Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier Examensarbete i Pedagogik C, 15 hp
Rapport VT 2017
Kunskapsdelningens komplexitet
En flerfallsstudie om kunskapsdelning bland IT-konsulter
Emelie Engvall & Victor Anderfelt
Handledare: Leo Berglund
Examinator: Anne Berg
Abstract
In a society dependent on knowledge, information and information technology (IT), studying IT-oriented knowledge intensive firms becomes particularly interesting. Previous research has for the most part studied management consulting firms as well as how knowledge management and knowledge management initiatives can support or inhibit the growth of organizations. To further progress this line of research the study intends to fill a gap in research concerning consultants focusing on IT-solutions. Consequently, this study has two equally important purposes. Firstly, the study intends to investigate the application of Ikujiro Nonaka’s Organizational Knowledge Creation Theory on new empirical data. Secondly, this study aims to explain learning processes in the IT-consulting trade. The empirical data used is taken from eight interviews and three qualitative surveys from three different IT-consulting firms in Sweden. By using a multiple-case study design this study simultaneously presents a broad perspective of the IT-consulting trade and a deeper understanding of the knowledge sharing processes used in the different cases. The study has resulted in three major conclusions. (1) There are different types of digital tools that are important for knowledge sharing in organizations. These are digital conversation-rooms, digital pin boards and internal databases.
(2) The authors also identify six conditions that are important for knowledge sharing. These conditions are proven to have a complex relationship with the context in which knowledge is shared and the consultants’ choice of digital tools. (3) Lastly the Organizational Knowledge Creation Theory is found to be insufficient in describing the knowledge sharing processes in IT-consulting firms, especially regarding the relation between the socialization and externalization processes. Proposals for future research in relation to the findings are presented.
Key words: Nonaka, SECI-model, knowledge sharing, IT-consulting firms, digital tools
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 5
1.1 Syfte ... 7
1.2 Frågeställningar ... 7
2. Forskningsöversikt ... 7
2.1 Litteratursökningsprocessen ... 7
2.2 Kunskapsdelning och kunskapens karaktär ... 8
2.3 Kunskapsdelning i digitaliserade miljöer ... 9
2.3.1 Förutsättningar för lyckad implementering av digitala verktyg ... 9
2.3.2 Upplevelsen av digitala verktyg ... 10
2.4 Sammanfattning av kunskapsläget ... 11
3. Teoretiskt ramverk ... 12
3.1 Vad är kunskap? ... 12
3.2 Explicit och tyst kunskap ... 13
3.3 SECI-modellen ... 14
3.4 Ba ... 15
4. Metod ... 16
4.1 Flerfallsstudien som verktyg - både djup och bredd ... 16
4.2 Urval ... 17
4.3 Datainsamling och analysmetod ... 17
4.4 Metoddiskussion ... 19
4.4.1 Validitet och Reliabilitet ... 19
4.5 Etiska aspekter ... 21
5. Fallen ... 22
5.1 Företag 1 ... 22
5.2 Företag 2 ... 23
5.3 Företag 3 ... 23
6. Analys ... 24
6.1 Valet av rätt verktyg ... 24
6.2 Att blotta sin okunskap ... 27
6.3 Projektbaserat arbete och nätverkande som påverkande faktorer vid kunskapsdelning . 29 6.4 Utbildningars värde för organisation och individ ... 32
6.5 Kontinuerligt behov av ny kunskap ... 33
6.6 Sammanfattande analys och resultat ... 35
7. Diskussion ... 36
7.1 Sex villkor för kunskapsdelning och villkorens komplexa natur ... 36
7.2 En ny teoretisk distinktion mellan olika digitala verktyg ... 38
7.3 Ett nytt perspektiv på SECI-modellen ... 40
7.3.1 Socialisation (S) och Externalisering (E) ... 40
7.3.2 Kombination (C) och Internalisering (I) ... 41
7.4 Studiens bidrag och begränsningar ... 42
8. Referenslista ... 44
9. Bilagor ... 47
Bilaga 1 ... 47
Bilaga 2 ... 48
Bilaga 3 ... 49
Bilaga 4 ... 50
Bilaga 5 ... 51
Bilaga 6 ... 53
5
1. Inledning
De flesta av oss tjänar våra pengar ur tomma intet: vi producerar ingenting som kan vägas, vidröras eller mätas på något enkelt sätt. Våra produkter staplas inte i hamnar, de förvaras inte i stora lagerbyggnader och fraktas inte heller med godståg. De flesta av oss förtjänar vårt uppehälle genom att erbjuda tjänster, bedömningar, information och analyser [...] Vi befinner oss alla i tomma intet- branschen. (Leadbeater, 1999, i Giddens & Sutton, 2014, s. 186)
I början på 90-talet blev allmänheten introducerad till något som skulle bidra till en av de snabbaste utvecklingarna inom informationsspridning någonsin: internet. Idag finns det genom denna digitala plattform tekniskt sett oändligt mycket information för vem som helst att tillgå.
Information har aldrig varit så lätt att komma åt och ta del av, och det kommer troligtvis (förhoppningsvis) aldrig bli svårare. I vårt samhälle har information, trots sin lätta tillgänglighet genom internet, förblivit en extremt viktig del av vår vardag. Introducerandet och utvecklingen av internet är dock bara en del av den ofattbart snabba utvecklingen inom informationsteknik (IT), och som i sig har öppnat dörrarna till en helt ny form av medier för kommunikation och lärande. En mängd olika sorters digitala verktyg används idag i vardagen och arbetslivet, allt ifrån mail och andra chatt-verktyg till interna databaser i organisationer. Många människor lever därför idag i ett samhälle där information tas för givet, där kunskap värderas över så gott som allt annat och digitala verktyg förutsätts för ett fungerande liv.
Att information och kunskap blir grunderna för begrepp som ’informationssamhälle’ och
’kunskapssamhälle’ visar bara på hur högt kunskap och information värdesätts (Giddens &
Sutton, 2014). Begreppet kunskapssamhälle syns ofta i samhällsdebatter i samband med diskussioner om utbildning (till exempel Alvesson, 2016, 22 oktober; Linder, 2011, 12 juni), men det påverkar så mycket mer än bara utbildningssektorn. Den ekonomiska marknaden har till exempel också påverkats mycket i takt med att kunskap och information har fått större
’makt’. Sverker Sörlin och Hebe Vessuri (2007) skriver att det i takt med ett samhälle som i större och större utsträckning värdesatt kunskap har växt fram ett krav på högre utbildning i flera sektorer av arbetsmarknaden. Kunskap har fått större värde både när det gäller den kompetens som krävs av anställda men också vad gäller produkter i sig. Som Charles Leadbeater (1999, i Giddens & Sutton, 2014) skrev i citatet ovan är det tjänster, bedömningar, information och analyser som är den ’produkt’ som cirkulerar mest på marknaden idag. I ett samhälle där det som värderas högst är kunskap i sig eller kunskapen som en produkt
’innehåller’ och tillför blir det inte svårt att se hur en bransch inriktad på att sälja kunskap har kunnat växa fram: konsultbranschen.
