This work is licensed under the Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 2.5 Sweden License. To view a copy of this license, visit creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/
Vatten - en lönsam bisniss
När kolera bröt ut längs Sydafrikas kust i augusti 2000 trodde man först att det var ännu ett av de sporadiska utbrott som då och då drabbar östkusten.
Men när det blev till en långvarig epidemi insåg man att något var annorlunda denna gång.
Två år tidigare hade kommunerna i området privatiserat vattenverken vilket lett till att invånarna skulle börja betala fullt pris för sitt dricksvatten. Men många fattiga hade inte råd att betala avgifterna och stängdes därför av från nätet. När de inte kunde få vatten vid närmaste kran tvingades de hämta vatten i bäckar, dammar och sjöar som var förorenade av avföring av både djur och människor.
I januari 2002, när denna den värsta koleraepidemin i Sydafrikas historia ebbade ut, hade den gjort 250 000 människor sjuka och tagit livet av 300 och den hade spritt sig ända till
Johannesburg, 50 mil bort.
Den direkta orsaken till epidemin var, enligt den undersökning som regeringen tillsatte, att man tvingade folk att betala för livsnödvändigheten vatten.
Aggressiva företag
I en rapport visar International Consortium of Investigative Journalists, ICIJ, att den drivande kraften bakom den ökande privatiseringen av vatten runtom på jorden är ett litet fåtal
aggressiva företag i Europa. Franska Suez och Vivendi Environnement, brittiska Thames Water samt tyska RWE AG har under de senaste 12 åren expanderat till varje region i världen.
Dessa företag tillhör de 100 största bolagen i världen och har större ekonomier är många av de länder de verkar i. De har en viss konkurrens från franska Saur, brittiska United Utilities och Bechtel från USA som också säkrat flera kontrakt på dricksvatten.
Privata bolag har idag hand om cirka fem procent av vattenförsörjningen, till över 300 miljoner människor i åtminstone 56, vissa uppgifter gör gällande 150, länder. Hittills har det främst rört sig om fattiga länder, länder där Världsbanken, i samarbete en rad regionala banker, använt sitt ekonomiska övertag till att tvinga regeringar att privatisera
vattenanvändning i utbyte mot lån. I Afrika rör det sig om åtminstone tio länder.
Under de senaste 12 åren har Världsbanken lånat ut runt 20 miljarder dollar till olika typer av vattenprojekt. I 30 procent av 276 undersökta projekt var lånet villkorat med privatisering, merparten av dessa under de senaste fem åren.
Enligt ICIJ:s rapport arbetar vattenbolagen inte bara i nära samarbete med Världsbanken och Internationella Valutafonden. De bedriver dessutom lobbyarbete mot regeringar och
organisationer för ändringar av lagstiftning och handelsavtal för att den vägen framtvinga privatisering av vattentillgångar.
Värlshandelsorganistionen WTO är därför en viktig arena för de stora vattenföretagen. WTO, som ska ta bort olika handelshinder, förhandlar om frihandel på vattenområdet inom GATS, General Agreement on Trade in Services. Här är vattenbolagen representerade i U.S.
Coalition of Service Industries och European Forum on Services.
Världsbankens råd
I Sydafrika satsade de europeiska vattenbolagen hårt, med hjälp av Världsbanken, på att övertyga lokala myndigheter om fördelarna med privatisering av vattensystemen. På en del håll gjorde man om vattenverken till kommersiella företag, på andra sålde man ut dem.
Nästa steg var att, enligt Världsbankens råd, koppla bort de kunder som inte hade råd att betala. Sedan 1998 har därför 10 miljoner sydafrikaner under kortare eller längre tid avstängts från vattennätet. Resultatet har blivit kolera och utbrott av magsjukdomar.
Bolagen uppger i sin reklam att i sitt jobb är de "passionerade, omtänksamma och pålitliga".
