Urbant utvecklingsarbete
– delrapportering nr. två
av regeringsuppdrag
Boverket februari 2014
Titel: Urbant utvecklingsarbete – delrapportering nr. två av regeringsuppdrag
Rapport: 2014:9
Utgivare: Boverket februari 2014 Upplaga: 1
Antal ex: 80
Tryck: Boverket internt
ISBN tryck: 978-91-7563-117-2 ISBN pdf: 978-91-7563-118-9
Sökord: Städer, stadsdelar, bostadsområden, boendesegregation, boendeintegration, social integration, boendemiljö, utanförskap, forskning, utredningar, Hässleholmen, Borås, Bergsjön, Gårdsten, Hjällbo, Norra Biskopsgården, Göteborg, Gamlegården, Kristianstad, Centrum-Öster, Landskrona, Herrgården, Södra Sofielund/Seved, Malmö, Rinkeby, Tensta, Stockholm, Hovsjö, Ronna, Södertälje, Kronogården, Trollhättan, Araby, Växjö
Dnr: 2011-567/2014
Publikationen kan beställas från:
Boverket, Publikationsservice, Box 534, 371 23 Karlskrona Telefon: 0455-35 30 50
Fax: 0455-819 27
E-post: publikationsservice@boverket.se Webbplats: www.boverket.se
Rapporten finns som pdf på Boverkets webbplats.
Rapporten kan också tas fram i alternativt format på begäran. Boverket 2014
Förord
Från och med 2012 har Boverket en samordnande roll i det urbana utvecklingsarbetet – regeringens satsning för att minska utanförskapet i 15 stycken utvalda stadsdelar/bostadsområden. Detta är en andra delrapport som beskriver de kunskapsuppbyggande insatser som
Boverket medverkat i eller den kunskapsspridning som myndigheten har initierat under 2013.
I samråd med Arbetsmarknadsdepartementet har det sedan tidigare beslutats att regeringsuppdraget 2013 ska avrapporteras i form av en lägesbeskrivning, i stället för en kunskapsöversikt. Den övergripande kunskapsöversikten redovisas i början av 2015.
Denna delrapport är sammanställd av Micael Nilsson på enheten Boende och Stadsutveckling. Under året har Kerstin Andersson, utredare på enheten för Stad och Land och Helene Bogren på enheten för Boende och Stadsutveckling deltagit i arbetet.
Karlskrona februari 2014
Janna Valik
Innehåll
Förord ... 3
Inledning och läsanvisningar ... 7
Sammanfattning ... 9
Samverkan med länsstyrelserna ... 12
2. Lägesrapporter från pågående forsknings- och utredningsinsatser ... 13
Fortsatt arbete under 2014 ... 14
Fortsatt arbete under 2014 ... 15
BID-Sofielund föreslås vara den bästa lösningen ... 18
3. Konferensen i Kristianstad ... 19 Föreläsarna ... 20 Patrik Derk ... 20 Gunvor Christensen ... 20 Erik Stenberg ... 21 Maria Vallström ... 22 Deltagarnas perspektiv ... 22
Inledning och läsanvisningar
15 stadsdelar omfattas av det urbana utvecklingsarbetet
Det urbana utvecklingsarbetet omfattar 15 stadsdelar i Sverige vars boende har mycket låg förvärvsfrekvens, höga uttag av försörjningsstöd och låg behörighet till gymnasieskolan. Dessa stadsdelar är:
Hässleholmen (Borås), Bergsjön, Gårdsten, Hjällbo och Norra
Biskopsgården (Göteborg), Gamlegården (Kristianstad), Centrum-Öster (Landskrona), Herrgården och Södra Sofielund/Seved (Malmö), Rinkeby och Tensta (Stockholm), Hovsjö och Ronna (Södertälje), Kronogården (Trollhättan) samt Araby (Växjö). I fortsättningen kallas dessa för URB -15 stadsdelar.
De ovan nämnda kommunerna har dels själva ansökt om att få ingå i det urbana utvecklingsarbetet, dels valts ut utifrån tre variabler som sammantaget fångar in det utbredda utanförskapet. Dessa variabler är förvärvsfrekvens under 52 procent, långvarigt försörjningsstöd högre än 4,8 procent samt behörighet till gymnasieskolan lägre än 70 procent - samt att antalet invånare i stadsdelen måste överstiga 4000.
Målet med det urbana utvecklingsarbetet är att uppnå en positiv social och ekonomisk utveckling, minska boendesegregationen, samt främja socioekonomiskt hållbara boendemiljöer och bättre skolresultat i dessa stadsdelar.
Bakrunden till den nuvarande satsningen
Mellan åren 2008-2011 fanns det en särskild förordning om lokalt utvecklingsarbete. De så kallade lokala utvecklingsavtalen (förkortas LUA) upphörde vid årsskiftet 2011. Det primära syftet med LUA-avtalen var att främja samverkan mellan kommuner och myndigheter.
Satsningen på lokala utvecklingsavtal utvärderades under 2010-2011. Efter detta beslöt regeringen att ändra inriktning. I utvärderingarna framkom att kommunerna önskade få mer konkret stöd av bland annat länsstyrelserna och nationella myndigheter.
Det urbana utvecklingsarbetet bedrivs för närvarande i huvudsak som en del av den generella politiken där insatser inom arbete och utbildning är centrala för att minska det sociala och ekonomiska utanförskapet i dessa 15 områden. Perioden 2012-2014 handlar det till stora delar om att samla den kunskap som finns spridd ute i landet, samt fortsätta utveckla metoder och arbetssätt. Boverkets medverkan motiveras framför allt av att det urbana utvecklingsarbetet har tydliga kopplingar till avgränsade stadsdelar eller bostadsområden.
Pengar tillförs URB-15 kommunerna
De politiska målen med det urbana utvecklingsarbetet är att minska arbetslösheten, förbättra skolresultaten och minska de långvariga bidragsberoendena. För 2013 och 2014 utökas satsningen med ett
prestationsbaserat stöd till de ovan nämnda kommunerna på 99 mkr per år för att stimulera måluppfyllelsen. Stödet betalas ut enligt en
fördelningsmodell som baseras på förbättrade resultat inom variablerna förvärvsfrekvens, långvarigt försörjningsstöd och behörighet till
gymnasieskolan. Boverket ansvarar för utbetalning och uppföljning av stimulansmedlen.
