2010:154
C - U P P S A T S
Arbetsterapeuters erfarenheter av
hälsofrämjande arbete inom primärvården
Carina Gustavsson Ann-Louise Horneij
Luleå tekniska universitet C-uppsats
Arbetsterapi
Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för Arbetsterapi
2010:154 - ISSN: 1402-1773 - ISRN: LTU-CUPP--10/154--SE
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Avdelningen för hälsa och rehabilitering Arbetsterapeutprogrammet, 180 hp
Arbetsterapeuters erfarenheter av hälsofrämjande arbete inom primärvården
Occupational therapists experiences working with health promotion in the primary health care
Författare: Carina Gustavsson & Ann-Louise Horneij
Examensarbete i arbetsterapi, 15 hp Vårterminen 2010
Handledare: Marianne Sirkka
1 Gustavsson, C., & Horneij, A-L.
Arbetsterapeuters erfarenheter av hälsofrämjande arbete inom primärvården.
Occupational therapists experiences working with health promotion in the primary health care.
Examensarbete i arbetsterapi, 15 poäng. Luleå tekniska universitet, Institution för hälsovetenskap, 2010.
Sammanfattning
Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av hälsofrämjande arbete inom primärvården. En kvalitativ studie med en semistrukturerad intervju genomfördes med stöd av en intervjuguide.
Ett snöbollsurval utfördes med syfte att finna arbetsterapeuter som arbetade inom det valda området. Data samlades in via intervjuer med åtta arbetsterapeuter inom primärvården. De inspelade intervjuerna skrevs ut och analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys, vilken mynnade ut i fem kategorier. Resultatet av informanternas erfarenheter avspeglade, att arbeta förebyggande är hälsofrämjande i sig, och att idag har de mer medvetna tankar kring hälsa och vad som kan främja hälsa. De beskrev att hälsofrämjande arbete utfördes i samband med det vardagliga arbetet samt specifikt riktat, där samarbete med andra professioner var en del. Vinsterna beskrevs vara att personer fick ökad kunskap, ökad trygghet, ökad medvetenhet, förbättrat aktivitetsmönster, förbättrad balans mellan vila och aktivitet samt ökad frihet. Denna studie kan bidra som ett stöd för arbetsterapeuters hälsofrämjande arbete i samband med det vardagliga arbetet.
Keywords: health promotion, occupational therapy, primary health care
2 Gustavsson, C., & Horneij, A-L.
Arbetsterapeuters erfarenheter av hälsofrämjande arbete inom primärvården.
Occupational therapists experiences working with health promotion in the primary health care.
Examensarbete i arbetsterapi, 15 poäng. Luleå tekniska universitet, Institution för hälsovetenskap, 2010.
Abstract
The purpose of the study was to describe occupational therapists experiences working with health promotion in primary health care. A qualitative study with a semi-structured interview was performed using an interview guide. A snowball sample was performed with the purpose to gather occupational therapists working in the chosen field. Data was collected by recorded interviews with eight occupational therapists working in primary health care. A qualitative content analysis was performed and resulted in five categories. The experiences of the informants mirrored that preventive activities are health promoting itself, and that today they have more conscious thoughts about health and health promotion. They describe working with health promoting as a part of their daily work, specifically health promoting, and in some cases working with other professions. The benefits described was that persons obtained increased knowledge, confidence and awareness, improved activity pattern, improved balance between rest and activity and increased independence. This study may support occupational therapists working with health promotion in their daily work.
Keywords: health promotion, occupational therapy, primary health care
3
Innehållsförteckning
Bakgrund... 4
Vad är hälsofrämjande? ... 4
Arbetsterapi ... 4
Arbetsterapeuters roll inom hälsoområdet ... 6
Hälsofrämjande inom primärvården ... 6
Metod ... 10
Design ... 10
Undersökningsgrupp ... 10
Datainsamling ... 10
Procedur ... 10
Analys av data ... 11
Etiska reflektioner... 13
Resultat ... 13
Arbeta förebyggande är hälsofrämjande i sig ... 14
Förhållningssätt vid hälsofrämjande arbete, och hur hälsofrämjande arbete tas emot ... 14
Hälsofrämjande arbete i samband med det vardagliga arbetet ... 15
Specifikt riktat hälsofrämjande arbete ... 16
Vinster av hälsofrämjande arbete... 17
Sammanfattning av resultatet ... 19
Diskussion ... 20
Konklusion ... 25
Metoddiskussion ... 26
Tillkännagivande ... 28
Referenslista ... 29 Bilaga 1
Bilaga 2
4 En studie av Browson och Scaffa (2001) visar att arbetsterapeuters fokus att bedöma vilka aktiviteter som är av betydelse för personer att utföra är en viktig del i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet samt att identifiera de faktorer i aktivitet som påverkar hälsan. Enligt Socialstyrelsen (2005) finns det behov av mer förebyggande arbete idag för att främja hälsa och att detta åligger framförallt primärvården som har folkhälsoansvar. Vi har under den verksamhetsförlagda utbildningen erfarit att arbetsterapeutiskt hälsofrämjande arbete utförs på olika sätt och mer eller mindre omfattande inom primärvården, vilket väckt vårt intresse.
Eftersom folkhälsoproblematiken ökar i Sverige enligt Socialstyrelsen (2009) inom vissa områden menar vi att detta är angeläget att studera för att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av hälsofrämjande arbete inom primärvården utifrån deras fokus.
Bakgrund
Vad är hälsofrämjande?
Folkhälsa är ett socialt och politiskt begrepp som har som syfte att förbättra hälsan och förlänga levnaden samt förbättra livskvalitén bland hela befolkningen genom hälsofrämjande, sjukdomsförebyggande arbete och även andra former av arbete rörande hälsan (Word Health Organization [WHO], 1998). Vidare definierar WHO (1986) hälsofrämjande som en process vilken ger människor möjlighet att öka kontrollen över sin hälsa och förbättra den.
Hälsofrämjande arbete har enligt Socialstyrelsen (2005) som syfte att förbättra hälsotillståndet för enskilda personer och grupper genom att förespråka, stödja, uppmuntra och prioritera hälsa både på det personliga som på det offentliga planet, och vid sjukdomsförebyggande arbete är syftet att förebygga en specifik sjukdom. I det vardagliga arbetet så finns det inga tydliga gränser mellan hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet utan det integreras med varandra i mötet med personer (Socialstyrelsen, 2005).
Arbetsterapi
Arbetsterapins grundtaganden är att personer kan påverka sin hälsa genom aktivitet (Kielhofner, 2008; Moyers, 2005) och bygger på en övertygelse av att meningsfulla och ändamålsenliga aktiviteter främjar hälsa och välbefinnande för personer (American Occupational Therapy Association [AOTA], 2008). Ett samband finns mellan meningsfulla aktiviteter, hälsa och välbefinnande, vilket innebär att om personers aktivitetsförmåga påverkas av sjukdom eller skada, kan deras allmänhälsa och upplevelse av välbefinnande minskas (Christiansen & Baum, 2005). För att må bra är det viktigt med både vila och
5 aktivitet samt att hitta balansen däremellan. Inom arbetsterapin är det viktigt att ta till vara personers egna resurser, ta hänsyn till deras behov och vad de tycker är meningsfullt att göra.
Upplevelse av engagemang i aktiviteter stödjer personers delaktighet i samhället och definierar deras liv (Kielhofner, 2008; Moyers, 2005). Vik, Nygård, Borell, och Josephsson (2008) studie visar att engagemang är en del av begreppet delaktighet, där andra delar är autonomi och graden av social delaktighet. Studier visar att beroende på hur personer hanterar aktiviteter, vilken balans som finns mellan aktiviteter, och vad personer upplever meningsfullt att göra, har betydelse för upplevelsen av engagemang i dagliga aktivitetsmönster, vilket påverkar personers uppfattning om sin hälsa (Bejerholm & Eklund, 2006; Håkansson, Lissner, Björkelund & Sonn, 2009). Kielhofner (2008) definierar delaktighet som personers engagemang i arbete, lek eller aktiviteter i dagligt liv och är en del av deras sociokulturella omgivning och är nödvändigt för personers välbefinnande. Delaktighet i aktivitet influeras av personers utförandekapacitet, vilja, vanor och omgivningsförhållanden.
