Ent. Tldskr. ll6 (1995)
pA Gotland - ny frir Nordeuropa - Ent. Tidskr. l16:
127-128.
Htilldobler, B. & Wilson, E. O., 1990. The Ants.
Springer Verlag, Berlin Heidelberg.
Nilsson, O. & Douwes, P. 1987. Norrliindska myror med bestdmningstabell till arbetama. - Natur i norr 6:49- 90.
Seifert, B. 1988. A revision of the European species of the ant subgenus Chthonolasius. - Entomol. Abh.
Mus. Tierk. Dresden 5 l(8): 143-180.
- 1988. A taxonomic revision of the Myrmica species of Europe, Asia Minor and Caucasia. - Abh. Ber. Na- turkundemus. Gt rlitz 62(3): I-75.
- 1989. Camponotus herculeanus (LINNE, 1758) und Camponotus ligniperda (LATR. 1802) - Determina-
tion der weiblichen Kasten, Verbreitung und Habitatwahl in Mitteleuropa. - Entomol. Nachr. Ber.
33:127-133.
Sveriges myror
- 1991. The phenotypes of the Formicarufacomplex in east Gernany. - Abh. Ber. Naturkundemus. G6,rlitz 65( I ): l-27.
- 1991. Lasius platythorax n. sp. a widespread sibling species of Lasius niger. - Entomol. Gener., Stuttgart
I 6( I ):69-8 I .
- 1992. Formica nigricans Emery, 1909 - an ecomorph
of Formica pratensis Retzius, 1783 (Hymenoptera, Formicidae). - Entomol. Fennica 2:217-226.
- 1992. A taxonomic revision of the Palearctic members of the subgenus Lasius s. str. (Hymenopte- ra: Formicidae). - Abh. Ber. Naturkundemus. Gdrlitz 66(5): l-67.
- 1993. Taxonomic description of Myrmica microrubra n. sp. - a social parasitic ant so far known as the microgyne of Myrmica rubra (L.). - Abh. Ber. Natur- kundemus. Gtirlitz 67(5):9- 12.
Tvfl naturvflrdsinventeringar
avvfltmarksskalbaggar i kulturlandskapet
Ljungberg,
H.
1994. Jordltiparfuunan iKvismaren och N orrbydstrakten (Coleop- tera, Carabidae), en inventerin7. Publika- tionsnr 1994',22, L[nsstyrelsen
i
Orebrolan.22 sidor i A4-format, fyra figurer. Kan bestiillas frAn: Liinsstyrelsen i Orebro liin, Storgatan 28,703 61 Orebro. Pris: 50 kr.
Sdrensson,
M.
1994. Om faunan avryggradslosa djur
i
Vesums mosse samtndgra andra omrdden inom Burlivs och
Staffanstorp kommuner. Rapport, Milj6- kontoret, Burldvs kommun. 34 sidor i A4- format. Kan bestdllas fr[n: Miljtikontoret, Burl6vs kommun, Box 53, 23221Arl6v.
Pris: gratis!
Insekterna utgdr en mycket stor del av art- mlngfalden i vAr natur. De borde diirfcir vara vik- tiga vid bedcimningar av olika omrAdens naturvAr- den. Just mAngfalden skapar dock en del problem med artbestiimning och inventeringsmetoder mm,
vilket gcir att insektema mAnga gAnger inte tas med vid naturv6rdesinventeringar. Bevarande av
lokaler som dr rika pA vexter och ryggradsdjur fnngar antagligen in en hel del av insektsmAng- falden, men man fiirlorar insektsrika lokaler som saknar betydande indikatorer bland vAxtema och ryggradsdjuren.
I dessa tvA inventeringar har dock insekterna satts i centrum och anvlnts som indikatorer pA
olika miljiier som kan vara v6rda att bevara. Fcire- komster av vissa insekter anvlnds ocksA fcir att belysa omrAdenas historia. BAda rapporterna berdr 99
Recension
JORDI.oPIT TAI,NAN I TT,ISMAREN
ocsNonngrASm.ArrN(corxoprtn cAnAaIDlE) obEadllt
svEAf,AN L,UNGBERG roea
skalbaggar. Ljungberg inskrAnker sig enbart till jordldpare, medan Stirensson istiillet utstrecker sig till att even ta med landsniickor. Bland insek- terna hiir skalbaggama, och bland dem kanske framftir allt jordliiparna, till de ordningar vi har biist kunskap om vad giiller utbredningar och krav
p[ livsmiljd, vilket verkligen motiverar att de an- viinds i naturvlrdsinventeringar.