Men verkligheten är en annan enligt ICIJ:s rapport. De är kapitalistiska företag med ett mål för ögonen: maximal vinst. Vägen dit inbegriper svikna löften och åtaganden, snabb
utförsäljning av verksamheter som inte är tillräckligt lönsamma samt ökande avgifter för konsumenterna, oavsett om dessa har råd eller ej. Att avstängning från vattenledningarna innebär en hälsofara för de drabbade är inget som angår dessa bolag.
Många av vattenföretagen satsar inte så mycket egna pengar på sina nyförvärv. De förlitar sig på lån från Världsbanken och andra internationella institutioner för att täcka kostnader för reparationer och utbyggnad av vattensystemen.
Chefen för Vivendi i Sydafrika säger rent ut till ICIJ att man inte är intresserad av
koncessioner i södra Afrika om inte Världsbanken går in med finansiering. Annars blir det ingen vinst för bolagen eftersom folk är för fattiga för att betala de höga priser som privata företag måste ta ut för att täcka sina kapitalkostnader.
Styr debatten
Enligt rapporten har vattenbolagen lierat sig med Världsbanken och FN för att skapa en rad fora, rådgivande grupper och sk tankesmedjor. Dessa har kommit att dominera den
internationella debatten om vattentillgångar och i den debatten förankrat idén om privatisering som den bästa lösningen på världens vattenproblem.
Det främsta exemplet på detta samarbete är "tankesmedjan" World Water Council som inrättades 1996 och Global Water Partnership. WWC i sin tur bildade år 1998 World Water Commission vars syfte är att öka allmänhetens medvetande om vattenfrågor och att bistå med att utforma riktlinjer för framtiden. Kommissionen deltar i och håller konferenser runt om i världen, bl.a. i Haag för tre år sedan, i Johannesburg i september förra året och senast i mars i Kyoto i Japan.
Vid World Water Forum i Haag år 2000, med 5 000 deltagare från hela världen, fick inga enskilda organisationer möjlighet att göra några inlägg och ingen översättning förekom för de delegater som inte kunde engelska. Trots protester från en rad organisationer togs uttalandet att lösningen på världens problem med vattenfrågan är att behandla vatten som vilken vara som helst och att öppna för konkurrens på den fria marknaden.
I ministerkonferensen i anslutning till forumet gick det som vattenbolagen ville. Där ändrades slutdeklarationens skrivning om "vatten som en grundläggande rättighet", vilket innebär att alla medborgare garanteras vatten på ickeprofitbas till "vatten som ett grundläggande behov".
Stora pengar
Vatten är grunden för allt liv, alla människor behöver det och de som kan kommer att betala vad som helst för att få tillgång till det. Därför ligger det stora pengar i vattenbusiness, pengar som ökar snabbt.
Ägarna av Vivendi Environnement tjänade år 1990 fem miljarder dollar på vatten, tolv år senare rapporterade de en vinst på 12 miljarder. Siffrorna för RWE var för samma år 25 miljoner dollar respektive 2,5 miljarder, en ökning med 9 786 procent. Det finns olika
beräkningar som säger att vinsterna på detta område per år skulle kunna ligga någonstans mellan 400 miljarder och tre triljoner dollar.
Denna explosiva tillväxt väcker en berättigad oro att om inget görs kommer snart en handfull privata företag att kontrollera stora delar av denna den viktigaste tillgången i världen.
Fakta
1,5 miljarder människor saknar tillgång till rent dricksvatten. Cirka år 2020 kommer två tredjedelar av världens befolkning att lida brist på vatten. Fem miljoner människor dör årligen i vattenrelaterade sjukdomar, därav över två miljoner barn under fem år. 50 liter per
person/dag är enligt FN absoluta minimibehovet. I nio afrikanska länder måste folk överleva på mindre än 10 liter/dag.
Enligt miljöexperter måste vattenkonsumtionen de närmaste 25 åren minska med minst tio procent för att skydda världens floder, sjöar och våtmarker. Men jordbruksexperter hävdar tvärtom att vattenanvändningen i jordbruket måste öka med mellan 15 och 20 procent för att skapa en säker livsmedelssituation för världens växande befolkning.
Kerstin Bjurman