Som Ryan Lahti och Michael Beyerlein (2000) skriver ligger konkurrenskraften i konsultbolag just i konsulterna och deras kunskap. Konsultbolag säljer och gör vinst på tjänster i form av lösningar på diverse problem som kunden har. Precis som i andra bolag måste även koncept och metoder revideras och förbättras, men i konsultbolag handlar det inte om en fysisk produkt utan istället om den kunskapen som finns inom bolaget. Konsulter kan vara svåra att gruppera
6 då de jobbar inom alla samhällsområden, men det finns några distinktioner som kan göras.
Privata konsulter skiljer sig till exempel från konsultbolag. Konsultbolag är företag som anställer människor som får arbeta som konsulter hos kunder som vill köpa konsulttjänsten, men där den individuella konsulten inte anställs av kunden direkt. Något som dock inte skiljer dessa olika sorters konsulter är att de fortfarande säljer en produkt i form av sin individuella kunskap. Hos privatkonsulter är den kunskapen helt individuellt baserad och kan utvecklas av personen i sig. Hos konsultbolag däremot kan fler frågor ställas. Konsultbolagen vill precis som privatkonsulter ha så mycket kunskap inom det område som behöver konsulteras som möjligt, vilket för ett bolag som samlar specialister inom liknande eller olika områden ger både möjligheter och svårigheter. Konsultbolagen har möjlighet att få konsulterna att dela kunskap med varandra, ifall så skulle behövas, i en redan uppbyggd arena vilket är något som privatpersoner inte kan på samma sätt. Däremot uppstår svårigheter i att få konsulterna att faktiskt utnyttja denna kunskapsdelning när varje individuell konsult ändå i stor grad jobbar ute hos kunder som geografiskt sett kan vara spridda hur som helst. Det blir därför viktigt för konsultbolag att skapa, behålla och sprida kunskap inom sin organisation.
Det finns många olika teorier som rör just kunskap och kunskapsförvaltning. Enligt John Girard och JoAnn Girard (2015) kallas processen då organisationer skapar, sprider, använder och förvaltar kunskap knowledge management (KM), ett begrepp som är vida använt i organisationsforskning. En teori som rör KM men som fokuserar på skapande av organisatorisk kunskap är Ikujiro Nonakas (Nonaka & Takeuchi, 1995) teori, Organizational Knowledge Creation Theory. I denna teori beskrivs hur organisatorisk kunskap skapas genom kunskapsspridning inom organisationen. Spridningen av kunskap sker i fyra processer som beskrivs av en modell som av Nonaka kallas SECI-modellen. I denna teori presenteras organisatorisk kunskap som målet med SECI-modellen, detta kan bland annat vara nya produkter, nya arbetssätt eller ökad effektivitet. Att organisatorisk kunskap skapas genom kunskapsdelning tyder på att den organisatoriska kunskapen i denna teori avser kunskapen hos individerna i organisationen, en definition som inte nödvändigtvis används av andra teoretiker.
Enligt författaren finns även två olika former av kunskap, tyst och explicit, som kunskap omvandlas mellan kontinuerligt genom SECI-modellen. De fyra processerna i SECI modellen påverkas också av olika kontextuella faktorer som Nonaka kallar Ba. Denna teori kommer fungera som den analytiska utgångspunkten i denna studie. Att en så pass omfattande teori om skapande av organisatorisk kunskap genom kunskapsdelning har valts som utgångspunkt för analysen beror på att den tydligt porträtterar kunskapsskapande som en process där kunskapens stora variation poängteras. Teorin bidrar därmed till förståelsen för kunskapsdelandets komplexa natur. Detta är fördelaktigt när en bransch som är så pass kunskapsintensiv som konsultbranschen undersöks.
Konsultbranschen har varit föremål för många olika sorters studier sedan 90-talet. I den forskning som finns om konsultbolag ligger dock det huvudsakliga fokuset på managementkonsulter (till exempel Ryan Lahti & Michael Beyerlein, 2000; Yvette Taminiau, Wouter Smit & Annick de Lange, 2009; Bart van den Hooff & Jan de Ridder, 2004). I och med att samhället är fullständigt digitaliserat borde mer forskning drivas kring konsulter inriktade mot IT-lösningar. IT-konsultbolagens förväntade kompetens inom IT och digitala verktyg
7 väcker också intressanta frågor kring ifall dessa bolag skiljer sig i sitt kunskapsdelande från andra, inte IT-inriktade organisationer. För att på ett överskådligt sätt få reda på så mycket som möjligt om hur kunskap förvaltas hos IT-konsultbolag är denna studie därför utformad som en flerfallsstudie där tre olika IT-konsultbolag i Sverige har utgjort fallen. Dessa fall har både undersökts enskilt och i förhållande till varandra för att på ett tydligt sätt få en bred bild av hur olika organisationer inom IT-konsultbranschen sprider och skapar kunskap inom organisationerna. Det denna flerfallsstudie förväntas uppnå är att genom att fylla det forskningsgap som finns rörande IT-konsulter i konsultbranschen bidra med relevanta fynd i forskningen om arbetspedagogik och skapande av organisatorisk kunskap i konsultbolag.
Studien undersöker dessutom på ett djupare plan hur olika konsultbolag i IT-konsultbranschen jobbar för att skapa och ta vara på kunskap inom sina organisationer.
1.1 Syfte
Denna studie har två likvärdiga syften. Ett syfte är att bidra till det arbetspedagogiska forskningsfältet genom att applicera Organizational Knowledge Creation Theory på ny empiri, det vill säga tre IT-konsultbolag, och genom detta undersöka de olika processerna och de kontext som dessa sker i. Studien syftar också till att på ett mer generellt plan förklara de lärandeprocesser som sker i IT-konsultbranschen och vad detta kan ha för påverkan på den organisatoriska kunskapen. Studien utgår från tre frågeställningar.
1.2 Frågeställningar
1. Hur konstitueras de lärandeprocesser som bidrar till organisatorisk kunskap i IT- konsultbranschen?
2. Vilken är relationen mellan tyst och explicit kunskap i IT-konsultbranschen?
3. Vilka villkor präglar de kontexter, i vilka IT-konsulters kunskapsdelning sker?
2. Forskningsöversikt
2.1 Litteratursökningsprocessen
För att få en övergripande bild av forskningsfältet gällande kunskap och KM i organisationer, samt IT-konsultbranschen som helhet kommer artiklar som speglar fältet att presenteras.
Intressant nog hittades många artiklar som visade olika sidor av kunskapsdelning. Många artiklar behandlade dessutom digitala verktyg, implementeringen av dem och villkor för en fungerande användning av verktygen i konsultbolag. Det här kommer presenteras nedan i två avsnitt: ”Kunskapsdelning och kunskapens karaktär” och ”Kunskapsdelning i digitaliserade miljöer”. För att hitta dessa artiklar utgicks det i huvudsak från två databaser: ERIC och Business Source Complete. Artiklar har även hittats via Google Scholar. Sökorden var:
knowledge management, knowledge transfer, knowledge sharing, consultancy firms, consulting, konsultbolag, kunskapsdelande, kunskap och Nonaka. Dessa sökord användes i
8 olika kombinationer och ibland med vissa variationer (exempel: consultancy firms eller consulting firms). Forskningen som används är enbart internationell då det inte fanns någon relevant nationell litteratur inom området. Detta anses dock inte vara ett problem då studien inte syftar till att undersöka skillnader mellan konsultbolag i olika länder.
