KURS:Historia, 61–90 hp
PROGRAM: Ämneslärarprogrammet
FÖRFATTARE: Markus Hederskog
EXAMINATOR: Johannes Heuman
DATUM: 2021-01-20
TERMIN:HT 18
Ett sekel av
läroböcker
En kvalitativ litteraturstudie av läroböckers
utveckling och didaktiska roll inom ämnet historia –
Abstract
Markus Hederskog “A century of textbooks”
A structured comparative study of textbooks development and didactic roll within the subject history – Colonising and imperialistic examples
Number of pages: 47
The aim of this study was to investigate how the view of colonialism, the colonialists, and the native people in Swedish textbooks, has changed over the years. The study investigates, in a qualitative content analysis, three books from the early 20th century and four books from the early 21st century. The literature is analysed and compared with the aim of highlighting the changes and differences, as a pervading foundation. The theoretical aim of this study is made with the theory of “others” that has had a major impact on the idea of modern colonialism and imperialism.
The study found that the older textbooks are written with a more “story telling” approach, basing the reflections of history upon single individuals, focusing on great stories and events. The more recent textbooks have a more analytical approach, raising the issues connected to the topic of modern colonialization and reflecting over the changes in society it has resulted in. The conclusion is drawn that, in all textbooks, old as new, there is a clear division of “we” and “them”. The difference is that “we” and “them” have been shifted, from dividing the colonising Europeans and the native populations in the older books, to consider “we” as the group of people judging the acts and mindsets of our ancestors and “them” as the colonialists representing an old, outdated state of mind.
Keywords: Modern colonialism, postcolonialism, imperialism, Swedish textbooks in history, theory of “Other”, Orientalism.
Sammanfattning
Markus Hederskog “Ett sekel av läroböcker”
En kvalitativ litteraturstudie av läroböckers utveckling och didaktiska roll inom ämnet historia - Exemplet kolonialism/imperialism
Antal sidor: 47
Syftet med denna studie var att undersöka hur synen på kolonialismen, kolonisatörerna och ursprungsbefolkningen i svenska läroböcker inom historia har förändrats över tid. Studien undersöker i en kvalitativ litteraturstudie tre läroböcker från tidigt 1900-tal och fyra läroböcker från tidigt 2000-tal fram tills idag. Litteraturen är analyserad och jämförd, med fokus på att lyfta förändringar och skillnader som en genomgående struktur. Den teoretiska angreppspunkten har skett utifrån teorin om ”den andre” som har haft en stor påverkan på hur vi ser på den moderna kolonialismen och imperialismen idag.
Studien kunde klarlägga att de äldre läroböckerna är skrivna med en mer berättande struktur, som baserar sin historieförmedling på enskilda aktörer med ett tydligt fokus på stora berättelser och händelser. De mer moderna läroböckerna har en mer analyserande ingång där de lyfter den problematik som är nära sammankopplad med den moderna kolonialismen, och vad förändringarna i samhället har haft för påverkan på dessa.
Slutsatsen visar på att alla läroböcker, ny som gammal, framställer en tydlig ”vi och dem”-känsla. Förändringen ligger framförallt i att ”vi och dem”-känslan har förflyttats från att särskilja de europeiska kolonisatörerna från ursprungsbefolkningen, till att istället fokusera på ”vi” som den grupp som fördömer de tankar och handlingar som genomförts av våra förfäder, och ”dem” som kolonisatörerna som representerar en gammal och utdaterad samhällsuppfattning.
Nyckelord: modern kolonialism, postkolonialism, imperialism, svenska läroböcker i historia, teorin om ”den andre”, orientalism.
Innehåll
1. Inledning ...1
1.1 Syfte och frågeställningar ...2
1.2 Material & metod ...2
2 Tidigare forskning ...5
2.1 Svensk lärobokstradition ...5
2.2 Läroböcker i förändring ...7
3 Teoretiska utgångspunkter...9
3.1 Postkolonialism ...9
3.2 Orientalism – Den andre ... 11
4. Resultat ... 12
4.1 Lärobokens framställning av den moderna kolonialismen 1905–1924 ... 12
4.2 Synen på och framställningen av kolonisatören i läroböckerna 1905–1924 ... 19
4.3 Synen på den kolonialiserade människan i läroböckerna 1905–1924 ... 24
4.4 Läroböckernas framställning av den moderna kolonialismen 2005–2016 ... 26
4.5 Synen på kolonisatörerna i läroböckerna 2005–2016 ... 30
4.6 Synen på den kolonialiserade människan i läroböckerna 2005–2016 ... 32
4.7 Jämförelse 1905–1924 och 2005–2016 ... 34
5. Avslutande diskussion ... 38
5.1 Den moderna kolonialismens framställning i läroböckerna ... 38
5.2 Aktörer och den kolonialiserade människan – 1905–2016 ... 40
6. Vidare rekommendationer ... 44
7. Didaktiskt perspektiv ... 46
Referenslista ... 48
1
1. Inledning
Mycket av den kunskap och information som idag förmedlas är ett resultat av en alltmer sammankopplad värld. Ett globaliseringsmönster som låter oss ta del av andra civilisationers kulturer, värderingar och uppfattningar. Möjligtvis är det i synnerhet inom historieämnet förutsättningarna för att skapa kunskap och förståelse kring detta blir som tydligast. Ämnet historia ska syfta till att ge eleverna en bredare förståelse för vikten av att olika perspektiv och tolkningar präglar synen på vår samtid och i förlängningen vår framtid.1 Sverige är idag ett mångkulturellt samhälle med en mix av olika religiösa, etniska och nationella ursprung. Detta ställer krav på att undervisning och läroböcker inom historia ska förmedla en bredare historisk ingång, inte enbart förmedla historiska perspektiv starkt knutna till västerländsk historieskrivning. Den mångfacetterade bilden blir en utmaning att förmedla i en alltmer komplex värld, något som läroböckerna måste göra ett försök att möta.
Ett viktigt avsnitt i skolans historieundervisning berör explicit kolonialiseringen av världens kontinenter och deras långa historia under kolonialstyre. Kontinenter som stått inför en tydlig och avgörande förändring de senaste hundra åren, en utveckling som förändrar läroböckernas omfång och fokus. Läroboksförfattare och myndigheter får ta hänsyn till nya kulturella och religiösa uppfattningar om vår historieskrivning, men även de nya tolkningar och perspektiv som utvecklas genom nya upptäckter och uppfattningar.
Denna uppsats ska därför genom en kvalitativ innehållsanalys undersöka, bearbeta och studera hur gymnasieskolans eller motsvarande läroböcker inom historia skildrat och förmedlat kolonialismen före 1925, för att på andra sidan ställa dagsaktuella läroböcker fokuserat till företeelsen och begreppet modern kolonialism/imperialism.
2
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att studera och analysera hur läroböcker inom historia har utvecklats från förra sekelskiftets fram till idag när det gäller förmedlingen av den moderna kolonialismen inom ämnet historia. Den moderna kolonialismen förmedlas idag på andra vis med andra övertygelser, något som påverkas av att vi möter nya sanningar med hjälp av nya upptäckter inom området kolonialism och postkolonialism. Den mångdimensionella ingången är av stor vikt i dagens samhälle och något som bör genomsyra de mer moderna läroböckerna i gymnasiet, vilket har lett fram till dessa utarbetade frågeställningar:
• Hur har synen på den moderna kolonialiseringen av kontinenter framställts i läroböcker under perioderna 1905–1924 och 2005–2016?
• Hur framställs och förändras synen av kolonisatörerna över denna tid och hur blir förändringarna i läroböckerna synliga?
• Hur framställs och förändras synen på den kolonialiserade människan i läroböckerna över denna tid och hur kommer det till uttryck i läroböckerna?
