Att se personen bakom substansbruket: En litteraturstudie om vårdpersonals erfarenheter

Att se personen bakom substansbruket

En litteraturstudie om vårdpersonals erfarenheter

Emma Enqvist Olivia Steinholtz

Examensarbete,15 hp Sjuksköterskeprogrammet,180 hp

Ht 2020

Handledare: Elisabeth Lindahl

Att se personen bakom substansbruket - En litteraturstudie om vårdpersonals erfarenheter

Abstrakt

Bakgrund: Substansbruk är ett vanligt problem både i Sverige och världen. Substansbruk innebär att en person intar en substans i någon form och att användandet resulterar i psykiska eller fysiska skador samt att det kan påverka det sociala livet. Då dessa personer drabbas av andra sjukdomar till följd av sitt substansbruk leder det till ett stort vårdbehov, vilket innebär att vårdpersonal möter dessa patienter i allt större utsträckning.

Syfte: Syftet var att belysa vårdpersonals erfarenheter av och reflektioner kring att vårda patienter med substansbruk.

Metod: Denna litteraturstudie baserades på åtta kvalitativa artiklar. Databassökningen gjordes i CINAHL och PubMed. Analysen gjordes enligt Fribergs femstegsmodell.

Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och sju subkategorier. Följande kategorier bildades “Balansgång mellan patientens behov och vårdpersonalens arbetssituation”,

“Vikten av att bygga goda relationer” och “Att utvecklas för att kunna ge god vård”.

Konklusion: Patienter med substansbruk upplevs utmanande att vårda och vårdpersonal behöver mer utbildning inom området för att utveckla kompetensen och kunna ge denna patientgrupp en god omvårdnad. En mer likvärdig vård kan uppnås genom en

personcentrerad omvårdnad och att vårdpersonalen ser personen bakom substansbruket.

Nyckelord: Erfarenheter, Litteraturstudie, Omvårdnad, Substansbruk, Vårdpersonal

To see the person behind the substance use - Experiences of health personnel

Abstract

Background: Substance use is a common problem both in Sweden and worldwide.

Substance use refers to the use of a substance in a way that results in harm to the physical, mental or social health of the individual. This leads to an increased need for health care where health personnel will meet these persons on a daily basis.

Aim: The purpose of this study was to illuminate experiences of health personnel regarding caring for patients with substance use.

Methods: This literature study was based on eight qualitative studies. The databases used for the search were CINAHL and PubMed. The analysis was conducted with the five-steps model by Friberg.

Results: The analysis resulted in three categories and seven subcategories. The categories were “Balancing between the patients needs and the working situation for health

personnel”, “The importance of building beneficial relationships” and “Development to enhance the delivery of care”.

Conclusion: Patients with substance use are perceived as difficult and health personnel need more education on the subject to develop their competence and enhance the delivery of care. A person-centered care where health personnel can see the person behind the substance use will result in a more equal care.

Keywords: Experience, Health personnel, Literature study, Nursing care, Substance use

Innehållsförteckning

Bakgrund ... 1

Substansbruk ... 1

Substansbruk och vård ... 2

Vårdpersonal ... 3

Erfarenheter ... 3

Motiv för studien/problemformulering ... 3

Syfte ... 3

Metod ... 4

Sökmetoder ... 4

Urval ... 4

Analys ... 5

Forskningsetiska överväganden ... 5

Resultat ... 5

Balansgång mellan patientens behov och vårdpersonalens arbetssituation... 6

Behov i förhållande till resurser ... 6

Egna känslor i förhållande till att vara professionell... 7

Att utsättas för riskfyllda situationer i förhållande till plikten att vårda ... 7

Vikten av att bygga goda relationer ...8

Att se bortom substansbruket ...8

Rak och ärlig kommunikation ... 9

Att utvecklas för att kunna ge god vård ... 9

Ständigt behov av ny kunskap ... 10

Vikten av kollegialt stöd ... 10

Diskussion ... 11

Resultatdiskussion ...11

Balansgång mellan patientens behov och vårdpersonalens arbetssituation ...11

Vikten av att bygga goda relationer ... 13

Att utvecklas för att kunna ge god vård ... 14

Diskussion om etiska, samhälleliga och intersektionella aspekter ... 15

Metoddiskussion ... 16

Forskningsetisk diskussion ... 19

Konklusion ...20

Referenser ...20 Bilagor……….

Bilaga 1. Tabell 1. Översikt över urvalsprocessen………...

Bilaga 2. Bedömningsmall för studier med kvalitativ metod………...

Bilaga 3. Tabell 2. Artikelöversikt och kvalitetsgranskning………...

Bakgrund

Substansbruk

Kelleher (2007) förklarar begreppet substans som kemiska ämnen vilka påverkar hjärnan eller kroppen, exempelvis alkohol, narkotika eller läkemedel som brukas på ett icke-

förskrivet sätt. I samma studie förklaras också att substansbruk innebär att en person intar en substans i någon form och att användandet resulterar i psykiska eller fysiska skador samt att det kan påverka det sociala livet. Muhrer (2010) definierar substansbruk på ett liknande sätt, nämligen att det innebär ett tvångsmässigt bruk av substansen, ett ändrat socialt beteende samt att det kan leda till medicinska problem.

Under 2016 var det ungefär 275 miljoner personer i världen mellan 15-64 år som brukat droger minst en gång under året, vilket motsvarar 5,6 procent av världens befolkning. Av dessa personer var det ca 31 miljoner som hade ett drogberoende (United Nations Office on Drugs and Crime 2018, 6). Riskkonsumtion av alkohol resulterade år 2016 i ungefär 3 miljoner dödsfall globalt. Av dessa dödsfall var de vanligaste dödsorsakerna olyckor, gastrointestinala sjukdomar, infektionssjukdomar, cancer samt hjärt- och kärlsjukdomar, till följd av alkoholkonsumtionen (World health organization [WHO] 2018, 15-17). I Sverige var det 675 000 personer, motsvarande 9 procent av befolkningen, som 2017 brukat narkotika eller icke-förskrivna narkotikaklassade läkemedel någon gång under det senaste året (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning [CAN] 2019, 5).

Samma undersökning visade att 4 procent av befolkningen hade ett alkoholberoende, vilket motsvarar ungefär 310 000 personer (CAN 2019, 6). Undersökningen visade också att substansbrukssyndrom, enligt kriterierna i DSM-5, förekom hos 1,8 procent av den vuxna befolkningen (CAN 2019, 7).

Flertalet begrepp kan användas för att beskriva den problematik en individ kan ha med

alkohol, narkotika eller andra substanser (Socialstyrelsen, 2019a). Inom hälso- och

sjukvården tillämpas två olika system för att klassificera diagnoser på detta område,

International statistical classification of diseases and related health problems [ICD] och

Diagnostic and statistical manual of mental disorders [DSM] (Socialstyrelsen, 2019a). Ett

beroende är enligt ICD-10, den nu gällande versionen, när bruk av en substans prioriteras

högre än andra beteenden som tidigare varit viktiga hos individen (Statens beredning för

medicinsk och social utvärdering [SBU] 2019). Diagnoserna missbruk och beroende som

används i tidigare versioner av DSM har i den senaste versionen, DSM-5, slagits samman

till diagnosen substansbrukssyndrom (SBU, 2019). I juridisk eller social mening kan begreppet missbruk dock avse att substanser brukas på ett sätt som bryter mot rådande lagstiftning eller samhällsnormer (SOU 2011:35, 486). I denna litteraturstudie kommer begreppet substansbruk att användas och då innefatta personer som har ett riskfyllt bruk men även de som fått en diagnos. Detta då substansbruk är ett av begreppen som används i litteraturen.

Substansbruk och vård

Brotto & Lee (2007) har sammanställt forskning och redogör för negativa fysiologiska effekter som kan uppkomma av att bruka kokain, amfetamin eller MDMA.

Sammanställningen visade att bruk av dessa substanser kan ge exempelvis neurologisk, kardiovaskulär eller respiratorisk påverkan men att det även kan leda till stroke samt njur- och leverskador. Dessutom kan bruk av dessa substanser ha en psykisk påverkan (ibid.).

Det finns internationella studier som visar på samband mellan missbruk eller beroende och att utveckla psykisk sjukdom (SOU 2011:6, 225). Exempelvis visar Grant et al. (2004) i sin studie att personer med substansbrukssyndrom i stor utsträckning också drabbas av psykisk sjukdom. Samma studie visar även på det omvända sambandet, att personer som sedan tidigare har en psykisk sjukdom i många fall också utvecklar ett

substansbrukssyndrom. Denna typ av samsjuklighet, att personen uppfyller kriterierna för diagnos av fler än en sjukdom (Socialstyrelsen, 2019b), innebär en förhöjd risk för suicid eller suicidförsök (SOU 2011:6, 225; Grant et al. 2004).