2.2 Kunskapsdelning och kunskapens karaktär
Precis som i denna studie har mycket av forskningen inom kunskapsskapande och spridning av kunskap utgått från Nonakas (1995) teori om skapande av organisatorisk kunskap. Forskning har både behandlat kunskapens karaktär i form av explicit och tyst kunskap och spridandet av den samt revidering av de två sätten att se på kunskap. Robert McQueen och Annick Janson (2016) kommer exempelvis i sin studie fram till slutsatsen att synen på tyst kunskap bör förändras eftersom de menar att den inte är överför- och omvandlingsbar. De utförde en mindre, kvalitativ intervjustudie gällande hur tyst kunskap skapas och används av konsulter och fann att det är olika faktorer som påverkar olika aspekter av tyst kunskap. Författarna menar att Nonakas teori snarare borde se på tyst kunskap som inbäddad hos individen, en kunskapsform som är starkt kopplad till handling och som förstärks av förtroende som förvärvas genom erfarenhet, inte något som kan spridas till andra.
Annan forskning stödjer Nonakas synsätt och understryker att den explicita och tysta kunskapen finns och kan spridas. Detta kommer Ryan Lahti och Michael Beyerlein (2000) fram till i sin intervjustudie med seniora managementkonsulter. De betonar att explicit kunskap exempelvis kan vara policys medan den tysta kunskapen kan vara förmågan att hantera ett svårt projekt.
Dessa två olika typer av kunskap har två olika sätt att spridas på: formella forum som exempelvis intranät och informella forum så som lunchsamtal med kollegor. Annan forskning specificerar detta ytterligare och klarlägger att det finns tre olika sätt som kunskap kan spridas, oberoende om kunskapen är explicit eller implicit: informellt, formellt och kodifierat. Yvette Taminiau, Wouter Smit och Annick de Lange (2009) belyser dessa tre sätt genom en studie av djupintervjuer med 29 konsulter. Informell kunskapsdelning innebär att kunskap delas genom samtal eller observationer där det inte finns någon avsikt att kunskap ska delas, så som på lunchen. Formellt kunskapsdelande är information och kunskap som kommer från organisationen, så som exempelvis diverse handböcker eller andra aktiviteter som organisationen ordnat för att medarbetarna ska dela kunskap med varandra. Det sista sättet är att man delar kunskap genom en kodifierad metod eller ett kodifierat verktyg inom organisationen som konsulterna skapat och som alla inom bolaget kan relatera till. Dessa kan sedan användas till att utföra projekt.
Det finns även andra sätt att se på hur kunskap sprids. Bart van den Hooff och Jan de Ridder (2004) talar i sin studie om kunskapsdelande i termer av att donera eller samla kunskap i managementkonsultbolag. I studien behandlas hur kunskapsspridning påverkas av organisatoriska faktorer, och de tre faktorer som påverkar kunskapsspridning är affektivt, eller känslobaserat, engagemang i organisationen, kommunikation i organisationen och datorkommunikation. Med datorkommunikation avses här digitala verktyg såsom intranät, och författarna undersökte detta för att de hade en hypotes om att det skulle kunna hjälpa
9 medarbetare i organisationen att både dela och samla kunskap i och med att det blir mer lättillgängligt genom ett intranät. Datorkommunikationen visar sig inte ha någon direkt påverkan på spridandet av kunskap. Dock har det affektiva engagemanget och kommunikationen i organisationen en direkt effekt på spridandet av kunskap.
Datorkommunikationen påverkar däremot direkt det affektiva engagemanget och därmed menar forskarna att det finns en implicit koppling mellan datorkommunikation och spridande av kunskap.
En begränsning hos dessa artiklar är att de flesta studier endast undersöker managementkonsulter. Konsultbranschen är så pass bred att konsulter som specialiserats på olika saker inte kan antas arbeta med kunskap på samma sätt. I nästkommande avsnitt har det utöver andra konsultbolag identifierats fler artiklar som rör IT-konsultbranschen. I och med att IT-konsulters arbete i mångt och mycket handlar om att skapa olika digitala verktyg och lösningar till andra företag blir det här intressant att undersöka IT-konsulter, kunskapsdelande och kunskapsskapande i relation till digitala verktyg.
2.3 Kunskapsdelning i digitaliserade miljöer
2.3.1 Förutsättningar för lyckad implementering av digitala verktyg
Digitala verktyg har i forskning visat sig vara en viktig aspekt av konsulternas arbete, och det finns olika förutsättningar som kan främja implementering och användande av digitala verktyg.
Skälet till att de digitala verktygen är så betydelsefulla är att de främjar kommunikation mellan medarbetarna, stärker förtroendet för varandra och skapar en känsla av ansvar för att själva dela sin kunskap. Karma Sherif, James Hoffman och Bob Thomas (2006) benämner digitala verktyg som knowledge management systems (KMS) och kommer fram till slutsatserna ovan genom en fallstudie. Fallstudien utfördes på ett multinationellt IT-konsultbolag som just implementerat ett KMS genom intervjuer med 22 anställda med olika befattningar. Ett samband mellan KMS och skapandet och spridandet av organisatorisk kunskap undersöktes, genom att undersöka socialt kapital som medierande faktor. Intervjuerna resulterade i stöd för att KMS hade bidragit till att digitala verktyg bidrar till skapandet av kunskapsnätverk och kunskapsbanker där de anställda kan hämta och sprida kunskap. I samma fall undersökte Karma Sherif och Bo Xing (2006) hur organisatorisk kunskap skapas genom att utveckla en processbaserad teori som baseras på idén om ’complex adaptive systems’ (CAS). Teorin förutsätter att det finns både explicit och tyst kunskap och att den kunskap som finns i organisationen skapas genom olika komplexa processer. Detta innebär att om en organisation implementerar ett digitalt verktyg för kunskapsdelande och skapande av ny organisatorisk kunskap måste denna kontinuerligt uppdateras, förnyas och användas. Miklos Sarvary (1999) betonar behovet av företagens stöd för digitala verktyg ytterligare och menar att digitala verktyg endast kan fungera i större konsultbolag där det finns resurser att lägga på ett välfungerande KM-verktyg.
Det krävs även att ledningen i organisationen aktivt uppmuntrar användandet och bidragandet till verktygen. Utan en kultur som uppmuntrar till deltagande i kunskapsdelning kommer verktygen vara verkningslösa. Liana Razmerita och Kathrin Kirchner (2011) kom fram till detta
10 då de avsåg att ta reda på hur introducerandet av Web 2.0-verktyg (som till exempel olika wiki- tjänster) kunde hjälpa spridandet av kunskap i kunskapsintensiva företag. De utförde en litteraturstudie som de sedan jämförde med en fallstudie, hos ett litet IT-konsultbolag, som innefattade semistrukturerade intervjuer. Det de fann var att implementeringen och användandet av digitala verktyg som till exempel wiki-tjänster påverkades av olika faktorer.