Faktorer som arbetsterapeuter bedömer och som påverkar personers aktivitetsutförande är aktiviteten, personen och miljön (Kielhofner, 2008). Inom arbetsterapi beskrivs aktivitet som allt personer gör, vilket innefattar att ta hand om sig själv, vara produktiv samt göra saker för nöjes skull (AOTA, 2008; Kielhofner, 2008). Enligt Kielhofner (2008) är förmåga att utföra aktiviteter beroende på personers utförandekapacitet, det fysiska och psykiska tillståndet samt den personliga erfarenheten av aktiviteter. För att förstå personers aktivitet behövs en förståelse för miljön där den utförs, vilken har flertalet dimensioner. Personers oförmåga till aktivitet kan förebyggas eller reduceras genom att miljön är fri från hinder och istället är stödjande, vilket främjar hälsan. Personers vanor är en naturlig del i vardagen och genom dem utförs rutinmässiga dagliga aktiviteter. Dessa vanor och rutiner ses som ett stöd inom arbetsterapi för att ge personers dagliga aktiviteter ett flyt utan att personer behöver tänka så mycket på dem i sina olika livsstilar. Christiansen och Baum, (2005) definierar livsstilar genom vanor, rutiner och prioriterade meningsfulla aktiviteter för att vägleda personliga behov och krav från omgivningen. Det som karaktäriserar livsstilar är ett etablerat och bestående mönster av engagemang i ett speciellt slags beteende och att en rutin eller ett etablerat sätt att hantera personliga behov och krav från omgivningen. De interventioner arbetsterapeuter utför (Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter [FSA], 2005) ska vara individ- eller miljöinriktade samt ha fokus på aktiviteter i personers dagliga liv.
6
Arbetsterapeuters roll inom hälsoområdet
Arbetsterapeuter behöver inom sitt yrkesområde enligt Socialstyrelsen (2001) kunna identifiera risker i miljö och livsföring och kunna bedöma det hälsofrämjande arbetsterapeutiska arbete som behöver utföras utifrån den lokala befolkningens sammansättning och hälsotillstånd. De bör erbjuda hälsofrämjande arbete och samverka med andra instanser som organisationer och föreningar. En studie av Spalding (1996) visar att hälsofrämjande arbete har utvecklats sedan 1970-talet genom att professionellas betydelse i arbetet har blivit erkänt, samt att regeringen har bidragit inom några nödvändiga områden.
Arbetsterapeuter har en viktig roll vid detta arbete och kan utföra det väl på grund av de färdigheter arbetsterapeuter har samt den filosofi yrket grundar sig på. En studie av Browson och Scaffa (2001) visar att i syfte att öka effekten av arbetsterapi vid hälsofrämjande arbete är det viktigt att identifiera de faktorer i aktivitet som påverkar hälsa och välbefinnande. De medel arbetsterapeuter använder sig av enligt FSA (2005) för att främja personers möjligheter att leva ett för dem hälsosamt liv är genom att förhindra nedsatt aktivitetsförmåga, utveckla personers aktivitetsförmåga och där behov finns kompensera för den. Enligt AOTA (2008) är arbetsterapeuters bidrag till hälsa att genom olika metoder identifiera vad som engagerar personer i olika aktiviteter. Detta kan sedan främja delaktighet i dagliga aktiviteter, vilket är det slutgiltiga syftet i den arbetsterapeutiska processen. Med hänsyn till personers aktuella och potentiella problem och det engagemang i aktiviteter de har, utformas interventionens plan och mål. Lokalt hälsofrämjande arbete sker bland annat inom landsting och kommuner där primärvården ingår, och basen för hälsofrämjande arbete finns inom primärvården (Falk &
Nilsson, 1999).
Hälsofrämjande inom primärvården
Möjligheten att tidigt stödja personen i sin förmåga att ta ansvar för sitt hälsotillstånd finns enligt Regeringens proposition (2007/08:110) inom primärvården. Att främja hälsa i hälso- och sjukvården handlar om att i ett helhetsperspektiv se den enskilde patienten och att stödja patienten i att själv ta makten över sin situation så långt det är möjligt. Det kan göras genom att i de enskilda personkontakterna både informera och samtala om levnadsvanor och vad de har för betydelse för hälsan samt ge tips och råd och även kunna erbjuda stöd om det behövs.
Enligt Socialstyrelsen (2009) är ambitionen i Sverige att stärka den hälsoinriktade vården genom öppna vårdformer och om primärvården fungerar väl kan den bidra till en förbättrad folkhälsa och med det minska den totala sjukvårdskostnaden. Enligt Socialstyrelsen (2005) är
7 primärvårdens uppgift att ha det primära ansvaret för hälso- och sjukvården inom ett geografiskt avgränsat område dit alla åldersgrupper kan vända sig och om behov finns ledas vidare i sjukvårdssystemet.
Arbetsterapeuter inom primärvården ska kunna erbjuda grundläggande hälsofrämjande arbete och rehabilitering (Falk & Nilsson, 1999). Arbetsterapeuters arbete grundas i förståelse av personer och deras livshistoria rörande aktiviteter, aktivitetsmönster i deras dagliga liv, värderingar och intressen och för att veta var fokus skall ligga vid interventioner ligger denna information som grund (Blesedell-Crepeau, Chon & Boyt-Shell, 2003). Hälsofrämjande arbetsterapeutiskt arbete kan vara att utveckla, verkställa och upprätthålla rutiner för hälsa, vilket främjar välbefinnandet. I det arbetsterapeutiskt hälsofrämjande arbetet ingår att upplysa personer rörande hälsa och bedöma om risker i personers olika miljöer finns och därefter utföra nödvändigt hälsofrämjande arbete, som exempelvis främja stress genom att skapa tidsbesparande rutiner för personer AOTA (2008). Enligt FSA (2005) ska arbetsterapeuter vid individinriktade interventioner bland annat vara lyhörd för om det finns risk för nedsatt aktivitetsförmåga hos personer och om så är fallet kompensera för det. May och Rugg (2010) studie visar att elrullstolar för inomhus- och utomhus bruk som intervention kan förbättra aktivitetsutförande och öka livskvalitet. Enligt FSA (2005) ska arbetsterapeuter vid miljöinriktade interventioner bland annat om behov av förändring i den fysiska och sociala miljön föreligger utföra exempelvis bostadsanpassningar. En studie av Niva och Skär (2006) visar att bostadsanpassning påverkar personers aktivitetsmönster, vilket innebar i studien att över tid hade personers utomhusaktiviteter ökat, minskat antalet tupplurar under dagen och förbättrat nattsömnen. Fler och nya aktiviteter utförs efter bostadsanpassning eftersom hemmet blir mer tillgängligt och att de självständigt kan lämna hemmet och röra på sig mer samt behålla sina sociala kontakter. Genom att delta i olika aktiviteter enligt Kielhofner (2008) kan personer behålla, förändra eller förbättra sin kapacitet i aktivitet. Detta ger i sin tur erfarenheter som bekräftar eller ger dem tillbaka sin motivation. Enligt FSA (2005) ska arbetsterapeuter anpassa verksamheten utifrån hur samhället förändras. Eftersom personers levnadsvanor kan påverka deras hälsa negativt kan livsstilsförändringar bli aktuellt hälsofrämjande arbete.
Enligt Cole (2005) kan livsstilsförändringar och anpassningar lättare utföras i grupp, där gruppen kan stötta genom processen genom att personerna delger varandra sina erfarenheter, samt ger varandra feedback efter exempelvis individuella uppgifter. En motiverad grupp
8 kommer frivilligt att ta kontakt med varandra, dela med sig till varandra, söka meningen med gruppaktiviteten själva och hur den kan överföras i vardagen. Arbetsterapeuter kan dela in personer i grupper med liknande livsstilar, situationer, bekymmer och brister genom att profilera varje person där hänsyn tas till personfaktorer, aktivitetsområden, sammanhang och miljö. Enligt Jaffe och Epstein (2003) är interventioner rörande livsstil nödvändiga när personer önskar uppnå en mer tillfredställande livsstil, när livsstilsförändringar blir nödvändiga och när sjukdom eller skada påverkar meningsfulla aktiviteter rörande livsstilen.
