Så skall också ett bönhus tillfalla eder
En studie av Blåsmarks bönhusförening och Blåsmarks DUF 1945-1948
Terese Öhman
Historia, kandidat 2020
Luleå tekniska universitet
Sammanfattning
Denna uppsats är en studie av Blåsmarks bönhusförenings nedläggning och överlåtelsen av bönhuset till Blåsmarks DUF år 1947. Studien är begränsad till tidsperioden 1945–1948 för att undersöka föreningarna innan och efter den händelse som är i fokus i uppsatsen och är baserad på de mötesprotokoll bägge föreningar förde under tidsperioden 1945-1948. I uppsatsen undersöks föreningarnas arbete innan bönhusföreningens nedläggning 1947 samt orsakerna bakom dess nedläggning och vilka följder det fick för Blåsmarks DUF. Skeendet undersöks ur ett processperspektiv och följer den analytiskt-rationella modellen. Studiens resultat visade att bönhusföreningens nedläggning och överlåtelse av bönhus till Blåsmarks DUF var ett beslut taget främst på grund av att båda föreningarna bestod av samma med-lemmar och arbetet med bönhuset redan till stor del utfördes av Blåsmarks DUF. Vidare visade även studien att arbetet för Blåsmarks DUF föreföll sig detsamma efter övertagandet av bönhuset men att det utökades till att omfatta frågor gällande skötseln av bönhuset. Det framkom även i studien hur Blåsmarks DUF glädjes av att få ett eget bönhus och att beslutet från båda föreningar varit enhälligt och utan opposition.
Abstract
This thesis offers a study of the closure of the Blåsmarks bönhusförenings and the transfer of the prayer house to Blåsmarks DUF in 1947. The study is limited to the period 1945-1948 to examine the associations before and after the events in question and is based on the protocols written during both associations’ meetings between 1945-1948. The essay examines the associations’ work before Blåsmarks bönhusförenings closure in 1947, the reasons behind its closure and what consequences it had for Blåsmarks DUF. The event is examined from a pro-cess perspective and follows the analytical-rational model. The results of the study showed that Blåsmarks bönhusförenings closure and the transfer of the prayer house was a decision made mainly because both associations consisted of the same members and the work with the prayer house was already largely carried out by Blåsmarks DUF. Furthermore, the study also showed that the work for Blåsmarks DUF is pleased to have its own prayer house and that the decision to transfer it to them was unanimous and without opposition.
Innehåll
Introduktion ... 1
Syfte, frågeställningar och avgränsningar ... 2
Metod och material ... 3
Tidigare forskning ... 5
Teoretisk referensram ... 8
Bakgrund ... 11
Väckelserörelsen ... 11
Väckelsens byggande ... 12
Undersökning och analys ... 14
Föreningarnas arbete innan 1947 ... 14
Blåsmarks DUF 1945 ... 14
Blåsmarks DUF 1946 ... 15
Blåsmarks bönhusförening 1945 ... 16
Blåsmarks bönhusförening 1946 ... 17
Nedläggningen av Blåsmarks bönhusförening samt överlåtandet av bönhuset 1947 ... 17
Blåsmarks bönhusförening 1947 ... 17
Blåsmarks DUF 1947 ... 18
Blåsmarks DUF efter övertagandet av bönhuset ... 20
Blåsmarks DUF 1948 ... 20
Analys och slutdiskussion ... 22
Föreningarnas arbete innan Blåsmarks bönhusförenings nedläggning ... 22
Nedläggningen av Blåsmarks bönhusförening samt orsakerna bakom ... 23
DUF efter övertagandet av bönhuset ... 23
Återkoppling till den teoretiska referensramen ... 24
Vidare forskning ... 25 Käll- och litteraturförteckning ... 27 Otryckta källor ... 27 Arkivcentrum Norrbotten ... 27 Referenslitteratur ... 27 Bilder ... 28
1
Introduktion
Vid val av uppsatsämne var det för mig aldrig tänkbart att jag skulle beröra något inom frikyrkornas värld. Även när jag sedan bestämt mig för vad jag skulle skriva om förstod jag inte riktigt varför det förefölls viktigt, jag hade problem att formulera ett syfte med uppsatsen både i skrift men även för mig själv. Det var först när jag läste Norrbottens årsbok från 2008, som varje år ges ut av Norrbottens museum och Norrbottens hembygdsförbund, som jag fastnade för kyrkliga organisationer och det fysiska rum de verkar i. Ett rum, en lokal, en plats är i denna kontext inte bara ett fysiskt rum, den är en samlingsplats för en grupp människor som delar samma tro, tankar och idéer. Dessa lokaler kom enligt mig att representera ännu mer i och med att de påvisar ett engagemang inom gruppen att bygga upp något som kan brukas och även som Lina Karlsson skriver i Norrbottens årsbok från 2008; förbrukas.
2
Syfte, frågeställningar och avgränsningar
Året 1947 skedde en förändring inom föreningarna Blåsmarks DUF och Blåsmarks bönhus-förening. Bönhuset överläts till Blåsmarks DUF och Blåsmarks bönhusförening upphörde att existera. Syftet med denna uppsats är att belysa denna händelse, föreningarnas arbete samt dess konsekvenser för att belysa en del av den historia som ett bönhus genomgått, inte nödvändigtvis för att argumentera för att väckelsebyggnader ska bli skyddade som byggnadsminnen men för att dra ett strå till stacken om den brist på samlad kunskap som finns kring väckelsens byggande, byggnader och byggnadsbruk. Utifrån syftet har dessa frågeställningar formulerats:
Vad arbetade Blåsmarks bönhusförening och Blåsmarks DUF med innan överlåtelsen av bön-huset 1947?
Vilka problem hade Blåsmarks bönhusförening innan nedläggningen 1947 och vilka åtgärder togs vid? Hur påverkades Blåsmarks DUF av dessa åtgärder?
Vad arbetade Blåsmarks DUF med efter övertagandet av bönhuset 1947?
I min undersökning har jag valt att göra en avgränsning tidsmässigt, vilket innebär att jag kommer undersöka protokoll från Blåsmarks DUF perioden 1945–1948 och Blåsmarks bönhus-förening 1945–1947. Denna avgränsning är gjord för att jag ska kunna svara på vad föreningarna arbetade med innan nedläggningen av Blåsmarks bönhusförening 1947 och överlåtelsen av bönhuset till Blåsmarks DUF, samt vad som skedde efter nedläggningen och överlåtelsen. För att svara på hur Blåsmarks DUF påverkades av övertagandet av bönhuset kommer jag att studera föreningens protokoll det följande året efter nedläggningen, därav tids-avgränsningen mellan åren 1945–1948.
3
Metod och material
Materialet som jag har studerat återfinns på Arkivcentrum Norrbotten. Det finns där protokoll förda av Blåsmarks DUF, från styrelsesammanträden samt årsredogörelser. Det finns protokoll förda från 1945 fram till och med 1949. På arkivet finns det även protokoll förda av Blåsmarks bönhusförening under deras möten från 1945 fram till föreningens nedläggning 1947.
De protokoll jag har studerat för uppsatsen är utvalt för att det är det enda material som finns inom dessa föreningar som kan svara på de frågeställningar jag har. Det är möjligt att det finns mer material men det är inget jag kunnat lokalisera. Med mer material hade man möjligtvis kunnat fylla ut undersökningen eller fått mer välgrundade svar på de frågor som uppsatsen ämnar svara på. Enligt min bedömning är det dock möjligt att svara på uppsatsens frågor utifrån det material som återfunnits och behandlats, därmed nog omfattande.
