Bebyggelsehistorisk tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author Margit Forsström
Title Medeltidsstäderna under 1970-talet – antikvarisk verksamhet och forskning
Issue 3
Year of Publication 1982
Pages 9–20
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Medeltidsstäderna under 1970-talet
-antikvarisk verksamhet och forskning
Margit Forsström
Inom Sveriges nuvarande gränserfinns ca70platser
som var städer under medeltiden och ytterligare
närmare 30 som blev städer under 1500- och 1600- talen. Nära hälften av de medeltidastädernalåg på
danskt område då de grundades, men kom atttill¬
höra Sverige genom frederna i Brömsebro 1645 och
i Roskilde 1658. I Skandinavien omfattar medel¬
tiden perioden från omkring år 1000 till ca 1530,
Figur 1. Karta som visar städer med medeltidaursprung inom Sveriges nuvarande gränser. Efter Hans Andersson i Medeltidsstaden,rapport7.
Fyllda ringar=städer i det medeltidaSverige.
ofyUda ringar=städer i degamla dansk-norska landskapen.
Blekinge 1. Avaskär 2. Elleholio 3. Lyckå
4. Ronneby 5. Sölvesborg Skåne
6. Båstad 7. Falsterbo 8. Helsingborg 9. Landskrona 10. Lund 11. Malmö 12. Simrishamn 13. Skanör 14. Totnmarp 15. Trelleborg 16. Vä 17. Ystad 18. Ähus 19. Ängelholm
Halland
20. Gamla Falkenberg 21. Nya Falkenberg 22. Gåsekil 23. Halmstad 24. Övraby-Halmstad 25. Kungsbacka 26. Laholm 27. Ny-Varberg 28. Getakärr Bohuslän
29. Kungahälla 30. Marstrand 31. Uddevalla Småland
32. Eksjö 33. Jönköping 34. Kalmar 35. Vimmerby 36. Gamleby-Västervik 37. Västervik
38. Växjö Västergötland
39. Bogesund 40. Falköping 41. Hjo 42. Lidköping 43. Gamla Lödöse 44. Nya Lödöse 45. Skara 46. Skövde Östergötland
47. Hästholmen 48. Linköping 49. Norrköping 50. Skänninge 51. Söderköping 52. Vadstena
Sörmland 53. Nyköping 54. Strängnäs 55. Torshälla 56. Trosa 57. Tälje Uppland
58. Enköping 59. Sigtuna
60. Stockholm 61. Uppsala 62. Öregrund
63. Östhammar Västmanland
64. Arboga 65. Köping 66. Västerås Närke
67. Örebro Dalarna
68. Hedemora Gästrikland
69. Gävle Gotland
70. Visby
dvs tiden mellan kristendomens införande och re¬
formationen.
Som framgår avkartan (fig 1) är de flesta av de
medeltida städerna fortfarande stadssamhällen.
Några är mindre orter eUer helt övergivna, tex Avaskär, EUeholm och Lyckåi Blekinge, Vä, Tom-
marp, Båstad och Luntertun (vid Ängelholm) i Skåne samt Bogesundi Västergötland, Hästholmen
i Östergötland och Gamleby vid Västervik i Små¬
land. 1 Halland har de flesta städerna haft nu för¬
svunna föregångare, bla Övraby, Nya Falkenberg, Getakärr,Ny Varbergoch Gåsekil.
De medeltida städernaärallapå någotsättkända
genom arkivaliskt material från någon del av sin
existenstid. Det skrifthga källmaterialet kan vara stadsprivilegier, sigill eller räkenskaper, som är be¬
varade i original eller i andrahandskällor,uppgifter
om tidpunkten för grundandet av kloster och kyrkor eller om namn på borgare och rådmän och
vad dessauträttat.Dettamaterialärintefullständigt
och det förekommer mera allmänt först från och med 1200-talets senare del. Ofta saknas arkiva- hskakunskaper om städernas äldstahistoria. Detär
nästan alltid oklart när en stad grundats och om detta skett på tidigare icke bebyggd mark eller på platsen för någon äldre by eller handelsplats. I många städer finns någon eller några medeltida byggnader kvar, tex kyrka, borg eller hospital,
menytterstsällanärvanliga bostadshusbevarade.
Arkeologiskaundersökningarär nödvändiga, bla därför att det arkeologiska materialet ger svar på
delvis andra frågor än det skrifthga. Man kan tex få en uppfattningomstädernastihkomsttid och
äldsta historia. Icke minstviktigt är att man genom arkeologiska undersökningar kan få en fylligare
bild avhvet i städernaundersåväl dentidiga medel¬
tiden som hög- och senmedeltid. Även beträffande 1500-, 1600- och 1700-talen finns det frågor,som
man på arkeologisk väg kan få hjälp att besvara,
när det skrifthga källmaterialet inte räcker tiU. 1 England kahas detta Post Medieval Archaeology, i Norge efterreformatorisk arkeologi och i Sverige vanhgtvis nyare tids arkeologi. Från arkeologiskt
håll har man under senare år kommit attägna aUt
större uppmärksamhet åt denna tid (setexAnders¬
son 1972; Jönsson och Kihlberg 1981; Meta 2/1981;Schia 1981).
I flera av 1600-talsstäderna är befästningsanlägg- ningarna —framför aht vallar och vallgravar —lätta
att se och fåenuppfattningom.1andra städerkrävs arkeologiska undersökningar för att klarlägga deras utsträckningochart.
V arförgräver
vi?
Vadär det dåmanvih och kanfåveta genomarkeo¬
logiskverksamhet, som maninte annarsfår reda på?
