Självständigt arbete
Förskollärarprogrammet
15 hp grundnivå
Barngruppens storlek – en fråga om
likvärdighet?
En studie av policydokument
Författare: Maria Vigren Handledare: Zara Bersbo Examinator: Henrik Nilsson Termin: VT 2016-HT 2016
Ämne: Utbildningsvetenskap/Allmändidaktik Nivå: Grundnivå
Abstrakt
2014 plockas riktmärket på 15 barn/barngrupp i förskolan bort. Det främsta argumentet till detta beslut var att istället för att fokusera på en siffra skulle ”barnets bästa” styra barngruppens storlek. 2016 återinförs riktlinjer om en maxgräns för antal barn i barngruppen. Denna studies syfte är att synliggöra de argument Skolverkets allmänna råd i frågan, kom att grundas i. Vad är skillnaden mellan de gamla och de nya riktlinjerna? Hur ringades ”problemet” med barngruppens storlek in? Vad framfördes som de bakomliggande orsakerna till förändringarna för riktmärket för antalet barn per grupp?
För att ta reda på svaren har jag använt mig av en kvalitativ innehållsanalys där jag granskat och tolkat Skolverkets Allmänna råd Förskolan (2016). De allmänna råden hänvisar till Skolverkets kartläggningar av aktuell pedagogisk, utvecklingspsykologisk och socialpedagogisk forskning samt Skolinspektionens kvalitetsgranskningar, vilka jag använt mig av för att få reda på svaren.
Analysen visar att Skolverket riktar kritik mot kommunernas bristande sätt att anpassa verksamheterna till barns skilda uppväxtvillkor. Kommunerna anses inte kunna rekrytera högskoleutbildad personal, inte heller kunna fördela resurserna rätt i förhållande till lämplig personaltäthet, storlek och sammansättning av barngrupperna, barns trygghet samt förskolans miljö. Frågan om små och stora barngrupper är komplex och handlar inte enbart om en siffra.
Nyckelord
Innehåll
1 Inledning ____________________________________________________________ 1 2 Syfte och frågeställning ________________________________________________ 3 3 Barngruppens storlek en politisk bakgrund _______________________________ 4
3.1 Barnomsorg mellan 1850-1970 ______________________________________ 4 3.2 Barnomsorg mellan 1972-2015 ______________________________________ 4 3.2.1 Nationella riktlinjer för barngruppens storlek _______________________ 4 3.3 Den partipolitiska diskussionen om barngruppens storlek __________________ 5
4 Tidigare forskning ____________________________________________________ 9
4.1 Barngruppens storlek, sammansättning, miljö och personalens utbildning _____ 9
5 Metod _____________________________________________________________ 11
5.1 Vetenskaplig teori ________________________________________________ 11 5.2 Tillvägagångssätt ________________________________________________ 11 5.2.1 Argumentationsanalys _________________________________________ 12 5.3 Material ________________________________________________________ 13 5.4 Urval och avgränsning ____________________________________________ 14 5.5 Etiska överväganden ______________________________________________ 14
6 Analys och resultat __________________________________________________ 16
6.1 Skolverkets Allmänna råd Förskolan _________________________________ 16 6.2 Bristande likvärdighet –problemet och problemets orsaker ringas in ________ 17 6.2.1 Faktorer som påverkar hur många barn det bör vara i barngruppen ____ 18 6.2.2 Den fysiska miljön ____________________________________________ 22 6.3 Sammanfattning av resultatet _______________________________________ 24
6.3.1 Skillnaden mellan de nya riktlinjerna och de gamla riktlinjerna för
barngruppens storlek i förskolan kan sammanfattas på följande sätt.. ________ 24 6.3.2 De bakomliggande orsakerna till ”problemet” som anges är.. _________ 24 6.3.3 ”Problemet” med barngruppens storlek ringades in på följande sätt.. ___ 24
7 Diskussion __________________________________________________________ 26
7.1 Vad var skillnaden från de gamla riktlinjerna? _________________________ 26 7.2 Möjliga konsekvenser som de nya riktlinjerna kan ha ____________________ 28 7.3 Metoddiskussion _________________________________________________ 29 7.4 Vidare forskning _________________________________________________ 29
1 Inledning
Från 1972 till 2014 så har det funnits nationella riktlinjer för hur många barn det maximalt får finnas i en barngrupp. 2014 tas taket bort och i slutet av 2014 så återinförs taket igen. Vad föranledde att man återinförde taket? Först har man ett tak i 22 år och sedan tas det bort för att återinföra taket inom ett år.
Storleken på förskolors barngrupper har länge varit en återkommande politisk fråga och bakgrunden till problemen har varierat genom åren. Politiska partier har problematiserat frågan med olika argument som föräldrars självklara rätt att välja typ av barnomsorg (mindre barngrupper) till att mindre barngrupper per automatik innebär ökad kvalitet. Redan i Barnstugeutredningen (Regeringen SOU, 1972:27) fastställdes de nationella riktlinjerna vad gäller barngruppens storlek till max 15 barn. Skolverket har i sina riktlinjer hållit fast vid den siffran ända fram till 2014 då riktlinjerna om 15 barn togs bort, motiveringen var att Skolverket istället vill lyfta fram skollagens krav om att alla beslut ska utgå från barnets bästa. Man såg en risk för att förskolor mer fokuserade på en siffra istället för vad som är det enskilda ”barnets bästa”. Problemet var enligt Skolverket vidare än barngruppens storlek (antalet barn) och det handlade då om att istället ta hänsyn till olika faktorer som personaltäthet, personalens kompetens, lokalers storlek och miljöns utformning. Men även barngruppens sammansättning, socialt, etniskt, med hänsyn till kön och ålder uttalades som viktiga för att avgöra barngruppens storlek kopplat till antalet pedagoger (Skolverket, 2013-12-11).
Enligt Skolverkets officiella statistik har barngruppens storlek på förskolan ökat under de senaste 30 åren. 1985 var den genomsnittliga barngruppen 13,4 för att sedan öka till 17,2 år 2000 vilket var den högsta siffran hittills. Idag 2016 ligger den på 16,9. Forskare hävdar att det stigande antalet barn i grupperna påverkar såväl förskolans kvalité som barns välbefinnande (Skolverket, 2016-02-12).
Dåvarande utbildningsminister Fridolin bestämde redan i slutet av 2014 att återinföra riktlinjer om barngruppens storlek. “Det ska vara ett konkret tal som faktiskt kan användas av kommunpolitikerna” (Förskolan, 2014-11-11). Regeringen gav då Skolverket i uppdrag (Regeringen, U2015/1495/S) att återinföra riktmärke för bankgruppens storlek i förskolan, ett riktmärke baserat på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i främst pedagogisk, utvecklings- och socialpedagogisk forskning. Skolverket utförde då en kartläggning i enlighet med skollagen och förskolans läroplan, som grundades på vetenskapliga undersökningar, studier, utvärderingar, kvalitets-granskningar samt relevanta utvärderingar från organisationer. 2016 återinför alltså Skolverket riktlinjer med avseende på barngruppens storlek.
i förskolan sättas till 6–12 för barn i åldern 1–3 år respektive 9–15 för barn i åldern 4–5 år.
(Skolverket, Allmänna råd Förskolan, 2016:21)
2 Syfte och frågeställning
Syftet med studien är att analysera de argument som låg till grund för att riktlinjerna för antalet barn i en barngrupp i förskolan ändrades 2016.
De frågeställningar som ligger till grund för arbetet är följande:
Vad är skillnaden mellan de gamla och de nya riktlinjerna? Hur ringades ”problemet” med barngruppens storlek in?
3 Barngruppens storlek en politisk bakgrund
Hur många barn det får finnas i barngruppen var länge en icke-fråga. Istället var frågan om det överhuvudtaget fanns ett behov av förskola. Här kommer jag redogöra för varför de som satt vid makten bestämde sig för att organisera förskolor. Syftet med förskolan och vem den är till för har varierat. När samhället industrialiserades kom allt fler kvinnor att förvärvsarbeta vilket ledde till att barnomsorgen blev tvungna att bygga ut verksamheten och därmed ökade antalet barn.
