GRS132
Handledare: Susanne Schneider 15 hp
Examinator: Margareta Petersson
G2 G3 Avancerad nivå
2011-06-07 G3 Litteraturvetenskap
”Jag kan inte leva utan min själ”
– en jämförelse mellan Svindlande höjders Catherine och Heathcliff och Twilight-seriens Bella och Edward
Victoria Hagberg
Sammanfattning
Denna uppsats redogör för en analys med syfte att jämföra och hitta likheter mellan fyra litterära karaktärer: Catherine och Heathcliff i Emily Brontës Svindlande höjder, och Bella och Edward i Stephenie Meyers Twilight-serie. Jämförelsen är gjord mellan både de två kvinnliga karaktärerna, de två manliga karaktärerna samt deras respektive inbördes relation och flera olika perspektiv har använts. Resultatet visar att det finns flera betydande likheter mellan de två verkens karaktärer och deras relationer.
Nyckelord
Svindlande höjder, Twilight, Catherine Earnshaw, Heathcliff, Bella Swan, Edward Cullen
Engelsk titel
I cannot live without my soul – a comparison between Catherine and Heathcliff of Wuthering Heights and Bella and Edward of Twilight.
Citatet på framsidan kommer från Svindlande höjder (Brontë 1988:182)
Innehållsförteckning
1 Inledning ...……….……… 4
1.1 Syfte……… 5
2 Bakgrund ……… 5
2.1 Tidigare forskning ……….. 5
2.2 Vad är en klassiker ………. 7
3 Teori ………... 8
4 Metod och material ……….. 10
4.1 Vald metod ………... 11
4.2 Metodkritik ……….. 11
4.3 Material ……… 12
4.3.1 Svindlande höjder ………... 12
4.3.2 Twilight-serien ……….. 13
5 Resultat………….. ………... 15
5.1 Likheter mellan Bella och Catherine ………... 15
5.1.1 Utseende och personlighet ……… 15
5.1.2 Familj ………... 16
5.1.3 Jag älskar honom, men kan inte leva utan dig ………. 16
5.1.4 Sexualitet ……….. 17
5.1.5 Borderline ………. 18
5.2 Likheter mellan Edward och Heathcliff ……….. 23
5.2.1 Utseende ………... 23
5.2.2 The Byronic Hero ………. 24
5.2.3 Kontrollbehov ……….. 25
5.2.4 Ge upp eller stanna kvar och kämpa ……… 26
5.3 Likheter i relationen mellan Edward och Bella, och Heathcliff och Catherine ….. 27
5.3.1 Himlastormande kärlek ……… 27
5.3.2 Klass- och etnicitetsperspektiv ………. 28
5.3.3 Den fruktade förlusten ……….. 29
5.3.4 Utan dig vill jag dö……… 30
6 Slutdiskussion ………..… 31
7 Fortsatt forskning ………. 32
Litteraturförteckning ………...… 34
4
1 Inledning
”Jag [Bella] bläddrade i boken och hittade snabbt sidan jag sökte. Den var vikt i ena hörnet.
’Cathy är ett monster, men hon har rätt om en del saker’ muttrade jag. Jag läste raderna med låg röst, nästan för mig själv. ’Om allt annat förgicks och han återstod, skulle jag ändå fortsätta finnas, och om allt annat återstod och han gick förlorad, skulle universum bli mig en övermäktig främling.’ Jag nickade för mig själv. ’Jag förstår precis vad hon menar. Och jag vet vem jag inte kan leva utan’” (Meyer 2008:511).
Citatet ovan kommer från boken Ljudet av ditt hjärta av Stephenie Meyer och citatet i citatet kommer från Svindlande höjder av Emily Brontë. Både Svindlande höjder och Twilight-serien är välkända, älskade böcker, om än från helt skilda genrer och epoker. Svindlande höjder, som först kom ut 1847, är en allmänt erkänd klassiker, ett av de ”stora” verken och den används som kurslitteratur på såväl Linnéuniversitetet som Uppsala och Stockholms universitet.
Böckerna i Twilight-serien köps och älskas av både tonåringar och dess mödrar världen över och har givit upphov till både framgångsrika filmer, och utvecklad fan-fiction på nätet.
Att läsa en bok med flera direkta referenser och citat från en annan bok väcker ofrånkomligen en viss nyfikenhet. Vad vill författaren att vi som läsare ska se och förstå?
Författaren Stephenie Meyer låter i Twilight-serien sina karaktärer Bella och Edward nämna och referera till såväl boken Svindlande höjder som dess huvudpersoner Catherine och Heathcliff på flera olika ställen. Säkerligen har de referat och citat Meyer använder sig av en större betydelse än att bara vara utfyllnad. De vill förmodligen peka på samband och/eller förstärka något som finns i hennes text. För att se vilka samband som kan tänkas finnas, har jag valt att göra en studie i avsikt att undersöka och jämföra dessa fyra litterära karaktärer och deras inbördes relationer.
Bo Pettersson resonerar i sin artikel ”Om klassiker, nutida och framtida” (1998) om hur läsandet av klassiker ger ökad förståelse för samtida litteratur:
Klassiker är en viktig del av vårt kulturarv och de bör inte bara förvaras: då lever de ett skenliv. De är skimrande skatter som framtida generationer ska kunna öppna med förundran i blicken – för att bättre förstå sina förfäder, sig själva och sin samtida litteratur (Pettersson 1998:9).
Genom att läsa ett litterärt verk, exempelvis Twilight-serien och sätta det i relation till en klassiker, till exempel Svindlande höjder kan läsningen alltså få ett vidgat perspektiv. En historia som vi tycker om men som till en början kanske ter sig en smula platt kan plötsligt få
5 fler och djupare dimensioner, bli mer mångfacetterad om vi sätter den i relation till en annan berättelse. Detta kan liknas vid att klassikern fungerar som en litterär ficklampa som riktas mot en bok, ju fler ficklampor man hittar och använder, desto mer ljus på texten och därmed blir det lättare att läsa och förstå.
1.1 Syfte
Syftet med denna studie är att jämföra huvudkaraktärerna Catherine och Heathcliff i Svindlande höjder av Emily Brontë, med Bella och Edward i Twilight-serien av Stephenie Meyer, avseende utseende, karaktärsdrag och inbördes relationer.
Eftersom undersökningen består av en jämförelse mellan två bokverk, varav det ena anses vara en klassiker kommer uppsatsen, för att rättfärdiga den definitionen, också att redogöra för några uppfattningar om vad som karakteriserar en klassiker.
2 Bakgrund
Detta avsnitt kommer att redogöra för viss tidigare forskning vad avser karaktärsanalys av de fyra karaktärerna som jämförs. För att göra det hela mer läsvänligt presenteras den tidigare forskningen i den ordning den sedan används i resultat-avsnittet. Vidare kommer några uppfattningar om begreppet klassiker att presenteras.
2.1 Tidigare forskning
Nicole Plyler Fisk menar i sin artikel ”A wild wick slip she was: The Passionate Female in Wuthering Heights and The Memoirs of Emma Courtney” (Plyler Fisk 2006) att Brontës Svindlande höjder kan ses som en kritik mot de sociala hinder som hindrade kvinnor från att ge uttryck för sin passion, åtrå och sexualitet. ”As Catherine matures, she challenges social conventions by openly revealing sexual passion, much to the horror of every character, except Heathcliff” (Plyler Fisk 2006:136). Enligt Plyler Fisk resonerar Brontë i Svindlande höjder om det är möjligt för en intellektuellt och sexuellt passionerad kvinna att bli accepterad i samhället.
I sin artikel ”In the Twilight Zone: Everlasting Romance and the Borderline Personality” (Kelley 2009) försöker Erin L Kelley genom olika exempel leda i bevis att Bella i sina handlingar och i sin relation till Edward uppvisar en borderline-störning. Kelley studerar Bellas beteende i relation till vänner, familj och inte minst till Edward ur ett
6 borderline- perspektiv och anser det bevisat att Bella ”possesses a degree of mental instability” (Kelley 2009:74).
Daniela Garofalo resonerar i sin artikel ”Impossible Love and Commodity Culture in Emily Brontë’s Wuthering Heights” (Garofalo 2008), bland annat om Heathcliffs samlande av saker som hör eller har hört ihop med Catherine, och vidare om hur detta samlande kan stå som en symbol för hans önskan om att få återförenas med henne, samtidigt som samlandet är en plågsam påminnelse om vad han förlorat:
Heathcliff is a collector. Although he imagines that Catherine is lost to him, he finds that she can, nonetheless, be partially attained through collection. […] If the desire to collect is inspired in part by a desire for completing, for attaining the whole set, Heathcliff’s collection reminds him at every step that it is a collection that memorializes loss and the impossibility of possession (Garofalo 2008:824).