Här skah baranämnasnågraavde övergripande mål¬
sättningarna vid varje stadsgrävning, även om de
kan förefaUa självklara. Undersökningarna skall
bla försöka klarlägga topografi, stadsplan, befäst¬
ningar,byggnadsskick, bebyggelseintensitet och den
socialastrukturen underohka tider och iohka delar
av en stad. Medledningavlämningar och fyndför¬
söker man också att få grepp om stadens handels¬
kontakter och näringshv. Dettasyftar till att ge en så bred kunskap som möjhgt om det historiska
skeendet och kulturhistorien i stort under skilda tider beträffande exempelvis sociala och ekono¬
miska förhållanden, dvs bebyggelsehistoria i vid
bemärkelse.
Medkunskaper om de enskilda städernasombas
är den vidare målsättningen att studera större historiska förlopp, tex orsakernatill en stadsupp¬
komst, utveckhng och tillbakagång. Genom jäm¬
förelser meUan ohkaorter kan också urbaniserings-
processen studeras närmare. Detta ärbla en viktig uppgift för det projekt kring de medeltida städerna
som igångsattes 1976 (Medeltidsstaden, Projekt¬
program1976; Cinthio 1975och 1979).
Bakgrund
Arkeologiska stadsundersökningar har bedrivits länge i Sverige. I någrastäder,blai Lund, Visbyoch Ystad,gjordes de första stadsarkeologiskaundersök¬
ningarna redan på 1890-talet,iandra har grävningar ägt rum sedan början av 1900-talet. Det gällertex Gamla Lödöse,Göteborg, Sigtuna, Uppsala, Skanör och Söderköping. Även Helsingborg, Kalmar, Ny¬
köping och Skara har ganska lång grävningstradi-
tion. De första undersökningarna gjordes där på 1920-talet. I Stockholm kom verksamheten igång på ahvar på 1930-talet. I flera av städerna har
emellertid antalet utgrävningar varit få även om de
första ägde rum på ett tidigt stadium (Forsström 1974;Medeltidsstadensrapporter).
En viss skillnad i utgrävningarnas resultat kan skönjas beroende på den vetenskapshistoriska in¬
riktningen hos dem som ansvarat för undersök¬
ningarna. Intressethar fokuserats antingen påbygg- nadsrester, tex murarna från kyrkor, kloster och borgar,eherpå de skkulturlagren, dvs lämningarna
efter bostäderocharbetsplatser, vilkalagratsovanpå
varandra tillsammans med avfallet från de aktivite¬
ter,sombedrivits på dessaplatser. Givetvis förekom¬
mer det ocksåattmanintresseratsigförbådaslagen
avfomlämningar (se blaRedin 1982).
Under 1950- och 60-talens sk saneringar, då
stora delar av stadskärnorna omdanades, kom den arkeologiska verksamheten att bh mycket varieran¬
de. Detta berodde bla på att kompetens på det arkeologiska området saknadesi många städer samt på svårigheterna att i tillräckhgt god tid hävda de antikvariska intressena i samband med förestående
exploatering. Alltför mycket har tyvärr schaktats
bortutanundersökning, vilket kan jämföras medatt bräima upp delar avettarkiv med handskrifterutan attnågonförstlästdem.
Som en förklaring till den ojämna arkeologiska
situationen på olika orter bör även läggas attjord¬
månen kan vara mer eller mindre gynnsam för att konservera trä och andra organiska lämningar,
vilka ofta är de mest påtagliga resterna avtidigare bebyggelse. Denna skillnad finns inte bara mellan ohka städer, utan kan även existera inom en stad.
Detta visade sig exempelvisi Örebro, därman 1978 hade möjhghet att göra en större utgrävning, som bla gav mängder av välbevarat trä och läder (Bro¬
berg och Hassehno 1981). Tidigare var Örebro ett oskrivet blad i arkeologiskt avseende, där endast
tunna kulturlager av torr och grusig karaktär och
nästan utan fynd hade påträffats. Lager av detta slag kan varasvåra attupptäcka, mendeärlika vik¬
tiga att dokumentera, eftersom de utsäger en hel
del om enstadstopografi ochomden aktivitet,som kan haförekommitpåplatsen.
Den antikvariskaverksamheten
Under 1970-talet hände mycket inom stadsarkeo- logins område. Alla rivningstomter var ännu inte bebyggda och alla rivningslovännu inte utnyttjade.
Det fanns sålunda ganska stora möjligheter att genomföra erforderhga utgrävningar förutsatt att ekonomiska och andra praktiska problem klarades
ut. De antikvariska myndigheterna började nu i högre grad än tidigare uppmärksamma behovet av ökadesatsningar inomdetta forskningsfält.
En administrativt viktig milstolpe under 1970-
talets böljan varatt riksantikvarieämbetet gjordeen
utredning kring frågor rörande stadsarkeologins ställning i Sverige (Forsström 1974). Därvid kunde
vissa brister konstateras. Detta ledde fram till att
riksantikvarieämbetet, i egenskap av högsta till¬
synsmyndighet överden arkeologiska verksamheten
ilandet, påetttydUgaresätt äntidigaremed skrivel¬
se ochkartorinformerade samthga kommuner,som hade medeltida stadslänmingar inom sina gränser,
om innebörden av detta med hänsyn till fommin- neslagens bestämmelser. Denna informationlämna¬
des 1976, samma år som länsstyrelserna utökades
med en länsantikvarie och blev beslutande i frågor enhgtfomminneslagen.
Tack vare dennainformation och samlade insat¬
ser från centralt och regionalt antikvariskt håll kan ingen kommun längre vara okunnig om kraven på arkeologiska undersökningarisamband medbyggen
och ledningsdragningar som berör kulturlager. Det
harinneburitattflerastoraochsystematisktgenom¬
förda utgrävningar har kommit till stånd även i städer där man tidigare enbart ägnat sig åt»antikva¬
risk kontroll», tex Arboga, Enköping, Lidköping
och Örebro.