3.1 Barnomsorg mellan 1850-1970
Under mitten av 1800-talet startades de första barnkrubborna och barnträdgårdarna, föregångarna till dagens förskola (Lärarnas historia, 2014). Anledningen till detta var att skollagen- Kungl. Maj:ts Nådiga Stadga angående Folkundervisningen i Riket, antogs år 1842 och folkskolan blev därmed en allmän skola. Denna lag mötte en hel del protester från framför allt bönderna i socknarna då barnen istället för att arbeta nu skulle gå i skolan. Läskunnigheten hos dessa barn var inte vad man hade förväntat sig då barnen kom till skolan utan att kunna läsa och skriva. Detta ledde enligt Lundgren (2010) till svårigheter att bedriva verksamheten som avsikten var (2010). Här började en form av barnomsorg växa fram, då det obligatoriska skolsystemet sågs som en koppling till förskolans utveckling. Barnkrubban skulle ge stöd och tillsyn åt barn till fattiga och förvärvsarbetande mödrar. Personalen hade ingen utbildning och pengar saknades för att finansiera lokalerna. Barnkrubborna var i första hand välgörenhetsinrättningar medan barnträdgårdarna riktade sig till medel- och överklassens barn (Lärarnas historia, 2014).
1900-talet kom att bli århundradet då barnet får en röst. Men det fanns ingen förståelse för barnträdgårdarnas betydelse från politiker och statsmaktens sida, den största inkomstkällan var gåvor. I slutet av 1920-talet fanns 100 barnträdgårdar som hade plats för 3 000 barn (Lärarnas historia, 2014). 1935 skedde sedan en förändring då det började ställas krav på att samhället skulle ta hand om de små barnen i institutioner med pedagogisk inriktning. En första utbildning för barnträdgårdsledarinnor tog form. Här gavs även ett statligt bidrag till de som hade godkända lokaler och godkänd ledning. Senare ledde bristen på arbetskraft till att allt fler kvinnor tog klivet ut i arbetslivet, 1945 blev Socialstyrelsen ansvarig för barnomsorgen. 1955 betonades att det var barnens behov som var grunden för verksamheten och borde därför byggas ut (2014).
3.2 Barnomsorg mellan 1972-2015
I början av 1970-talet fastställde regeringen de första riktlinjerna för antalet barn i barngrupperna i förskolan till 15 barn/grupp. Sedan följdes ekonomisk kris vilket ledde till personalminskningar ute på förskolorna för att få ner kostnaderna, detta ledde till ett ökat antal barn i barngrupperna. Alla elevers rätt till en likvärdig utbildning sågs som en bidragande orsak till att regeringen påtalar vikten av mindre barngrupper, samt att gruppstorleken bör avgöras utifrån lokala förhållanden och barnens behov.
3.2.1 Nationella riktlinjer för barngruppens storlek
Barnstugeutredningens förslag om den maximala storleken i olika daghemsgrupper. Här konstateras att man måste ta hänsyn till lokalers utformning och rymlighet samt ta hänsyn till barn med särskilda behov. Regeringen diskuterade också normer för yta/barn samt att nybyggda lokaler inte alltid garanterar en god kvalité på verksamheten. 1991 drabbades Sverige av en allvarlig ekonomisk kris som ledde till en hastigt stigande arbetslöshet. De skärpta kraven på kommunerna, alla barns rätt till förskola i kombination med de höga födelsetalen medförde att rekordmånga nya platser tillkom varje år och statsbidragen till förskolorna togs bort. Här ökade barnantalet med nära 100 000 barn från 270 000 till 365 000 barn. Konsekvenserna blev också att de flesta kommuner använde sig av personalminskningar för att få ner kostnaderna inom barnomsorgen (Utbildningsdepartementet, 2015). 1998 fördes förskolan över från Socialdepartementet till Utbildningsdepartementet, regeringen tog också ett beslut om att införa en läroplan för förskolan, Lpfö98. 2003 var den genomsnittliga gruppstorleken i landet från 13,8-17,5 barn per grupp samtidigt som personaltätheten sjönk (Skolverket, 2005). Tidigare hade det varit ovanligt med grupper om fler än 15 barn i förskolan, men här skedde en snabb ökning av barnantalet i grupperna vilket ledde till att likvärdigheten i kommunerna skiljde sig åt. Nu blev det allt vanligare att grupperna hade upp emot 20 barn eller ännu större. I nära tre procent av grupperna var antalet 26 barn eller fler vilket i sin tur påverkade kvaliteten i förskolan (Utbildningsdepartementet, 2015).
Antalet barn i barngrupperna ökade under 2000-talet och det har antagligen att göra med att barnen som behöver förskola blir fler men också att kommunerna inte anser sig ha råd med små grupper. Det tar för mycket resurser i anspråk. Detta är alltså en viktig faktor till att antalet barn i grupperna blir ett problem. Hur uppfattade då de olika partierna detta? Vad ansåg de att stora barngrupper skapade för problem. För vem blev det ett problem?
3.3 Den partipolitiska diskussionen om barngruppens storlek
Under 2000-talet pågår en partipolitisk debatt. Olika partier har olika argument varför antalet barn bör minska i barngrupperna. Partierna har också olika strategier för hur barnantalet ska regleras och vem som ska kontrollera detta. Här framgår det att vad som menas med barnets bästa kan vara lite olika saker.
2003 menar Kristdemokraterna att barngruppernas storlek måste minskas för att bevara mångfalden i barnomsorgen. Skolverket ombads då att utforma nationella allmänna råd för olika åldersgrupper med riktlinjer utifrån forskning om strukturella faktorerna och pedagogiska kvalitet. I de yngsta åldrarna grundläggs barns identitets- och språkutveckling. Detta måste ske i en mindre grupp då omsorgen om barnen är samhällets viktigaste uppgift. Kristdemokraterna ville även att kommunerna skulle utforma verksamheten efter sina egna förutsättningar. De ansåg också att kommunerna i samråd med personal och föräldrar borde lägga en maxgräns för barngruppens storlek. De menade att förskolorna skulle få högre kvalitet och föräldrarna större handlingsfrihet (Riksdagen, 2003/04:Ub379).
och mer inriktar sig mot att prestera, vilket gör att den allt mer liknar den vanliga skolan. De menar även att den pedagogiska verksamheten inte kan se likadan ut för en ettåring som för en femåring, då kraven på stimulans och pedagogisk utformning ökar med barnets ålder och utveckling. Här vill KD att Regeringen utarbetar nationella riktlinjer för barngruppens storlek utifrån ålderssammansättning och barn med särskilda behov. Barngruppen bör inte vara större än 13-15 barn för att barnen ska ges möjlighet att utvecklas på ett optimalt sätt. Det bör vara ännu mindre i grupper med barn under tre år då dessa barn är mer beroende av täta och stabila vuxenkontakter, vilket påverkar bland annat språk- och identitetsutveckling. Här menar miljöpartiet att det skapas bättre förutsättningar med nya nationella riktlinjer för en bra barnomsorg (Riksdagen, 2005/06;Ub590).
I september 2004 överlämnar den dåvarande förskoleministern en principproposition om kvaliteten i förskolan till riksdagen – Kvalitet i förskolan. I Utbildningsutskottets betänkande om kvaliteten i förskolan ger riksdagen regeringen möjlighet att sätta upp regler för uppföljning och utvärdering i form av kvalitetsredovisningar av förskoleverksamheten. I den tar regeringen ställning till på vilket sätt ett särskilt statsbidrag till kommunerna för personalförstärkningar i förskolan skulle kunna fördelas (Regeringen, 2004/05:UBU3). I budgetpropositionen 2004/05:1 föreslås medel för att behålla redan anställd personal samt öka personaltätheten i förskolan. Riksdagen säger här ja till regeringens förslag om det nya statsbidraget till personalförstärkningar inom förskolan (Regeringen, 2004/05:UbU1). För att höja kvalitén på förskolorna i landet öronmärktes fem miljarder kronor till kommunerna, pengarna motsvarade en kostnad för att anställa 6 000 förskollärare, barnskötare och annan personal inom förskolan. Men för att få del av bidraget skulle kommunen använda bidraget så att personaltätheten i förskolan ökade jämfört med kommunens genomsnittliga personaltäthet under åren 2003 och 2004. I princip innebar detta ökade förutsättningar för att minska barngruppens storlek men även öka personaltätheten. Vilket skulle innebära att den genomsnittliga personaltätheten i kommunerna återigen skulle kunna bli en vuxen/fem barn och barngrupperna få en genomsnittlig storlek på 15 barn (Regeringen, 2004/05:1).
