”Det är jobbigt, men allt går ju”
- En studie av upplevda behov hos äldre hemlösa individer boendes på
stödboenden.
Författare: Mathias Ekdahl Examensarbete 15hp Stockholms Universitet Institutionen för socialt arbete HT-2017
Handledare: Sanna Tielman
Titel: ”Det är jobbigt, men allt går ju” - En studie av upplevda behov hos äldre hemlösa individer boendes på stödboenden.
English titel: ”It is hard, but it still works” - A study of experienced needs among elderly homless individuals who are living in supported housing facilities.
Antal ord: 17 702
Abstract
The aim of this study is to examine the experienced needs of elderly (65 years or older) homeless individuals who, currently, lives in supported housing facilities. The study is based on five qualitative unstructured interviews with five elderly homeless men living in two separate supported housing facilities. The theoretical framework is Maslows hierarchy of needs. The results of the study show that the elderly homeless in this study experience three types of needs, of which two are perceived as more important. The third type of needs (which falls under what Maslow describe as ” safety needs” and concerns the physical health), for which they experience that they get necessary help, constitutes more of an obstacle to meet their other needs. These two main needs are needs of belongingness and love (specifically needs to establish and/or maintain relationships to others such as family or friends) and, partly, needs of self-actualization (specifically needs to engage in activities which they are”
suited” for and which interests them). One main problem to meet their needs, apart from their physical health problems, is associated with their current housing situation which limits their possibilities to meet these need as a result of e.g. existing rules and restrictions.
Nyckelord: Behov, Äldre, Hemlösa, Stödboende
Keywords: Needs, Elderly, Homeless, Supported housing facility
Innehållsförteckning
1. Inledning s. 6
1.1 Bakgrund s. 6
1.2 Problemformulering s. 7
2. Syfte och frågeställningar s. 8
2.1 Avgränsningar s. 9
3. Begreppsdefinitioner s. 10
4. Tidigare forskning s. 10
4.1 Sökningsprocess s. 10
4.2 Hemlöshetens karaktär bland äldre individer i Sverige s. 11 4.3 Internationell forskning avseende äldre hemlösa individer s. 12
4.3.1 Fysisk hälsa s. 12
4.3.2 Psykisk hälsa s. 13
4.3.3 Sociala relationer s. 13
4.3.4 Trygghet samt säkerhet s. 14
4.4 Sammanfattning s. 15
5. Teoretisk bakgrund s. 16
5.1 Maslows behovshierarki s. 17
6. Metod s. 20
6.1 Vetenskapsteoretisk ansats samt forskningsmetod s. 20
6.2 Urval s. 21
6.3 Datainsamling s. 22
6.4 Genomförande s. 24
6.5 Bearbetning/analys av data s. 25
6.6 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet s. 26
6.7 Forskningsetiska frågeställningar s. 30
7. Resultat och analys s. 30
7.1 Beskrivning av intervjupersoner s. 31
7.2 Teman s. 32
7.2.1 Sociala relationer s. 32
7.2.2 Den fysiska hälsan s. 35
7.2.3 Frustration över tillvaron s. 38
7.2.4 Viss tillfredsställelse med tillvaron s. 41
8. Diskussion s. 43
8.1 Resultatdiskussion s. 43
8.2 Metoddiskussion s. 46
8.3 Förslag till framtida forskning s. 48
Referenslista s. 49
Bilaga 1 s. 53
Bilaga 2 s. 55
Bilaga 3 s. 56
Författarens tack
Först och främst så skulle jag vilja tacka min handledare Sanna Tielman för sitt stöd och sitt engagemang under uppsatsarbetets gång. Tack även till min familj och mina vänner, då i synnerhet min mor, för allt sitt stöd och all sin uppmuntran, i med- och motgång, som de kunnat bidra med.
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Hemlöshet har länge utgjort ett av det största och mest synliga sociala problemet i samhällen världen över (Swärd, 1998; Rosengren, 2003) och i Sverige har Socialstyrelsen (2017) uppskattat att minst 34 000 människor lever i olika former av hemlöshet. Enligt
Socialstyrelsens (2017) definition av hemlöshet betraktas en individ som hemlös om denne, under kortare eller längre tid, befinner sig i en av fyra hemlöshetssituationer. Dessa
situationer utgörs av akut hemlöshet, vistelse på institution eller stödboende, långsiktiga boendelösningar samt eget ordnade kortsiktiga boende (se bilaga 3).
Att leva i hemlöshet medför konsekvenser för såväl den enskilde individen som för samhället i stort. Hemlösa riskerar att drabbas av svåra fysiska åkommor som tuberkulos, difteri samt HIV/AIDS (Jfr Byström och Irestig, 2004). Det har dessutom visat sig att
funktionsnedsättningar och psykiska problem ökar ju längre tid en individ är hemlös
(Socialstyrelsen, 2005). Men själva avsaknaden av en bostad i sig bör betraktas och åtgärdas som en egen problematik. Att inte ha tillgång till en egen bostad har påvisats medföra en stor osäkerhet för individen vilket kan komma att bidra till exempelvis stressrelaterade problem (Socialstyrelsen, 2005).
Hemlöshet medför också konsekvenser för samhället. Kommunerna står för kostnader för en individs vistelse på ett behandlings- eller HBV- hem och måste också betala för individens fortsatta vistelse där om individen inte har ett boende att återvända till efter behandlingstidens slut (Regeringskansliet, 2014). Kommunerna har också ansvar för att vid behov ordna akuta, och ofta mycket kostsamma, boendelösningar på vandrarhem eller hotell där individerna ofta stannar under en längre tid i brist på andra boendelösningar.
Trots att samhället vanligtvis i form av den kommunala socialtjänsten har den yttersta skyldigheten för att enskilda individer får det stöd och den hjälp i form av olika insatser som de är i behov av, vilket regleras i 2 kap. 1 § Socialtjänstlagen (SFS 2001:453), så har det enligt den senaste befintliga forskningen på området skett en ökning av antalet hemlösa i Sverige och förekommer i bredare grupper av befolkningen i jämförelse med tidigare
(Socialstyrelsen, 2005, 2011, 2017). Stockholms Stadsmission (2014) beskriver att ökningen huvudsakligen har skett bland grupper som beskrivs som synnerligen utsatta och en sådan grupp utgörs av personer i åldrarna 65 år och äldre. Jag vill betona att jag är medveten om att Stockholms Stadsmission är en organisation som kan ha ett egenintresse av att påvisa att en
sådan ökning har skett. Trots detta så har jag valt att inkludera information från Stockholms Stadsmission då detta utgör en organisation vilken, på olika sätt, arbetar ingående med hemlösa individer och som följaktligen har en ingående förståelse för dessa individer.
Denna utveckling är dock inte kännetecknande enbart för Sverige utan har kunnat skönjas även i andra västerländska samhällen. Forskning från bland annat England, Kanada, USA och Australien har visat på en ökning av såväl äldre individer generellt som antalet äldre individer som befinner sig i hemlöshet (Jfr Gonyea, Mills-Dick och Bachman, 2010; Crane och Joly, 2014; Petersen och Parsell, 2014).