Denarkeologiska verksamheten
Numera bedrivs undersökningarna efter stratigra- fiskaprinciper, dvs lager för lagerischakt elleröver större ytör, men alltid så att det blir möjligt att dokumentera lagren från markytan till den sterila
botten i de profiler, som jordväggarna i schakten
bildar. Vanhgtvis sker undersökningarnainnansjälva byggnadsverksamheten har börjat. Därigenom kan arkeologerna lägga upp undersökningen efter de
mest relevanta frågeställningarna och koncentrera sig på den del av området, som verkarmestgivande
från vetenskaphg synpunkt. Prioriteringar till en mindre del av en tillgänghg grävningsyta måste oftastgörasavekonomiska skäl.Isamband med led¬
ningsdragningar sker den arkeologiska undersök¬
ningen som regel i omedelbar följd efter det att schakten är grävda och innan ledningar eller rör läggsner.
Fram till 1970-talets mitt utfördes de flesta stadsarkeologiska undersökningarna av arkeologer
vid stadens eget museum eller vid länsmuseet.
Efterhand som undersökningarna ökat i antal och omfång under 1970-talet har den arkeologiska verk¬
samheten i många städer övertagits av riksanti¬
kvarieämbetetsundersökningsverksamhet(UV), som har resurser för stora utgrävningar. Undersöknings¬
verksamheten har flera lokalkontor, bla i Stock¬
holm, Kungsbacka och Lund, med ansvar för ohka regioner. Läns- och stadsmuseernakan koncentrera sigpåenkontinuerhg bevakningavmindre lednings-
schaktningar och andra markingrepp, vilket ofta är
en förutsättning för att inte viktiga upplysningar
skall gå till spillo. Vid flera länsmuseer utförs även stöne undersökningar, bla iJönköping, Halmstad
och Kalmar, liksom vid några kommunala museer, texiLund, Malmö och Stockholm.
Under de senare årens många stadsgrävningar,
som utförts av Undersökningsverksamheten, har arkeologerna blivit väl förtrogna med de olika
städernas historiskaförutsättningar och de specifika
förhållandena vad gäller kulturlager och andra läm¬
ningar i vaije stad. Detta är avväsentlig betydelse
att käima tdl för tolkningen av vad sompåträffas.
Projektet Medeltidsstaden
Genom denovannämndautredningen,somutfördes
i början av 1970-talet inom riksantikvarieämbetet, framstod tydligt behovet av ett mera heltäckande inventeringsarbete för varje stad. Detta ledde fram
till att projektet Medeltidsstaden, eller som dess fullständiga titel är Den tidiga urbaniseringspro-
cessens konsekvenser för nutidaplanering, startades
1976. Titeln angeratt stor vikt fästs vid projektets förankring i samhällsplaneringen. Riksantikvarieäm¬
betet och statens historiska museer ansvarar för projektet, som igångsatts med anslag från riksban¬
kensjubileumsfond och Statens humanistiska forsk¬
ningsråd. Medeltidshistorikern Hans Andersson blev projektledare och till projektet knötsen tvärveten¬
skapligtsammansattreferensgrupp.
Projektet har från början haft två syften, dels
att tillhandahålla underlagsmaterial för den anti¬
kvariskaverksamheten, delsattförbättrasituationen för den fortsatta vetensakaphga bearbetningen av det arkeologiska materialet och städernas historia
i stort. I den antikvariska verksamheten ingår bla
att bedöma om ett bygge eUer en ledningsdragning kan tillåtas göra ingrepp i kulturlagren och vilka
krav på omfattningen av arkeologiska undersök¬
ningarsomdeti såfallärrimligtattställa.
Förebilder vid uppläggningen av projektets rapporter har framför allt varit arbetet med den arkeologiska kartan i Lund, som igångsattes av
Ragnar Blomqvistpå 1920-taletsamtuppläggningen
av 0ivind Lundes inventering av Trondheim på
1970-talet.
I de rapporter som projektet pubhcerarförohka
städer görs ensummering av dagens kunskaper och
en redovisning av forskningsläget. Avsikten är att
man i fortsättningen skall kunna bedriva mermål¬
inriktade undersökningar med klart motiverade prioriteringar. Detta ärväsenthgtför båda de syften
som nämnts. Projektarbetet skall absolut inte upp¬
fattas som någon avslutande sammanfattning av den arkeologiska verksamheten utan som en bas för fortsatt verksamhet. Detbör ocksåunderstrykas
att projektet inte har någon egen grävningsverk-
samhet till skillnad från motsvarande projekt i
Danmark.
Hittills harett 30-talstadsbeskrivningar givits ut huvudsakhgen över städerna i Mälarområdet och
Västra Sverige. Projektet koncentrerades inlednings¬
vis på dessa två geografiskt avgränsade områden.
Detta har möjhggjort intressanta jämförelser. Ett
par sammanfattande rapporter behandlar urbani- seringsprocessen i det medeltida Sverige och stads- arkeologi i Mellansverige. Som resultat av ett nor¬
diskt symposium, som hölls i projektets regi i Sig¬
tuna 1979, harenrapportmedtiteln Handelsplats—
stad-omland pubUcerats. En specialstudie över fynden från några av städerna utgör en rapport.
Utdrag ur denna publiceras i detta tidskriftsnum-
mer(Broberg,Hasselmo 1982).