Frågan om barngruppens storlek och personaltäthet som en viktig kvalitetsfaktor i förskolan återkommer i dåvarande Socialdemokraternas motion (Regeringen, 2006/07Ub425) till riksdagen. Där regeringen påtalar vikten av mindre barngrupper för speciellt de yngsta barnen och barn med speciella behov, samt att gruppstorleken bör avgöras utifrån lokala förhållanden och barnens behov. Det framkommer även hur viktigt det är att ta hänsyn till barnens ålder, kön, annat modersmål, kontinuitet i barn- och personalgrupp, förskolepersonalens kompetens och upptagningsområdets sociala karaktär. Regeringen menade att kommunerna behövde riktlinjer för barngruppens storlek för en bättre kvalitet i förskolan och underlätta inlärningen för och förbättra omsorgen om barnen (Regeringen, 2006/07Ub425).
utvärderingar har det främst varit ekonomiska överväganden som avgjort gruppstorlekarna. Faktorer som upptagningsområdets sociala struktur, personalens utbildning och andelen barn i behov av särskilt stöd har haft mindre betydelse. I utredningar som gjorts har det framkommit att det finns vissa brister i tillsynen över bl.a. barnens hälsa och säkerhet i förskolan (Regeringen, 2009:25).
2010 blir förskolan en egen skolform, här höjs kraven till alla elevers rätt för de resurser de har rätt till. Oavsett vilken förskola eller skola eleven valt ska kommunernas ersättningar fördelas på lika villkor. I skollagen beskrivs de övergripande målen för utbildning och bestämmelser om alla elevers rätt till likvärdig utbildning:
”Barnets bästa 10§ all utbildning och annan verksamhet som rör barn ska barnets bästa vara utgångspunkt, med barn avses varje människa under 18 år. Barn ska ha möjlighet att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör honom eller henne i förhållande till barnets ålder och mognad. Barngrupperna och miljön 8 § Huvudmannen ska se till att barngrupperna har en lämplig sammansättning och storlek och att barnen även i övrigt erbjuds en god miljö” (Regeringen, 2009/10;165)
2012 utfördes en granskning av Skolinspektionen där 42 förskolor i 14 olika kommuner över hela landet. Resultatet visade att förskolan behövde kvalitetssäkras på flera områden. Att förskollärare behöver utveckla sin kunskap, förhållningssätt och kompetens för ett ökat fokus på lärandeuppdraget. ”Kvalitetsarbetet måste bli en naturlig del av det dagliga arbetet samt att förskolans ledarskap behöver lyftas och tydliggöras” (Skolinspektionens, 2012;7). Här sas ingenting om barngruppens storlek i relation till kvalité i förskolan.
I december 2013 går sedan Skolverket ut med följande pressmeddelande att riktmärket om 15 barn/barngrupp kommer att tas bort. Motiveringen är att barnens bästa ska stå i fokus, att barnens behov ska vara underlag för utformningen av förskolans verksamhet istället för att inrikta sig på siffror. Enligt Ulrika Lundqvist, enhetschef på Skolverket handlar det om att istället ta hänsyn till olika faktorer som personaltäthet, personalens kompetens, lokalers storlek och miljöns utformning. Men även barngruppens sammansättning, socialt, etniskt, kön och ålder för att avgöra barngruppens storlek och personaltäthet. Här beskrivs också hur viktigt det är att följa upp och analysera kvalitén i förskolan och att det är upp till varje förskolas huvudman att åtgärda de brister som uppstår (Skolverket, 2013-12-11). Redan under 2014 ger Regeringen Skolverket i uppdrag (Regeringen, U2015/1495/S) att kartlägga aktuell pedagogisk och utvecklings- och socialpsykologisk forskning kring barngruppernas storlek i förskolan. Syftet är att belysa aktuell forskning och beprövad erfarenhet kring barngruppers storlek i förskolan.
När Skolverket 2013 beslutar att ta bort riktmärket för barngruppens storlek i förskolan på 15 barn/grupp reagerar Sveriges psykologförbund, genom att skicka ett öppet brev till ministrarna Maria Arnholm, Jan Björklund och Maria Larsson där de kräver ett max tak i förskolan. ”Vi psykologer är särskilt oroliga för de minsta barnen 1-3 år. Små barns behov av trygga och stabila vuxna i trygga och förutsägbara miljöer, kräver stor kunskap av dem som ska utforma verksamheten”. Psykologförbundet menar att:
(Psifos, 2013-12-20).
Psykologförbundet befarar att gruppstorlekarna kommer att öka igen från att ha varit stabila sedan 2003. De menar att det kan vara helt hälsovådligt för de allra minsta barnen att vistas i en sådan miljö en längre tid. Det krävs en anpassning av verksamheten utifrån barnens behov, organisatoriska förutsättningar som personaltäthet, gruppstorlek, kompetens och den fysiska miljön anser psykologerna (Psifos, 2013-12-20).
År 2015 signalerar Skolinspektionen att deras granskning visar att kvalitén ute på förskolorna brister. Skälen till varför det brister varierar, därmed utreder Fridolin (utbildningsminister) frågan. Regeringen ger då Skolinspektionen (Regeringen, 2015:3 364) i uppdrag att granska förskolans kvalitet och måluppfyllelse i syfte att lyfta fram viktiga områden som förskolan behöver förbättra. Men även identifiera framgångsfaktorer och beskriva förutsättningar och arbetssätt som skapar god kvalité. Kort därefter 2016 inför Skolverket nya riktmärken för barngruppens storlek på förskolor. Syftet är att minska gruppernas storlek, de nya riktmärkena innebär att det i en grupp med barn 1-3 år rekommenderas en storlek på 6-12 barn. Är barnen 4-5 år rekommenderas grupper med 15 barn.
4 Tidigare forskning
I detta kapitel redogör jag för vad forskningen säger om gruppstorleken. Forskningen har undersökt gruppstorlekens betydelse för barns lärande och utveckling, där det kommit fram att små grupper möjliggör för lärarna att göra lärandet möjligt. Då barngruppens organisation och storlek påverkar barnens möjlighet till lärande istället för att bara handla om sysselsättning som är fallet i de stora grupperna. Barngruppens storlek och organisationen av barngruppen påverkar barns potentialer att lära menar forskarna. I analysen av hur Skolverket argumenterar använder jag forskningen som jämförelsematerial. Man kan säga att jag kommenterar med hjälp av forskningen Skolverkets sätt att argumentera.
4.1 Barngruppens storlek, sammansättning, miljö och personalens
utbildning
Williams m.fl. (2014) genomförde en studie om gruppstorlekens betydelse för barns möjligheter att lära och utvecklas i förskolan. Enkäter skickades ut till 46 kommuner i Sverige och 698 förskollärare besvarade enkäten. Författarna gjorde sedan en nationell kartläggning av personalens utbildning, antal barn i grupperna, hög/låg närvaro bland barn och vuxna. Utifrån dessa analyser valdes 6 förskolor ut med flest antal barn i grupperna och 6 förskolor med minst antal barn i grupperna. Sedan utfördes intervjuer med 24 förskollärare på 12 olika förskolor. Resultatet visar att gruppstorleken påverkar och samspelar med personaltäthet, arbetslagets kompetens, förskolans psykiska och fysiska miljö samt barngruppens sammansättning bl.a. ålder, kön och barn med speciella behov. Gruppstorleken visar sig ha betydelse för förskollärares arbetsvillkor, val av arbetssätt och målområden då den reviderade läroplanen påverkat förskollärarens arbetsuppgifter och kunskapskrav. Enligt Williams finns det inget i statistiken som säger att gruppstorleken påverkar barns lärande, kritiskt tänkande och förmågan att vara uppmärksam, förmågor som anses vara viktiga för barns framtid. Men ingen forskning visar värdet av stora barngrupper varken för barn eller vuxna. Studien visar dock att lärarens tyngdpunkt i de mindre barngrupperna läggs på kommunikationen, medan det i de större barngrupperna läggs mer tid på att sysselsätta barnen. Studien visar att det är viktigt att förskollärarna har den utbildningen som krävs för att kunna organisera barngruppen under dagen för att nå fram till barnen, då färre barn möjliggör högre grad av kommunikation mellan förskollärare och barn. Vilket Williams m.fl. menar behövs för att skapa god kvalité i förskolan (2014).
Kärrby, Gunni (1991) har gjort en studie 22 000 minutes in preschool: 5-6 years old Children´s activities, languages and group consellations in Swedisch preschools. 559 barn i 19 enheter på Sveriges västkust observerades i 20 minuters intervaller med 5 barn. Resultatet visar att de planerade aktiviteterna är fler i de förskolor där barnen går deltid än i de där barnen vistas hela dagarna. I heltidsförskolorna ser hon fler sociala interaktioner i form av lek. Gruppstorleken har betydelse för kommunikationen mellan barn och vuxen. Hon ser även att i heltidsförskolorna bidrar personalförändringarna till mer problem i grupperna och strukturen i verksamheten blir lidande.
skedde det flest dialoger i den sociala leken men mindre målinriktade aktiviteter. I de mindre grupperna såg hon mer kommunikation mellan barn vuxen.