Heathcliff försöker med hjälp av ägodelar och egendomar att kontrollera sina känslor såväl för Catherine som för förlusten av henne.
Vidare resonerar Garofalo om hur Svindlande höjder på sätt och vis handlar om att envist hålla fast vid det omöjliga (Garofalo 2008:837). Catherine och Heathcliff vägrar ge upp sin kärlek trots att de aldrig får varandra, inte ens när Catherine är död överger Heathcliff hoppet om att få återförenas med henne.
I artikeln “Taking a bite out of love: The myth och Romantic Love in the Twilight Series” (Clasen 2010) analyserar Tricia Clasen de olika kärleksmyter hon anser finns i Twilight-serien. Clasen presenterar fyra myter: ”kärlek vid första ögonblicket”, ”evig kärlek”,
”kärleksrelationen än den viktigaste relationen” samt ”sann kärlek läser tankar”. I artikeln redogör Clasen för flera exempel på hur de här myterna manifesteras i Twilight-serien.
Natalie Wilson menar i sin artikel ”Civilized Vampires Versus Savage Warewolfs”
(Wilson 2010) att Twilight-serien förstärker de stereotyper som finns vad avser etnicitet.
Wilson diskuterar hur Meyer genom sitt sätt att beskriva inte bara karaktärerna och deras utseenden utan också deras bostäder förmedlar en normativ bild av vita som överlägsna till exempel ursprungsbefolkningar.
I artikeln ”’This shattered prison’: confinement, control and gender in Wuthering Heights” (Crouse 2008) diskuterar Jamie S. Crouse om hur Brontë i sin roman illustrerar fångenskap, såväl faktisk som mental och hur de olika karaktärerna använder sig av isolering och inspärrning för att kontrollera sig själva och varandra. Crouse resonerar vidare om hur de olika karaktärerna använder sig av olika metoder för att skaffa sig kontroll utifrån sina givna
7 könsroller. I artikeln visar Crouse hur Catherines försöker skaffa kontroll genom att stänga in sig själv medan Heathcliffs sätt att skaffa kontroll snarare handlar om att stänga in andra.
Crouse argumenterar för att skillnaden i metod handlar om traditionella könsroller.
Petra Gyllenhammar har i uppsatsen ”The Twilight Saga- i samspel med Romeo and Juliet och Wuthering Heights” (Gyllenhammar 2010) skrivit om hur Stephenie Meyer i sina böcker har använt intertextuella referenser från Svindlande höjder och Romeo och Julia.
Gyllenhammar hävdar att Meyer genom att använda sig av allusioner till två litterära klassiker, ger sina böcker möjligheten att betraktas som mer litterära än bara ”vanliga”
ungdomsböcker (Gyllenhammar 2010:22). Hon antar också att relationen till, och jämförelsen med just Svindlande höjder och dess mörka, av besatthet präglade kärlekshistoria, ska hjälpa läsaren att bättre förstå av vilken natur Bellas och Edwards kärlek är (Gyllenhammar 2010:23).
I sin bok The Madwoman in the Attic (Gilbert & Gubar 2000) resonerar Sandra M.
Gilbert och Sandra Gubar djupgående om de symboler för himmel och helvete de anser sig finna i Svindlande höjder. De båda författarna hävdar att romanen kan sägas beskriva ett fall från helvetet till himlen: ”This fall, says Brontë, is not a fall into hell. It is a fall from ’hell’
into ’heaven’” (Gilbert & Gubar 2000:255). För Heathcliff exempelvis, innebär inte döden att hamna i helvetet utan att gå från det han upplevt som helvetet på jorden, till vad han tror blir himlen eftersom han i döden tror sig få förenas med Catherine.
Av de texter som nämnts ovan är det bara Gyllenhammars text som explicit kopplar samman de två verken Svindlande Höjder och Twilight-serien. Ändå visar den tidigare forskningen som redovisas här att det finns tydliga kopplingar mellan de två verken genom att de olika aspekter som tas upp i de texter som använts går att applicera på båda verken. Det perspektiv som används för att diskutera Svindlande Höjder i en text är applicerbart även på Twilight-serien och vice versa. För den här undersökningen har det varit värdefullt att få flera sinsemellan väldigt olika ingångar till de båda verken. Att studera Svindlande Höjder utifrån ett borderline-perspektiv till exempel, hade inte varit självklart utan Erin Kelleys text om Bella och hennes olika relationer.
2.2 Vad är en klassiker?
En av utgångspunkterna för studiens jämförelse mellan Svindlande höjder och Twilight-serien är att Svindlande höjder anses vara en klassiker. Alltså känns frågan om vad som definierar klassiker relevant.
8 Ordet klassiker kommer från latinets classicus men syftade i det antika Rom inte på litterära verk utan på personer; människor tillhörande de övre klasserna. Senare kom betydelsen att förskjutas så att ordet klassiker snarare refererade till det man sysslade med i klasserna, dvs. skolorna. Den litteratur man diskuterade och arbetade med vid skolor och universitet blev så småningom en slags kanon: klassiker (Jonsson 1995).
Många författare och litteraturvetare har resonerat om vilka faktorer som karakteriserar en klassiker.
So we arrive at a certain paradox. The classic defines itself by surviving. Therefore the interrogation of the classic, no matter how hostile, is part of the history of the classic, inevitable, and even to be welcomed. For as long as the classic needs to be protected from attack, it can never prove itself classic (Coetzee 1996:72).
Redan Horatius lär enligt Coetzee ha sagt att ”if a work is still around a hundred years after it was written, it must be a classic” (Coetzee 1996:72). Flera författare använder sig av ord som mognad, måttfullhet, originalitet och kraft när de försöker definiera vad som kännetecknar en klassiker (Holm 1988, Pettersson 1988, Jonsson 1995, Coetzee 1996, Mukherjee 2010). De påpekar också att även om klassikernas val av ämnen ofta är desamma:
utanförskap, kärlek, religion, etnicitet- och klassfrågor, så krävs det för att uppnå klassikerstatus något nytt, något nydanande och gränsöverskridande: ett nytt perspektiv.
Författarna ovan menar vidare att ett verk som fortfarande blir läst, diskuterat, analyserat; som ännu efter många år har en tematik som är aktuell, bör hänföras till kategorin klassiker. Tidens tand blir det som definierar begreppet. En klassiker är evig, allmängiltig över tid och det tycks som om de flesta av de ovan nämnda litteraturvetarna är överens med Horatius om att det måste ha gått en viss tid för att man ska kunna avgöra om ett verk är en klassiker eller inte. De flesta är dock inte lika precisa som förordningen från 1978 om statligt litteraturstöd:
Med klassisk litteratur jämställs vid tillämpningen av denna förordning verk som är att hänföra till allmänt erkänd 1900-talslitteratur om minst 20 år har förflutit sedan verket första gången utgavs (Jonsson 1995:29).
9 Bo Pettersson menar i sin artikel ”Om klassiker, nutida och framtida” (Pettersson 1998:5) att det finns en litteraturvetenskaplig tradition som säger att ca 50 år är vad som krävs för att sålla ut de verk som kan anses vara klassiker.
3 Teori
Anders Olsson diskuterar i sin artikel ”Intertextualitet, komparation och reception” (Olsson 2002) hur man kan studera inte bara olika texters förhållningssätt till varandra, utan också författares relationer till andra författare och deras verk:
Sedan antiken har all vetenskap använt sig av komparativa grepp. […] Jämförelsen är en nödvändig operation i all klassifikation och begreppsbildning, och man kan […] på goda grunder hävda att all litterär karakterisering rymmer ett komparativt moment (Olsson 2002:53).
Olsson redogör för två typer av intertextuell komparation: illustrativ och genetisk komparation. Med illustrativ komparation menas detaljstudiet av två eller flera verks relation där man letar detaljer att jämföra. Genetisk komparation innebär att man försöker hitta orsakssamband mellan olika texter och likt en kriminaltekniker, försöker ”binda” en författare till en annan eller till ett annat verk.
Olsson tar vidare upp ett angreppssätt som handlar om att undersöka explicita samband mellan texter. Det explicita sambandet ses där författaren på olika sätt öppet ger referenser till andra verk eller författare. Meyer gör det till exempel i Twilight-serien där hon låter både Bella och Edward läsa ur Svindlande höjder och dessutom citera både Heathcliff och Catherine på flera ställen.