Avsikten är att rapporter över samtHga medel¬
tidsstäder inom Sveriges nuvarande gränser skall publiceras. För närvarande behandlas städerna i Östergötland, Skåne, Halland och Blekinge. För¬
fattare till de ohka rapporternaär utbildade medel- tidsarkeologer och/eller medeltidshistoriker. De harofta självagjort utgrävningar i den stad eller de
städer de skriver om. Även städer, som inte bhvit föremål för arkeologiska undersökningar, behand¬
lasavprojektet.
Uppläggningen av stadsrapporterna från de
ohka städerna är hkartad. Inledningsvis görs en
sammanställningav fakta som ärkändagenomarki-
vaher. Bla pubhceras den äldsta kartan. Därefter
redovisas i text och på kartor den datainsamling
som gjorts beträffande ursprunghga marknivåer, arkeologiska observationer och fynd. Det avslutan¬
de kapitlet utgörs av en sammanfattande analys av det arkeologiska läget, stadens uppkomst mm.
Analysen syftar tiU att peka på vilka frågeställ¬
ningar, som förefaUer mest angelägna från veten¬
skaplig synpunkt för utforskandet av stadens
historia. Av rapporterna framgår även var man har anledningatt förmoda atten utgrävningskulle kun¬
nabidra tiUattgesvarpåsärskilt aktuehafrågor.
I många städer, bla GamlaLödöse, Lund, Sig¬
tuna och Söderköping har materialet varit så om¬
fattande att det föranletten utförhgare behandhng.
Den vetenskaphga diskussionen har drivits längst i
Lund (Andrén 1980), som har ett osedvanligt rikt arkeologiskt material genom de många grävningar
somutförtsdär underhela 1900-talet ochgenomatt
man redan från början förten arkeologisk översikts¬
karta. Lundarapporten har gjorts i samarbete med
denstadsantikvariskaavdelningen vid Kulturen.
Från riksantikvarieämbetets sida görs en upp¬
följning av projektet genom attinformationsmöten
ordnas med kommunens tjänstemän och pohtiker
i anslutning tillen färdigrapport.Mötenaresulterar
oftai attkommunernabeställerprovundersökningar och ibland även forskningsprogram kring fortsatt utforskningavstadens historia.
I projektets andra etapp, som igångsattes 1981
med Hans Andersson och ÅkeHyenstrand som
projektledare, fortsätter utgivningen av stadsöver-
siktema. Dessutom sker en utvidgning genom ana¬
lyseravstädernas förhållande tillsittomland. Denna etappberäknasvaraavslutad efter fyraår.
Andra projekt i Norden
I Danmark, som har omkring 20 medeltidsstäder, harmera omfattande insatsergjorts på det arkeolo¬
giska området under desenastedecenniernaframför
allt i Ribe, Svendborg, Viborg, Randers och Århus (Bencard 1975 och 1978; Olsen 1972 och 1975;
Jansen 1977 och 1979;Vellev 1978; Andersenmfl 1971; Hikuin 7/1981). Danmark har också ett Middelalderby-projekt, som dock har en något
annorlunda uppläggning än det svenska. Man har
valt attgöra ett urval påtio städer med något oUka egenskaper och man bygger mer på det historiska
källmaterialet. Iprojektetsregi görsutgrävningarför
att testa de arbetshypoteser man kommit fram tiU
genom studiet avskriftligt källmaterial och tidigare arkeologiska undersökningar. Sedan projektetsattes igång 1977 har ett par nordiska diskussionsmöten ägt rum. Från dessa har stencileraderapportergivits
ut(Middelalderbyen 1977;Ti byer 1980).
För Norges åtta medeltida städer finns färdiga arkeologiska register utom för Bergen, där arbete
med detta pågår. Något behov av att trycka dem
har inte förelegat hittills, då de fungerat bra i det
antikvariska arbetet för varje stad. Ev kommer de
så småningom att pubHceras. Trondheim har blivit föremål för en grundhg genomgång i en avhandling
i medeltidsarkeologi vid Lunds universitet (Lunde 1977). Det är bla detta arbete, somvarit vägledan¬
de vid uppläggningen av det svenska medeltids- stadsprojektet (Medeltidsstaden, projektprogram
1976). Ett inventeringsarbete, som publiceratsien rapport från Riksantikvaren i Oslo, har gjorts över
Skien (Myrvoll 1980). Från de omfattande utgräv¬
ningarna på Bryggen finns en översiktlig samman¬
fattning av en del av resultaten (Herteig 1969)
medan man beträffande Oslo och Tonsberg lagt större vikt vid materialpublikationer (Gamlebyen 1—2, 1977-79, Fra Christianias Bygrunn 1981;
Molaug1977).
I Finland har i samarbete med det svenska
Medeltidsstadsprojektet startats ett motsvarande projekt. Den första rapporten - om Borgå — har
kommit ut(Hiekkanen 1981). Samarbetetfortsätter kring de övriga fem medeltida städerna som alla grundlagts under den svenska tiden. Ev kommer
även Viborg att behandlas utifrån äldre material i finska arkiv och museer.
Det kan i detta sammanhang påpekas att det
också firms andra projekt kring den medeltida bebyggelsen i Skandinavien, tex det nordiska ödegårdsprojektet och olika projekt rörande de medeltida byarna. Dettatemaharblabehandlats i
nummer två av Bebyggelsehistorisk tidskrift och i
ett nyutkommet kompendium från Lundsimiversi-
tets historiska museum: Den medeltida byn. Även
de medeltida kyrkorna, borgarna och de vikinga¬
tida/tidigmedeltida köpingorterna ochhamnarna är föremål för studier enskilt eller i projekt av olika slag (Sveriges kyrkor; Huggert 1976; Lundström
1976och1981;Cinthio 1975).