Ett huvudsakligt kännetecken för äldre hemlösa, enligt bland andra Crane (2001), Crane och Warnes (2010) samt Crane och Joly (2014), är att detta är en grupp med omfattande och komplext stödbehov när det gäller fysisk och hälsorelaterad problematik. Äldre hemlösa individer tenderar att, i högre utsträckning äldre individer som inte befinner sig i hemlöshet, ha flera fysiska och hälsorelaterade problem. Även psykisk problematik är vanligt
förekommande, från allmän nedstämdhet till svårare psykiska och beteendemässiga problem samt missbruk (Jfr Crane och Joly, 2014).
1.2 Problemformulering
Men trots att antalet äldre hemlösa har ökat och att internationell forskning påvisat ett mer omfattande behov av hjälp- och stödinsatser bland äldre hemlösa i jämförelse med andra grupper av hemlösa, så har väldigt lite svensk, samt internationell, forskning bedrivits med fokus på denna specifika grupp (Jfr Crane & Warnes, 2010; Socialstyrelsen, 2011; Crane &
Joly 2014; Jonas och Petersen, 2014; Stockholms Stadsmission, 2014).
Enligt Crane (2001), Crane och Warnes (2010) samt Jones och Petersen (2014) beror detta bland annat på att fokus har lagts på andra gruppers, oftast yngre hemlösa individers, situation och behov. En förklaring skulle kunna vara att de äldre ofta utgör en mindre del av den totala andelen hemlösa. I Sverige är endast fem procent av det totala antalet hemlösa 65 år och äldre och en majoritet av dessa har antingen långsiktiga boendelösningar (63 procent) eller bor på institutioner respektive på stödboenden (15 procent). Med andra ord anses gruppen äldre hemlösa inte vara prioriterade (Socialstyrelsen, 2011, 2017).
En annan förklaring skulle kunna vara att äldre hemlösa, jämfört med yngre hemlösa, inte aktivt söker hjälp vilket kan leda till att de yngre upplevs vara i större eller mer akut behov av stöd- och hjälpinsatser och följaktligen hamnar i fokus i såväl forskningssammanhang som
vid utveckling av hjälp- och stödinsatser (Jfr Crane, 2001; Crane och Warnes, 2005; Crane och Joly, 2014). Som ett resultat av detta saknas det specifika hjälpinsatser specifikt för äldre, som ser till såväl hemlöshet som till åldersrelaterade behov. (Jfr Crane, 2001; Crane och Warnes, 2005; Garibaldi, Conde-Martel och O´Toole, 2005; Watson, George och Walker, 2008; Watson, 2010; Crane och Joly, 2014; Petersen och Parnell, 2014).
Ett annat problem är att den forskning som genomförts som regel har ett ”utifrånperspektiv”.
D.v.s. fokus har legat på förhand bestämda behov, t.ex. behov relaterade till den fysiska hälsan som inte nödvändigtvis är behov som dessa individer själva upplever som viktigast.
Det saknas däremot forskning med fokus på äldre hemlösas egna perspektiv, deras egna upplevelser och tankar kring sina behov och vilka behov dessa själva upplever som viktigast.
Sådan forskning skulle kunna bidra med förståelse för individens behov som inte är möjlig att få fram på annan väg då de hemlösa själva besitter egen erfarenhet om vad det innebär att vara hemlös och vilken påverkan det livet har på en.
Med detta i åtanke så anser jag att det är av vikt att studera hemlösa äldres (65 år eller äldre) behov och att studera det utifrån deras eget perspektiv, där ”behov” i detta fall avser vad dessa individer själva generellt anser att de vill ha för att få ett gott liv. Detta skulle kunna bidra till en större förståelse och ett informerat förhållningssätt, huvudsakligen för de som arbetar med denna målgrupp, avseende hur man kan anpassa existerande hjälp- och stödinsatser samt hur nya hjälp- och stödinsatser skulle kunna utformas. På så sätt skulle existerande problematik och behov bland äldre hemlösa individer förhoppningsvis kunna komma att bemötas och hanteras på ett mer effektivt sätt.
Då en majoritet av äldre hemlösa individer huvudsakligen har antingen långsiktiga
boendelösningar eller bor på institutioner eller stödboenden, så var min tanke inledningsvis att studera individer som befinner sig i dessa två hemlöshetssituationer. Det visade sig dock vara svårt att identifiera individer boende i långsiktiga boendelösningar och till följd av att det skulle vara alltför tidskrävande att få kontakt med dessa så valde jag att fokusera på äldre hemlösa individer vilka bor på institution eller på stödboenden. Detta val baserades på vad som framkom avseende denna grupp i Socialstyrelsens kartläggningar från 2011 respektive 2017, där merparten av de äldre som befann sig i denna hemlöshetssituation, liksom andra individer tillhörande andra ålderskategorier, bodde på stödboenden.
2. Syfte och frågeställningar
Det övergripande syftet med denna uppsats är att undersöka äldre hemlösa individers,
boendes på stödboenden, upplevelser av sina behov.
⁃ Vilka behov upplever sig äldre hemlösa individer, boendes på stödboenden, ha?
⁃ Vilka behov upplever äldre hemlösa individer, boendes på stödboenden, som viktigast?
2.1 Avgränsningar
En huvudsaklig avgränsning som har gjorts är att uppsatsen behandlar äldre hemlösa i en storstadsmiljö eftersom uppsatsens studiedeltagare lever i en storstad. Detta kan då eventuellt innebära att denna studies resultat, då i form av vad denna uppsats studiedeltagare upplever sig vara i behov av och vad de upplever krävs för att sagda behov ska kunna tillfredsställas, inte nödvändigtvis överensstämmer med de behov individer i exempelvis mindre städer upplever sig ha respektive vad som krävs för uppfyllelsen av dessa individers behov eller vad som hindrar denna uppfyllelse. Detta skulle därmed, eventuellt, kunna medföra att denna studies resultat exempelvis inte kan användas som grund vid bland annat utveckling eller anpassning av hjälp- och stödinsatser för äldre hemlösa individer i mindre städer som en följd av ovan nämnda, eventuella, diskrepans.
3. Begreppsdefinitioner
Stödboende: Ett stödboende ett boende vilket tillhandahåller platser för heldygnsvistelse åt individer vilka är i behov av insatser i form av tillsyn och stöd, men inte vård och behandling (Socialstyrelsen, 2013).
4. Tidigare forskning
Avsnittet kommer att disponeras på följande sätt: Först och främst så kommer att redogöras för hur den sökningsprocess genom vilken den litteratur som legat till grund för detta avsnitt har genomförts. Därefter så kommer både den nationella samt internationella forskningen på området att presenteras. Slutligen så kommer en sammanfattning av den information som dittills presenterats i avsnittet ges.
4.1 Sökningsprocess
Den litteratur som legat till grund för följande avsnitt har insamlats genom sökningar på följande databaser: EDS (SU:s söktjänst), ProQuest Social Science, Taylor & Francis, SwePub, PubMed samt Sage Publications. De sökord som har använts utgörs av följande
engelska sökord, vilka kombinerats på bland annat följande sätt: Old* OR Elder* OR Senior*
OR Aged AND Homeless* AND Need*. Sökningar har även gjorts med följande svenska sökord som kombinerats på bland annat följande sätt: Äldre AND Hemlös* OR Bostadslös*
AND Behov. Sökningarna kom att generera resultat i form av vetenskapliga artiklar, böcker samt rapporter (i synnerhet material producerad i anglosaxiska länder). Jag har även funnit litteratur genom att granska litteraturlistorna hos den litteratur jag funnit genom de ovan nämnda sökningarna.