3 Denna studie kommer att genomföras med en kvalitativ innehållsanalys där jämförelser mellan äldre läroböcker från tidigt 1900-tal kommer att ställas mot nyare läroböcker från 2000-talet, underlaget för studien tar således sin utgångspunkt utifrån två skilda tidsperioder. Kvalitativ innehållsanalys som metod bygger på att systematiskt kategorisera och beskriva innebörden av kvalitativa data med hjälp av till exempel ett kodschema. Denna induktiva ingång hjälps av att studien till en början har varit mer bred, för att sedan låta forskningsfrågorna smalna av studien, som tur är, är det inte avgörande att det dras en exakt skiljelinje mellan kvalitativ och kvantitativ innehållsanalys, utan som alltid, att det sker en tydlig redogörelse hur man kommit fram till resultatet.2
De böcker som har valts ut till studien är följande: Nyare tidens historia (1905), Nya tidens historia (1917) och Lärobok i nya tidens historia (1924). Dessa böcker utgör grunden för de äldre läromedlens omfång och närvaro i studien och har valts ut för att de har ett tydligt fokus på kolonialismen och det av kolonialismen påverkade händelser. Dessutom framställer de en tidstypisk uppfattning om hur man såg på europeiska stormakter och relationen till de kolonialiserade länderna. Följande böcker står som grund för representationen av de mer moderna läromedlen: Milstolpar (2007), Möt historien 1b (2016), Alla tiders historia (2005) och Epos 1b (2011).3 Här har hänsyn tagits till att böckerna bör ha olika författare och på så sätt representera ett bredare spektrum.
Läromedlen har analyserats utifrån framförallt fem nyckelbegrepp; Kolonialism, Imperialism, kolonialismens arv, efterverkningar och/eller konsekvenser. Dessutom förläggs innehållsanalysen till att behandla den moderna kolonialismen som i symbios med kapitalismens utveckling medfört en stark kolonial expansion under en kort tidsperiod. Analysen fokuseras till det som behandlar kolonialism, imperialism och kolonialismens arv, efterverkningar och/eller konsekvenser. Denna form av ingång blir ett samarbete mellan den teoretiska utgångspunkt som detta arbete syftar att utgå ifrån,4 teorin om ”den andre” blir också ett av de nyckelbegrepp som används för att navigera genom de utvalda läromedlen.
Då denna typ av tolkningsarbete blir svår att datorisera kommer analysen och kodningen av det utvalda materialet ske manuellt, vilket gör att möjligheterna till mer komplicerade tolkningar och bedömningar blir genomförbara.5 De utvalda läroböckerna bearbetas utifrån dessa 2 Kristina Boréus & Göran Bergström. (red.). Textens mening och makt - Metodbok i samhällsvetenskaplig text-
och diskursanalys. 4 uppl. Lund: Författarna och Studentlitteratur, s.50–51
3 För en kortare presentation av läromedlen se bilaga
4 Kristina Boréus & Göran Bergström. (red.). Textens mening och makt. s.50. 5 Ibid. s.51–52, 58.
4 nyckelbegrepp för att få fram tendenser, tolkningar och bedömningar för att se om där alltjämt finns företeelser som tenderar att leva kvar från det äldre läromedlets föreställningsvärld.6 Studien har på många sätt motiverats av hur människan på olika sätt utövar makt för att skapa belägg för sitt handlande, vilket också är innehållsanalysens styrka, att skapa en överblick över större material och i att kunna ge underlag för jämförelse.7
Tillvägagångssättet har på så sätt blivit uppdelat i två faser genom en inledningsvis övergripande genomgång av läroböckernas generella innehåll för att skapa ett mönster i läromedlens framställning och omfång, en djupare närläsning fångar upp vad som berörs inom de kapitel som specifikt benämner eller behandlar den moderna kolonialismen och dess följder som genomförs med hjälp utav de begrepp fokus ligger på.
6 Se de utarbetade begreppen. 7 Boréus & Bergström. s.83–84
5
2 Tidigare forskning
Här presenteras forskningsläget inom ramen för det aktuella arbetet, en presentation av läroboken som ett mer generellt grepp görs med hjälp utav Sture Långström. Niklas Ammert och Ingmarie Danielsson Malmros redovisar för lärobokens historiemedvetna kärna, och avslutningsvis formar Kenneth Nordgren och Vanja Lozic ett synliggörande av Sveriges mångkulturella påverkan på en förändring i läroböckernas framställning och omfång.
2.1 Svensk lärobokstradition
Svensk lärobokstradition är ett område som under senare tid har stått för en omfattande bearbetning och forskning. En av de som berört området är Sture Långström. I sin doktorsavhandling Författarröst & Lärobokstradition genomför Långström en historiedidaktisk studie av läroboken för att komma fram till vad, varför och hur dessa har sammanställts och redovisats. Med detta vill Långström undersöka huruvida böckerna påverkas av den muntliga och skriftliga tradition som över tid tenderar att förändras.8 Långström lyfter exempelvis oklarheten hos författargrupper som författar läroböcker inom historia. Författarna har ofta svårt att ge distinkta och raka svar på frågor kring undervisningsteorier, undervisningsmetoder och huvudidéer. I Långströms forskning framgår också att de tillfrågade författarna mer eller mindre utelämnat omdebatterade frågor så som till exempel synen på att kolonialism och imperialism kan ha bidragit till en förstärkt och mer förankrad bild av ”vi” och ”dem” eller teorin om ”den andre”.9
Niklas Ammert har även han analyserat svenska läromedel där fokus lagts på historiemedvetandet i svenska historieläroböcker. Ammert beskriver det komplexa band som finns inom historiemedvetandet, ett medvetande som bevisats uppfattas olika, det vill säga att olika historiedidaktiker har formulerat olika definitioner av det. Ammerts tankar om att framtiden formuleras mot bakgrund av erfarenheter från det förflutna och den nuvarande situationen gör dess ingång särskilt intressent för denna typ av studie.10 Intressant blir den dessutom då den berör läromedlets historiemedvetande över hundra år, ett arbete som tillför denna undersökning en stabil och hjälpsam grund att utgå ifrån.
8 Sture Långström. Författarröst & Lärobokstradition. Diss. Umeå: Umeå universitet. 1997. s.10–11 9 Långström. s.214–221
6 Ammert lyfter fram ytterligare en viktig aspekt, nämligen den att läromedel eller böcker ”är inte, och kan inte vara neutrala”. Med detta menar Ammert att historieböcker inom historieämnet är laddade med olika värden, dessa värden existerar för att ge människor ett kulturellt sammanhang. Sammanhanget gör att människan på ett enklare och mer förståeligt sätt kan orientera sig mellan då, nu och sedan. Dessa värden är i förlängningen tätt sammanflätade och förknippade med ideologiskt historiebruk och identitetsskapande framställningar, föreställningar som lyfter fiender i tidigare krig som onda och våra svenska förfäder som goda. Över tid har dessa värden integrerats i vårt perspektiv på historien, där de vädjar till våra känslor och empati. Något som i förlängningen kan bidra till att öka vårt intresse för historien.11
Ytterligare bidrag till den tidigare forskningen är Ingmarie Danielsson Malmros avhandling Det var en gång ett land. En genomgående tendens i Malmros forskningsstudie pekar på att samhällets historiekultur är nära förbunden med de samtal som förs i det offentliga rummet, i förlängningen leder till att eleverna påverkas av den makroretorik som förs, detta sätter också gränserna för vad som anses relevant att studera och vilka händelser som har en möjlighet att hävda sig när berättelser ska konstrueras i till exempel läroböcker.12 Malmros lyfter framförallt tre kategorier som anses vara faktorer till hur berättelser framställs i läroböcker i historieämnet. För det första har förlaget och författaren vissa intentioner och erfarenheter, för det andra kan händelser och skeenden i samtiden påverkat berättelserna, och som avslutande faktor lyfts att läroböckerna tillkommit i ett visst historiekulturellt sammanhang.13 Viktigt att understryka är också att de olika kategorierna på olika sätt tenderar att flyta in i varandra, det vill säga att de inte verkar enskilt utan skapar en gemensam utgångsfaktor menar Malmros.