Jag har källkritiskt förhållit mig till det material jag studerat i uppsatsen. Eftersom det är proto-koll som är nedskrivna för hand finns det risk för tolkningsfel, både från den som förde protokollen och från mig som läser dem. Sekreteraren kan ha nedtecknat fel av okända orsaker och protokollen är svårlästa, på grund av handstilen, vilket gör det möjligt att jag som granskare läser något fel. En brist med mitt material är även att det är reducerat, det mesta som sades på mötena och allt arbete föreningarna utförde är mest troligt inte nedtecknat. Efter snabb över-blick på materialet kunde jag konstatera att sekreteraren nedtecknat protokollen oerhört kort och koncist. Protokollens korthet och tydlighet förenklade däremot arbetet för mig eftersom jag inte behövde göra allt för fria tolkningar samt att det upplevs i överlag vara fritt från åsikter.
När det kommer till metoder inom den samhällsvetenskapliga forskningen redogör Fejes och Thornberg i boken Handbok för kvalitativ analys (2009) för två forskningsgrenar, vilket är kvantitativ och kvalitativ. Den kvantitativa forskningen vill genom numeriska värden förklara något. Den typen av forskning behandlar frågor som hur mycket eller hur många. Ahrne och Svensson beskriver den kvalitativa forskningen i boken Handbok i kvalitativa metoder (2011) som till skillnad från den kvantitativa forskningen handlar om att förstå det som analyseras. Vidare menar Ahrne och Svensson (2011) att det framförallt finns tre olika tillvägagångssätt; intervjuer, textanalyser och observationer. Beroende på vad det är man vill förstå lämpas sig dessa olika tillvägagångssätt bäst. Vid intervjuer vill du exempelvis svara på vad individer
4
tycker eller tänker, vid textanalyser används dokument och andra texter för att skapa förståelse och vid observationer skapar forskaren själv förståelse för hur och varför någonting sker.
Kritik kan riktas mot bägge dessa metoder. Människors höga tilltro till siffror och numeriska värden menar Ahrne och Svensson kan utnyttjas på så sätt att man snedvrider information uti-från statistik och siffror. Kvalitativa undersökningar kan i sin tur kritiserar för att det inte är representativt för större grupper och mindre statiskt garanterat än kvantitativ forskning.
Metod för sin undersökning väljs beroende på vilket syfte och frågeställningar uppsatsen har enligt Ahrne och Svensson (2011). De menar att det trots detta finns traditioner inom det ämnes-område forskningen skrivs. Det är exempelvis mer sedvanligt med kvalitativ forskning inom samhällsvetenskapen medan det är mer sedvanligt med kvantitativ forskning inom natur-vetenskapen. För att besvara frågeställningar och syfte i denna studie lämpar det sig att tillämpa en kvalitativ metod då syftet är att skapa förståelse utifrån analysen av protokollen och inte att förklara något utifrån numeriska värden.
5
Tidigare forskning
Den mesta forskning som finns inom kyrkliga- och frikyrkliga organisationer behandlar väckelserörelser, deras uppkomst, uppbyggnad och deras arbete. Forskning kring Norrbottens väckelsebyggnader är däremot ett mindre berört ämne och där är det främst Lina Karlssons artikel i årsboken Norrbotten 2008 (2008) som utgör en redogörelse för norrbottniska väckelse-byggnaders byggnadshistoria. I sin artikel redogör Karlsson (2008) för den kontext byggnaderna uppfördes i, deras form och funktion samt byggnadernas utveckling och av-veckling. Annan forskning kring byggnadshistoria är Almqvist, Johansson och Simonssons rapport Vad folket byggde: ett utkast till folkrörelsernas byggnadshistoria (1979) där flertalet rörelsers byggnadshistoria redogörs för.
En uttömmande redogörelse över folkrörelsernas byggnadshistoria finner vi således i rapporten
Vad folket byggde: ett utkast till folkrörelsernas byggnadshistoria (1979) skrivet av Almqvist,
Johansson och Simonsson. I rapporten har ett flertal rörelser och samfunds byggnader studerats för att utröna vilken historia en orts samlingslokaler har, vilken betydelse de kommer att ha samt hur man ska behandla dem på rätt sätt. Rapporten motiveras med att byggnadernas framtid är oviss då rörelserna med tiden ändrar form, slutar utvecklas och på andra sätt förändras. Med sitt arbete vill de således bidra med kunskap när det kommer till ställningstaganden frågor gällande dessa byggnaders bevarande. Några av de rörelser och samfunds byggnader som studerades var: Folketshusrörelsen, baptistsamfundet, metodistkyrkan, svenska missions-förbundet och Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och totalt sett var det ett 50-tal hus och parker som studerades.
I sin rapport redogör Almqvist et al. (1979) för den kontext nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen och väckelserörelsen uppstod. Den förutsättning som de lyfter är framförallt samhällets omvandling vid 1800-talets mitt. Då samhället gjorde en övergång från jordbruk till industrisamhälle skedde en rad förändringar som ledde till rörelsernas framväxt. Det var även under 1800-talets mitt som Almqvist et al. (1979) menar att väckelserörelsens folk började bygga sina bönhus. Anledningarna bakom att skaffa en egen lokal för organisationerna handlade ofta om ambitioner att kunna utöka sitt medlemsantal och inte vara begränsade på grund av lokaler. Byggandet inom rörelserna menar de blev som mest intensivt kring sekelskiftet.
6
Annan forskning som är relevant för mitt arbete är Stefan Gelfgrens avhandling Ett utvalt släkte
– väckelse och sekularisering (2003), som undersöker EFS (evangeliska fosterlands-stiftelsen)
med två syften. Det ena syftet menar Gelfgren (2003) är att han ur ett idéhistoriskt perspektiv vill studera EFS och dess utveckling under perioden 1856 och 1910 och sätta stiftelsen i den kontext som under denna tid kom att forma stiftelsen. Det andra syftet är att undersöka hur religionens ställning, med EFS som utgångspunkt, kom att förändras under 1800-talets andra hälft. Hans studie startar 1856, det år EFS grundades och sträcker sig till 1900-talets början, då stiftelsen började anta formen av en folkrörelse mot den tidigare högreståndskaraktär stiftelsen haft. Gelfgren (2003) lyfter bland annat grundningen av DUF (De Ungas Förbund) år 1902 som en anledning till EFS expansion följande decennier och att det kom att leda till förändringar för det lokala föreningsbildandet. Vidare menar även Gelfgren (2003) att DUF medförde krav på demokratiskt inflytande över organisationen.
Gelfgren (2003) sätter bildandet av EFS i kontext i sin avhandling och drar koppling mellan de strukturella förändringar Sverige genomgick under 1800-talet till bildandet av stiftelsen år 1856. Fram till 1800-talets mitt menar Gelfgren (2003) att det upprätthölls en kyrklig auktoritet och dominans över den svenska mentaliteteten men att flertalet förändringar ledde till ett minskat inflytande över de svenska medborgarna. Det blev bland annat möjligt att träda in i annat kristet samfund än den svenska kyrkan och kyrkans inblandning i skolväsendet kom att diskuteras i och med folkskolans införande 1842.
När EFS kom att bildas 1856 var det främst prästen Hans Jacob Lundborg som var initiativ-tagare. Lundborg ställde sig kritisk till kyrkans arbete och reste 1855 till Skottland där han tog intryck av den skotska kyrkan som var separerad från den skotska staten. Därifrån bildade Lundborg en idé om att bilda en självständig verksamhet inom svenska kyrkans ramar efter skotsk modell.