HAkan Ljungbergs inventering bertir strdnderna runt slettsjdn Kvismaren i Ndrke samt en grusAs i anslutning till sjrin. Liksom pi de flesta andra lik-
nande lokaler hotas Kvismarens strdnder av igen- viixning d[ betesdriften upphdr pA strandilngarna.
Materialet kommer frAn spridda bescik under l5
Ars tid, samt en mer koncentrerad insats under 1994. Aven gamla fynduppgifter frAn Anton Jans- sons tid (1930-talet och framlt) har han griivt fram. Med detta material iir antagligen stOrsta de- len av jordlciparfaunan p[ platsen dokumenterad, liksom en del fcir?indringar 6ver tiden. Till detta finns en mycket intressant, om iln nlgot spekula- tiv, redog<irelse om hur olika jordltipararter miss- 100
Ent. Tidskr. ll6 (1995)
gynnas och gynnas av igenvdxningen runt vAra slattsjiiar. Svenska namn p[ djuren har ocksi an- viints fcir att g6ra det hela l5ttAtkomligare fijr den inte helt inbitne entomologen.
Mikael Srirensson har besdkt fem lokaler i "det niistan plAgsamt hArdutnyttjade sydviistskAnska
flker- och kulturlandskapet" precis scider om Lund. Hiir giiller det att riidda de fA kvarvarande spillror av natur som pAminner om det landskap vi hade fcir 100 ir sedan. Tre av lokalerna ?ir vAt-
marker, med inslag av torrare iingsmarker, medan de andra tvfl dr parkliknande skogsbestAnd ddr det ena dessutom innehlller en damm. En del natur- viirden finns kvar trots ganska stark ptverkan av den moderna miinniskan, frdmst genom diknings- fiiretag. Jiimfiirt med Ljungbergs rapport iir fiilt-
insatsen betydligt mindre. Endast en av lokalerna, Vesums mosse, har genomscikts mer systematiskt och 226 arter har listats. P[ tre av lokalema har endast ett bescik gjorts vilket naturligtvis inte kan ge nflgra rdttvisande artlistor, men fdr den vane feltentomologen gAr det iindA att gdra vissa natur- viirdesbedtimningar.
Ur sina listor lyfter bAda fcirfattarna fram vissa indikatorarter, vilket kan kiinnas nAgot vanskligt eftersom vi iindA vet relativt lite om de flesta insekters specifika krav pA sin livsmiljci (se t ex debatten om vedinsekter i nr l-2 av denna tid- skrift). En indikator ska helst ocksi vara latt att inventera, vilket insekter oftast inte Er. Entomolo- ger som iir verksamma i fAlt har dock oftast goda bilder av hur "deras" arter ftirekommer i naturen - uppgifter som inte stAr att finna i litteraturen. Att
med sldana erfarenheter lAta arter indikera milj6- variabler tycker jag kiinns motiverat om man gcir det med lite eftertanke och fiirsiktighet. Hlkan Ljungberg, som gltt l[ngst i sitt resonemang, skri- ver ocksi att hans indikatorsystem ska ses som en aning preliminiirt. Man ska ocksA minnas att beda fiirfattarna har stor erfarenhet av "sina" djur.
Det iir bra att vAra myndigheter tar med insek- terna i naturvArdsarbetet. Det iir ocksA mycket viir- defullt att det arbete som liiggs ner av inventerare inte enbart blir listor som samlar damm i arkiven.
En tryckt och distribuerad rapport iir mycket viir- defull som referens vid utviirderingar av andra omrAden och fcir naturvArdsforskningen i stort, inte minst dA fiirfattama dr sA pass kunniga som i
dessa blda fall.
Mats lonsell