För att avgöra huruvida den litteratur som insamlades var relevant, så uppställdes ett antal kriterier för inklusion respektive exklusion. Först och främst så exkluderades material som uteslutande behandlade hur äldre individer hamnar i hemlöshet eftersom denna uppsats fokus är uteslutande på tiden då dessa individer befinner sig i hemlöshet.
Jag har försökt att endast inkludera material som producerats närmare denna uppsats i tid, men då det råder en brist på aktuell forskning har jag valt att inkludera material som producerats från år 1989 och framåt. Detta baseras på att jag upptäckt att en eventuell exklusion av material som producerats under 1990-talet samt 2000-talet skulle innebära en mer ytlig förståelse av ämnesområdet. Jag vill dock påpeka att jag är medveten om den problematik som medföljer att inkludera ålderstiget material, nämligen att de förhållanden som presenteras i materialet kan ha förändrats. Jag har dock genomgående eftersträvat att tydligt påtala att, då äldre material behandlas, det rör sig om förhållanden som gällde då materialet producerades.
När det gäller de vetenskapliga artiklar som har inkluderats i denna studie så har en majoritet definierat ”äldre” på annat sätt än vad som gjorts i denna studie. ”Äldre” har i dessa studier åsyftat individer som är, eller överstiger, 50 års ålder. En huvudsaklig anledning till detta är, enligt bland andra Crane (2001), att begreppet ”äldre” inte kan begränsas till biologisk ålder.
Denna population tenderar att ha samma problem, och följaktligen samma behov, som individer som inte lever i hemlöshet och är 10–20 år äldre (Jfr Crane, 2001). Jag vill dock påpeka att jag, vid genomläsning av insamlat material, uppmärksammat att individer som är, eller överstiger, 65 år finns representerade och att dessa individers behov överensstämmer i hög utsträckning med individer som befinner sig i åldersspannet 50–65 år. Därför anser jag att det inte är nödvändigt att exkludera dessa artiklar på basis av att deras definition av ”äldre” är annorlunda.
Slutligen så har jag uppmärksammat att vissa studier jag funnit studerat äldre hemlösa individer som befinner sig i andra boendesituationer än de individer jag studerat. Jag har valt
att ändå inkludera dessa, med hänvisning till både att inklusion av detta material skulle kunna ge ledning till vilka behov som existerar bland äldre hemlösa individer på stödboenden eftersom den situation som äldre hemlösa i andra boendesituationer befinner sig i är likartad den som de på stödboenden befinner sig i samt att det skulle kunna möjliggöra jämförelser mellan olika grupper av äldre hemlösa. Jag har försökt att, genomgående uttryckligen framhäva vilka äldre hemlösa individer som studerats i de inkluderade studierna, d.v.s. hur individernas boendesituation ser ut, om dessa skiljer sig från den grupp jag avsett studera.
4.2 Hemlöshetens karaktär bland äldre individer i Sverige
Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag, sedan 2002, bedrivit undersökningar som haft för avsikt att få fram kunskap om hemlöshet och utestängning från den ordinarie
bostadsmarknaden i Sverige. Fram tills idag så har fem nationella kartläggningar (1993, 1999, 2005, 2011 samt 2017) gjorts med ovan nämnda syfte. Målsättningen med dessa
kartläggningar har varit att bidra med kunskap och därigenom skapa förutsättningar att kunna bedriva effektivt preventivt arbete samt att utforma insatser anpassade efter de stödbehov som finns bland hemlösa individer.
Då den senaste kartläggningen inte presenterat någon information avseende gruppen äldre (65 år eller äldre) hemlösa individer utöver boendesituation så har jag använt mig av
Socialstyrelsens kartläggning från 2011 för att kunna presentera information som rör annat än enbart boendesituation. Kartläggningen kunde, för denna grupp, urskilja att cirka 37 procent av individerna hade missbruks- eller beroendeproblematik och 27 procent led av psykisk ohälsa vilket var en lägre förekomst av dessa typer av problem än i jämförelse med andra grupper av hemlösa Vad som däremot förekom i högre utsträckning var fysisk ohälsa och det faktum att det inte fanns något annat känt problem utöver avsaknad av egen bostad. Omkring 39 procent av individerna inom denna grupp uppgav att de hade fysisk ohälsa och 24 procent uppgav att de inte hade något känt problem avsaknad av en egen bostad. I likhet med
resultatet från Socialstyrelsens kartläggning, så har Stockholms Stadsmission (2014) framhållit att de vanligast förekommande problemen bland äldre hemlösa individer, under början av 2010-talet, utgjordes av antingen fysisk ohälsa eller endast avsaknad av en bostad i sig. Man konstaterade också att förekomsten av missbruks- och beroendeproblematik samt psykisk ohälsa inte var lika hög som de tidigare nämnda problemen.
Stockholms Stadsmission (2014) har, i sina egna verksamheter, kunnat skönja ett förändrat stödbehov bland hemlösa individer över 65 år i akut hemlöshet respektive som vistas på institutioner eller bor på stödboenden. De har kunnat se att stödbehovet huvudsakligen
kommit att utgöras av hjälp att hantera sin vardag genom mer grundläggande insatser så som att hjälp att få i sig mat eller att få nödvändig vård, till skillnad från tidigare då insatser inriktades på att exempelvis bryta social isolering.
4.3 Internationell forskning avseende äldre hemlösa individer
4.3.1 Fysisk hälsa
Enligt internationell forskning som bedrivits på området är det vanligt förekommande bland äldre hemlösa att generellt lida av fler fysiska hälsoproblem än såväl jämngamla individer som inte befinner sig i hemlöshet som yngre hemlösa individer (Cohen, 1999; Crane, 2001;
McDonald, Dergal och Cleghorn, 2007; Watson, George och Walker, 2008; Crane & Warnes, 2010; Crane & Joly, 2014).
Ett huvudsakligt exempel fysiska hälsoproblem som är vanligt förekommande bland äldre hemlösa individer är kroniska sjukdomar, då i form av bland annat ledinflammation, sjukdomar i andningsorganen samt högt blodtryck (Crane, 2001; Crane och Warnes, 2001;
Garibaldi, Conde-Martel och O'Toole, 2005; Watson, Geroge och Walker, 2008; Crane och Joly, 2014). En studie genomförd av Garibaldi, Conde-Martel och O'Toole från 2005, vars fokus var att undersöka hur äldre hemlösa ser, specifikt, på sina hälsorelaterade behov och huruvida deras självrapporterade kontaktmönster med sjukvården skiljer sig från yngre hemlösa individer, framlade bevis för att detta var vanligt förekommande under början av 2000-talet. Genom intervjuer med sammanlagt 531 hemlösa individer varav 74 av dessa var äldre (50 år och över), där de studerade befann sig i akut hemlöshet respektive bodde i så kallat ”supported housing” (vars funktion närmast kan liknas vid ett stödboendes funktion), påvisades att äldre hemlösa, oavsett boendesituation, i högre utsträckning än yngre hemlösa individer led av kroniska sjukdomar. 85,1 procent av de äldre hemlösa individerna som intervjuades led av kroniska sjukdomar i form av högt blodtryck, artrit och muskuloskeletala sjukdomar i jämförelse med 55.1 procent av de yngre hemlösa individerna.
