Studier över adjektivsuffixet -ot i svenskan

STTJDTER

OVER

ADJEKTIVST]FFIXET

I

SVENSKAI\

AV

SVEi{

BtrI\ISON

C.\M.K.

GLEERUP

SKRIFTER UTGIVNA

STI-]DIER

OVER

ADJTI(TIVST]

T

'IXtrT

I

S\TtrNSI(AN

AV

SVtrN

BtrNSON

C.\A/.K. GLEERTIP

l

och trgckta med bidrag ttr Ldngmanska kttltttrfonclen.

LUND 1951

SKRIFTER

STT]DIER

OVER

ADJEI(TIVST]

T

'IXTT

-ot

t

SVENSI(AN

AV

SVtrN

BENSON

C.\A'.K.

GLEERI]P

8

I

och trgckta med bidrag ttr Langmanska kttltttrfonclen.

LUND 1951

Inn ehflll sforteckni n g.

Forord

Inledning

Suffixet -ot i fornsvenskan

Suffixe t -ot i nysvenskt skriftsprfi.k

Suffixet-ot isvenskadialekter ...:..

Exkurs I. Suffixet -ot i Bornholmsmfllet

Exkurs II. Suffixet -ot i norska dialekter

Sammanfattning .... Register L itteraturf d rteckning Kartbilagor V 1 t1 38 b7 162-167 204-207 208 2r7 226 237 Kartftirteckning.

I Metates vid adj. stollot

II Utvecklingen av -6ttr i norska mfll

III Frekvensen av -ot .

IV a-b Utvecklingen av e. -otter i svensha mflI

V a-b Utbredningen av suffixe t -ug samt dess f orhflllande suffixet -ot i svenska mfll ...'

VI Utbredningen av typen

naltot-L76 206

.

2tL Bilagorna till Bilagorna Bilagorna

Nhr jag under mina licentiatstudier skulle vtilja ett avhandlings-[mne, fdste

min

]H.rare, professor

K.

G. Ljunggren

min

uppmirk-samhet

pfl att

skflnemfi.Iens ordbildningssystem borde goras

till

foremfll

for

en undersokning.

I

anslutning

tiII

detta uppslag kom

min

licentiatavhandling

att

behandla

olika

adiektivsuffix

i

Gota-lands dialekter.

For

doktorsavhandlingen valde

jag

att

bryta

ut

vissa problem

rorande

suffixet -ot.

Samtidigt

som

undersokningsomrfldet

ut-vidgades

tiII

att

omfatta hela det svensksprf,kiga omr6,det, fingo

de historiska synpunkterna okat utrymme.

Professor l-,junggren har stddse

foljt

mina forskningar med stort

intresse.

Atskilliga

problem som

mer

eller

mindre direkt

berora

foreliggande avhandling

ha

diskuterats pf, hans seminarium och

sjhlv har han verksamt bidragit

till

problemens fixerande. Han har

dHrjhrnte granskat

min

avhandling

i

manuskript och korrektur.

tror

aIIt detta tackar

_iag

honom uppriktigt.

Till

professor emeritus Natan Lindqvist

i

Uppsala

framfor

iag

ett vordsamt tack

for

vad han betytt

for

denna avhandlings

till-komst.

Han

hade

sjflIv en

gflng forberett

en

hartlflggning av

suffixet

-ot for

Atlas over svensk

folkkultur,

och samtidigt som

han pfl mig overlAt fullfoljandet av denna kartlflggning sthllde han

ett omfattande excerptmaterial

till

mitt

forfogande.

Jrg

fick

dven

formflnen

att

vid

hans

seminarium upptaga vissa

problem

till

debatt.

Professor

Ivar

Lindquist har haft godheten att lflsa korrektur pflr

mitt

arbete. Han

har

dflrvid beredvilligt diskuterat vanskliga

ety-mologiska sporsrnfll

och

generost

stillt

sitt

stora fornsprflkliga

kunnande

till

forfogande.

Det hr med sflrskild vH.rme jug

vill

tacka chefen

for

frflmjat mina

forskningar.

Hans

djrpgflende

insikter

i

nordisk sprflkhistoria

och

dialektologi

ha

liksom

hans personliga upp-muntran

for

mig

utgjort

ett ovflrdeligt stod.

Docent Rertil Molde tackar

jrg

hjflrtligt

for

den moda han lagt

ned pfl korrekturldsning och

for

de vHrdefulla sakliga pflpekanden

han gjort.

Under arbetets gflng har

jrg

haft

ti[felle

r6.dgora mig med olika

specialister

i

fltskilliga frflgor. Jag

vill

hflr med sdrskild tacksamhet

nHmna mag. art. Aage Rohmann, l[roverksadjunkten

fil.

Iic.

NiIs

Tiberg och

docenten

Bertil Ejder

samt arkivarierna

Ingemar

Ingers och Richard Broberg.

For den beredvillighet och hjHlpsamhet, varmed material

stillts

till

mitt

forfogande tackar

jag

vidare chefer och

tj[nstemin

vid

Landsmflls- och folkminnesarkivet

i

lJppsala, Svenska Akademiens

ordboksredaktion

i

Lund.

Norsk Mfllforearkiv

i

Oslo,

Universite-tets F'olkeminnessamling

i

Rergen, Udvalg

for

Folkemaal

i

Kopen-hamn och Institutet

for

ortnamns- och dialektforskning

i

Goteborg.

Fil.

kand. Sten-Bertil !'ide,

fru

Sonja

lfolmb[ck

och

f.

universi-tetsvaktm[staren

Frits

Jonsson tackar jag

_for

hjelp

med

excerpe-ring, kontroll och kartritning, kanslibitr6det froken Kerstin Ekberg

for

upprflttandet av litteradurforteckningen.

Till

sist tackar jag mina

forHldrar och

min

hustru

for

deras

aldrig svikande uppmuntran och hjdlp.

Arbetets natur har

gjort

att

jrg till

storsta delen mflst bygga pfl

andra

dialektupptecknares

material. Under

upptecknings- och

studieresor

i

sodra Sverige och pf, Bornholm

har jag

dock

i

viss

utstrflckning

varit

i

tillfhlle

att

verifiera arkivens material.

Lund

i

oktober 1951.

Inledning.

Man

skiljer

i

sprflket stundom mellan

arvord

och l6Lnord. Ur synkronisk synpunkt

kan

en annan

distinktion

goras, n6.mligen

rnellan arvord och nybildningar. Med arvord forst6.s dA

ord

som

anvhndas

i

den gestalt, som den talande

l[rt

sig dem. Samtidigt

ford.ras

att

orden skola

ha

viss hhvd

i

vederborandes sprfi.kligu

miljo. Med nybildningar menas Ater ord, som av individen skapas

for

anvH.ndande

i

ett

visst ogonblick,

eller ord,

som

utan h[vd

anvH.ndas av en viss individ och som skilia honom fri.n hans miljo.

Denna

tudelnirg tarvar

emellertid

en

nHrmare

analys

for

att

kunna sdttas

i

samband med avledningsforeteelserna.

F

lertalet

avledda

ord,

som en

individ

anvinder,

flro

arvord

enligt ovan givna definition.

En

skillnad

kan

ernellertid goras

mellan

fyra

viktiga

grupper av avledda arvord.

Den forsta utgores av avledningar, vilkas grundord

[r

dott och

vilkas suffix icke hr produktivt

i

den talandes spr6.k. Som exempel

kan ndmnas adjektivet stackot

i

en rikssprflkstalande svensks mun.

Grundorde,t

[r

okdnt

for

honom och

han

saknar

mojlighet

att

gora nybildningar pfl -ot.

En

andra grupp bildas

av

avledningar

i

vilka

grundordet dr

levande

men suffixet improduktivt.

Som exempel

kan

n5"mnas

ordet

krokot

i

nusvenskt riksspr6.k.

Den tredje gruppen utgores

av

ord,

i

vilka

grundordet

[r

dott men suffixet levande.

Ett

exempel

[r

adjektivet illbattig.

Den

fjrirde

grlrppen

kan

exemplifieras med adjektivet stenig.

Sflvil

grundord sorn

suffix

[r

varje

rikssprflkstalande svensk

vfllbekant.

Denna sista

grupp stflr

nSrbildningarna m)'cket

nira.

En

ny-bildning

av

fullt

begripligt

slag uppstf,r,

nhr

en

talande

av

ett

vhlk[nt

grundord och

ett

vilkflnt

suffix bildar ett

nytt

ord

efter

khnt

monster.

Som

exempel

kan

nhmnas

adjektivet grtiddig

i

frasen , jag har

blivit

griiddigl orn fingrarna).