Läsanvisning
I rapporten redovisas det arbete som Boverket genomfört under år 2013. I kapitel 2 beskrivs läget i de olika forsknings- och utredningsinsatser som finaniseras av det extra anslaget om 2 miljoner. Därefter presenteras i kapitel 3 dokumentationen från ett av Boverket med flera arrangerat möte om urban utveckling 11-12 september 2013.
Mötet dokumenterades av Österlens Utbildningsstudio och samarbete med föreningen Ungt bestämmande. Med utgångspunkt i filmmaterialet presenteras deltagarnas reflexioner och tankar kring de teman som stod i fokus under dessa två dagar. I en separat bilaga presenteras
Sammanfattning
Enligt regleringsbrev för 2013, uppdrag 11, ska Boverket bidra till positiv utveckling i de stadsdelar som ingår i regeringens urbana
utvecklingsarbete. I denna rapport sammanfattas myndighetens kunskapsuppbyggande arbete. Rapporten bygger i huvudsak på de lägesrapporter som forskarna som Boverket har anlitat för att stödja de så kallade URB-15 kommunerna, har rapporterat in. Rapporteringen till Arbetsmarknadsdepartementet ska ske senast den 24 februari 2014.
Boverket har i detta uppdrag bildat en arbetsgrupp tillsammans med länsstyrelserna i Skåne, Stockholms, Kronobergs och Västra Götalands län. Arbetsgruppen planerade och genomförde ett tvådagars möte i Kristianstad. Temat var kunskapshöjande insatser och metoder. Under dessa två dagar fick tjänstemän och politiker möjlighet att träffas och utbyta kunskap.
Under 2013 har kunskapsstödet främst utgjorts av de forskare som Boverket har rekryterat för att stötta utvecklingen av metoder och
arbetssätt. I samverkan med Mistra Urban Futures och Göteborgs stad har tre forskare från Arkitekturskolan KTH – Ann Legeby, Meta Berghauser Pont och Lars Marcus – anlitats för att hjälpa till att utveckla det urbana utvecklingsarbetet. Projektet har getts namnet Dela[d] Stad. Om
stadsbyggandets sociala dimension. En mer detaljerad beskrivning av forskningsinsatsen finns i bilaga 1.
För att stötta forskarnas arbete och samordna denna insats med annan utvecklingsverksamhet som pågår i Göteborg, har en styrgrupp och en referensgrupp bildats. Referensgruppen består av personer från flera olika förvaltningar inom Göteborgs Stad, Mistra Urban Futures, Chalmers, Länsstyrelsen, White Arkitekter, Älvstranden Utveckling, Social resurs och UNO. Styrgruppen består av representanter från Boverket och personer från dels Stadsledningsstaben, Göteborgs Stad, dels Mistra Urban Futures. Vid behov deltar även forskarna.
Uppdraget löper från april 2013 till sommaren 2014. Forskarna kommer redovisa sin insats till Boverket i rapportform, sedan planeras deras resultat spridas genom t ex workshop, seminariemöte eller
konferens med berörda aktörer. Målet med att koppla forskning närmare det urbana utvecklingsarbetet i Göteborg är att insatsen ska bidra till att identifiera ett antal metoder och tillvägagångssätt som är användbara som sociala stadsbyggnadsanalyser, samt identifiera sådant som eventuellt hindrar ett sådant arbetssätt.
I Landskrona följer forskarna Kerstin Annadotter (KTH) och Gunnar Blomé (Malmö Högskola) arbetet med att vända utvecklingen i Centrum-Öster. Forskarna rekryterades 2012 för att följeforska nära det då nyligen inrättade stadsutvecklingsbolaget, Landskrona Stadsutvecklingsbolag AB.
Under året rapporterar forskarna att stadsutvecklingsbolaget och andra centrala aktörer i staden dels är på väg att utveckla effektiva verktyg som kan bidra till att utveckla stadsdelen, dels att de viktigaste aktörerna har börjat dra åt samma håll. En preliminär slutsats är att satsning på ett stadsutvecklingsbolag har lett till bättre samordning
mellan olika kommunala funktioner och aktörer. Målet att följeforskarna ska kunna bistå som kunskapsspridare och agera bollplank i
utvecklingsarbetet har fungerat enligt plan. Forskarna har bland annat bidragit med synpunkter på centrala styr- och strategidokument.
Uppdragets slutrapport ska redovisas till Boverket senast den 31 december 2014. I slutrapporten kommer forskarna beskriva och analyser de metoder, strategier och arbetssätt som de kommit i kontakt med under följeforskningstiden.
I Malmö leder Helena Holmberg, Kunskapsproduktion AB, en förstudie som handlar om hur lokala fastighetsägare ska kunna gå samman och långsiktigt samarbeta för att lyfta stadsdelarna Norra och Södra Sofierlund.
Områdeskoordinatorn Hjalmar Falck har efterfrågat ökad samverkan mellan fastighetsägarna för att motverka brister i boendemiljön till följd av bristfällig fastighetsägartillsyn och lokal kriminalitet.
Förstudien undersöker möjligheterna att befrämja partnerskap
och/eller samverkansavtal mellan fastighetsägarna i Södra Sofielund och i förlängningen också Norra Sofielund. Den har som mål att ge svar på frågan om det finns grund för att skapa lokala samarbetsavtal mellan fastighetsägarna.
Syftet med ökat samarbete kring nivån på fastighetsförvaltningen är att detta långsiktigt ska leda till ökade investeringar, ökad trygghet och attraktivitet. Förstudien genomförs mellan augusti 2013 och mars 2014.
1. Uppdraget 2013
Uppdraget
Boverkets uppdrag enligt regleringsbrev för 2013, uppdrag 11, är att fortsätta samordna det urbana utvecklingsarbetet, att bygga upp och sprida kunskap som kan bidra till positiv utveckling i stadsdelar med utbrett utanförskap, genom att knyta forskning närmare de kommuner som omfattas av det urbana utvecklingsarbetet. Boverket ska också medverka till att relevant kunskapsutbyte mellan kommuner kommer till stånd och samordna sig med andra myndigheter som har uppdrag inom ramen för det urbana utvecklingsarbetet.
Boverket ska också sammanställa och analysera den kunskap som inhämtats och redovisa slutsatser av det arbete som utförts i en kunskapsöversikt. Arbetet ska redovisas till Arbetsmarknads-departementet senast den 24 februari 2014.