Det är vanligt att hälsofrämjande interventioner avser program som utvecklas till ett handlande för att förbättra hälsa och gynna välbefinnande. Programmen är främst undervisning och kan medföra livsstilsförändringar.
Eklund, Sjöstrand, och Dahlin-Ivanhoff (2008) studie visar att hälsofrämjande program har bromsat förloppet av funktionsnedsättningen bland äldre personer med minskad synförmåga genom att få dem att bevara deras ADL-nivå och minska närliggande hälsoproblem. Enligt en studie av Mountain, Mozley, Craig och Ball (2008) bör introduktion av hälsoprogram ledda av arbetsterapeuter för äldre rekommenderas av lokala myndigheter i samarbete med andra instanser. Studien av programmet som berör livsstilsfrågor bekräftar de påtagliga fördelarna äldre personer kan få ut av hälsofrämjande, aktivitetsbaserade interventioner utförda över tid.
Enligt studien finns för få instrument att tillgå för att kunna tillgodose och utveckla hälsofrämjande interventioner för äldre personer och lite tillgänglig forskning för att stödja nytänkande. Studien visar på förbättrad tro på den egna förmågan bland personer och programmet stimulerar medel från kommunen. Enligt Miller och Rollnick (2003) är resultatet av hur en förändring blir beroende av personens tro och hopp av hur de ska lyckas, och att göra en förändring är ett personligt ansvar. Ingen annan kan göra förändringen åt personen men däremot kan de erbjudas stöd och uppmuntran på olika sätt.
I Regeringens proposition (2007/08:110) betonas vikten av fysisk aktivitet på recept [FaR]. I en studie av Kallings, Leijon, Kowalski, Hellénius och Ståhle (2009) vilken är utförd inom primärvården i Sverige visar att samtycka till FaR är lika bra som att samtycka till andra behandlingsformer för personer med kroniska sjukdomar. Detta är av signifikant betydelse eftersom endast en liten ökning av fysisk aktivitet är viktig likväl på en individuell nivå som på folkhälsan i stort. En studie av Elley et al. (2004) visar att ge råd rörande fysisk aktivitet skriftligt och muntligt på en vårdcentral med uppföljning via telefon är ett kostnadseffektivt
9 sätt att öka fysisk aktivitet för stillasittande personer. Det har en signifikant ekonomisk påverkan genom minskning av hjärt-kärlsjukdomar, annan sjuklighet och dödlighet. Eftersom arbetsterapeuter träffar personer i olika miljöer är de enligt Reynolds (2001) studie väl lämpade att överväga om behov finns för ökad aktivitet för att främja både fysisk och psykisk hälsa. Studien visar att en liten ökning av fysisk aktivitet under dagen i samband med dagliga aktiviteter som exempelvis att ta en promenad i anslutning till arbetet, kan resultera i en omfattande minskad risk för sjukdom. Det räcker inte med enbart enkel information om nyttan med motion rörande hälsan för att åstadkomma en beteendeförändring. Genom klientcentrerade samtal som klargör personens hälsovärderingar, farhågor rörande hälsan, uppfattade hinder att inte motionera, prioriterade aktiviteter och mål kan personer få egenmakt att bli mer aktiv. Förbättrad hälsa och livskvalitet kan troligen uppnås genom endast små ökningar av aktivitetsnivån.
Vid summering av vad som framkommit rörande hälsofrämjande arbete är att hälsofrämjande definieras olika men att författarna har valt WHO (1986) definition, vilket ser hälsofrämjande som en process, vilken ger människor möjlighet att öka kontrollen över sin hälsa och förbättra den. Författarna menar att arbetsterapeuters roll är självklar inom det hälsofrämjande arbetet, eftersom enligt arbetsterapeutisk teori kan personer påverka sin hälsa genom meningsfulla aktiviteter, vilket är grunden i arbetsterapi (Kielhofner, 2008; Moyers, 2005). Författarna menar även att genom meningsfulla aktiviteter som medel och mål kan personer ges möjlighet att ta kontroll över sin hälsa då de stegvis ser förbättringar i aktivitet, samt att personer därigenom ges möjlighet till delaktighet. En studie av Spalding (1996) visar att genom arbetsterapeuters fokus gällande meningsfulla aktiviteter kan det bidra till en förbättrad folkhälsa. Enligt (Socialstyrelsen, 2005) skulle det praktiska hälso- och sjukvårdsarbetet vinna på ett synsätt att den traditionella vården och behandlingen förenas med det hälsofrämjande arbetet i större utsträckning. Hälsofrämjande arbete finns beskrivet i litteraturen, men inte hur det kan implementeras i det vardagliga arbetsterapeutiska arbetet eller om det görs. Med tanke på tidigare forskning och författarnas egna erfarenheter har insikt vuxit fram gällande vikten av arbetsterapeutens roll och bidrag i det hälsofrämjande arbetet inom primärvården och därför vill författarna studera detta närmare genom arbetsterapeuters erfarenheter av hälsofrämjande arbete inom primärvården.
10 Syftet med denna studie är därför att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av hälsofrämjande arbete inom primärvården.
Metod Design
Utifrån syftet att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av hälsofrämjande arbete inom primärvården, valdes en kvalitativ studie, där semistrukturerade intervjuer utfördes med stöd av en intervjuguide. Enligt Holloway och Wheeler (2002) ligger principer vid kvalitativa studier i att beskriva personers upplevda erfarenheter, och att en intervjuguide kan vara ett stöd vid semistrukturerade intervjuer. Inspirerad av Graneheim och Lundman (2004) utfördes en kvalitativ innehållsanalys, där meningsbärande enheter identifierades för kondensering, kodning och kategorisering.
Undersökningsgrupp
Ett snöbollsurval utfördes enligt Streeton, Cooke och Campbell (2004) där metoden går ut på att författarna först tar kontakt med en person som har kunskap inom ett speciellt område som sedan föreslår en person i sin tur. Fyra informanter vilka var kända av författarna inom det speciella området tillfrågades om deltagande i studien. Dessa i sin tur tillfrågades om de kände till andra arbetsterapeuter som arbetade inom det speciella området. Kriterier för att delta var att informanterna var legitimerade arbetsterapeuter, arbetade med hälsofrämjande arbete inom primärvården samt hade haft en anställning inom primärvården i minst sex månader. Antalet informanter var åtta stycken med 2-37 års yrkeserfarenhet inom professionen, varav sju var kvinnor och en man som arbetade på olika vårdcentraler i Sverige.
Datainsamling
För att samla in data valde författarna en semistrukturerad intervju med stöd av en intervjuguide (bilaga 2) vilket enligt Holloway och Wheeler (2002) används för att inom det aktuella området erhålla liknande data från informanterna. Öppna följdfrågor ställdes även utifrån de svar som gavs. Intervjuerna spelades in på mp3. Den övergripande frågeställningen var: ”Kan du berätta om vilka erfarenheter du har av hälsofrämjande arbete?”
Procedur
För att nå undersökningsgruppen för studien tog författarna kontakt med arbetsterapeuter som arbetade hälsofrämjande. Vetskapen om tre av dem hade författarna fått genom den verksamhetsförlagda utbildningen och en via primärvårdswebben. Arbetsterapeuter
11 kontaktades via telefon och informerades muntligt om studien och tillfrågades om deltagande i studien. Alla svarade ja varvid ett missivbrev (bilaga 1) och en intervjuguide (bilaga 2) sändes till dem. De tillfrågades även vid detta tillfälle om de kunde föreslå fler arbetsterapeuter som hade erfarenheter av hälsofrämjande arbete. Tre av arbetsterapeuterna hade flera att föreslå medan en inte hade någon att föreslå. Kontakt med de föreslagna arbetsterapeuterna togs via missivbrev (bilaga 1) och intervjuguide (bilaga 2). De tackade ja via e-post och kontaktades därefter via e-post för att bestämma tid och plats för intervjun, och för att höra om de i sin tur hade fler arbetsterapeuter att föreslå. Av åtta intervjuer utfördes fyra på en plats som bestämts av informanten och fyra via telefonintervju. Författarna fördelade informanterna mellan sig för att därefter intervjua dem på var sitt håll, och intervjuerna tog cirka 45 minuter. Innan intervjun informerades informanterna återigen om studien, att det var frivilligt att delta, samt om de tillät att intervjun spelades in. Intervjuerna spelades in på mp3, och därefter utfördes transkription av intervjuerna ordagrant enligt Holloway och Wheeler (2002) i nära anslutning till intervjutillfället. Telefonintervjuer kan vara effektiva, eftersom de är direkta samt att författare och informant spontant kan svara till varandra. Om exempelvis informanten har lite tid att ge intervjuer eller om författaren har långa restider kan dessa var mer passande samt att informanten i större utsträckning skyddas (Holloway & Wheeler, 2002).