Malmros pekar även på viktiga narrativa teman som eleverna knyter sina identiteter kring, dessa speglar också uppfattningen på vart vår historieskrivning av läromedel tar sin utgångspunkt. Teman så som frihet, demokrati, jämlikhet och fred är alla begrepp som är vanligt förkommande när elever knyter an till läroböckerna. Det lyfts även i den svenska historieskrivningen där mycket av grunden bygger på stolthet och en känsla av rättfärdighet. Detta till trots beskriver Malmros att det finns författare som försöker bryta dessa genretraditioner, då oftast med små skillnader i form av utbyte av meningsskapande begrepp och byten av smärre textpartier.14
11 Ammert. s.215
12 Ingmarie Danielsson Malmros. Det var en gång ett land. (Diss.). Lunds universitet: Lund. 2012. s.385 13 Danielsson Malmros. s.18
7 Likt Ammert redovisar även Malmros för skiftningarna över tid, vilket skapar ytterligare hjälpmedel att studera och förstå innebörden av skiftningar i både makroretoriken och läromedlets uppenbara oneutrala framställning.15 Detta är en produkt av sin tid vilket gör den till ett levande dokument i den bemärkelse att boken blir en historisk konsensus i sig självt.16 Både Ammerts och Malmros empiriska forskning ger en stabil vetenskaplig grund för att hantera och förstå de läroböcker som valts ut för denna studie.
2.2 Läroböcker i förändring
Kenneth Nordgren berör i sin avhandling Vems är historien det mångkulturella Sverige och dess skola på ett för denna studie intressant sätt. En särskilt intressant iakttagelse genomförs av Nordgren vad det gäller tolkningens innebörd inom ämnet historia, den är av en avgörande karaktär då varje text eller narrativ som genomträngs kräver en tolkning i det omedelbara skede som den möter sin läsare. Denna företeelse avfärdades däremot under större delar av 1900-talet som något ovetenskapligt. Idag ser man på berättelsen med andra glasögon där man uppfattar berättelsen som en kombination av epistemologiska och ontologiska kategorier, det blir genom dessa berättelser vi skapar en mening, både i den sociala tillvaron och utökandet av sociala identiteter. Det vill säga att berättelsens funktion ligger i att den ger oss fler erfarenheter utöver våra egna, och tillgodoser oss med en typ av orienterande livspraxis.17
Vanja Lozic ger i sin avhandling I historiekanons skugga ytterligare förståelse för vad Nordgren presenterar, en bredare bild av vad det mångkulturella samhället innebär för undervisningen inom skolämnet historia. Lozic når genom sina intervjuer svar på ett flertal komplexa frågor rörande utvecklingen av hur innehållet i den historia vi förmedlar i våra läroböcker uppfattas av de elever som möter den, intressanta svar förmedlas knutna till historieämnets syfte och hur de uppfattas av de intervjuade. Eleverna som intervjuats anser att den historia som presenteras i svenska läroböcker sätter Europa i centrum. De flesta eleverna har en å ena sidan kritisk hållning till att det som berättas har en västeuropeisk utgångspunkt, men å andra sidan är upplevelsen att det bör kunna vara berättigat då de lever i Sverige som är en del av Europa. Det blir således tydligt för eleverna att det är viktigt att presentera en historia som ligger nära Sveriges geopolitiska plats, men upplever samtidigt att detta inte får ske på bekostnad av att
15 Ibid. s.394–400; 16 Ammert. s.215
17 Kenneth Nordgren. Vems är historien – Historia som medvetande, kultur och handling i det mångkulturella
8 andra perspektiv förbises.18 Även läroboksförfattarna förklarar att Europa är centralt i deras historieläroböcker, men det gör inte att det ifrågasätts, Lozic beskriver att denna kanonisering av historieämnet med utgångspunkt från ett eurocentriskt perspektiv ifrågasätts av en del forskare. Kritiken ligger framförallt i att den eurocentrerade historieförmedlingen upplevs ge en för snäv bild av historien och marginalisera vissa berättelser, subjekt eller perspektiv.19 Nordgren menar dessutom att skolan behöver öppnas för fler kulturella ingångar men samtidigt behålla sin egen ”röst”, för att fortsätta att förmedla en sammanhållen kanon centrerad till västeuropeisk historieskrivning, vilket kan leda till en tudelad uppfattning. Den kan å ena sidan förstärka de föreställningarna kring en monokulturell och etnocentrisk betraktelse av omvärlden, å andra sidan kan den fungera som en språngbräda och ett verktyg till att tolka och förstå dagens komplexa samtid.20
Både Nordgren och Lozic ger här en tydlig bild av vad som krävs av läroböcker för att de ska uppfattas som trovärdiga, detta ger en särskilt intressant ingång för att kunna bearbeta framförallt den mer moderna litteraturen i studien. Naturligtvis finns här aspekter som belyser hur viktigt det kulturella arvet från vår äldre litteratur är, men dess största fokus belyser dagens mer moderna läroböcker. Det kulturella arvet i svenska läroböcker formuleras genom både didaktiska, kulturella och religiösa skillnader, därför blir dessa teorier avgörande analysverktyg för att nå fram till läroböckernas utformning och geopolitiska utgångspunkt vad gäller dess förmedling av den moderna kolonialismen.21
18 Vanja Lozic. I historiekanons skugga – Historieämne och identifikationsformering i 2000-talets
mångkulturella samhälle. Lunds universitet. 2010. s.253–255
19 Lozic. s.256
20 Nordgren. 2006. s.221–222 21 Lozic. s.297; Nordgren. s.221
9
3 Teoretiska utgångspunkter
Här presenteras den teoretiska ansatsen, detta görs med hjälp av Ania Loombas bok Kolonialism/Postkolonialism och Edward Saids Orientalism. En kortare översikt över kolonialismens betydelse med teorin om ”den andre” som utgångspunkt.
3.1 Postkolonialism
En avgörande faktor i att förstå varför läromedel är utformade på ett visst sätt går att analysera från många olika ingångar. Här kommer fokus att ligga på postkolonialism och teorin om ”den andre”. För att förstå postkoloniala teorier är det viktigt att förstå kolonialiseringens ursprungliga betydelse och hur den tar sig i uttryck. Ordet härstammar ifrån det latinska ordet ”Colonia” som beskrivs på detta sätt i Oxford English Dictionary:
En bosättning i ett nytt land … En grupp människor som slår sig ner på en ny plats och formar ett samhälle som är underkastat eller förbundet med moderstaten; detta samhälle utgörs av de ursprungliga bosättarna och deras ättlingar och består så länge förbindelserna med moderstaten upprätthålls…22
Kolonialismen är en vidsträckt företeelse både geografiskt och tidsmässigt, den inleddes redan under romarrikets storhetstid fram till de stora kontinenternas frigörande. Däremot finns här ett visst antal aspekter som är av stark vikt för att förstå vad den postkoloniala strukturen tar sin utgångspunkt i. För det första brukar man skilja på tidig och modern kolonialism. Skillnaden till den moderna var att den nöjde sig inte med att uppbära tribut, rikedomar och andra varor. Här genomfördes en förändring i omstrukturering av ekonomin i de bemästrade staterna vilket drog in dem i ett komplext beroendeförhållande som vi ser högst tydliga exempel på i dagens ”postkoloniala” samhälle.23
Loomba lyfter framförallt fram Edward Saids teorier från boken Orientalism som särskilt viktiga för att lägga vikt vid tesen om att studiet av orienten varit en politisk vision av verkligheten där struktureringen framhävde skillnaden mellan ”vi” (Europa, västerlandet) och ”de” (Orienten, österlandet).24 Det vill säga att Europa och Orienten står i motställning till varandra vilket blir en av hörnstenarna i europeisk självförståelse. Är de kolonialiserade folken
22 Ania Loomba & Oscar Söderlind. Kolonialism/Postkolonialism – En introduktion till ett forskningsfält. 2006.
s.23.
23 Loomba. 2006. s.25 24 Ibid. s.56
10 irrationella är européerna rationella, framställs Europa som maskulint framställs Orienten som feminint.