Alvestad, Bergem, Eide, Johnasson, Os, Palmadottir, Pramling/Samuelsson och Winger (2013) har gjort en studie på Early child development and care. Challenges and dilemmas expressed by teachers working in toddler groups in the nordic countries. Studien är gjord i Sverige, Norge och Island och baseras på de yngsta barnen i förskolan. Studien gjordes på 37 förskolor och totalt 65 förskollärare medverkade, varav hälften från Sverige. På Island och i Norge delades deltagarna in i små fokusgrupper, där förskollärarna utbytte åsikter och erfarenheter med varandra. I Sverige delades öppna frågor ut till varje förskollärare som sedan besvarades individuellt. Här påvisas hur förskolans kursplaner och ramar förändrats till ett ökat fokus på lärande det handlar också om hur förskolans organisation förändrats på grund av att antalet små barn i förskolan ökat. Idag saknar förskollärare utbildning för de yngsta barnen, menar författarna. Resultatet visar att barngruppens storlek och organisationen av barngruppen påverkar barns möjligheter att lära. Den stora utmaningen visade sig vara att stora barngrupper krävde mer organisation, men genererade mindre tid till det enskilda barnet. En av förskollärarna i Norge uttryckte att det var svårt att se varje barn, speciellt utomhus. Stora barngrupper bidrar till konsekvenser för barnens välbefinnande. Då man i mindre grupper mer kan fokusera på att se det enskilda barnet och få mer tid för att lyssna och kommunicera med barnet (2013).
Kihlbom (2009) menade att stora barngrupper än negativt för barnens utveckling då de små barnen riskerade att hämmas med stora barngrupper och för få vuxna. I Studien intervjuades barnskötare och förskollärare i tre förskolor och de ansåg att ”Det blir bara barnpassning, vi hinner inte se varje barn”. Det är många barn som behöver kontakt och inte får det och då måste vi sänka vår pedagogiska ambitionsnivå”. Resultatet visar att gruppstorleken har stor betydelse för den pedagogiska kvalitén och att det är de små barnen som drabbas hårdast när barngrupperna växer. Under 1990-talet ökade barngruppens storlek trots att både personaltätheten och kompetensutvecklingen för pedagoger minskade på förskolorna (Kihlbom, 2009:60).
5 Metod
I metodavsnittet redogör jag för hur jag gått tillväga för att uppnå mitt syfte och svara på frågeställningarna. vilka vetenskapsteoretiska perspektiv jag använt mig av och var jag hämtat min empiri. Jag beskriver även hur jag bearbetat mitt insamlade material. Jag har även tagit hänsyn till etiska aspekter.
5.1 Vetenskaplig teori
Enligt Allwood och Erikson (2010) är ”varje vetenskaplig teori formulerad ur ett visst perspektiv och den innehåller det som är väsentligt utifrån syftet” (2010:53). Mitt syfte var att synliggöra argumenten bakom de ändringar som gjorts vad gäller de ändrade riktlinjerna om barngruppens storlek i förskolan. Detta innebar att jag granskat hur det argumenteras i de dokument jag analyserat, för ett riktmärke när det gäller antalet barn i barngruppen. Hermeneutiken beskrivs som en lära om tolkning och handlar om att förstå och skapa mening i vår livsvärld (Allwood & Erikson, 2010:91). Här pratar författarna om Schleirmachers modell som innebär ett förhållande mellan del och helhet, vilket handlar om att förstå avsändarens tankar och avsikter som gömmer sig bakom texten (2010:92).
Den kvalitativa undersökningen strävar efter att förklara varför det ser ut på ett visst sätt den beskriver även egenskaperna hos något, hur det är konstruerat (Lantz, 2014). Jag har valt en deduktiv ansats då jag tolkat texten utifrån ett på förhand bestämt (teoretiskt) kodningsschema. Jag har först bestämt temat utifrån mina forskningsfrågor för att sedan tolka det som egentligen sägs, innehållet i texten (Denscombe, 2016).
5.2 Tillvägagångssätt
Jag har granskat Skolverket, skolinspektionen samt olika politiska partiers sätt att skapa mening om och argumentera för antalet barn i barngruppen. Det finns två övergripande meningar, aktörer som inte tycker att ett tak är nödvändigt och de som tycker så. Jag har tittat på hur dessa argumenterat för det ena och det andra. Eftersom jag i min studie ville ta reda på vad som låg bakom regeringens beslut, behövde jag först förstå helheten för att sedan förstå delarna. Jag började med att bestämma det jag ansåg skulle vara relevant för mina frågor, det jag ville ta reda på handlade om de förändrade riktlinjerna för barngruppens storlek i förskolan. Det som blev klart för mig var at det fanns ett brett utbud om just detta, men det svåra var att få fram den rätta information för just min studie. Denscombe (2016) menar att forskaren inte ska kunna se på förhand i vilken utsträckning materialet kommer att bidra med rätt information, inte heller när det är slut på urval (2016). Jag började med att läsa in mig på ämnet vilket gav mig en grund att stå på. Sedan blev jag mer och mer kritisk till vad som sas och satte igång att sålla den information som var viktig just för mig, just nu. Det blev att läsa mycket, vilket ledde till att bredden på mitt insamlade material istället utvecklades till ett djupare plan. Under mitt samlande fick jag tillgång till både bra och dåligt material som jag inte trodde jag skulle ha nytta av, men det visade sig under arbetets gång att det varit en nödvändighet att ha helheten för att förstå delarna i mitt arbete.
(1926-1984) var en viktig inspiratör för de kvalitativa ansatserna. Han inriktade sig på hur maktförhållanden påverkade de sociala konstruktionerna i samhället (Allwood och Eriksson, 2010) vilket jag anser passar in på min studie, då individers (regeringars) makt i slutändan påverkar den enskilda individen och samhället. Det handlar även om att ”öka förståelsen om fenomenens eller objektens natur” (Allwood och Eriksson, 2010).
5.2.1 Argumentationsanalys
I studien problematiseras olika aktörers syn på hur många barn det kan vara i en barngrupp för att den ska fungera optimalt. Vilka argument de dokument jag analyserat ansågs vara grundläggande för ett ”tak” av eller på angående barnantalet i barngrupperna i förskolan.
För att ta reda på detta användes argumentationsanalys, vilket innebär ett praktiskt filosofiskt hantverk som studerar om de skäl som ges är goda eller inte.
Argumentationsanalysen är ett paraplybegrepp som även tittar på innehållet, vad olika aktörer säger det vill säga hur Allmänna råd Förskolan (2016) argumenterade för att först ta bort ”taket” och sedan sätta dit ”taket” igen för antalet barn i barngrupperna. De dokument jag valt är både beskrivande och argumenterande eftersom värderingar görs av de fakta som kommit fram, vilket skapar problem som är värderingar av dessa fakta. Här kommer det följaktligen normativa förslag på hur många barn det bör vara i barngrupperna. I en argumenterande texter måste det finnas två saker, en tes och ett argument (Hellspong 2016). Här nedan förklaras mer ingående vad som skiljer en tes mot ett argument.
Tes
En tes är textens budskap, själva poängen med texten något författaren vill att vi ska tro på och hålla med om. Vilka skäl anges för att tesen stämmer, varför tror författaren att det är sant och vilka belägg ges för att det är sant (Hellspong, 2011) ? I studien handlar det om en mängd olika saker som anses vara de bakomliggande orsakerna till problemet med ett bestämt antal barn i barngrupperna. För att veta vad som signalerar att en tes kommer i texten menar Hellspong (2011) att författatern kan använda sig av flera vanliga ord och fraser som visar att en tes sagts eller kommer att sägas. Dessa är; alltså, följaktligen, därför, om…så, detta innebär att, men en text kan även vara argumenterande utan att innehålla dessa ord. Det som är viktigt att veta är att en tes bara är en åsikt. För att övertyga mig som läsare behövs ett skäl till varför det argumenteras för ett visst antal barn, ett argument (Hellspong, 2011).
Ibland kan det vara så att tesen inte är helt enkel att se i den text man läser, den är inte tydlig (implicit). Är däremot tesen klart och tydligt formulerad är den explicit (Hellspong, 2011). Allmänna råd Förskolan (2016) är ett dokument som jag ansåg var implicit, då tesen inte formulerats tillräckligt väl. Enligt Hellspong (2011) kan olika personers uppfattningar, om förskolan och dess kontext, därmed skapa helt avvikande uppfattningar om argumentets hållbarhet. För att bedöma dokumentets hållbarhet måste du som läsare förhålla dig till vad du vet om ämnet i fråga.