Stadsarkeologi i Sverige under 1970-talet
Omfattande stadsundersökningar har under 1970-
talet gjorts blai Arboga, Avaskär, Enköping, Gamla Lödöse, Göteborg, Halmstad, Lund, Lyckeby, Malmö, Nyköping, Ronneby, Sigtuna, Skanör, Skara, Stockholm, Söderköping, Uppsala, Visbyoch
Örebro. Man kan också konstatera att dokumenta¬
tionen i samband med schaktgrävning för lednings¬
dragningar har ökatintebara istäderdärmansedan gammalt varit van vid arkeologisk verksamhetutan ävenide»nyväckta» städerna.
Till deundersökningar,somblivitmestuppmärk¬
sammade utanför fackkretsama, hör grävningen i denskriksgropenpåHelgeandsholmen i Stockholm
samt undersökningarna i kv KranseniUppsala ochi
kvBromsgården i Örebro. De sistnämnda kanske framför aUt på grund avrättegångarna om ansvaret förutgrävningskostnadema.
Stadsarkeologi inorra Europa i övrigt
Det ärinte bara i Skandinavien som mangjortstora satsningar för att rädda så mycket som möjligt av vad jorden gömmer avkunskap omstädernas äldre historia. I Storbritannien igångsattes redan i böijan
av 1970-talet en intensiv kampanj förlandets histo¬
riska städer. Det rör sigomnärmare tusen orteroch
en betydligt längre tidsrymd än i Skandinavien.
Stadsväsendet går ju där tillbaks till romartiden (Heigway 1972).
Stora stadsgrävningar har under 1960- och 70-
talen genomförts blai King's Lynn (Qarke, Carter 1977), London (Biddle mfl 1973), Winchester,
York ochSouthampton(Platt 1975).
Även på kontinenten har den arkeologiska verk¬
samheten varit omfattande i många stadskärnor.
Stora markområden har varit tillgängliga, dels som
en följd avandra världskrigetinnan de raseradestä¬
derna byggdes upp, dels som en följd av samma
saneringsvåg som drabbat städerna i Skandinavien
under 1960- och 70-talen.Utgrävningsresultatenhar publicerats antingen i storapraktverk elleri artiklar
under en lång följd av år i de olika städernas och ländernas arkeologiska tidskrifter och museiårs- böcker. Här kan av utrymmesskäl endast nämnas några av de städer där särskilt intressanta utgräv¬
ningar gjorts. Bland Östersjöstädemaär detframför
alltutgrävningarna iLiibeck (Hammel 1979), Wollin (vid Stettin) och Gdansk, som bidragitmed resultat
som ofta används för jämförande studier med
skandinaviskt material, texbeträffande den medel¬
tida keramiken. Magdeburgoch Leipzig är exempel på städer, som blev föremål för stora arkeologiska
arbeten efter kriget. Där är nu möjligheterna att återkomma obefmthga, eftersom kulturlagren i princip totalförstördes då städerna byggdesupp på nytt. Hamburg, Hannover och Köln ärandra städer
med betydande grävningar, men manhar där ägnat förhållandevis större intresse åt den romerska tiden än åtmedeltiden. ÄveniHolland, Belgien och nordvästra Frankrike har utgrävningar genomförts,
texiAmsterdam,Rotterdam,Aardenburg, Utrecht, Gent, Briigge och Rouen, som äravsärskiltintresse förjämförande studier, blamed tanke på det han¬
delsutbyte, som under medeltiden ägde rummellan
dessa städer och deskandinaviska.
Forskningen
Genom den markanta ökningenavstorastadsunder-
sökningar under 1970-talet har behovet avutbilda¬
de medeltidsarkeologer blivit allt stöne. Ämnet
finns i Sverige enbart vid universitetet i Lund som ett särskilt ämne inom forskarutbildningen samt
som påbyggnadskurs i grundutbildningen. Erik
Cinthio har en personhg professur i ämnet med
start som preceptur 1965. Flertalet av de medver¬
kande i detta tidskriftsnummer är eUer har varit elevertillhonom.
Vid den medeltidsarkeologiska institutionen är
en Uvhg seminarieverksamhet och bland studenterna togs 1979 initiativ tiU medeltidsarkeologiska före¬
ningen, som ger ut en tidskrift med ca fyranr per år. Den kallas META och har under de år den exi¬
sterat fungerat somdebattforumkring skilda ämnen
avgemensamt intresse. Detrör intebara stadsunder- sökningar utan även kyrkor, borgar och medeltida byar samt problem av praktisk art rörande doku¬
mentationen ifält.
Forskning kring de medeltida städernai Sverige
har bedrivits under hela 1900-talet. Tidigarevardet
i stor utsträckning historiker och konsthistoriker,
som på olika sätt skildrat de enskilda städernas
historia (se Redin 1982). Den stadsarkeologiska
verksamheten kom tidigast i gång i Lund (Mårten¬
sson 1979) och i viss mån i Skanör och Falsterbo tack vare det arbete som bedrevs från Kulturen i Lund genom dess skapare Georg KarUn och från Lunds universitets historiska museum genom Otto Rydbeck, som 1918 blev professor i förhistorisk
och medeltidsarkeologi. Den som byggde upp och
utvecklade den stadsarkeologiska verksamheten i Lund, som varit förebildande för stadsarkeologini landet i övrigt, var RagnarBlomqvist. Han var i
närmare femtio år knuten till Kultureni Lund, de
senaste åren som stadsantikvarie. Han har utöver böcker om Lunds historia (1941, 1951, 1980) publicerat en mängd mindre artiklar i Kulturens
årsböcker om olika företeelser från lundagräv- ningama. Hans arbete har förtsvidare genom den nuvarandestadsantikvarien Anders WMårtensson.