Men trots en omfattande sjukdomsbörda har det påvisats varit få av dessa individer som, i synnerhet under 1990-talets slut samt i början av 2000-talet, faktiskt sökte hjälp för sina fysiska åkommor. Enligt en studie av Hwang et al. (2001), med syfte att specifikt undersöka äldre hemlösa individers kontakt med hälso- och sjukvård och huruvida dessa individer
”underanvänder” de insatser som tillhandahålls av hälso- och sjukvården trots tryckande behov, så utgjorde hög ålder huvudsaklig en faktor som var associerad med att i lägre utsträckning söka vård för eventuella fysiska åkommor. Varje ökning av en individs ålder
med 10 år resulterade i en 20 procent lägre sannolikhet att uppsöka vård.
4.3.2 Psykisk hälsa
Även när det kommer till psykisk hälsa så har forskning konstaterat att äldre hemlösa individer är att betrakta som synnerligen problemtyngda, vilket bland annat framhävdes i en studie av Crane och Warnes (2000). Studien syftade till att undersöka problem och behov relaterade till specifikt fysisk- och psykisk hälsa samt missbruk och/eller beroende bland äldre individer i akut hemlöshet i London. De äldre individer som ingick i studien påvisades i högre utsträckning än yngre individer ha psykiska hälsomässiga problem av olika slag, där ett huvudsakligt exempel på detta bland äldre hemlösa individer utgörs depression samt ångestproblematik.
När det gäller forskning avseende depression och ångestproblematik bland äldre hemlösa individer så har bland andra Cohen, Teresi och Holmes (1988) påvisat en hög prevalens av sådan problematik inom denna grupp. Studiens fokus var att studera psykisk problematik och dess påverkan på äldre hemlösa män i New York (definierat som 50 år eller äldre) genom intervjuer med 281 individer vars boendesituationer motsvarade akut hemlöshet, vistelse på stödboenden samt långsiktiga boendelösningar. Vad författarna kunde konstatera var att även om 23 procent av de studerade individerna hade någon form av psykossjukdom så var
depression än mer prevalent inom denna grupp, där cirka en tredjedel av samtliga studerade individer led av klinisk depression.
När det kommer till depression samt ångestproblematik så har det framförts av bland andra Rosenthal (1994, refererade i Crane, 2001) att en individ förblir i hemlöshet, oavsett ålder, är associerat med depression, förlust av självförtroende, känslor av hopplöshet och förtvivlan vilket kan leda till apati och att individen upphör att försöka förändra sin situation. Att hemlöshet i sig har denna inverkan på äldre individer har också påvisats i en studie av Cohen och Sokolovsky (1989). I deras etnografiska observationsstudie av äldre hemlösa i New York, vilka befann sig i akut hemlöshet, konstaterades att omkring 40 procent av de äldre hemlösa i New York, under 1980-talets slut, uppgav att de både var deprimerade samt att de kände hopplöshet inför framtiden respektive att omkring en tredjedel uppgav att de förlorat viljan att leva.
4.3.3 Sociala relationer
Huvudsakliga kännetecken för äldre hemlösa individers sociala situation har framhållits vara
att dessa individer, i högre utsträckning än äldre individer som har bostäder, antingen har mindre sociala nätverk eller är socialt isolerade till följd av att de saknar familjemedlemmar och/eller vänner (Jfr Cohen, 1999; Crane, 2001; Crane och Warnes, 2002). Detta har påvisats i en studie av bland andra Crane och Warnes (2002) vilka genomförde en longitudinell studie, som syftade till att undersöka vidarebosättning i egna boenden av 69 äldre brittiska hemlösa individer (över 50 års ålder) i början av 2000-talet. En majoritet (73 procent) av de individer som studerades hade inte haft någon kontakt med vare sig familjemedlemmar eller vänner, från tiden innan de befann sig i hemlöshet, under minst 12 månader innan de fick ett eget boende.
En annan studie, av forskarna Kimbler, DeWees och Harris (2017), av 750 hemlösa individer, i motsvarande akut hemlöshet, i Florida från åldrarna 18 upp till 73 år vilka sökt sig till härbärgen har genererat resultat vilka pekat på liknade tendenser bland äldre hemlösa vilka befinner sig i akut hemlöshet. Studien syftade till att identifiera karaktärsdrag relaterade till åldrande och hemlöshet med huvudsakligt fokus på fysisk och psykisk hälsa, närhet till socialt stöd, uppfattning om sysselsättning samt levnadsförhållanden innan de uppsökt härbärge.
Studiens resultat visade bland annat på att de äldre hemlösa individerna, i jämförelse med de yngre, hade mindre eller obefintliga sociala nätverk.
4.3.4 Trygghet samt säkerhet
Äldre hemlösa individer har även utgjort en grupp som i hög utsträckning, i synnerhet under slutet av 1980-talet fram till mitten av 1990-talet, utsatts för brott av olika slag så som våldtäkt, misshandel, rån, stöld samt bedrägerier när det väl hamnar i hemlöshet (Jfr Vance, 1995; Cohen, 1999).
Dessutom konstaterade även att äldre hemlösa individer, under 1990-talet samt början av 2000-talet, kom att utsättas för olika typer av brott i samma utsträckning som yngre hemlösa.
Bland andra en studie av Dietz och Wright (2005) talade för dessa tendenser bland äldre hemlösa individer vars boendesituation motsvarade akut hemlöshet. I studien undersökte man åldersrelaterade respektive könsrelaterade skillnader i brottsutsatthet bland ett randomiserat urval av 4207 vuxna hemlösa individer från sammantaget 76 olika urvalsområden (varav 28 var storstadsområden, 24 mindre stadsområden samt 24 lantliga områden) runtom i USA.
Utifrån de resultat som studien genererade kunde författarna konstatera att risken för att som äldre hemlös individ utsättas för brott varken var högre eller lägre i jämförelse med hemlösa individer ur andra åldersgrupper.
Författarna upptäckte även att risken att utsättas för brott ökade om en individ hade fysiska hälsomässiga problem, psykiska problem samt alkohol- respektive drogproblem vilket, då i synnerhet den fysiska hälsomässiga problematiken, har påvisats vara vanligt förekommande bland äldre hemlösa individer. Ett skäl till att risken att utsättas för brott var så framträdande bland de studerade äldre hemlösa individerna, i jämförelse med äldre individer som hade bostad, skulle enligt författarna kunna vara att det eventuella skydd mot att utsättas för brott som äldre individer åtnjuter till följd av sin höga ålder försvinner om individen befinner sig i hemlöshet. Detta som ett resultat av att det uppfattas som enklare att utsätta dessa individer för olika typer av brott då de inte anses utgöra något hot mot förövaren samt att de befunnit sig i osäkra eller riskfyllda miljöer (Dietz och Wright, 2005).
