även vi har fått nya aspekter och kunskaper om äldre- omsorgens komplexa verksamhet. Det är vår förhoppning att FoU-cirklarna bidragit till att öppna nya vägar för en gemensam kunskapsgrund för biståndsbedömarna och att reflektionerna på sikt kan leda till nya infallsvinklar och konkreta handlingar i biståndsbedömarnas arbete.

Avslutande reflektioner från cirkelledarna

Referenser

Andersson, Marika & Nordmark, Kajsa M (2001) Förädla, förmedla, förändra. En studie av FoU i Väst.

C-uppsats. Göteborgs universitet: Institutionen för socialt arbete.

Josefson, Ingela (1991) Kunskapens former. Stockholm: Carlssons bokförlag.

Michaeli, Inga (2001) Deltagarorienterad forskning vid äldreforum. Falun:Dalarnas forskningsråd.

1. Motsvarade cirkeln dina förväntningar?

8 ja/1 nej

ja: Bra upplägg och innehåll som vi fick styra över mycket själva.

Bra att få nya infallsvinklar Möjlighet att påverka innehållet

Kändes som man synliggjort vår yrkesroll och tar upp problemområden mer och mer för varje gång

nej: Trodde det skulle vara mera strukturerat, att gemensamt tydligare komma fram till vissa saker ”så här”

2. Var det något du uppskattade speciellt?

Gott om tid för diskussioner

Intressant att höra om den forskning och utveckling som sker

Dilemma i yrkesutövning

Sammanfattningen (både muntlig och skriftlig) Ett gemensamt forum med möjlighet att möta kollegor

Att ni sammanfattat, strukturerat och satt på pränt vårt prat

Bra teman, skönt att komma ifrån det egna ett tag

3. Var det något du saknade?

Nej, att cirkeln inte fortsätter

Struktur, hur vi för eländet vidare? Får det något resultat?

4. Har cirkeln givit dig nya infallsvinklar på ditt arbete?

Tror inte det

Fått mycket större kunskap och ordförråd på var vi faktiskt gör

Ja, på många områden Tydliggjort min yrkesroll

Den har stärkt mig i min profession att tycka det jag gör är bra

5. Har du förmedlat dina erfarenheter till andra i din verksamhet ?

Ja, har förmedlat lite Till närmaste kollegor

Ambitionen har funnits men inte tiden - vi är ständigt på språng

6. Är FoU-cirklar en bra form från FoU:s sida att stödja personal i verksamheten? Om inte, på vilka andra sätt kan detta stöd ske?

Ja, både p.g.a. cirkelledarnas kännedom om förhållanden i andra kommuner och genom att man träffar andra kollegor från olika SDF.

Mycket bra

7. Har du kunnat delta vid samtliga cirkeltillfällen? Om inte, varför?

Nej, missuppfattning av lokal Tidsbrist

Annat inbokat

Sjukdom och trist hård prioritering Arbetsbelastning och semester

Avstått ifrån ett par tillfällen då jag inte orkat jobba över

8. Övriga synpunkter:

Jag saknar en fortsättning

”Mången” varmt tack

Tack för en bra cirkel och goda kakor Jag är glad att fått chansen att vara med och kommer att sakna forumet

Cirkelledare:

Monica Nordström Anna Dunér

Bilaga

Utvärdering av FoU-cirkel:

för biståndsbedömare, ht 2001

Fax 031-335 51 17 • e-post fou@gr.to • www.fouivast.com