I

I I

I

GrH.nsen mellan

grupp

fyra

bland

arvorden

och

nybildningar

kan icke hS.llas skarp. Mflngen gflng anvH.nder en

individ

ett ord,

som har hflvd

i

hans

miljd

men som individen sjzilv icke har hort

utan

bildar

efter

forefintligt

monster.

Arvord av

fjzirde gruppen kunna tillsammans med nybildningar karakteriseras som levande

avledningar.

I

motsats

hirtill

ffl sflttas arvord

i

trilngre bemhrkelse,

d.v.s. arvord tillhorande grupperna ett, tvfl och tre.

Aven

i

en

relativt

sluten sprflLkvHrld, t.ex. en dialekt, inkomma

ideligen

lflnord.

Mf,.nga

av

dessa ansluta sig

formellt

till i

den

slutna sprikvflrlden forekommande kategorier och assimileras lett.

Ordet

duktig

i

svenskan ansluter sig numera nhra

till

arvord av

grupp

tre. Det >k[nns, icke

som

lfinord.

Ordet innehflIler dock

en stam som saknar hemul

i

svenskan. Som

lflnord

, _kd,nns,

dhr-emot

ett adjektiv

som blas6. Ordet

har pfl

grund

av sitt

suffix sv6.rt

att smilta

in

i

sprfi.kets bo,iningssystem.

Nu

[r

att mhrka,

att

vissa dialekter praktiskt taget sakna vissa

suffix,

som

hro

produktiva

i

rikssprflket,

eller

ocks6. anvdnda

i

rikssprflket forekommande

suffix

rned

for

rikssprflket frflmmande

funktion

och betydelse. I-,,ikasfl forekomma

i

fltskilliga

dialekter

levande

suffix,

som antingen

helt

saknas

i

rikssprflket

eller

dhr

upphort

att

vara produktiva.

Skenbart innehfllla

vi.rt

rikssprflk

och v6.ra dialekter

fler

av-ledningsmojligheter

[n

vad noden kr5.ver.

En

stor

m[ngd

utvhgar

stfl

till

buds,

om

man

till

ett

substantiv eller verb

vill

bilda

ett

adjektiv.

Vissa

suffix

lflggas f

oretredesvis

ti[

nominala

stammar,

andra f

oretredesvis

till

verbala.

Full

konsekvens

rflder

dock icke

h[rvidlag.

Mflnga

suffix ha

under tidernas lopp

undergfltt f

unktions-

och

betydelseutvidgnittg

eller

fltminstone

f

rekvensutvidgnirrg.

I\[otsvarande

typer

av

inskrflnkningar

ha

ii.ven

forekommit.

Dessa foreteelser

kunna studeras historiskt, geografiskt och strukturellt.

Suffixvalet

vid

levande ar,lednirg regleras

frlmst

av

analogier.

Ursprunget

till

det ordbildningselement, som behandlas

i

fore-liggande arbete,

hr

omgivet

av ett

visst dunkel. Suffixet

[r

icke

belagt

i

gotiskan och synes sakna motsvarigheter

i

utomgermanska

spr6.k. Det bestflLr

i

de

hldsta germanska spr6.ken

av

-ht-,

endast

ha bildat

denominativa,

icke

deverbativa

adjektiv,

och

den centrala betydelsen tycks ha

varit

, _forsedd med > .

Suffixet har med ett undantag icke

blivit

foremfll

for

monogra-fisk behandling

i

nflgot spr6.k. For t5rskans del foreligger ett kort-fattat specialarbete a\r Julius

Haltenhoff,l

eljest fr"ro

vi

hdnvisade

tiII

kortare notiser

i

arbeten som Kluge Nominale

Stammbildungs-lehre, Noreen Utkast

till

forelhsningar

i

urgermansk judldra, dens.

Abriss der urgermanischen lautlehre, PauI Deutsche Grammatik V,

Rydqvist Svenska sprfi.kets lagar,

Torp

Gamalnorsk ordavleiding,

Kock

Svensk ljudhistoria, Wess6n Svensk sprflkhistoria

II

m.fl.

En

sak

av

stort intresse,

vilken

iakttagits redan

av

Kluge,

[r

att

den vokal, som

foregfil

-ht-,

kan

v6,1la palatalomljud

i

forn-engelskan. Kluge

anfor

som exempel BErneht(e) och stcbneht(e)

vid

sidan

av

ltorneht

(e) och

stdneht (r)

.' I

isl.

v6.llar suffixet

u-omljrd.

N6.gra

s[kra

spflr

av

omljtrd,

vflltrat

av

detta' suffix, finnas knappast

i

fornsvenshan; mojligen foreligger

kombinato-riskt

u-omljud

i

glttggotter 3 och f-omljud

i

stakkit.a

I

de

nordiska

spr6"ken utvecklas

-uht- forlitterflrt

till

-ott-,5

vilken form fi.terfinnes

i

det normaliserade isl. -6tt-.

Det

hr

icke helt utrett, om

-ht- (<

-kt-?)

hr

besl5ktat med det

suffix,

som upptrd,der som

-h- eller

-g- foregS.nget

av vokal

och

som foreligger

i

t.ex. sv.

-ig.

Redan

en flyktig

granskning av

rnaterialet

ger

emellertid

vid

handen

att

suffixet

-ht-

icke

har

nflgon

funktior,

betydelse

eller

geografisk utbredning som icke

5.ven

titlkommer

-i.g (resp . -ag, -ug). Dock formS.r det ingenst[des

helt

ersH.tta detta.

I

detta arbete behandlas -hf-suffixet huvudsakligen

i

svenska

spr6.ket,

framfor

allt

dialekterna, men

for

att

bilden skall

full-stflndigas beroras dven valda problem

i

norska dialekter samt

i

bornholmsmfi.len. Med eventuell reservation

for

vissa avledningar

till

stammen staklc-

i

fsv. kunna samtliga nordiska former

i

s6.v[I

illdre som yngre sprflk forklaras med utgiLngspunkt

i

ett forlitterhrt

L

_Zur

_{Geschichte des nhd. Adjektivsuf fixes}

_{-icht und}

_seiner Ver-wandten. Heidelberg 1904.

2 Nomstammb. _S 218.

3 Se s. 19 not.

4 _{Se s. 34 ff.}

5 _{Betrd ff ande -ht-}

₎

_-tt-

_{se t.ex. Noreen} GeschNordSpr.

_$

7

4

och

-ott-, och det

finns dflrfor icke

anlednirrg

att

i

detta arbete soka

komma bortom denna form.

Den omsthndigheten,

att

det

i

fornsvenskan,

ildre

nysvenskan

och flertalet svenska dialekter forekommande suffixet -ot numera helt

har

ersatts av -ig

i

rikssprfiLket, gor

att

vi

i

denna undersok-ning kunna

hfilla

oss inom ramen

for

funktionen av detta senare

suffix och undersoka inom

vilka

kategorier av nusvenska adjektiv

pfl

-ig

vi i

dialekter

eller

ildre

sprflh mota

-ot. De suffixet

-ug

likaledes forsvunnit

ur

rikssprfi.ket och ersatts av

-ig

och de -ug

och -ot

i

mflnga

mftl

st6, varandra rn5rcket

nilra

eller t.o.m. vdxla med varandra, m6.ste

-ot

i

forekommande

fall

ses

i

relation

till

b6,de

-ig

och

-Ltg.

Det

inbordes forhf,llandet mellan dessa bflda

suffix

gores ddremot

icke

till

forem&l

for

nflrmare behandling. Syftet med denna avhandting

dr

i

forsta

hand

att

undersoka

forhflllandena rorande

suffixet

-ot

i dialekterna.

Huvud-frfi.gorna kunna formuleras s'fllunda:

1.

I

vilka

nusvenska dialekter forekommer suffixet -ot?

2.

Vilken

form

har suffixet

i

de m6.1,

dilr

det forekomrner ?

3.

Hur forhflller sig suffixet -ot formellt

till

andra suffix?

4. Vilken funhtion

eller

vilken

betydelse

har

suffixet

-ot

i

de

m6]

dir

det forekommer ?

5.

Vilken frekvens

har

suffixet

i

de olika mfr.Ien?

6.

Vilken

roll

spelar arvordsprincipen vid suffixets anvindning?

7

.

Pe vad sfltt

har

suffixet forsvunnit

ur

rikssprfiLket

och

ur vissa dialek,ter ?

De

tvfl

sista frflgorna medfora

att

materialet mflLste behandlas

historiskt.

GflLngen

i

undersckningen

dr

foljande:

Forst behandlas

suffixet -ot

i

fornsvenskan

ur

ett

flertal

syn-punkter, varvid bl.a. mojligheten att iakttaga regionala differenser

beaktas.

Dirnflst

folja ett

antal

studier over vissa problem

rorande

;suffixet

i

nysvenskt skriftsprfik med borjan vid reformationstiden.