Ytterligare intressanta tankar som lyfts av Loomba är bland annat hur teorin om ”den andre” över tid har stöpts om och blivit till det vi utgår från idag. Här lyfts framförallt kolonialismen som den del av historien som tydligaste stöpte om våra föreställningar, då våra uppfattningar inte enbart cementerades utan också rekonstruerades i en högre utsträckning. Kolonialismen skulle utöka kontakterna mellan européer och icke-européer på ett dramatiskt sätt, vilket medförde ett långt större flöde av idéer och bilder. Detta ger möjligheten att på olika sätt legitimera sina handlingar i den för tiden pågående kolonialismen, ett exempel är att man skapade stereotyper genom att på olika sätt beskära föreställningar och bilder till ett mer hanterbart format. Stereotypernas konstruktion tog framförallt sin utgångspunkt i ett sätt att filtrera information snarare än att det var en effekt av okunskap, stereotypens primära funktion blev således att befästa en artificiell känsla av olikhet mellan ”självet” och ”den andre”.25 Loombas beskrivning av hur stereotyperna skapades för att skapa ett mer hanterbart informationsflöde, gällde även för den litteratur som vi än idag på olika sätt tar vår information utifrån. Givetvis ska det inte tolkas som att vi än idag tar vår kunskap och fakta från reseskildringar och brev tagna från en helt annan tidsperiod, men idén bygger på att där fortfarande finns influenser som härleder tillbaka till denna typ av uppfattningar. Exempelvis att afrikaner betraktades som djuriska berodde framförallt på att deras svarta hudfärg i den kristna föreställningsvärlden under medeltiden associerades med smuts och orenlighet. En absurd tanke men något som bidrog till att man i en hög utsträckning kunde rättfärdiga kolonisation och slaveri.26
En annan och kanske än mer avgörande kontext tillskrivs konstruktionen av dikter framställda som en analogi mellan sexuella och koloniala förhållanden, det vill säga att kolonierna motsvarar kvinnokroppens sexuella löfte till den manliga kolonisten.27 En annan beskrivning av sammanhanget beskrivs av Loomba på detta vis;
Men analogin mellan kvinna och territorium har en omvänd logik, i den meningen att koloniernas utlovade välstånd också symboliserar kvinnokroppens fröjder samt dess status som legitimt objekt
för manligt beslagtagande…28
25 Ibid. s.66-68 26 Ibid. s78-81 27 Ibid. s.79-80 28 Ibid. s.80
11 Även detta pekar på hur man förkroppsligar kontinenter och områden som blir till kolonier, på så sätt kan man legitimera sitt handlande, något som ytterligare bidrar till att förstärka känslan av ”den andre”.
3.2 Orientalism – Den andre
Då min teoretiska ansats sker utifrån teorin om ”den andre” har Edward Saids bok Orientalism varit ett särskilt viktigt tillskott i formandet av det teoretiska ramverket. Said lyfter orientalismens olika delar där det finns en viktig struktur som bygger på att ”vi” som bor i Europa eller västerlandet skiljer sig tydligt från ”de” som lever i orienten eller österlandet,29 en företeelse som även är närvarande inom läromedlen. I västvärlden har det funnits en lång tradition av något som Said kallar för ”orientalism”, vilket har konstruerats som ett sätt att förhålla sig till Orienten. Denna konstruktion har skapats utifrån den speciella särställning som Orienten har inom den europeiska Västerlandets historia, där man fokuserar på orienten som den motbild eller motidé som Europa var tänkt att bli.30
Ytterligare intressanta tankegångar lyfts när Said beskriver den kulturella hegemoni som västerländerna på olika sätt utövat och som har givit orientalismen den styrka och uthållighet som än idag lever kvar i vår omvärld. Exempelvis beskriver historikern Denys Hay idén om Europa, där det står som ett kollektivt begrepp som identifierar ”oss”, européer, och ”dem” som, icke-européer, grunden till en idé om en europeisk identitet som är överlägsen i förhållande till alla icke-europeiska kulturer och människor.31 Tillsammans bildar dessa teorier en annan ingång till ämnets historiska innebörd och belyser hur historieskrivning fortsatt påverkas av traditioner och idéer som uppstått ur orientalismen och teorin om ”den andre”.
En avslutande men särskilt intressant tanke beskrivs av Said som att även om vi bortser från den orientaliska uppdelningen av ”vi” och ”dem” så påverkas ändå dagens forskning av en rad aspekter vars ursprung är av liknande karaktär. Ingen kan idag undgå att till exempel ta ställning utifrån öst eller väst, nord eller syd eller för den delen rika eller fattiga. Alla dessa aspekter oavsett om det handlar om imperialister eller anti-imperialister, mörka eller vita så är det på många sätt felaktigt eller kanske dumdristigt att inte låtsas om dem, något som enligt Said bidrar till att fördjupa klyftorna och bidra till en farligare och mer bestående orientalism.32
29 Edward Said. Orientalism. 1993. s.117 30 Said. s.63-64
31 Ibid. s.71 32 Ibid. s.477–481
12
4. Resultat & analys
Undersökningens resultatdel presenteras i en kronologisk ordning med inledande fokus på det äldre läromedlets konkreta framställning av den moderna kolonialismen. Därefter bearbetas den mer moderna litteraturen och avslutningsvis redovisas dem tillsammans i en jämförelse läroböckerna sinsemellan.
4.1 Lärobokens framställning av den moderna kolonialismen 1905–
1924
I Ove Johnssons lärobok Nya tidens historia från 1917 möter vi en berättande läroboksstruktur som i kronologisk ordning presenterar de olika stormakterna och hur deras världspolitik ter sig i kopplat till den moderna kolonialismens utveckling. De två stormakterna som får absolut störst uppmärksamhet i de kapitel som berör imperialismen och den moderna kolonialismen, är England och Frankrike, en företeelse som är närvarande i Erik Falks Lärobok i nya tidens historia från 1922, men även Rolfsen Nordahls Nyare tidens historia: för skola och hem från 1905. Att England och Frankrike besitter en stark närvaro i läroböckerna bygger på en övertygelse kring dessa nationers överhöghet som görs synlig genom en rad företeelser som kan kopplas till både den orientaliska uppfattningen av andra folkgrupper under denna tid, men också en sedan tidigare erkänd läroboksstruktur.33 I dessa äldre läroböcker är det en genomgående trend att redovisningen inom specifikt kolonialismen sker via en ”vi” och ”dem” uppfattning,34 ett exempel på detta är till exempel att människor från andra världsdelar företrädesvis representeras av araber, asiater och afrikaner.35 Historieskrivningen influeras således på fler sätt genom en orientalisk inställning, en inställning som lyser igenom och presenterar en uppfattning kring att dessa människor i allmänhet talar, tänker och handlar på ett vis som är direkt skilt från det europeiska.36
Presentationen av den franska stormakten lyfts framförallt utifrån Napoleon Bonapartes viktiga framtoning och förklarar också mycket av anledningar till att Frankrike inte har fokuserat de ”yttre förhållanden i Frankrikes politik” till att handla om att bedriva en stark och mer expansiv
33 Långström. s.214–218 34 Ammert. s.136. 35 Said. s.41 36 Ammert. s.136
13 kolonialpolitik.37 Napoleons fokus under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet låg istället i att utvidga den franska nationens gränser i Europa, snarare än att sikta in sig på kolonierna.38 Johnsson presenterar denna viktiga process som i slutet av 1800-talet skulle ändra riktning och leda fransmännen tillbaka till en stark utrikespolitik fokuserad till kolonialisering:
Sedan Frankrike i mitten av 1700-talet under konkurrensen med England förlorat sina stora besittningar på det nordamerikanska fastlandet och fått sin koloniala utveckling i Främre Indien släckt, dröjde det länge, innan fransmännen i någon större utsträckning eller med någon större beslutsamhet återupptog försöket att grunda ett kolonialvälde…39