Argument
Några av dessa är; skälet för detta är, beviset för detta är, på grund av…, drar jag slutsatsen att (Hellspong, 2011). Syftet med argumentationsanalys är att ta reda på vilka argument som är förnuftigt att tro på. Vilka skäl författaren ger för att tesen skulle vara sann, att seriöst bedöma de skäl som ges för ett ställningstagande. För att ta reda på vad som är rimligt att tro på så handlar det om att jag som forskare tolkar argumentationerna på ett vänligt sätt för att sätta mig in i de frågor jag vill ha svar på (Hellspong, 2011).
I en text argumenterar författaren ofta för olika teser som argument för en tredje tes (Hellspong, 2011). I de dokument som jag analyserat hade skolverket en tes om att barngruppens storlek har betydelse. Men det visade sig att denna tes var mer komplicerad än så, vilket gjorde att den första tesen blev argument för andra teser som presenterades i den forskning som jag analyserat. Nu handlar det om att avgöra om argumenten är starka eller svaga, att värdera argumenten! I de argument som valts i denna studie har hållbarhet och relevans hos varje argument bedömts för att avgöra hur pass väl argumentationen håller. För att göra detta har jag tagit hjälp av följande grupper:irrelevanta argument, argument som är relevanta men ohållbara, argument som är relevanta och hållbara, argument som är relevanta, men hållbarheten är osäker. Genom att värdera argumenten utifrån dessa grupper har jag kommit fram till hur argumentationen för och emot ett tak är uppbyggd (Hellspong, 2011).
5.3 Material
Jag har valt att göra en kvalitativ studie som datainsamlingsmetod, vilket enligt Denscombe (2016) är en social undersökning där man använder sig av dokument som datakälla. Dokumentstudier leder fram till ny kunskap då olika källor, författare och forskares resultat ställs mot varandra (Dimenäs, 2012). Här har Jag har tagit reda på de bakomliggande tankarna/orsakerna kring det beslut som låg till grund för de ändrade riktlinjerna för barngruppens storlek i förskolan. Materialet jag använt mig av finns lättillgänglig på nätet vilket innebar att jag inte behövde söka upp de personer som var relevanta för min studie.
I min studie har jag beaktat olika aktörers argument för de beslut som gjorts. Enligt Denscombe (2016) finns det en mängd olika datakällor med dokument som har till syfte att öka ansvarigheten för sina handlingar inom olika områden. I min undersökning har jag analyserat Skolverkets Allmänna råd Förskolan (2016) för att förstå hur man där argumenterar för barngruppens storlek. Skolverket Allmänna råd Förskolan (2016) hänvisar till Skolinspektionens granskning på området och Skolverkets aktuella pedagogisk, utvecklingspedagogisk och socialpsykologisk forskning. Jag har utifrån relevanta citat problematiserat dessa yttranden av ovan nämnda utredningar och granskningar. Som jag redovisar i tabellen nedan. Utifrån dessa har jag sökt problemet bakom de föreslagna ändringarna.
5.4 Urval och avgränsning
De dokument som jag valt i denna studie är Skolverkets Allmänna råd Förskolan (2016) som är ett statligt styrt dokument som har utarbetats på uppdrag av regeringen i syfte att förtydliga verksamheten utifrån nationella krav och mål. Utifrån Allmänna råd Förskolan (2016) har jag försökt fånga problemet och tagit hjälp av de referenser som angetts i Allmänna råd Förskolan (2016). Jag har ställt mina tre frågeställningar till materialet för att fånga innehållet i texten. Vad är skillnaden mellan de gamla och de nya riktlinjerna? Hur kom det sig att barngruppens storlek blev ett ”problem”? Vad framfördes som de bakomliggande orsakerna till förändringarna för riktmärket för antalet barn per grupp? Bryman (2015) beskriver innehållsanalysen som ett sätt att ”inrikta sig på att få en bild av det påtagliga innehållet i det tema som är av intresse, eller vad det uppenbarligen verkar handla om” (2015:282).
Syftet med studien är att förklara och förtydliga innehållet i Allmänna råd Förskolan (2016) utifrån Skolverkets forskning samt Skolinspektionens granskningar ute på förskolor. Studien avgränsas till barngruppens storlek i förskolan och de ändringar som gjordes 2016 angående de nya riktlinjerna för förskolan för barngruppens storlek. Jag har gjort ett subjektivt urval där jag har handplockat den information som jag anser kan ta fram den mest värdefulla information för min forskningsfråga. Ett subjektivt urval är enligt Denscombe (2016) att forskaren gör ett medvetet urval utifrån de förkunskaper forskaren har. De urval som väljs tros ge de data som är relevanta för undersökningen, en fördel med detta är att de data som samlats in sannolikt belyser forskningsfrågan (Denscombe, 2016).
Det material jag använt mig av för att svara på mina frågor, mitt urval, redogör jag för i tabellen nedan. där jag beskriver titel, vilket slags dokument det handlar om och vem som utfärdat dokumenten.
Titel Vad för slags dokument? Utfärdat av
Allmänna Råd Förskolan Publikation Skolverket (2016) Barngruppens storlek i förskolan Rapport 433 En kartläggning av aktuell pedagogisk, utvecklings-psykologisk och social-pedagogisk forskning
Skolverket (2016)
Förskola, före skola -lärande och bärande
Kvalitetsgransknings-rapport om förskolans arbete med det
förstärkta pedagogiska uppdraget
Skolinspektionen (2012)
6 Analys och resultat
Här kommer jag att redovisa resultatet av min analys av Skolverkets Allmänna råd Förskolan (2016). Jag har även analyserat två dokument som de Allmänna råden refererar till: Skolverkets rapport Barngruppens storlek i förskolan (2016) som är en kartläggning av forskning och Skolinspektionens granskning Förskola, före skola -lärande och bärande (2012). I de Allmänna råden ramades frågan om barngruppens storlek in som en del av förskolans kvalitet och måluppfyllelse, framförallt hur huvudmän och förskolechefer bör tänka och agera i frågan.
6.1 Skolverkets Allmänna råd Förskolan
De Allmänna råden (2016) bygger på forskning och beprövad erfarenhet samt aktuell kunskap om de faktiska förhållanden som råder i förskolan idag. De Allmänna råden utgår från bestämmelser i skollagen (2010:800) och förordningen (SKOLFS, 2011:69) samt läroplanen för förskolan (Lpfö98) och beskriver de övergripande förutsättningarna som huvudmannen och förskolechefen bör skapa för en ökad måluppfyllelse i förskolan. Allmänna råden (2016) är inte tvingade utan enbart rekommendationer för hur huvudmän, förskolechefer, förskollärare och arbetslag i förskolan kan eller bör handla för att uppfylla de krav som ställs. Den innehåller områden och faktorer som Skolverket identifierar som centrala för förskolans kvalitet och är indelad i 4 kapitel:
Styrning och ledning
Vänder sig till huvudman och förskolechef.
Barngruppens och miljöns betydelse i det pedagogiska arbetet Särskilt stöd
Samarbete med hemmet
De två sistnämnda vänder sig särskilt till vad förskolechef, förskollärare och arbetslag i förskolan bör ha som utgångspunkter vid planering och genomförande av vissa delar av verksamheten för ökad måluppfyllelse (Skolverket, Allmänna råd Förskolan, 2016).
Enligt Allmänna råd Förskolan (2016) handlar kvalitet om att göra prioriteringar och utvecklingsinsatser utifrån barnets bästa. För att bedriva en verksamhet med god kvalitet är det nödvändigt att ha kunskaper om vilka faktorer som påverkar kvalitet i förskolan. Att utifrån varje enskild förskole-enhets förutsättningar och behov vara medveten om att verksamheten omfattar en rad faktorer som påverkas och samverkar med varandra.
8) Personaltäthet samt storlek och sammansättning av barngrupperna är den punkt jag i huvudsak använt för att utföra min studie. Där beskrivs hur förskolechefen i dialog med huvudmannen bör anpassa personaltäthet samt barngruppens sammansättning till förutsättningarna som finns på varje förskole enhet.