Frdmst herores dess forekomst

i

bibelsprflk, ordbocker och

gram-matisk litteratur, varjflmte vissa arvord pfl -of foljas genom

littera-turen.

En fullstindig

belysning

av

suffixet

-ot

i

det nysvenska

;skriftsprflket avses icke, utan kapitlet

har

n6.rmast

karaktiren

av

ett

antal tvflrsnitt.

undersokningen av suffixet -ot

i

dialekterna under jiimforelse med -ig och -Ltg,

i

vissa

fall

H.ven med andra suffix.

I

allmdnhet fores undersokningen

fram

landskapsvis.G

dialektmaterial redovisas under de

olika

landskapen.

AIdre

Slutligen gores

en

sammanfattning

av

hela

undersokningens

resultat

i

anslutning

titl

de ovan uppstilllda frflLgorna.

En

utm[rkt

analys av adjektiven

pfl

-ig har

gjorts

av

Fredrik

Tamm

i

hans

lilla

men betydelsefulla

skrift

Om avledningshndelser

hos svenska

adjektiv

(s. 25 ff.) . Tarnm har beaktat sfi.vh1 suffixets

etymologi och historia som dess

nutida

anvfr.ndning och

nybild-ningsmojligheter. Specielit vHrd att

i

detta sammanhang taga fasta

pfl

[r

hans utredning av suffixets anvH.ndbarhet som

nybildnings-medel. Han

urskiljer

tre betydelser hos nybildningar

pfl

-ig:

A.

> F'orsedd med, hehhftad med,

full

av ) .

B.

, Liknande> .

C.

Aktiv

participbetydelse (i deverbativa adjektiv ) .

Den analys

Tamm gor

av

den

nutida

anvHndningen

av -ig

i

avledda

ord 6r fr[rnst

upprhttad

efter praktiska principer

och

upptager

ett

stort

antal underavdelningar.

En

stramare gruppering av materialet

har

gjorts av

A.

Noreen

i

Vflrt

sprAk

VII.

I

morfologiskt avseende indelar Noreen adjek-tiven pfl -ig pfl foljande sdtt:

I

Avledningar

till

substantiv

(e*.

blodig,

_flackig,

tolpig) .

II

Avledningar

till

substantiv eller verb (e*. gnatig , petig, dLdri-g) .

III

Avledningar

till

verb

(.*.

dristig, frodig,

klibbig).

IV

Avledningar

tiII

adiektiv

(.t.

blaclcig, enig, uardig) .

V

Avledningar

tilt

obojliga

ord

(e*. gdpdig, motig)

.'

Ur

betydelsesynpunkt

indelar

Noreen hithorande

ord

i

fyra

grupper

1. Attribuerande ord, t.ex. dammig, saftig, trotsig 'forsedd med

damm, resp. saft, trots'.

2.

Fallenhetsparticipier t.ex

.

gncillig,

skranig 'fallen

for

gnrill,

resp. skrH.n'.

3.

Genetiska ord, t.ex. sjdpig,

tolpig

'forskrifvande sig

frirn

ett sjflp, resp. en tolp'.

6 _{Se hd.rom nfr.rmare s. 67 ff.} 7 _{Noreen Vflrt spriLh}

_VII

_{s. 268 ff.}

4.

Approximerande

ord t.ex.

suampig,

trciig

'nhstan

som

en

svamp, resp. trH"'.8

Ingen

av

dessa bflda indelningsgrunder

[r

emellertid speciellt

anvH.ndbar

for

denna avhandling. Redan

vid

en

flvktig

genom-lEsning av Noreens exempelsamlingar

finner

man att hans

klassi-fikation

i

mflrnga

fall

[r

diskutabel.

Ej

heller

Tamms indelnit g,

som mera tager sikte

pfl

praktiska

[n

logiskt-grammatiska

syn-punkter, befanns anvH.ndbar. Det visade sig nodvhndigt

att

finna ett

nytt

sritt

att

gruppera de avledda adjektiven, som

var

enkelt och praktiskt och sarntidigt relativt exakt.

Jag

tvekade lflnge

om

vilken

indelningsgrund som

vore

den

lflmpligaste,

betydelsen

eller

f

unktioner,

men

stan-nade slutligen

for

det

senare alternativet.

Med

indelnirrg efter

funktionella

grunder menar

jag hdr

vH.sentligen detsamma som

Noreen

i

detta sammanhang menar med morfologisk indelning,

ehuru jag grupperar grundorden efter andra principer

iln

Noreen

gjort. Nhr

jag

s[ger

att

suffixet

-ig har olika

funktion

i

adjek-tiven stenig och gnallig, menar jag

att

det

i

det

forra

fallet bildar

avlednirrg

till

ett

sakligt konkret

grundord,

i

det

senare

tilt

ett

aktionellt grundord.

Det

kan

diskuteras,

om

man

over

huvud

taget

kan tala

om

betydelse hos ett suffix. Strhngt taget hr betydelse nflgot som forst

tillkommer

det

firdiga

ordet. Emellertid

kan

det

stundom vara

praktiskt

att

tala om betydelse hos

ett suffix.

Om

ett

antal ord, avledda med samma suffix ,

fil

en

i

ett vflsentligt avseende likartad

betydelse,

om suffixet

alltsfl modifierar en grupp

av

grundord

i

en viss bestimd riktning, kan man tala om att suffixet

har

en viss

betydelse.

I

och

for

sig 5r betydelsen troligen minst

lika

viktig

som

funk-tionen

vid

ordbildning. Det hr

i

khnslan av att

vilja

modifiera ett

ord

i

en viss

riktning

som talaren,

nilr

han

nybildar

ett ord,

till-,griper ett visst

suffix.

f)dremot Hr han

i

varje

fall

icke

klart

med-veten om

att

han

vill

bilda

avledning

till

ett ord

som

tillhor

en

viss grammatisk kategori.

Emellertid

[r

ett

ords

betvdelse

ofta

vansklig

att

f6.nga. Ett

avlett

adjektivs

betSrdelse

beror

icke blott

pfl

grundordet och

suffixet

utan

H"ven

pfl

det huvudord som

skall

bestilmmas.

An-vdndningen

och

betydelsen

av ett

adjektiv

pfl:verka varandra

omsesidigt. Vfrira lexikaliska dialektuppteckningar ge

ofta

brist-frilliga upplysningar om ords betydelse och anvfr.ndning. Av denna

grund

har jag

blivit

nodsakad

att tillgripa

suffixfunktionen som

indelningsgrund. Jag har sokt flstadkomma en enkel och praktisk

indelning som dels hr speciellt [gnad att klargora problemen kring

suffixet

-ot, dels iiven ger mojlighet

att

beakta semologiska

syn-punkter. Ddrfor

har jag

slutligen stannat

infor

f oliande

grup-pering:

A.

Avledningar

till

sakligt konkreta grundord.

B.

Avledningar

till

aktionella grundord.e

C. Ovriga etymologiskt

klara

avledningar

pfl

-ig.

D.

Oklara fall.

Denna indelnittg tarvar en nhrmare kommentar.

Grundorden

till

grupp A utgoras huvudsakligen av 6.mnesnamn,

substantiv betecknande konkreta opersonliga begrepp (ofta med

singular

form

men

plural

eller

kollektiv

betydelse) eller

su'bstan-tiv,

som hava avseende

pfl

utseende

eller

konsistensform.l0

Hit

foras dven vissa individualiserande djurbeteckningar,

n[r

dessa

beteckningar endast taga sikte

pfl form,

filrg

e.d., icke pf,

veder-borande individs shtt eller form6.ga

att

handla.

Som aktionella grundord betraktar jag tv6.

formellt

skilda

ord-grupper som betydelsemassigt st6. varandra ndra, nhmligen verb

och individualiserande beteckningar p6. levande varelser (med ovan

gjord inskrhnkning) .

TilI

gruppen

C

(,,ovriga>)

for

jug

en milngd disparata grupper

av

adjektiv, t.ex.

avledningar

till

abstrakta substantiv, adjektiv (eller adjektivstammar)

,

adverb,

partiklar

och

ordgrupper, allt

under foruts[ttning att grundordet med shkerhet han klassificeras.

Hit

foras flven vissa lflnord. SA snart det med sflkerhet kan shgas

att ett adjektiv icke hor

till

nflgon av grupperna

A

eller

B for

iag det

till

C.