Att på detta vis konstruera och presentera historiska skeenden ger en förståelse för att de historiska övertygelserna grundar sig mot att det brittiska kolonialväldet på flera sätt var en förebild vad gäller införlivandet av kolonier. Napoleons misslyckade strategi beskrivs på så sätt som en stor anledning till att Frankrike senare i historien fokuserade sina utrikespolitiska insatser till att bli en stark och viktig kolonialmakt, helt enkelt för att England var detsamma. Påståendet att läroböckerna och hur de framställs är en spegelbild av samhället skulle kunna symboliseras av läroboksförfattaren Hans Nyströms uttalande kring att läroböcker inom historia är en ”bakgrund till samhället man lever i”.40 Ett samhälle som för stunden vid författandet av till exempel Nya tidens historia fokuserade på att ett sätt att stärka nationskänslan var införlivandet av kolonier:
Nationen har efter inre stridigheter lyckats lägga allt sitt fokus på att inte bara utbilda och befästa det parlamentariska statsskicket utan också i sitt yttre startat det uppbyggandet av sitt stora kolonialvälde.41
Detta leder vidare till den ekonomiska faktor som dessa kolonier skulle komma att spela för den starka sjönationen England var. De inre stridigheterna avslutades och det blev startskottet för en expansion som ingen annan nation skulle vara kapabel att möta. 42 Läroboken skriven av Falk beskriver fortsatt förändringen under 1700-talet som skulle leda till att Englands kolonialvälde prompt måste stärkas och värderas högre. Detta sker parallellt med kolonialisering av den amerikanska kontinenten som senare skulle genomföra en unik utveckling mot att bli en imperialistisk stat på egen hand. Företeelsen beskrivs i alla de äldre
37 Johnsson. s.152 38 Napoleon. 2020. 39 Johnsson. s.152 40 Lozic. s.115 41 Falk. s.151 42 Ibid. s.151
14 läroböckerna på ett sätt som förstärker bilden av ett ”vi” och ”dem”. Det avgörande i att förstå denna bild är att det i den västerländska historieskrivningen är av vikt att känna för de europeiska länderna och deras expansioner som något betydande. Att skapa berättelser kring ”västerlandet” som något kvalitativt annorlunda och i förlängningen bättre än resten av världen.43
England har sedan dess amerikanska politik i slutet av 1700-talet så grundligt misslyckades, helt och hållet bytt om system i behandling av kolonierna och överallt medgivit självstyrelse, där sådan är möjlig d. v. s. där kolonin verkligen kan styra sig själv… För övrigt äger England i Amerika kolonier utan självstyrelse; Brittiska Honduras, Brittiska Guayana, Bermudasöarna, Falklandsöarna, Bahamaöarna, Jamaika och en del av Små Antillerna.44
Här finns en viss uppfattning kring att England är en nation med en tydlig nobelhet, något som de andra europeiska imperierna i samma utsträckning inte besitter. Detta appliceras dock endast på andra nationer med västerländskt ursprung, exempelvis hur britterna behandlade boerna efter att man valt att annektera och genom boerkriget tagit kontroll över hela den sydafrikanska nationen. Johnsson presenterar i sin lärobok den kloka engelska mildheten, det vill säga att man likt exemplet Kanada och deras tilldelning av självstyrelse även genomförde det jämförbara i Sydafrika. Beviset för deras förtroende till britternas nya undersåtar visades med att insätta boergeneralen Botha till den sydafrikanska förbundsstatens premiärminister som ett sätt att visa vördnad mot sina tidigare motståndare. Detta skedde emellertid bara i de kolonier som man ansåg var kapabla att styra sig själv, övriga var kvar i den sedan tidigare imperialistiska strukturen. Denna typ av beskrivning är en genomgående trend för de flesta läroböckerna. Något större fokus belyser eller lyfter inte urbefolkningen, utan ser dem snarare som ett mindre hinder för att nå fram till det egentliga målet, makt och pengar.45
Den i särklass viktigaste kolonin är Indien. Den beskrivs i alla äldre läromedel som Englands viktigaste och förnämsta marknad, vilket i förlängningen också förklarar att engelsmännen inte heller kan släppa Egypten ifrån sig då detta område numer besitter den snabbast vägen dit, detta styrks med en tydlig uppfattning om att européer och framförallt britter alltid befunnit sig i en styrkeposition. Kanske är dominerande ett bättre begrepp för att beskriva företeelsen, men för att legitimera denna typ av besittningar beskrivs ”samarbetet” som ett förhållande mellan en stark och en svag part, en företeelse som givetvis kunde minskas eller mildras om så ansågs
43 Nordgren. s.183 44 Johnsson. s.247 45 Ibid. s.248
15 vara av värde.46 Befolkningsmängden i Indien som under senare delen av 1800-talet låg på 250 miljoner människor, vilket i en av läroböckerna lyfts som ett avgörande argument till att det fortsatt bör kontrolleras, men Indiens strategiska och ekonomiska vikt lyfts även i de flesta äldre läroböckerna.47
Den ton som sätts an i läroböckerna under 1920-talet liknar till största del de läroböcker som redovisar historieämnet och kolonialiseringens betydelse i seklets inledande del, däremot finns där en i min mening en mindre skillnad. På flera sätt finns där en annan utformning, argumenten proklameras i högre utsträckning med en religiös utgångspunkt. Då detta bör spegla samtidens syn på det religiösa bör det kanske inte ses som någon revolutionerande tendens, man skulle kunna påstå att man kan skönja en mindre förändring mellan de äldre läromedlen i och med detta. Värderingen och markeringen kring hur folk skiljer sig åt sker i högre utsträckning genom en religiösa och stark orientalisk uppfattning,48 exempelvis beskriver Rolfsen kväsningen av ett uppror i Indien så här:
Efter förfärliga lidanden erhöllo de löften om att få aftåga oantastade. Men han dräpte hvarenda en, män, kvinnor och barn. Det var en österländsk grymhet, liksom i svarta hålans dagar; men engelsk seghet och engelsk oförskräckthet redde sig snart mot öfvermakten, liksom Robert Clive hade gjort.49
Detta är ett tydligt exempel på att européerna på den tiden ansåg att människorna som levde i Indien handlade irrationellt och att man därav inte kunde lita på att de höll sitt ord..50
När den yttre politiken i Frankrikes kolonialhistoria senare presenteras och förklaras som en produkt av den andra republikens stora framgång är det genom läroboken skriven av Falk. I Falks lärobok upplevs det vara av vikt att lyfta fram vilken aktör det var som införlivade de olika kolonierna. Det vittnar om en annan politisk historieskrivning där man finner vikt vid att presentera monarkerna och således de starka aktörerna bakom nationens nya erövringar. Exempelvis presenterar läroboken tre särskilt ståndsmässiga monarker, Karl X står som ansvarig för att ha införlivat Algeriet, Ludvig Filip står ansvarig för att ha införlivat flertalet ö-nationer inom australienområdet och slutligen presenteras Napoleon III:s starka landvinningar i Sydostasien och Mexiko som en produkt av deras ståndsmässiga monarkistyre. 46 Said. s.41-42
47 Johnsson. s.249. 48 Said. s.9 49 Nordahl. s.249 50 Said. s.21
16 Landvinningarna i sydostasien beskrivs som starten på den nya och expansiva kolonialpolitik som senare med storartade framgång blir en stark ekonomisk faktor för den franska nationen.51 En skiljelinje mellan de olika koloniernas värde gör sig också uppenbar i flera av läroböckerna där man presenterar de olika landvinningarna som mer eller mindre betydelsefulla. Franska Indokina presenteras exempelvis tillhöra ett av jorden mest fruktbara länder vilket gör den till ett mycket värdefullt tillskott för den franska industrin. Fler beskrivningar görs på detta sätt och ger en gradering och värdering av landets kolonier där de mest betydande landvinningar gjorts på den afrikanska kontinenten. Som om inte det vore nog så har Frankrike en ”pärla” i besittning, nämligen huvudön bland Sällskapsöarna, Tahiti. Ytterligare sätt att resonera kring denna typ av beskrivningar är den uppfattning att man på många sätt använde sig av dessa målande beskrivningar för att gradera de olika kolonierna. Att beskriva miljöer med hjälp av ord som ”pärla”, ”fruktbara” och ”orörda” ger en uppfattning hur läroböckerna förkroppsligade kontinenterna.52 Detta blev på många sätt en köttslig och förverkligande liknelse som ofta användes för att beskriva vikten av att dessa områden förvandlades till just kolonier.53