Syftet och målformuleringen
Det övergripande syftet med uppdraget är att utifrån kommunernas och stadsdelarnas behov av kunskapsstöd, rekrytera lämpliga forskare som kan bidra till att höja kunskapsnivån kring metoder och arbetssätt.
Därutöver syftar uppdraget till att i samverkan med andra myndigheter sprida kunskap och lärande exempel på strategier och lösningar, som bidrar till positiv utveckling i utsatta stadsdelar. Målet är att Boverkets insatser i förlängningen kan understödja ökad träffsäkerhet när det gäller den framtida urbana utvecklingspolitiken.
Metod och avgränsning
Rapporten bygger i huvudsak på de av Boverket anlitade forskarnas beskrivningar av pågående insatser, samtal med tjänstemän i berörda kommuner, kommunernas lägesbeskrivningar och platsbesök. Vidare har samverkan skett med länsstyrelserna i Skåne, Stockholm, Västra Götaland och Kronobergslän. Vid behov även kommunikation med andra myndigheter.
Samverkan med länsstyrelserna
Länsstyrelserna i Skåne, Västra Götaland, Kronborg och Stockholms län har till uppgift att samla relevanta aktörer för ökat erfarenhets- och kunskapsutbyte för att synliggöra regionala utmaningar och framgångsfaktorer inom det urbana utvecklingsarbetet.
Arbetet ska samordnas med Boverkets uppdrag avseende urbant utvecklingsarbete. Boverket har i detta uppdrag bildat en arbetsgrupp tillsammans med länsstyrelserna. Under 2013 har arbetsgruppen haft regelbundna telefonmöten. Under våren planerades ett nationellt lunch-till-lunch möte i Kristianstad 11-12 september. Under hösten 2013 har arbetsgruppen planerat för ett nationellt möte i Borås 4-5 februari 2014. I kapitel 3 följer ett fördjupat resonemang med utgångspunkt från
2. Lägesrapporter från pågående
forsknings- och
utredningsinsatser
Lägesrapport forskningsinsatsen i Göteborg
I Göteborg identifierades ett behov av forskning som kan öka kunskapen om hur befintliga och nya stadsstrukturer bör utvecklas för att främja integrationen mellan människor i stadens olika delar, och vilka som i stället förstärker effekten av segregation. I samarbete med Mistra Urban Futures och Göteborgs stad har tre forskare från Arkitekturskolan KTH – Ann Legeby, Meta Berghauser Pont och Lars Marcus – anlitats för att hjälpa till att utreda och utveckla användbara metoder som är tillämpbara i praktiken. Projektet har getts namnet Dela[d] Stad. Om stadsbyggandets
sociala dimension.
En mer detaljerad beskrivning av forskningsinsatsens mål, upplägg och inriktningen finns i bilaga 1.
Till denna forskningsinsats är det kopplat en styrgrupp och en referensgrupp. Referensgruppen består av personer från flera olika förvaltningar inom Göteborgs Stad, Mistra Urban Futures, Chalmers, Länsstyrelsen, White Arkitekter, Älvstranden Utveckling, Social resurs och UNO. Styrgruppen består av representanter från Boverket och personer från dels Stadsledningsstaben, Göteborgs Stad, dels Mistra Urban Futures. Vid behov deltar även forskarna. Styrgruppen sammanträdde sex gånger under 2013.
En viktig aspekt av kunskapsinsatsen är att forskarna knyter an till det arbete som hittills bedrivits i Göteborgs Stad, inom ramen för social hållbarhet inom stadsbyggande och planering. Det betyder att personer som arbetar med frågor om utanförskap och social hållbarhet kopplat till stadsbyggandet och fysisk planering har involverats i projektet genom intervjuer och workshopar.
Enligt forskarnas projektplan är tre workshops inplanerade. Den första arrangerades under hösten på temat sociala stadsbyggnadsanalyser. På
workshopen diskuterades olika metoder och angreppssätt med en grupp av personer som är väl insatta i Sociala Konsekvensanalyser.
Forskarnas efterfrågan på statistikdata har väckt frågor inom
Göteborgs stad om hur information tas fram, struktureras, vilken kvalité det är på data och vem som har ansvar för uppdatering och kontinuerlig kvalitésäkring. Forskarna vittnar om att detta i sin tur har resulterat i ökat kunskapsutbyte inom de olika förvaltningarna och i stadsdelsnämnderna.
Fortsatt arbete under 2014
Uppdraget löper från april 2013 till sommaren 2014. Workshop nummer två är inplanerad i februari-mars och nummer tre i april-maj.
Slutresultatet kommer att redovisas till Boverket i rapportform samt exempelvis under workshop, seminariemöte eller konferens med berörda aktörer. Det förväntade resultatet är att det urbana utvecklingsarbetet ska stärkas genom att forskarna bidrar till att identifiera ett antal metoder och tillvägagångssätt som är användbara som sociala stadsbyggnadsanalyser, samt att sådant som eventuella hindrar ett sådant arbetssätt
uppmärksammas.
Lägesrapport följeforskningsinsatsen i
Landskrona
I Landskrona följer forskarna Kerstin Annadotter (KTH) och Gunnar Blomé (Malmö Högskola) engagemanget för att förändra stadsdelen Centrum-Öster. Under året som gått har forskarna lämnat korta lägesrapporter. Nedan följer en kort sammanfattning av vad som framkommit vid dessa avstämningar.
Uppdraget planerades 2012 i samråd med Landskronas dåvarande stadsdirektör och det bestämdes att följeforskningen skulle riktas in mot det nyligen inrättade stadsutvecklingsbolaget. Kort efter detta lämnade stadsdirektören sin post med omedelbar verkan. Dessutom pågick vid den tidpunkten rekryteringen av verkställande direktör för Landskrona Stadsutvecklingsbolag AB. Det tog därför lite tid innan själva ”följandet” startade.
Forskarna har under år 2013 bidragit med egna studier av förutsättningarna för att bryta utanförskapet. Under våren 2013
intervjuades nyckelpersoner i Landskrona stad. Därefter har kontaktnätet växt. I förra årets delrapport konstaterats att en del av problematiken i stadsdelen utgörs av att det finns fastighetsägare i området som anses oseriösa.1 Forskarna har mött representanter från hyresgästföreningen som vittnar om att det finns lägenheter som är att betrakta som i det närmaste obeboeliga.