6.2 Bristande likvärdighet –problemet och problemets orsaker ringas
in
Skolverket ser att förskolor runt om i Sverige brister i likvärdighet. Detta har sin orsak i att huvudmän och förskolechefer brister i såväl ledarskap som kunskap om att anpassa verksamheterna efter styrdokumentet för förskolan. Om inte kommunerna brustit i sin styrning av förskolorna hade staten och dess rekommendationer om att barngruppens storlek skulle anpassas till lokala förhållanden fungerat, menar Skolverket. Detta ger således staten anledning till att skärpa styrningen och göra den mer detaljerad. Vad handlar då likvärdighet om….
Skolverkets Allmänna råd Förskolan (2016) utgår från en likvärdig förskola. Enligt forskning som Skolverket (2016) pekar på innebär Likvärdighet:
”Att alla barn ska få tillgång till en stimulerande lärandemiljö med kunnig och engagerad förskolepersonal som har förmåga att utveckla pedagogiska relationer av hög kvalitet och där alla barn kan använda och utveckla sin potential”
(Skolverket, Barngruppens storlek i förskolan, 2016:7)
Vissa kommuner menar man inte följer de rekommendationer och råd som stod i de tidigare allmänna råden och beslut som tagits har inte överensstämt med det Skolverket menar med hög kvalitet och måluppfyllelse. Det brister i likvärdigheten ute på förskolorna då huvudmän inte anpassar verksamheterna till barns skilda uppväxtvillkor och inte relaterar till olika faktorer och förhållanden i dagens svenska samhälle. Vad gäller specifikt barngruppens storlek innebär hög kvalitet att se möjligheter och hinder som kan uppstå. Att se möjligheterna innebär att skapa goda förutsättningar för personalen så att de på ett tillfredsställande sätt kan arbeta med att se och bemöta barnens behov. Huvudmannen har det största ansvaret för verksamheten och
”För att kunna fördela resurserna i förhållande till de olika behoven på varje förskole enhet är det viktigt att huvudmännen och förskolechefen har en dialog om vad som är lämplig personaltäthet samt storlek och sammansättning av barngruppen utifrån de behov och förutsättningar som råder på varje enhet” (Skolverket, Allmänna råd Förskolan, 2016:18)
Denna dialog brast då barngruppens storlek inte anpassades efter den specifika enhetens behov. Samarbetet mellan huvudman och förskolechef och mellan förskolechef och verksamheten fungerade mindre bra. Det främsta skälet som anges till dessa brister menades vara att de som tar beslut styr genom indirekt ledarskap. Här hänvisar Skolverket (Allmänna råd Förskolan, 2016) till en granskning som gjorts av Skolinspektionen…
innefattar att skapa strukturer, former och innehåll för arbetet och utvecklingen av förskolans verksamhet. Detta betyder också ibland att förskolecheferna befinner sig såväl geografiskt och fysiskt långt ifrån den vardagliga praktiken, som långt ifrån kunskap om sina medarbetares synsätt och kompetens”.
(Skolinspektionen, Förskola, före skola -lärande och bärande, 2012:7)
Förskolecheferna hade således inte tillräcklig insyn i vad som skedde ute i verksamheterna utan var mer inriktade på att skapa struktur och delegera på avstånd till personalen som fanns ute på förskolan. Denna form av indirekt ledarskap handlar mer om vad förskolecheferna har för ambitioner för förskolan, inte vad som verkligen görs. Här hade cheferna alltså ingen inblick i vilken kompetens som fanns och kunde då inte heller veta vilken utbildning som krävdes på den enskilda enheten.
6.2.1 Faktorer som påverkar hur många barn det bör vara i barngruppen
Vad gäller specifikt frågan om stora och små barngrupper understryks att frågan är komplex, att det är flera kvalitetsfaktorer som styr när en barngrupp kan anses vara lagom stor – inte en siffra. T.ex. att ”storleken på gruppen alltid behöver sättas i relation till hela verksamheten samt att riktmärket för barngruppens storlek bör anpassas efter barnens ålder och relateras till ett antal kvalitetsfaktorer” (Skolverket, Barngruppers storlek i förskolan, 2016:30).
De viktigaste kvalitetsfaktorerna i förskolan anses vara: - Personalens utbildning och kompetens
- Personaltäthet relaterat till antal barn - Barngruppens sammansättning - Den fysiska miljön
(Skolverket, Allmänna råd Förskolan, 2016)
Här ger Skolverket fria händer till huvudmän, det är upp till var och en att besluta var, när och hur planering och genomförande sker för ökad måluppfyllelse. Skolverkets Allmänna råd Förskolan (2016) har som syfte att ge stöd och vägledning men har även stor påverkan på att utvecklingen styrs i en viss riktning samt främja en enhetlig rättstillämpning. ”Enligt skollagen ansvarar förskolechefen för ledningen och samordningen av det pedagogiska arbetet samt för verksamhetens inre organisation” (2016).
6.2.1.1 Personalens utbildning och kompetens
Barngruppens storlek påverkar innehållet och kvalitén i verksamheten, men en barngrupp med fler antal barn genererar inte automatiskt dålig kvalitet. Det viktiga är vad som görs, varför och på vilket sätt. Bristande utbildning och kompetens hos personalen ute på förskolorna likställs med dålig kvalitet. Huvudmännen satsar inte på att utbilda personalen eller höja kompetensen, istället anställs outbildad personal för att ekonomin ska gå ihop.
ämneskompetens behöver det vara färre barn i gruppen” (Skolverket, Allmänna råd Förskolan, 2016:22).
Det saknades m.a.o. högskoleutbildade förskollärare i verksamheten vilket likställdes med bristande kvalitet. Den outbildade och oerfarna personalen beskrevs som mer omsorgsinriktad vilket i sin tur hindrade de förskole utbildade att arbeta professionellt.
”Ett tydligt och pedagogiskt ledarskap är en förutsättning för att förskolepersonalen ska kunna arbeta effektivt och med barnets bästa i centrum. När det då finns outbildad, oerfaren personal blir det mer fokus på omsorg”.
(Skolverket, Barngruppers storlek i förskolan, 2016:19).
Förskolor av hög kvalitet kännetecknas av god personaltäthet och välutbildad personal. En utbildad förskollärare kan ta hand om fler barn än outbildad personal tex. barnskötare, enligt skolverkets sätt att problematisera personalens utbildning och kompetens. Att anställa outbildad billig arbetskraft innebär dålig kvalitet ute i verksamheterna. Här såg man att det handlar om att förskolorna anställer outbildad personal istället för att satsa på hög förskollärartäthet. Skolverket hänvisar till egen forskning som visar att det finns
”En ökad pedagogisk medvetenhet hos kompetent och välutbildad personal […] i förskollärares kompetens är deras relationella, ledarskaps- och didaktiska kompetens särskilt viktig för barns lärande, utveckling och välmående på sikt”
(Skolverket, Barngruppers storlek i förskolan, 2016:12)
Här sågs bristen på kompetenta professionella förskollärare som jämställt med låg kvalitet där stora barngrupper skapar ojämlika villkor i förskolans skilda lärmiljöer. Barns lärande och utveckling bygger på förskollärare profession som omfattar förmågan att kunna reflektera över uppdraget och möta och utmana barnen utifrån tre sammanflätade dimensioner Vad, Varför och Hur?
Huvudmannen bör därmed ”ha en planering för kompetensförsörjning i syfte att tillgodose behovet av förskollärare” (Skolverket, Allmänna råd Förskolan, 2016:11). Här saknades planering av huvudmannen för att höja kompetensen för de förskollärare som redan fanns ute på förskolorna. Resurserna (ekonomin) användes inte på rätt sätt alltså till det ändamål som skulle kunna ge möjlighet till utveckling, men även attrahera fler förskollärare.
”Det är viktigt att det finns en fungerande modell för resursfördelning som utgår från förskolornas olika behov och lokala förutsättningar […] hur resurserna fördelas och används har betydelse för en likvärdig förskola med hög kvalitet”
(Skolverket, Allmänna råd Förskolan, 2016:17)
”För att förskolor ska kunna bedriva en verksamhet av hög kvalitet med syfte att stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda en trygg omsorg krävs en stor andel utbildade förskollärare med hög kompetens i en fungerande arbetsmiljö”
(Skolverket, Allmänna råd Förskolan, 2016:8)
Enligt Skolverket har inte personal ute på förskolor i Sverige den utbildning som krävs för att stimulera barns utveckling och lärande för att kunna erbjuda en trygg omsorg. Samtidigt konstaterades brister i förskollärares kompetens och profession att se och lyssna till varje barn, att bemöta varje barn individuellt. Detta försvårade arbetet med att följa läroplanen enligt intervjuer med förskollärarna.