Analys av data
En kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004) användes för att utifrån studiens syfte analysera data. Vid analysen av data lästes hela texten för att få överblick och förståelse av innehållet i det insamlade materialet. Meningsbärande enheter sorterades ut från texten som sedan reducerades genom att kondensera meningsbärande enheter som sedan kodades och kategoriserades (se tabell 1). För att öka trovärdigheten analyserade författarna först var för sig datamaterialet för att sedan diskutera och jämföra det tillsammans.
12 Tabell 1. Exempel på meningsbärande enheter, kondensering, koder och kategorier.
Meningsenheter Kondensering Koder Kategorier
Jag känner och tänker aktivitet är aktivitet och Arbeta förebyggande är att aktivitet är hälsofrämjande förebyggande hälsofrämjande i sig hälsofrämjande att allt jag det jag gör främjar främjar hälsa
gör egentligen skulle kunna hälsa och är tänka att det främjar förebyggande hälsan…är det inte då
förebyggande
…det är ju
förhållningssättet…
man ska ju inte pracka på dem någonting
förhållningssättet ska ju inte pracka på någonting
förhållningssätt är av vikt
Förhållningssätt vid hälsofrämjande
arbete, och hur hälsofrämjande arbete tas emot
…och sen alla hjälpmedel hjälpmedel jag hjälpmedel är Hälsofrämjande arbete i samband jag provar ut efter provar ut i samband hälsofrämjande med det vardagliga arbetet operationer också…eller med knä- och
ja i samband med knä- höftoperationer är och höftoperationer..de ju hälsofrämjande
är ju hälsofrämjande
jag har ju lite gruppverksamhet är gruppverksamhet Specifikt riktat hälsofrämjande gruppverksamhet…det specifikt är specifikt arbete
känns ju också hälsofrämjande hälsofrämjande hälsofrämjande…det som överviktsgrupper och kan främja kanske är lite mer specifikt …som kan göra att hälsan
man känner att det är följdsjukdomar till hälsofrämjande dels..de övervikt undviks här överviktsgrupper…att de
är lite förebyggande syfte också och det känns ju hälsofrämjande att man arbetar förebyggande…man kan ju undvika en del följdsjukdomar till övervikt om man arbetar för att få ett mer hälsosamt
leverne
…så självständig som så självständig Ökad frihet Vinster av hälsofrämjande arbete möjligt i sitt hem och som möjligt
många hjälpmedel och
bostadsanpassningar kan göra att personer
blir mer självständig
13
Etiska reflektioner
Informanterna informerades om syftet med studien, att det var frivilligt att delta i den, samt att de när som helst kunde avbryta medverkan utan att förklara varför. De tillfrågades om tillåtelse att spela in intervjun på mp3, samt informerades om hur lång tid intervjun beräknades ta. Enligt Holloway och Wheeler (2002) ska deltagande i studier vara frivilligt, vilket tydligt ska informeras vid förfrågan. När författaren informerar om hur lång tid deltagandet av studien tar och varför studien genomförs är det viktigt att detta förklaras tydligt vid förfrågan om deltagande så att informanten kan besluta om denne vill medverka eller inte (Holloway & Wheeler, 2002). Banden har förvarats inlåsta och endast författarna har haft tillgång till dem. Efter transkription av intervjuerna kommer banden att raderas, vilket kommer att ske efter studiens godkännande. Det avidentifierade nedskrivna materialet hade endast författarna och deras handledare tillgång till. Deras identitet avslöjades inte vid resultatredovisningen. Enligt Holloway och Wheeler (2002) kan små detaljer om informanterna som inte har så stor betydelse för studien ändras för att bättre skydda deras identitet. Endast författarna har haft kännedom om informanternas riktiga namn och kunnat sammankoppla dem till de inspelade banden. Inspelade band och anteckningar har förvarats säkert.
Tid och plats för intervjuerna bestämde informanterna vid de intervjuer då författare och informant träffades fysiskt, och vid telefonintervjuerna bestämde informanterna tid, och detta för att de skulle känna sig så bekväma som möjligt inför och under intervjun. Informanterna hade tillgång till en intervjuguide innan intervjun, innehållande de huvudsakliga frågorna rörande det aktuella området, vilket innebar att de kunde förbereda sina svar. Detta ansåg författarna minskade risken för att de berättade sådant de kunde uppleva obehagligt, eller ångra i efterhand att de berättade. Det kunde också medföra att intervjun kunde gå snabbare, och att datainsamlingen kunde bli rikare, eftersom de redan hade funderat på svaren. En risk med studien var att informanterna kunde vara oroliga att bli igenkända genom att de arbetar inom ett specifikt område. Författarna ansåg att denna risk var mindre än vinsten med studien.
Resultat
Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av hälsofrämjande arbete inom primärvården. Resultatet av analysen presenteras i fem kategorier: Arbeta förebyggande är hälsofrämjande i sig, Förhållningssätt vid hälsofrämjande arbete och hur hälsofrämjande
14 arbete tas emot, Hälsofrämjande arbete i samband med det vardagliga arbetet, Specifikt riktat hälsofrämjande arbete och Vinster av hälsofrämjande arbete.
Arbeta förebyggande är hälsofrämjande i sig
Denna kategori avspeglar informanternas erfarenheter av att menar att det arbetsterapeutiska förebyggande arbete de utför är hälsofrämjande i sig. Informanterna beskriver att det beror på hur begreppet hälsofrämjande definierades vad som kan räknas till hälsofrämjande arbete och menar att det mesta av det arbete de utför kan ses som hälsofrämjande. Informanterna beskriver att det var på nittiotalet som det mer börjades tänka förebyggande, vilket är ett begrepp informanterna använder som en synonym till hälsofrämjande. Vilket illustreras med följande citat:
”Vi ska ju arbeta hälsofrämjande och förebyggande, det är det ordet man använder mycket, att man ska jobba förebyggande, så att förebygga ohälsa det är ju hälsofrämjande.”
Informanterna beskriver att de ändå ser på ett annorlunda sätt än tidigare rörande förebyggande arbete, vilket är ett medvetet sätt att tänka kring hälsa och förebyggande hälsa.
Deras erfarenheter är att det kan vara lättare att exempelvis få vissa hjälpmedel utprovade idag på grund utav att detta. De beskriver att de ser att hjälpmedel kan vara förebyggande ur ett hälsofrämjande perspektiv, som kan vara att personer ges möjlighet att förändra sitt aktivitetsmönster på ett positivt sätt. Informanterna beskriver att aktivitet är hälsofrämjande och menar att det är viktigt att personer ges möjlighet att utföra meningsfulla aktiviteter. De har erfarenheter av att hälsofrämjande arbete inte enbart behöver röra sig om livsstilsförändringar hos personer, som kan innebära att personer förändrar sina vanor. Det kan även innebära, exempelvis att personer som varit eller där risk föreligger att de kan bli isolerade av olika anledningar börjar sjunga i kör, besöker olika evenemang eller deltar i en studiecirkel, vilket kan främja psykisk ohälsa.
Förhållningssätt vid hälsofrämjande arbete, och hur hälsofrämjande arbete tas emot
Denna kategori avspeglar informanternas erfarenheter av förhållningssätt rörande arbetsterapeutiskt hälsofrämjande arbete, samt deras erfarenheter av hur personer tar emot hälsofrämjande arbete. Informanternas erfarenheter av förhållningssätt gentemot personer som bestämt sig för exempelvis livsstilsförändringar är, att personer bör stödjas att snarast komma igång med livsstilsförändringar och inte behöva vänta på insatser från hälso- och sjukvården.