De oklara

fallen

best6. av

flera olika

kategorier,

n[mligen

dels

sfldana

adjektiv,

vilkas

grundord

jag

forgives sokt

finna,

dels

sfldana vilkas betydelse icke

[r

angiven

i

det foreliggande

mate-rialet

och

vilkas

klassificering

ir

direkt

beroende av betydelsen,

och dels slutligen s6.dana som med

lika

stor

r[tt

kunna foras

till

e _{Termen forklaras}

_i

_{det foliande.}

den ena som den andra gruppen. Om

i

en

lexikalisk

samling ett

adjektiv lusig 6r belagt men ingen sdrskild betydelse anges,

ilr

det

cmojligt att

veta om ordet

i

vederhorande

mflI

betyder 'behflftad

med loss' eller 'lf,ngsam som en

lus'

eller kanske bfidadera. Har

ordet endast den

forra

hefirdelsen,

bor

det klassificeras som en

avledning

till

sakligt konkret grundord,

har

det

blott

den senare,

bor det betraktas som avlednirrg

till

aktionellt grundord. Adjektivet

stormig kan betrahtas som avlbdnirg

till

sflvdl verbet storma som

substantivet storm; det senare

kan

betraktas som sflvdl abstrakt

som konkret.

Med den grundordsindelning, som

hhr

tillflmpas, vinna

vi

stor

overensstdmmelse

mellan

suffixfunktion och

betydelse"

Avled-ningar

av

typ A

ha

nhstan

alltid

attribuerande

eller

approxime-rande bet5rdelse, avledningar av typ B

i

regel tendentiell betydelse.

Tendentiell betrrdelse inlfigger jag

i

ord

som ange benhgenhet for

eller vana att upptrflda, handla eller tala pfl visst

s[tt.

De adjektiv jag uppfattar som tendentiella motsvara

i

stort sett Noreens fallen-hetsparticiper

och

genetiska

ord

i

den

mfrn det gilller

adjektiv

pfl -ig.

Rikssprfikets

adiektiv

sjdpig

och

totpig

bora enligt

min

mening icke tolkas som 'forskrifvande sig

frfin

ett sjflp, resp. en

tolp'rr

utan

som

'i

sitt

upptridande

lik

ett

sjflp, resp. en tolp'.

Adjehtiv

som ry1nkig

och

skrl1nklig

kunna

formellt

sett vara

avledningar

till

sflvil

subst. rgnka, skrgnkla som de likalydande

verben. Dessa adjektiv hetraktar jag med utgf,.ngspunkt

frfln

deras

betydelse som avledningar

till

sakligt konkreta grundord.

Adjek-tiven

gnallig och Skranig, som

formellt

kunna

vara

avledningar

till

sflv61 verbalabstrakterna

gndll

och

skrcin som verben gncilla

och skrcina, betraktar jag som deverbativa (, avledningar

till

aktio-nella grundord,,)

_,

icke som avledningar

till

abstrakta substantiv.

Jrg

sfltter en bestflmd grdns mellan typen gncilli-g, skrenig

e

ena

sidan

och

t5rpen dgodig, brunstig

e

andra

sidan. Dessa senare

kunna

icke formellt

vara verbalavledningar.

I

vissa

fall

har

en skridnirrg

frfln

attribuerande eller

approxi-merande

till

tendentiell betydelse drab'bat

ett

adjektiv. Detta dr

exempelvis

fallet

med ettrig, slaruis och

ncibbig. Dessa

tre

ord

kunna emellertid icke

sk[ras

over en kam.

Till

det forstnhmnda foreligger endast

sakligt konkret

grundord,

och

dess

klassifice-ring

[r

dflrfor given.

Till

de

tvfl

senare foretigga dfiremot numera

aktionella grundord.

I

den mfln slarufg och ncibbig ha betydelserna

'oordentlig',

resp.'nisvis'betraktar

jag

dem som

deverbativa.

Grundordet

till

en avlednirg behover icke vara belagt

i

veder-borande m6:1,

for att

jag

i

det foljande

skall

fora

adiektivet

till

en viss grupp. SA snart det

kan

thnkas

att

grundordet

till

en

av-ledning

hr

eller

varit

levande

i

ett m6.1, placerar

jag

adjektivet

i

den grupp,

dit

det

historiskt hor.

Aven

ur

nusprflklig

synpunkt rena arvord redovisas allts6.

under

den grupp

dir

de historiskt

hora hemma, allt under forutsHttning att icke ett sekundflrt

grund-ord

uppstiLtt,

till

vilket

adjektivet

efter

underg6"ngen

betydelse-skridning ansluter sig.

Efter

denna redogorelse

for

de

indelningsprinciper

som

an-v[ndas

for

ad;'ektiv

pfl

-ig

och dflrmed iiven

for

adjektiv

pfl

-uE

och -ot skola

vi

nH.rmare betrakta de metoder som anv5.ndas for

att

sfltta

in

-ot

i

dess sammanhang

i

dialekterna

och

fA

dess

frekvens och

funktion

utredd.

Ur

strukturell synpunkt kunna

vi

skilja

mellan

olika tvper

av

dialekter:

I. Mil

som

hfllla

suffixen

-ig,

-Ltg och

-ot formellt

skilda frfin andra

suffix, t.ex.

-ed.

A.

SflLdana som formS.tt upprfltthflIla inbordes

skillnad

mellan suffix en -ig, -Ltg octr -of och hflIla dessa tre suffix vid liv.

B.

Sirdana som icke bevarat aIIa

tre

suffixen

-ig, -ug

och -ot.

II. X{il

som

icke kunnat formellt

shrhfi.lla

suffixen

-ig,

-ug

och -of

fr6n

andra

suffix

utan

lfitit

h),a kategorier uppst5..12

Dessa

tvfi

huvudtyper

av

mfll

kunna icke

undersokas efter

samma

linjer.

I

grupperna

I

A

och

B

kan

man gfl bakifr6.n och

frarn6:t, undersoka vad Sldre -ig, -ug och -of utvecklats

till

i

nutida

mfll

och

vilken funktion de olika

suffixen

ha

i

vederborande dialekt.

I

mfll

av

typ

II

mflste

man

forfara pfl

annat sdtt, utg6.

frfln

de

i

mfllet forekommande sekundhra suffixen och soka gfl bakflt

genom

att

undersoka sambandet mellan

suffix

och ordstarnmar.

N{an

kan

for

dessa mflrls vidkommande icke gora samma

under-L2

_I

_{neutrum samrnanfalla inorn sflvhl}

Forme1lt skilda anser jag suffix vara ndr de

forrn. Ytterst ffi. dialekter kunna h$lla alla neutrum.

I

som

II

fltskilliga suffix. kunna skiljas i viss

sokningar av -ot

i

forhflllande

tiII

-ig och -ug som

i

mflI av typerna

IA

och R.

Det

kan

redan

vid

en

flyktig

genomgflng

av

texter

och

ord-samlingar konstateras, att suffix et -ot inom sitt utbredningsomrfi.de

har hogre frekvens p5. vissa omrfi.den,

l[gre

pfl andra.

Att

komma

fram

till

nflgorlunda sflkra metoder for berflkningen av frekvensen

har

ddremot

visat

sig mycket vanskligt. Textundersokningar ha

i

allminhet givit

ett

alltfor

magert resultat,

varfor jng

varit

hhn-visad

till

att anvflnda dialektordbccker, dialektordlistor och

fram-for

allt

landsmfi"lsarkivens sed6ssamlingar. De storre ordbockerna

ha

den olhgenheten,

att

de

flterge mflLlen

pfl

geografiskt alltfor

vidstrhckta omr6:den

for

att vara helt l[mpade

for

frekvensunder-sokningar. De dldre ordlistorna over enskilda sockenmfi.l taga ofta

oproportionerligt stor hhnsyn

till

det

for

vederborande mfr.l

speci-fika,

frflLn rikssprflket avvikande, medan de med rikssprflket mera

overensstH.mmande dragen forsummas eller

helt

forbigfls.

Sed6s-samlingarna d.ro

ju

av mycket skiftande 6.lder, storlek och v6rde.

Aven dessa taga

ofta

speciell

h[nsyn

till

det

idiomatiska. Hur

upptecknarnas

olika

fzirdighet och upptechningsmetod

kan

med-fora

helt

olika

resultat

kan

visas med ett exempel.

Tre

personer,

A,

B

och C, t6nkas gora uppteckningar

i

samma socken

i

sodra

Sk6.ne. Rikssprflkets adj. jorcli.g heter

dir

genuint iored. Aven

iofi

forekommer, dels

i

rikssprfikspfi.verkat

tal,

dels ock

i

dialekt vid

sidan av jored.

A

tdnkes vara en

relativt

orutinerad upptecknare,

som icke

[r

vHl fortrogen med mfl.Iet eller

fflr

den rdtta kontakten

med befolkningen. Hans uppteckningar komma endast

att

inne-hflIla _{formen 7orf.} B och C hro bfida goda upptecknare. Den forre

anvH.nder impressionistisk metod,

tar

med

allt

som icke

ilr

uppen-bara felshgningar eller forvrflngningar

av

miLlet. Hans

uppteck-ningar

komma

att

innehflIla bf,de

jori

och

jored. C flter

sovrar sitt material och gallrar ut

allt

som h a

n

icke anser vara korrekt dialekt.