1
År 2012 bildade Landskrona stad och fem större privata fastighetsägare ett gemensamt bolag – Landskrona Stadsutveckling AB – med 100 miljoner kronor i kapital.
Målet är att är att förbättra situationen i stadsdelen Centrum-Öster. Bland annat genom att använda de satsade medlen på att rusta upp och modernisera boendemiljöen, samt vidta åtgärder mot oseriösa fastighetsägare. I mars 2013 tillträdde verkställande direktören för Landskrona Stadsutveckling AB.
De har särskilt framhållit individ- och familjeförvaltningens arbete. Dels har man träffat förvaltningschefen och verksamhetschefen ett antal gånger under året. Dessa samtal har varit viktiga för att förstå hur Landskronas utmaning ser ut. Dels menar forskarna att förvaltningen har utarbetat en framgångsrik metod (Landskronamodellen) där de lyckas få ut många människor ur försörjningsstöd. Problemet är att det totala antalet människor i försörjningsstöd inte minskar utan istället ökar. Det beror på att Landskrona har utvecklats till en slags transitzon för flyktingar och andra bostadssökande i södra Sverige.
Många människor som saknar arbete och är i behov av
försörjningsstöd söker sig till Landskrona. Det finns alltid en ledig bostad men inte motsvarande antal arbetstillfällen. Därför flyttar också många ut från Landskrona. Nuvarande in- och utflyttningssituation samt
nettoflyttningen skapar en ohållbar ekonomisk situation för Landskrona kommun. Behovet av att stabilisera inflyttningen har medfört att Individ- och familjeförvaltningen har väckt frågan om en uthyrningspolicy.
Landskrona Stadsutveckling AB har ansvarat för att formulera en uthyrningspolicy för Landskrona Stad. Parallellt med detta genomförde forskarna en större studie av uthyrningspolicys innefattande både kommunala och privata bostadsföretag. Studien har presenterats för nyckelaktörerna i Landskrona.
Annadotter och Blomés analys av satsningen på en enhetlig
uthyrningspolicy tyder på att effektiva verktyg i stadsutvecklingsarbetet håller på mejslas fram. Målet att ta kontroll över inflyttningen, i
kombination med ökad samverkan mellan kommunledningen, Individ- och Familjeförvaltningen samt Landskrona Stadsutvecklingsbolag AB tyder på att de viktigaste aktörerna har börjat dra åt samma håll.
Förklaringen till denna förändring förefaller vara dels politisk enighet i grundläggande beslut gällande stadsutvecklingen i Landskrona Stad, dels rätt personer på rätt plats vid tillämpningen av besluten – centrala roller och personer i detta fall är den nya stadsdirektören och
verkställande direktören i Landskrona Stadsutvecklingsbolag AB. Sammanfattningsvis visar forskarnas lägesrapporter bland annat att Landskronas satsning på ett stadsutvecklingsbolag har lett till bättre samordning mellan olika kommunala funktioner och aktörer. Målet att följeforskarna ska kunna bistå som kunskapsspridare och agera bollplank i utvecklingsarbetet har fungerat enligt plan. Forskarna har bland annat bidragit med synpunkter på centrala styr- och strategidokument.
Fortsatt arbete under 2014
Under detta år kommer följeforskningen att framför allt riktas in mot att följa arbetet med att integrera den nya uthyrningspolicyn i staden och dess effekt på inflyttningsmönstret. Utöver detta har forskarna föreslagit att i samarbete med Landskrona Stad ta fram och analysera flyttstatistik till och från Landskrona; delta i kommande Medborgardialoger i samband med planering av fysiska åtgärder i stadsmiljön; att dokumentera
åtgärderna och röster från de boende. Utöver detta finns det planer på att dokumentera fastighetsägarstrategier med hjälp av studenter från Malmö Högskola och KTH, samt att planera för ett seminarium om
Uppdragets slutrapport ska redovisas till Boverket senast den 31 december 2014. Forskarna föreslår ett seminarium med inbjuden publik för att presentera resultaten av projektet. I slutrapporten kommer
forskarna beskriva och analyser de metoder, strategier och arbetssätt som de kommit i kontakt med under följeforskningstiden.
Lägesrapport förstudie om partnerskap och
samverkansavtal för Seved, Södra Sofielund i
Malmö
Det urbana utvecklingsarbetet i stadsdelen Seved-Södra Sofielund ingår i det ordinarie arbete som sker inom ramen för Malmö stads specifika områdesprogram. Verksamheten leds lokalt av områdeskoordinatorn Hjalmar Falck. En positiv utveckling i stadsdelen har länge motverkats av brister i boendemiljön till följd av bristfällig fastighetsägartillsyn och lokal kriminalitet.
Problemet kan beskrivas på följande sätt: fastighetsägare som grupp kan påverka bostäders kvalité, ett områdes trygghet och säkerhet,
boendeinflytande, utbud och kvalitet på handel, service och verksamheter samt utbudet av nya bostäder. I en stadsdel med en negativ spiral kan ingen enskild fastighetsägare, oavsett ambitionsnivå eller ekonomisk styrka, vända utvecklingen på egen hand. Det krävs att fastighetsägarna samarbetar med varandra.
I dialog med Hjalmar Falck och Malmö stad beslutade Boverket att främja utvecklingsarbetet i Södra Sofielund genom att ekonomiskt stödja ett kunskapsbaserat projekt i form av en förstudie. Utgångspunkten är att de lokala fastighetsägarna är nyckelaktörer för att vända utvecklingen i Södra och Norra Sofielund. Förstudien undersöker möjligheterna att befrämja partnerskap och/eller samverkansavtal mellan fastighetsägarna i Södra Sofielund och i förlängningen också Norra Sofielund. Den har som mål att ge svar på frågan om det finns grund för att skapa lokala
samarbetsavtal mellan fastighetsägarna.
Syftet med ökat samarbete kring nivån på fastighetsförvaltningen är att detta långsiktigt ska leda till ökade investeringar, ökad trygghet och attraktivitet. Förstudien genomförs mellan augusti 2013 och mars 2014.2
Förstudien har letts av Helena Holmberg, Kunskapsproduktion AB. Holmberg har sedan tidigare stor erfarenhet av att utveckla lokala fastighetsägares långsiktiga och institutionaliserade samarbete. I en tidigare studie fann Holmberg en lokal fastighetsägarförening i Seved-Södra Sofielund. Föreningen startade år 2000 som ett resultat av ett tidsbegränsat EU-program. Föreningen var verksam några år innan verksamheten lades ner.