15 Informanterna beskriver att det förhållningssätt som används vid exempelvis hälsosamtal för 75-åringar, där samtal kring livsstilen är en del. Samtalen innebär inte att säga vad personen ska göra och inte göra utan ge råd och tips istället eftersom det sedan är upp till personen att själv bestämma vilka förändringar som ska ske. Detta illustreras med följande citat:
”Det beror på hur man lägger fram det själv också, man får verkligen jobba för att få dem att känna att det är deras liv det handlar om, och att det är de som har ansvaret över det, och att det är de som får bestämma hur de vill ha det.”
De erfarenheter informanterna har när det gäller hur det hälsofrämjande arbetet tas emot av personer är olika, som exempelvis vid livsstilsförändringar, är det beroende på personers motivationsnivå, och att viljan till förändring måste komma från dem själva, vilket kan visa sig på hur väl hälsofrämjande arbete tas emot. Andra tips och råd rörande exempelvis risker i hemmiljön informanterna ger vid hälsosamtal är personer i regel positivt inställda till och tas emot väl, vilket kan medföra att personer gör en förändring i hemmet eller att denne får en tankeställare som kan leda till en förändring.
Hälsofrämjande arbete i samband med det vardagliga arbetet
Denna kategori avspeglar informanternas erfarenheter av hälsofrämjande arbete i samband med det vardagliga arbetet. Informanternas erfarenheter gällande hälsofrämjande arbete i det vardagliga arbetet är att genom att tänka vidare på hur olika arbetsterapeutiska interventioner kan ha för betydelse för personer kan de vara hälsofrämjande. Hälsofrämjande arbete i samband med det vardagliga arbetet kan vara samtal kring hur aktivitet påverkar hälsan i samband med exempelvis utprovning av hjälpmedel. Informanterna beskriver vid exempelvis utprovning av utomhusrollator, där inte enbart balans- och gångsvårigheter i utomhusmiljö åtgärdas, utan att personer ges möjlighet att kunna vara mer aktiv i sitt dagliga liv och ha möjligheter att skapa sociala kontakter, och därmed förebygga olika sjukdomar som exempelvis demens, och hjärt-kärl- sjukdomar. Att aktivitetsträna med personer med utomhusrollatorn i samband med en aktivitet som personer behöver och vill kunna göra beskrivs som hälsofrämjande arbete. Detta illustreras med följande citat:
”Att de med hjälp av en utomhusrollator kan komma ut, jag ska rollatorträna med en dam som ska gå och handla mat. Jag ser också att hon får möjlighet att röra på sig, komma ut och bli självständig, jag tycker att främja hälsa genomsyrar hela det här jobbet.”
Miljön beskrivs även ha betydelse för att främja hälsa enligt informanternas erfarenheter. I det hälsofrämjande arbetet i samband med det vardagliga arbetet beskriver informanterna att de
16 exempelvis genom att göra den fysiska miljön i personers hem säkrare och mer tillgänglig genom exempelvis bostadsanpassning kan hälsa främjas. Interventionerna förebygger fall, vilket annars kan leda till skador och med det sjukdom.
Informanterna beskriver att de har erfarenheter av hälsofrämjande arbetet i samband med det vardagliga arbetet av att ge information på olika sätt och inom olika områden. De beskriver att det kan vara exempelvis att informera och stötta anhörigvårdare i hemmen rörande ergonomi och hur förändringar i den fysiska miljön kan underlätta vardagen. De beskriver att de informerar om hur personers sjukdom påverkar denne, vilket även kan hjälpa den närstående att klara vardagen bättre och bli stärkta psykiskt då deras situation kan vara påfrestande och krävande. Genom att utföra detta i ett tidigt stadium av sjukdomen har informanterna erfarenheter av att hälsa främjas dels för personen och dels för närstående, eftersom de närstående kan förbereda sig på olika problem som kan uppkomma och vara beredd på dem eller förebygga dem. Enligt informanternas erfarenheter har aktivitet på olika sätt en central roll i det arbetsterapeutiska arbetet rent generellt och menar därför att de lätt kommer in på hälsa i samband med det vardagliga arbetet. I det hälsofrämjande arbetet i samband med det vardagliga arbetet både på mottagning och i samband med hembesök har informanterna erfarenheter av att de naturligt kommer in på hur personer ser på sin hälsa, vilket kan ge möjligheter till samtal kring hälsa med exempelvis hjälp av öppna frågor och därefter kunna ge tips och råd, om personer vill ha det.
Specifikt riktat hälsofrämjande arbete
Denna kategori avspeglar informanternas erfarenheter av specifikt riktade hälsofrämjande arbetet, som de själva benämner det. De beskriver att det kan vara till exempel gruppverksamhet för exempelvis personer med övervikt. Informanternas erfarenheter av de personer som deltar är att de kan vara på väg att få en sjukdom eller så har de redan blivit diagnostiserade. De beskriver att innehållet vid gruppverksamheter exempelvis för överviktiga kan handla om livsstilsförändringar där personers vanor och roller är i fokus, att de ska hitta balansen mellan aktivitet och vila samt inse vikten av fysisk aktivitet. Detta illustreras med följande citat:
”Jag har ju lite gruppverksamhet, vilket känns mer specifikt hälsofrämjande, dels de här överviktsgrupperna som är i förebyggande syfte också och det känns ju hälsofrämjande.”
17 Annat specifikt riktade hälsofrämjande arbetet informanterna har erfarenheter av är fallprevention. De beskriver det som specifikt riktat hälsofrämjande arbete idag men att fallprevention är något arbetsterapeuter alltid arbetat med. Detta eftersom de har erfarenheter av att de alltid bedömt fallskaderisken, utfört förändringar i den fysiska miljön och informerat om risker i omgivningen samt hur dessa kan förebyggas. Informanterna räknar även hälsosamtal till specifikt riktat hälsofrämjande arbete, vilket erbjuds till personer som fyller 75 år under året där samtal gällande den fysiska och sociala miljön samt personers livsstil bland annat ingår. Informanterna beskriver att de har erfarenheter av FaR, som även det räknas till specifikt riktat hälsofrämjande arbete, och i praktiken innebär det att de ibland skriver ut sådana men beskriver att detta hälsofrämjande arbete skulle kunna utvecklas inom professionen. Deras erfarenheter är att de oftast i dessa recept skriver promenader i kilometer eller tid men informanterna menar att det viktiga är att framhäva det ändamålsenliga i aktiviteten.
Informanternas erfarenheter av hälsofrämjande arbete i samarbete med andra professioner beskrivs även som riktat specifikt hälsofrämjande arbete, vilket innebär att dels vara en i teamet vid team-träffar, och dels vid hembesök tillsammans med sjukgymnast, distriktssjuksköterska och hemtjänst i hälsofrämjande syfte. Informanterna har också erfarenheter av hälsofrämjande arbete riktade till hela samhället och är i samarbete med andra professioner inom primärvården för att informera om frågor rörande hälsa. Detta kan innebära att de i form av öppet hus evenemang erbjuder olika aktiviteter rörande hälsa för att nå ut med budskapet som är att främja hälsa. Informanternas erfarenheter att samarbeta med andra professioner vid det hälsofrämjande arbetet är också vid exempelvis gruppverksamheter där de kan arbeta tillsammans med andra professioner och tar då olika delar. Andra instanser som informanterna har erfarenheter av att samarbeta med är kommunen och räddningstjänsten, via bland annat hälsosamtal för 75-åringar. Detta samarbete visar informanternas erfarenheter på är hälsofrämjande för personer eftersom de olika professionerna har sin expertis och arbetar hälsofrämjande utifrån den.
Vinster av hälsofrämjande arbete
Denna kategori avspeglar informanternas erfarenheter gällande det hälsofrämjande arbetets vinster, vilka beskrivs som ökad kunskap, ökad trygghet, ökad medvetenhet, förbättrat aktivitetsmönster, förbättrad balans mellan vila och aktivitet samt ökad frihet hos personer.