Bland annan föreningsforskning i Sverige finner vi även Sören Janssons avhandling Förening
och gemenskap (1981). I sin avhandling presenterar och behandlar Jansson (1981)
förenings-livet i Enköping perioden 1880–1970. Han behandlar flertalet föreningsliv i staden, inte minst frikyrkoföreningarna, fackföreningarna och nykterhetsföreningarna samt mindre föreningar som Sällskapet Gillet och Sällskapet Gråbröderna. Dessa mindre föreningar, ”sällskaps-föreningar” som Jansson (1981) väljer att kalla dem, menar Jansson (1981) växte i antal i Enköping och var runt 15 stycken på 70-talet. Dess främsta syfta var enligt Jansson (1981) att
7
skapa trevliga sammankomster men på sidan hade de varierande syften som exempelvis Logen Enköping av Vasaorden av Amerika vars syfte var att vidmakthålla kontakt mellan svensk-amerikaner och deras ättlingar.
Karlsson (2008) redogör i sin artikel Vad väckelsen byggt och brukat i Norrbotten –
presentation av länets väckelsebyggnader först den stärkande funktionen en egen lokal
mani-festerade för församlingarna. Det var enligt Karlsson (2008) vanligt att på landsbygden hålla till i sockenstugor och skolor och i staden hyra lokaler men att det inom organisationerna var ett allmänt mål, att när resurser fanns tillgängliga, att äga en egen lokal. Vidare skriver Karlsson (2008) om hur väckelsebyggandet kulminerade under 1930-talet för att sedan avta under 1950-talet. Det var då främst landsbygden som drabbades av denna avtagning, då verksamheter och lokaler i mer tätbefolkade områden var tryggare. I vilken mån grupperna kunde få fram egna lokaler varierar under väckelsen, under tidigt stadium var både behovet och möjligheten att skaffa egen lokal mindre än senare under väckelsen när medlemsantal och ekonomiska förut-sättningar ökade. Att inneha en egen lokal att verka i var också en förutsättning för att kunna växa i medlemsantal då hemmen var begränsande att vistas i. Karlsson (2008) betonar även i sin artikel den ideella aspekten inom dessa rörelser och att det i de flesta fall är och var medlemmarna inom rörelserna som uppförde byggnaderna, på vilket sätt de än kunde bidra. Detta menar Karlsson (2008) var en förutsättning för byggnadernas uppkomst och att det utan det ideella engagemanget idag inte hade funnits en så etablerad skara av bebyggelse om ens någon alls.
Karlsson (2008) skriver bland annat om hur Svenska kyrkans lokaler, uppförda innan 1940, enligt svensk lag har automatiskt skydd som byggnadsminne men att inget av Norrbotten läns väckelsebyggnader omfattas av detta skydd. Förklaringar på detta menar Karlsson (2008) kan vara att dessa byggnadsverk inte ansetts vara av allmänt intresse utan endast något som är av värde för de som verkar i byggnaderna, det vill säga rörelserna. Vidare menar Karlsson (2008) att dessa bebyggelser är ett förbisett kulturarv som trots mycket återbruk, idag står öde eller rivs.
8
Teoretisk referensram
De två föreningarna jag kommer att undersöka i denna studie, Blåsmarks DUF och Blåsmarks bönhusförening, kommer att undersökas utifrån organisationsteorin. Först måste man klargöra varför de två föreningarna kan förklaras vara organisationer. Åsa Bengtsson förklarar i sin av-handling Nyktra Kvinnor (2011) skillnaden mellan en organisation och en social rörelse. Bengtsson (2011) menar att en social rörelse bygger på en utvecklad kollektiv identitet medan en organisation består av medlemmar som delar intresse och känner lojalitet mot varandra. Bengtsson (2011) drar även koppling mellan medlemskap och organisation till skillnad från en social rörelse där ett känslomässigt engagemang gör dig delaktig. Utifrån Bengtssons förklaring av organisationer kommer jag kategorisera DUF och Blåsmarks Bönhusförening som organisationer. DUF och Blåsmarks bönhusförening består av medlemmar som delar ett intresse. Medlemmarna söker sig till dessa två föreningar till skillnad från social rörelse som uppstår när människor kommer tillsammans för att de blir en motreaktion till de rådande problemen i samhället. För att vara med i föreningarna DUF och Blåsmarks bönhusförening krävs det ett medlemskap, det räcker därmed inte enbart med ett känslomässigt engagemang.
De ungas förbund och Blåsmarks bönhusförening är därmed organisationer och jag kommer studera de utifrån organisationsteorin. Jag utgår ifrån Jorgen F Bakka, Egil Fivelsdal och Lars Lindkvist bok Organisationsteori: struktur, kultur, processer (2006), som ger en aktuell över-sikt över ämnet. Det finns tre olika perspektiv inom organisationsteorin; Strukturperspektivet, kulturperspektivet och processperspektivet. I min undersökning kommer jag begränsa mig till processperspektivet eftersom det inom detta perspektiv ligger fokus på spänningar, rörelser och förändringar. Inom detta perspektiv finns det en modell som heter den analytiskt-rationella
modellen. De enskilda stegen i denna modell är sammankopplade med varandra och varje steg
9
Det finns fem faser som kommer efter varandra i följande turordning:
1. Problemerkännande och problembeskrivning 2. Diagnos
3. Strategivärdering och val av förändringsstrategi 4. Implementering
5. Evaluering och lärprocess
Den första fasen i modellen är problemerkännande och problembeskrivning. Denna fas för-klarar hur organisationer hela tiden är utsatt för förändringsimpulser, som antingen ledningen eller övriga delar av organisationen måste uppfånga, förstå och tolka. Sedan måste organisationen eller dess ledning ta ställning till de förändringsimpulserna och handla utifrån dem. Impulserna kan vara impulser utifrån och vissa inifrån själva organisationen. Hur man sedan tolkar dessa impulser och bearbetar dem beror på olika förhållanden i organisationen. När man studerar en organisation lägger man mest fokus på hur ledningen reagerar på förändringsimpulserna eftersom det är de som auktoriserar de åtgärder organisationen tar vid. Vid studerandet kan man se om ledningen tänker lång- eller kortsiktigt. En organisations för-måga att hantera förändringspressen beror på hur modig organisationen är och hur öppen den är för förändring. Nytänkande är problematiskt för de flesta organisationer och organisationer finner oftast trygghet i att hålla sig fast vid det bestående.
Den andra fasen handlar om att diagnostisera problemen och finna förklaringar bakom problemen. Genom erkännandet av problemet och orsaken bakom problemet kan man skapa underlag för de handlingar man måste ta vid för att göra en förändring. När denna fas är genom-förd är nästa fas strategivärdering och val av förändringsstrategi. När problem och lösning är tydligt för en organisation, så kan man arbeta vidare för att finna konkreta lösningar. Förutom att det kan vara svårt att se problemet, kan det även vara svårt att finna lösningar. I min studie tror jag att jag kommer se att organisationerna inte hade svårigheter att se problem och lösning. Det jag tror min studie kommer visa är att man valde som lösning på problemet att stänga ner Blåsmarks Bönhusförening och överlåta bönehuset till en förening som fortfarande var aktiv inom EFS. Inom organisationer är det även lätt hänt att det även finnas ovilja mot förändringar, till och med dem som aktivt arbetar för att blockera. Eftersom de organisationer jag kommer studera till stor del bestod av samma människor kommer det mest troligt inte finnas många motsättningar i överlåtandet av bönehuset men nedläggningen av Blåsmarks Bönhusförening
10
kan möjligtvis ha stött på delade åsikter hos dess medlemmar, möjligtvis även människor som aktivt försökt förhindra nedläggningen. Beroende på hur öppna människor är mot förändring kan man tillämpa olika modeller för att lösa situationen. Dessa modeller kommer inte jag gå in på och inte heller använda för att tolka mitt material och komma till en slutsats.
Efter strategivärdering och val av förändringsstrategier kommer nästa fas som är
implementering. När man valt vilken strategi man ska använda för att lösa problemet så gäller
det att tillämpa den. I studien jag genomför är det troligt att anta att man tillämpa den på det sättet att föreningen lades ner och överlät bönhuset till DUF.