Enligt Holmberg ledde denna satsning på institutionaliserat samarbete på konkreta och goda resultat, men verksamheten upphörde på grund av att inga lokala fastighetsägare var villiga att långsiktigt ta ansvar för föreningens fortlevnad. 3
2
Förlängt med en månad för att invänta beslut om interimsstyrelse. 3
Holmberg, Helena (2003) Partnerskap mellan fastighetsägare – ett redskap för lokal utveckling. Utgiven av Sabo.
Prelimärt resultat
Kort kan nämnas att förstudien hittills har resulterat i att förutsättningarna för en lokal samverkan mellan de lokala fastighetsägarna har formulerats. Vidare har tagits fram ett utkast till gemensam överenskommelse mellan ingående parter i fastighetsägarföreningen. Angelägna åtgärder har identifieras och en handlingsplan för genomförande av dessa inom ramen för ett utvecklingspartnerskap i form av en lokal fastighetsägarförening Sofielund har presenteras för Malmö Stad. En modell för finansiering av ett utvecklingspartnerskap/lokal fastighetsägarförening har tagits fram. En del i den strategi som har arbetats fram är att inkludera både Norra och Södra Sofielund i det långsiktiga arbetet framöver.
Ett omfattande arbete har bedrivits för att diskutera och förankra själva idén med ett långsiktigt partnerskap mellan fastighetsägarna med berörda parter. Hösten 2013 framkom att fastighetsägarna Syd hade tagit ett initiativ för att bilda ett s.k. Business Improvement District (förkortas BID) i Seved-Södra Sofielund. BID-konceptet kan förenklat beskrivas som en typ av samverkansform som används i flera länder för att stärka stadskärnors attraktivitet och konkurrenskraft genom att låta åtgärder såsom förbättring av gator och marknadsföring samfinansieras av kommunen, fastighetsägarna och handlarna i det aktuella området.
BID-konceptet bygger på att de lokala fastighetsägarna slutar att vänta på att alla andra ska samla ihop sig och ta tag i de problem som finns lokalt. Istället väljer man att ta ansvar och agera själva på de områden fastighetsägarna äger och kan påverka. Erfarenheter från Gamlestaden och Centrala Hisingen i Göteborg visar att fastighetsägarnas samarbete och organisation också leder till att lyfta kvaliteten på kommunens agerande i lokalområdena.4
Tanken är att ett BID ska minimera risken för s. k. snålskjutsåkande (free rider).5 Som stöd i processen anlitade Fastighetsägarna Syd konsulten Ulf Malm till stöd i processen. Under hösten har en informell grupp bestående av Hjalmar Falck, Helena Holmberg och Ulf Malm samarbetat kring förstudien.
Arbetet med att förbereda och upprätta ett institutionaliserat samarbete i Sofielund är en sammansatt process. Förstudien pekar bland annat på att Södra Sofielund och Sevedsplan framstår som en av de fattigaste
stadsdelarna i Sverige: med utbett utanförskap, en omfattande lokalt förankrad kriminalitet samt ett mycket splittrat fastighetsägande. Området kring Rasmusgatan och Sevedsplan har mycket dåligt rykte. Norra Sofielund har historiskt inte alls varit i fokus på samma sätt som Södra, men förstudien pekar på att även denna stadsdel har problem liknande de i Södra Sofielund.
4
Holmberg, Helena (2009) Trygga, säkra, attraktiva stadsdelar. En utvärdering av lokala partnerskap mellan fastighetsägare. Kunskapsproduktion AB,
Fastighetsägarna, Förvaltnings AB Framtiden m.fl. 5
Ett BID kan lagstiftas fram och är därmed tvingande eller tillämpas genom frivillig samverkan.
BID-Sofielund föreslås vara den bästa lösningen
Förstudien visar att ett BID fungerar bäst om gränserna är väl definierade. Förslaget är att inrätta ett BID-område som omfattar både Södra och Norra Sofielund, under samlingsnamnet Sofielund. Ett område som omfattar 8300 invånare.
I Södra Sofielund finns det 42 hyresfastighetsägare inklusive MKB, 16 bostadsrättsföreningar samt cirka 100 egnahem. I Norra Sofielund finns det 43 hyresfastighetsägare inklusive MKB, 16
bostadsrättsföreningar samt också där ett hundratal egnahem. Flera av de privata fastighetsägarna har också bestånd både i Södra och Norra Sofielund.
Förstudien förordar att BID Sofielund formerar sig i form av en ideell förening, som registreras vid Bolagsverket som en ideell förening som bedriver näringsverksamhet och innehar F-skattsedel. Vid den senaste avstämningen framkom att ett beslut om att formera en interimsstyrelse togs den 3 februari 2014. Det betyder att första steget mot att förbereda ett föreningsbildande är taget.
Förstudien kommer också att föreslå konkreta åtgärder som
föreningen behöver ta tag i. Bland annat nämns trygghetsbesiktningar av medlemmarnas fastighetsbestånd; att höja nivån på
fastighetsförvaltningen överlag, upprätta ett nära samarbete med polis och kommunen för att komma till rätta med lokala kriminella gäng, förekomst av droghandel etc. Andra förslag som kommer att lyftas fram i förstudien är gemensam klottersanering och eventuellt renhållning.
Jämte systematiskt arbete med upprustning av platser och gator, i samarbete med de fastighetsägare som finns lokalt och Malmö stad. Detta är ett genomgripande arbete som på lång sikt syftar till att lyfta hela stadsdelen. Det innefattar:
- gatuvärdar
- ordning på den lokala parkeringssituationen - trygghetsvandringar
Lokala nätverk och grannkontakter är en avgörande faktor för välfungerande stadsdelar, därför måste man arbeta med att förankra åtgärdpaketet i dialog med de boende, samt förankra genom lokalt inflytande.
3. Konferensen i Kristianstad
I samverkan med Arbetsmarknadsdepartementet, Kristianstads kommun och länsstyrelserna arrangerade Boverket ett lunch-till-lunch-möte på temat kunskapshöjande insatser och metoder för att minska utanförskapet i de kommuner som ingår i det urbana utvecklingsarbetet. Framför allt syftade mötet till att koppla ihop URB-15 kommunernas representanter med relevanta forskare – samt sprida goda exempel.