Bland annat fann de att verktygen implementeras mer troligt genom ett ’nedifrån upp’ - tillvägagångssätt från yngre medarbetare. Det är också i större grad yngre medarbetare som använder dessa digitala verktyg. Även Robbert in ‘t Hout, Jos Vrancken och Pieter Schrijnen (2010) undersökte wiki-tjänster i en fallstudie och kom fram till att det inte nödvändigtvis bara är explicit kunskap som kan lagras i dessa digitala verktyg. I och med en social komponent i wiki-tjänsten de undersökte kunde upplevelser, frågor och subjektiva tankar bidra till lagrandet och spridande av tyst kunskap. De kom även fram till att wiki-tjänster i sig kan bidra med kunskap om hur organisationen jobbar med KM vilket skulle kunna hjälpa kunskapsintensiva organisationer att förbättra lärandekulturen.
2.3.2 Upplevelsen av digitala verktyg
Digitala verktyg har alltså en stor betydelse om de används på rätt sätt, det kan främja en lärandemiljö och bidra till att kunskap delas. Detta belyses även av Pi-Sheng Deng (2008) i en fallstudie om omständigheterna som krävs för att en knowledge management modell ska kunna implementeras. Dels så har digitala verktyg en betydelse för att en KM-modell ska kunna implementeras eftersom de stödjer en lärandemiljö, dels belyser studien även att en viktig förutsättning är att medarbetarna ska kunna anpassa sig efter modellen. De måste vara villiga att dela kunskaper med varandra och organisationen måste uppmuntra att de gör det för att en sådan modell ska kunna implementeras och existera. Kulturen i organisationen bör vara en sådan som inte är tävlingsinriktad utan den ska snarare lyfta kunskapsdelande som en positiv och självklar del av arbetet.
En del forskning visar däremot att det finns svårigheter i konsulternas delande av kunskap, både genom digitala verktyg och genom interaktion i verkligheten. Mohammad Hossein Jarrahi och Steve Sawyer (2014) undersöker genom en fallstudie utnyttjande av teknologi i relation till policys, normer och managementkonsulters kunskapsdelande och kommer fram till detta. Det finns även en svårighet med att dela kunskap med andra konsulter eftersom de ofta befinner sig på olika arbetsplatser hos kunder och sällan får möjlighet att träffa varandra och utbyta erfarenheter med varandra. Om konsulterna vill ha ett kunskapsutbyte med en kollega tycks det inte vara något problem att höra av sig till en mer senior kollega om man har en fråga, dock är detta ingenting som konsultbolagen aktivt avsätter tid för. Det tycks även vara svårt att dela kunskap på intranäten och genom databaserna. I och med att konsulterna förses med projektbaserade databaser ges det där sällan möjligheter för konsulterna att utbyta kunskap med varandra. I dessa finns alltså mängder med information kopplade till projekt och kunder, men inga möjligheter att utbyta kunskap med varandra. Databaserna och intranäten fungerar här inte som ett verktyg för konsulterna att dela kunskap med varandra utan det verkar vara en bas för information för det aktuella projektet. Trots att konsultbolagen är måna om att konsulterna ska
11 dela kunskap med varandra ges det sällan möjlighet för dem att göra det i verkligheten eller med hjälp av de digitala verktygen.
En del forskning visar på att det trots implementeringen av välfungerande digitala nätverk inte alltid är det som används av konsulterna i kunskapsdelande syfte. Taman Powell och Véronique Ambrosini (2017) menar i likhet med tidigare presenterad forskning att kunskap kan delas genom både interaktioner mellan individer eller genom att lägga upp eller läsa saker i det intranät eller system som organisationerna tagit fram. En intressant aspekt som belyses i studien är dock att organisationens och konsulternas bild av det mest effektiva sättet att dela kunskap på skiljer sig åt. Organisationen som undersöktes har tagit fram ett väl etablerat system för att underlätta för konsulternas delande av kunskap vilket dock inte används i samma utsträckning som man förväntade sig. Konsulterna föredrar istället att söka hjälp av varandra trots att organisationen har ett väl etablerat system för att dela kunskap. Anledningen till att konsulterna föredrar att ta kontakt med en kollega framför att söka i systemet beskrevs vara för att de då får en försäkring om att kunskapen är aktuell och relevant. Istället för att riskera att leta länge och endast hitta föråldrad information så frågar konsulterna hellre en kollega som de vet har relevant information. Genom att fråga en kollega som man har en relation med betonade konsulterna även att de får en slags kvalitetsgaranti eftersom de litar på kollegan. Även Tina Ambos & Bodo Schlegelmilch (2009) har fått liknande resultat i sin intervjustudie med managementkonsulter, att det tycks vara mera lättillgängligt att kontakta någon per telefon istället för att leta upp svaret på en fråga på intranätet. Florian Kohlbacher och Kazo Mukai (2007) kommer, efter att ha undersökt ett managementkonsultbolags lärande, fram till den liknande slutsatsen att bolagets viktigaste tillgång då det kommer till delande av kunskap är människorna i organisationen och interaktionen mellan dem. Oavsett hur bra ett företags IT-lösningar är kan det inte ersätta lärandet som sker i mänskliga interaktioner.
2.4 Sammanfattning av kunskapsläget
Forskningsöversikten vi presenterat visar på att forskare verkar vara eniga om att det finns olika sätt att dela kunskap på, och att dessa olika sätt kan fungera bättre för olika sorters kunskap (Lahti & Beyerlein, 2000; Taminiau, Smit & Lange, 2009). Det verkar också finnas motstridiga åsikter om vissa kunskapsformer kan omvandlas till andra eller inte (McQueen & Janson, 2016). Det finns dessutom en del motstridande argument kring vad som är viktigast för kunskapsdelande hos konsultbolag. En del forskning menar att det är viktigt att det finns relevanta och väl utvecklade digitala verktyg för att kunskap på ett effektivt sätt ska kunna delas inom organisationen som därmed kan behålla sin konkurrenskraft i den moderna arbetsmarknaden (in ‘t Hout, Vrancken & Schrijnen, 2010; Sherif, Hoffman & Thomas, 2007).
Andra forskare menar att den sociala och mänskliga kontakten är det som är viktigast och nyttigast för att kunskap ska kunna skapas och delas inom organisationer (Ambos &
Schlegelmilch, 2009; Kohlbacher & Mukai, 2007). Det finns även olika aspekter som påverkar om implementeringen och användandet av ett digitalt hjälpmedel faktiskt kommer fungera eller inte (Deng, 2008; Sherif & Xing, 2006). Denna studie kommer till skillnad från tidigare forskning göra en mer djupgående analys av de olika lärandeprocesserna och de kontext som processerna sker i. Studien kommer också bidra med en djupare analys av de villkor som präglar
12 lärandeprocesserna och deras kontext. Detta kan då senare diskuteras i relation till den tidigare forskningen för att se om det finns någon antydan till likheter eller skillnader i resultatet.