18 Informanterna har erfarenheter gällande att ökad kunskap är en vinst av hälsofrämjande arbete, vilken beskrivs som att det i sin tur kan medföra att personer upplever ökad trygghet rörande personers situation som exempelvis genom hälsosamtal för 75-åringar där samtalet och informationen kan medföra att personer gör förändringar i den fysiska miljön i hemmet, vilket kan ge en tryggare bostad. Informanterna beskriver erfarenheter av hur hälsofrämjande arbete kan förbättra aktivitetsutförandet i olika sammanhang och situationer och beskriver att den ökade kunskapen kan innehålla både praktiska och teoretiska delar, vilket kan hjälpa personer till ett säkrare och mer aktivt liv på egna villkor. Enligt informanternas erfarenheter ger hälsofrämjande arbete vinster i form av en ökad medvetenhet hos personer rörande den egna hälsan. Det beskrivs genom gruppverksamhet och om gruppen är dynamisk, kan personer delge varandra erfarenheter rörande den aktuella problematiken, vilket ses som en vinst av hälsofrämjande arbete, eftersom det kan ge personer ökad medvetenhet rörande hur problematiken kan hanteras. Informanternas erfarenheter visar på om personer inser nyttan med exempelvis det hjälpmedel informanterna provar ut kan personer se de hälsofrämjande vinster det kan medföra, och inte bara se det som ett nederlag. De menar att ett hjälpmedel kan förändra personers aktivitetsnivå på olika sätt som exempelvis en person som får en arbetsstol utprovad kan genom att sitta i rätt höjd och med rätt stöd utföra dagliga aktiviteter självständigt. Detta illustreras med följande citat:
”Att patienten ser nyttan av hjälpmedlet, att ett hjälpmedel i sig inte behöver göra personen mer passiv och att man tänker på varför man provar ut det, varför man gör anpassningen, att det ska leda till att personen ska bli mer aktiv. En anpassad säng kan göra att en person klarar sig i hemmet utan hjälp och gör att denne blir mer självständig och gör ju att denne mår bättre och att få personer att må bättre är ju hälsofrämjande i sig.”
Andra vinster av hälsofrämjande arbete informanterna har erfarenheter av är att aktivitetsnivån förändras och aktivitetsmönstret förbättras hos personer som får specifikt riktat hälsofrämjande arbete i samband med det vardagliga arbetet. Det beskrivs som exempelvis FaR i kombination med utprovning av utomhusrollatorer. Detta beskrivs som att informanterna tillsammans med personer först klargör de ändamålsenliga aktiviteter de ska utföra med hjälp av hjälpmedlet, och för att stödja dessa skrivs FaR ut i samband med utprovningen. De beskriver också att personers aktivitetsmönster kan förbättras exempelvis om de under en vardag eller vecka skriver ner och tydliggör sina aktiviteter, vilket kan göra att personer lättare själva kan se vilka förändringar som kan vara nödvändiga. Informanternas
19 erfarenheter visare att förändringar i personers vanor och rutiner främjar hälsan. Enligt informanternas erfarenheter är balans mellan vila och aktivitet en vinst av hälsofrämjande arbete som exempelvis vid bostadsanpassningar. Där informanterna menar att denna balansgång innebär att personerna får en förbättrad sömn och orkar mer under dagen, vilket ger förbättrad hälsa och ökad livskvalitet. Detta illustreras med följande citat:
”Man kan samtala om det här med vila, med balansen där också, det kan vara att man underlättar för personen att nå till sitt sovrum så att denne får vila, då orkar personen mer under dagen sen.”
Informanterna beskriver även erfarenheter av att ökad frihet är en vinst av hälsofrämjande arbete. Detta beskrivs genom att tillgängligheten förbättras vilken kan vara, exempelvis genom en bostadsanpassning som gör att personer kan förflytta sig mellan rummen i hemmet och ges möjlighet att vara delaktig i de dagliga aktiviteter denne behöver och vill kunna göra, där informanterna menar att både den fysiska och psykiska hälsan främjas. De beskriver även att den ökade friheten genom hjälpmedel och bostadsanpassning innebär att personers delaktighet utanför hemmet blir möjlig och är en hälsofrämjande vinst enligt informanternas erfarenheter. Informanterna beskriver dels att personers psykiska hälsa främjas exempelvis genom den möjlighet till sociala kontakter de ges genom förbättrad tillgänglighet, och dels att personers fysiska hälsa främjas exempelvis genom att deras aktivitetsnivå och aktivitetsmönster förändras.
Sammanfattning av resultatet
Informanternas erfarenheter av hälsofrämjande arbete inom primärvården beskrivs som att arbeta förebyggande är hälsofrämjande i sig, vilket de menar att de alltid har gjort, i form av det förebyggande arbetet som exempelvis fallprevention, men beskriver att idag har de mer medvetna tankar kring hälsa och vad som kan främja hälsa. De har erfarenheter av att aktivitet är hälsofrämjande, och menar att det är viktigt att personer ges möjlighet att utföra meningsfulla aktiviteter. Informanternas erfarenheter av förhållningssättet vid hälsofrämjande arbete beskrivs som att det behövs tidiga insatser och att stödja personer att själva vilja förändra. Informanternas erfarenheter av hur hälsofrämjande arbete tas emot av personer är bland annat beroende på deras motivationsnivå, men även på informanternas förhållningssätt.
Informanternas erfarenheter visar vidare att hälsofrämjande arbete kan implementeras i det vardagliga arbetet genom att samtala kring hälsa på olika sätt i samband med exempelvis utprovning av hjälpmedel. De beskriver också att de har erfarenheter av att hälsofrämjande
20 arbete utförs specifikt riktat inom primärvården i form av bland annat gruppverksamheter och hälsofrämjande program i samarbete med andra professioner. Informanterna beskriver de vinster hälsofrämjande arbete kan ge på olika plan. Det beskrivs som att ökad kunskap gällande den fysiska miljön kan ge ökad trygghet vid exempelvis hälsosamtal. Ytterligare en vinst är ökad medvetenhet, vilket kan visa sig genom att inse nyttan av exempelvis ett hjälpmedel, förbättrat aktivitetsmönster, förbättrad balans mellan vila och aktivitet samt ökad frihet hos personer. Deras erfarenheter visar att en ökad medvetenhet hos personer rörande den egna situationen även är en vinst. De beskriver att ett förbättrat aktivitetsmönster hos personer kan vara en vinst när aktivitetsnivån hos personer förändras. Informanternas erfarenheter visar även att arbetsterapeutiskt hälsofrämjande arbete kan ge förbättrad tillgänglighet, ökad delaktighet och ökad självständighet, vilket sammantaget ger ökad frihet hos personer och främjar hälsan både fysiskt och psykiskt.
Diskussion
Syftet med denna studie var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av hälsofrämjande arbete inom primärvården.
Resultatet av den aktuella studien avspeglar informanternas erfarenheter av hälsofrämjande arbete, där de menar att det är beroende på hur begreppet hälsofrämjande definieras, om det arbete de utför är hälsofrämjande. Informanternas erfarenheter är att det mesta av deras arbete kan ses som hälsofrämjande. De beskriver att begreppet förebyggande används som synonym till hälsofrämjande, och menar att förebyggande arbete är hälsofrämjande i sig. I enlighet med resultatet visar Wilcock (2006) att arbetsterapeuter hade ett intresse av att förebygga redan år 1934 i Canada där de hade en roll i samhället att förebygga hälsa. I enlighet med studien visar WHO:s (1986) definition på begreppet hälsofrämjande att det är en process där personer ges möjlighet att öka kontrollen gällande sin hälsa och förbättra den. Är det en möjlighet att det förebyggande arbetet också kan ses som en process, som innebär att personer är delaktiga i sin hälsa? Resultatet väcker frågor gällande om arbetsterapeuter måste vara tydligare med resultat rörande sitt hälsofrämjande arbete?