1 stads- och länsmuseernas och ohkahembygds¬
föreningars årsböcker har under årens lopp skrivits många artiklaromenstaka undersökningar i städer¬
na. Dessa uppsatser får ses sompreMminära rappor¬
ter, som pubhceras ganska snart efter en avslutad undersökning. När hela bearbetningen är färdig, inklusive de naturvetenskapliga analyserna, publi¬
ceras oftast en utförhgare rapport. Envissriskfinns
att utgrävningsresultaten bhrnågot försig,sominte
tas med i behandlingen av hela stadenshistoria.Det
kan vara svårt att förena kunskaperna, som ofta
förefaller röra detaljförhållanden, med ett histo¬
riskt skeende, som är känt genom skriftliga doku¬
ment av ohka slag. Många av de stadsmonografier,
som under årens lopp skrivits till olika städersjubi¬
leer, bygger i stor utsträckning enbart påskriftbgt
källmaterial. Om arkeologiska undersökningar genomförts har resultaten vanbgtvis redovisats,men de är sällan integrerade i framställningen som hel¬
het. Överhuvud taget tas idessaskrifterintemycket hänsyn till den fysiskamiljönistäderna.
Undantag firms dock. RagnarBlomquist har
redan i Tusentalets Lund (1941) visat hur arkeolo¬
giskt och historiskt material kan användas för att klarlägga ett samhälles uppkomst och äldsta ut- veckhng. Även för Uppsala har en samlad fram¬
ställning gjorts genom Nils Sundquists Uppsala
stads historia (1953). Ett exempel på en stads-
historik frånsenare årdärde arkeologiska resultaten
blivit väl beaktade är Kalmar stads historia (Blom¬
kvist, Selling 1979). 1960- och 70-talens allmänna pohtiska medvetenhet vid universiteten har medver¬
kat till ett ökat intresse för vetenskapsteoretiska frågor och till att ohka historiesyn påverkat forsk¬
ningens inriktning. Detta har kommit mera tiU uttryck italäniskriftmen man kan iakttaattresul¬
taten från olika grävningar mer än tidigare sätts in i större sammanhang framför aUt socialt och eko¬
nomiskt. Man ägnar sig mer åtfrågor rörande van-
hgtfolksvardagsUv.
Tack vare projektet Medeltidsstadens rapporter har materialet från ohka städer bhvit tihgänghgt på
ett aimat sätt än tidigare. Problem och frågeställ¬
ningar av gemensam art förohka städer har därför
kimnat behandlas medbättregrundmaterial framför
aht vad det gäller Mellansverige tex i Medeltids¬
stadens sammanfattande rapporter,nr 18, Handels- plats-stad-omland och nr 19, Stadsarkeologj i MeUansverige — läge, problem, möjligheter. Stä¬
derna i södra Sverige har i ohkasammanhang ofta jämförts medvarandra.
1970-taletsforskningkring de medeltida städerna
har haft stor bredd och inte präglats av någon låst skolbildning. Flera avhandhngar somharbehandlat
skilda ämnen har pubhcerats i medeltidsarkeologi.
Bla har en stad, Trondheim, bhvit föremål för en
mycket grundhg analys utifrån både arkeologiskt och historiskt källmaterial (Lunde 1977). Mera övergripande har den skånska öresundskustens stä¬
der och ohka företeelser i dem under medeltiden
djupgående analyserats (Holmberg 1977). Många hypoteser avallmängiltigtslag hartagitsuppidenna avhandhng,somdärigenom ihög gradfungerarsom
impulsgivare tfil andrasforskningsarbeten.
1en armanavhandling harettmaterialfrånenut¬
grävd medeltida kyrkogård i Skanör använts som
utgångspunkt för att studera befolkningens sam¬
mansättning och densocialastrukturen iettmedel¬
tida stadssamhälle (Redin 1976). De politiska och
ekonomiska förutsättningarna, i form av bl a
kungamakt, myntverk ochkvamnäring, fören stads
existensharocksåtagitsuppmed utgångspunktfrån utgrävningar iTommarp (Thun 1967).
Fyndmaterial i form av bla kammar, skor och keramik har behandlats på ohka sätt. Studier av hantverkets förändring under tidig medeltid och högmedeltid har utnyttjatfynd fråndenlundensiska
hom- och benhanteringen (Christophersen 1980).
En bearbetning av keramikmaterialet från en enda fyndplats i Visby och dess möjligheter att länma bidrag till stadens historia i stort har gjorts (Fors¬
ström 1976). Samtidigt var denna avhandling ett försök att visa hurfyndbearbetningen skulle kunna
rationahseras genom användningen av datorteknik,
som då äimu inte slagit igenom i arkeologiska sammanhang.
Man kan i de doktorsavhandhngar i medeltids¬
arkeologi, somhar kommit under 1970-talet,se den vetenskapsteoretiska diskussionen avspeglasigisyn¬
sätt av mera marxistisk art samtidigt som andra
hålht sig inom en mer »positivistisk» vetenskapstra¬
dition.
Inom ämnethistoria har ocksåfleraavhandhngar kring medeltida städer pubhcerats under 1970-talet.
Somexempel kan nämnas HansAnderssons(1971),
som iimebären studie av det nordeuropeiska stads¬
väsendet före 1350. De latinskabenämningarna på
ohka typerav städer spelarstor roU i analysen. För behandhngen av städerna i olika sammanhang är det värdefuht att känna tiU den latinska benäm¬
ningen, då dettakan sägaendelomstadenskaraktär
som biskopsstad, hamnstad, torgstad m m. Nils
Blomkvists (1978) avhandhng om Kalmars upp¬
komst och äldsta utveckling är en ovanhgt in¬
trängande analys av en stad med förklaringar som har stor ahmän historisk räckvidd. Blomkvists av¬
handhng ingår somett avsnitt i Kalmar stads histo¬
ria. ThomasHalls avhandling om Stockholm(1973) bygger på studium av stadsplaner och tar inte ahs
upp arkeologiskt material utan enbart skriftligt
källmaterial. Han har även behandlat stadsväsendet ochstadsplaneringen undermedeltiden i andra delar
avEuropa(1978).