I

hans renskrivna material kommer endast formen jored

att 6.terfinnas. lJpptecknare av alla tre typerna ha verkat

i

lands-mfllsarkivens

tjdnst

och

for

en med vederborande mfr.l och

upp-tecknare obekant forskare

kan

det

dhrfor ofta

vara vanskligt att

komma

till

rfltta

med detaljproblemen.

Man

kan ej

heller utan vidare negligera en

dfllig

upptecknares former.

ordfor-teckningar,

icke

grammofonskivor

eller

stenograferade texter)

kommer resultatet av mina frekvensundersokningar strhngt taget

att beteckna den relativa forekomsten av en viss ordkategori

i

olika

dialektordsamlingar,

vilka tillkommit

under

olika

perioder och

med anlitande

av olika

utfrf,gnings-

och

uppteckningsmetoder.

Forst

i

andra hand komma siffrorna

att

ange

den

lexikaliska

frekvensen

i

det talade sprflket, det som 5rtterst

ir

foremfrlet for

denna undersokning. Under siLdana omsthndigheter

har

det varit

vanskligt

att

komma

fram

till

en

nflgorlunda tillfredssthllande

Iosning

av

frekvenspro,blemen

och

de metoder som

kommit

till

anvdndning

hro

ingalunda

fria

fr6.n

felkillor.

DA

jng

sokt

att

konsekvent tiltflmpa samma metoder

pfi

he]a materialet,

tror

iag

mig emellertid ha eliminerat en del

felkillor.

Jag

har

vid

frekvensundersokningen

utgfltt

frfln

det

faktum,

att

nhstan

alla ord,

sontr

indas

pfl -ot

eller

-ug

i

dialekterna, uppvisa avledningssuffixet

-ig

i

rikssprflket, excerperat

allt

ti[-ghngligt alfabetiskt ordnat material fr6.n en stor milngd socknar

inom det svenska sprflkomridet och

tagit

ut

alla

forekommande adj.

pfl

-ig, -ug och -ot.tz Det sirlunda sammanbragta materialet

har jag

med hhnsyn

till

grundord

och

avledningssuffix ordnat

pfl

foljande shtt:

grundord

-ot -ug -ig

salil. konkr. aktionella

ab

eu fo eif, ovriga c cl bu cl. br ohlara d

h,

ht

Med

hjelp av

vH.rdena

i

denna tabell

kan

frekvensen

av -ot

i

en lexikalisk ordsamling berdknas. Frekvensen

i

en

ordsamling

flr

emellertid

icke

detsamma som frekvensen

i

Iopande

tal.

Jag

har

funnit

att adjektiv av

typ.,

g, d.v.s. ord som artig, nodutindig, redig, riktig

_,

Curig

_,

ha

en frekvens

i

lopande

tal

som icke svarar

mot

den lexikaliska frekvensen. Sm6. samling&r, som tillkommit

genom

att

en upptecknare endast nfrgra

fe

dagar avlyssnat mfllet

pfl

en ort, uppvisa

dirfor

ofta

en

orimligt

stor frekvens av typen

g.

Ju

storre en samling Hr, desto hogre

blir

frekvensen av

avled-ningar

till

sakligt konkreta och aktionella grundord

i

forhflrltrande

tiII

ovriga adjektiv

pfl

-ig, -ug och -ot. Detta sammanhdnger med

13 _{Endast vid behandlingen av vissa mflI av strukturtyp}

_II

_har jag

att endast de tv6: forsta tSrperna hro

i

egentlig mening produktiva

i

vfl:ra dialekter, samtidigt som de

dro

nhra nog obegrilnsat

pro-duktiva.

AlIt

detta Sor,

att

typen -ot icke

rent

proportionellt kan

vdgas mot -ug och -ig.

Ej

heller hr det mojligt

att

anvHnda nflgon

sorts korrektionsfaktor, som beaktar samlingarnas storlek,

ty

dA

skulle resultatet

for

vissa smfl idiornatiska samlingars del

bli

helt

forryckt.

Det visade sig

till

sist nodvhndigt

att

helt eliminera gruppen g

vid

frekvensber6kningar

och

i

stflllet

vflga

typen

-ot mot

de i

m6.len produktiva typerna e och

f

samt

i

viss mfln mot de ohlara fallen

pfl

.ig

och -ug. I)essa senare kunna

ju

tillhora

antingen e,

'resp. _f

_,

_varvid

_{de bora rnedrflknas,}

_eller

_B,

_varvid

_{de skola}

ute-slutas. De gruppen h

i

regel

blir

ganska f6.talig, kan den emellertid

icke forrycka

resultatet

i

storre utstrhckning och genom

att

till

e och

f

lHgga halva vilrdet av

h

kan

man reducera felkrillan

till

hilften

eller rtrtrer.

Ur

strflngt statistisk synpunkt borde

man

elirninera

c

och

halvera vflrdet

av

d vid

frekvensundersokningen. Se

har

hHr ej

skett

och

forfarandet

motiveras

i

det

foljande.

For

frekvens-berilkningen anvinder

jag

foljande forrnel:

x (a+h J- g+ d-l- e

+f

+'

l,

1r)

- a*l:-i-c*d

100

Vhrdet av

x

anger frekvensen av -ot,

uttryckt

i

procent.

Erfarenheten

visar

att

den

forskjutning av

frekvenstalet som

'

L

h

medfor

praktiskt

taget

aldrig

overstiger

2

enheter.

Orsaken

till

att

gruppen c kan medtagas

[r

att

denna grupp hr

ytterst

ffltalig

i

de

rikssvenska dialekterna.

Pe det

ostsvenska

omr6

det,

dflr

grupp

c i

vissa

mf,I

[r

storre,

kan

ovanr][mnda

berAkningsmetod

i

regel

icke

ifrfigakomma,

dels

beroende pfl

primHrmaterialets art, dels pf, att vissa av mfllen icke

s[rhf,llit

de

n[mnda

tre

suffixen

frfln

andra ordbildningselement. Gruppen c

flr

e

andra

sidan

ofta

representerad med

.ett eller

tvfl

adjektiv

(vanligen blackot och stackot) och

i

ett visst ytterlighetsfall,

n[m-ligen orn

c

men

icke

a,

b

eller

d

vore representerade

i

uppteck-ningar

frfin

en viss ort, skulle frekvensen av -ot hehova anges som

noll,

om

c

eliminerades. Som

fallet

nu

blir,

komma

tvi i

ett m6"l

forekornmande

produktiva

kategorier

att

v[gas mot

varandra.

Om a rhknas om

i

procent

i

forhflllande

till

e, b

i

forhfi.llande

till f

och

c

i

forhflllande

till

g

kunna

de

nya

vH.rdena, betecknade A,

B

och C, jnmforas med varandra. Om den ovan

nimnda

formeln

neutraliserar vissa upptecknares

olika

bendgenhet

att

medtaga

i

dialekten forekommande rikssprflksord av typ c, neutraliserar den

senare anvH"ndningen

av

tabellmaterialet upptecknarnas olika formflga

att

fe

upp

genuina

former

som

jored

i

stillet

for

jori

(se ovan)

i

den mdn A, B och C endast vhgas mot varandra

Aven

vid

det senare anvhndandet av tabellmaterialet

kan

man

utnyttja

och inarbeta de oklara fallen. Jag

har

dock ansett detta

mindre

lzimpligt

och foredragit

att

anstdlla jflmforelser mellan

A,

B

och C endast

pfl

grundval

av

etymologiskt sdkert rnaterial.

Slutligen mfl anforas

att jag

stundom som obefintliga mi.st

be-trakta

former

som s6.

onojaktigt

betecknats,

att

man icke

kan

Suffixet

i

Inledning.

En

milngd problem

uppstflIla

sig

betrhffande

suffixet

-ot

i

.fornsvenskan. For att skapa ett underlag

for

diskussionen av dessa

har jag

sokt

uppr[tta

en

exempelsamling, som

ehuru

den icke

kan

gora ansprflk

pfl

fullstflndighet

likvil

skall vara tillrflckligt

representativ med hflnsyn

till

sflLvhl ord

-

som beltiggsantal ,

Huvuddelen av materialet hhrror

frfln

Sdw och SdwSuppl, men

det

har

kompletterats genom excerpering (mer eller mindre

full-stzindig) av ett stort antal khllor, dels ordlistor, dels texter.

I

foljande avsnitt redovisas forst det samlade materialet, varvid

stammen av praktiska skril normaliseras

i

alla ord utom stakkotter,

stcikkotter. Redan

i

materialredovisningen gores en uppdelning av

adjektivbeslflndet

i

grupper efter grundorden. DH.refter bearbetas

materialet

ur

olika

synpunkter. F-orst undersokes suffixets flLlder

och

geografiska utbredning

i

fornsvenskan.