Claes-Göran Holmberg och Anders Ohlsson diskuterar i Epikanalys – En introduktion begreppet intertextualitet. De menar att en text lättare förstås om man sätter den i ljuset av intertexter, texter som på olika sätt står i relation till den text man vill tolka. Vidare resonerar de om att intertexter kan vara av flera olika slag. De kan till exempel vara rena citat eller allusioner och dessa fungerar som ett slags ”inbjudan från författaren” (Holmberg & Ohlsson 1999:46). Man kan använda begreppet intertextualitet för att beskriva alla typer av relationer mellan texter. Intertexterna ger den analyserade texten ett ökat djup, och hjälper författaren att vidga läsarens förståelse och upplevelse av det lästa.
Holmberg och Ohlsson diskuterar också begreppet karakterisering. De menar att läsare kan hitta ledtrådar till litterära karaktärers personlighet överallt i ett litterärt verk:
10 En god utgångspunkt i sammanhanget är att alla element i texten kan bidra till vår förståelse och beskrivning av en karaktär, av dess inre som är det som står i centrum för vårt intresse. Det gäller att vara uppmärksam på mängden av möjliga karaktärsindikatorer och med utgångspunkt från dessa dra slutsatser om den aktuella karaktärens egenskaper (Holmberg Ohlsson 1999:62).
De två författarna ger exempel på olika element som kan ge läsaren ledtrådar till karaktärens personlighet: vad som sägs, vad karaktären gör, hur karaktären ser ut och var denne befinner sig.
Lars-Åke Skalin redogör i Karaktär och perspektiv – Att tolka litterära gestalter i det mimetiska språkbruket (1991) för ett antal olika modeller för hur läsare bygger upp tolkningar av litterära karaktärer. En av de modeller som nämns är ackumulationsmodellen som Skalin är starkt kritisk emot. Den beskrivs som att läsaren under läsningens gång samlar på sig en mängd information om karaktärerna från olika håll och av olika slag. Denna information samlas sedan ihop, ackumuleras, och leder till läsarens tolkning av karaktären. I Svindlande höjder får läsaren exempelvis bilda sig sin egen uppfattning om Heathcliff genom att sätta ihop bland annat Lockwoods och Nelly Deans berättelser om hans beteende med vad som berättas om hans utseende och klädsel, istället för att en allvetande berättare talar om för läsaren hurdan Heathcliff är.
Skalin använder sig av begreppet belysning när han resonerar om tolkningsmodeller.
Belysning innebär att läsaren inte alltid kan lita på att författaren säger allt, en del av det som ligger till grund för tolkningen måste läsaren dra slutsatser om själv. Att Heathcliff till exempel, förmodligen skaffat sig någon typ av förmögenhet och på något sätt utbildat sig under de år han är borta från Wuthering Heights sägs inte uttryckligen utan är något läsaren måste komma fram till själv.
Maria Nikolajeva resonerar i boken Barnbokens byggklossar om hur litterära karaktärer kan studeras. Hon använder sig av begreppen mimetisk och semiotisk syn på karaktärer:
Den mimetiska synen betraktar karaktärer som mänskliga individer, den semiotiska synen betraktar dem som textenheter med vissa textuella funktioner. En litteraturvetares uppgift i studien av litterära karaktärer kan således variera mellan att tolka dem (till exempel ur psykologisk eller ideologisk synvinkel) och att analysera hur de konstrueras av författaren och hur de presenteras för läsaren (ur narratologisk synvinkel) (Nikolajeva 2004:86).
Att analysera karaktärer utifrån ett mimetiskt perspektiv innebär att läsaren resonerar
11 kring dem som verkliga personer. De agerar och reagerar utifrån ett mänskligt beteendemönster och det är det litteraturvetaren tolkar och sedan resonerar om. Exempelvis kan forskaren resonera om vad som får Catherine att välja Edgar i stället för Heathcliff, som om hon vore en verklig person med verkliga val och bevekelsegrunder. Det semiotiska angreppssättet innebär att man analyserar författarens hantverk, vilka ord och begrepp som har använts för att forma karaktären.
4 Metod och material
I det här avsnittet presenteras de analysmetoder som används i undersökningen. Vidare kommer också de två litterära verk som jämförs att presenteras med ett referat av respektive text.
4.1 Vald metod
Syftet med uppsatsen är att jämföra fyra karaktärer från två olika böcker, eller snarare från en bok och en bokserie, böcker som skiljer sig markant inte bara vad gäller när de är skrivna och var de kommer ifrån, utan också hur de värderas av litteraturkritiker och forskare. Svindlande höjder är en gotisk tragedi, skriven i mitten av 1800-talet av en brittisk författare. Twilight- serien är en fantasyliknande roman med lyckligt slut, skriven av en amerikansk författare på 2000-talet. Svindlande höjder anses vara en av de stora klassikerna. Twilight-serien ses av många kritiker som ”tantsnusk” för tonåringar. Vad använder man sig av för metod för att närma sig två så, vid första anblicken, skilda litterära verk?
För denna uppsats kommer framförallt det Olsson kallar illustrativ komparation att vara intressant. Såväl detaljer, som teman kommer att jämföras. Genom att använda detta förhållningssätt kommer förhoppningsvis gemensamma mönster och strukturer att kunna urskiljas. Dessa kan sedan användas i jämförelsen mellan de fyra karaktärerna och deras respektive relationer. Texterna kommer vidare att undersökas ur ett explicit intertextuellt perspektiv. Detta angreppssätt antas blottlägga fler referenser och samband som kan användas för att ytterligare belägga de eventuella likheter studien vill undersöka.
Undersökningen jämför företrädesvis detaljer och teman men vissa av jämförelserna bygger på en sammanfogad bild av de karaktärer som jämförs varför ackumuleringsteorin trots Skalins skarpa kritik bedömts vara aktuell. Denna modell har valts främst beroende på Svindlande Höjders berättarstruktur, flera olika, mer eller mindre pålitliga berättare som ser,
12 tolkar och värderar karaktärer och händelser på olika sätt. För att skapa en bild av en karaktär måste läsaren alltså samla information från flera olika håll i stället för att få en färdig bild av en allvetande berättare och därför har ackumulationsteorin använts. Ackumuleringsteorin är nära förknippad med det Skalin talar om som belysning, det att ett litterärt verk inte alltid är explicit. Mycket av det som sägs måste läsaren själv dra slutsatser om. Både belysning och ackumulering sker ofta mer eller mindre omedvetet men under arbetet med att jämföra de valda karaktärerna kommer de här teorierna att tillämpas.
För uppsatsen är både de mimetiska och semiotiska förhållningssätten intressanta.
Mimetiskt så till vida att de olika karaktärernas personlighetsdrag och relationer kommer att jämföras vad avser det som i texten kan utläsas om deras sociala, etniska, kulturella, ekonomiska bakgrund. Semiotiskt så till vida att sättet på vilket de båda verkens respektive karaktärer är beskrivna kommer att jämföras. Finns det till exempel likheter i ordval mellan hur Brontë och Meyer beskriver Heathcliff respektive Edward.
För att tydliggöra de jämförelser som gjorts, har det i undersökningen använts många citat ur framförallt primärkällorna varför det bedömdes bli mer läsvänligt att använda de svenska översättningarna, särskilt som många av sekundärkällorna är på engelska så att texten redan på grund av det innehåller många engelska citat.
4.1.1 Metodkritik
Kritiken som framförs mot den illustrativa komparationen handlar om att man alltför lätt fokuserar enbart på likheter och skillnader och tappar helhetssynen på verket som sådant, och den estetiska upplevelsen riskerar att gå om intet. För att undvika att helhetssynen går förlorad kommer verken att jämföras, förvisso ur ett illustrativt komparativt sätt, men inte bara på detaljnivå utan även med avseende på större teman.
Skalin riktar själv skarp kritik mot ackumuleringsteorin och hävdar att teorin tappar i trovärdighet eftersom man som läsare inte kan göra samma ackumulering av information för alla karaktärer i en text. Detta är sant, exempelvis är en karaktär som Dimitri i Twilight-serien omöjlig att analysera med ackumuleringsmodellen eftersom han har en så liten och i sammanhanget ganska obetydlig roll. Men, eftersom den här undersökningen behandlar ett mycket begränsat antal karaktärer, som dessutom är sina respektive verks huvudpersoner, bedöms den invändningen vara mindre aktuell i just det här fallet.
Kritik skulle kunna riktas mot valet av Nikolajevas bok eftersom den, som titeln antyder, specifikt handlar om barnböcker. Men dels kan det argumenteras för att Twilight-
13 serien gränsar till barnboken som genre eftersom det är en ungdomsroman, och dels kan det hävdas att Nikolajevas modell för karaktärsanalys också är applicerbar på vuxenböcker.