Fasen som kommer efter implementering är evaluering och lärprocess. Denna fas ger organisationer chansen att utvärdera sina egna handlingar och genomförd förändring. Organisationen kan kolla om man nått det resultat som var önskvärt, vad man lärt sig under processen och om det är något man kan tillämpa i framtiden för kommande problem. Denna del kommer vara problematisk att få svar på i min undersökning eftersom Blåsmarks bönhus-förening lades ner och därmed inte förde några anteckningar efter dess upplösning. Vid under-sökandet av DUF kan man möjligtvis se de effekter implementeringen fick och därmed är det viktigt att studera båda föreningarna.
11
Bakgrund
Väckelserörelsen
Per Moritz skriver i årsboken Norrbotten 2008 (2008) om byabönen som uppkom i övre Norrland då befolkningens långa avstånd till kyrkan ledde till ett behov att på annat sätt tillgodogöra sig gudsordet. Det äldsta stöd man har funnit för byabönen i Norrbotten menar Moritz (2008) är från Råneå 1655 och Alvik 1674.
PÅ 1600-talet uppstod det en väckelserörelse inom tysk lutherdom som hette pietismen. Per Moritz skriver i Norrbotten 2008 (2008) om hur det var en väckelserörelse som ställde krav på; ”allvarsam, personlig fromhet och praktisk kristendom”. Rörelsen betonade att frälsningen var beroende på vad du i yttre goda gärningar utförde. Almqvist et al. (1979) skriver om hur det under 1700-talets början uppträdde pietistiska strömningar i Sverige. Ett tidigt spår i norra Sverige finner vi enligt Moritz (2008) i Piteå socken från 1727.
Det var i norra Sverige redan sedan 1600-talets mitt något som hette byabön, vilket innebar att man på glesbygden där det var långa avstånd till kyrkorna, förekom lekmannaledda husandakter där det lästes ur predikosamlingar och andaktsböcker. Det var byns bönder menar Moritz (2008) som turades om att hålla dessa samlingar i sina hem. Ur detta växte Nyläseriet fram under tidigt 1800-tal.
När de pietistiska strömningarna började uppträda i Sverige under 1700-talet började det enligt Almqvist et al. (1979) hållas religiösa sammankomster i hemmen. Samtidigt fann det inom kyrkan fördningar om att man regelbundet skulle gå på gudstjänst, tvång att döpa sig samt delta på nattvarden. Ur detta kom år 1727 Konventikelplakatet* som Almqvist et al. (1979) menar förbjöd andra religiösa sammankomster än kyrkans gudstjänster samt morgon- och aftonbön i hemmet. Plakatet kom till för att skydda landets religion men kom med tiden att försvagas och runt 1780-talet fick företrädare för Herrnhutismen rätten att bilda sammanslutningar och möten i specifika lokaler.
12
Konventikelplakatet rådde inte heller på den byabön som föregick i Norra Sverige enligt Per Moritz (2008) och Anders Jarlert skriver i Sveriges Kyrkohistoria (2001) hur konventikel-plakatet snarare var en symbol för det system som ville upprätthålla kyrkans enhet än att det i det svenska samhället egentligen fyllde en konkret funktion.
Mot 1800-talets mitt hade väckelserörelsen däremot organiserat sig så väl att kyrkan tog till hårdare tag och Almqvist et al. (1979) framhåller konventikelplakatet trots detta kom att av-skaffas 1858 men att det då ersattes med en ny konventikellag, som tillät att man samlades man inte under gudstjänsttid. Så när vi rör oss mot 1860-talet så menar Almqvist et al. (1979) att väckelsen brutit igenom i hela landet. Evangeliska fosterlandsstiftelsen hade exempelvis bildats 1856 menar Harald Gustafsson i Nordens historia (2007) och lyfter även Laestadianism, som bildades av Lars Levi Laestadius i Karesuando. Evangeliska fosterlandsstiftelsen och Laestadianismens menar Vanja Lövgren i sin artikel i Norrbotten 2008 (2008) kom att vid 1900-talet vara väl etablerade i Norrbotten. Laestadianismen var redan vid 1860 väl utbredd i hela Tornedalen och var likt Evangeliska fosterlandsstiftelsen en inomkyrklig rörelse.
Väckelsens byggande
Karlsson (2008) skriver i årsboken om länets väckelsebyggnader, dess byggande bruk och för-bruk. Hon framhåller hur det, fram till 1800-talets mitt, i princip var förbjudet (mer korrekt uttryckt problematiskt) att bilda egna samlingar och hålla möte. I Gelfgrens (2003) avhandling kan man emellertid utläsa att EFS gjorde en inventering redan 1957 och att det då fanns ungefär hundra fristående missions- och bönhus runt om i landet, de flesta framförallt i Mellansverige. Vidare menar Gelfgren (2003) att EFS själva inte kom att inneha egna samlingslokaler förrän 1800-talets slut och 1900-talets början. Fram till dess höll de till i skolhus eller kyrkans församlingssalar. Karlsson (2008) menar att eftersom EFS verkade inom den Svenska kyrkan fann inget behov av att bygga egna tempel. Detta kom däremot att förändras i början av 1900-talet då Gelfgren (2003) menar att den tidigare positiva hållning kyrkan haft gentemot EFS, på vissa platser kom att förändras mot det negativa. Det skrevs därmed i EFS årsberättelse 1901 att bygget av egna bönhus skulle bidra till ett ”oberoende såväl af godtycklig behandling från kyrkliga myndigheters sida som af behofvet att dela lokal med frikyrkliga och separatistiska föreningar.” Det är från denna tid, 1900-talets början fram till 1900-talets mitt som Karlsson (2008) menar att en omfattande byggnadsverksamhet tog fart som under 1900-talets andra hälft
13
kom att avta. Denna byggnadsverksamhet och etablering skedde både på länsnivå och nationell nivå. Det är under denna tidsperiod (1900-talets första hälft) som bönhuset i Blåsmark upp-fördes enligt den redogörelse Blåsmarks DUF lät sammanställa 1962 inför föreningens 50-års-dag. Bönhuset började byggas 1922 och det var i samband med detta som Blåsmarks bönhus-förening, som är delvis i fokus i denna uppsats, bildas. Att just bönhuset i Blåsmarks kommit att hamna i fokus i uppsatsen är inte otänkbart då Karlsson (2008) sin artikel framhåller att EFS hade sitt tyngsta fäste i södra Norrbotten och Blåsmark ligger söder om Piteå och nästintill gränsar till Västerbotten.
De skäl som uppges för bildandet av egna lokaler var enligt Karlsson (2008) en ambition att nå ut till så många som möjligt. Verksamheterna växte och de behövde därmed mer utrymme för att inte begränsa verksamheternas möjlighet att bli större. Vidare lyfter även Karlsson (2008) det manifesterande en egen lokal bidrog med. En egen lokal var ett kvitto på en självständig befintlighet och att man tillsammans kunde handla mot samma mål.
Vid byggandet av egna lokaler menar Almqvist et al. (1979) att när det gällde var byggnaderna uppfördes fanns olika lösningar inom varje församling. På landsbygden menar de att det ofta löste sig på så sätt att markägande medlemmar avvarade en bit tomt för uppförande av bönhus. Det går i Blåsmarks DUF 50-årsredogörelse (1962) att utläsa att det var fallet när Blåsmarks bönhus skulle uppföras 1922, det var då en tomt som skänktes av två av medlemmarna från Blåsmarks DUF.
14
Undersökning och analys
Föreningarnas arbete innan 1947
Blåsmarks DUF 1945
Årsredogörelsen från verksamhetsåret ger en inblick i vad som pågick på ett mer nationellt plan. Andra världskriget som pågått från 1939 fick sitt slut 1945 och även en liten förening som DUF i Blåsmark påverkades av det krig som pågått. Mötet hölls den 26e oktober 1945 och var det 33e årsmötet för DUF. De redogjorde för den tacksamheten men även oförståelse över varför just de blivit skonade medan människorna i grannländerna lidit. Bönhuset hade även varit ut-lånat till dem de kallade ”vårt broderfolk”. Till denna bakgrund kan man bilda förståelse när de skriver att arbetet under 1945 inom organisationen blivit lidande och mindre omfattande än föregående år.