Resultatet återger erfarenheter rörande att aktivitet är hälsofrämjande, och att hälsofrämjande arbete inte enbart behöver innebära att stödja personer att göra livsstilsförändringar utan kan vara att fokusera på vad personer upplever meningsfullt och intressant. Liknande resultat
21 återfinns i en studie av Pereira och Stagnitti (2008) vilken visar på en förståelse rörande nöjens inverkan på hälsan hos äldre friska personer. Den visar att arbetsterapeuter effektivt kan använda nöjen i interventioner rörande att bevara hälsosamma livsstilar, och arbetsterapeuter inom primärvården kan tillämpa detta vid olika strategier i vardagen för att främja hälsa. Arbetsterapeuters unika bidrag till hälsa är enligt AOTA (2008) att genom olika metoder identifiera vad som engagerar personer i meningsfulla aktiviteter. I arbetsterapeutisk teori enligt Kielhofner (2008) är personers identitet en kombination av olika delar, däribland personers intressen och vad denne ser som meningsfullt att göra, och i denna kombination som utgör personers identitet ingår bland annat deras motivation. Är det en möjlighet att resultatet i studien kan visa på att genom att identifiera vad som intresserar personer kan personers motivation till förändring hittas, och på så sätt främja hälsa? Är det en möjlighet att studiens resultat visar på att genom de meningsfulla aktiviteter personer själva väljer att utföra kan innebära att personers kontroll ökar gällande den egna hälsan? Resultatet styrker den teori arbetsterapi bygger på, vilken innebär att personer är beroende av aktivitet i någon form för att må bra och uppleva hälsa (Kielhofner, 2008).
Studiens resultat påvisar att hälsofrämjande arbete i det vardagliga arbetet innebär, att tänka vidare på hur olika vardagliga interventioner kan användas i hälsofrämjande syfte, och inte enbart i syfte att exempelvis det praktiska i personers dagliga liv ska lösas. Resultatet visar att hälsofrämjande i det vardagliga arbetet dels kan vara utprovning av hjälpmedel, eftersom exempelvis en utomhusrollator kan vara en förutsättning för en person att utan risk klara av att gå utomhus, och dels vara att ge information på olika sätt inom olika områden men också genom att göra miljön säkrare och tillgänglig för personen. Resultatet styrker det AOTA (2008) beskriver att ofta är fokus för hälsofrämjande arbete dagliga aktiviteter och undervisning rörande egen vård samt att förändra miljön. I arbetsterapeutisk teori enligt Kielhofner (2008) är aktivitetsutförandet beroende på personers kapacitet, aktivitetens krav samt miljöns utformning. Kan resultatet visa på att arbetsterapeuter har möjlighet att arbeta hälsofrämjande via det vardagliga arbetet?
Det framkommer i resultatet att informanterna har erfarenheter av FaR, och menar att den ingår i det specifikt riktade hälsofrämjande arbetet. De beskriver att det är av betydelse att framhäva varför personer bör öka sin aktivitetsnivå, och inte bara skriva exempelvis
22 promenader si och så länge utan motivera varför. Deras erfarenheter av interventionen är att den ibland skrivs ut i samband med hjälpmedelsutprovning som exempelvis utomhusrollatorer, vilket är något som de menar skulle kunna göras oftare. Informanterna menar att med stöd av FaR kan det klargöras för personer vad det ändamålsenliga syftet med hjälpmedelsutprovningen är och FaR kan stödja personer att uppnå de mål som är satta.
Informanternas erfarenheter av det hälsofrämjande syftet med FaR i kombination med hjälpmedelsutprovning är att öka personers aktivitetsnivå i deras dagliga liv och att i samband med det utföra en ändamålsenlig aktivitet. Resultatet av den aktuella studien styrker tidigare forskning (Reynolds, 2001) som visar att arbetsterapeuter är lämpade att bedöma om behov finns att personer bör öka sin aktivitetsnivå för att främja både den fysiska och psykiska hälsan. Den visar också att personer behöver både få information om nyttan rörande ökad aktivitetsnivå och klientcentrerade samtal rörande hur de själva ser på sin hälsa där syftet är att ta fram personers egenmakt och om aktivitetsnivån ökar kan hälsa och livskvalitet uppnås.
Resultatet beskriver en möjlighet att kombinera FaR med andra arbetsterapeutiska interventioner som exempelvis kompensatoriska ansatser där hjälpmedel är ett sätt, vilket motsäger (Reynolds, 2001) studie där endast FaR i kombination med samtal beskrivs som en möjlighet och inte i kombination med hjälpmedel. I arbetsterapeutisk teori (Kielhofner, 2008) influerar personers vanor aktivitetsutförandet eftersom personers olika aktivitetsformer de utför är en del av deras dagliga aktiviteter. Enligt AOTA (2008) är aktivitetsmönster personens vanor, rutiner och roller, vilka är anpassade till personens dagliga aktiviteter.
Frågeställningar väcks rörande om det är en möjlighet att arbetsterapeuter inom primärvården inte skriver ut FaR så ofta på grund av att den framförallt ses som en enskild intervention?
Kan det innebära att de inte ser hur de kan använda FaR som en arbetsterapeutisk intervention där målen kan vara ändamålsenliga, och att FaR kan stödja personer med att den ändamålsenliga aktiviteten blir av, och blir en rutin eller vana, som kan göra att personer kan behålla eller återupprätta sina roller, vilket i sin tur kan innebära ett förbättrat aktivitetsmönster?
Resultatet avspeglar att informanterna har erfarenheter av att arbetsterapeutiskt hälsofrämjande arbete utförs till viss del i samarbete med andra professioner inom primärvården. I resultatet framkommer att primärvården nyligen har börjat arbeta hälsofrämjande utifrån personers levnadsvanor. I enlighet med resultatet i den aktuella studien
23 visar studien av Spalding (1996) att arbetsterapeuter har en viktig roll i det hälsofrämjande arbetet i samarbete med andra professioner, genom deras färdigheter och yrkets filosofi.
Arbetsterapeuter kan ge personer egenmakt att ta kontroll över sin hälsa, vilket är i enlighet med WHO:s (1986) definition av hälsofrämjande som är att personer ges möjlighet till att öka kontrollen över sin hälsa.
I resultatet framkommer att det hälsofrämjande arbetet kan ge olika vinster för personer. De menar att vid exempelvis gruppverksamhet, och om gruppen är dynamisk kan personer delge varandra erfarenheter, vilket kan hjälpa dem med den aktuella problematiken. Resultatet av den aktuella studien styrker Cole (2005) att livsstilsförändringar och anpassningar lättare kan utföras via gruppverksamhet där personer kan dela med sig av sina erfarenheter till varandra. I enlighet med resultatet av den aktuella studien visar Nilsson och Nygård (2003) studie att gruppaktivitet ger vinster för äldre personer som skrivs ut från sjukhus till hemmet. Dessa vinster är att de genom att prova på olika aktiviteter i grupp kan bli medvetna om sina möjligheter och begränsningar i aktivitet. Genom att diskutera i grupp ges erfarenheter av hur andra äldre personer klarar av olika typer av problematik, vilket påverkar anpassningen till hemmet positivt. Arbetsterapeutisk teori visar enligt Kielhofner (2008) att vad personer gör, känner och tänker påverkar förändringsprocessen. Förändringsprocessen innebär att anpassa uppgifter och miljön samt metod att utföra uppgifter för att främja oberoende i aktivitetsutförande samt att anpassa redskap och använda hjälpmedel för att kompensera för nedsatt förmåga. Tankar väcks att gruppverksamhet gällande flertalet grupper i samhället kan ge hälsofrämjande vinster, eftersom det underlättar anpassningsprocessen för personer, och gör att de kan hantera sin nya situation på ett bättre sätt, vilket kan påverka tron på den egna förmågan och upplevelsen av den egna hälsan blir bättre.
Resultatet återger informanternas erfarenheter av att genom den information de ger personer vid exempelvis hälsosamtal kan de ge bland annat ökad kunskap och med det en ökad trygghet i hemmet samt en ökad medvetenhet rörande risker och hur dessa kan förebyggas.
Tidigare studier visar enligt Mountain, Mozley, Craig och Ball (2008) på liknande resultat där hälsoprogram för äldre rörande livsstilsfrågor som var ledda av arbetsterapeuter och de hälsofrämjande interventionerna var aktivitetsbaserade ökade tron på den egna förmågan.