När karaktärer tolkas ur ett mimetiskt perspektiv menar Nikolajeva att läsaren måste vara vaksam på att inte tillskriva dem egenskaper som inte finns förankrade i texten (Nikolajeva 2004:87). Det är lätt att läsaren har föreställningar om hur en karaktär borde vara och därför lägger in sin egen tolkning utifrån tidigare erfarenheter. För att undvika detta kommer de flesta påståenden att exemplifieras med citat ur texterna.
4.2 Material
De primärkällor som används i undersökningen är som tidigare nämnts Svindlande höjder i svensk översättning av Gunilla Nordlund, och Twilight-serien i svensk översättning av Carina Jansson. Detta avsnitt kommer att presentera en sammanfattning av respektive verk.
4.2.1 Svindlande höjder
Boken inleds med att Mr. Lockwood som hyr gården Thrushcross Grange träffar sin hyresvärd Heathcliff på Wuthering Heights. Han blir nyfiken på Heathcliff och de personer han möter på Wuthering Heights, och så börjar hushållerskan Nelly Dean på Thrushcross Grange berätta historien om Heathcliff och Catherine Earnshaw.
Catherine Earnshaw är en liten flicka när hennes pappa kommer hem till Wuthering Heights med en fosterpojke han tagit sig an. Heathcliff som Catherines far döpt honom till avskys av Catherines bror Hindley Earnshaw som gör allt för att plåga och förnedra honom.
Men Catherine och Heathcliff blir nära vänner och förtrogna, och allteftersom utvecklas deras känslor till något som gränsar till besatthet.
Efter en olycka tvingas Catherine stanna kvar hos grannfamiljen Linton på Thrushcross Grange en längre tid och kommer tillbaka hem förvandlad till ”dam”. Heathcliff som under tiden fått vara kvar hemma på Wuthering Heights har förvildats och de får svårt att umgås som de gjort tidigare. Catherine ser Heathcliff med andra ögon och retar honom för hans utseende och hans uppförande.
Edgar Linton uppvaktar Catherine och hon bestämmer sig för att gifta sig med honom, trots sina starka känslor för Heathcliff, dels eftersom hon tycker att Edgar är stilig och rik och dels för att hon genom ett äktenskap med honom hoppas kunna ge Heathcliff en social position. För Catherine är ett äktenskap med Heathcliff alldeles otänkbart med tanke på deras skilda sociala positioner. Hon erkänner dock att hon aldrig har för avsikt att vara utan
14 Heathcliff eftersom han är hennes allt. Heathcliff som lyssnat när Catherine anförtrott detta åt hushållerskan Nelly Dean blir förkrossad och flyr.
Ett antal år senare kommer Heathcliff tillbaka och han och Catherine återupptar på ett förödande destruktivt sätt sin relation. För att hämnas på Catherines bror Hindley ser Heathcliff till att spela av honom alla hans tillgångar och blir så ägare till Wuthering Heights, och för att hämnas på Edgar som berövade honom Catherine rymmer han med Edgars syster Isabella Linton och får henne att gifta sig med honom.
Catherine försöker tvinga Edgar att acceptera hennes relation med Heathcliff. När hon inte lyckas blir hon alldeles ifrån sig av ilska, och blir både sjuk och förvirrad och dör till slut när hon fött en dotter, Cathy Linton.
Historien fortsätter sedan med ytterligare händelser som involverar Heathcliff, Cathy och Edgar Linton, Hareton Earnshaw (Hindleys son), och Linton Heathcliff (Heathcliffs son).
4.2.2 Twilight-serien
Bella Swan kommer till den lilla staden Forks. Där blir hon snart förälskad i den mystiske Edward Cullen, som visar sig vara vampyr. Deras relation kompliceras av att Bellas blod är speciellt lockande för Edward, och för att inte riskera Bellas liv försöker Edward hålla sig på avstånd från Bella.
Efter att ha räddat Bellas liv vid ett par tillfällen kan Edward inte längre hålla sig borta utan de inleder en relation. Bella blir jagad och nästan dödad av en främmande vampyr och Edward tvingas rädda henne genom att suga ut den andra vampyrens gift ur Bellas blod.
På ett födelsedagskalas som familjen Cullen ordnat för Bella är hon återigen nära att dö efter att nästan ha blivit attackerad av Edwards adoptivbror Jasper. Detta får Edward att inse hur farligt och omöjligt det är för Bella att leva i ”hans värld” och han och hans familj lämnar Bella och försvinner från Forks.
Hela Bellas värld rämnar och för att kunna hantera smärtan och saknaden återupptar hon kontakten med en gammal vän, Jacob Black som tillhör quileuterna; en indianstam i trakten.
Jacob visar sig vara varulv och som sådan är han en naturlig dödsfiende till vampyrerna.
Bella inser att hon genom att utsätta sig själv för farliga situationer kan höra Edwards röst. Detta leder till att hon gör många farliga saker. När Bella hoppat från en klippa ner i havet kommer Edwards adoptivsyster Alice tillbaka eftersom hon ”sett” Bella göra detta och tror att hon velat begå självmord. Edward tror att Bella är död och reser till Volturi, vampyrernas kungligheter och rättskipare, för att de ska hjälpa honom att dö. Tillsammans
15 med Alice räddar Bella Edward och han tvingas inse att han inte kan leva utan henne.
Bella vill att Edward ska förvandla henne till vampyr men han vill inte döma henne till vad han anser vara ett liv utan själ. När Bella hotar med att be någon av de andra i familjen Cullen att förvandla henne lovar han till slut att göra det, om hon går med på att gifta sig med honom.
När en stor vampyrarmé hotar både familjen Cullen och hela staden Forks tvingas vampyrerna och varulvarna att samarbeta, inte minst för att skydda Bella. Efterhand blir Jacob förälskad i Bella och gör allt för att hon ska bli förälskad i honom. Bella slits mellan sina känslor för både Edward och Jacob, men när hon till slut måste välja, väljer hon Edward.
Efter att Bella och Edward har gift sig blir Bella gravid. Med risk för att själv dö av graviditeten tvingar hon familjen Cullen att acceptera hennes graviditet. Under förlossningen tvingas Edward förvandla Bella till vampyr för att hon ska överleva.
Både Renesmee, som Bella och Edward döper sin dotter till, och Bella klarar sig igenom den traumatiska förlossningen. När vampyrer från en annan vampyrfamilj får syn på Renesmee tror de att Cullens skapat ett vampyrbarn, något som är olagligt. Volturi kommer till Forks för att straffa Cullens för vad de tror är en lagöverträdelse.
Under förberedelserna för Volturis angrepp visar det sig att Bella har en speciell gåva:
hon är en sköld, det vill säga någon som kan motstå andra vampyrers förmågor. Tack vare Bellas sköld-egenskaper och de andra vampyrernas förmågor klarar sig Cullens och Bella, Edward och Renesmee kan leva lyckliga i resten av sin evighet.
5 Resultat
I detta avsnitt presenteras likheter mellan de karaktärer och relationer studien behandlar. För att göra stoffet mer överskådligt disponeras det under flera olika underrubriker.
5.1 Likheter mellan Bella och Catherine
I detta avsnitt jämförs Bella och Catherine, de båda verkens respektive kvinnliga huvudpersoner.
5.1.1 Utseende och personlighet
Catherine beskrivs på flera ställen som vacker men vild, högfärdig, nyckfull och näsvis. Hon har brunt hår och mörka ögon: ”de vackraste ögon och det ljuvaste leende man kunde få se”
16 (Brontë 1988:46). Vidare beskrivs hon som glad och pratsam och dessutom som snabb och smidig. Vad gäller hennes utseende får läsaren till viss del pussla ihop, ackumulera, ledtrådar från vad som sägs om andra karaktärer, exempelvis om Catherines brorson Hareton och om hennes dotter Cathy. Cathy sägs vara olik sin mor men ” […] med Earnshawarnas vackra, mörka ögon […]”( Brontë 1988:205). Av detta kan läsaren dra slutsatsen att Catherine har mörka, bruna ögon.
Bella har precis som Catherine bruna ögon och brunt hår. Edward säger att han ”såg […] rakt in i ett par stora chokladbruna ögon i ett blekt, hjärtformat ansikte.” Bella berättar om sig själv att hon är smal, klumpig och att hon har svårt med koordination. Hon vill inte vara med på gymnastiklektionerna eftersom hon riskerar att skada både sig själv och andra och inför sin förvandling till vampyr är hon orolig för att hon ska bli den enda klumpiga vampyren i historien. Vad gäller fysik är Bella alltså inte särdeles lik Catherine som både springer, klättrar och rider obehindrat. Medan Catherine beskrivs som vild och näsvis är Bella tystlåten och stillsam. Hon är artig och trevlig och genom bokserien visar hon sig inte nedlåtande eller högfärdig någon gång.