I stället för substansbruk använder Watson, Maclaren & Kerr (2006) begreppet drogmissbruk men menar att det är ett stort hälsoproblem. I och med de stora hälsoriskerna och den sociala påverkan som ett drogmissbruk kan orsaka, möter

vårdpersonal dessa patienter i allt större utsträckning. Från år 2009 till 2018 ökade antalet personer som vårdades med missbruksdiagnoser inom hälso- och sjukvården i Sverige med nästan 50 procent (Socialstyrelsen, 2020). Pasha et al. (2020) redogör i sin review att vårdpersonal på sjukhus träffar patienter med någon form av substansbrukssyndrom dagligen. Det är viktigt att som vårdpersonal kunna upptäcka och identifiera

substansbruksrelaterade problem hos patienter (Muhrer, 2010) och det beskrivs också som

viktigt att kunna känna igen symtom och tecken på exempelvis alkoholförgiftning (Pasha

et al., 2020).

Vårdpersonal

Enligt patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) definieras begreppet hälso- och

sjukvårdspersonal i Sverige som personer med en legitimation i ett yrke inom hälso- och sjukvården, personal som medverkar i vården av patienter på ett sjukhus eller annan vårdinrättning och personer som biträder en legitimerad yrkesutövare vid hälso- och sjukhusvård av patienter. Gonzalez et al. (2017) definierar begreppet som medicinsk personal och omvårdnadspersonal. Med begreppet vårdpersonal som det används i denna litteraturstudie avses personal som på något sätt deltar i vården av patienten, exempelvis sjuksköterskor, undersköterskor, läkare och kuratorer.

Erfarenheter

För att studera en persons levda erfarenheter av ett fenomen kan olika kvalitativa metoder användas (Henricson & Billhult 2017, 111). En persons levda erfarenhet är personlig

(Dierckx de Casterlé, 2011) och kan därför inte vara fel men det är heller ingen absolut sanning (Henricson & Billhult 2017, 111). Målet med att studera erfarenheter blir därmed inte att definiera det fenomen som undersöks utan istället att öka förståelsen för det

(Miles, Chapman & Francis, 2015). Att studera vårdpersonals erfarenheter kan bidra till en förståelse för hur det kan upplevas att ge vård i specifika situationer eller under vissa förhållanden (Dierckx de Casterlé, 2011).

Motiv för studien/problemformulering

Substansbruk är ett vanligt problem i samhället. Till följd av substansbruk drabbas dessa personer i stor utsträckning av somatiska eller psykiska problem, vilket medför ett behov av sjukvård i någon form. På grund av det mångsidiga vårdbehov som kan uppstå till följd av ett substansbruk kommer vårdpersonal att stöta på denna patientgrupp på de flesta arbetsplatser. Genom att belysa vårdpersonals erfarenheter av att vårda patienter med substansbruk är målet att få en större förståelse och skapa insikter för att sedan kunna ta lärdom av detta i professionen som sjuksköterska och kunna ge patienterna en god omvårdnad.

Syfte

Syftet var att belysa vårdpersonals erfarenheter av och reflektioner kring att vårda

patienter med substansbruk.

Metod

För att besvara syftet bygger denna litteraturstudie på åtta kvalitativa studier. I detta avsnitt presenteras sökmetoder, urval, analys samt forskningsetiskt övervägande.

Sökmetoder

Artikelsökningarna genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed, då dessa innehåller artiklar om omvårdnad och medicin (c.f. Willman et al. 2016, 80-81). AND och OR är de booleska operatorer som har använts i sökningarna för att koppla ihop sökorden (c.f.

Östlundh 2017, 72). Genom att använda Svensk Mesh och Cinahl subject headings kunde sökord som är anpassade till databasernas ämnesordlista identifieras. De sökord som använts till denna litteraturstudie är: Health personnel, Nursing staff, Nurse, Medical Staff, Substance-related disorders, substance abuse, Substance use disorder, Experience, nursing care, nurse-patient relations, professional-patient relations. Avgränsningar som användes var att artiklarna skulle vara publicerade på engelska för att sortera bort artiklar på språk som ej behärskas. Artiklarna skulle dessutom vara “peer reviewed” för att veta att artiklarna blivit granskade av sakkunniga innan publicering (c.f. Willman et al. 2016, 88).

Ingen avgränsning gällande årtal gjordes då det inte var relevant att sortera bort forskning baserat på publiceringsår (se Tabell 1, Bilaga 1).

Urval

Processen med att gå igenom sökträffarna startade med att de titlar som svarar på denna litteraturstudies syfte valdes ut. Därefter lästes de utvalda artiklarnas abstrakt och om även detta besvarade syftet lästes hela artikeln. I det sista urvalet valdes åtta artiklar som

därefter kvalitetsgranskades. Granskning av artiklarnas kvalitet gjordes med hjälp av den bedömningsmall som Olsson & Sörensen (2011) tagit fram (se Bilaga 2). Alla åtta artiklar fick sådan poäng att det motsvarar grad I och höll därmed måttet (se Tabell 2, Bilaga 3).

Författarna kvalitetsgranskade artiklarna var för sig och diskuterade sedan granskningen gemensamt. I denna litteraturstudie är den huvudsakliga inriktningen sjuksköterskans perspektiv men även artiklar med andra professioner inom sjukvården har inkluderats.

Däremot har artiklar utifrån ett patientperspektiv och artiklar som ej finns tillgängliga i

fulltext via Umeå universitetsbibliotek exkluderats.

Analys

Arbetet med att analysera de åtta artiklarna inleddes med att författarna enskilt läste igenom artiklarnas resultat flertalet gånger för att identifiera nyckelfynd som besvarade denna litteraturstudies syfte. Därefter diskuterade författarna gemensamt de nyckelfynd som identifierats och gjorde en schematisk översikt över varje artikels resultat. Utifrån den schematiska översikten diskuterades likheter och skillnader för att sedan gruppera de nyckelfynd som hängde ihop med varandra. En slutgiltig översikt gjordes över de grupperade nyckelfynden för att sedan kunna dela in fynden i subkategorier. Dessa subkategorier grupperades i sin tur för att bilda kategorier. Denna analysmetod är enligt den femstegsmodell som Friberg tagit fram (c.f. Friberg 2017, 135-137). Analysen

resulterade i tre kategorier och sju subkategorier (se tabell 3). Författarna arbetade till en början enskilt för att sedan arbeta gemensamt.

Forskningsetiska överväganden

Fundamentalt för den svenska forskningen är att den endast kan få ett etiskt godkännande om studien kan genomföras med respekt för människans värde och de mänskliga

rättigheterna (CODEX, 2019). Därför får forskning eller vetenskap aldrig prioriteras högre än människans fri- och rättigheter. Enligt WHO (2009, 11) måste studier etikgranskas när de ska genomföras på människor. Det finns internationella riktlinjer för etisk granskning men olika länder kan dessutom ha egen lagstiftning kring forskningsetik. Exempelvis är Helsingforsdeklarationen grundläggande internationella principer inom den medicinska forskningen som involverar människan (World Medical Association, 2013). Mot bakgrund av detta har endast studier som inhämtat tillstånd från etiska kommittéer, följer

Helsingforsdeklarationens principer eller som på något sätt diskuterar etiska aspekter använts i denna litteraturstudie.

Resultat

Denna litteraturstudie bygger på resultatet av åtta kvalitativa studier. I sex av studierna

användes intervjuer för att samla in data, en studie använde fokusgrupper och en studie

använde öppna frågor som besvarades skriftligt. Studierna genomfördes i Australien

(n=3), USA (n=1), Storbritannien (n=2) och Sverige (n=2) och totalt deltog 128 personer

från olika yrkeskategorier inom hälso- och sjukvård. Deltagarna var sjuksköterskor,

barnmorskor, läkare, ambulansvårdare, psykoterapeuter och socialarbetare. Av dessa var

75 kvinnor och 39 män medan kön ej angivits för 14 av deltagarna. Alla deltagare hade

erfarenhet av att arbeta med patienter som har substansbruksproblematik och antalet år

inom yrket varierade mellan 6 månader och 38 år. Studierna genomfördes i olika vårdmiljöer, exempelvis på en akutmottagning, medicinsk vårdavdelning, psykiatrisk vårdavdelning eller i primärvården.