D[refter

granskas

v6xlingen mellan -ot och -ug

i

fsv., varpflL vissa slutsatser dragas

i

ett

avsnitt

betitlat

Semologiska iakttagelser.

TiIl

sist

granskas

suffixets olika former.

lllaterialsamling.

a)

avledningar

till

sakligt

konkreta grundord.

hlemotter 'blemmig,

uppfylld

av blemneor';

til

fsv. subst. blema

f.; LB

6: 105 -dth

blodhotter 'blodig';

Lg

3:93

-oth

(neutr.)

_,

SD 5: 137

-ot

(neutr.

bloot),

MI(

168

-ot

(neutr.)

blf,sotten 'hlhsig'; SD

3:

287

-ut-

,

L4

_I

_{detta kapitel behandlas ilven} fornshfi.nska och gutniska kd.Ilor,

detta for att en bakgrund

till

vissa foreteelser

i

skflne- och gutamfr-l skall erh6Ilas.

brokotter

'brokig'

_;

nH,rmas

t

att

sammanhfi.lla med

ett

i

sv. dial.

forekommande subst.

brok'fl[ck' (..

Hellquist)

;

N{B

l:223

-ot,

LB

3: I07 -oth, FM 210 -oth, PMSkr 217,237 (tvfl ggr) _,537 -oth

fliibbotter

'llabiosus, stoor lhppadher';

jfr

sv.

dial.

subst. f ldbb

'hflngande

underl[pp'

(Rietz)

_;

GU C 20 2: 56

-ott-fMkkotter 'flflckig';

PMSkr 17 2

-ott-friiklotterlls Troj

76 -oth-, 78 -oth

frriknotter

'friknig'; LB

8: 41 -oth, GU C 20 352 -ot-hornotter 'behornad'; I\{P 4: 148

-ot--hyrnotter

'-hornig'

i

sms. _{fArahgrnotter; Gr} 304 -ott-, 398 -utt-, PMSkr 131

,

132, 163, 213 -ott-, 163 -oth,637 -ot-; thrrihgrnotter PM 5 -ott-, PMSkr 131, 132, 166, 176 -ott-,319

-otth-hf,rotter

'grflhflrig'

;'u

SD 2: 15 1 -utt-

_,

BiI

250 -utt-

_,

Ber 29 -ott- _,

flven

i

sms. graharotter ST 367, 531

-ott-,Lg

245 -ott-, Lg 3: 468

-ott-, GU

C

20

7

3

-oth-,

Hel

mhn

7

(

-

Ansg 179) -ott

,,

257

-ut-,

-utt-karotter 'krusig';

jfr

isl.

subst. lcdrr

'Krolle';

Bu

204 -ot

klumpotter

'klumpig, klirn-pig'; PMSkr 294

-ott-knaggotter 'forsedd med knagg ar'

_;

GLI C 20 203 -oth

kringlotter

'rund'; n[rmast

till

subst.

kringla;

Bir

1 : 146 -uth,

-ukt-, 2:101 -ot, 3:426 -ott-,

N{P

2:48 -utt-,

Pa

(Tung)

40

kringultan,

Lg

1002 -tttt-,

Iv

(.d.

Noreen) 4936

-utt-

(var. -ott-, -oth-, -utckt-)

_,

PN[Skr 255

-ott-,

27

7 -ot,

507 -oth

krokotter

'krokig'

_;

I\IEL

162

-ott-, -ot,

KrL

17

7

-utt-,

17

8

-ot ,

AI

l22l

-ot-,

Lg 2lg

-ot-,

Lg

3: 178,

4ll

-ott-,

Bir 4:178

(aut.)

-ut-, MB

l:270

-ott-,

NIB 2: 401

-ott-,

KL

366

-ott-,

Iv

(ed.

15

_Troi

₇₆

_i

_{s7n utaxt kplnfehter oc fraltlother}

i

slln ogon,

Troj

78

mcin _{frc)gloth u)ar hon}

j

sgn ogon Adj. f raklotter viII jag oversH.tta med

'snrfr.prickig, sprflcklig'. Som grundord f orutsfltter jag ett subst. * _f rrikla

e.d., besld"ktat ehuru iche identiskt med subst. f rrikna och innehfl:llande samma stambildningselement som det likaledes besldktade sprrikla

(b.-lagt soln pl. spraklor PMSkr 281 o. flerst.)

.

Jfr

flv. eng. subst. f reckle, f reckerz och adj. freclcle.d, f reckened. (Wright EnglDialDict. och

Conc-OxfDict.)

16

_Jfr

_{l(oc,k Svljudh.}

_III:

_{92: >De fsv. adjektiven herogher herTfier}

'grflhflrig' hava avletts av hera 'grfltt hfi.r'r. Noreens antagande (AschwGr

S 63: 2) att h@rutter gflr tillbaka pri e.

*herifier

torde kunna avvisas.

Jrg hflller d[remot icke

for

otroligt att hcirotter tidigt associerats med

subst. har 'h6.r'. Vid sidan av detta subst. finnas fltskilliga f-omljudda stamutvidgningzr, se t.ex. Torp under hcera.

Noreen) 265

-dt

(var.

-eth,

-ott-\,

268

-ott-

(var.

-okt-,

-ot) ,

P\{Skr

222,233 (tvfl ggr) _,251-

-ott-,222 -otth-,251,317

-oth,

621 -ott, 627 -ot-, GO 999 -ott-, Skotteh. 99

-ed-kroppotter 'hullig, korpulenti puckelryggig'; avl.

till

subst. kropp;

MP 1:83,

GIJ C

20

116 -otth-, 315 -oth-, -ot-, STb 1:144 -ot-, 2:259

-ott-,3:

296 -ott-, SJ 2:156

-ott-krylotter

'krusig, krusad'; troligen

till

ett subst.

krgll

_Uft

SAOB) ;

SpV 106

-ott-kullotter 'kullrig;

hornlos;

h6,rlos';

att

sammanhflLlla

med

fsv.

subst. kulder och

kulle; Pa

(Tung) 37 -oth, GO 1079 -oth, MB

1: 355 -ot,

BiI

806

-utt-,

PMSkr 243 -ott-, -oth

kulrotter

'kupig,

v6.1vd'; sannolikt

avl.

tiII

subst.

kuller

'rundad

upphojning'

(.fl

SAOB)

;

PMSkr 467

-otth-miighlotter 'moglig'; N'{B

2:24

-oth, GU C 20 2:159 -oth

piiiltotter

'trasig (orn klhder)

';

jfr

sv. dial. subst. pialtar

pl.

'gamla

kldder'

(LAL, Blek.)

;

GIJ C 20 2: 58 -oth

ruggotter 'skrovlig,

rvnkig';

till

subst.

rugg

(..

Ilellquist)

;

GU

2

-ott-rynkiotter 'rynkig,

skrynklig';

till

fsv.

subst.

rgnkia

f

.;

MD (S)

223 -ot-, PNtSkr 349 -oth

rtikotter 'rokig';

GII C 20 299 -ot,

-oth

(neutr.)

skabhotter 'skabbig'

_;

tsir

1 : 304

-ott,

GO 946 -ot

,

Lf

K

148 -ot,

SO

49 -oth,

LB

6: 106

-oth,

7: 353

-ot-,

Gu

C 20

135 -oth-,

549 -ott-, PN{Skr 216 -ot,

21{

238, 210 -oth, 243

-ott-skallotter

'skallig';

BiI

250 -utt-,

MB

1: 363

-ott-

MP 2:103 -utt-,

GO 98 -of

h,LB

2:

4l

-oth,4: 353 -oth-; jhmte sms. flinskallotter;

AI

5537 -ot, Prosadikter 355

(:AS

60) -utt-,77

Va

(ed' Wolf) 110

-ut,

SpV 106

-ot-skorvotter 'skorvig'; GO 357 -u.tth (scorutth), 748

-oth,

748 'oth,

Bil

804 -oth,

Bir

3:229

-ot,I.,B

2: 39 -oth, PMSkr 581 -oth

skrynkiotter 'skrynklig';

till

subst

.

skrgnka

(."

Flellquist, som

dock med orhtt

for

fsv. skrgnkiotter

till

vb

skrgnko);

Lg

3: 378

-ott-, Su 262

-ott-skiiggiotter'skflggig'; Di 269 -otth-, GO 85 -ofh-, GU C20 49 -otth-; med prefixavl. oskaggiotter; Ber 272

-ott-slindotter 'kantig';

till

fsv. subst. slind

f.