När det gäller forskningsmetodik och urval finns det mycket forskning om konsultbolag, men relativt få av dessa undersöker som tidigare diskuterat organisationer inriktade mot IT. De artiklar som riktar sig mot IT-konsulter har ofta en djupgående enfallsstudie-metod, och undersöker ofta implementering av ett visst KM-program eller system (Razmerita & Kirchner, 2017; Sherif, Hoffman & Thomas, 2006; Sherif & Xing; 2006). Det vi i denna flerfallsstudie bidrar med till forskningsfältet är en bredare bild av IT-konsultbranschen. Studien fyller det forskningsgap som finns gällande IT-konsultbolag och kommer genom att se till både ett djup och en större helhet kunna visa på tendenser inom konsultbranschen. Studien kommer också bidra med en bild av hur kunskapsdelning faktiskt går till i IT-konsultbolag och vad det har för påverkan på användandet av de verktyg som används för skapandet av organisatorisk kunskap.
3. Teoretiskt ramverk
3.1 Vad är kunskap?
För att undersöka studiens två syften har vi valt att utgå ifrån Ikujiro Nonakas (1995) teori om skapande av organisatorisk kunskap. Denna teori bidrar med en stor begreppsapparat som vi kommer kunna använda för att både visa på övergripande tendenser i IT-konsultbranschen, samt en djupare analys av hur organisatorisk kunskap skapas genom IT-konsulternas kunskapsdelning. För att förstå Nonakas teori blir det nödvändigt att först definiera vad kunskap är. Kunskap är grundstenen i Nonakas teori och definieras av honom som justified true beliefs, på svenska skulle detta kunna översättas till motiverade sanna övertygelser. Nonaka syftar med denna definition till den kunskap som individer utvecklar baserat på sina egna erfarenheter och arbetspraktiker. Kunskap är således något som finns hos varje individ i organisationen, och som artikuleras genom handling och socialt deltagande. Nonaka väljer i definitionen av kunskap att fokusera på den första och tredje delen, det vill säga justified och belief. Detta motiverades i de tidigare texterna bero på att kunskap istället för att vara statisk och något externt från människan borde ses som en mer mänskligt baserad företeelse i linje med den mer japanska intellektuella traditionen (Nonaka & Takeuchi, 1995). Nonaka och Takeuchi förklarade sitt val av fokus på följande:
While traditional epistemology emphasizes the absolute, static, and non-human nature of knowledge, typically expressed in propositions and formal logic, we consider knowledge as a dynamic human process of justifying personal belief toward the ”truth”
(Nonaka & Takeuchi, 1995, s. 58)
Författarna betonade därmed vikten av att se kunskap som en process där människor försöker motivera sina övertygelser mot en tänkt sanning. Detta fokus i definitionen av kunskap väckte dock en del kritik (Gourlay, 2006). Gourlay menar bland annat att Nonakas definition i
13 praktiken innebär att om kunskap kan motiveras så är det sant. Detta innebär en problematik i att definitionen öppnar upp för ’falsk kunskap’. En övertygelse som kan motiveras vara sann, utan att för den skull vara det, räknas därmed som kunskap. Nonaka svarar på Gourlays kritik i en artikel skriven tillsammans med Georg von Krogh (2009). I artikeln besvarar Nonaka och von Krogh bland annat kritiken riktad mot ”sanningens” status i definitionen. De förtydligar vissa aspekter av sin definition och förklarar att definitionen av kunskap är baserad på ett mer pragmatiskt synsätt influerat av bland andra William James och John Dewey vilket därför, som kritiken påstår, kan leda till att sanningar kan skapas utifrån egna övertygelser. Nonaka menar dock att som flera pragmatiker påstår så interagerar individer och verkligheten tillsammans för att skapa sanning. Fokus i definitionen ligger fortfarande på motiverade övertygelser, men definitionen innebär alltså att övertygelser blir sanna med tiden om de kan motiveras och är användbara för individen eller gruppen i fråga. Definitionen av kunskap i denna fallstudie skulle alltså kunna uttryckas som övertygelser som i interaktion med verkligheten motiveras vara sanna och användbara för individen, gruppen eller organisationen. Genom att utgå ifrån denna definition av kunskap kan vi förstå att kunskap inte bara är något en individ innehar, utan att det är något den gör. På det här sättet kan vi förstå vikten av att organisationer, inte minst i konsultbranschen, måste utnyttja flera olika former av kunskapsutbyten för att på bästa sätt skapa organisatorisk kunskap.
3.2 Explicit och tyst kunskap
Kunskap uttrycks som tidigare nämnt både individuellt och kollektivt genom handling eller socialt deltagande, men kunskap kan också beskrivas finnas i två olika former (Nonaka &
Takeuchi, 1995). Det finns delvis kunskap som är uttalad, nedskriven eller på andra sätt medvetandegjord som Nonaka kallar explicit. Explicit kunskap kan överskrida kontext och är på så sätt mer objektiv i det avseendet då det inte är lika bundet till individen. Det finns även kunskap som är mer intuitiv, sinnesbaserad och som i större grad är omedveten som Nonaka kallar tyst (en egen översättning av engelskans ‘tacit’). Denna kunskap är befäst i individers handlingar, rutiner, ideal och värderingar. Dessa två former av kunskap beskrivs av Nonaka i hans tidigare verk vara just det: olika och separerade typer av kunskap. De presenteras som två olikartade typer av kunskap som övergår i varandra genom olika processer. Att tyst kunskap skulle kunna omvandlas till explicit kunskap, trots att de är separerade från varandra, är dock ännu en kritik som lyfts av Gourlay (2006). Han menar att den beskrivning av de två kunskapsformerna som Nonaka gett förutsätter att tyst kunskap helt och hållet kan omvandlas till explicit kunskap, något som Gourlay påstår att han och många andra forskare inte håller med om. Det finns helt enkelt vissa aspekter av tyst kunskap som inte kan göras explicit, som till exempel vår förmåga att agera i sociala situationer: ”... the ’forms of life’ by and through which we conduct our social practices cannot be made explicit, and thus remain a underlying tacitly known component” (Gourlay, 2006, s. 1422).
För att förtydliga sin ståndpunkt och vikten av att ändå se till hur tyst och explicit kunskap övergår i varandra besvarar Nonaka även denna kritik (Nonaka & von Krogh, 2009). I stället för att se tyst och explicit kunskap som två olikartade och separata kunskapsformer menar Nonaka att de två är poler på ett spektrum, ett continuum enligt den engelska översättningen.
14 Genom denna definition kan kunskap ses som mer rörlig istället för att behöva vara så strikt
’antingen eller’. Att tyst kunskap kan glida över spektrumet till explicit kunskap gör också att teorin kan ta hänsyn till argumentet mot att all tyst kunskap kan bli gjord explicit. Det finns inte längre något ’antingen eller’ på samma sätt. Vi har därför i denna studie också utgått ifrån att kunskap både kan vara tyst och explicit och att dessa förhåller sig till varandra genom att befinna sig på två ändar av ett spektrum. Att applicera denna teori på konsultbolag blir intressant då vi kan undersöka den kunskap som finns hos individer, som i många fall säkerligen är tyst och inbäddad i värderingar och rutiner, och hur denna kunskap kan spridas till andra delar av organisationen genom att bli uttalad, och explicit. Spridningen av kunskap mellan individer och från individ till organisation är dessutom extra intressant för just konsultbolag då dessa organisationer i så hög grad är beroende av kunskapen de individuella konsulterna besitter. Hur tyst kunskap faktiskt övergår i explicit kunskap sker genom ett antal processer som närmare kommer undersökas härnäst.