Tabell 3. Resultatöversikt

Kategorier Subkategorier

Balansgång mellan patientens behov och vårdpersonalens arbetssituation

- Behov i förhållande till resurser - Egna känslor i förhållande till att

vara professionell

- Att utsättas för riskfyllda

situationer i förhållande till plikten att vårda

Vikten av att bygga goda relationer - Att se bortom substansbruket - Rak och ärlig kommunikation

Att utvecklas för att kunna ge god vård - Ständigt behov av ny kunskap - Vikten av kollegialt stöd

Balansgång mellan patientens behov och vårdpersonalens arbetssituation

Denna kategori visar att vårdpersonal upplever det som utmanande att vårda patienter med substansbruk och samtidigt tillgodose den egna arbetssituationen. Följande subkategorier redovisas nedan, “Behov i förhållande till resurser”, “Egna känslor i förhållande till att vara professionell” och “Att utsättas för riskfyllda situationer i förhållande till plikten att vårda”.

Behov i förhållande till resurser

Vårdpersonal upplever att det krävs både tid och mycket resurser till att vårda patienter

med substansbruk (Cleary et al., 2017; Morley, Briggs & Chumbley, 2015; McKeown,

Matheson & Bond, 2003). Deltagare beskriver att substansbrukande patienter tar upp

verksamhetens sängplatser och kräver mycket resurser i form av vårdpersonalens tid och

uppmärksamhet (Cleary et al., 2017; Morley, Briggs & Chumbley 2015). Vidare upplever

vårdpersonal att patienter med substansbruk är komplexa, vilket betyder att patienter kan

ha underliggande fysiska sjukdomar eller annan psykisk problematik som ofta överskuggas

av substansbruket (Cleary et al., 2017; Morley, Briggs & Chumbley, 2015; McKeown, Matheson & Bond, 2003). Därmed upplever vårdpersonal att patienter inte alltid får adekvat vård för sin somatiska problematik (Lundahl et al., 2014) och att det finns svårigheter i att avgöra hur patienten vårdas optimalt (Cleary et al., 2017). Många

deltagare upplever att patienter får ingen eller otillräcklig uppföljning och hjälp efter ett vårdtillfälle (Lundahl et al., 2014; Cleary et al., 2017) och att bristande socialtjänst kan leda till att patienter i öppenvården får återfall (Lundahl et al., 2014). De beskriver också att bristande finansiering leder till mindre möjlighet för utveckling av kunskaper (Morley, Briggs & Chumbley, 2015) och läkare menar att mer resurser kan förbättra patienternas vård (McKeown, Matheson & Bond, 2003).

Egna känslor i förhållande till att vara professionell

Sjuksköterskor uttrycker en oro över patienters livssituation och känner sig ofta utmattade när en patient skrivs ut, då relationen till patienten vanligen är intensiv under vårdtiden (Lundahl et al. 2014). Frustration är något som deltagare beskriver att de känner när de vårdat patienter med substansbruk (Cleary et al., 2017; Johansson & Wiklund-Gustin, 2016; Lundahl et al., 2014; Miles et al., 2013; Morley, Briggs & Chumbley, 2015).

Exempelvis upplevs det frustrerande med återkommande patienter eftersom det då är utmanande att lägga det tidigare mötet åt sidan (Cleary et al., 2017) och frustration kan även upplevas när patienter är krävande eller har orealistiska förväntningar på vården (Johansson & Wiklund-Gustin, 2016). Deltagare beskriver också att tillit till patienterna är viktigt men att det kan vara svårt att uppnå när de samtidigt försöker undvika att bli manipulerade (Johansson & Wiklund-Gustin, 2016). För att undvika att bli manipulerad av patienter beskriver flertalet deltagare att de upplever sig vara misstänksamma mot dem (Neville & Roan, 2014; Johansson & Wiklund-Gustin, 2016). Misstänksamhet mot

patienter med substansbruk beskrivs av flera deltagare i samband med smärta, då det upplevs svårt att avgöra om patientens smärtlindring är otillräcklig eller om det är ett drogsökande beteende (Morley, Briggs & Chumbley, 2015; Neville & Roan, 2014).

Deltagare beskriver att det är viktigt att kunna hantera sina känslor och inte bli för

emotionellt involverad i patienter (Johansson & Wiklund-Gustin, 2016) samt att det är en fin gräns mellan att förhålla sig professionellt eller att komma patienten för nära (Miles et al. 2013).

Att utsättas för riskfyllda situationer i förhållande till plikten att vårda

Säkerhet är något vårdpersonal lyfter fram som en utmaning (Lundahl et al. 2014; Usher et

al. 2017; Neville & Roan, 2014; McKeown, Matheson & Bond, 2003) och beskriver att det

gäller både sin egen men också patienters säkerhet (Usher et al. 2017). Deltagare beskriver att patienter i en tillnyktringsfas kan ha psykosliknande symtom vilket kan försvåra

kommunikationen och konflikter kan därmed uppstå mellan vårdpersonal och patient (Lundahl et al. 2014). Vårdpersonal upplever att patienter med substansbruk kan ha ett svängande humör vilket gör dem oförutsägbara (Lundahl et al. 2014; Usher et al. 2017) och kan upplevas som aggressiva och hotfulla (Usher et al. 2017; Neville & Roan, 2014). Det oförutsägbara beteendet bidrar till upplevelsen av svårigheter att bedöma och förutse patienters handlingar (Lundahl et al. 2014). Vårdpersonal beskriver att de ibland känner oro och rädsla för vissa patienter och att de måste skydda sig själva från att skadas (Usher et al. 2017; Neville & Roan, 2014). För att undvika riskfyllda situationer beskriver

vårdpersonal att de ständigt måste vara vaksamma och försöka förutse situationer och planera för dessa (Lundahl et al. 2014; Usher et al. 2017). Deltagare upplever en rädsla för att försätta sig själv eller kollegor i fara om de inte är ständigt uppmärksamma på patienter (Usher et al. 2017). Det upplevs också som viktigt att kunna få hjälp och stöd från

sjukhusets säkerhetspersonal eller polis om hotfulla situationer uppstår (Usher et al.

2017). Vårdpersonal beskriver samtidigt en etisk plikt att vårda trots de risker de kan ställas inför (Neville & Roan, 2014) och att de strävar efter att ge patienter med

substansbruk bästa möjliga vård trots de utmaningar det kan innebära (Cleary et al. 2017).

Vikten av att bygga goda relationer

Denna kategori visar att vårdpersonal upplever det som grundläggande att skapa en god relation till patienter samt att vården underlättas av goda relationer till annan

vårdpersonal. Följande subkategorier redovisas nedan, “Att se bortom substansbruket” och

“Rak och ärlig kommunikation”.

Att se bortom substansbruket

Vårdpersonal beskriver att det är avgörande att se bortom patienters substansbruk för att istället fokusera på patienten som en unik människa (Cleary et al., 2017). En viktig del i att vårda patienter med substansbruk upplevs vara att skapa goda relationer till sina patienter (Cleary et al., 2017; Lundahl et al. 2014; Miles et al., 2013). En god relation beskrivs som viktigt för att bygga tillit och samarbete med patienter (Cleary et al., 2017). Deltagare beskriver att relationen till patienter ska vara ärlig (Lundahl et al. 2014) och att det är viktigt att vara respektfull (Miles et al., 2013). Andra viktiga egenskaper i mötet med dessa patienter beskrivs som att vara närvarande och förstående för en patients situation

(Lundahl et al. 2014) samt att kunna vara empatisk (Neville & Roan, 2014). Deltagare

beskriver att det är viktigt att ha ett holistiskt synsätt på sina patienter (Cleary et al., 2017;

Johansson & Wiklund-Gustin, 2016; Miles et al., 2013; Morley, Briggs & Chumbley, 2015).

Eftersom många patienter med substansbruk har komplexa behov upplever vårdpersonal att ett holistiskt synsätt förbättrar patienters vård (Cleary et al., 2017) och att medvetenhet kring dessa behov underlättar en holistisk och personcentrerad vård (Morley, Briggs &

Chumbley, 2015). Det upplevs också betydelsefullt att stötta och motivera patienter vilket innebär att kunna ha tålamod och vara mer av ett stöd än en bevakare (Johansson &

Wiklund-Gustin, 2016).

Allmänläkare reflekterar också kring att vårdpersonals attityder kan påverka vården och att patienter med substansbruk ibland inte vågat söka vård på grund av personals

fördomar (McKeown, Matheson & Bond 2003). Vårdpersonal beskriver att de har delvis negativa attityder till patienter med substansbruk (McKeown, Matheson & Bond, 2003;

Neville & Roan, 2014) men en medvetenhet om sina egna attityder upplevs underlätta goda relationer till patienter (Lundahl et al. 2014). Vårdpersonal upplever också att negativa attityder till patienter med substansbruk kan förändras genom att vårdpersonal accepterar en patient för den individ den är (Miles et al., 2013).