Bortsett från hår och ögonfärg kan de två kvinnorna alltså inte sägas likna varandra nämnvärt förutom vad gäller en sak: deras fullständigt villkorslösa sätt att älska Heathcliff respektive Edward.
Resultatet av denna jämförelse skulle förvisso kunna ifrågasättas eftersom de båda böckerna har två vitt skilda berättarstrukturer med flera olika berättare i Svindlande höjder och Bella som berättar i jag-form i Twilight-serien, Catherine blir beskriven medan Bella beskriver sig själv. Det skulle kunna hävdas att eftersom Bella som karaktär är blygsam vad gäller sitt utseende är det troligt att hon inte skulle ge en rättvisande bild av hur hon ser ut.
5.1.2 Familj
För Catherine är begreppet familj inte begränsat till blodsband. Hon ser hittebarnet Heathcliff mer som sin familj än brodern Hindley Earnshaw och hon har tydliga avsikter att låta Heathcliff få en framträdande plats i sitt liv även efter hon gift sig med Edgar: ”Varenda Linton på hela jordens yta får gå upp i rök hellre än jag går med på att vara utan Heathcliff.
[…] Han kommer att betyda lika mycket för mig nu som han har gjort förut” (Brontë 1988:89). Catherine avser till och med använda sig av den status och ekonomiska ställning äktenskapet med Edgar kommer att innebära för att höja Heathcliffs status.
Catherine väljer sin familj själv och samma sak gör Bella. Tidigt i bokserien blir det
17 tydligt att det är viktigare för henne att vara nära Edward än sina föräldrar. Efter att Bella blivit attackerad av vampyren James diskuterar Edward och hon: ”’Jag [Edward] blev förvånad. Jag trodde Florida… och din mor… Jag trodde det var vad du ville.’ Jag stirrade oförstående på honom. ’Men du skulle få stanna inomhus hela dagarna i Florida” (Meyer 2009:419). I Så länge du andas, den fjärde boken i Twilight-serien, låter Bella sig förvandlas till vampyr och lämnar sin biologiska familj för en hon valt själv. Således är det inte heller för Bella, blodsbanden som avgör vad som är familj. Förvisso kommer Bella att vara bunden till Edward av just blodsband så till vida att han faktiskt druckit hennes blod och hon fått hans blod injicerat i sitt hjärta, men det handlar till syvende och sist om att hon har valt Edward.
5.1.3 Jag älskar honom, men kan inte leva utan dig
Catherine argumenterar för att Edgar Linton, eftersom han älskar henne, måste önska samma sak som hon önskar. Alltså måste han acceptera och tolerera Heathcliff. ”Edgar får skaka av sig sin ovilja och tåla att se honom, åtminstone. Det gör han också, bara han väl har förstått hur jag känner för honom” (Brontë 1988:89). Dessutom måste Heathcliff acceptera Edgar, Catherine blir omåttligt irriterad på Heathcliff när han visar sig ha hållit räkning på antalet dagar Catherine umgåtts med honom respektive med Edgar (Brontë 1988:75). Samma syn har Bella gentemot Edward och Jacob: eftersom Edward älskar henne måste han acceptera och tolerera att Jacob finns i hennes liv och står henne nära och omvänt måste Jacob acceptera Edward. Både Catherine och Bella förväntar sig alltså ett tillåtande och icke-svartsjukt förhållningssätt från Heathcliff respektive Edward.
Det skulle kunna hävdas att Meyer i sin romanserie förespråkar polyamori, att man kan vara kär i fler än en. Förvisso beskriver Stephenie Meyer i Twilight-serien, precis som Emily Brontë gör i Svindlande höjder, hur en kvinna kan hysa starka känslor för, och dras till två män, men i båda verken är det tydligt att den stora livsavgörande passionen kan man bara känna för en person.
I Ljudet av ditt hjärta är det tydligt att Bella älskar både Edward och Jacob, hon funderar flera gånger över hur det vore att leva med Jacob och när hon tillslut inser att hon älskar Jacob mer än som en vän, kysser hon honom. Dock inser Bella när hon till slut blir tvungen att välja att det är Edward som är den hon inte kan leva utan: ”’Cathy är ett monster, men hon har rätt om en del saker’, muttrade jag. […]’Jag förstår precis vad hon menar. Och jag vet vem jag inte kan leva utan’” (Meyer 2007:511). Meyer låter Bella använda Catherines ord.
18 I Svindlande höjder låter Brontë Catherine älska både Heathcliff och Edgar Linton. Fast medan Catherine talar om att hon älskar Edgar och inte bara bär en hårlock från honom i en medaljong runt halsen, utan faktiskt också gifter sig med honom, så säger hon att:
Min kärlek till Linton är som löven i skogen - jag vet att tiden kommer att förändra den, som träden förändras när vintern kommer. Min kärlek till Heathcliff liknar den eviga berggrunden inunder-glädjen över att ha den syns kanske inte så mycket, men man måste kunna ha den för att kunna leva. Jag är Heathcliff! Han finns alltid inom mig - alltid (Brontë 1988:89–90).
Både Catherine och Bella älskar således två personer, men för båda två finns inga tvivel om vem de älskar mest, vem de inte kan leva utan.
5.1.4 Sexualitet
Catherine anses vara alldeles för fäst vid Heathcliff (Brontë 1988:46) och hon omfamnar och kysser honom flera gånger när hon har kommit tillbaka från Thrushcross Grange (1988:58).
När Heathcliff kommer tillbaka efter att ha varit borta ett antal år beskrivs det hur Catherine tar emot honom alldeles ”andlös och […] upphetsad” (1988:103). Då Catherine ligger för döden och Heathcliff kommer till henne en sista gång är det trots Catherines svaghet ett passionerat möte där Catherine tar initiativ till att kyssas. I sin artikel ”A wild wick slip she was: The Passionate Female in Wuthering Heights and The Memoirs of Emma Courtney”
(Player Fisk 2006), argumenterar Nicole Plyler Fisk för att Catherine är en sexuellt passionerad kvinna. “As Catherine matures, she challenges social conventions by openly revealing sexual passion” (Plyler Fisk 2006). Man skulle kunna invända mot detta då Brontë inte explicit talar om Catherines sexualitet, men detta kan snarare bero på att boken är skriven runt 160 år före Twilight-serien. Det innebär att såväl synen på kvinnor och deras sexualitet, som beskrivandet av nämnda sexualitet var helt annorlunda då jämfört med hur kvinnors sexualitet beskrivs nu.
Bella påverkas starkt av Edward, inte bara intellektuellt och känslomässigt utan också rent fysiskt. När hon efter att ha blivit biten av vampyren James ligger på sjukhus kopplad till en EKG-maskin märks detta tydligt då Bellas hjärta bokstavligen stannar när Edward kysser henne (Meyer 2005:414).
I relationen med Edward är Bella den som vill och försöker få utlopp för sin passion och åtrå, hon försöker flera gånger gå längre än vad Edward vill eller är förmögen till och det är
19 hon som första gången tar upp frågan om de kommer att ha sex: ”’Du sa att Rosalie och Emmet [Edwards adoptivsyskon] kommer att gifta sig snart. Innebär det… Är deras äktenskap… samma sak som det är för människor?’ […] ‘Ja, jag undrade om du och jag…
någon gång… ‘” (Meyer 2005:289).
Under sin smekmånad har Bella och Edward till slut sex. Bella är enormt tillfredsställd medan Edward har ångest över de blåmärken han inte kunnat undgå att orsaka Bella, och vägrar ha sex med henne igen. Även vid detta tillfälle är det Bella som är den drivande, som bönar och ber om att Edward ska älska med henne och till slut övertalar honom genom att falla i gråt.
Varken för Catherine eller för Bella är fullt utlevd sexuell passion accepterad eller möjlig utan genomgripande förändringar. För Catherines del skulle hon behövt gifta sig med Heathcliff, och även för Bella är sex bara möjligt om hon gifter sig, och i förlängningen om hon blir vampyr. Först när de är gifta vill den traditionelle Edward ha sex med Bella, för att som han menar skydda hennes själ, och först när den mänskligt ömtåliga Bella har blivit förvandlad till vampyr kan hon jämlikt möta Edward sexuellt.
I båda verken syns alltså passionerade kvinnor som vill mer ur ett sexuellt perspektiv än vad som tycks möjligt såväl socialt som fysiskt.