3.3 SECI-modellen
För att mer precist förstå hur organisatorisk kunskap skapas genom att kunskap sprids i IT- konsultbranschen krävs det en förståelse för vilka processer som får kunskapen att röra sig på spektrumet från tyst kunskap till explicit kunskap. SECI-modellen av Nonaka (1995) beskriver hur kunskapsomvandling (vår egen översättning av knowledge conversion) går till, alltså hur tyst kunskap omvandlas till explicit kunskap i fyra olika processer (se figur 1). Den första processen som ligger till grund för hur det omvandlas är socialisation (S). I denna process delas individers tysta kunskap till andra individer, genom exempelvis observationer. Kunskapen i denna process är fortfarande tyst och det sker inte någon rörelse på spektrumet från tyst kunskap till explicit. I nästa process, externalisering (E) tar individer sin tysta kunskap och gör den till explicita koncept. Genom att tala om sina erfarenheter rör sig kunskapen därmed från den tysta änden av spektrumet till den mer explicita. I nästkommande process sammanslås explicita enheter med varandra genom kombination (C) till en sammanhängande enhet av explicita koncept. Ett exempel på detta skulle kunna vara att en erfarenhet som en anställd har kan leda till att en ny policy skapas som sedan sammanslås med andra policys i samma dokument. Den allra sista processen i SECI-modellen kallas internalisering (I) och i processen menar Nonaka (1995) att den explicita kunskap som finns uttryckt till sist blir tyst igen. Exempelvis när en person arbetat på sin arbetsplats under en längre tid kan särskilda rutiner bli automatiserade och därmed förkroppsligade hos individen. Alla fyra processerna är väsentliga för att organisatorisk kunskap ska skapas. Det är dock enbart i processerna internalisering och externalisering som kunskap faktiskt rör sig på spektrumet från tyst till explicit kunskap (Nonaka, 1995).
15
Figur 1, SECI-modellen (Nonaka & Takeuchi, 1995)
I modellens tidigaste beskrivningar är det inte tydligt vad kunskapsomvandlingsprocessen ska resultera i. Detta korrigeras senare av Nonaka och von Krogh (2009) efter kritik från andra forskare (Gourlay & Nurse, 2005). Ny organisatorisk kunskap som nya produkter, arbetssätt som förändras och att effektiviteten ökar är exempel på följder av kunskapsomvandlingen som Nonaka och von Krogh lyfter i den senare versionen av teorin. För att främja att detta ska ske kan företag ge individer möjligheter att tala om sina erfarenheter, upplevelser och tankar för att på så sätt förbättra företaget.
3.4 Ba
Det är i organisationers intresse att ge möjlighet för individerna att interagera med varandra i olika kontext för att på så sätt främja kunskapsdelning och därmed skapandet av organisatorisk kunskap. Nonaka tillsammans med Noburu Konno (1998) belyser vidare att det finns olika ba, ett japanskt uttryck som skulle kunna översättas till kontext, som kan möjliggöra de olika processerna i SECI-modellen. Orden ba och kontext kommer båda två användas i denna studie för att beskriva de teoretiska sammanhang i vilka SECI-processerna sker. Skulle en allmän kontext behöva beskrivas kommer detta förtydligas, i annat fall avser ordet ’kontext’ en lika teoretisk ståndpunkt som användningen av ordet ’ba’.
Den kontext där processen socialisation främjas är där det ges möjlighet för individer att samarbeta med varandra i en fysisk miljö. I denna kontext kan de lära av varandra genom exempelvis att observera en mer senior medarbetare. Detta kallar Nonaka för ursprungs-ba.
Det sammanhang som möjliggör processen externalisering är interagerande ba där individerna får möjlighet att uttrycka sina erfarenheter i ord genom olika typer av samtal. Den tysta kunskapen hos individen ska kunna uttryckas för att på så sätt skapa explicit kunskap. Inom
16 denna kontext, kan interaktionen både ske virtuellt genom exempelvis ett forum på en databas eller fysiskt genom samtal. Cyber-ba stöttar kombinationsprocessen av SECI-modellen och kan vara IT-system eller dokument där explicita kunskaper integreras med varandra till mer formaliserade koncept. Det allra sista är det utövande ba där det ges möjlighet för individer att träna på sina explicita kunskaper för att internaliseringen ska kunna ske. Om det exempelvis ska ske en implementering av ett nytt IT-system skulle ett utövande ba kunna vara en workshop där man får möjlighet att laborera med det nya systemet. Om det inte finns rätt ba, menar Nonaka att kunskap kan gå förlorad för att den inte får förutsättningarna att uttryckas eftersom individerna inte får rätt verktyg till att uttrycka sig. Även om det inte finns särskilt mycket forskning på hur olika kontext påverkar olika processer i SECI-modellen så finns det desto mer forskning på att den organisatoriska kontexten har betydelse för skapande av kunskap. Som stöd för detta fick Song (2008) exempelvis en stark positiv korrelation mellan olika aspekter av en lärande organisation och skapande av organisatorisk kunskap enligt SECI-modellen.
Resultaten antyder att särskilda sammanhang påverkar individers skapande och spridande av kunskap i en organisation.
Genom att ta hänsyn till den här aspekten av organisatorisk kunskap, ba, och hur kunskap sprids möjliggör teorin en mer komplex analys av empirin än det som tidigare gjorts. Denna teori belyser då inte bara hur lärandeprocesserna i SECI-modellen sker utan bidrar till att förklara vad som kan tänkas påverka dessa lärandeprocesser. Detta kommer också bidra till att få en mer komplett bild av relationen mellan tyst och explicit kunskap och skapandet av organisatorisk kunskap genom kunskapsdelning i IT-konsultbolag.
4. Metod
4.1 Flerfallsstudien som verktyg - både djup och bredd
Denna studie har två syften. Dels syftar studien till att bidra till det arbetspedagogiska forskningsfältet genom att applicera Organizational Knowledge Creation Theory på ny empiri, det vill säga tre IT-konsultbolag, och genom detta undersöka de olika processerna och de kontext som dessa sker i. Dels syftar studien till att på ett mer generellt plan förklara de lärandeprocesser som sker i IT-konsultbranschen och vad detta kan ha för påverkan på den organisatoriska kunskapen. För att på bästa sätt kunna svara på våra frågeställningar utfördes en flerfallsstudie med tre olika IT-konsultbolag. Dessa fall kommer presenteras och beskrivas mer grundligt i avsnitt 5, ”Fallen” (s. 22). En fallstudie med flera fall ger dels en översiktlig bild av fenomenet som undersöks genom de olika fallen, men kan samtidigt öppna upp för analys av varje enskilt fall och konsulterna i dem, vilket därför också ger en djupare förståelse för fenomenet som undersöks (Yin, 2007). Robert Yin belyser att en flerfallsstudie i många fall är värdefullt oavsett studiens storlek. Detta är för att det öppnar upp för möjligheten till replikation i studien. Även om studien bara består av två fall menar Yin att dessa två fall kan vara av värde för att på två olika sätt åskådliggöra ett och samma fenomen och på så sätt öka studiens externa validitet.