4.4 Sammanfattning
Efter att ha gått igenom den forskning jag funnit avseende äldre hemlösa individer kan jag konstatera att det saknas svensk forskning inom detta område, oavsett vilken av
Socialstyrelsens (2017) hemlöshetssituationer en individ befinner sig i. Enligt Socialstyrelsen (2011, 2017) och Stockholms Stadsmission (2014) har det skett en ökning av äldre hemlösa individer och Stockholms Stadsmission (2014) har, i sina verksamheter, kunnat skönja ett förändrat hjälp- och stödbehov bland äldre hemlösa individer. Det förekommer ett större behov av grundläggande hjälp- och stödinsatser för att klara av sin vardag. Detta, tillsammans med avsaknaden av forskning inom området, är ett primärt skäl till att jag vill genomföra denna studie. Denna studie skulle exempelvis kunna bidra till kunskap och förståelse för ett område som, i en svensk kontext, hittills endast sparsamt forskats kring. Ny information avseende äldre hemlösa individers upplevda hjälp- och stödbehov skulle kunna bidra till nya insikter om hur existerande hjälp- och stödinsatser skulle kunna anpassas, alternativt hur nya stöd- och hjälpinsatser skulle kunna utformas, för att bättre tillgodose dessa individers upplevda behov Men då jag i min studie valt att studera individer som endast utgör en del av samtliga äldre hemlösa individer, d.v.s. boende på stödboenden, så kan den insamlade informationen, eventuellt, endast bidra till en större förståelse för hur hjälp- och stödinsatser kan utformas eller hur existerande hjälp- och stödinsatser kan anpassas för att de individer som jag avgränsat mig till att studera för att deras upplevda behov ska uppfyllas. Detta då de upplevda behov som existerar bland äldre hemlösa individer i andra hemlöshetssituationer kan skilja sig från de behov som de jag studerat har.
Utifrån vad som här ovan har beskrivits, i synnerhet utifrån den internationella forskningen på området, utmålas en bild av äldre hemlösa individer som grupp, oavsett boendesituation, som synnerligen problemtyngd och i behov av omfattande hjälp. Trots detta förefaller det som att
flertalet av dessa individer har svårigheter att själva handskas med dessa problem eller att få den hjälp de behöver för att kunna handskas med sina problem. De saknar ofta nödvändiga resurser eller väljer att använda existerande resurser på annat sätt än att åtgärda dessa problem. Någonting som också motiverar genomförandet av min studie är det faktum att större delen av tidigare forskning inom området är att betrakta som äldre då den har
producerats under en period från slutet av 1980-talet fram till början av 2000-talet (Jfr. Crane och Warnes, 2010; Crane och Joly, 2014). Bristen på aktuell forskning kring äldre hemlösas behov, beskrivet av bland andra Crane och Joly (2014), skulle kunna utgöra ett hinder för utveckling av effektiva hjälp- och stödinsatser. Den kunskap som finns avseende äldre
hemlösas behov kan eventuellt vara obsolet och risken finns att nya eller befintliga hjälp- och stödinsatser utvecklas eller anpassas med utgångspunkt i tidigare forskning och följaktligen ej är verksam. Av denna anledning anser jag att en studie kring detta är motiverad så den skulle komma att bidra med aktuell information om vilka behov som existerar bland äldre hemlösa boendes på stödboenden, vilket kan bidra till en större förståelse för hur nya hjälp- och stödinsatser kan utformas eller hur existerande hjälp- och stödinsatser kan anpassas för att dessa individers behov ska uppfyllas.
Jag har under min sammanställning av existerande forskning uppmärksammat att större delen av tidigare forskning gett ett ”utifrånperspektiv” på äldre hemlösas, oavsett boendesituation, behov. Majoriteten av den tidigare forskningen har d.v.s. endast behandlat ett eller ett begränsat antal behov, så som exempelvis relaterade till den fysiska hälsan bland dessa individer. Det saknas dock forskning som fokuserar på den äldre hemlöse individens
personliga upplevelse och uppfattning om sina behov. Ett problem som kan uppstå då större delen av denna forskning har ett ”utifrånperspektiv” skulle kunna vara att det begränsar möjligheten att göra jämförelser mellan denna forskning och min empiri. Det är inte nödvändigtvis så att vad som framkommit i dessa studier gett en korrekt bild av dessa individers egna upplevelser och uppfattning om sina behov. Däremot skulle det kunna vara möjligt att jämföra min empiri mot den tidigare forskningen och utröna om det existerar eventuella likheter eller skillnader mellan dem. D.v.s. om den tidigare forskningen verkligen överensstämmer med dessa individers egna uppfattningar och upplevelser av sina behov.
Resultatet skulle antingen kunna ge en bekräftelse av att resultaten från tidigare forskning är relevant, eller konstatera att äldre hemlösas behov skiljer sig från vad forskning på området tidigare framfört.
5. Teoretisk bakgrund
Jag har valt att analysera och tolka min empiri med Maslows behovshierarki som teoretisk
referensram. Anledningen till detta är att Maslows behovshierarki är fruktbar att använda som ett analysverktyg när det kommer till att undersöka, och därigenom skapa sig en förståelse för, de unika behov som en eller fler individer ur en viss grupp har. Tillämpningen av denna teori kan bidra till en större förståelse för vad individen är i behov av för att de ska kunna uppfylla existerande behov och ”klättra högre” i sagda hierarki. Som ett resultat av detta ges då människor möjlighet, i enlighet med Maslows (1954/1970) teori, det som alla människor eftersträvar: Nämligen att genom att klättra högre i hierarkin bland annat växa och mogna som människor, att uppnå en ”god hälsa” vilket innefattar att både biologiskt sett vara frisk och välmående och att själv uppleva friskhet och välbefinnande samt att utveckla en förmåga att lättare kunna handskas med svårigheter (Jfr Tamm, 2011).
Tillämpningen av Maslows teori i denna uppsats skulle, med utgångspunkt i vad som här ovan
beskrivits, delvis kunna liknas vid det sätt som Tornstam (2011, refererad i Tamm, 2012) tillämpade sagda teori vid sin granskning av kvaliteten inom äldreomsorgen i Sverige. Där tjänade Maslows teori som ett analysverktyg för att undersöka huruvida äldreomsorgen underlättar eller försvårar uppfyllandet av behov hos äldre. Genom att applicera Maslows teori på vad som kommit fram i de intervjuer jag har genomfört tjänar teorin som ett underlag för att bedöma vad de äldre hemlösa individer boende på stödboenden upplever att de är i behov av och vad de skulle behöva för deras ”fortsatta klättring” uppåt i hierarkin. Sådan kunskap skulle exempelvis kunna bidra till en större förståelse för vilka förändringar som behöver göras av den hjälp och det stöd som dessa individer får för att de ska kunna underlätta en ”klättring” i hierarkin.
5.1 Maslows behovshierarki
Enligt den amerikanske psykologen Abraham Maslows (1954/1970) utgör behov en motiverande kraft som påverkar en individs livsföring så till vida att dennes tillvaro och beteenden påverkas av upplevda behov i sådan utsträckning att individen drivs, eller
motiveras, att uppfylla dessa behov. Enligt Maslow (1954/1970) har människor fem typer av universella, basala behov där uppfyllandet av dessa medför en förhöjning av en individs känslor av välbefinnande. Dessa fem behov delade Maslow (1954/1970) upp i två kategorier vilka benämndes brist- respektive utvecklingsbehov baserat på de bakomliggande skälen till de olika typer av behov uppstår samt vilka konsekvenser som kan uppkomma om behoven inte uppfylls. Bristbehov utgör behov som uppkommer då en individ befinner sig i nöd.
Tillfredsställelse av dessa behov bidrar till att individen undviker negativa känslor och
konsekvenser, vilka annars skulle kunna komma att leda till att individens utveckling bromsas
och att individens fysiska, psykiska samt sociala överlevnad skulle hotas. Utvecklingsbehov är däremot individuella behov som en människa måste uppfylla för att kunna genomgå en personlig utveckling. Detta utgör en förutsättning för att individen ska kunna uppnå maximalt psykiskt, själsligt och socialt välbefinnande för att kunna uppnå sin fulla potential och kunna tillämpa samtliga resurser som denne har som människa (Maslow, 1954/1970).