6.2.1.2 Barngruppens sammansättning
”Om gruppen inte fungerar på grund av obalans i sammansättningen behöver det vara mindre barn i gruppen” (Skolverket, Barngruppens storlek i förskolan, 2016:35). Även barngruppens sammansättning med avseende på ålder, kön, social och etnisk tillhörighet menades avgörande för barngruppens storlek och i sin förlängning att ge alla barn utrymme för utveckling, lärande och välmående.
”Den ideala sammansättningen av en barngrupp är en balans med avseende på barns kön, ålder, etnicitet och sociala bakgrund […] När den balansen finns skapas bättre förutsättningar mot det individuella barnet”.
(Skolverket, Barngruppens storlek i förskolan, 2016:32 )
Dessa strukturella faktorer påverkar hur många det kan vara i en grupp för att den ska fungera optimalt. Men i en väl fungerande barngrupp finns plats för fler barn om resurser tillsätts. Att hitta balansen är inte lätt man har dom barn man har och måste anpassa sig efter förhållanden som råder.
6.2.1.3 Kön
Flickor blir förbisedda vilket ger en negativ effekt på språkutvecklingen och flickor har svårt att göra sig hörda i den stora gruppen.
”Gruppstorlek kan påverka flickor och pojkar olika, stora grupper ger mer plats för rörelse, något som kan vara av större vikt för pojkar än för flickor. Flickor kan i högre grad bli förbisedda och få svårigheter md att göra sig hörda i större barngrupper”
(Skolverket, Barngruppens storlek i förskolan, 2016:31-32).
Här ses problemet med stora barngrupper när gruppstorleken påverkar flickor och pojkar olika. Pojkar vistas hellre i rum avsedda för lek och rörelse än sysslar med tal och skrivaktiviteter.
6.2.1.4 Ålder
personalen och behöver då vistas i mindre barngrupper med mer personal. Forskning som Skolverket (2016) hänvisar till visar att
”barngruppens storlek bör ha samband med barns ålder. Barngruppen bör vara mindre ju yngre barnen är. Ett riktmärke för barngruppers storlek i förskolan bör anpassa efter barnets ålder (1-3 år respektive 4-5 år) och relateras till ett antal faktorer”.
(Skolverket, Barngruppens storlek i förskolan, 2016)
Mindre barn anses som mer resurskrävande och visar att personalen hade svårigheter att ge barnen nödvändig uppmärksamhet och tillsyn vid omsorgssituationer, såsom blöjbyte.
6.2.1.5 Barn i behov av särskilt stöd
”Barn i behov av särskilt stöd i sin utveckling och barn med annat modersmål än svenska gynnas generellt i mindre barngrupper med hög personaltäthet. Utvärderingar visar att andelen barn i behov av särskilt stöd ökar i och med att barngrupperna blir större. En generellt god kvalitet är ofta bästa insatsen för barn i behov av särskilt stöd i sin utveckling. Ett förebyggande arbete där b.la. barngruppens sammansättning anpassas till kvalitetsfaktorerna kan förhindra att behov av särskilt stöd uppstår”.
(Skolverket, Allmänna råd Förskolan, 2016:21).
Utvärderingarna visar att barn med ett annat modersmål än svenska ofta kräver mer kontakt med personal, då språksvårigheter ställer till det i kommunikationen med andra barn.
6.2.1.6 Social bakgrund
Barn som lever i en skyddad hemmiljö är inte beroende av gruppstorleken på samma sätt som barn som redan är utsatta för påfrestningar…
”barns olika livs och -levnadsvillkor sätter gränser för barngruppens storlek och sammansättning. Då förskolan gynnar barn från resursfattiga familjer, men att de specifika insatser som görs fungerar bäst när andelen barn från utsatta miljöer är under 10% […] att förskolor med rätta resurser är bra för de barn som kommer från utsatta miljöer, men att alla inte får plats utan tvingas in i förskolor där kvalitén inte uppfyller kraven på en likvärdig förskola” (Skolverket, Barngruppers storlek i förskolan, 2016:15)
modersmålet och det svenska språket utvecklas bäst i förskolans dagliga aktiviteter tillsammans med andra barn och vuxna” (Skolverket, Barngruppens storlek i förskolan, 2016:15). Barn mår alltså bäst av att vara i miljöer där de kan utveckla språket tillsammans med andra barn och vuxna och vistas både med barn från samma kulturer och svenska barn. Men förskolan har i sin tur inte de resurser som krävs för att ta emot dessa barn.
6.2.1.7 Trygghet
Den forskning och de granskningar som gjorts visar att ”barngruppens storlek har betydelse för barns trygghet, utveckling och lärande. Såväl personal som barnens föräldrar anser till viss del att barngrupperna är för stora” (Skolverket, Barngruppens storlek i förskolan, 2016:20). Barnens trygghet visar sig vara en av de faktorer som har stor betydelse för förskolans kvalitet. Föräldrarna gav gott betyg till förskolan rent generellt, då det handlade om omsorgen och den pedagogiska verksamheten. Det visade sig dock att en femtedel (22%) av dessa föräldrar ansåg att ”personaltäthet och antalet barn på den aktuella förskolan inte uppfyllde deras förväntningar” (Skolverket, Barngruppens storlek i förskolan, 2016:20).
”kontinuitet i barngruppen, mellan barnen och kontinuiteten mellan barnen och de vuxna är en förutsättning för att barn ska känna sig trygga, lära och utvecklas i relationen och i samspelet med varandra och de vuxna”
(Skolverket, Allmänna råd Förskolan, 2016:16)
Skolverket hänvisar till forskning som visar att ett ökat antal barn och vikarier i gruppen leder till alldeles för många relationer att förhålla sig till. För att barnen ska uppleva trygghet och kontinuitet i barngruppen är det viktigt att barnen möter samma personal och har en fast grupptillhörighet (Skolverket, Barngruppens storlek i förskolan, 2016). Barnen kanske inte vet vem de möter på morgonen vilket ger en känsla av otrygghet. Hur personalens tid i barngruppen fördelas påverkar kontinuiteten för barnen (2016). Många barn och många vuxna och barnens ökade vistelsetid gör att pedagogerna känner sig otillräckliga och detta ses som en riskfaktor för barnets trygghet.
Detta visar att det finns skillnader mellan de förskolor som representeras i Skolinspektionens granskning, då ett litet antal förskolor saknar helt eller nästintill helt nöjda föräldrar i de organisatoriska frågorna om personaltäthet och barngruppsstorlek. Då det visar sig att i var tjugonde förskola (6%) är mindre än hälften nöjda medan var tionde (10%) förskola har föräldrar som är 100% nöjda. Föräldrar som hade sina barn på små förskolor var mer nöjda än de som hade barn på stora förskolor, vilket visar att storleken på barngrupperna var en av de viktigaste faktorerna för föräldrar till barn på förskolan (2016).
6.2.2 Den fysiska miljön
förskolan, 2016:24). Det visade sig även att utemiljön var man särskilt kritisk till en anpassning utifrån barngruppens storlek och antalet vuxna är väsentligt för barns lärande och utveckling.
”För att personalen ska kunna arbeta i enlighet med förskolans uppdrag enligt skollagen och förskolans läroplan behöver inom- och utomhusmiljön vara utformad så att det går att bedriva en varierad verksamhet anpassad till alla barn som deltar i verksamheten”
(Skolverket, Allmänna råd Förskolan, 2016:15)
Enligt Allmänna råd Förskolan (2016) ”påverkar miljön i förskolan också relationerna och ger signaler kring beteende som förväntas, vilka aktiviteter och vilka möte som är möjliga” (2016:28).
Det som visade sig i Skolinspektionens granskningar var att
”När förskolorna ska omsätta skollagens och läroplanens krav är de givetvis beroende av de materiella och fysiska förutsättningar som huvudmannen tillhandahåller för deras förskola”.
(Skolinspektionen, Skola, före skola -lärande och bärande, 2012:26)
Många förskolor saknar alltså anpassade lokaler för att tillgodose barnens behov. Där avsaknad av tillräckligt stora lokaler lett till svårigheter att organisera verksamheten på det sätt som arbetslaget önskat. Personalen får då hitta lösningar för användning av de bristfälliga lokaler de har att tillgå.
Förskolan regleras i skollagens (2010:800) 8 kap. I 8 kap 2§ anges att ”förskolan ska stimulera barns utveckling och lärande och erbjuda barnen en trygg omsorg. Huvudmännen ska se till att barnen erbjuds en god miljö och att barngruppen har en lämplig sammansättning och storlek”. Här hänvisar Skolverket (Allmänna råd Förskolan, 2016) även till miljöbalken, plan- och bygglagen och arbetsmiljölagen som reglerar alla arbetsplatser, vilket utgör grunden för utformningen av lokaler och miljön på förskolan.