'sida';

PMSkr 261, 512

-ott-; dven

i

sms. _{fgraslindotter}

'fyrkantig';

ST 417 -ot

-oth-snubhotter

'kort,

avrundad?'; innehflLller mojligen en nominalstam

snubb- (annorlunda dock Hellquist och Torp) ; PN{Skr 291 -oth

snuvotter 'liten,

kort?';

besl[ktat med foreg.;

Arfstv

22 -ot sototter 'sotig, sotbrun'; F'H

6:

123 -eth, 9: 9 -ott

spreiklotter 'sprflcklig';

till

ett fsv. subst. spraklor

pl.

(.*.

PMSkr

281) ; LR 2: 59, PMSkr 215 -oth,

-otth-ysiotter 'gr6,skymlig'; identiskt med il. nsv. .hyss7of, vilket av SAOB

sflttes

i

samband

med

ett

nord.

gsia

'f,alnande

aska';

vissa

oklarheter vidlf,da dock ordet; PMSkr 218

-otth-;

fr.ven

i

sms.

suartgssiotter PMSkr 4A5

-oth,

475

-otth-b)

avledningar

till

aktionella grundord.

darotter 'd6.raktig'; vhl ndrmast

till

subst. dare; Su 27 -otth, 252

-atth-, 279 -ott-, Ber 71 -ttttt-, Bo 29 (tvfl ggr)

_,

47 -ott-,

KL

303

-ott-,

Bil

468 -ott-,

Bir

1: 59, 1: 292,

2:276 -ott-,

Gr

284 -ott-, HeI

mln

124 -utt-, SkrtlJppb 83 -tutt-, GI-I C 20 58, 257 -otth-,

544

-oth-

(m.fl. beldgg) , N{P 5: 126

-otth-delotter

'tr[tlysten';

till

fsv.

vb dela'tvista'; MP

l:342

-utt-fakotter 'enfaldig, dflraktig'; bor sammanhf,llas med srr. dial. subst.

f

jdkat.

'fjolla'

(.e ANF 63: 210 ff.) ; PMSkr 668,683 -ot-,670

-dt-fanotter

'dS.raktig';

till

fsv.

subst. f ane 'ffl.ne'; PN{Skr 659

-oth-flakotter?

'contemptibilis';

jfr

e. nsv.

vb

_{fldkas 'bete} sig som en

dire'

(SAOB)

_{; GtI}

C 20 143 -oth- 78

kuvotter

'skymflig?'

(SdwSuppl. 'hotfull?') _; n5.rmast att

samman-hfllla

med

vb

kuua 'nedtrycka,

forodmjuka'

(SAOB)

_{, bor}

d[r-emot

icke

s6.som

i

SAOB identifieras med rro.

kuuutt

'rund';

STb 3: 208 -ett-, 4: 80

'etth-sqvaldrotter 'pratsam, pladdrande, skvallrande';

till fsv.

vb

squaldra;

Bir l:266

-ott-, MP 1: 41 -att-, MP 2:131

-utt-,2:281

-tttt-,

-ut

vapotter

'v6.pig, contemptihilis';

till

fsv.

subst.

uap;

GU

C

20

143

-oth-c)

ovriga.

blakkotter 'black';

avl.

till

fsv.

adj

.

blakker;

Di

134 -at,

ib

Cod.

Holm. K 45 -uth, MB 2:342 -otth-, RK 3: 6122 -otth-, PMSkr 479

18 _{A.st. st6.r slaakother. F oreligger skrivfel frfln avskrivaren,} fellhsning av utgiyaren eller tryckfel? Se SAOB oeh Sjogren SprSvBib. s. 70 betrhf-fande adj. ftdkot. SdwSuppl. upptager icke flakotter under bokstaYen t.

-otth-,

492

-ot,629

-ot|

H.ven

i

sms. huitblakkotter PMSkr' 405

-oth, -ott- och rodhblakkotter

P\{Skr

405 -oth

hungrotter 'hungrig'; avl.:

till

abstrakt subst.; SvB 136 -ot

nakotter 'naken';

till

e. nakudher etc. genom anslutning

till

mera

dominant ordgrupp; GO 569 -oth, PMSkr 713

-oth-

(avskr.,

jfr

ib.

egenh

.

12 naktudh-,

ll4

nakutd-)

stakkotter,

stiikkotter'kort';

avl.

till

adj. staklter; DGL 1: 58 SkL,

Cod.

ffolm. B

77 stakkrfih, Cod. Holm.

B

78, GkS 3137 stacket,

Ansg. 179 stakkot-,

MP

1:

5

stakkot-, 1: 28 stakkot,

MP

3: 61

stakkudh-,

3:

62

stakkudh

(N{P

3

scaniserande)

_,

MP

5: 127

stakkutt-,

GO

248

stakkot-,

265 stalckuth,

899

sta'kkot, 959

stakkot-, 107I

stakkut

_{, Di}

62

stackut

_,

Bo

140 stakkott-

_,

227

stakkot

_,

256

stakkott-

_{, Bir}

2:

268

stakkot,

4:

42

stakkott- ,

stakkot-

_,

4:

43

stakkott-, 4:

130

stakkatt-, stakkot-,

LfK

1 15,

131

stakltot,

RK

2:1896

stakkot,

2:7169, 2:7170

stakkat, 2: 7

I22

stakkot-,

2: 7

435

stakkat-,

MB

1 :

14

stakkit,

l:

255

stakkitt- (tvfl ggr)

_,

stakltit, 1: 321 stakkitt-,

Lg

1040 stakkit, Lg 3: 13:l steltkith, 3: 155 stakkott-, Su 251 stakkott-, 256

stakkott-(tvfl

ggr)

_,

257 stakkot, F

t

953

staltkot-,

Bil

11

1

stakott-, 879

stakkott-, L,B

7:225

stackot,

7:273

stackot-, 9: 111 stakkott-,

Ber

27

9

stakutt-

_,

staktut,

GII C

20 35

stakkoth-,

61

stakkot,

116 stakkoth,224

stakkot,Ya

(ed.

Wolf)

46 stakkut,48 sfakkut,

stakkiit

(var. B)

_,

stackuth (var. C)

,

126 stakkut, 144 stakkuth, 152

stakkut,

F

H

6 : 123 stecket,

PMSkr

17

I

stcikkott-

_,

214

stakkoth, 218 stakkot, 248 stakkott-, stakkoth, 251 stakkott-,

255 stciltkott-, 277 stakkott-, stcikkoth, 404 .strikkoth, 412

(:'PM

XLVI)

stcikkott-,505

strikkoth,709

stacltott, Skotteb

61,

133,

2I0,

266

stakkede,

155

stacltet,

ATb

1:

33

stakkott-,

3: 45

stakkutt-; med prefixavl. of _f stakkotter;

Lg

946 af _f stakkith, SjT

9

ustakkot, 56 ostakkoth-; iiven

i

forbindelsen f orstakkott, (f o,

stakkott):

Di

50 f ot'stacket (men stackuth Cod. HoIm.

K.

45 bl.

35 r.)

,

BSFI 5:

2l

f orstackit, 5: 304 f or.stakkot, 5: 37

I

f

orstak-koth,

_{5:448 forstecltot,5:500 forstcrkkot,}

BIRI(

224 forstackot,

F M 351 f orsteckit, FH 3: 1 42 _f orstackoffr, HSH 19: 10 _f or'stacheth,

19: 23 f orstacketh, 19: 26 f orstackoth, 19: 49 f orstackoth, ATb

1: 5 f or stakot, STb 1: 82 f orstekkoth, 1: 183 f orstackoth,2:202 f orstaclte (!)

,

3: 246 f orestacket, SJ 2: 170 f

or

stacket, Brasks

Kopieb 30 forstakkat, Arfstv 56 f or stacltof,

Troj

62

tor

stackot,

sundrotter 'sondrig, sondersprucken';

avl.

till

adv.

sundet; Bir

l:

254

-ot

(neutr.)

d)

oklara.

fulotter

(f olotter?) 'ringa, foraktad; okunnig, oskicklig?;

obethnk-sam, dumdristig ?; mojligen egentligen tv6. skilda ord som

sam-manbland,ats,

ett

folotter

till

subst.

och

adj.

fol'dflre',

resp.

'd6raktig', och ett fulotter

till

adi. f

ul

(.fl

Sdw)

;

Bo 30, 31, 98,

123, 180,329

-ott-gluggotter 'skarps5rnt'; oklart

ilr

om detta adi. skall sammansthllas

med vb gtugga'titta,

lura,

speja' (belagt

i

e. nsv., SV. dial., ro.,

nisl., Se

Ilellquist

under glugg) eller med fsv.

adj.

glagg€t, isl.

gtoggr 'skarpsynt';1e GO 402 -uth

nidhotter 'sn6.l,

girig';

mojligen

att

sammanhfi.lla med nsv. subst.

nid.'girighet' (sfl SAOB betrflffande subst. niding) ; moiligen Hven

att

sammanhfi.lla med

fsv.

vb

nidha., som

vid

sidan

av

'hata'

hven kan ha haft bet.'sn6la, gnida', ehuru denna icke

ir

litterflrt

belagd; GU C 20 413 -oth-,

ib.2i

11

-otth-,2:13

-.ott-, MP 4: 126,

128

-ot-stormotter 'stormig';

kan

betraktas som avl.

tiII

sflvhl

vb

storma

som subst. stormber; detta

han

i

sin

tur

betraktas som s6.v[I

abstrakt som konkret; I.,fK 122

-ot

(neutr.)