Arbetsterapeutisk teori visar (Kielhofner, 2008) att förmågan att utföra saker är beroende av
24 underliggande objektiva komponenter som exempelvis hur den fysiska och sociala miljön ser ut, och personers kapacitet, men också subjektiva erfarenheter hos personer av hur aktiviteten tidigare har gått att utföra. Teorin visar också på att miljön antingen kan vara stödjande eller hämmande för personer. Kan det vara så att hälsosamtal som ingår i det arbetsterapeutiskt hälsofrämjande arbetet kan främja hälsa dels på det psykiska planet genom den upplevda ökade tryggheten i hemmet, och dels på det fysiska planet genom den ökade medvetenheten gällande risker i hemmet, vilket kan medföra att personer inte faller i lika stor utsträckning i hemmet?
Resultatet påvisar att informanterna har erfarenheter av att utprovning av hjälpmedel kan vara en del i det hälsofrämjande arbetet, och kan göra personer mer aktiva både psykiskt och fysiskt. Personer ges möjlighet att kunna förflytta sig självständigt till olika ställen och därmed ha möjlighet att skapa eller upprätthålla sociala kontakter. Personers fysiska aktivitet ökar genom att de kan utföra sina dagliga aktiviteter mer självständigt än tidigare. Resultatet styrker May och Rugg (2010) studie rörande att elrullstolar för inomhus- och utomhus bruk som intervention kan förbättra aktivitetsutförande och öka livskvalitet. Informanterna menar att bostadsanpassning i kombination med samtal kring balans i rörande vardagsaktiviteter kan ge hälsofrämjande vinster genom den ökade tillgängligheten i hemmet som förändrar aktivitetsnivån och aktivitetsmönstret hos personer, vilket ger en ökad livskvalitet. Detta i enlighet med Gitlin et al. (2006) studie som visar att interventioner i miljön och riktade strategier rörande personers beteende och funktioner ger förbättrad livskvalitet hos äldre personer med fysiska funktionsnedsättningar. Resultatet styrker tidigare forskning (Kielhofner, 2008) som visar på att för att en person ska uppleva välbefinnande är engagemang i olika aktiviteter av betydelse, vilket kan uppnås genom att göra personer delaktiga i aktiviteter. Delaktighet i aktivitet influeras av utförandekapacitet, viljan, vänjandet och omgivningsförhållanden . Aktivitetsbalans är bland annat av betydelse för upplevelsen av engagemang i dagliga aktivitetsmönster, vilket påverkar personers uppfattning av sin hälsa (Bejerholm och Eklund, 2006; Håkansson, Lissner, Björkelund och Sonn, 2009). Enligt Kielhofner (2008) är arbetsterapeuters roll i den terapeutiska relationen att stödja personen, och genom det möjliggöra för denne att göra det som krävs för en förändring. En tanke som väckts är att praktiska lösningar som utförs i personers liv dels underlättar förflyttningar rent praktiskt, och dels kan ge hälsofrämjande vinster i form av förbättrad balans mellan olika
25 dagliga aktiviteter, där möjlighet ges att vara mer fysiskt aktiv genom självständiga förflyttningar och främja psykisk hälsa genom ökad tillgänglighet och därmed ökad delaktighet som kan förebygga isolering som kan ge psykisk ohälsa.
Konklusion
Avslutningsvis kan sägas att resultatet av studien kan bidra som ett stöd för arbetsterapeuters hälsofrämjande arbete i samband med det vardagliga arbetet. Resultatet avspeglar erfarenheter av att det förebyggande arbete informanterna alltid utfört inom primärvården är hälsofrämjande, och de menar att aktivitet är hälsofrämjande. I arbetsterapeutisk teori är personer beroende av aktivitet i någon form för att må bra och uppleva hälsa (Kielhofner, 2008; Moyers, 2005). Författarna anser att eftersom arbetsterapeuter har fokus på aktivitet i sitt arbete är hälsa, och det hälsofrämjande arbetet nära hela tiden och skulle kunna vara en naturlig del i deras vardagliga arbete. Eftersom informanterna implementerar specifikt riktat hälsofrämjande arbete i samband med det vardagliga arbetet via bland annat samtal kring hälsa, kan det vardagliga arbetet också ses som hälsofrämjande arbete i sig, eftersom vinsterna främjar hälsa. Det som framkommit är att praktiska lösningar som utförs av informanterna i det vardagliga arbetet i personers liv, dels kan underlätta förflyttningar rent praktiskt, och dels kan ge hälsofrämjande vinster i form av förbättrad balans mellan olika dagliga aktiviteter. Det beskrivs som att möjlighet ges att vara mer fysiskt aktiv genom självständiga förflyttningar, och främjar psykisk hälsa genom ökad tillgänglighet, och därmed ökad delaktighet, som kan förebygga isolering, vilket annars kan ge psykisk ohälsa.
Författarna anser detta är implikationer för att arbetsterapeuter inom primärvården bör vara tydligare med resultat gällande sitt förebyggande arbete samt resultat av hälsofrämjande arbete i samband med det vardagliga arbetet, eftersom de hälsofrämjande vinsterna med interventionerna annars inte kommer fram. Detta kan i slutändan generera i ökade ekonomiska resurser inom primärvårdens arbetsterapi, eftersom det tydliggör arbetsterapeuternas hälsofrämjande bidrag, och framhäver personers behov av aktivitet för att uppleva hälsa oberoende på eventuell funktionsnedsättning. Ett intressant perspektiv kan vara att närmare studera ekonomiska vinster av arbetsterapeutiskt hälsofrämjande arbete.
26
Metoddiskussion
Författarna valde att arbeta utifrån fyra kvalitetskriterier med begreppen pålitlighet,
tillämplighet, noggrannhet och överförbarhet för att diskutera studiens trovärdighet (Holloway
& Wheeler, 2002).
Utifrån syftet som var att beskriva arbetsterapeuters erfarenheter av hälsofrämjande arbete inom primärvården valdes en kvalitativ studie. Enligt Holloway och Wheeler (2002) är detta en lämplig metod när det gäller att beskriva personers erfarenheter. Författarna anser att det analyserade datamaterialet var relevant då de intervjuade arbetsterapeuterna hade erfarenheter av att arbeta hälsofrämjande inom primärvården, att datamaterialet blev relativt omfattande med åtta intervjuer som svarade mot syftet samt att de utfördes på sju olika vårdcentraler, vilket kan ha stärkt pålitligheten. Det som även kan ha stärkt pålitligheten i studien var att författarna valde ett snöbollsurval som enligt Streeton, Cooke och Campell, (2004) utförs för att komma i kontakt med informanter inom ett speciellt område. Författarna startade snöbollsurvalet med fyra arbetsterapeuter inom primärvården som de hade kännedom arbetade inom området. Författarna anser att informanternas erfarenheter av specifikt hälsofrämjande arbete blivit mindre och resultatet tunnare om snöbollsurvalet inte utförts, samt att kriterier för att vara med i studien inte upprättats, eftersom författarnas egna erfarenheter utifrån den verksamhetsförlagda utbildningen visade att hälsofrämjande arbete inom primärvården kunde se olika ut och vara mer eller mindre omfattande. För att samla in liknande data användes en intervjuguide, vilket kan ha stärkt pålitligheten. Den skickades i förväg till informanterna för att de skulle ges möjlighet att förbereda sina svar, vilket kan ha gjort att datamaterialet blivit rikare. Vidare vid intervjusituation utfördes både intervju via telefon och fysisk träff med informanterna. De fysiska intervjuerna kunde också ge information via informanternas kroppsspråk, som att se om de var på väg att säga något mer eller om författarna råkade avbryta dem. Telefonintervjuerna kunde inte ge information via kroppsspråket men, enligt Holloway och Wheeler (2002) kan informanten i större utsträckning skydda sin identitet då, eftersom den inte syns. Tid och plats för intervjun fick informanterna bestämma rörande de fysiska intervjuerna, och tid vid telefonintervju, vilket kan ha bidragit till att informanterna kände sig bekvämare vid intervjusituationen. Ingen av intervjuerna utfördes av båda författarna samtidigt, vilket kan ha gjort att antalet följdfrågor blev färre, och eftersom författarna inte har så stor vana att intervjua kan det ha medfört att följdfrågor missats, vilket kan ha påverkat pålitligheten negativt. Det som däremot kan ha
