This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/
Barnen betalar ett högt pris
Den kaotiska landreformen och den ekonomiska nedgången i Zimbabwe har gjort försörjningsbördan tyngre i lantarbetarfamiljerna. Framför allt drabbas lantarbetarnas barn hårt.
- Barnen tvingas nu oftare att delta i familjens arbete på farmen. Familjen utför då en
arbetsuppgift tillsammans som de inte får betalt för av farmaren förrän arbetet är klart, säger Marizen Kolobo. Han är 19 år och vice ordförande i en av lantarbetarfacket GAPWUZ ungdomsklubbar på en farm.
- Jo, barnarbetet har ökat liksom antalet barn utan föräldrar, inflikar Getrude Hambira, generalsekreterare i GAPWUZ. Då båda föräldrarna är döda får äldsta barnet ofta ansvaret för sina syskon och måste då skaffa sig ett arbete.
Att antalet föräldralösa barn ökar beror framför allt på att aidsrelaterade sjukdomar nu skördar omkring 2 500 dödsoffer per vecka.
Barn vågar inte klaga på hälsofarliga arbetsuppgifter och låga löner. De används därför för arbeten som vuxna många gånger skulle ha vägrat utföra.
- Det händer att barn i tioårsåldern sprider kemikalier utan skyddskläder, säger Getrude Hambira.
Inte så sällan ser föräldrar ingen annan utväg till försörjning än att förmå sina unga döttrar, till och med flickor i 12-13-årsåldern, att gifta sig med äldre män. Att barn lämnar sina familjer för att livnära sig som gatubarn och tiggare i städerna har blivit vanligare.
Färre skolbarn
- Många barn går inte i skolan längre. Deras arbetsdagar är för långa eller så har föräldrarna inte råd att betala skolavgifter och skoluniformer, säger Marizen Kolobo.
Ett annat skäl är att många skolor på de kommersiella farmerna stängdes då farmerna togs över av nybyggare.
Från den farm där Marizen Kolobo bor är det fem kilometer till närmaste lågstadieskola. Till högstadieskolan är det 25 kilometer. Att gå dit tur och retur under en dag är inte möjligt så ungdomarna måste sova över i skolans trångbodda och hälsovådliga logement.
- Drogmissbruk är inte ovanligt bland eleverna. Inte heller att unga flickor prostituerar sig, säger Marizen Kolobo.
Farmen som han bor på, har styckats upp i markområden på 15 tunnland, som nybyggare tagit över. Där odlar de te, tobak och bomull.
- Lantarbetarna fick inte någon mark, men vi fick i alla fall bo kvar på farmen, säger Marizen Kolobo, som själv livnär sig på att arbeta åt nybyggarna och att vaska guld. Av nybyggarna får han mat som betalning för sitt arbete.
Guldvaskningen är en inte helt ofarlig inkomstkälla.
- Nyligen dog två tonåringar i närheten av det ställe där jag arbetar. Gruvschaktet störtade in över dem.
Ett annat liv utanför farmen hägrar för Marizen Kolobo. Med GAPWUZ hjälp håller han på att skaffa sig ett identitetskort. Nästa steg är att ansöka om zimbabwiskt medborgarskap.
(Hans pappa invandrade till Zimbabwe från Malawi på 1940-talet.) Han skulle vilja studera jordbruk på universitet. Men dit är vägen lång och oviss. För tillfället har han inte pengar för att skaffa sig den gymnasieutbildning han behöver för att kunna söka in på universitetet.
Victor Svensson , Harare