Rak och ärlig kommunikation

Rak och ärlig kommunikation till patienter beskrivs som viktigt (Lundahl et al. 2014). Att vara medveten om sitt kroppsspråk och att vara tydlig förklaras ha en avgörande betydelse i kommunikationen (Cleary et al., 2017). Barnmorskor beskriver att det är viktigt att vara öppen och ärlig i relationen och att det är bra att sätta upp regler och diskutera

förväntningar från barnmorskans och patientens perspektiv (Miles et al., 2013). Deltagare beskriver dessutom att de många gånger får stå upp för sina patienter gentemot annan vårdpersonal och reflekterar kring att det därför är viktigt att ha goda relationer till andra professioner (Miles et al., 2013). Att skapa goda relationer till andra professioner upplevs bygga på att investera tid och dela sin kunskap med andra och att kunna finnas till hands för annan vårdpersonal (ibid.).

Att utvecklas för att kunna ge god vård

Deltagare upplever sig ha otillräcklig kunskap kring att vårda patienter med substansbruk

och reflekterar kring vilken betydelse kunskap och stöd kan ha. Följande subkategorier

redovisas nedan, “Ständigt behov av ny kunskap” och “Vikten av kollegialt stöd”.

Ständigt behov av ny kunskap

Deltagare upplever att de har bristande kunskap om substansbruk (Lundahl et al. 2014;

Neville & Roan, 2014; McKeown, Matheson & Bond, 2003) och reflekterar kring sitt behov av utbildning inom området (Cleary et al., 2017; Lundahl et al. 2014; Neville & Roan, 2014). Allmänläkare upplever sig ha tillräcklig kunskap på vissa områden men inser sina begränsningar på andra som de är mindre vana att stöta på (McKeown, Matheson & Bond, 2003). Sjuksköterskor upplever att vård av patienter med substansbruk kräver

specialiserad kunskap, vilket de inte upplever sig besitta (Neville & Roan, 2014).

Vårdpersonal reflekterar kring att deras utbildning inte slutar vid examen utan ständigt fortsätter genom karriären i form av formella eller informella inlärningstillfällen (Cleary et al., 2017). Det beskrivs som en skyldighet att hålla sin kunskap uppdaterad för att bättre kunna möta patienters behov och vårdpersonal upplever att det ger en bättre uppfattning om relevant evidensbaserad vård och specifika behandlingsalternativ (ibid.).

Sjuksköterskor beskriver att de försöker skaffa sig mer kunskap inom området genom att söka på internet eller i lokala riktlinjer (Lundahl et al. 2014), men också genom att samtala med patienter (Lundahl et al. 2014; Cleary et al., 2017). På detta sätt beskriver

sjuksköterskor att de bygger upp en egen kunskapsbas genom att “lära genom att göra”

men det upplevs inte vara hållbart då kunskapsbasen delvis försvinner när erfaren

personal slutar på avdelningen (Lundahl et al. 2014). Deltagare reflekterar också över att det som vårdpersonal kan vara hjälpsamt att hålla sig uppdaterad kring drogkultur samt att mer information och utbildning kring droger är nödvändig även ute i samhället (Cleary et al., 2017).

Vikten av kollegialt stöd

Vårdpersonal upplever att bra vägledning av kollegor är viktigt för att arbeta med

substansbrukande patienter (Lundahl et al. 2014). Att dela med sig av sina upplevelser och erfarenheter kan vara ett sätt att lära sig av varandra och bättre förstå patientens

individuella behov och reaktioner (Cleary et al. 2017). Vårdpersonal beskriver ett behov av att kunna ventilera sina tankar och känslor med kollegor (Johansson & Wiklund-Gustin, 2016). Sjuksköterskor upplever att det är viktigt att ha stöttande kollegor och forum att kunna prata ut i, när jobbiga eller stressiga situationer har uppstått (Lundahl et al., 2014).

Deltagare reflekterar också över att mer erfarenhet av att arbeta med substansbrukande

patienter med smärta gör att vårdpersonal blir bättre på att adekvat smärtlindra patienter

(Morley, Briggs & Chumbley, 2015; Neville & Roan, 2014). Deltagare beskriver att de

upplever ett behov av stöd från vårdpersonal specialiserade på substansbruk (Neville &

Roan, 2014) och beskriver dessutom en önskan att få utbildning av specialister inom psykiatrin (Cleary et al., 2017). Allmänläkare upplever det som positivt att ha “delad vård”

av patienter där allmänläkare får stöd från specialister, då de upplever att det kan hjälpa dem ge bättre vård (McKeown, Matheson & Bond, 2003).

Diskussion

Resultatdiskussion

Syftet med denna litteraturstudie var att belysa vårdpersonals erfarenheter av och reflektioner kring att vårda patienter med substansbruk. Resultatet utgjordes av

kategorierna ‘Balansgång mellan patientens behov och vårdpersonalens arbetssituation’,

‘Vikten av att bygga goda relationer’ och ‘Att utvecklas för att kunna ge god vård’. Nedan diskuteras resultatets kategorier mot annan relevant forskning och med personcentrerad vård som teoretisk referensram. En av sjuksköterskans sex kärnkompetenser är

personcentrerad vård (Svensk sjuksköterskeförening 2017a, 7) och i en personcentrerad vård är det patientens upplevelse om sitt hälsotillstånd och sin livssituation som ska stå i fokus (Ekman et al., 2011). En central del i den personcentrerade vården är att ett

partnerskap etableras mellan vårdpersonal och patient. Partnerskapet handlar om en ömsesidig respekt, dels för patientens erfarenhet av ohälsa och sjukdom, dels för de generella kunskaper vårdpersonal har. Patienten ska ses som en jämlik partner i vården och uppmuntras vara så delaktig och involverad i sin vård som denne vill och förmår. Att lyssna på patientens berättelse är också en viktig del i den personcentrerade vården, vilket hjälper vårdpersonal att identifiera patienters behov och resurser (ibid.). När författarna läst om personcentrerad vård har också begreppet personcentrerad omvårdnad

förekommit. I resultatdiskussionen kommer begreppet personcentrerad omvårdnad att användas då omvårdnad är sjuksköterskans huvudområde. Personcentrerad omvårdnad i relation till litteraturstudiens resultat kommer diskuteras utifrån antologin

Personcentrerad omvårdnad - I teori och praktik av Edvardsson & Backman (2020).

Balansgång mellan patientens behov och vårdpersonalens arbetssituation Resultatet i litteraturstudien visar att vårdpersonal upplever det som utmanande att vårda patienter med substansbruk vilket även framkommer i en review av van Boekel et al.

(2013). I litteraturstudien beskriver vårdpersonal att några utmaningar med att vårda denna patientgrupp är att det kräver mycket tid och resurser samt att det upplevs vara frustrerande när patienter är krävande eller har orealistiska förväntningar på vården.

Liknande upplevelser framkommer i studien av Ford (2011) där sjuksköterskor beskriver

att det tar mycket tid när patienter brister i att själv ta ansvar för sin hälsa och det upplevs frustrerande att mycket av den tid sjuksköterskorna lägger ner på substansbrukande patienter hade kunnat användas till andra patienter. I en annan studie beskriver

sjuksköterskor att de istället aktivt väljer att begränsa sin kontakt med substansbrukande patienter då de upplever sig misstänksamma mot denna patientgrupp (Monks, Topping &

Newell, 2012). Misstänksamhet är någonting som också framkommer i litteraturstudien bland annat mot patienter med substansbruk och smärta. Samma misstänksamhet beskrivs av Ford (2011) där sjuksköterskor upplever sig vara misstänksamma och

ifrågasätta om patienten verkligen har ont. I litteraturstudiens resultat beskrivs dessutom att vårdpersonal känner sig känslomässigt utmattade efter att ha vårdat patienter med substansbruk, vilket även beskrivs i studien av Monks, Topping & Newell (2012).