5.1.5 Borderline
Både Bella och Catherine beter sig på sätt som ibland kan tyckas vara svårt att förstå. De utsätter sig själva för risker och de uppvisar båda en viss instabilitet i relation till andra, företrädesvis till de män de älskar. Trots att de är så olika finns det mellan de båda karaktärerna många likheter vad avser denna labilitet. Ett perspektiv som tydliggör och kan ge en tolkningsmöjlighet till dessa likheter resonerar Erin L Kelley om i sin artikel ”In the Twilight Zone: Everlasting Romance and the Borderline Personality” (Kelley 2009). Här diskuterar Kelley Bella ur ett borderlineperspektiv. På Stockholms läns sjukvårdsområdes hemsida, under den allmänpsykiatriska sektionen, kan man hitta nio specifika kriterier för vad som kännetecknar en borderline personlighetsstörning:
1. Gör stora ansträngningar för att undvika verkliga eller inbillade separationer. Observera: Självmords- eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5 räknas inte in här.
2. Uppvisar ett mönster av instabila och intensiva relationer med andra människor som kännetecknas av extrem idealisering omväxlande med extrem nedvärdering.
3. Uppvisar identitetsstörning: påtaglig och varaktig instabilitet i självbild och identitetskänsla.
20 4. Visar impulsivitet i minst två olika avseenden som kan leda till allvarliga konsekvenser för personen själv (t ex slösaktighet, sexuell äventyrlighet, drogmissbruk, vårdslöshet i trafik, hetsätning). Observera:
Självmords- eller självstympande beteende som beskrivs under kriterium 5 räknas inte in här.
5. Uppvisar upprepat självmordsbeteende med gester, hot eller självstympande handlingar
6. Affektiv instabilitet som kommer av en påtaglig benägenhet att reagera med förändring av sinnesstämningen (t ex intensiv, episodisk nedstämdhet, irritabilitet eller ångest som vanligtvis varar några timmar och endast i enstaka fall längre än några dagar).
7. Kronisk tomhetskänsla.
8. Uppvisar inadekvat, intensiv vrede eller svårighet att kontrollera ilska (t ex ofta förekommande temperamentsutbrott, konstant ilska, upprepade slagsmål).
9. Har övergående, stressrelaterade paranoida tankegångar eller allvarliga dissociativa symptom.
(Stockholms läns sjukvårdsområde 2008)
Flera av dessa kriterier passar in på Bella. Hon gör mycket stora ansträngningar för att inte behöva separera från Edward och innan de ens inlett en relation säger hon sig vara starkt bunden till honom. ”Jag var uppslukad av mysteriet Edward. Och inte så lite besatt av Edward själv.” (Meyer 2005:87) I tredje boken Ljudet av ditt hjärta (Meyer 2008) hotas staden Forks och familjen Cullen av en armé av nya vampyrer. Trots att Edward egentligen vill vara med och slåss emot dem driver Bella igenom att han ska gömma sig med henne. Hon argumenterar att hon inte klarar av att vara skild från honom. ”’Så här är det… jag har redan blivit tokig en gång. Jag vet inte var min gräns går… och jag står inte ut med att du lämnar mig igen’”
(Meyer 2007:356).
Bellas relation med Edward kännetecknas av extrem idealisering. Hon ser inga fel hos honom eller i hans beteende, och hon uppvisar instabilitet i sin identitetskänsla:
Det var inte bara fysiskt jag inte passade in någonstans. […] Inte ens min mor, som stod mig närmare än någon annan människa, var någonsin i samklang med mig. Vi förstod aldrig varandra helt och fullt. Ibland undrade jag om jag verkligen såg samma saker med mina ögon som resten av världens befolkning såg med sina. Kanske hade jag ett glapp i hjärnan. (Meyer 2005:41).
Precis som Bella uttrycker det känner hon sig inte hemma någonstans. Vem är hon, hur hänger hon ihop med andra? Inte förrän hon träffar Edward och hans familj upplever hon sig tillhöra en gemenskap fullt ut.
Bella visar vid flera olika tillfällen prov på stor impulsivitet som kan få allvarliga konsekvenser för henne själv. Ett exempel på det är när hon rymmer från Edwards adoptivsyskon för att offra sig själv och på så sätt skydda sin mamma i Om jag kunde
21 drömma. Ett annat är när hon bestämmer sig för att följa med en främmande man på motorcykel för att få höra Edwards röst i När jag hör din röst. Ytterligare ett tredje är när hon skadar sig själv för att distrahera en vampyr som försöker döda Edward i Ljudet av ditt hjärta och ett fjärde är när hon i Så länge vi båda andas bestämmer sig för att försöka behålla och föda ett barn, trots att risken för att hon själv ska dö är överhängande.
Bella uppvisar ett upprepat självmordsbeteende med självstympande handlingar, t.ex. när hon i När jag hör din röst (Meyer 2007) hoppar från en klippa ner i det brusande havet.
Förvisso hävdar Bella att det inte alls handlar om ett självmordsförsök men samtidigt tänker hon när hon under vattnet inser att hon förmodligen kommer att drunkna:
[Hans] röst var tydligare än någonsin. […] Varför skulle jag kämpa när jag var så lycklig där jag var? Till och med när lungorna började värka av syrebrist och jag fick kramp i benen av kylan var jag nöjd. Jag hade glömt hur äkta lycka kändes. Lycka. Det gjorde själva döendet ganska uthärdligt (Meyer 2006:291).
I den tredje boken Ljudet av ditt hjärta (Meyer 2008) skär sig Bella i handen för att distrahera vampyren Victoria som försöker döda Edward. Man kan argumentera för att detta inte är ett ”riktigt” självskadebeteende, där framförallt unga flickor till exempel skär sig själva för att kontrollera inre ångest. Men det kan ändå anses vara ett exempel på en självstympande handling och inte bara en distraktion eftersom Bella de facto gör sig själv illa och riskerar sitt liv, i primärt syfte att hålla ångesten för risken att förlora Edward, i schack. Det är känslokontroll som är det huvudsakliga målet för handlingen.
När Edward lämnat henne i Ljudet av din röst bryter Bella fullständigt ihop. Hon hittas liggande i fosterställning i skogen och under flera månader är hon i det närmaste fullständigt katatonisk. Även sedan hon börjar hämta sig, gå till skolan, träffa vänner och umgås med Jacob Black beskriver Bella hur hon ofta känner en gigantisk tomhetskänsla:
Hur skulle jag kunna förklara så att han [Jacob] förstod? Jag var ett tomt skal. I flera månader hade jag varit obeboelig, som ett övergivet och utdömt hus. Jag var lite bättre nu, det främre rummet hade renoverats. Men det var allt – bara en liten del av mig. Han förtjänade bättre än så, bättre än ett renoveringsobjekt med bara ett fungerande rum. Ingen arbetsinsats från hans sida kunde göra mig användbar igen (Meyer 2009:177).
Trots att Jacob har kommit att stå henne väldigt nära finns det enligt Bella inget han kan göra. Hon är tom.
Det finns således underlag för att argumentera för att Bella har en personlighetsstörning i
22 borderline-spektret. Hur är det med Catherine, har också hon egenskaper som skulle kunna karakterisera henne som en person med borderline-störning?
Precis som Bella inte kan tänka sig livet utan Edward är Catherine är mycket mån om att inte behöva skiljas från Heathcliff. Blotta tanken på att de ska vara åtskilda gör henne upprörd. Redan som liten flicka var det värsta straff man kunde ge Catherine att skilja henne från Heathcliff berättar Nelly Dean för Lockwood (Brontë 1988:46). Catherine säger vidare när hon längre fram berättar om Lintons frieri för Nelly Dean:
– Han vara alldeles ensam! Vi skiljas från varandra! ropade hon upprört. Vem skulle skilja oss åt, kan du säga mig det? Den som försökte sig på det skulle det gå illa för! Nej inte så länge jag lever, Ellen, inte för någon människas skull. Varenda Linton på hela jordens yta får gå upp i rök hellre än att jag går med på att vara utan Heathcliff (Brontë 1988:88–89).
Precis som Bella är Catherine alltså ”inte så lite besatt” av Heathcliff och styrkan i hennes känslor för honom går långt utöver det som kan förväntas av en vänskapsrelation.
Catherine relation med Heathcliff är intensiv och kännetecknas av extrem idealisering, precis som Bellas relation till Edward. Vad gäller Heathcliff ser inte Catherine vad andra ser.