Det första styrelsesammanträdet under året 1945 var den 4e februari. Något som de lyfte fram under detta möte var att på grund av brister av lokaler var detta ett gemensamt möte för DUF, söndagsskolan samt solglimten. Beslut kom sedan under mötet att möten för dessa olika föreningar skulle hållas separata i fortsättningen. Alla protokoll efter detta möte behandlar därmed bara DUF. Sekreteraren använder sedan adjektivet ’livligt’ om en diskussion de hade om att bilda en missionsförsamling för medlemmar över 40 år. Styrelsen i DUF kom under mötet aldrig fram till något beslut gällande denna fråga. Denna fråga togs aldrig upp senare på DUF:s möten enligt de protokoll som finns.
Andra styrelsesammanträdet under 1945 har ingen datumangivelse men är skrivet någon gång mellan februari och juli. Friluftsmötet bestämde man skulle hållas den 29 juli. Detta möte skulle annonseras om i kyrkotidningen och med affischer. Om vädret tillåter planerade de hålla det i en av styrelsemedlemmarnas trädgård och annars i bönhuset med början kl. 15. Förberedelserna inför friluftsmötet, som går att avläsa i protokollet, var att Emma Dahlbäck fick i uppdrag att beställa bröd för kaffeserveringen och Anton Risberg fick i uppdrag att anställa en kaffe-kokerska. Bönhuset planerades även att man skulle städa under lördagen kväll (datum icke an-givet) och dagen därpå skulle borden ställas fram. Det sista som togs upp på mötet var att ombud måste väljas inför en förbundskonferens som skulle komma att hållas i Gammelstad.
15
Protokollet därefter är fört vid friluftsmötet den 29 juli 1945. Man valde under detta möte ombudsval till förbundskonferensen i Gammelstad, som skulle hållas den 17–19 augusti. Styrelsen beslutade under mötet för fyra ombud och fyra ersättare. Detta var det enda som ned-tecknades under friluftsmötet.
Nästa styrelsesammanträde ägde rum den 15 oktober 1945 och handlade endast om information kring medlemskap i DUF. Det var fyra nya medlemmar som ej hade fått sina medlemskort. Under mötet diskuterade även styrelsen vilken dag de skulle hålla ungdomsmöte. Detta påvisar att trots DUF är De ungas förbund, så styrdes den genomgående av vuxna människor för de unga. Protokoll från det ungdomsmötet har jag ej kunnat finna. Sista beslutet som togs på detta möte var att årsmöte skulle hållas 26, 27, 28 oktober.
Vid nästa möte, den 22 oktober 1945 förbereddes det mest inför årsmötet som skulle hållas 26, 27, 28 oktober. Man arrangerade annonsering för årsmötet i kyrkotidningarna. Bröd skulle även beställas av sekreterare och en annan fick i uppdrag att ordna med en kaffekokerska. På mötet gick styrelsen även igenom styrelseval inför årsmötet. Tre personer skulle avgå från styrelsen och de tog upp kandidater till styrelsen. Under detta möte diskuterade man även vilka som stod i tur att avgå från söndagsskolan samt nya ledare till solglimt. Söndagsskolan och Solglimt var därmed i viss utsträckning en del av DUF. (Protokollsbok för DUF i Blåsmark, 16/10 1937 – 25/10 1948)
Blåsmarks DUF 1946
Det första styrelsesammanträdet år 1946 var den 13e januari. Länsförbundets kvartalsmöte, ungdomsmöte samt söndagsskola var det första som togs upp på mötet. Det diskuterades datum och tid när dessa möten skulle starta. Det sista som togs upp var att kaffekokerska skulle erhålla 3 kr vid varje arbetstillfälle, om inte mer begärs.
Styrelsesammanträdet därefter hölls den 17 juli 1946. Det beslutades under detta möte att man skulle hålla friluftsmöte den 21 juli på bönhusets gård. Styrelsen gjorde sedan en rad bestämmelser rörande friluftsmötet gällande fika, annonsering av mötet och arrangemang av borden. Det sista styrelsen diskuterade under mötet var val av ombud för en konferens som skulle äga rum i Öjebyn.
16
Nästa styrelsesammanträde ägde rum den 21 oktober 1946. På detta möte diskuterade styrelsen det kommande årsmötet. Det beslutades att årsmötet skulle hållas den 8–10 november. Övriga bestämmelser kring årsmötet beslutade styrelsen skulle bestämmas på ett styrelsesammanträde den 2 november. Nästa protokoll är från styrelsesammanträdet den 2 november. Sekreterare fick i uppdrag att ordna med bröd, samt skulle kaffekokerska ordnas inför årsmötet.
Årsredogörelsen för verksamhetsåret 1946 klargjorde tydligt deras missnöje för det gångna året, deras arbetsinsats och brist på engagemang. De uttryckte att det varit tungt att arbeta. Styrelsen hade under året inte varit lika engagerade som tidigare år. Det var även en brist på mängden arbetare i förhållande till mängden arbete. (Protokollsbok för DUF i Blåsmark, 16/10 1937 – 25/10 1948)
Blåsmarks bönhusförening 1945
På Blåsmarks bönhusförenings möten under 1945 diskuteras det mest kring restaurering och renovering av bönhuset. Föreningen beslutade bland annat på ett möte den 26 maj 1945 att utvändigt skulle bönhuset brädfodras, det går att konstatera i 1945 årsredogörelse att detta arbete genomförts. Inre restaureringen beslöt föreningen under samma möte att vänta med att diskutera tills ett senare sammanträde. Detsamma gällde renovering av lägenheten på över-våningen som efter renoveringen kunde uthyras. Vid nästa sammanträde den 5 juli 1946 beslöt styrelsen att reparera lägenheten på övervåningen, sedan måla och tapetsera. I november så hade man nästa styrelsesammanträde och lägenheten var vid detta tillfälle färdigt och de be-slutade att hyra ut 2 rum i lägenheten. Under årsmötet diskuterade föreningen fortsatt renoveringar. Ombyggnationer och restaureringar togs frekvent upp under mötena.
1945 var även ett intressant år för Blåsmark bönhusförening för det var först då det Andra Världskriget kommit att få sitt slut. Bönhuset hade under året ockuperats av flyktingar, som undanflytt kriget i sitt hemland. I årsredogörelsen förklarar de hur bönhuset fungerat som en bädd för deras broderfolk att sova i och ett ställe för de att känna sig hemma i.
Utifrån protokollen går det att konstatera att Blåsmarks bönhusförening hade hand om fastig-heten. Uppgifter som att framskaffa ved och sköta eldning utfördes av frivilliga. Städning av fastigheten var också en återkommande uppgift och även det gjordes av frivilliga inom för-eningen. (Protokollsbok för Blåsmarks bönhusförening 13/12 1941 - 11/2 1947)
17
Blåsmarks bönhusförening 1946
Diskussioner om renovering var fortsatt upprepande på möten under 1946. Målningsarbete och ombyggnationer i bönhuset togs beslut om redan på första styrelsesammanträdet under 1946. När renoveringen kom att bli färdig planerades invigning av bönhuset, vilket innebär att det fram till invigningen varit stängt.
Under återinvigningen av Bönhuset den 24 mars 1946 hölls det invigningstal, högmässa och sedan föredrag om renoveringen.