Tiden för bokens författande ger också återspegling av vilka länder som hade den viktigaste och mest betydelsefulla ställningen inom den koloniala expansionen. Något som jag redan nämnt flertalet gånger är att det som presenteras och refereras i förhållande till alltid sätts i förhållande till den ledande imperialistiska staten England och deras världsherravälde. Ett av dessa exempel är när den tyska utrikespolitiken rörande kolonierna görs med utgångspunkt i den maktstruktur som är aktuell mellan de olika stormakterna. Förväntningarna som England har på den tyska nationen ger ett budskap om framförallt hur starkt den koloniala förankringen förläggs i den engelska utvecklingen. Dessa historiska händelser presenteras under perioden i ett strukturellt perspektiv där en given ram avgör vad som presenteras,54 en företeelse som står i kontrast till våra dagars mer perspektivfyllda föreställningsvärld. Få försök görs att bearbeta om, genomföra brott med föregående uppfattningar och nyorientering inom ämnet, men det är av vikt att förstå stämningen i hur de europeiska kolonialmakterna framställs i läroböckerna för att förstå vad mitt resonemang rör sig kring. I läroboken Nya tidens historia för gymnasieskolan framställs tyskarnas ”företagsamhet” genom att återigen vara en stark utmanare till Englands kolonialvälde:
51 Johnsson. s.152 52 Ibid. s.153
53 Loomba. s.215-216, s.158 54 Ammert. s.92-94
17 Redan Bismarck grundade tyska kolonier i Afrika, och redan under hans tid utvecklade sig den tyska handeln och industrin på ett sätt, som kom klarseendeengelsmän att befara det värsta av den tyska konkurrensen…55
Denna typ av presentation fortsätter med liknande tonläge och en presentation likt den kring England och Frankrike, görs även i Tysklands fall. Tyskarna har däremot inte enbart kolonier starkt knutna till moderlandet utan arrenderar även mark i det orientaliska området Kiautschou som för tiden var en del av det väldiga kinesiska riket. Det är påtagligt att det finns ett gemensamt intresse för kolonierna, något som även presenteras i Nya tidens historia. Förklaringen kring varför Tyskland lyckas förvärva så många områden under en kort tid är deras starka ”företagsamhetsanda”.56 En företagsamhet som givetvis även ger andra kolonialmakter en oroskänsla och inte minst England. Två numera starka kolonialmakter med gemensamma intressen på alla världens världsdelar, men det är tydligt att man presenterar den främre orienten som den del av världen där kolonialmakternas intressen som tydligast krockar.57 Flera exempel av detta slag sätter an den ton som utvecklas parallellt med att även kapitalismen blir allt starkare. Genom detta så förskjuts och förväxlas mänskliga värden alltmer med pengar och varor vilket ger plats för den typen av ”företagsamhet”58 som det beskrivs av Johansson. Fler nationer som presenteras som avgörande kolonialmakter är Amerika, Nederländerna, Italien, Spanien, Belgien, Japan och Portugal. Italien centrerar sitt sökande efter kolonier till ett mindre geografiskt område, jämfört med andra nationer av samma imperialistiska storleken. Italien beskrivs vara en kolonialmakt som vill hävda sin makt bland stormakterna, detta görs således genom koloniala förvärv främst kring Nordafrika och somaliahalvön. Att möjligheten till ett nytt kejserligt imperium ska ha legat de italienska ledarna varmt om hjärtat är ytterligare en beskrivning som möter läsaren. Något som även Johnsson lyfter: ”den motsatta afrikanska kusten låg närmast till hands för Italien, och Tunis ansågs självfallet böra tillkomma Italien…”.59 Det är tydligt att aktörsfokuset har en viktig roll i de läroböckerna som författats innan 1920-talet där flera av de historiska skeendena således tillskrivs en specifik aktörs insatser,60 då detta speglar det västerländska samhällets syn på historien. Något som senare ska
55 Johnsson. s.197 56 Ibid. s.197 57 Ibid. s.198-199 58 Loomba. s.44 59 Johnsson. s.230 60 Ammert. s.85-87
18 komma att förskjutas och som i fallet med både Falk och Johansson har det historiska motivet generellt sett byts ut till att presentera en tydligare bild av makt.61
Vad gäller de nationer som sent ansluter till den koloniala jakten och den moderna kolonialismens intågande belyser läroböckerna av äldre karaktär Belgien och kongostaten. En bild av det koloniala Kongo som genom Berlinkonferrensen tilldelas kung Leopold II av Belgien. I personalunion med den belgiska staten styrs området på egen hand fram till Leopolds död då staten övergår helt till den belgiska staten.62 Något fokus på den politik och starka resursutvinning som genomfördes i kongostaten presenteras inte i någon av läroböckerna, således nämns ingenting mer än de avgörande aktörerna i det historiska skeendet, något som ytterligare befäster uppfattning kring det Ammert på olika sätt belyser inom ämnet historia och utformningen av dess läroböcker.63 Det är på så sätt avgörande att läroböckerna presenterar ett budskap som är samtida och av ett existentiellt värde för läsaren, det vill säga att det som presenteras i dessa läroböcker är delar av ett arv som läsaren kan förankra sin identitet i. På så sätt krävs inte en presentation av de fruktansvärda övergrepp som för tiden sker i kongostaten (och många andra afrikanska kolonier). Lärobokens läsare behöver därför inte reflektera eller tvivla över sitt ursprung, det är något som upprepade gånger genom klassisk anda redovisas genom vår kulturkrets och vårt historiska arv i detta fall våra läroböcker.64
Holland eller Nederländerna är ett exempel som i läroboken Nya tidens historia istället knyter den starkaste faktorn kring att det avgörande är att nationen fortfarande är en framstående handelsnation. Detta som ett led i att de ”förlorat” de flesta av sina besittningar i Afrika så centrerades handeln kring ostindiska arkipelagen, något som dessutom presenteras som nationens viktigaste näringsgren.65
Även USA skaffar sig med tiden en mer imperialistisk inriktning i en allt snabbare expansion. De beskrivs i läroboken ha ett stort inflytande utanför sitt eget område och skapar genom det förutsättningar för att förvärva kolonier och därmed kraftigt ingripa i världshändelsernas gång. Denna företeelse beskrivs med uttrycket ”den amerikanska imperialismen” och har varit en ny inriktning av den amerikanska politiken. En utveckling som har företrätts av ”dugliga” presidenter, framför allt McKinley och Roosevelt. 66 Den amerikanska politiken fortsätter i en
61 Johnsson. s.230 62 Ibid. s.240 63 Ammert. s.147-148 64 Ibid. s.92 65 Johnsson. s.240 66 Ibid. s.294
19 expansionslik inriktning trots att man förespråkat att man inte ska införskaffa sig landvinningar utanför nationens gränser. Denna form av politik legitimeras genom dock med att anskaffandet av besittningar befriar dem från sina tidigare kolonialherrar,67 vilket också är en av anledningarna till att beroendeförhållandet mellan kolonier senare kommer att bli en allt starkare anglo-amerikansk företeelse.68
4.2 Synen på och framställningen av kolonisatören i läroböckerna
1905–1924