I den förra lägesrapporten framkom att de som arbetar med urbant utvecklingsarbete möter utmaningar som behöver hanteras. I vissa kommuner består utmaningen i att utveckla sektorsövergripande samarbetet på central kommunnivå. I andra kommuner pekades
områdenas fysiska förutsättningar ut som utmaningar. I Landskrona och Malmö är bostadshusens ägarstrukturer en utmaning i sig. I dessa båda kommuner finns det oseriösa fastighetsägare som hyr ut undermåliga lägenheter. I de flesta kommunerna lyftes även trångboddheten fram och att områdenas ”dåliga” rykte utgör ett hinder i utvecklingsarbetet.
En slutsats som drogs i den förra lägesrapporten var att de tjänstemän och eldssjälar som arbetar ute i stadsdelarna ofta ställs inför målkonflikter.
En annan slutsats var att utanförskapet sammanfaller med de minst attraktiva bostadsområdena. Till skillnad från många andra
bostadsområden tenderar URB-15 områdena att bli transitområden för nyanlända invandrare. Det innebär ett bosättningsmönster som präglas av hög omsättningstakt bland hyresgästerna. Denna bakgrund var styrande när valet av forskningsteman och goda exempel bestämdes.
Mötet ägde rum den 11–12 september 2013 och under båda dagarna deltog särskilt inbjudna föreläsare. Tre av dem är forskare och en är verkställande direktör i ett kommunalt bostadsbolag. Deltagarna fick även möjlighet att sitta ned tillsammans med forskarna och diskutera på vilket sätt forskningen kan bidra till ökad kunskap. Första mötesdagen
Föreläsarna
Patrik Derk
Patrik Derk är VD för Telge Hovsjö AB, som äger och förvaltar bostäder i bostadsområdet Hovsjö i Södertälje kommun. Bostadsbolaget äger 1 700 lägenheter. Han har under sju år lett en satsning för att vända utvecklingen i Hovsjö.
Föredraget handlade om den omvandling som området genomgått de senaste sju åren. Under många år har den dominerande bilden av Hovsjö varit en otrygg plats, präglat av kriminella ungdomsgäng som
vandaliserar, kastar stenar på bussar och sticker bilar i brand. De senaste åren har Hovsjösatsningen följts av forskarna Ingvar Nilsson och Eva Lundmark.
Derk lyfte fram delar av forskningens bidrag till utvecklingsarbetet i Hovsjö. Enlig honom har forskningen kunnat fungera som ett bollplank samt satt in Hovsjösatsningen i en teoretisk ram. Forskare som t ex Erik Stenberg från KTH har hjälpt oss att förstå området bättre. Många har tyckt att husen i Hovsjö borde rivas. Eller att den här typen av
bostadsmiljö skapar en typ av människor med problem. När det kommer forskare som säger att det här är bra hus blir det lättare att tänka i nya banor.
För sju år sedan formulerades en vision att de boende skulle känna delaktighet, framtidstro och stolthet. Dessa honnörsord har sedan dess varit bolagets ledstjärna.
Hovsjösatsningen handlar om att bryta den negativa spiralen genom att skapa nya mönster för förändring. Bolaget förstod att de måste jobba med människorna för att lyckas vända området. En slutsats är att
förändringsarbetet ska omfatta de som bor i området. Stor omsättning av hyresgästerna motverkar därför en positiv utveckling. Därför har
bostadsbolaget arbetet för att minska in- och utflyttningen.
Vi har gått från 24 procents omflyttning till 8 procent, berättade Derk. För att lyckas med detta gällde det att öka tryggheten. Första steget blev att få bukt med ungdomskriminaliteten – och det lyckades. Dock trycker Derk hårt på att det minskade omflyttningen framför allt förklaras av den nybyggda skolan. En bra skola blir en magnet som håller kvar människor, sade han.
Som exempel på social mobilisering nämndes bland annat Hovsjö sommar. Ett projekt där 150 ungdomar per sommar får jobb med att göra sitt Hovsjö bättre. Derk avslutade med att berätta om att fastighetsvärdena i Hovsjö är på väg upp. Om det finns intresse att satsa på att bygga nytt i Hovsjö så är det enligt honom, ett mycket tydligt tecken på att
utvecklingen har vänt.
Gunvor Christensen
Gunvor Christensen från Köpenhamns Universitet disputerade under 2013 på en avhandling om områdesbaserade insatsers effekter i utsatta
områden. Christensens forskning är både relevant och intressant för arbetet med urban utveckling. I avhandlingen studeras två stora statliga satsningar i Danmark. Dessa områdesbaserade insatser bestod av fysiska, sociala och ekonomiska åtgärder.
De resultat från forskningen som Christensen presenterade visar att områdesbaserade insatser i utsatta bostadsområden kan göra skillnad. I Danmark har insatserna på områdesnivå lett till positiva effekter för individerna, men att satsningarna inte haft någon effekt på
sammansättningen av människor i området.
Avhandlingen visar att insatser i utsatta områden är viktiga för de människor som bor där. Effekten blir att flera av invånarna kommer i arbete, de som är arbetslösa är arbetslösa under en kortare tid, och de boende blir mer nöjda med sina liv i bostadsområdet efteråt.
Däremot leder inte de områdesbaserade insatserna till några mätbara förändringar när det gäller sammansättningen av invånarna i ett utsatt bostadsområde. Ett viktigt resultat är att de positiva effekterna som följer av riktade insatser, döljs av att den stora in- och utflyttningen. På så sätt är resultatet en ”nyhet”.
Christensen lyfte fram tre slutsatser. Att forskningen visar att områdesbaserade insatser har en effekt på individnivå. Att
områdesbaserade insatser inte kan omvandla ett utsatt område till ett ”normalt” bostadsområde. Träffsäkerheten för insatser och åtgärder bör riktas in mot individer snarare än mot området som sådant.
Erik Stenberg
Erik Stenberg från KTH beskrev i sitt föredrag hur behovet av
renoveringsinsatser i miljonprogrammets hus skulle kunna utnyttjas för att kombinera tekniskt underhåll med sociala och miljömässiga åtgärder.7
Stenberg redogjorde för bakgrunden till varför många lägenheters utformning och planlösningar ser ut som de gör. Omfattande forskning – vid bland annat Hemmens Forskningsinstitut - under 1940-, 1950- och 1960-talen ligger bakom lägenhetsstandardiseringen. Stenberg menar att lägenheterna i miljonprogrammets flerbostadshus är planerade utifrån ett familjeideal som samhället idag har ”sprungit ifrån”.