På senare möten under 1946 var det fortsatt diskussioner om restaurering. Styrelsen planerade genomföra målning av både utsida och insida av bönhuset. Årsmötet för 1946 beslöt man först den 7 januari 1947 att det skulle hållas den 18 januari 1947. (Protokollsbok för Blåsmarks bönhusförening 13/12 1941 - 11/2 1947)
Nedläggningen av Blåsmarks bönhusförening samt överlåtandet av
bönhuset 1947
Blåsmarks bönhusförening 1947
Blåsmarks bönhusförening fick sitt slut under 1947 års början. Det finns därmed endast tre protokoll där de mestadels kortfattat diskuterar nedläggningen av bönhusföreningen och DUF, samt överlåtelsen av bönhuset till DUF. På det första sammanträdet med Blåsmarks bönhus-förening den 7/1 1947 beslutade styrelsen att årsmötet skulle hållas den 18/1 1947. På detta första möte tog de även för första gången upp frågan om att lägga ner föreningen och överlåta bönhuset. Styrelsen tog beslutet att lyfta frågan på det kommande årsmötet.
På årsmötet den 18 januari diskuterades eldning och uppvärmning av bönhuset samt städning och skurning. Anton Risberg återvaldes än en gång som vaktmästare. Senare kommer bönhus-föreningen in på frågan om överlåtelsen av bönhuset till DUF. Blåsmark bönhusförening erbjöd att med gällande tillgångar, skulder och stadgar överlåta bönhuset. Följande var motiveringen för överlåtelsen: Det var praktiskt taget samma människor i båda föreningarna och underhållet av bönhuset skedde nästan fullständigt av DUF:s medlemmar. Frågan diskuterades enhälligt och ingående. Det var ingen som tycktes vara emot överlåtelsen eller
18
nedläggningar av den egna föreningen. Därmed överläts bönhuset, inventarier och Länsstyrelsens fastställda stadgar, samt bönhusföreningens skuld på 4,300 kr med full ägande-rätt till Blåsmarks DUF. För att bekräfta detta beslut skulle Blåsmarks bönhusförening hålla en extra stämma den 1 februari kl. 16. På mötet den 1 februari 1947 upplästes det tidigare protokollet från årsmötet och inga anmärkningar gjordes. Styrelsen lyfte än en gång frågan om nedläggningen samt överlåtelsen av bönhuset till DUF, varvid full enighet rådde. Därmed beslutades det enhälligt att bönhuset skulle övertagas av Blåsmarks DUF. Det sista som skrevs i Blåsmarks bönhusförenings protokoll var: ”Så avslutades den föreningens historia!”. (Protokollsbok för Blåsmarks bönhusförening 13/12 1941-11/2 1947)
Blåsmarks DUF 1947
En av de första sakerna DUF hade hand om under 1947 var bibelveckan. I protokoll från styrelsesammanträdet den 2 februari behandlar styrelsen frågan om bibelveckan, som sedan kom att hållas i april. Inför detta förberedde styrelsen talare men det var fortfarande oklart. Under ett senare sammanträde den 3 mars genomgicks bibelveckans program samt fastställdes. Vilka präster som kunde medverka var vid detta möte fortfarande oklart, och därmed kunde ärendet inte slutbehandlas. Först vid sammanträdet den 13 april 1947 utformades bibelveckan färdigt.
Under det första mötet den 2 februari 1947 beslutade styrelsen även att skicka bidrag till Hjälp-kommittén för Finlands barn. Styrelsen beklagade sig över det lilla de skickade men detta berodde på att DUF under denna tid ledde insamling för Muonis församling. Det var även under detta möte som man tog upp frågan om övertagandet av bönhuset för första gången i DUF:s protokoll. I protokollet poängterades det tydligt att detta var viktigt för DUF och hur nöjda styrelsen var över att denna fråga var så gott som avklarad. Det hade den 1 februari beslutats att DUF skulle få överta bönhuset. DUF blev då även tvungna att skaffa fram lagfartshandlingar (dokument som visar hur de förvärvat fastigheten) samt andra dokument som påfordras för ett lagligt förfarande vid överlåtelse av egendom.
Andra möten som anordnades under 1947 av DUF var bland annat friluftsmöte på bönhusets gård. Förberedelser inför friluftsmötet ordnade styrelsen med på möte den 25 juli 1947. Talare, annonsering samt servering av kaffe, bröd och läsk som skulle göras på mötet. Själva frilufts-mötet höll de den 3 augusti där diverse predikanter höll föredrag och ledde böner. I protokollet
19
från friluftsmötet redovisas det tydligt att vädret ej var bra och därmed höll DUF mötet inne i bönhuset och det var även färre människor än vanligt p.g.a. den dåliga väderleken.
I och med övertagandet av bönhuset fick DUF besluta i frågan om att hyra ut lokaler i bönhuset till Hortlax skolstyrelse på ett styrelsesammanträde den 17 augusti 1947. Styrelsen diskuterade ingående skolstyrelsen förfrågan, det fanns även enligt DUF:s protokoll de som ej önskade uthyra den lilla salen och köket till Hortlax skolstyrelse. Styrelsen kom trots detta att godkänna förfrågan och erbjuda uthyrning bland annat. för att deras egna barn komma att få undervisning där.
Nästa styrelsesammanträde under 1947 hölls den 20 oktober och det beslutades om det kommande årsmötet. Styrelsen beslöt enhälligt att det skulle hållas 21 till den 2 november. Förberedelser inför detta årsmöte var ordnande av kaffeservering och kaffebröd, annonsering av årsmötet samt upprättande av årsberättelse. Sedan bönhuset införlivats behövdes även tablå över föreningens ekonomiska ställning. I och med övertagandet behövdes det även tillsätta en ny i tjänsten som bönhusets vaktmästare. Styrelsen beslutade att tillsätta tjänsten på det kommande årsmötet. Arbetaruppgifterna för vaktmästartjänsten redogjordes däremot på detta möte och under årsmötet den 1 november tillsatte man inte platsen men man klargjorde tjänstens utformning.
Under årsredogörelsen för DUF:s verksamhetsår 1947 uttrycktes det tydligt att det varit brist på engagerade inom föreningen. Arbetet för DUF hade under året fortgått så som det lämpligast kunnat ordnas. Ett exempel på detta är de ungdomsmötena som tidigare hållits var 14e dag men som det här året hållits mer sällan. Det mest glädjande som togs upp vid årsmötet, för föreningen, var övertagandet av bönhuset. Styrelsen hade enligt protokollet länge önskat och längtat efter eget bönhus. Styrelsen beskriver överlåtelsen som glädjande då det skett utan stridigheter och Bönhusföreningen lämnade utan misstro över bönhuset till DUF. Vidare önskade dem kunna bibehålla bönhuset i värdigt skick samt att det skulle fungera som en samlingsplats och gemensamt hem för DUF. (Protokollsbok för DUF i Blåsmark, 16/10 1937 – 25/10 1948)
20
Blåsmarks DUF efter övertagandet av bönhuset
Blåsmarks DUF 1948
Det första sammanträdet med DUF:s styrelse under 1948 ägde rum den 19 januari. Vid detta sammanträde gjorde styrelsens bestämmelser kring den kommande bibelveckan. Styrelsen beslöt även att den 25 januari skulle DUF hålla kvartalsmötet. Mötet hölls den 25 januari och det enda som togs upp enligt protokollet var vem som skulle anställas som predikant. Föreningen tog beslutet genom slutna sedlar.
Blåsmarks DUF hade sedan tidigare år tagit över bönhuset efter det att Blåsmarks bönhusförening lagts ned. Därmed var det många punkter under årens möten som behandlade restaurering av bönhuset. Under 1948 års första styrelsesammanträde bestämdes det att vakt-mästarens boning skulle ställas i ordning för vaktmästaren att bo i. På styrelsesammanträde den 7 februari bestämde man att brunnen på bönhusets gård skulle restaureras. Lackering av bön-husets golv beslutades utföras på ett sammanträde med styrelsen den 7 juli samt att uthusens utsida skulle målas. Ytterligare arbete på bönhuset beslutades om på styrelsens sammanträde den 18 augusti.