Forskningen kring medeltidsstäderna är inter- nationeh. Företeelserna i hela nordvästra Europa
är av likartat slag ochmånga avde olika ländernas
tidsskrifter är välkända inom denna större krets.
Under 1970-talet harmånga symposier kring stads¬
väsendet i Europahållits, blaiKiel 1972(anordnat
av universitetet), i Oxford 1975, organiserat av Council for British Archaeology mfl som led i arbetet kring det europeiska byggnadsvårdsåret, i
Trondheim 1977 (ett nordiskt historikermöte) och
i Rotterdam 1973 (genom stadsmuseet där),samt i Liibeck 1981 ett OstseecoUoquium. Symposierna
har blivit naturliga mötesplatser för arkeologer, historiker, numismatiker, konsthistorikermfl. Ofta har mötena resulterat i värdefulla pubhkationer,
tex Kiel Papers, European Towns (från Oxford- mötet), Urbaniseringsprocessen i Norden (från
historikermötet i Trondheim) och Rotterdam Papers, Ioch II.Äveni Sverigeharsymposierhållits kring aktuella stadsarkeologiska problem/av veten¬
skaplig och dokumentationsteknisk art. Projektet
medeltidsstaden och riksantikvarieämbetet har stått
som arrangörer och deltagarantalet har varit uppåt
130 personer. Det innebär att alla fältarbetande medeltidsarkeologer och andra,sompå riksantikva¬
rieämbetet, länsstyrelser, länsmuseer och andra
museerhar med hithörandefrågorattgöra,deltagit.
Visbysymposiet för historiska vetenskaperarran¬
geras av Gotlands fornsal i Visby sedan mitten av 1960-talet. Det återkommervartfjärdeårmed olika inbjudna forskare från Östersjöländerna. Det finns
en serie intressanta skrifter (Acta Visbyensia) från
dessa symposier. Bland de ämnen som tagits upp kan nämnas stadsgrundningen i Östersjöområdet (1965) samt boendets historiaoch sociologi (1974),
som resulterat i boken Häuser und Höfe (1977).
Tidskriftensinnehåll
Det är svårt att i ett tidskriftsnummer som detta med begränsat utrymme ge en rättvisande bild av
den pågående forskningen kring den medeltida
staden. Avsikten har varitattge ensåbred introduk¬
tion som möjligt tiU vadsom pågår inomdettaom¬
råde. Under arbetets gångharnågraavdetillfrågade
författarna sett signödsakadeattavståfrån medver¬
kan på grund av tidsbrist; i gengäld har andra till¬
kommit — i vissafall med kortvarsel. Det harvarit
en strävan att visa exempel på ohka teman men ocksåatt geartiklarnaengeografisk spridning.Även
om det inte helt har lyckats att visa på alla före¬
teelser inom stadsforskningen är det viktigt att understryka allmängiltigheten i problematiken och
hoppas att det som presenteras kan leda tiU ytter¬
ligare kontakter mellanforskare inom olika äiimes- områden.
Artiklarna har grupperats i några ohka avdel¬
ningar för att klargöra syftet. Inledningsvis ges en översikt över den antikvariska och arkeologiska verksamheten och forskningen i anknytning till deima.
LarsRedin presenterar det vetenskapshistoriska läget idag och dess historiska bakgrund. Det ären
förutsättning att käima tih dettaför attkrmnagöra
en rättvis bedömning av de forskningsinsatser som hittills gjorts i ohka delar av landet. Han skisserar
också vad han tycker är viktigt attframtida under¬
sökningar inriktas på.
Urbaniseringsproblematiken behandlas i några ohka geografiska områden. Erik Gnthio, som bla
tidigare tagit upp frågor kring köpingarna och de tidigmedeltida städerna i Skåne, inriktar sighär på
den närmast efterkommande perioden i sydskandi-
navien. Han belyser omlandets betydelse för fram¬
växten av köpstäderna under denna tid ochifråga¬
sätter resonemang, sominnebär absolut kontinuitet mehan ohka skeden. NilsBlomkvist tar med ut¬
gångspunkt i Kalmar-Öland-området, upp gene- reha frågor kring näringslivets betydelse för stads- tihväxten. Det exemphfieras med en detaljstudie
från Kyrkohamn påÖland.
Hans Anderssons studie avurbaniseringsförloppet
inågra ohka regioner kan ses som endirektföljdav
projektet Medeltidsstadens arbete. Tack vare de stadsrapporter som givits ut har det varit möjhgt
att görajämförelsermellan ohkaregionerpåettsätt
som tidigare inte gick,eftersommaterialet inte varit tihgängligtoch överblickbart.
Topografiska och geografiska problem är den samlade rubriken för två artiklar från Mälarregio-
nen. BjörnAmbrosiani, som ofta återkommit tih problematiken rörande landhöjningen i Mälarom- rådet redovisar i sin artikel i denna tidskrift helt nyaresultat. Avstorbetydelse för dettaäriakttagel¬
ser som gjortsvid den storautgrävningen på Helge¬
andsholmen 1979-81 samt vad som framkommit i de ohka stadsrapportema och av grävningarna på Björkö (Birka)i början av 1970-talet. I sin avhand- hng behandlade ÅkeHyenstrand den medeltida
agrara bebyggelsen och den administrativa indel¬
ningen i Mälarområdet. Frågor kring städernas om¬
land, tex råvaruförsörjning och andra ekonomiska faktorer, ärviktiga för förståelsen av stadsväsendet.