Å ena sidan högaktar hon honom och tycker näst intill att han är ofelbar. När Heathcliff kommit tillbaka och varit på besök hos Catherine och hennes man säger Catherine till Nelly Dean: ”jag sade att Heathcliff numera är värd allas aktning och att det skulle vara en heder för den främste i riket att vara hans vän” (Brontë 1988:108). Catherine vill inte heller tro att Heathcliff bosätter sig på Wuthering Heights i avsikt att spela av hennes bror Hindley hans pengar för att hämnas. Istället är hon övertygad om att det enkom är för att få bo nära henne Heathcliff bosätter sig på Wuthering Heights.
Å andra sidan är Catherine brutalt uppriktig om Heathcliffs personlighet när det visar sig att Isabella Linton är förälskad i honom, något som i förlängningen skulle kunna ses som ytterligare ett bevis på extrem idealisering, trots att Catherine är medveten om Heathcliffs grymma personlighetsdrag: ”grym, obarmhärtig, […] ondskefull som en varg” (Brontë 1988:112) sätter hon honom ändå på en piedestal och försvarar hans beteenden. Till exempel ursäktar Catherine Heathcliff för hur han talat till henne inför Nelly Dean: ”Heathcliff sa förfärliga saker när du gått, men jag skulle nog snart ha fått honom att överge Isabella, och resten hade inget att betyda” (Brontë 1988:127).
Catherine är minst sagt impulsiv och vid flera tillfällen får hennes handlingar konsekvenser för henne själv och hennes fysiska och psykiska hälsa. Till exempel när hon
23 förtvivlad för att Heathcliff har gett sig av, utan sjal och hatt rusar ut under ett våldsamt oväder för att vänta på honom, och till följd av det ådrar sig en allvarlig feber (Brontë 1988:96). Vidare bestämmer hon sig för att krossa Edgars och Heathcliffs hjärtan genom att krossa sitt eget om hon inte får sin vilja igenom vad gäller att få fortsätta sin vänskap med Heathcliff (Brontë 1988:129).
Ett av kriterierna för borderline är att man visar vad som kallas affektiv instabilitet.
Catherines sinnesstämningar kan förändras på ett ögonblick. Hon går från att vara arg till att gråta hejdlöst. Efter att ha grälat med både Heathcliff och Edgar låser Catherine in sig på sitt rum under flera dagar. När hon kommer ut uppvisar hon ett mycket förvirrat beteende. Nelly Dean berättar: ”Både de växlande uttryck som gled över hennes ansikte och hennes lynneskastningar började göra mig ohyggligt rädd och orolig” (Brontë 1988:133).
Till skillnad från Bella har Catherine svårt att kontrollera sin ilska och får häftiga vredesutbrott. Till exempel får hon vid ett tillfälle besök av Edgar Linton, och hushållerskan Nelly Dean, vägrar lämna rummet trots att Catherine blir arg på henne. Alltmer upprörd under grälet som följer av att hon inte får sin vilja igenom hinner Catherine med att både nypa och ge Nelly Dean en örfil, skaka sin lille brorson Hareton och till slut ge även Edgar en örfil. När Edgar så vill lämna henne och gå därifrån bestämmer hon sig för att gråta tills hon blir sjuk om han inte stannar (Brontë 1988:78).
Både Bella och Catherine kan alltså sägas uppfylla ett antal av de kriterier för borderline-diagnos som nämns ovan. Självklart kan och vill jag, som lekman, inte utge mig för att på något sätt ha kompetens att kunna diagnostisera ens fiktiva karaktärer med någon form av åkomma, men för undersökningen är jämförelsen ändå intressant eftersom den på flera punkter visar att de här, på ytan så olika, kvinnorna har mycket gemensamt i sina respektive sätt att hantera starka känslor som kärlek och förlust.
5.2 Likheter mellan Edward och Heathcliff
Edward och Heathcliff är böckernas manliga huvudkaraktärer. Vid en första anblick framstår de inte som särskilt lika, men vid ett närmare studium uppdagas flera likheter dem emellan.
Dessa likheter kommer att presenteras i följande avsnitt.
5.2.1 Utseende
Heathcliff beskrivs av sin hyresgäst Lockwood som en ” mörkhyad zigenare […] tämligen vårdslöst klädd kanske men ändå inte sluskig, eftersom han är rak i hållningen och ser bra ut –
24 och tämligen dyster” (Brontë 1988:7). På flera ställen är just svart och mörk ord som används för att beskriva Heathcliff, och det tycks som om Brontë poängterat detta i hans utseende för att ytterligare förstärka skillnaden mellan honom och Edgar som beskrivs som ljushyad och blåögd. Även ”zigenare” är ett ord som såväl Lockwood, som gamla fru Earnshaw och Edgar Linton använder om Heathcliff, förmodligen ur ett rent utseendeperspektiv för att förstärka bilden av Heathcliff som mörkhyad med svart hår och mörka ögon, men säkerligen också som ett pejorativt uttryck för att antyda att han är hemlös, opålitlig och våldsam. När Catherine kommer tillbaka från sin vistelse hos Lintons och börjar umgås med Edgar Linton uttrycker Heathcliff en önskan om att se ut som Edgar, ljushyllt och välklädd. Nelly Dean hjälper Heathcliff att göra sig i ordning, tvätta sig och kamma håret och hon konstaterar då att han ser
”ganska bra ut” (Brontë 1988:62), vidare beskrivs han som ”ståtlig” (Brontë 1988:104) när han kommer tillbaka efter ett antal års frånvaro.
Första gången Bella ser Edward beskriver hon honom som smal med bronsfärgat hår, mörka ögon och blek hy. Och viktigast av allt: ”förödande, omänskligt vacker” (Meyer 2005:48). Edwards övernaturliga skönhet och Bellas förundran över hans vackra kropp, perfekta kindben och sidenlena hud är något som ständigt återkommer i de fyra böckerna.
Edwards utseende tycks vara lika viktigt för Meyer som Heathcliffs är för Brontë, ett sätt att särskilja Edward från Bella, att markera att han är en annan sort än hon.
Utseendemässigt är Edward och Heathcliff således inte särskilt lika. Förvisso ser de båda bra ut om än på väldigt olika sätt. Vad som är gemensamt för dem båda är att deras utseenden är viktiga symboler för relationerna de har till människor runt dem. För både Edward och Heathcliff gäller att deras utseende är en signal om att de är annorlunda, inte samma sort som Bella och Catherine.
5.2.2 The Byronic Hero
Den engelska författaren lord Byron har genom sin person och de karaktärer han skrev om, gett upphov till en typ av karaktär som fått namnet The Byronic Hero. Detta är en karaktär som är vanlig i romantikens litteratur, till exempel anses Mr. Rochester i Charlotte Brontës Jane Eyre vara en Byronic Hero. Vad som är typiskt för en sådan karaktär beskrivs i The Norton Anthology of English Literature:
[He] is an alien, mysterious, and gloomy spirit, superior in his passions and powers to the common run of humanity, whom he regards with disdain. He harbors the torturing memory of an enormous, nameless
25 guilt that drives him toward an inevitable doom. And he exerts an attraction on other characters that is the more compelling because it involves their terror at his obliviousness to ordinary human concerns and values (Norton 2006:1 672).
The Norton Anthology of English Literature (2006:1 672) anför Heathcliff som ett exempel på en Byronic Hero. Han är en mystisk främling, ingen vet varifrån han kommer eller vilka som är hans föräldrar. Edward vet förvisso vilka hans föräldrar var, men som vampyr bland människor är han definitivt en främling, en mystisk person som man i Forks inte vet så mycket om. ”’Nej’, svarade Jessica [Bellas skolkamrat] med en röst som antydde att det borde vara uppenbart, också för en nykomling som jag. ’De flyttade hit för två år sedan, från någonstans i Alaska’” (Meyer 2005:50). Precis som familjen Earnshaw inte vet något om Heathcliffs bakgrund har Edwards skolkamrater och människorna i Forks alltså ingen aning om varifrån Edward och hans familj kommer ifrån eller vad de egentligen är.
Ordet gloomy, som används i citatet ovan, kan översättas både som tungsint, dyster och kuslig. Lockwood, hyresgästen på Thrushcross Grange beskriver Heathcliff som ”sur och dyster” (Brontë 1988:5) och Nelly Dean, Lockwoods hushållerska, beskriver att ”hans av naturen tillbakadragna läggning stegrades till ett övermått av dyster osällskaplighet” (Brontë 1988:74). Även ordet kuslig är passande för att beskriva Heathcliff. Både hans hustru Isabella Linton, och hans son Linton Heathcliff är rädda för honom. Isabella flyr för att komma ifrån honom och Linton är så rädd att han går med på att hjälpa till att kidnappa sin kusin Cathy Linton till Wuthering Heights för att hon, enligt Heathcliffs vilja, ska gifta sig med Linton.