Den 7 februari var det andra sammanträdet med DUF:s styrelse och de redogjorde där för det bidrag de tänkte lämna till Finlands barn. Styrelsen tog även hand om mindre förberedelser inför årsmötet och bibelveckan.
Den 7 juli hölls nästa styrelsesammanträde som till stor del handlade om bönhuset. Styrelsen beslutade att hyra ut den lilla salen till Hortlax skolstyrelse även nästa läsår för samma summa. Friluftsmötet beslutade de att hålla den 1 augusti ifall det var möjligt att talare kunde delta detta datum. Vid styrelsesammanträdet den 26 juli valdes det istället att friluftsmötet skulle hållas den 31 juli för då kunde talare erhållas. Bröd till kaffeserveringen för 100 personer skulle ordnas inför detta möte samt annonsering av mötet skulle göras i ortstidningarna.
På styrelsens sammanträde den 18 augusti lyftes det att en av predikanterna skulle lämna Hortlax församling för att tillträda plats som förbundets resetalare. Den 28 augusti bestämdes det att DUF skulle hålla avskedsfest för honom. Annonsering för denna tillställning skulle göras
21
i kyrkotidningen samt på affischer. Serveringen skulle ordnas av styrelsens damer. Serveringen beslutades på ett senare möte skulle betalas genom frivillig kollekt.
Det sista protokollet under 1948 är årsberättelsen som uttrycker DUF:s oro för brist på engagemang och intresse. Det var få som gick på föreningens vanliga möten under året men de hade ändå hopp eftersom det vid de större mötena, så som kvartalsmötena, bibelveckan, sommarmötet, offerstunderna och årsmötena varit större skara som deltagit. I årsberättelsen beskriver de 1948 som ett lugnt år. De redogör även för vaktmästarplatsen och att den fyllts av fru Hanna Vennberg. I övrigt fanns det inget mer nämnbart i 1948 årsberättelse. (Protokollsbok för DUF i Blåsmark, 16/10 1937 – 25/10 1948)
22
Analys och slutdiskussion
Syftet med denna studie var att undersöka nedläggningen av Blåsmarks bönhusförening och överlåtelsen av bönhuset till Blåsmarks DUF. Ett antal frågeställningar formulerades för att uppfylla syftet. Frågorna kommer att besvaras utifrån min teoretiska referensram, organisationsteorin och den analytiskt-rationella modellen.
Föreningarnas arbete innan Blåsmarks bönhusförenings nedläggning
Varje förening har jag studerat två år innan nedläggningen och överlåtelsen av bönhuset. Respektive föreningsarbete var under dessa två år till stor del densamma. DUF:s arbete under 1945 var mindre omfattande än tidigare år på grund av Andra världskriget som fick sitt slut under detta år. Sverige, som var uttalat neutrala i Andra världskriget, påverkade ändå en liten förening i Blåsmark. Bönhuset var utlånat till finska flyktingar och detta innebar att bönhuset inte fanns tillgängligt vilket ledde till brist på lokaler och DUF fick föra möten med andra föreningar i början av året.
Både 1945 och 1946 anordnades friluftsmöte av DUF. Förberedelserna inför detta möte var i form av annonsering, servering och talare. Utifrån protokollen var detta ett av de största evenemangen föreningen anordnade eftersom förberedelserna inför mötet tas upp på många av föreningens sammanträden. Årsmötet är ett annat stort evenemang som föreningen anordnade under året. Både 1945 och 1946 höll DUF årsmöte i slutet av året, som krävde förberedelser i form av annonsering, servering, nya kandidater till styrelsen och talare.
1946 årsredogörelse förklarade föreningen missnöje över det gångna året, deras arbetsinsats och brist på engagemang. Arbetet hade varit tungt. Under årets första möte tog styrelsen upp Länsförbundets kvartalsmöte och ungdomsmötet, så det var möten DUF arbetade med under 1946 men det finns ingen information om dessa möten från 1945.
Blåsmarks bönhusförenings arbete var främst fokuserat bönhuset under 1945 och 1946. Bönhusets utsida brädfodrades och lägenheten på övervåningen renoverades för uthyrning under 1945. Frågor rörande ombyggnationer och restaureringar togs frekvent upp under föreningens möten.
23
1946 var snarlikt 1945 för Blåsmarks bönhusförening. Målningsarbete utfördes och var färdigt till återinvigningen, som bönhuset anordnade till den 24 mars 1946.
Fortsatta diskussioner om renoveringar fördes under 1946 men förutom detta anordnade de årsmöte för föreningen.
Nedläggningen av Blåsmarks bönhusförening samt orsakerna bakom
Min fråga kopplad till denna rubrik var vilka problem Blåsmarks bönhusförening hade innan nedläggningen och överlåtelsen av bönhuset. Utifrån protokollen hade dock inte föreningen några problem som låg bakom beslutet att lägga ner verksamheten och överlåta bönhuset. Orsakerna bakom var istället mer en praktisk och logisk följd av föreningarnas uppbyggnad. Blåsmarks bönhusförening förklarar det som att båda föreningarna nästan fullständigt bestod av samma människor och DUF utför till stor del arbetet kring bönhuset. Att ha två separata föreningar sågs därmed inte som en nödvändighet. nedläggningen nämns däremot bara i Blåsmarks bönhusförenings protokoll och aldrig i DUF:s protokoll.
Den tydligaste följden av nedläggningen var att bönhuset överläts till Blåsmarks DUF. Varken DUF eller Blåsmarks bönhusförening ställde sig emot detta beslut enligt protokollen utan beslutet var i både föreningarna enhälligt. DUF fick därmed ta över bönhuset med gällande tillgångar, skulder och stadgar. Frågan diskuterade på tre sammanträden av Blåsmarks bönhus-förening innan de kom till ett slutgiltigt svar.
För DUF var det ett glädjande besked att få överta bönhuset. Styrelsen för DUF nämnde över-tagandet av bönhuset för första gången på ett sammanträde den 2 februari 1947. Utifrån protokollen var det en otroligt viktig händelse för DUF när de fick ett eget bönhus. Bönhuset för DUF innebar definitivt mer arbete men under årsredogörelsen för verksamhetsåret 1947 uttrycker de enbart glädje över att ha fått ta över bönhuset.
DUF efter övertagandet av bönhuset
För att se hur övertagandet av bönhuset påverkade DUF har jag undersökt protokollen redan från 1947 eftersom det var under det årets början som Blåsmarks bönhusförening lades ner och bönhuset överläts till DUF. Många av det arbeten som DUF gjorde innan övertagandet utfördes
24
även under 1947 och 1948. Friluftsmötet anordnades fortfarande under dessa två år av DUF. Årsmötet anordnades också fortfarande av föreningen under 1947 och 1948.
Återkoppling till den teoretiska referensramen
Det första steget i den analytiskt-rationella modellen problemerkännande och
problem-beskrivning, handlade om hur organisationer hela tiden är utsatta för förändringsimpulser och
att det är upp till organisationen att uppfånga, förstå och tolka dessa impulser. Utifrån läsningen av protokollen som fördes av DUF och Blåsmarks bönhusförening innan överlåtelsen av huset kan man inte se att det fanns några problem som ledde fram till beslutet att överlåta bön-huset till DUF. Förändringsimpulserna uppfattas ha kommit inifrån organisationen DUF i och med att en av motiveringarna för överlåtelsen var att det i båda organisationer, DUF och Blåsmarks bönhusförening, satt praktiskt taget samma medlemmar. Dessutom kan man efter övertagandet av bönhuset utläsa i DUF:s årsredogörelse 1947 att det funnits en önskan och längtan efter eget bönhus vilket kan ses som en impuls inifrån föreningen, som således kan betecknas som en förändringsimpuls.