17
4.2 Urval
Det allra första steget i urvalsprocessen var sökandet efter relevanta IT-konsultbolag för vår undersökning. Vi sökte på Google samt hörde med vänner och bekanta som har inblick i branschen för att ta reda på företag som skulle kunna vara aktuella för undersökningen. Bolag som valdes angav på sin hemsida att de primärt är ett IT-konsultbolag, inte exempelvis managementkonsultbolag med IT-inriktning. Även Facebook användes där studiens syfte angavs och att vi sökte bolag som var villiga att delta. I slutändan kontaktades 9 bolag, varav tre valdes ut: två stora bolag och ett mindre med motiveringen att det mindre bolaget kunde ses som ett kontrasterande fall (jfr. Yin, 2007). I urvalsprocessen användes alltså olika strategier.
Dels utfördes ett målinriktat urval då det utifrån vissa kriterier letades företag som kunde vara potentiella fall, dels utfördes ett snöbollsurval genom personliga kontakter som ledde till kontakt med ett av de tre fallen (jfr. Bryman, 2011). Det första infomail som skickades ut till kontaktpersoner på företagen innehöll kort information om det vi skulle undersöka samt ett dokument med mer specificerad information om studiens syfte och tillvägagångssätt (se bilaga 1 & 2). Efter detta förmedlades genom ännu ett snöbollsurval kontakt med enskilda konsulter där antingen vi eller de personerna vi hade kontakt med bifogade kort information om studiens syfte samt vilka tider som skulle passa för intervju (se bilaga 3). Dessa konsulter hade olika ansvarsområden och inriktningar. En del var projektledare medan andra hade en mer inriktad roll som systemutvecklare. Gemensamt för alla konsulter var att de inte hade en konsult- chefsposition, det vill säga de arbetade alla som konsulter ute hos kund. Det planerades att genomföra tre intervjuer per fall men på grund av personliga skäl kunde en av konsulterna inte medverka. Sammanlagt utförde vi alltså åtta intervjuer på tre företag.
4.3 Datainsamling och analysmetod
För att besvara våra frågeställningar användes både enkäter och intervjuer. Detta för att få så mycket information om bolaget som möjligt från olika källor för att stärka studiens begreppsvaliditet (jfr. Yin, 2007). Tillvägagångssättet kan sammanställas i följande tre steg:
1. Insamlande av enkätsvar för en helhetsbild om delandet av kunskap i verksamheten.
2. Genomförande av intervjuer för att få en djupgående förståelse om hur enskilda konsulter delar och sprider kunskap i verksamheten och vad som påverkar dessa processer.
3. Avslutningsvis genomfördes en bearbetning och analys av respektive fall för att sedan finna olika slutsatser som är samstämmiga eller motstridiga.
Enkäten skickades ut till en person på respektive företag som vet hur kunskap tas tillvara genom olika medel. Enkäten syftade till att samla in kunskap om vilka metoder, program och system som används för att samla in alla konsulters kunskap och huruvida dessa metoder också används för att sprida kunskap mellan konsulterna. Detta kunde innefatta till exempel databaser, speciellt schemalagda dagar då konsulter fick jobba ihop med varandra, case eller bara vardagliga samtal genom exempelvis mail eller telefon (se bilaga 6). Vi baserade enkäterna på vad vi hade läst från tidigare forskning (se t.ex. Ambos & Schlegelmilch 2009; Lahti &
18 Beyerlein, 2000; Powell & Ambrosini, 2017; Taminiau, Smit & Lange, 2007), gällande vad organisationer gör för att ta tillvara på och sprida kunskap inom organisationen. Enkätfrågorna var även förankrade i teorin då de syftade till att beskriva processerna ur SECI-modellen samt försöka fånga in de olika kontexterna, ba, inom vilka processerna sker. I bearbetningen och analysen av enkäterna sammanställdes dessa för respektive bolag för att ge en grund till intervjuerna. En statistisk analys genomfördes alltså inte utan enkäten användes som ytterligare en kvalitativ källa för att få förståelse om verksamheten.
För att komplettera informationen från enkäterna om hur konsultbolagen går till väga vid skapandet av kunskap utfördes sedan semistrukturerade intervjuer med åtta IT-konsulter från de tre bolagen. Genom enkäten fick vi en första bild på hur kunskapsutbytet sker i företaget.
Under intervjuerna kunde det därför djupdykas i vissa frågor och oklarheter som uppkom i enkäten kunde tas upp. I och med detta behövdes det inte heller ställas lika praktiska frågor om hur de anställda använder de olika hjälpmedlen som finns att tillgå. Semistrukturerade intervjuer utfördes för att ge utrymme åt mer omfattande och oväntade samtal, då kunskapsdelning är en komplex process som kan vara svår att fånga in i mer strukturerade intervjuformer. Vid utformandet av intervjuguiden utgick vi till viss del från svaren från enkäterna för att specificera våra frågor till det som var relevant för de intervjuade konsulterna.
Om företaget använde en databas ställde vi till exempel frågor om dem, men om de inte använde en databas ställdes inga frågor om den. Vissa frågor var allmänna frågor som inte förändrades från fall till fall. Frågorna som ställdes var först och främst öppna ”berättande” frågor. Frågorna var utformade att vara praktiskt orienterade för att konsulterna lätt skulle kunna svara på dem.
Exempelvis ställdes frågan: ”Kan du berätta om när du har stött på ett problem i ett projekt eller hos en kund, och hur har du gått tillväga för att lösa det?” till alla konsulter i alla tre fallen. Vi hade även förslag på följdfrågor med oss ifall det var något som vi ville veta som inte framkom genom berättelsen (se bilaga 5). Ytterligare en aspekt som togs i beaktning var att skapa en slags ordning i de teman som fanns med i intervjuguiden som var tillräckligt flexibel för att kunna förändras om några oväntade fynd skulle upptäckas. Intervjuerna genomfördes på respektive företag med var och en av konsulterna och spelades in för att sedan kunna transkriberas.
Vid bearbetningen av intervjuerna gjordes en transkribering där intervjupersonernas utsagor först lyssnades igenom en och en samtidigt som noggranna anteckningar fördes. Då vi inte transkriberade utsagorna ord för ord förde vi dessutom en tidslogg (jfr. Spradley, 1979). Efter att tidslogg och anteckningar förts för samtliga intervjuer tematiserades intervjuerna från respektive företag tillsammans med enkäterna för att sedan kunna sammanställas till ett antal slutsatser om respektive företag (jfr. Yin, 2007). Här togs även sådana citat och utdrag som skiljde sig mycket från de andras i beaktning. När citaten valdes utgicks det från anteckningarna och de grupperades utifrån gemensamma mönster. Exempel på mönster som togs ut var utbildning och digitala verktyg. Vid tematiseringen letade vi inte direkt efter teoretiskt grundade teman som exempelvis ”exempel på cyber-ba”. Trots detta hittades systematiskt återkommande fenomen som tydligt kunde förklaras av teorin. Till exempel hittades temat konversation som kopplades till det teoretiska begreppet externalisering. När de olika temana specificerats påbörjades arbetet med att bestämma vilka av anteckningarna som bäst förklarade
19 respektive tema. Dessa utsagor transkriberades sedan till ordagranna citat. Det sista steget var att rubricera temana för att förtydliga deras innehåll.