Stenberg lyfte fram Tensta som exempel. Stadsdelen Tensta är det enskilt största miljonprogramsområdet i Sverige. Där bor cirka 18 000 människor föredelade på 5 600 lägenheter. Bostadsbeståndet består av både bostadsrätter och hyresrätter och där finns såväl allmännyttan som privata hyresvärdar representerade. Problemet är att det nästan inte finns några stora lägenheter. Om det närapå bara finns 3:or eller mindre lägenheter så blir det trångboddhet. Slutsatsen är att lägenheterna måsta anpassas till ett annat samhälle än det som de en gång byggdes för.
Den interna trångboddheten leder till att pojkarna trycks ut i det offentliga rummet – och blir kallade gängmedlemmar. Kvinnorna blir kvar inomhus och det blir konflikter dem emellan. Då vill männen inte
6
Gunvor Christensen, 2013, Fire artikler om områdebaserede indsatser til udsatte boligområder – hvad virker, hvordan og hvorfor? Kraks Fond Byforskning og Sociologisk Institut, Københavns Universitet, 2013.
7
Enligt Stenberg behöver cirka en halv miljon lägenheter i flerbostadshus renoveras inom en tioårsperiod till en kostnad av cirka 250 miljarder.
vara kvar utan de sätter sig i centrum, och då blir centrum männens plats. En slutsats är att den fysiska upprustningen inte enbart är nödvändig utan en teknisk förändring av lägenheterna behövs för att lösa sociala
utmaningar.
Stenbergs budskap är en förändring av ett bostadsområde måste utgå från de som bor där. Om tanken är att insatserna görs med tanke på att andra kundkategorier ska bli attraherade och flytta in i området sätter det igång en spiral som nedvärderar de som bor där. Samtidigt som det är inflyttningen av svaga grupper som skapar det långvariga problemet eftersom man inte fyller på med någonting som kan driva samhället.
Maria Vallström
Maria Vallström är etnolog och verksam vid FoU Söderhamn, Centrum för Flexibelt lärande. Hennes fördrag handlade om stigmatiserade platser.
Hon tog avstamp i aktuell forskning om landsbygden och små orter med dåligt rykte. Vallström beskrev mekanismerna bakom
stigmatisering, hur det går till när platser blir föremål för stigma och vad det leder till för de människor som där. Bilden av en stigmatiserad plats brukar innehålla berättelser om kriminalitet, om ruiner och förfall. Berättelser om människor som ”blev kvar” handlar om att de är bidragsberoende, passiva, har bristande kunskaper och är tillbakablickande.
En av hennes slutsatser är att stigmatiseringen av områden måste relativiseras. Det handlar om stora processer som kan ta sig olika uttryck på olika platser och i olika tider. Det finns ingen inneboende egenskap i miljonprogramsområden som gör att just de ska utmålas som dåliga, och det finns ingen inneboende egenskap som förklarar varför dessa områden har hög andel utlandsfödda.
Man måste orka gå bakom den sortens förklaringar, och istället jobba med de strukturella frågorna. Annars finns det en risk att det är de boende själva som framstår som problemet. Forskning kan bidra till mer
underbyggd kunskap, men Vallström framhöll att forskare också kan bidra med metoder för strategiskt arbete. T ex genom
följeforskningsmetoden där projekt följs och utvärderas. Forskaren är med och ”bråkar” för att utveckla exempelvis ett projekt. Genom att koppla på följeforskning kan även uppföljningarna bli bättre.
Deltagarnas perspektiv
Mötet i Kristianstad dokumenteras av ett filmteam bestående av tre ungdomar och två handledare. Båda dagarna blev deltagarna intervjuade. Nedan följer ett urval av röster hämtade från det samlade
intervjumaterialet.
”Jag tycker att föreläsningarna har varit jätteintressanta. Vi har aldrig haft forskare med på detta sätt tidigare när vi har träffats och pratat om det urbana utvecklingsarbetet. Nu berättar olika forskare om sin forskning och det har varit jätteintressant. När Maria Vallström berättar om forskning kring landsbygden och små orter med dåligt rykte, känner vi
igen oss eftersom vårt bostadsområde har en liknade problematik. Då kände jag att vi behöver också ta hjälp av forskningen”
”Mötet med forskarna har väckt många tankar och funderingar. Om man har forskning bakom sig så är det mer fakta än tyckande – det är inte bara som vi gissar eller som vi tror - och en grund att stå på i det urbana utvecklingsarbetet.”
”Lunch-till-lunchmötet som helhet beskriver att antal utmaningar som vi har – och ingen av dem är nya för oss. Men det är jätteviktigt att vi träffas och tillsammans fördjupar oss och ser hur vi kan gå vidare. Med det här mötet läggs en gemensam grund för det fortsatta arbetet. Det andra kommuner gör kan inspirera och man behöver ny input. Det är väldigt positivt att departementet och övriga myndigheter ber oss komma med reflexioner, inspel och förslag på hur man får bäst input från forskningen. Det är också värdefullt att kunna använda de nationella aktörerna som bollplank.”
”Konferensen har tydliggjort att det är komplexa frågor. Det är en mängd olika saker som påverkar och som måste samordnas, om som måste dra åt samma håll om målet ska nås. Annars kommer vi att fortsätta dutta med en massa småsaker. Vi gör många bra saker men vi gör de inte så samspelt som det skulle behövas för att få full effekt. Tjänstemännen klarar inte detta ensamma utan vi måste också få med oss politiken. Det är den politiska nivån som har mandat att staka ut riktningen.”
”Det man tar med sig hem är den nya kunskap som sprids genom de föredrag som har hållits. Dock är det minst lika viktigt att träffas och lära sig mer om vad olika funktioner gör för något. Eftersom många andra kommuner står inför samma utmaningar är sådana här träffar väldigt viktig för att utbyta erfarenheter.”
Erik Stenbergs föredrag väckte tankar hos några deltagare:
”Det finns ofta värdefulla tillgångar i boendemiljön som sällan nämns. I vår kommun är det bostadsområde som ingår i det urbana
utvecklingsarbetet ett av de bästa i kommunen. Men hur får man det attraktivt och hur kan man intressera forskare att försöka ta reda på hur olika delar påverkar helhetsbilden av bostadsområdet?”