Man kommer då in på det andra steget i teorin som handlar om diagnos och att finna förklaringar bakom problemet. Vid läsning av protokollen framkommer det inte som ett problem att de två skilda föreningarna samexisterar. I och med att båda föreningar, enligt deras egna anteckningar, bestod av samma människor och beslutet att överlåta bönhuset till DUF var enhälligt. Förklaringen till de förändringsimpulser som kom inifrån organisationen kan således tänkas vara en strävan om att bara behöva sköta de två föreningarna som en förening. Vidare kan man dock se att DUF velat ha ett bönhus då de uttrycker att det ska fungera som en samlingsplats och gemensamt hem för föreningen. Detta är det DUF således saknat tidigare. Detta kan man vidare koppla till den tidigare forskningen och det Lina Karlsson (2008) uttrycker i sin artikel där hon framhåller hur det inom rörelserna var ett allmänt mål att äga en egen lokal. Detta menar Karlsson (2008) hade en stärkande funktion för grupperna och utifrån DUF:s protokoll uppfattas övertagandet som positivt och stärkande för gruppen då de benämner det som ”ett gemensamt hem”.
Då behandlas det tredje steget i modellen som är strategivärdering där man finner lösning på problemet och den lösning man hade på problemet var att överlåta bönhuset, dess tillgångar, skulder och stadgar till DUF.
25
Det fjärde steget, implementering, berör frågan om vilka åtgärder som togs vid och utifrån protokollen kan man utläsa att Blåsmarks bönhusförening först vid årsmötet den 18 januari 1947 diskuterar frågan om överlåtelsen och tar beslutet att överlåta bönhus, inventarier, skulder och stadgar till DUF. Detta bekräftades vid en extra stämma för Blåsmarks bönhusförening den 1 februari 1947 där full enighet rådde och Blåsmarks bönhusförening slutade att existera.
För att besvara frågan om hur detta påverkade DUF och hur de arbetade efter övertagande av bönhuset kan vi förhålla oss till det femte steget i modellen, evaluering och process, som handlar om att utvärdera förändringsprocessen. DUF behövde bland annat efter avslutad över-låtelse, införskaffa lagfartshandlingar (dokument som visar hur de förvärvat fastigheten) samt andra dokument som påfordras för ett lagligt förfarande vid överlåtelse av egendom. DUF behövde även besluta i frågor rörande bönhuset, i och med att de numera var ägare till det, och således beslutade de bland vid ett styrelsesammanträde den 17 augusti 1947 att hyra ut salar till Hortlax skolstyrelse.
Vidare var DUF, efter övertagande av bönhuset, även tvungna att titta över föreningens ekonomiska ställning. Det blev även föreningens uppgift att tillsätta en ny i tjänsten som vakt-mästare, något som tidigare gjordes av Blåsmarks bönhusförening när de varit ägare av bön-huset. Vid årsmötet 1947 uttrycker DUF det som inom evaluering och process kan beskrivas som att man nått önskat resultat då de beskriver övertagandet av bönhuset som det mest glädjande under det gångna året. Vidare utvärderas överlåtelsen vid årsmötet som glädjande då det skedde utan stridigheter och utan misstro från Bönhusföreningens sida. Under 1948 kan man avläsa att de diskuterade kring restaureringar av bönhuset och bönhusets gård.
Vidare forskning
Vid läsning av tidigare forskning framkom det tydligt att forskning kring frikyrkorörelsers byggnader är sparsam och att det finns en brist av samlad kunskap kring dessa byggnader. Lina Karlsson (2008) framhåller i sin artikel att dessa bebyggelser är ett förbisett kulturarv som trots återbruk idag står öde eller rivs. I den rapport som är skriven av Almqvist et al. 1979, nästan 30 år innan Karlssons artikel, hur dessa byggnaders framtid är oviss och att det finns en avsaknad av kunskap när det gäller ställningstaganden kring frågor om dessa byggnaders bevarande. Det
26
är därmed väl motiverat att studera dessa byggnader för att kunna ta ställning kring dessa byggnaders framtid och bidra till den avsaknad av kunskap som finns.
Ett tänkbart ämne för vidare studier är en undersökning av bönhusets, i Blåsmark, uppkomst. Vid läsning av materialet uppdagades det för mig en glimt av den process som skedde då bön-huset skulle uppföras. Det skulle vara möjligt att; utröna orsakerna bakom dess uppförande, belysa medlemmarnas engagemang och uppoffringar samt sätta det i perspektiv till hur andra väckelsebyggnader uppkom runt om i landet inom väckelserörelsen.
27
Käll- och litteraturförteckning
Otryckta källor
Arkivcentrum Norrbotten
Protokollsbok för D.U.F i Blåsmark 16/10 1937 – 25/1 1948, Arkiv 1941, vol. 1 A1a, EFS Blåsmark, Arkivcentrum Norrbotten
Protokollsbok för Blåsmarks bönhusförening 13/12 1941 – 11/2 1947, Arkiv 1941, vol. 3 A3a, EFS Blåsmark, Arkivcentrum Norrbotten
Referenslitteratur
Ahrne, G., Ahrne, G. & Svensson, P. (2011). Handbok i kvalitativa metoder. (1. uppl.) Malmö: Liber.
Almqvist, T., Johansson, H. & Simonsson, L. (1979). Vad folket byggde: ett utkast till
folkrörelsernas byggnadshistoria. (2. uppl.) Stockholm: Sveriges arkitekturmus..
Bakka, J.F. & Fivelsdal, E. (2006). Organisationsteori: struktur, kultur, processer. (5., rev. och aktualiserade uppl.) Malmö: Liber.
Bengtsson, Å. (2011). Nyktra kvinnor: folkbildare, företagare och politiska aktörer : Vita
bandet 1900-1930. Diss. Lund : Lunds universitet, 2012. Göteborg.
Fejes, A. & Thornberg, R. (red.) (2009). Handbok i kvalitativ analys. (1. uppl.) Stockholm: Liber.
Gelfgren, S. (2003). Ett utvalt släkte: väckelse och sekularisering : Evangeliska
fosterlands-stiftelsen 1856-1910. Diss. Umeå : Univ., 2003. Skellefteå.
Gustafsson, H. (2007). Nordens historia: en europeisk region under 1200 år. (2., [aktualiserade] uppl.) Lund: Studentlitteratur.
28
Jansson, S. (1981). Förening och gemenskap: en etnologisk studie av föreningslivet i en
svensk småstad: Enköping 1880-1970 = [Association and community] : [an ethnological study of associational life in a small Swedish town] : [Enköping 1880-1970]. Diss.
Stockholm : Univ.. Stockholm.
Jarlert, A. (2001). Sveriges kyrkohistoria 6 Romantikens och liberalismens tid. Stockholm: Verbum i samarbete med Svenska kyrkans forskningsråd.
Karlsson, L. (2008). Vad väckelsen byggt och brukat i Norrbotten: presentation av länets väckelsbyggnader, i bruk och ur. Norrbotten. (2008, s. [52]-79)
Lövgren, V. (2008). Vinden blåser vart den vill: kort översikt över väckelsen och frikyrkornas utbredning i Norrbotten från förra seklsets början och in på 2000-talet. Norrbotten. (2008, s. [40]-51).
Moritz, P. (2008). Nyläseriet. Norrbotten. (2008, s. [8]-38).
Landberg, E., Rönnbäck, K. & Moritz, P. (red.) (2008). Norrbotten: årsbok 2008. Luleå: Norrbottens hembygdsförbund.
Bilder
Från EFS Blåsmark . (u.å). Bildspel EFS Blåsmark 100 år [Fotografi].