Maslow (1954/1970) skapade en modell där människors behov beskrevs som hierarkiskt ordnade. Lägst i hierarkin återfinns, enligt Maslow (1954/1970), människans fysiologiska behov vilka är behov som grundar sig i somatiska tillstånd så som att en individ behöver mat, vatten eller att hålla sig varm, d.v.s. behov som måste uppfyllas för att garantera människans överlevnad. Om dessa behov, enligt Maslow (1954/1970), inte tillfredsställs så kan balansen (homeostasen) i individens kropp ”rubbas” och medföra att individen ådrar sig sjukdomar som kan leda till negativa konsekvenser så som att denne dör (se även Koltko-Rivera, 2006).
De fysiologiska behoven är enligt, Maslow (1954/1970), de mest förhärskande av alla
människans behov. En individ som i extrem utsträckning saknar alls motiveras uteslutande av att tillfredsställa sina fysiologiska behov eftersom försummelse av dessa behov skulle
innebära en stor risk och fara för individen.
Maslow argumenterade för att något som är gemensamt för samtliga behovstyper, men samtidigt mest påtagligt när det gäller att uppfylla de fysiologiska behoven är när behoven inte är tillfredsställda. Individen prioriterar att uppfylla dessa behov och därmed kommer andra behov att hamna i bakgrunden. Individens samtliga egenskaper tillämpas enkom för att dessa behov ska uppfyllas medan andra egenskaper hos individen, vilka inte tillämpas för detta ändamål blir tillfälligt icke-existerande eller hamnar i bakgrunden. (Maslow,
1954/1970).
När en individs fysiologiska behov tillfredsställts så framträder en ny typ av behov som Maslow (1954/1970) benämner säkerhets- och trygghetsbehov. Dessa utgör behov som en individ, enligt Maslow (1954/1970), måste uppfylla för att denne ska ha en ordnad,
förutsägbar och kontrollerbar tillvaro. Exempel på vad en individ kan behöva göra för att tillfredsställa dessa behov utgörs av att individen sköter sin hälsa, har en ordnad ekonomisk situation respektive inte ägnar sig åt självdestruktiva beteenden.
Nästa nivå i hierarkin benämns av Maslow (1954/1970) som människans behov av
samhörighet och kärlek. Maslow (1954/1970) argumenterade för att dessa är sociala till sin natur och utgörs av att en individ eftersträvar att upprätta relationer baserade på ömhet och tillgivenhet, vilka bland annat kan tjäna som en källa till hjälp för en människa att hantera
eventuella svårigheter i dennes liv (se även Tamm, 2011). Enligt Maslow (1954/1970) utgör ett huvudsakligt kännetecken för de liv som tillfredsställda människor lever att de har givande sociala kontakter och relationer. Därigenom får individen exempelvis känna sig både förstådd och behövd, både ge samt att motta sexuell samt icke sexuell kärlek och känna tillhörighet i ett sammanhang. Allt detta görs, enligt Maslow (1954/1970), för att minimera känslor av ensamhet och alienering och de negativa konsekvenserna som kan komma därav. Maslow (1954/1970) beskriver att exempel på negativa konsekvenser som ett icke-uppfyllande av att dessa behov inte uppfylls kan vara individen blir missanpassad, t.ex. utveckla ett asocialt beteende eller kan komma att utveckla svåra psykiska problem som t.ex. depression.
När dessa behov har uppfyllts uppkommer den typ av behov som Maslow (1954/1970)
benämner människans behov av självhävdelse. Dessa utgör enligt Maslow (1954/1970) behov av att känna självrespekt, att värdera sig själv och sin förmåga samt att känna sig respekterad av andra. Dessa behov kan även delas upp i två underkategorier, varav den första innefattar en individs behov av styrka, att kunna prestera, självförtroende samt att vara fri och oberoende av andra. Den andra kategorin innefattar en individs behov av att ha ett gott eller prestigefyllt rykte, att vara respekterad av andra individer samt erhålla uppskattning, erkännande samt uppmärksamhet. Maslow (1954/1970) menar att genom att uppfyllandet av dessa behov erhåller en individ bland annat självförtroende, en känsla av värde samt en upplevelse av sig själv som betydelsefull och behövd. Underlåtelse att uppfylla dessa behov kan däremot medföra känslor av underlägsenhet, svaghet samt hjälplöshet vilket i sin tur kan resultera i att individen tappar tron på sig själv och sina förmågor och kan i förlängningen leda till svårare neurotiska tillstånd i form av exempelvis ångeststörningar.
Därefter uppkommer den typ av behov som Maslow (1954/1970) benämnde människans behov av självförverkligande. Dessa behov är, enligt Maslow (1954/1970), uteslutande individuella till sin natur, och utgörs både av en individs behov av självuppfyllelse (att en individ strävar efter att bli den person denne upplever sig vara) och att individens inneboende resurser, talanger samt förmågor utnyttjas till fullo. Sammantaget kan, enligt Maslow
(1954/1970) det beskrivas som så att det en individ kan bli ”måste” denne bli (Jfr Mittelman, 1990). Om individen då inte får ägna sig åt detta, d.v.s. åt det vilket denne upplever sig passa för, så kan följden bli känslor av missnöje, otillfredsställelse samt rastlöshet. Men att uppfylla sina behov av självförverkligande, och följaktligen bli självförverkligad, innefattar även enligt Maslow (1954/1970) att en individ har kommit till insikt över och förverkligat den potential som en individ, i egenskap av att vara en människa, besitter, så som att komma till insikt över att en har potential att, och att bli exempelvis modig, självständig, tålmodig samt vis (Jfr Mittelman, 1991).
Det bör dock nämnas att Maslows teori under årens lopp har fått motta viss kritik där en huvudsaklig typ av kritik har riktats mot det faktum att Maslow rangordnade behoven hierarkiskt och hävdade att de lägre behoven måste uppfyllas innan de högre behoven framträder och kan uppfyllas. Ett huvudsakligt exempel på att så inte behöver vara fallet framfördes i en studie av Tay och Diener (2011), vilken syftade till att undersöka eventuella associationer mellan uppfyllandet av behov (enligt Maslows definition) och subjektivt välbefinnande genom analys av data, insamlat från 2005 till 2010 av Gallup World Poll, avseende 60,856 individer från 123 länder. Studien visade på att trots att uppfyllelse av de behov som Maslow framlade i sin teori de facto är relaterat till subjektivt välbefinnande samt att även om människor generellt tenderar att uppfylla existerande behov i en viss ordning, så har uppfyllelse av samtliga behov, individuellt, effekt på individers subjektiva välbefinnande oberoende av uppfyllelsen av andra ”lägre” behov. Enligt författarna innebär detta att en individ kan åtnjuta en positiv effekt i sitt subjektiva välbefinnande, t.ex. att behovet av samhörighet och kärlek uppfylls, trots att dennes fysiologiska behov inte är helt uppfyllda (Tay och Diener, 2011).
Således behöver en individs uppfyllande av existerande behov på annat sätt än i den ordningen som Maslow framhöll inte innebära att denne förhindras att åtnjuta ett högt subjektivt välbefinnande. Detta kan, enligt Tay och Diener (2011), exempelvis observeras bland människor från fattiga länder, med en begränsad kontroll över tillfredsställelsen av deras fysiologiska behov, men som ändå kan uppnå ett subjektivt välbefinnande genom att uppfylla sina behov av exempelvis samhörighet och kärlek. Jag har valt att förhålla mig till denna kritik på så sätt att jag, i så hög utsträckning som möjligt inte på förhand har förkastat möjligheten att dessa individer har kunnat eller är på väg att uppfylla hierarkiskt högre behov trots att de dessförinnan inte har kunnat uppfylla hierarkiskt lägre behov.