Kolonialmakterna och kolonisatörerna som varit de som vid kolonialismens födelse varit de ledande inom både sjöfarande och således kolonialisering har inte presenterats i någon högre frekvens i den moderna kolonialismen. Den iberiska halvöns kolonialmakter, Spanien och Portugal, tappade tidigt greppet kring sina kolonier, något som skedde redan innan den nya vågen av kolonialisering äger rum. En av aspekterna till koloniernas frigörelse beskrivs vara kriget som utbryter på den nordamerikanska kontinenten, där man i strider mot fransmännen förlorar alla sina kolonier förlagda till den amerikanska kontinentens fastland. Tonläget kring denna beskrivning ger en viss fingervisning i hur man resonerar vad gäller stormakters position inom världspolitiken och i synnerhet vikten kring kolonialpolitiken:
Medan Spanien i början av 1800-talet kämpade mot de franska inkräktarna, frigjorde sig dess kolonier på Amerikas fastland. Illa hade de alltid behandlats, och det var ej underligt, att de omsider följde exemplet från Englands nordamerikanska kolonier… och 1826 hade de alla frigjort sig… Den usla styrelsen förorsakade på 1890-talet uppror även på Kuba och Filippinerna, uppror, som genast vunno starka sympatier i Förenta staterna.69
Flertalet av dessa kolonier som tidigare varit i besittning av Spanien och Portugal bytte på detta vis endast kolonialherre. Vilket innebar att Puerto Rico, Kuba och Filippinerna blev exempel på amerikanska kolonier. Amerikanarna valde å andra sidan att kalla dem för besittningar och inte kolonier, något som skulle vittna om att de hade sin frihet kvar. Detta är ännu en återkommande faktor vad gäller de beskrivningar i framförallt den litteratur som är utgiven från 1917, där de England tillsammans med USA har en särställning i läroböckerna.70
67 Ibid. s.295
68 Loomba. s.282-283 69 Johnsson. s.234 70 Ibid. s.235
20 Det som uppmärksammas kring kolonisatören i läroböckerna är framförallt förlagd till att beskriva de olika kontinenternas möjlighet till expansion, det fanns en ekonomisk vinning med att säkra sina kolonier. Uppfattningen kring att fler än de stora aktörerna spelar en avgörande roll gör att framställningen av fler avgörande skeenden bygger upp läroböckerna. Dessutom utvecklas innebörden av den kapitalistiska faktorn, som genom läroböcker närmare sekelskiftet inte i samma utsträckning ses som en av de tydligare faktorerna till den moderna kolonialismens framfart.71 Ett exempel som redan nämnts i en tidigare lärobok blir återigen en beskrivning till att legitimera total kontroll, detta genomförs effektivt genom att upprätta så kallade protektorat. Något som rent praktiskt handlar om att manövrera ut både nationens egna intressen och att göra sig kvitt med eventuella utmanare i form av flera framstående kolonialmakter. Här är det åter igen den brittiska kronans juvel Indien som man anser sig vara tvingad att säkra för framtiden:
öppnandet av Suezkanalen 1869 gav ökad betydelse åt landet, särskilt för engelsmännen, då genaste förbindelsen mellan Indien och England gick genom kanalen. Då det utbröt en resning i Egypten, under vilken européer mördades, bombarderade engelsmännen 1882 Alexandria och besatte sedan landet, som faktiskt kom under deras välde, fastän kediven fortfarande skulle föra regering.72
En alltmer furiös expansion presenteras i en av läroböckerna vad gäller Englands intressen i Sydafrika, där man genom Cecil Rhodes som senare skall komma att bli kapkolonins premiärminister återspeglar en bil av vad kolonisatörerna framförallt var intresserade av. Sammandrabbningar med urbefolkning gör att expansionen bromsas något, Zulukaffrerna besegras däremot och lämnas inte något vidare utrymme i läroboken. Cecil Rhodes blir den av kolonisatörerna från England som med särskild energi proklamerade vikten av väldets utvidgande. Rhodes mål blir att skapa en sammanhängande brittisk besittning genom hela Afrika för att med enkelhet nå ut till alla de brittiska kolonierna från norr till söder. Detta befästes framförallt med framarbetandet av en järnvägsförbindelse som i sin drömvision skulle sträcka sig från Kap till Kairo.73 Byggandet möjliggjordes genom utnyttjandet av den tillgängliga arbetskraften, vilket innebar att rasrelationerna blev en viktig pusselbit för kolonisatörerna då det blev en angörande faktor i att tillgängliggöra en arbetsstyrka. Detta blir ett exempel på att den brittiska kolonisatören är viktigt, vilket dessutom förstärker tyngden vid
71 Ammert. s.85-86 72 Falk. s.293 73 Ibid. s.294
21 den aktörsstarka historieskrivningen och att Englands politiska makt vid lärobokens utgivande bör ha varit stark.74
Kolonialiseringen av Nordamerika skulle däremot komma att speglas av en annan inriktning i sin förklaring jämfört med de flesta andra kontinenter. Kolonialiseringen av Nordamerika genomfördes nämligen inte främst av hemlandets ledande kolonisatörer med intentionen att utvinna kontinentens resurser, utan av en religiös minoritet. Beskrivningen skapar en berättande bild av hur samtiden agerade och såg på den specifika händelsen, som i en av läroböckerna beskrivs på detta sätt:
Intet kolonialområde har väl från början mottagit en så utmärkt befolkning som det engelska Nordamerika. De var ej vinningslystna äventyrare, som kommit hit för att hastigt vinna rikedom, utan fromma kristna, som lämnat sina hem för att få dyrka Gud på det sätt som deras samveten bjöd
dem…75
Läroboken belyser här att de som anländer till Nordamerika förvisso utgår från England, men de är inga vinningslystna äventyrare. Detta skapar förutsättningar för en annan typ av utveckling än den som kommer att bli gällande i den främre orienten, Asien eller i synnerhet på den afrikanska kontinenten hundra år senare.76 Den nya kolonin växer snabbt och när den mer moderna kolonialismen börjar göra sig gällande blir införseln av afroamerikaner i form av gratis arbetskraft en avgörande faktor för koloniernas starka expansion både ekonomiskt och geografiskt. Möjligheterna i den ”nya världen” var svåra att motstå och med införseln av billig arbetskraft och således en växande ekonomi innebar det nya sammanstötningar med urbefolkningen som generellt sett inte tilldelas något större utrymme i de äldre läromedlen. Denna del aktualiseras av de karaktäriseringar som läsaren mer eller mindre förväntar sig av sina tidigare erfarenheter. Detta möts bland annat med att läsaren ges möjligheten att binda samman två eller flera händelser, något som bygger på ett selektivt förhållningssätt och en struktur av tid och rum. Det är genom dessa berättelser som författarna skapar mening i läsarens tillvaro och befäster sociala identiteter, 77 ett sådant exempel redovisas här av Falk:
Här började tidigt införseln av negerslavar. Indianerna undanträngdes allt mer av nybyggarna, ibland förekommo blodiga strider mellan indianer och vita. Den europeiska bebyggelsen hejdades länge av
Alleghanybergen; väster om denna kedja vågade sig endast enstaka jägare och handlande…78
74 Loomba. s.134-135 75 Falk. s.155 76 Said. s.227 77 Nordgren. s.17-18 78 Falk s.155.
22 Alla de äldre läroböckernas karaktär är fortsatt likt detta citat en berättande lärobok och belyser i samma form de avgörande faktorerna som tidigare gjorts av både Johnsson, Falk och Rolfsen. Rent innehållsmässigt lägger Falk en större vikt vid att presentera framförallt Englands framstående situation. En generell företeelse som lyfts fram av både Falk och Johnsson är att det finns viktiga kolonier som har uppfyllt en sådan självständig karaktär att de faktiskt blivit tilldelade självstyre. Dessa områden har av övervägande del befolkats av europeiska ättlingar som således har ett närmare kulturellt förtroende till sina tidigare kolonialherrar, där exempelvis Kanada, Sydafrika och Australien kan nämnas. Undantaget lyfts i detta läromedel fram att vara just de Förenta staterna och deras frigörelse i slutet av 1700-talet. Makten blir således förminskad för den storskaliga kolonialmakten som genom den nordamerikanska förlusten blir starkt desarmerat rent geografiskt.