Allmänna råd Förskolan (2016) hänvisar till forskning som visar att:
”Den fysiska miljön har stor betydelse för de villkor som skapas i förskolan för barns lek, aktiviteter, avslappning, kommunikation och samspel. Idag är flera av förskolorna byggda för mindre barngrupper vilket gör att det fysiska rummet begränsar barnen i deras lärande och kreativitet, vilket påverkar innehållet och aktiviteterna”.
(Skolverket, Barngruppens storlek i förskolan, 2016:23)”
6.3 Sammanfattning av resultatet
Hur ser mitt resultat ut, vad är det som skiljer sig mellan de gamla och nya riktlinjerna för barnantalet i förskolan. Och vad var ”problemet” bakom och hur ringades
”problemet” in?
6.3.1 Skillnaden mellan de nya riktlinjerna och de gamla riktlinjerna för barngruppens storlek i förskolan kan sammanfattas på följande sätt..
När regeringen beslutar att ta bort riktmärket på 15 barn/grupp 2013 görs det med motiveringen att barnens bästa ska stå i fokus. Här sägs att barnens behov ska vara underlag för utformningen av förskolans verksamhet och inte enbart se på antalet barn. Här pekas på att det istället ska tas hänsyn till faktorer som personaltäthet, personalens kompetens, miljöns utformning, barngruppens sammansättning (socialt, etniskt, kön och ålder) för att avgöra storleken på barngruppen och personaltäthet. Att det är upp till varje förskolas huvudman att organisera verksamheterna och åtgärda de brister som uppstår. I och med de nya riktmärkena för barngruppens storlek i förskolan sätts åter ett tak för antal barn 2016. För barngrupper med barn 1-3 år sätts antalet till 6–12 barn, respektive 9–15 för barn i åldern 4–5 år. Och dessa ska sättas i relation till en rad kvalitetsfaktorer som samverkar och påverkar varandra. Dessa faktorer visar sig vara desamma som när riktmärket på 15 barn togs bort 2013. Min slutsats är att det visar sig vara samma kriterier som är aktuella för att både ta bort ”taket” på barngruppens storlek som att sätta på ”taket” igen. Det som skiljer sig är att Skolverkets tidigare rekommendation om max 15 barn nu relateras till barnets ålder samt att det nu (2016) sätts ett ”spann” på antalet barn och inte en bestämd siffra.
6.3.2 De bakomliggande orsakerna till ”problemet” som anges är..
Skolverket brister i likvärdigheten ute på förskolorna runt om i Sverige huvudmännen brast i såväl ledarskap som kunskap om att anpassa verksamheterna efter styrdokumenten för förskolan. Enligt Skollagen (2010:800) ska Svensk förskola vara av hög och likvärdig kvalitet, vilket innebär att alla barn ska få vistas i en stimulerande lärandemiljö med kunnig förskolepersonal. Problemet med vad som är en lämplig storlek för barngrupperna ansågs vara komplex, den behövde ses i relation till barns lärande i förhållande till dagens samhälle, barnsyn, barndom och kunskap. Skolverket beskyllde huvudmännen för att inte anpassa verksamheterna efter barns skilda uppväxtvillkor och inte heller relatera till de kvalitetsfaktorer som påverkar de förhållanden som råder i samhället idag. När det gäller barngruppens storlek innebar det att se möjligheterna för att skapa goda förutsättningar för personalen, så att de på ett tillfredsställande sätt kunde arbeta med att se och bemöta barnens behov. Det pekas även på samarbetssvårigheter mellan huvudman och förskolechef, men även mellan förskolechefer och de enskilda enheterna ute i verksamheterna. Förskolecheferna ansågs inte ha insyn i verksamheterna som de borde haft vilket försvårade arbetet med att bedöma konsekvenserna för de beslut som togs utifrån det enskilda barnet eller gruppen av barn.
6.3.3 ”Problemet” med barngruppens storlek ringades in på följande sätt..
storlek i förskolan är frågan om små och stora barngrupper komplex. Det är många kvalitetsfaktorer som styr när en barngrupp kan anses vara lagom stor. Då antalet barn måste ses i relation till barnens ålder och ett antal kvalitetsfaktorer: personalens utbildning och kompetens, personaltäthet, barngruppens sammansättning och den fysiska miljön.
Enligt De Allmänna råden Förskolan (2016) är det viktigt att personaltäthet relateras till antalet barn, att resursfördelningen utgår från förskolors olika behov. Utredningar visade att det saknades förskollärare med specifik yrkes- och ämneskompetens och att det därmed behövde vara färre barn i gruppen. Bristen på förskollärare med hög kompetens gjorde att det anställdes outbildad och oerfaren personal vilket skapade problem ute på förskolorna och likställdes då med dålig kvalitet. Det är huvudmännens ansvar att se till att det finns tillräckligt med förskollärare så att de nationella målen kan uppfyllas. För att behålla de förskollärare som fanns ansåg Skolverket att det var viktigt med en planering för kompetensförsörjning, för att skapa möjligheter till utveckling vilket visade sig saknas ute på förskolorna.
Forskning visar att barngruppens storlek och framförallt organiseringen av verksamheten är viktiga faktorer för förskolans kvalitet och de villkor som skapas för barns välmående, lärande och utveckling. Om gruppen inte fungerar på grund av obalans i samansättningen behöver det vara mindre barn i gruppen. Denna balans handlade om att skapa bättre förutsättningar för det individuella barnet genom att anpassa barnantalet i gruppen efter kön, ålder, etnicitet, och social bakgrund. Detta var en av orsakerna till att det inte sätts en bestämd siffra, utan istället utgår ifrån barngruppens sammansättning när antalet barn bestäms.
7 Diskussion
Här gör jag en kort sammanfattning av resultatet samt för en diskussion utifrån det resultat jag fått. Jag kommer även föra en metoddiskussion
Mitt syfte med den här studien var att analysera de argument som låg till grund för att riktlinjerna för antalet barn i en barngrupp i förskolan ändrades år 2016.
Det jag fick fram i min analys och resultat är att samma faktorer som visade sig ha betydelse för regeringens beslut att ta bort taket på 15 barn/grupp också visar sig ha betydelse för att sätta dit taket igen. Men den här gången, till skillnad från förra beslutet ska barnantalet sättas i relation till barnets ålder samt att det nu sätts ett ”spann” på antalet barn och inte ett fast antal. För barngrupper med barn 1-3 år sätts antalet till 6–12 barn, respektive 9–15 för barn i åldern 4–5 år.
De bakomliggande orsakerna enligt Skolverket är att förskolorna brister i likvärdighet. De som pekas ut som ansvariga för bristerna är huvudmännen och förskolecheferna, som visar sig ha bristande kunskaper om förskolans mål och uppdrag. Deras ansvar i att skapa goda förutsättningar för en likvärdig förskola för alla har brustit, då barngruppens storlek, sammansättning och personaltäthet skiljer sig mellan förskolorna ute i landet.
Problemet med barngruppens storlek ringades in som att vara komplex, då olika faktorer påverkar och samverkar med varandra. Stora och små barngrupper måste ses i relation till barnens ålder och ett antal kvalitetsfaktorer. Dessa faktorer är personalens utbildning och kompetens, personaltäthet relaterat till antalet barn, barngruppens sammansättning och den fysiska miljön. Dessa faktorer samverkar med och påverkar varandra.
7.1 Vad var skillnaden från de gamla riktlinjerna?
Beslutet om att ta bort riktmärket för barnantalet i förskolan på 15 barn/grupp år 2014 med argumentet att barnets bästa skulle styra barngruppens storlek. Detta var även motivationen till att sätta dit riktmärket igen 2016. Skillnaden blev att det nu skulle anpassas efter barnets ålder och relateras till ett antal faktorer (vilket inte var fallet år 2013). Enligt Williams m.fl. (2014) som är forskare är färre barn i gruppen att föredra, ju yngre barnen är. Stora barngrupper gör det svårt att se varje barn, vilket skapar anonymitet (2014). Stora barngrupper påverkar tryggheten då barnen tvingas ha flera relationer till alldeles för många barn och vuxna. I de barngrupper där barnen är 4-5 år anses dock barnantalet kunna vara högre. Vad är det då som säger att stora barn inte behöver många vuxna i sin omgivning?