6. Metod
I detta avsnitt så kommer den metod som tillämpats för att genomföra denna studie att både redogöras för samt även motiveras.
6.1 Vetenskapsteoretisk ansats samt forskningsmetod
Då syftet med denna uppsats har varit att utröna äldre hemlösa individers egna upplevelser samt beskrivningar av deras behov har uppsatsen en fenomenologisk ansats. Enligt
Denscombe (2014) innebär ett fenomenologiskt perspektiv att forskaren avser att undersöka
hur individerna beskriver sina egna erfarenheter att få en klar bild av individens livsvärld.
Denna fokus på erfarenhet och upplevelse följer vanligtvis att forskaren eftersträvar att, så nära som möjligt, återge individens upplevelser och erfarenheter.
Då denna uppsats har syftat till att undersöka äldre hemlösa individers egna upplevelser avseende sina behov och följaktligen har en fenomenologisk ansats, så har jag ansett att tillämpning av en kvalitativ metod har varit motiverad för att samla in data för att uppfylla uppsatsens syfte samt att besvara uppsatsens frågeställningar. I enlighet med
Larsson, Lilja och Mannerheim (2008) och Kvale och Brinkman (2014) syftar kvalitativa forskningsmetoder till att beskriva samt ge en förståelse över den studerade individens upplevelse av världen. På så sätt eftersträvar forskaren att ” […] nå kunskap om individens subjektiva upplevelser utifrån hennes egna ord, uttryck och meningsbeskrivningar” (Larsson, Lilja och Mannerheim, 2008 s. 92).
6.2 Urval
Jag har valt att göra ett målinriktat urval av intervjupersoner till denna studie.
Enligt Bryman (2011) så går den målinriktade urvalsmetoden ut på att hitta möjliga
studiedeltagare på basis av att de besitter relevant kunskap utifrån de forskningsfrågorna om forskaren avser att besvara. Användning av ett målinriktat urval är dock, enligt
bland andra Bryman (2011), förenat med en huvudsaklig begränsning som innebär att resultaten från studier där ett målinriktat urval har använts inte går att generalisera till en population i sin helhet. Men då avsikten med denna studie inte har varit att generalisera resultaten, då att generalisera förekomsten av enskilda egenskaper till en vidare
population, utan att istället att exempelvis se vilka typer av behov som finns bland de individer jag avsett att studera, vilket även innefattar både hur dessa kan hänga ihop med varandra (så som att ett behov blir en förutsättning för uppfyllandet av ett annat) och vad individerna upplever främja respektive hindra uppfyllelsen av dessa behov, och utifrån detta skapa en teoretisk typologi över deras behov vilket skulle kunna ligga till grund för utveckling av insatser för gruppen, så ansåg jag att denna typ av urval var bäst lämpat.
Jag har funnit intervjupersoner genom att, per telefon, kontakta sex stödboenden för vuxna individer i en svensk storstad som på grund av olika slag problematik, så som missbruksproblem, fysisk ohälsa, psykisk ohälsa eller olika kombinationer av dessa, är i behov av stöd och tillsyn. Det jag efterfrågade var möjlighet att intervjua boende, av manligt och kvinnligt kön, som var 65 år eller äldre. Valet av just stödboenden har jag baserat på Socialstyrelsens kartläggning (2017) där det framgår att många äldre hemlösa befinner sig i
denna hemlöshetssituation samt att en majoritet av dessa individer hade ett eller fler av de ovan nämnda problemen. En förutsättning för inklusion i denna uppsats, vilket jag tydligt påtalade i min kontakt med samtliga stödboenden, var att eventuella intervjupersoner antingen ska genomgå en planerad flytt inom kort men utan att ha ett eget boende ordnat eller att dessa skulle ha flyttat men blivit kvar på boendet till följd av att de inte hade ett eget boende ordnat.
Till samtliga av dessa boenden skickade jag även ett informationsbrev (se bilaga 1). Jag fick endast jakande svar från två av dessa stödboenden. Därefter upprättades kontakt med totalt fem män, inom ålderspannet 65 till 75 år, boendes på dessa boenden bland vilka samtliga av de ovan nämnda problembilderna fanns representerade. Först och främst så besökte jag boendet för att upprätta en initial kontakt med dessa fem samt för att mer utförligt informera om studien, varefter intervjuer bokades och genomfördes kontinuerligt under en tidsperiod om 3 veckor.
Någonting som kan kommit att påverka denna studie är att jag inte, till följd av bristande tillgänglighet, inte har haft möjlighet att intervjua äldre kvinnliga hemlösa individer boendes på stödboenden. En möjlig konsekvens därav skulle kunna vara att jag därigenom inte har kunnat upptäcka aspekter av behovsupplevelser som, eventuellt, skiljer sig från mäns
behovsupplevelser och att jag därigenom exempelvis inte kunnat uppmärksamma eventuella könsskillnader (Jfr Langemar, 2008).
En anledning till att jag inte valde att, efter analys av det material som producerades genom de fem intervjuer som jag genomfört, eftersöka fler intervjupersoner var att jag upplevde att jag uppnått ”mättnad” när det kom till intervjupersoner av manligt kön. D.v.s. att ytterligare datainsamling inte skulle tillföra ny kunskap i form av exempelvis nya teman, vilket tjänar som en tumregel för forskare att använda för avgöranden när denne inte behöver intervjua fler (Jfr Eriksson-Zetterquist och Ahrne, 2011). Jag ansåg att jag uppnått mättnad vad gäller manliga studiedeltagare efter fem intervjuer och analys av det insamlade materialet där både svar, svarsmönster och teman återkom vid samtliga intervjutillfällen (Jfr Eriksson-Zetterquist och Ahrne, 2011).
6.3 Datainsamling
Jag har valt att genomföra intervjuer då intervjuer syftar till att ge kunskap och förståelse för ämnen från den intervjuades vardagsvärld och utifrån dennes eget perspektiv (Jfr Kvale och Brinkmann, 2014). Ett annat huvudsakligt skäl till att jag har valt att genomföra intervjuer är denna metod lämpar sig bäst för att för att insamla den typ av information jag haft för avsikt att insamla. Enligt Denscombe (2014) så är intervjuer bäst lämpat att använda vid insamling
av data om följande:
• Åsikter, känslor samt erfarenheter, vilka samtliga utgör ämnesområden vars natur medför att dessa ämnesområden måste utforskas ”på djupet” för att över huvud taget kunna generera förståelse för det som undersöks (Denscombe, 2014).
• Ämnen av känslig eller personlig karaktär där själva intervjusituationen i sig, under förutsättning att intervjuaren försiktigt samt hänsynsfullt närmar sig området i fråga, kan medföra att intervjupersonerna uppmuntras att tala om personliga eller känsliga ämnen (Denscombe, 2014).
• ”Privilegierad information”, d.v.s. att intervju som datainsamlingsmetod kan bidra till att intervjuaren kan få fram ”djupare” och mer detaljerad information, och därigenom en mer ingående förståelse, för det som undersöks om denne genomför intervjuer med individer som besitter ”privilegierade informationen”. D.v.s. att individerna i fråga befinner sig i en sådan position att de kan ge information om, och följaktligen förståelse för det som undersöks vilket andra inte kan ge (Denscombe, 2014).