”Forskarna visar att det finns mer kunskap att inhämta för att vi ska bli bättre på det vi gör. Erik Stenbergs presentation visar hur viktiga boendekvalitéer kan skapas genom invändiga ombyggnationer. ” ”Jag tycker att det har varit väldigt spännande och det har varit väldigt inspirerande föreläsare. Ett par av dem har jag aldrig hört förut och jag tyckte det var otroligt kul att lyssna på. Till exempel Erik Stenberg som visar hur enkelt det kan vara att bygga om så att människor kan få bo kvar i sina områden. Och därmed få möjlighet att göra en boendekarriär i sitt
eget område. Tänk om fastighetsägare kunde se vinsten med att låta de boende vara med om detta.”
”De goda exemplen på ombyggnationer tar jag med mig hem till min kommun. Det har varit en diskussion på hemmaplan med det kommunala bostadsbolaget och särskilt nu i anslutning till ökad
anhörighetsinvandring. För bristen på stora lägenheter är nog ett generellt problem i alla sådan här områden. Intressant att det kan finns metoder för att bygga om så att det blir fler 5:or och 6:or och att man därmed kan få ett lägenhetsutbud som bättre stämmer överens med de behov som de här familjerna har.”
Gunvor Christensen tog upp att de positiva effekterna som insatserna i utsatta områden Danmark har lett till på individnivå, har dolts av den stora in- och utflyttningen. Detta att SCB-statistiken utgår från området och inte individerna togs upp av några deltagare.
”Över tid verkar många få ett arbete men statistiken förmår inte fånga detta. Eftersom man inte följer upp vad som händer med individer över tid som varit föremål för olika områdesinsatser, är det svårt att veta vad som fungerar. Forskare borde söka upp dem och försöka utvinna kunskap.”
”Det är väldigt viktig förstå att det inte finns några enkla lösningar. Det handlar om att ha tålamod och inte ge sig även om en del åtgärder visar sig vara verkningslösa. Det hjälper inte alltid att förändra området därför att människorna byts ut vart femte år. Det innebär att de människor som har fått ta del av mina insatser de bor kanske inte kvar i området, utan de får nytta av mitt jobb någon annanstans. De har haft nytta av det arbete jag har gjort även om resultatet inte syns i området. Det är ju
människorna som bodde i området när arbetet bedrevs som har haft nytta av det. Så kommer det nya människor och så måste man gneta på, gång på gång. Det gäller att vara uthållig.”
Det är lite märkligt att det är så stort fokus på kommunens förmåga att lösa problem. Jag skulle vilja ha mer diskussion kring fastighetsägarnas roll i områden där det finns många privata fastighetsägare. Jag har lyssnat på samtal där många frågar efter vad kommunen kan göra, men det är inte alls säkert att det alltid är kommunerna som har de rätta nycklarna.” ”Besöket på Gamlegården var väldigt intressant därför att det demonstrerade hur svenskhet uppstår i möten. Ute i ett område med väldigt många människor från olika delar av världen fanns den en liten ”svensk koloni”. Med typiska svenska symboler har de skapat sig ett eget litet rum mitt i den etniska mångfald som annars präglar bostadsområdet. Det fick mig att tänka att man blir svensk först i mötet med något annat. Här finns både en potential och samtidigt något som kan bli ett problem.”
Sammanfattande reflexioner från
Kristianstadmötet
Lunch-till lunchmötet satte forskning och metodutveckling i centrum. Därmed bidrog dessa dagar till ökade kunskaper om ”hur” arbetet med att bryta eller minska utanförskapet ska bedrivas på bästa sätt för att
konkreta resultat ska uppnås. Gunvor Christensens forskning visar att det fortfarande finns ”blinda fläckar” som behöver utforskars mer i Sverige. I intervjuerna tog flera deltagare upp att de faktiskt inte vet om deras arbetsinsatser har någon effekt. Det beror bland annat på att in- och utflyttningssituationen som leder till en nettoflyttning som innebär att många människor. som saknar arbete och är i behov av försörjningsstöd, söker sig till dessa stadsdelar. Dessa demografiska processer som innebär ständig inflyttning av svaga grupper har beskrivits av institutet för bostads och urbanforskning (IBF). Dock saknas den typ av forskning som Gunvor Christensen presenterade på mötet. Flera av de intervjuade tjänstemännen och politikerna efterfrågar mer kunskap om hur effekterna av det arbete som görs i de utsatta stadsdelarna ska kunna mätas. Detta att statistiken inte beskriver hur det går för individerna över tid gör det svårt att följa upp och utvärdera metoder och strategier. Därför kan vi i Sverige inte svara på vilka effekterna över tid blir för enskilda individer som varit föremål för olika områdesinsatser.
Det är fortfarande svårt att peka på några enskilda metoder eller framgångsfaktorer. När det gäller sysselsättning visar aktuell SCB-statistik att den negativa spiralen är bruten. Sysselsättningen ökar något i URB-15 områdena. Men överlag tyder inte den socio-ekonomiska utvecklingen på att områdena håller på att normaliseras vad gäller sysselsättning och skolresultat m m. Det är fortfarande väldigt stora skillnader mellan stadsdelarna och kommunerna som helheter. Att inget tycks hända kan beror på omflyttning. När individer får jobb så flyttar de vidare. Det kan betyda att insatserna som görs i området fungerar och det är bra för individerna. Dock är det mindre bra för området som sådant eftersom utanförskapet blir så att säga konstant på områdesnivån, som en följd av att det ständigt kommer nya inflyttare som inte är förankrade på arbetsmarknaden eller har svårt att nå betygsmålen i skolan.
Det är också viktigt att boendemiljöerna i URB-15 områdena utvecklas och blir så bra som möjligt. Många vittnar fortfarande om att samverkan motverkas av struprörsuppdelade organisationer.
I förra årets lägesrapport framfördes kritik mot arbetsförmedlingen. Från stadsdelarnas synvinkel uppfattades myndigheten som stelbent, byråkratisk och svår att samarbeta med. Den kritiken har minskat. I flera stadsdelar lyfts istället arbetsförmedlingen fram som en bra
samarbetspartner.
En annan reflexion är att det är många unga som är aktiva och som har anställts för att driva olika satsningar. Trenden att de boende engageras och får vara med och utveckla boendemiljöerna tillsammans med fastighetsägarna är också lika stark som tidigare.