Docent

Bertil

Molde

har

f[st

min

uppmhrksamhet

pfl att

ordet

rinkoth

LB

2:64, som av Sdw normaliseras

till

ankotter? och

over-s[ttes med

'ljum',

i

sthllet bor sammanhd,llas med pron. engin och

oversd"ttas med'intetdera'.

Den geografiska utbredningen av

sulfixet

-ot i

fsv.

Betrflffande utbredningen

av suffixet -ot

under

fsv.

tid

mi,ste

en

metodisk anm5.rkning goras.

Om

suffixet

-ot

[r

belagt

i

en

lokaliserbar

killa

kan detta tagas som bevis pfr. suffixets forekomst

inom

vederborande mfllomri.de.

For att

bevisa

frflnvaron av

-ot

1e _{Sflvill T'orp som Hellquist} anse att glcigger (gloggr) och glugga

stfi^-i

avljudsforhflIlande

till

varandra. Mojligheten att med tr(ock (IJmIBr.

s. 223) rilkna med vngre kombinerat tu-omljud i gluggotter kan dock icke

helt avvisas. Ansluter man sig

titl

Torp-Hellquists linje, f oref aller det

vara enklast att betrakta gluggotter som ar.l.

till

vb glugga, foljer man

flter Kock, kan gluggotter rdlinas sorL avl.

till

adjektiviskt grundord;

pA

ett

visst mflLlomrfi.de mflste man forete exempel

pfl att

v6ntat

-ot

i

nflgon

killa

konsekvent ersatts

av -ogh

(-ugh) eller annan

jrimforlig

bildning.

Det

[r

naturligt

att

nfltet av

lokaliserbara

positiva kriterier pfl forekomsten av -of

blir

glest och ojflmnt, men

det fordras starka negativa kriterier

for

att man med nfigon hogre

grad

av

sannolikhet

skall kunna

sflga

att

suffixet

saknats inom nflgot medeltida mfi:Iomrf,de.

FriLn skflnskt mfllomrflde foreligga dels genuint skflnska khllor

som skflnelagen, dels overshttningar

frfln

svenska som

SjT

(Cod.

IJps. C 529, Cod. Holm.

A

109) ,

Ivan

(Cod. Holm.

K

47) och MP 3

(Cod. Ups. C 56)

.

Ur

de nflmnda kdllorna kunna foljande belflgg

anforas:

K

47 krogeth

Iv

(ed. Noreen) 265,

krokot

ib.

268; SkL

Cod.

Holm.

B

77

stakkuth, Cod. Holm.

B

78, GkS 3137 stacket

(DGL 1: 58);'o MP 3: G1 stakkttdher.

Frfln

Smflland foreligga

talrika

bekigg hos Peder Mflnsson.

De v[stgotska lagtexterna erbjuda intet belzigg, men

i

den

vhst-gotskt fhrgade kHllan

n{B

1 mota

i

siLvil Cod. Thott.

4

som Cod.

Holm.

A 1

brokot (MB

l:

223)

,

krokotta (ib.

27

0)

och

kollot

(ib.

355) .

F

rfln

_Ostergotland

flodar -ot

sfl

rikligt

i

_{Vadstenalitteraturen,}

att

exemplifiering torde vara overflodig.

Ett tidigt

sormlflndskt betrigg

ha

vi

i

bkisutir

(SD 3: 287).

Be-lzigget

hflrror

frfin ett

diplom

av

flr

1316, som

av

innehflllet att

doma skrivits

i

Strhngn5.s, dHr testator Nlargareta, flnka efter I(nut

Erikssor, vhljer sin gravplats.

Ett

exempel

frfln

Uppland av

flr

1293 foreligger

i

hciruttan SD

2:151. Diplomet,

varur

exemplet hflmtats, bor enligt

min

mening

lokaliseras

till

Sigtuna. Testator Dagher giver nhmligen bl.a.

pre-dikobroderna

i

Sigtuna en hH.st, och hans testamente bevittnas av

Birgerus

Petri

(

_-

lngman Birger Persson

till

F insta)

_,

Benedictus

Boson

(:

den uppkindske herremannen Bengt Bosson)

_"

och en

frater Israel. Den sistn[mnde torde vara identisk med den fratrem

.jsraelem lectorem siktuniensem,

vilken

insattes som exekutor av

fru

Christinas,

Birger

Perssons makas, testamente

av

flr

1293.

(SD 2: r57 ff.)

Frfln Arboga kan anforas

_/or

staltot

ATb

1: 5 , stcikkotte

ib

1 : 33

och stakktttte

ib

3: 45. 20 _{De flldsta versionerna av} ,skamber.

2t _{Se Ros6n Striden s. I 1 1,}

Skflnelagen ha a.st. iche stakkotter utan

I

Vhsterfls eller vhsterfi,strakten anses Cod.

BiI.

ha

tillkommit.

Ur

denna

krilla kan

anforas stakottan

(Bil

111), stakltottom (ib

87g)

,

hcirutter

(ib

250)

,

scalluttan

(ib

250)

,

darotta (ib

468) .

I

samband med Cod.

Bil.

bor

H,ven Cod. Pass. nH.mnas. Denna

handskrift

anses fiterspegla upplflndsk

och

ostsvensk dialekt.zz Foljande

former

mflr

anforas:

sta'kkit

(LS

1040)

,

kringlutta

(LS

1002)

,

af _f

stakkith

(LS 946) .

De bekigg pfl -ot som finnas

i

Stockholms stadsbocker, d"ro icke alltid vittnesgilla, dfl nflgra skrivare icke dro infodda stockholmare.

Som ett gott indicium pfl forekomsten av suffixet -ot

t

den genuina

l4gg-talsstockholmskan kan dock det epitet tagas som vidlfldde en

viss Jakob

Jonsson. Denne

kallas

J ctp J ensson

kroppote

(STb

1: 144,

flr

1478) , Jacob Jonsson kroppotte (ib

2:259,61

14BB) och

kroppotta

Jalt

(3: 296,

flr

1496) . Det forsta bel[gget

ir

skrivet aY

stad.sskrivaren Ingevald, de tvflL senare av hans eftertrd dare Helmik

Hermansson

van

Norde rt.23 J

akob

Jonsson omnH.mnes d"ven

i

Stockholms jordebok som kroppotta Jap (SJ 2:156,

flr

1489) .

Frfln

Finland kunna

nfligra diptrombel5gg anforas.

FH

6: I23

lases

en

soteth hcist och

met

stecket Rwmpe (Abodiplom

av

flr

Iblz)

och

FH

9:

9 enn

sotott hrist (tnoligen Abotrakten, flrr 1508) .

Om skrivarna och deras hilrkomst veta

vi

intet.

Dock forefaller sprflket

i

det forst

citerad.e diplomet

att

forete

flera

sydskandi-naviska

drag och

kan

nlppeligen

anses representera

finlands-svenska. Intetdera diplomet

kan

med s[kerhet

silgas innehfllla

finlandssven ska sprflkdrag.

Tyvhrp lH.mnar Jons Buddes

bok

(Cod. HoIm. A 58) oss

i

sticket

betrhffande

adj. pfl -ot.

Suso, som

av

Noreen2a anses

vara

ett

Buddearbete, men som end.ast foreligger

i

avskrift,

har fltskillig,

beligg, men den bevarade versionen 25

ilr

utskriven

i

Vadstena 26

och ger ingen visshet om

vilket suffix

Jons Budde anvH-nt.

Frflrn vissa

delar

av

det

fornsvenska sprflLkomrflLdet sakna

vi

bekigg

pfl

-ot.

DalaIaSeD, VHstmannalagen, FlilSingelagen och

Gutalagen med Gutasagan sakna over huvud taget adjektiv,

i

vilka

-ot

kan

v6.ntas. F rflLnvaron

av

bekigg

i

dessa

killor

utgor

dock

icke n6.got

indicium

for att

-ot

saknats

i

Dalarna, Vflstmanlard,

22 Jansson Fsvl eg s. L23.

23 Se S'Ib 1: XI,

2:YII,

4: VIII.

24 _{MASO 6: 4.} 25 _{Cod. Holm. A} 4.