Då denna uppsats syftat till att undersöka äldre hemlösa individers erfarenheter, ämnen av känslig eller personlig karaktär som exempelvis eventuellt missbruk eller utsatthet för våld samt ”privilegierad information” (då dessa individer besitter information om sin specifika situation som andra individer inte besitter) så har jag följaktligen ansett att användning av intervjuer är mest lämpat för att få fram de data som krävs för att uppfylla studiens syfte samt för att besvara studiens frågeställningar.
Jag har valt att använda mig av ostrukturerade intervjuer och en huvudsaklig anledning till detta är att denna intervjuform, till skillnad från strukturerade respektive semi-strukturerade intervjuer, möjliggör framskaffandet av information om vad intervjupersonerna själva anser vara viktigt om det som avsetts studeras eftersom det är intervjupersonen som själv styr vad som ska avhandlas under intervjun då avsikten är att denne fritt ska berätta om ett specifikt ämne som intervjuaren introducerar för denne. D.v.s. att jag genom tillämpning av
ostrukturerade intervjuer, möjliggör att generera kunskap om äldre hemlösa individers behov utifrån vad dessa individer själva upplever som viktigt än om specifika ”underområden” (så som om jag exempelvis på förhand bestämt att jag skulle behandla hälsorelaterade behov) som skulle behandlats. Jag har således valt att huvudsakligen utgå från ett övergripande tema vid varje intervju, nämligen ”behov”, men även utformat ett fåtal öppna frågor baserat detta tema (se bilaga 2) som använts för att, bland annat, hjälpa intervjupersonerna att hålla sig till,
och ge svar som de facto var kopplade till, det tema (då behov) som skulle behandlas under intervjuerna (Jfr Denscombe, 2014).
Men användningen av intervjuer som datainsamlingsmetod är samtidigt förenat med vissa nackdelar. I enlighet med Denscombe (2014) och Bryman (2011) så utgör en huvudsaklig nackdel det som kallas ”intervjuareffekten”, vilket innebär att den intervjuades svar påverkas av den som intervjuar (så som av intervjuarens ålder, kön, etniska ursprung, kroppsspråk eller tonfall) och/eller av det som behandlas under intervjun (så som ett känsligt ämne) och ger information som kan komma att snedvrida resultaten. Det kan exempelvis vara som så att intervjupersonen anpassar sina svar så att dessa bättre överensstämmer med vad denne tror att intervjuaren vill höra och därigenom glädja denne alternativt att denne anpassar sina svar på så sätt som denne tror medför en bättre bild av sig själv i intervjuarens ögon (då i synnerhet när ämnen av känslig natur behandlas). I enlighet med Denscombe (2014) så finns det
begränsningar för vad en intervjuare kan göra för att motverka ”intervjuareffekten”, så som att en inte kan förändra sina personliga attribut. Det en som intervjuare kan göra, vilket jag gjort, är att bland annat att uppträda korrekt samt att vara både neutral samt receptiv mot
intervjupersonerna för att på så sätt främja det ”rätta” klimatet i intervjusituationen så att intervjupersonerna ska känna sig bekväma nog att ge ärliga svar (Jfr Denscombe, 2014)
En annan typ av problematik som kan medfölja att genomföra intervjuer med hemlösa
individer specifikt, då i synnerhet som befinner sig i ett aktivt missbruk och/eller har psykiska problem, är att det kan vara svårt att genomföra en intervju med dessa individer. Detta med hänvisning till att det kan vara svårt att både få tag i individer som har dessa typer av
problem, då i synnerhet om de saknar en adress där de kan nås. Detta även med hänvisning till eventuella svårigheter då ett aktivt missbruk och/eller psykiska problem kan medföra
svårigheter för individen att exempelvis hålla sig till de ämnen som ska behandlas under intervjun vilket kan medföra svårigheter att få fram de data som nödgas för att besvara denna studies frågeställningar (Jfr Swärd, 1998).
6.4 Genomförande
Totalt genomfördes fem intervjuer under en period av tre veckor och samtliga av dessa genomfördes på intervjupersonernas begäran på det boende där intervjupersonerna bodde.
Vad gäller valet av plats att genomföra intervjuer på så bör forskaren, enligt Denscombe (2014), eftersträva att finna en plats att genomföra dessa där risken att störas är låg, som är avskilt samt tämligen tyst. Detta har jag försökt att ha i åtanke vid val av plats och samtliga intervjuer
genomfördes, utifrån personalens rekommendationer, i ett avskilt samtalsrum på boendet för att på så sätt minimera risken för eventuella störningar. Ett störningsmoment uppkom dock vid en av intervjuerna i form av att ett larm gick och att vi därmed var tvungna att avbryta intervjun under ungefär 5–10 minuters tid.
Vid varje intervjutillfälle så presenterade jag mig själv samt syftet med studien. Jag
informerade även intervjupersonerna om att de skulle få vara anonyma och att de hade rätt att avbryta intervjun när helst de ville. Varje intervju tog mellan 30 – 45 minuter och spelades in med intervjupersonernas godkännande. En anledning till att intervjuerna kom att bli kortare än vad jag förväntat mig var svårigheten att få intervjupersonerna att prata. Ett möjligt tillvägagångssätt som jag skulle ha kunnat använda mig av för att få intervjupersonerna att prata mer hade kunnat vara att genomföra fler intervjuer med varje intervjuperson. Detta skulle eventuellt, i likhet med bland andra Denscombe (2014) beskriver, kunna bidra till att varje intervjuperson skulle känna sig mer ”bekväm” i mitt sällskap och, eventuellt, mer bekväm att prata i och med att de lär känna mig.
6.5 Bearbetning/analys av data
Intervjuerna transkriberades efter varje intervjutillfälle. Enligt Bryman (2011) så är kvalitativa forskare intresserade både av vad de intervjuade säger samt hur de säger det, men om man ska kunna få med detta i analysen krävs att man får med samtliga utbyten som sker under
intervjun mellan den intervjuade och intervjuaren, då även inkluderat de icke-språkliga utbytena. Då jag, i första hand, har varit intresserad av vad intervjupersonerna sagt så har huvudsakligt fokus å min part legat på det språkliga. Detta fokus på vad intervjupersonerna sagt har även medfört att jag försökt att, vid behov, ”översätta” vad intervjupersonerna sagt från talspråk till skriftspråk bland annat genom att antingen göra om vissa ord och uttryck från talspråk till skriftspråk för att på så sätt tydliggöra vad intervjupersonerna vad
intervjupersonerna faktiskt sagt under intervjuerna och därigenom, bland annat, underlätta för läsaren att få förståelse för vad intervjupersonerna faktiskt uttryckt. Dessa förändringar har dock endast skett under förutsättning att detta har varit möjliga att göra utan att själva meningen av vad intervjupersonerna sagt försvunnit. Jag har även valt i varje transkribering att markera både pauser samt de tillfällen då jag inte kunnat höra vad intervjupersonen säger.
Den analysmetod som tillämpats i denna uppsats har varit tematisk analys. Enligt Bryman (2011) så utgör tematisk analys en av de vanligaste teknikerna vid analys av kvalitativa data, och innebär att eftersöka olika teman i det insamlade materialet. Det finns dock många olika sätt att göra en tematisk analys. Ett sätt att göra tematisk analys, som beskrivs av Rand och