I en review av Churchill Sibanda et al. (2019) framkommer att en stor del av patienter som brukar metamfetamin kan bli aggressiva och utåtagerande och deltagare i studien av Monks, Topping & Newell (2012) beskriver att hotfulla och farliga situationer kan uppstå för vårdpersonal om de hamnar i konflikt med patienter. Liknande upplevelser redovisas också i litteraturstudiens resultat, där deltagare upplever att vårda dessa patienter kan innebära riskfyllda situationer och att de ibland känner sig oroliga och rädda för vissa patienter. Detta stämmer också överens med studien av Ford (2011) där hotfulla

situationer beskrivs som ett hinder för vården och sjuksköterskor upplever sig vara rädda och oroliga för sin egen säkerhet. I den personcentrerade omvårdnaden är det patientens berättelse som ska stå i fokus (Ekman et al., 2011) och för att kunna ge en personcentrerad omvårdnad behöver den som vårdar kunna lyssna, tolka och förstå patientens upplevelser (Graneheim & Molin, 2020, 84). Enligt Graneheim & Molin (2020, 82) beskrivs

aggressivitet och hot om våld som exempel på utmanande beteenden vilka kan tolkas som symtom på sjukdom eller som en reaktion på händelser i patientens omgivning. Genom att arbeta personcentrerat kan dock dessa utmanande beteenden även ses som ett sätt för patienter att försöka kommunicera (Graneheim & Molin, 2020, 83). En slutsats som kan dras av denna resultatdiskussion är att det i arbetet som sjuksköterska kan vara

utmanande att kunna tillgodose patienters behov och samtidigt värna om den egna

arbetssituationen. Dock kan vården av patienter med substansbruk underlättas genom en

personcentrerad omvårdnad då det kan hjälpa sjuksköterskan och annan vårdpersonal att

sätta sig in i den enskilda patientens upplevelser och bättre förstå patientens beteenden.

Vikten av att bygga goda relationer

Vikten av att skapa en god relation till patienter lyfts fram av vårdpersonal i

litteraturstudien något som även Wiechula et al. (2016) rapporter i sin review. I samma review rapporteras att det är viktigt med tillit i en relation och att både vårdpersonal och patienter har förväntningar på den vårdande relationen. I en annan studie beskriver deltagare att relationen underlättas av att vara en god lyssnare, vara rak och ärlig, att ha öppna dialoger samt att det är bra att sätta upp regler i relationen (Allman et al., 2007).

Dessa beskrivningar liknar de som framkom i litteraturstudiens resultat. I studien av Allman et al. (2007) beskriver deltagare dessutom att det är viktigt att se hela patienten och inte bara patientens substansbruk, vilket skulle kunna kopplas till det holistiska synsätt som beskrivs i litteraturstudiens resultat. Även inom personcentrerad omvårdnad är det en viktig färdighet att ha en holistisk människosyn och kunna skapa en miljö där en så jämlik relation som möjligt kan skapas mellan vårdpersonal och patient (Backman &

Edvardsson 2020, 102). Personcentrerad omvårdnad bygger också på ett partnerskap med patienten (Ekman et al., 2011) och för att kunna skapa detta krävs öppenhet, nyfikenhet och lyhördhet (Edvardsson, Backman & Orrung Wallin 2020, 205). En viktig del i den personcentrerade omvårdnaden är därmed att kunna lyssna på patienten vilket handlar om att söka en gemensam grund och försöka förstå patienten (Graneheim & Molin, 2020, 84). Strandås & Bondas (2018) rapporterar i sin studie att goda relationer till patienter kan få dem att uppleva ökat välbefinnande och livskvalité och det innebär också att patienter känner sig sedda, bekräftade och viktiga.

Inom den personcentrerade omvårdnaden är det viktigt att vara en god lyssnare vilket är en förutsättning för att skapa goda relationer till patienter (Graneheim & Molin, 2020, 84).

En god lyssnare måste vara tillåtande, respektfull och accepterande och med detta tillkommer också att bortse från egna fördomar, negativa attityder och från sin

förförståelse (ibid.). Dock beskriver vårdpersonal i litteraturstudiens resultat att de har mestadels negativa attityder till att vårda patienter med substansbruk vilket även andra studier visar. Exempelvis lyfter van Boekel et al. (2013) fram i sin review att vårdpersonal generellt har negativa attityder till patientgruppen och att motivationen till att vårda patienter med substansbruk är låg. Vidare rapporteras i samma review att de negativa attityder vårdpersonal har kan inverka negativt på den vård patienter får. Trots att flertalet studier visar på att vårdpersonal generellt har negativa attityder till patienter med

substansbruk, finns det även studier som visar att vårdpersonal delvis har positiva

attityder till att vårda denna patientgrupp. Exempelvis visar Ding et al. (2005) att de läkare

som arbetar kontinuerligt med denna patientgrupp generellt har mer positiva attityder. En annan studie fann att vårdpersonal hade varken positiva eller negativa attityder men trots att de var mestadels neutrala var motivationen låg till att vårda patienter med

substansbruk (Chu & Galang, 2013). Av denna resultatdiskussion dras slutsatsen att goda relationer till patienter är viktigt och genom att arbeta utifrån ett personcentrerat synsätt kan patientens behov uppmärksammas och patienten ges möjlighet att vara delaktig i sin vård. För att kunna ge god omvårdnad är det därmed viktigt att som sjuksköterska inte låta sig färgas av förutfattade meningar kring denna patientgrupp utan istället se personen bakom substansbruket.

Att utvecklas för att kunna ge god vård

En legitimerad sjuksköterska ansvarar för att hålla sin kunskap inom yrkesområdet uppdaterad (Svensk sjuksköterskeförening 2017a, 8) och kunskap är viktigt för att kunna upprätthålla, utveckla och ge en personcentrerad omvårdnad då kunskap kan vara en vägledning för beslutsfattandet i olika situationer (Backman & Edvardsson 2020, 103). I litteraturstudiens resultat framkommer dock att vårdpersonal upplever sig ha för lite kunskap om substansbruk vilket även annan forskning visar (van Boekel et al., 2013;

Howard & Holmshaw, 2010; Kelleher & Cotter 2009; Thuy Tran et al. 2009; Monks, Topping & Newell, 2012; Chang & Yang, 2013). I studien av Howard & Holmshaw (2010) och en annan studie av Kelleher & Cotter (2009) beskriver vårdpersonal att de behöver mer utbildning kring vilka behandlingsalternativ som finns för att kunna ge adekvata råd till patienter. I studien av Monks, Topping & Newell (2012) beskriver vårdpersonal att de inte har tillräckligt med kompetens kring vissa områden exempelvis symtomlindring vid en tillnyktringsfas och upplever att deras kunskapsbrist leder till att patienter inte får adekvat vård. Majoriteten av de sjuksköterskor som deltog i en studie av Chang & Yang (2013) uppger att de inte fått utbildning kring substansbruk varken under sin

sjuksköterskeutbildning eller på sin arbetsplats. I en review av van Boekel et al. (2013) framkommer att vårdpersonals upplevda kunskap om substansbruk har förbättrats med hjälp av teoretisk och praktisk utbildning. Dock visar en studie av Thuy Tran et al. (2009) att vårdpersonal efter ett utbildningsprogram upplevde sig ha bättre kunskap om

substansbruk men att de fortfarande hade för lite kompetens för att ge vård till dessa patienter.

I studien av Ford, Bammer & Becker (2009) framkommer att utbildning ger bäst effekt om det också finns stöttning att få i sin roll som vårdpersonal och i litteraturstudien

framkommer vikten av stöd från kollegor. Möten med kollegor upplevs vara ett bra sätt att

diskutera och lösa problem för att komma fram till gemensamma beslut gällande vård och behandlingar (Howard & Holmshaw, 2010). I litteraturstudiens resultat upplevs det av vårdpersonal som viktigt att ha forum där diskussion av svåra situationer kan ske. I studien av Clark & McLean (2018) beskriver vårdpersonal att de genom debriefing kan lyfta frågor och tankar efter en svår situation men också att de kan lära sig och utvecklas av det. Enligt Couper et al. (2013) kan en strukturerad debriefing efter svåra situationer leda till förbättrat arbetssätt och vara ett inlärningstillfälle. En slutsats som kan dras av denna resultatdiskussion är att vårdpersonal generellt behöver mer utbildning gällande

substansbruk och hur det påverkar patienten. Kunskap är också en viktig del för att kunna arbeta personcentrerat. För att som sjuksköterska kunna ge en god omvårdnad krävs mer kunskap kring substansbruk och därför bör mer utbildning tillföras både under

sjuksköterskeutbildningen och på arbetsplatserna. Detta skulle på ett bättre sätt kunna ge sjuksköterskan de verktyg som behövs för att ge en god omvårdnad till denna

patientgrupp. Förutom utbildning behövs också forum på arbetsplatsen där vårdpersonal kan prata ut om svåra situationer och dela erfarenheter med varandra.

Diskussion om etiska, samhälleliga och intersektionella aspekter I litteraturstudien framkommer att de attityder vårdpersonal har mot substansbrukande patienter kan påverka den vård dessa patienter får. Annan forskning visar att vårdpersonal tidvis aktivt väljer att begränsa sin kontakt med denna patientgrupp (Monks, Topping &

Newell, 2012). Det framkommer också i litteraturstudien att vårdpersonalen upplever att patienter med substansbruk får ingen eller otillräcklig uppföljning efter ett vårdtillfälle.

Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) är målet med hälso- och sjukvården en

god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. Hälso- och sjukvården ska arbeta

för att förebygga ohälsa och vården ska ges med respekt för allas lika värde och för den

enskilda människans värdighet. En sjuksköterska ansvarar för att främja hälsa, förebygga

sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande. Vidare ska den omvårdnad sjuksköterskan ger

bygga på respekt oberoende av bland annat genus, etnicitet, sexualitet, social ställning och

funktionsnedsättning eller sjukdom (Svensk sjuksköterskeförening 2017b, 3). Enligt den

etiska kod för sjuksköterskor som International Council of Nurses [ICN] tagit fram ska en

sjuksköterska bland annat arbeta för social rättvisa och jämlikhet när det gäller patienters

tillgång till hälso- och sjukvård samt fördelning av resurser (Svensk sjuksköterskeförening

2017b, 4).

Utifrån litteraturstudiens resultat, annan forskning, lagstiftning och sjuksköterskors etiska kod gör författarna den tolkningen att patienter med substansbruk löper risk att

diskrimineras inom vården. Detta då lagstiftning och den etiska kod sjuksköterskor ska arbeta utifrån tydliggör att alla patienter har rätt till vård på lika villkor oavsett sjukdom eller bakgrund samtidigt som litteraturstudien visar på att detta inte alltid uppfylls.

Därmed finns risken att patienter med substansbruk inte får likvärdig vård vilket kan tolkas som en form av diskriminering. Vårdpersonal reflekterar också i litteraturstudien kring att mer resurser skulle kunna förbättra vården för dessa patienter. En diskussion som skulle kunna föras är varför mer resurser ska ges till att vårda denna patientgrupp när det finns resursbrister inom vården och därmed många andra patientgrupper som också är i behov av mer resurser. Författarna menar dock att det är viktigt att även patienter med substansbruk prioriteras inom vården då en sjuksköterska ska arbeta för att resurser och tillgång till sjukvård ska vara jämlikt och rättvist fördelade. Författarna drar därför slutsatsen att ingen patientgrupp ska väljas bort eller diskrimineras på grund av

resursbrister eller vårdpersonals attityder och förutfattade meningar. Dock kan det finnas problem med hur vården ska kunna leva upp till detta. Lagen säger att hela befolkningen ska få vård på lika villkor men hur tillgodoses det i ett avlångt land som Sverige? För vem väljer hur resurserna ska fördelas när de inte räcker till alla?

Metoddiskussion

Då denna litteraturstudies syfte var att belysa erfarenheter valdes kvalitativa studier till resultatet eftersom kvalitativa studier syftar till att studera människors erfarenheter för att skapa förståelse och insikt kring ett fenomen (c.f. Henricson & Billhult, 2017, 111-115).

Därmed är kvalitativa studier mest lämpliga att använda och kvaliteten på litteraturstudien ökar när en lämplig metod använts (c.f. Mårtensson & Fridlund 2017, 426; c.f. Graneheim

& Lundman, 2004). Datainsamling gjordes genom att söka vetenskapliga artiklar i databaserna CINAHL och PubMed då dessa har fokus på omvårdnad och medicin (c.f.

Willman et al. 2016, 80-81). Genom att söka i flera databaser med samma inriktning ökade möjligheten att hitta relevanta artiklar vilket också stärker litteraturstudiens trovärdighet (c.f. Henricson 2017, 414). För att få en vägledning i hur adekvata sökord kunde hittas, tog författarna stöd från en bibliotekarie vid Umeå universitetsbibliotek (c.f. Rosén 2017, 381).

Sökord identifierades med Svensk MeSH och Cinahl subject headings. Akademiska databaser bygger på en ämnesordlista eller tesaurus vilka innehåller ämnesord,

deskriptorer, som valts ut för att beskriva innehållet i databasens dokument (Östlundh

2017, 69). Dessa deskriptorer är både grupperade efter ämne och ingår i en hierarki vilket

underlättar att kunna hitta preciserade sökord som är anpassade för databasen. Detta ökar chansen att få fler relevanta sökträffar.

Trots adekvata sökord utifrån databasernas ämnesordlistor gav artikelsökningarna många sökträffar där majoriteten av artiklarna ej var av relevans för litteraturstudiens syfte, vilket visar på låg specificitet. Däremot återkom flertalet studier vid olika kombinationer av sökorden vilket visar på en hög sensitivitet (c.f. Henricson 414). Att artiklarna skulle vara peer-reviewed samt skrivna på engelska var avgränsningar som gjordes då det stärker studiens trovärdighet att artiklarna har granskats (ibid.) samt för att undvika artiklar skrivna på språk författarna ej behärskar. Ingen avgränsning gällande årtal gjordes

eftersom författarna bedömde att det ej var väsentligt att sortera bort forskning baserat på publiceringsår. Författarna valde att endast ta med artiklar som fanns att tillgå i fulltext via Umeå Universitetsbibliotek för att praktiskt kunna genomföra litteraturstudien. Dock får detta ses som en metodologisk svaghet då författarna därmed kan ha gått miste om fler studier som besvarar litteraturstudiens syfte och hade kunnat ge fler perspektiv på vårdpersonals erfarenheter och reflektioner. Av de artiklar som valdes ut hade sex av studierna använt individuella intervjuer för att samla in data, en studie använde fokusgrupper och en studie använde öppna frågor som besvarades skriftligt. Enligt

Henricson (2017, 414) ökar en litteraturstudies trovärdighet om de artiklar som väljs ut har samma studiedesign och då denna litteraturstudie innehåller artiklar med olika design får detta ses som en svaghet. Studier med olika design togs ändå med då författarna upplevde svårigheter med att hitta empiriska studier som svarade på litteraturstudiens syfte.

Författarna granskade artiklarnas kvalitet var för sig för att sedan jämföra granskningarna gemensamt och detta stärker litteraturstudiens reliabilitet (c.f. Henricson 2017, 414).

Dock har inte författarna tillräckligt med erfarenhet av och kunskap om att granska kvaliteten på empiriska studier, vilket blir en svaghetsfaktor i litteraturstudien. Under analysprocessen arbetade författarna först individuellt och sedan gemensamt då

författarna menar att det bidrar till att viktig information från artiklarnas resultat inte gick förlorat. Delar från artiklarnas resultat som besvarade denna litteraturstudies syfte

plockades ut och formades till kategorier och subkategorier, som utgör denna studies resultat. Analysen har lästs av handledare och medstudenter under arbetets gång och detta har medfört att författarna har reflekterat kring resultatet och huruvida det besvarar

litteraturstudiens syfte. Enligt Graneheim & Lundman (2004) ökar en studies trovärdighet

om hjälp tas av utomstående för att diskutera resultatet. Efter diskussion med handledare

och medstudenter har författarna omarbetat kategorier och subkategorier för att bättre spegla resultattexten.

Litteraturstudiens inriktning är utifrån sjuksköterskans perspektiv men artiklar som undersökte erfarenheter från andra professioner inkluderades också. Detta då en

sjuksköterska arbetar i team med andra professioner och därför även kan ta lärdom av de erfarenheter andra yrkeskategorier har. I två av artiklarna var en deltagare en

socialarbetare som arbetade med substansbrukade patienter vid en akutmottagning. Enligt Patientsäkerhetslagen (2010: 659) kan hälso- och sjukvårdspersonal definieras som

personal som deltar i vården av en patient på sjukhus eller annan vårdinrättning. Mot bakgrund av detta menar författarna att socialarbetaren kan definieras som vårdpersonal och valde därmed att ta med dessa artiklar. Vidare valdes artiklar som undersökte

erfarenheter av att vårda patienter med substansbruk eller substansbrukssyndrom.

Därmed inkluderades både patienter som har ett riskfyllt bruk av substanser och de som fått diagnosen substansbrukssyndrom. Genom att välja att ta med deltagare med

varierande erfarenheter i en studie ger det en rikare beskrivning av det fenomen som studeras vilket ökar en studies trovärdighet (Graneheim och Lundman, 2004). Deltagarna i de utvalda studierna varierade i både kön, profession och erfarenhet inom yrket vilket därmed ger en bredare bild av de erfarenheter deltagarna har av att vårda patienter med substansbruk. Studierna genomfördes i fyra olika länder, Australien (n=3), USA (n=1), Storbritannien (n=2) och Sverige (n=2) och dessutom i olika vårdmiljöer, exempelvis på en akutmottagning, medicinsk vårdavdelning, psykiatrisk vårdavdelning och i primärvården.

Trots deltagare från olika länder, vårdmiljöer och professioner hade majoriteten liknande erfarenheter, det var ingen av artiklarna som stack ut från mängden. Mot bakgrund av detta får litteraturstudiens resultat anses som trovärdigt. Huruvida litteraturstudiens resultat är överförbart till annan klinisk kontext är dock upp till läsaren att avgöra (c.f.