Rangordningen mellan de starka europiska nationerna är uppenbar, detta förklarades och förklaras fortfarande, där britterna och fransmännen står som exempel i viss mån i en fråga av ett stilmässigt försprång. Den expertis som engelsmännen besitter, blev ”stilen” utformad av traditioner, institutioner, vilja och intelligens som senare formas till ett mer allmänt använt språk, ett språk som bryter igenom som en generell företeelse i alla de läroböcker som studerats under denna tidsperiod. Kolonisatörerna och dess ättlingar har företräde till det moder jord har att erbjuda, vilket skapar en allmänuppfattning om att världen naturligtvis måste utforskas och ”exploateras” i en allt högre utsträckning.79 Tonen i hur man beskriver det brittiska fiaskot i Nordamerika redovisas i Lärobok för nya tidens historia med en ljus och lycklig framtid för engelsmännen:
Trots den svåra förlusten i Nordamerika hade England betydande kolonier kvar. Kanada med dess övervägande franska befolkning hade bevarat sin trohet mot England. Det indiska väldet var starkare än förut, och genom en av William Pitt d.y. genomdriven lag (1784) ställdes det ostindiska kompaniets förvaltning under den engelska kronans kontroll. Kort efter freden i Paris börjades kolonisationen av Australkontinenten. Där grundades nya Syd-Wales såsom straffkoloni (1788) sedan tillkommo flera andra kolonier utmed kusterna såsom deportationsorter. Men de kommo ej till någon större blomstring fören vid mitten av 1800-talet.80
Här gör läroboken Lärobok i nya tidens historia gällande att England trots sina förluster besitter en förmåga som ingen annan nation i Europa kan mäta sig med. Beskrivningen av de andra starka sjönationerna framställs och jämförs därmed som regel med den engelska. Läroböckerna
79 Said. s.225 80 Falk s.186
23 ger exempel på fler sjönationer och vart de befinner sig i en just sådan jämförelse, Frankrike har efter flertalet sammanstötningar nästintill inga kolonier kvar att nyttja. Tidigare starka sjönationer så som Portugal och Spanien har fortfarande områden som är av en betydande karaktär men de har inte samma förståelse för hur de ska dra nytta utav desamma så som engelsmännen gör. Det blir uppenbart att man genom bland annat sjökaptener och deras besättning kan identifiera och skapa en starkare förståelse för kolonisatörens utmaningar. Även en jämförelse sjönationerna emellan är av vikt då den på många sätt symboliserar landets inriktning och inställning vad gäller både kolonisatörernas vardag och koloniernas framväxt, England som i och med sina vinster i kolonierna gavs möjlighet till att genomföra fler djärva upptäcktsfärder där naturligtvis James Cook presenteras som den främste sjöfararen.81 I min mening speglar detta även uppfattningen om att kolonisatören bär ett starkt förtroende, oavsett om denne är sjökapten, nybyggare eller en premiärminister för en nyligen grundad koloni. Så är kolonisatören en ”vit man” som både lutade sig mot en idé och en realitet. Något som medförde att man hade en medveten ställning gentemot både den vita och den icke-vita världen.82
En avslutande utveckling som läroboken belyser som en västerländsk tjänst är den insats som Amerika gör gentemot Japan 1854. När Amerika tvingar nationen att öppna sina hamnar för utländska skepp och varor leder det till att nationen på kort tid genomgår en industriell utveckling som för tiden saknar motstycke. Japan förvandlas från ett konservativt shogunat som går att jämföra med ett feodalsamhälle, till att utveckla en blomstrande industri- och militärsamhälle. Denna förändring förklaras som en följd av den europeiska kulturens intrång i den då ekonomiskt eftersatta nationen, vilket är ytterligare ett exempel på att européernas handlingar är det som är avgörande och intressant.83
Rasdiskurserna blev olika beroende på vilken nation det var som inledde kolonialiseringen. Spanjorer och portugiser bosatte sig i sina kolonier, britterna var inte lika närvarande i sina kolonier rent fysiskt, på så sätt fokuserade kolonisatörerna på att utvinna de ekonomiska vinsterna på avstånd och genomförde en grundare penetrering. Ett tillvägagångssätt som även amerikanska kolonisatörer genomförde i Japan, där fokus ligger på en snabb ekonomisk expansion.84
81 Ibid. s.158 82 Said. s.226 83 Falk. s.301-302 84 Loomba. s.122-123
24
4.3 Synen på den kolonialiserade människan i läroböckerna 1905–
1924
En av läroböckerna beskriver explicit kapitalismens och kolonialismens symbios som leder fram till den moderna kolonialismens utbredning. I detta utvecklas dessutom en företeelse som innebär att man ser ett större ekonomiskt värde i den befolkningen man härskar över. För att legitimera denna typ av kolonialisering letar man efter legitima förklaringar till varför en kolonialisering skulle vara nödvändig, en fas som har nosats på men nu har en mer uppenbar och tydlig kapitalistisk ingång där man gör tydlig skillnad på en mer eller mindre privilegierad befolkning:
Dessa stater med självstyrelse äro kanadaväldet, New Foundland, Sydafrika, Australien och Nya Zeeland… De andra kolonierna hava en sådan befolkning, att engelsmännen ej ansett sig kunna lämna dem självstyrelse, och viktigast bland dem är Indien. Dock har även där de inföddas medverkan vid landets styrelse ökats.85
Detta vittnar om en förståelse för hur de västerländska imperialisterna och i synnerhet Storbritannien behandlar och förvaltar sina kolonier. Vilkas roll i denna typ av läroböcker är stark och framstående, en uppfattning kring att deras välde förtjänas och kanske tydligast är uppfattningen över att de som blivit underkuvade bör vara tacksamma för den möjlighet som ges när västeuropeiska seder och bruk görs tillgängliga. Naturligtvis är den för stunden rådande uppfattningen sådan att detta är ett försvarbart sätt att utnyttja andra människor och därav utöka sitt ekonomiska kapital och kanske i synnerhet sprida det kulturella kapitalet för att på så sätt erövra befolkningen ännu starkare. Dessa sociala strukturer är senare desamma som bygger upp och presentar den struktur som skall och fortfarande gör sig gällande i att se på dessa människor som främlingar och att kategorisera dessa utefter deras ”egenskaper”.86
Urbefolkningen nämns dessutom inte i någon högre utsträckning utan spelar en bakgrundsroll då de ibland blir en del av koloniernas problematik. Samhällsklimatet och vad man baserar sina antaganden och således sin verklighetsuppfattning på, blir uppenbar när Lärobok i nya tidens historia beskriver vilka vetenskapsmän som för tiden är av yttersta vikt och det refereras återigen till den största av imperialistiska makter:
Litteraturen och vetenskapen stå i England högt. Bland naturvetenskapsmännen har Darwin med sin utvecklingslära varit den betydelsefullaste; inom samhällsläran ha John Stuart Mill och Spencer
85 Falk. s.292
25 utövat stort inflytande. Bland de engelska skalder är Kipling berömd, vilken mycket påverkas av den imperialistiska inriktningen…87
Beskrivningar av dessa erövringar och upptäckter bidrar till att glorifiera den europeiska expansionen under ett imperialistiskt styre, kolonialmakterna hjälper trots allt de eftersatta infödingarna upp ur deras eget mörker och inför den europeiska kulturen, något som fortsättningsvis kommer vara av stark fördel för den vita befolkningen i de framtida kolonierna, sådan är i vart fall uppfattningen.88 Ett intressant kapitel i en av läroböckerna beskriver kolonialiseringens huvudmönster på ett sätt som kan bidra till en större förståelse för fler människor:
Man kan likna dem vid de gamla romarna, som under kejsartidens dagar byggde städer, röjde vägar genom de mörkaste skogar och spredo upplysning bland folken. Men dessa folk fingo icke upplysningen gratis, de betalade den med sin självständighet. På samma sätt var det med kolonierna. Koloniallandet hade gått framåt, men folket i detta land har mist sin frihet eller gått under.89
Den gemensamma symboliken fortlöper därför till att påpeka dessa individers djuriska natur. Vilket gör dem inkapabla till att handla rationellt och förstående, något som engelsmännen eller européer uppenbarligen har kontroll över. Detta är något som leder till att belägg skapas för att en mänsklig uppfattning likt denna är relevant och dessutom av yttersta vikt för ett nytt kapitalistiskt samhälle som kräver stora naturresurser och billig arbetskraft.
Denna process är tydlig redan under denna relativt korta tidsperiod i inledningen av seklet vilken vittnar om att det är en tid fylld med förändringar. Även om man fortsatt ser på de grupper av människor som står som mål för kolonialiseringen som en stor massa så börjar där växa fram en groende mänsklig förståelse, vilket även sker i kontrast till den socialdarwinistiska utvecklingen under den aktuella tidsperioden. Däremot finns det några exempel som fortsatt tyder på en idag förlegad syn på urbefolkningen, där lyfts i Rolfsens lärobok fram att de stora upptäckarna stöter på ”efterblivna” infödingar som allt som oftast dessutom är människoätare. Särskilt intressant ser man på Stanleys upptäckter i Afrika, där han i ett nafs lyckades fylla i de ”vita fläckarna” på världskartan. Stanley kämpade mot infödingarna och segrade vilket var avgörande för att världen skulle få lysa upp ur det mörker som den tidigare legat omhuldad utav.90 En relativt distinkt antydan kring att de som befolkat området tidigare inte har vetat om
87 Falk s.293 88 Said. s.225-226 89 Rolfsen. s.366 90 Ibid. s.357–362