Edward beskriver sin tillvaro som ”skärselden” (Meyer 2005:7). Han är trött på monotonin i det liv han lever och tror dessutom att han är fördömd och utan själ. Han har vidare en tendens att bli tungsint, exempelvis talar han flera gånger om att lämna Bella eftersom han inte kan se något hopp för deras relation, och i När jag hör din röst gör han det verkligen också. Edward beskriver också hur han och hans familj uppfattas av människor:
”Men människor kom sällan särskilt nära. Deras instinkter sa dem vad deras medvetande aldrig skulle förstå: vi var farliga” (Meyer 2009:9). Således kan ordet gloomy även beskriva Edward.
Både Heathcliff och Edward bär på förtärande känslor av sorg, frustration och skuld. I Heathcliffs fall sorg över den förlust det innebar för honom att mista Catherine, först genom hennes giftermål med Edgar och sedan genom hennes död. För Edwards del handlar sorgen och skulden om den han är, en vampyr som har dödat människor. Han är fullständigt
26 övertygad om att han inte har någon själ och han är fördömd. Edward känner också skuld över att inte kunna behärska sin längtan efter Bella eftersom han genom sin blotta närvaro försätter henne i fara.
Heathcliff och Edward utövar båda en sällsam attraktion på de människor de möter. En attraktion som till viss del har att göra med den känsla av farlighet de båda utstrålar.
Heathcliff är inte på något sätt ömsint och varm mot Isabella Linton, han är brysk och elak, och hänger till och med hennes hund inför ögonen på henne (Brontë 1988:164). Edward talar om för Bella att han mer än något annat vill dricka hennes blod och att han inte vet om han kommer att kunna kontrollera sig. ”’Det är inte bara ditt sällskap jag törstar efter! Glöm aldrig det. Glöm aldrig att jag är farligare för dig än någon annan’”(Meyer 2009:252). Likväl stannar Bella, precis som Isabella till en början, kvar och vill till och med att Edward ska vara nära henne och kyssa henne, trots den stora risk det innebär för henne att han är så nära hennes hud och doft.
Trots att Edward till skillnad från Heathcliff under hela sin relation med Bella framstår som den perfekt omtänksamme pojkvännen, artig, trevlig och väluppfostrad, finns det alltså skäl att betrakta inte bara Heathcliff utan också Edward som en Byronic Hero.
5.2.3 Kontrollbehov
Heathcliffs besatthet av Catherine gör att han samlar på sig saker som har med Catherine att göra. Han förvärvar såväl Wuthering Heights som Thrushcross Grange och utöver det inventarier och djur. Dessutom ser han till att skaffa sig kontroll över personer som är relaterade till Catherine; bland annat hennes brorson Hareton och hennes dotter Cathy Ägodelarna blir symboler för hans ouppnåeliga längtan efter Catherine. Daniela Garofalo skriver i sin artikel ”Impossible Love and Commodity Culture in Emily Brontë’s Wuthering Heights” (Garofalo 2008) om hur Heathcliff försöker hantera sin förlust av Catherine genom att samla.
In some ways, Heathcliff’s collection of memoranda recalls women’s collections, although his nostalgia is less ’indulgent’ and more obsessive. Heathcliff’s kind of collecting is related to women through its concern with romantic love marked by loss. The keepsakes and memoranda memorialize loss, producing en erotic pleasure in loss itself. (Garofalo 2008)
Heathcliff kan nästan sägas frossa i förlusten av Catherine. Istället för att ge sig av och försöka komma över det han mist använder han alla ting han förvärvat för att vältra sig i
27 minnen av Catherine och tycks ibland nästan njuta av det.
När Edward lämnar Bella ser han sorgfälligt till att avlägsna varje spår av sig själv, bilden av honom, skivan han spelat in till henne, ja, hela sin familj ser han till att avlägsna från Bella för att göra det lättare för henne att glömma honom. Man kan säga att han för Bella gör samma sak som Heathcliff fast tvärt om.
Vi ser hos båda karaktärerna en stark tilltro till tingens förmåga att väcka känslor och minnen. Förvisso är Edward inte en samlare i samma mening som Heathcliff men precis som Heathcliffs samlande handlar om en önskan att kontrollera sin värld och i förlängningen sina känslor, handlar Edwards avlägsnande av minnessaker om samma önskan att kunna forma och kontrollera Bellas och sina egna känslor. För båda männen är föremål förknippade med den älskade starkt symboliskt laddade.
5.2.4 Ge upp eller stanna kvar och kämpa
Heathcliff förlorar den nära relation han haft med Catherine när hon, efter att ha blivit biten av Lintons hund, tvingas stanna på Thrushcross Grange. När hon kommer tillbaka är hon förändrad och deras ursprungliga närhet och avslappnade umgänge finns inte längre kvar. Till en början vägrar Heathcliff att släppa taget om sina känslor för Catherine, men till slut blir hennes relation till Edgar Linton honom övermäktig och efter att ha hört delar av Catherines samtal med Nelly Dean när hon berättar att hon tänker gifta sig med Edgar Linton flyr från Wuthering Heights. Hade han väntat en stund, eller bett Catherine att förklara sig hade han insett att han inte haft någon anledning att fly; att Catherines känslor för honom var betydligt starkare än dem hon hyste för Linton.
Precis likadant gör Edward i När jag hör din röst, den andra boken i Twilight-serien.
När Bella under sin födelsedagsfest skär sig på ett paketsnöre blir hon nästan biten av Edwards adoptivbror. I stället för att resonera med Bella om det som hände och om det påverkade hennes vilja att ha en relation med honom, bestämmer han sig för att lämna henne.
Både Heathcliff och Edward kan alltså sägas vara: ”… drawn to loss before he has reason to despair” (Garofalo 2008) som Garafalo skriver om Heathcliff.
Varken Heathcliff eller Edward står alltså ut med att vara nära den älskade om relationen inte blir precis så som de föreställt sig den. De flyr, ger upp. Men ingen av dem kan ge upp helt, Heathcliff kommer tillbaka efter ett antal år och Edward förklarar för Bella att om han inte hade trott att hon var död hade också han återvänt.
28
5.3 Likheter i relationen mellan Edward och Bella och Heathcliff och Catherine I detta avsnitt presenteras en jämförelse av de inbördes relationerna mellan Catherine och Heathcliff å ena sidan och Bella och Edward å andra sidan. En del av det som kommer att nämnas i detta avsnitt tangerar tidigare nämnda detaljer, dock ur delvis andra perspektiv.
5.3.1 Himlastormande kärlek
När Catherine beskriver hur hon känner för Heathcliff använder hon ett dramatiskt bildspråk:
[Det] är han som är meningen med mitt liv. Om allting annat gick under men han fanns kvar, skulle jag fortfarande leva, och om allt annat fanns kvar och han förintades, skulle hela universum förvandlas till något ödsligt stort och främmande, jag skulle inte höra dit längre (Brontë 1988:89).
Och när Bella i Ljudet av ditt hjärta ska förklara sin kärlek för Edward använder hon för att verkligen understryka styrkan i sina känslor, Catherines ord.
Ett av de viktigaste motiven i Twilight-serien, om inte det allra viktigaste är hur kärleken mellan Edward och Bella överskuggar allt. Kärleken och deras relation blir viktigare än allt, viktigare än vänner, skola, familj. Ja, till och med viktigare än livet självt eftersom varken Edward eller Bella finner livet värt att leva om den andre inte längre finns.
Samma förhållande ser vi i Svindlande höjder; för Heathcliff och Catherine är kärleken allt. Heathcliff har inga vänskapsrelationer utöver den med Catherine, han använder Isabella, sin hustru, och Linton, sin son, för att komma åt och straffa Edgar. Den enda relation han bryr sig om är relationen till Catherine.
I artikeln “Taking a Bite out of Love: The Myth of Romantic Love in the Twilight Series” menar Tricia Clasen: “Romantic relationships are important, but the Twilight series suggest that because one is incomplete without his or her true soul mate, a romantic relationship should be valued over all other relationships” (Clasen 2010:128). I Om jag kunde drömma har Bella kompisar i skolan men ingen av dem är nära vänner och allteftersom hon blir mer och mer involverad i relationen med Edward så minskar betydelsen av de få kompisar hon har. I När jag hör din röst blir Bella nära vän med Jacob Black men även den vänskapen är hon beredd att offra om inte han och Edward kan acceptera varandra. Relationen till Edward är det som får styra Bellas umgänge.