Avslutningsvis jämfördes teman, slutsatser och analyser från respektive företag med varandra utifrån en analysmodell som Yin (2007) beskriver som en ”förklaringsmodell”. Yin menar att konstruerandet av förklaringar som besvarar de hypoteser som sätts upp är ett sätt att analysera den data man får från fallstudier. I denna studie har det på grund av den kvalitativa naturen inte satts upp några hypoteser. Denna analysmodell kan dock ändå fungera som ett sätt att analysera data utifrån ett antal givna frågeställningar, vilket är det vi gjort i denna studie. För att på ett så framgångsrikt sätt som möjligt konstruera en förklaring för ett fenomen gäller det att man som forskare upprepade gånger analyserar de olika tänkbara förklaringarna. Vi försökte iterativt att jämföra de olika aspekterna av fallen med varandra och se till vilka andra möjliga förklaringar som kunde tänkas ligga bakom ett påstående (jfr. Yin, 2007). Vid en sådan analysmetod kan syftet och frågeställningarna behöva ändras eftersom man kan hitta fynd eller förklaringar till fenomen som inte från början förväntades eller var uppenbara. När vi vänt och vridit på de olika analyserna och slutsatserna kom vi till sist fram till vilka slutsatser och förklaringar som var mest rimliga vilka är de analyser och det resultat som presenteras i studien.
4.4 Metoddiskussion
Fallstudien är en forskningsmetod som kan se väldigt olika ut från studie till studie. Enligt Yin (2007) kan en fallstudie göras på ett eller flera fall med en eller flera datainsamlingsmetoder och kan ha både kvantitativt och kvalitativt värde. Detta innebär förstås att metoden har både positiva och negativa aspekter. Det negativa med att göra en fallstudie är att det är tids- och resurskrävande och kräver mycket av forskarna som ämnar utföra metoden. Det positiva är dock att en fallstudie är flexibel och kan på en och samma gång ge en bred överblick och en djupgående syn på ett fenomen. I förhållande till andra samhällsvetenskapliga metoder kan det även, om det utförs rätt, ge en mer reliabel och valid studie än till exempel intervjustudier. Detta beror förstås på studiens design och hur forskarna väljer att lägga upp studien, men det har i denna studie ändå ansetts väga upp för de svårigheter som kan uppstå med en fallstudie.
4.4.1 Validitet och Reliabilitet
Yin (2007) belyser att det i en fallstudie är högst relevant att diskutera reliabilitet och validitet.
Eftersom studien är av kvalitativ karaktär då intervjuerna är den största informationskällan går det att argumentera för att begrepp som tillförlitlighet, äkthet och generaliserbarhet borde användas istället (jfr. Ahrne & Svensson, 2016; Bryman 2008). Dock har vi valt att använda begreppen reliabilitet och validitet utifrån Yin då vi talar om vår fallstudies helhet eftersom vi har tre olika fall och bör ta hänsyn till replikationsaspekten, vilket inte i lika stor utsträckning görs i annan metodlitteratur (jfr. Yin, 2007). Däremot kommer vi att diskutera begreppen tillförlitlighet, äkthet och generaliserbarhet då det kommer till att bedöma de enskilda intervjuernas kvalité.
20 Yin (2007) menar att det inte enbart är de två begreppen validitet och reliabilitet som ska diskuteras utan att det även finns andra aspekter av validitet som bör tas i beaktning då det kommer till fallstudier. Validitet handlar i stort om att studien mäter det den avser att mäta.
Detta kan vara svårt att uppnå i en fallstudie av kvalitativ karaktär då forskaren har en tolkande roll och en stor del av analysarbetet kan ligga hos forskaren själv. För att uppnå en hög validitet har relevanta begrepp i syfte och frågeställning definierats för att det sedan ska vara möjligt att mäta dem, detta benämns som begreppsvaliditet (jfr. Yin, 2007). Exempelvis har organisatorisk kunskap och kunskapsomvandlingsprocess definierats utifrån en prövad teori (se avsnitt 3), för att läsaren ska ha möjlighet att avgöra hur processen bör se ut och därmed se huruvida analysen som görs är rimlig och speglar teorin. Ytterligare ett sätt att försäkra begreppsvaliditeten är genom att få information från olika källor, vilket har tagits hänsyn till i denna studie då både enkäter och intervjuer använts. Informationen vi fått från intervjuerna och enkäterna är samstämmig, vilket därför tyder på att begreppsvaliditeten är stark.
Det är även väsentligt att i en fallstudie se huruvida de slutsatser som görs är trovärdiga eller inte, alltså att säkerställa den interna validiteten (jfr. Yin, 2007). Detta gjordes i analysen genom att vi som forskare försökte se många olika förklaringar och många olika sätt att förklara fenomenen som påvisades. Olika mönster som hittades jämfördes med varandra för att se om de kunde kopplas till varandra eller om det fanns mönster som var rivaliserande. Att resonera i olika banor och inte nöja sig med en förklaring är ett sätt att säkerställa den interna validiteten för att läsaren ska kunna följa de tankebanor som ligger bakom slutsatserna. Ytterligare en viktig aspekt av validiteten är den externa validiteten: huruvida resultaten från denna studie kan generaliseras till andra fall än de som undersökts här. Eftersom denna studie är en flerfallsstudie appliceras här en replikationslogik där vi medvetet valt ut två företag som är större för att resultaten ska kunna tänkas jämföras med varandra, och ytterligare ett kontrasterande fall för att se om detta fall skiljer sig från de andra (jfr. Yin, 2007). Två av fallen syftar alltså till en replikation som direkt kan jämföras med varandra, medan det tredje syftar till att vara ett fall som ska visa på kontraster och en teoretisk replikation i och med att fallet är mindre och skiljer sig från de andra två. Något som visat sig i analysen är dock att det mindre företaget använt liknande strategier som de två större företagen, och därför kan analyseras på samma sätt som dessa. Denna ändring är något som påverkat hur vi tänkt i analysen, men inget som påverkat undersökningen i större utsträckning. Istället för att bidra till en teoretisk replikation får vi snarare se detta företag som ett bidrag till ytterligare direkt replikation. Eftersom målet i en fallstudie är att kunna göra analytiska generaliseringar, och inte statistiska, blir det inte viktigt med antalet fall utan snarare hur väl slutsatserna från de olika fallen kan jämföras eller belysa olika saker (jfr. Yin, 2007). I studien har det dessutom i detta metodavsnitt gjorts en noggrann redogörelse för tillvägagångssättet för att undersöka frågeställningarna. Detta har gjorts för att en annan forskare ska kunna göra samma studie och komma fram till samma resultat och slutsatser, vilket stärker studiens reliabilitet (jfr. Yin, 2007).
Eftersom vår fallstudie innehåller både enkäter och intervjuer blir det även väsentligt att tala om validitet och reliabilitet i dessa. I enkäterna bör validiteten vara försäkrad eftersom enkätfrågorna baserades på tidigare forskning samt de teoretiska utgångspunkterna. Eftersom syftet med enkäten inte var att generalisera enkätsvaren, då de bara har använts för att få en