Detta tas också upp i dennyhgen påbörjade andra etappenavprojektet Medeltidsstaden.
Problemrörandeproduktion, varuförmedling och ekonomi är mycket centrala för stadsforskningen
och de har diskuterats med skiftande intensitet ganska länge. Under de senaste åren har dettapro¬
blemkomplex tagits upp med nya infallsvinklar på tidigare inte behandlat material. Detta har öpp¬
nat nya vägar och varit mycket stimulerande för forskningen.
Birgitta Broberg och MargaretaHasselmo är för¬
fattare till många avstadsrapportema. De har även gjort en omfattande genomgångavnågraohkafynd¬
kategorier från utgrävningar i ett tiotal städer för
att studera skillnader och hkheter i ohka regioner ifråga om exempelvis tidiga och/eUer varaktiga handelskontakter, bebyggelseintensitet iohka delar
av en stad mm. I den artikel, sompublicerashär,
redovisas delar av de resultat, somnyligenkommit
ut i projektets rapportserie. Arbetet är ävenmeto¬
diskt intressant eftersom den visar det stora
vetenskaphga värdet av att fynden bearbetas och
behandlas istörresammanhang.
AxelChristophersen behandlar hantverkets roU
under den äldsta medeltiden ochdess betydelse för själva stadsväsendets tihkomst och konsohdering.
Uppsatsen är en vidareutveckhng av hans avhand- hngsarbete.
Vattenkraften är en annan faktor av betydelse
för städernas lokahsering och etablerandet av vissa
»industrier». Av intresse bhr därmed kontrohen av
produktionsmedlen och hur det påverkar fördel¬
ningen av ekonomin och makten i en stad. Egon
Thun har i ohka sammanhangtagit upp vattenkraf¬
tens roh för flera av skånestädema. Han har i sin artikel i derma tidskrift gjorten hte vidare översikt
och tagit med även några av de danska och mehan-
svenska städerna.
Mynten och numismatikens betydelse för skild¬
ringen av de medeltida städernas bebyggelsehistoria framhåhs av BritaMalmer, som utifrån sina om¬
fattande kunskaper och studier avmynt från ohka
delarav landethär särskilt ihustrerar förhållanden i
Östergötland.
För att visa bredden på den forskning som be¬
drivs kring städerna ges några exempel på olika källmaterial, som om de behandlas av specialister
kanutsägakoUossalt mycket och bidra tihattge en helhetsbhdavlivetistäderna under medeltiden.
Arkeologerna har länge samarbetat med företrä¬
dare för ohka naturvetenskapliga änmen. Exempel¬
vis har vid de flesta stadsundersökningar ben av
människor och djur analyserats av osteologer och
man har tagit poUenprover mm. Under 1970-talet
har dendrokronologinslagit igenom hksom även ett
mera ingående studium avförekomsten avinsekter och rester av bär och frukter. Studierav dettaslag
har framgångsrikt gjorts i Yorki England ochäven vid denstoragrävningenikv KranseniUppsala.
I Erik Schias artikel gesexempel på vadproverna kan sägaomfolkslevnadsviUkor. Man kommerverk- hgen människorna in på hvet i deras ofta ganska
osunda vardagsmiljö. Det är bebyggelsehistoria i vid bemärkelse.
Byggnadsarkeologin, som är en viktig del av
medeltidsarkeologin, innebär att ett byggnadsverks
konstruktion och utformninganalyseras iförhåhan-
de till dess kronologi och funktion. I de flesta medeltidsstäderna finns ofta någon bevarad bygg¬
nad, tex kyrka, kloster eher borg, som kan bh
föremål förmurverksanalys.
Karin Andersson har i sitt arbete vid riksanti¬
kvarieämbetet ägnat sig åt byggnadsdokumentation
i samband med restaureringar av såväl kyrkor som
profanbyggnader. Hon ger i sin artikel en inbhck i medeltidskyrkans mångsidiga innehåll och fram¬
håller att ingående murverksanalyser kan bidra tih
en ökad samhähshistorisk kunskap. Hon menar ocksåattenspridningavfördjupade kunskaperäven borde leda tillattstörrevarsamhet iakttasisamband med restaureringaroch ombyggnader av äldre bygg¬
nadsverk.
I de avslutande artiklarna gesexempel på enskil¬
daundersökningar i Visby ochMalmö. Blabeskrivs
mer i detalj ohka byggnader och deras förmodade
utseende och funktion utifrån resultaten från ut¬
grävningaroch delvisavkvarstående medeltida bygg¬
nadersamtskrifthgadokumentsompåträffats.
GunAndersson-Westholm, som har många års erfarenhet avbyggnadsdokumentationer ocharkeo¬
logiska undersökningar tar bla upp hur man kan använda det arkeologiska materialet och hon ger sin tolkningav deför Visbys vidkommande ständigt
återkommande frågorna om eventuell kontinuitet
frånett preurbant samhäUe under vikingatid till ett medeltida stadssamhälle samt huruvida inhemska eher utländska krafter varit avgörande för stadens
tihkomst.
Från Visby presenterar Waldemar Falck några förslag tih rekonstruktioner dels av enstaka hus
dels av Visby som helhet under högmedeltiden.
Med en tecknares hjälp försöker han bla åskådlig¬
göra hur Visby kan ha tett sig för den som under
medeltiden komseglande dit.
Från Malmö presenteras två uppsatser från de
senaste årens utgrävningar. ThomasRomberg pre-