Graneheim och Lundman, 2004).

Om litteraturstudien skulle göras om skulle författarna komplettera databassökningar med att manuellt söka i artiklars referenslistor för att eventuellt hitta fler relevanta studier (c.f.

Willman et al. 2016, 79). Detta då författarna upplevde en svårighet med att hitta artiklar till litteraturstudien. Anledningen till att författarna ej gjorde manuella sökningar i denna litteraturstudie berodde på att författarna inte uppfattat att det var accepterat att söka artiklar på det viset, vilket får ses som en svaghet. Under arbetet med denna

litteraturstudie har författarna arbetat gemensamt under majoriteten av tiden, förutom vid

kvalitetsgranskning och vid den inledande delen av analysprocessen. Arbetet hade kunnat fördelas så att en författare skriver vissa delar av texten och den andra författaren andra delar av texten, dock valde författarna att skriva alla delar gemensamt. Detta för att texten skulle få en bättre helhet samt för att båda författarna ska kunna stå för denna

litteraturstudie.

Forskningsetisk diskussion

De krav litteraturstudiens författare ställde på studier som skulle utgöra resultatet var att de skulle inhämtat etisk tillstånd, följa Helsingforsdeklarationens principer eller på något sätt diskutera etiska aspekter. Under kvalitetsgranskningen upptäcktes att en av artiklarna inte redogör för etiska aspekter eller huruvida studien inhämtat etiskt tillstånd. När

författarna läste på hemsidan till den tidskrift som publicerat artikeln framgick dock att för publikation ska studierna ha följt Helsingforsdeklarationens grundläggande principer. Ett mejl skickades också till ansvarig författare av artikeln, men dessvärre har svar ej erhållits.

Litteraturstudiens författare valde ändå att ta med denna artikel eftersom studien måste ha följt Helsingforsdeklarationen då den är publicerad i en tidskrift som har detta som krav.

Därmed har författarna säkerställt att de artiklar som ingår i litteraturstudiens resultat har följt forskningsetiska riktlinjer vilket innebär att de som deltagit i studierna har gjort det frivilligt med informerat samtycke och att deras rättigheter efterföljts (c.f. Olsson &

Sörensen 2011, 84). Författarna av denna litteraturstudie har inte engelska som modersmål men de artiklar som har använts till resultatet har alla varit skrivna på engelska. Tolkningar och arbetet med att omarbeta texten till svenska har gjorts utifrån bästa förmåga. Trots det finns det alltid en risk för att feltolkningar har gjorts (c.f.

Kjellström 2017, 72-73) eller att författarna använt begrepp som inte riktigt motsvarar betydelsen av det engelska uttrycket (c.f. Kjellström 2017, 75). Alla artiklar som inkluderats i denna litteraturstudie har dock tydligt redovisats och resultaten har presenterats utan att litteraturstudiens författare har förvrängt eller uteslutit något på grund av egna åsikter.

Vidare har författarna reflekterat mycket kring vilket begrepp som ska användas gällande en person som på ett problematiskt sätt brukar en substans, då val av begrepp kan visa på etisk medvetenhet (c.f. Kjellström 2017, 75). I samtal med handledaren diskuterades att begreppet substansbruk egentligen är en ordagrann översättning från engelskans

“substance use” och att det begrepp som används i Sverige med motsvarande betydelse

snarare är “substansmissbruk”. Diskussion mellan författarna har också gjorts angående

att begreppet substansbruk även skulle kunna tolkas som ett en person brukar en substans

utan att det medför problem för individen. Trots detta enades författarna om att använda begreppet substansbruk enligt den definition som Kelleher (2007) och Muhrer (2010) beskriver. Detta då författarna upplever att ordet “missbruk” har en negativ klang och kan vara förknippat med fördomar om personer med denna problematik. Vidare har

författarna diskuterat att substansbruk upplevs ha en mer neutral ton jämfört med substansmissbruk och att det kan vara en idé att använda begreppet substansbruk även i Sverige.

Konklusion

Denna litteraturstudie visar att det finns många utmaningar med att vårda patienter med substansbruk. Sjuksköterskor och annan vårdpersonal har generellt för lite utbildning kring substansbruk vilket många gånger leder till en känsla av att ha otillräcklig kompetens för att vårda patientgruppen. De attityder och förutfattade meningar vårdpersonal har kan inverka på den vård dessa patienter får och slutsatsen dras att det därmed finns risk att patienter med substansbruk blir diskriminerade i vården och inte får en likvärdig vård. Att arbeta personcentrerat och se personen bakom substansbruket kan ge en positiv effekt både för patienter och för sjuksköterskan. Ett personcentrerat arbetssätt underlättar för sjuksköterskan att ge en god omvårdnad med patienten i fokus samtidigt som patienten kan känna sig bekräftad och ges möjlighet att vara delaktig i sin vård. För att detta ska fungera behövs dock mer resurser inom vården och utbildning behöver ges både under sjuksköterskeutbildningen och på arbetsplatserna. Mer forskning behövs på detta område, exempelvis fler interventionsstudier för att utvärdera effekten av utbildning för att kunna hitta ett utbildningskoncept som är hållbart och fungerar. Författarna menar också att forskning kring vilket begrepp som ska användas inom sjukvården i Sverige bör göras, i syfte att hitta ett begrepp som beskriver problematiken men utan att innehålla en

värdering. Utifrån den litteratur som författarna har gått igenom och av egna erfarenheter från verksamhetsförlagd utbildning verkar begreppet substansmissbruk vara vedertaget, dock valde författarna att i denna litteraturstudie använda begreppet substansbruk då det upplevs mer neutralt. Det finns en etisk dimension i valet av begrepp och efter denna litteraturstudie önskar författarna att begreppet substansbruk istället blir det vedertagna i Sverige.

Referenser

* = artiklar som ingår i litteraturstudiens resultat

Allman, Dan; Myers, Ted; Schellenberg, John; Strike, Carol; Cockerill, Rhonda & Cavalieri, Walter. 2007. Improving health and social care relationships for harm reduction. The International Journal of Drug Policy 18(3): 194-203. doi:10.1016/j.drugpo.2006.07.005.

Backman, Annica & Edvardsson, David. 2020. Personcentrerad omvårdnad som sjuksköterskans kärnkompetens. I Edvardsson, David & Backman, Annica (red.).

Personcentrerad omvårdnad - I teori och praktik. 2:a uppl. Lund: Studentlitteratur AB, 95-104.

Brotto, Vanessa & Lee, Geraldine. 2007. Substance use and its implications for the critical care nurses: A literature review. Intensive and Critical Care Nursing 23(2): 64-70.

doi:10.1016/j.iccn.2006.11.001.

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN). 2019. Drogutvecklingen i Sverige 2019. https://www.can.se/app/uploads/2020/01/can-rapport-180-

drogutvecklingen-i-sverige-2019.pdf (hämtad 2020-11-04)

Chang, Yu-Ping & Yang, Mei-Sang. Nurses’ Attitudes Toward Clients With Substance Use Problems. Perspectives in Psychiatric Care 49(2): 94-102. doi: 10.1111/ppc.12000.

Chu, Charlene & Galang, Ashley. 2013. Hospital nurses’ attitudes toward patients with a history of illicit drug use. Canadian Nurse 109(6): 29-34.

Churchill Sibanda, Njabulo; Kornhaber, Rachel; Hunt, Glenn E.; Morley, Kristen & Cleary, Michelle. 2019. Prevalence and Risk Factors of Emergency Department Presentations with Methamphetamine Intoxication or Dependence: A Systematic Review and Meta-analysis.

Issues in Mental Health Nursing 40(7): 567-578. doi: 10.1080/01612840.2018.1553003.

Clark, Ruth & McLean, Chris. 2018. The professional and personal debriefing needs of ward based nurses after involvement in a cardiac arrest: An explorative qualitative pilot study. Intensive & Critical Care Nursing 47: 78-84. doi: 10.1016/j.iccn.2018.03.009.

*Cleary, Michelle; Jackson, Debra; Woods, Cindy; Kornhaber, Rachel; Sayers, Jan &

Usher, Kim. 2017. Experiences of Health Professionals Caring for People Presenting to the

Emergency Department After Taking Crystal Methamphetamine ("ICE"). Issues in Mental Health Nursing 38(1): 33-41. doi: 10.1080/01612840.2016.

CODEX. 2019. Forskningsetisk prövning. http://www.codex.vr.se/manniska5.shtml (hämtad 2020-10-02).

Couper, Keith; Salman, Bilal; Soar, Jasmeet; Finn, Judith & Perkins, Gavin D.. 2013.

Debriefing to improve outcomes from critical illness: a systematic review and meta- analysis. Intensive Care Medicine 39(9): 1513-1523. doi: 10.1007/s00134-013-2951-7.

Dierckx de Casterlé, Bernadette; Verhaeghe, Sofie TL.; Kars, Marijke C.; Coolbrandt, Annemarie; Stevens, Marleen; Stubbe, Maaike; Deweirdt, Nathalie; Vincke, Jeroen &

Grypdonck, Maria. 2011. Researching Lived Experience in Health Care: Significance for Care Ethics. Nursing Ethics: An International Journal for Health Care Professionals 18(2): 232-242. doi: 10.1177/0969733010389253.

Ding, Lin; Landon, Bruce E.; Wilson, Ira; Wong, Mitchell D.; Shapiro, Martin F. & Cleary, Paul D.. 2005. Predictors and Consequences of Negative Physician Attitudes Toward HIV- Infected Injection Drug Users. Archives of Internal Medicine 165(6): 618-623. doi:

10.1001/archinte.165.6.618

Edvardsson, David; Backman, Annica & Orrung Wallin, Anneli. 2020. Kritisk reflektion utifrån personcentrerad vård. I Edvardsson, David & Backman, Annica (red.).

Personcentrerad omvårdnad - I teori och praktik. 2:a uppl. Lund: Studentlitteratur AB, 199-212.

Ekman, Inger; Swedberg, Karl; Taft, Charles; Lindseth, Anders; Norberg, Astrid; Brink, Eva; Carlsson, Jane; Dahlin-Ivanoff, Synneve; Johansson, Inga-Lill; Kjellgren, Karin;

Lidén, Eva; Öhlén, Joakim; Olsson, Lars-Eric; Rosén, Henrik; Rydmark, Martin & Stibrant Sunnerhagen, Katharina. 2011. Person-centered care - Ready for prime time. European Journal of Cardiovascular Nursing 10(4), 248-251. doi:10.1016/j.ejcnurse.2011.06.008.

Ford, Rosemary. 2011. Interpersonal challenges as a constraint on care: The experience of nurses’ care of patients who use illicit drugs. Contemporary Nurse 37(2): 241-252.

doi:10.5172/conu.2011.37.2.241.

Ford, Rosemary; Bammer, Gabriele & Becker, Niels. 2009. Improving nurses’ therapeutic attitude to patients who use illicit drugs: Workplace drug and alcohol education is not enough. International Journal of Nursing Practice 15(2): 112-118. doi:10.1111/j.1440- 172X.2009.01732.x.

Friberg, Febe. 2017. Att bidra till evidensbaserad omvårdnad. I Friberg, Febe (red.). Dags för uppsats- Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. 3:e uppl. Lund:

Studentlitteratur, 129-139.

Gonzalez, Miriam; Clarke, Diana E.; Pereira, Asha; Boyce-Gaudreau, Krystal; Waldman, Celeste; Demczuk, Lisa & Legare, Carol. 2017. The impact of educational interventions on attitudes of emergency department staff towards patients with substance-related

presentations: a quantitative systematic review. JBI Database of Systematic Reviews and Implementation Reports 15(8): 2153-2181. doi: 10.11124/JBISRIR-2016-003006.

Graneheim, Ulla H. & Lundman, Berit. 2004. Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today 24(2): 105-112. doi:10.1016/j.nedt.2003.10.001.

Graneheim, Ulla H. & Molin, Jenny. 2020. Att lyssna, tolka och förstå- dess betydelse för personcentrerad omvårdnad. I Edvardsson, David & Backman, Annica (red.).

Personcentrerad omvårdnad - I teori och praktik. 2:a uppl. Lund: Studentlitteratur AB, 79-92.

Grant, Bridget F.; Stinson, Frederick S.; Dawson, Deborah A.; Chou, Patricia; Dufour, Mary C.; Compton, Wilson; Pickering, Roger P. & Kaplan, Kenneth. 2004. Prevalence and Co-occurrence of Substance Use Disorders and Independent Mood and Anxiety Disorders.

Archives of General Psychiatry 61: 807-816. doi:10.1001/archpsyc.61.8.807.

Henricson, Maria. 2017. Diskussion. I Henricson, Maria (red.). Vetenskaplig teori och

metod- från idé till examination inom omvårdnad. 2:a uppl. Lund: Studentlitteratur, 411-

420.

Henricson, Maria & Billhult, Annika. 2017. Kvalitativ metod. I Henricson, Maria (red.).

Vetenskaplig teori och metod- från idé till examination inom omvårdnad. 2:a uppl. Lund:

Studentlitteratur, 111-120.

Howard, Valerie M. & Holmshaw, Janet. 2010. Inpatient staff perceptions in providing care to individuals with co-occurring mental health problems and illicit substance use.

Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing 17(10): 862-872. doi: 10.1111/j.1365- 2850.2010.01620.x.

*Johansson, Louice & Wiklund-Gustin, Lena. 2016. The multifaceted vigilance – nurses’

experiences of caring encounters with patients suffering from substance use disorder.

Scandinavian Journal of Caring Sciences 30(2): 303-311. doi: 10.1111/scs.12244.

Kelleher, Sean. 2007. Health care professionals’ knowledge and attitudes regarding

substance use and substance users. Accident and Emergency Nursing 15(3): 161-165. doi:

10.1016/j.aaen.2007.05.005.

Kelleher, Sean & Cotter, Patrick. 2009. A descriptive study on emergency department doctors’ and nurses’ knowledge and attitudes concerning substance use and substance users. International Emergency Nursing 17(1): 3-14. doi: 10.1016/j.ienj.2008.08.003.

Kjellström, Sofia. 2017. Forskningsetisk. I Henricson, Maria (red.). Vetenskaplig teori och metod- från idé till examination inom omvårdnad. 2:a uppl. Lund: Studentlitteratur, 58- 80.

*Lundahl, Maja-Klara; Olovsson, Karl Johan; Rönngren, Ylva & Norbergh, Karl-Gustaf.

2014. Nurse's perspectives on care provided for patients with gamma-hydroxybutyric acid and gamma-butyrolactone abuse. Journal of Clinical Nursing 23(17-18): 2589-2598. doi:

10.1111/jocn.12475.

*McKeown, Alistair; Matheson, Catriona & Bond, Christine. 2003. A qualitative study of

GPs' attitudes to drug misusers and drug misuse services in primary care. Family Practice

20(2): 120-125. doi: 10.1093/fampra/20.2.120.

*Miles, Maureen; Chapman, Ysanne; Francis, Karen & Taylor, Beverley.

2013. Midwives experiences of establishing partnerships: working with pregnant women who use illicit drugs. Midwifery 30(10): 1082-1087. doi: 10.1016/j.midw.2013.06.020.

Miles, Maureen; Chapman, Ysanne & Francis, Karen. 2015. Peeling the onion:

understanding others' lived experience. Contemporary Nurse 50(2-3): 286-295. doi:

10.1080/10376178.2015.1067571.

Monks, Rob; Topping, Annie & Newell, Rob. 2012. The dissonant care management of illicit drug users in medical wards,the views of nurses and patients: a grounded theory study. Journal of Advanced Nursing 69(4): 935-946. doi: 10.1111/j.1365-

2648.2012.06088.x.

*Morley, Georgina; Briggs, Emma & Chumbley, Gillian. 2015. Nurses' Experiences of Patients with Substance-Use Disorder in Pain: A Phenomenological Study. Pain Management Nursing 16(5): 701-711. doi: 10.1016/j.pmn.2015.03.005.

Muhrer, Jill C.. 2010. Detecting and dealing with substance abuse disorders in primary care. The Journal for Nurse Practitioners 6(8): 597-605. doi:

10.1016/j.nurpra.2010.01.022.

Mårtensson, Jan & Fridlund, Bengt. 2017. Vetenskaplig kvalitet i examensarbete. I Henricson, Maria (red.). Vetenskaplig teori och metod- från idé till examination inom omvårdnad. 2:a uppl. Lund: Studentlitteratur, 421-438.

*Neville, Kathleen & Roan, Nora. 2014. Challenges in nursing practice: nurses' perceptions in caring for hospitalized medical-surgical patients with substance abuse/dependence. The Journal of Nursing Administration 44(6): 339-346. doi:

10.1097/NNA.0000000000000079.

Olsson, Henny & Sörensen, Stefan. 2011. Forskningsprocessen. 3:e uppl. Stockholm: Liber AB.

Pasha, Ahmed K.; Chowdhury, Arnab; Sadiq, Sanah; Fairbanks, Jeremiah & Sinha,

Shirshendu. 2020. Substance use disorders: diagnosis and management for hospitalists.