Korta meddelanden

(1)

Korta meddelanden

Färganalys av två bemålade stockar i Södra Vi kyrka (Småland)

I samarbete med kollegor anslutna till Riksantik- varieämbetet har undertecknad analyserat pigment från muralmålningar i ett 60-tal svenska medeltidskyrkor. Nyligen redovisades även analysresultat för bemålade brädor från den år 1800 rivna stavkyrkan i Björsäter (Nord et al. 2017a) samt från två andra (rivna) träkyrkor: Hakarps kyrka i Huskvarna samt Bredsäters kyrka i Väs- tergötland (Nord 2019). Liknande äldre bemålat byggnadsmaterial finns även i Södra Vi kyrka, och i flera andra kyrkor i södra Sverige. Södra Vi ligger omkring en mil norr om Vimmerby. På 1300-talet uppfördes här en träkyrka, som för- sågs med målningar. I samband med att denna på 1700-talet ersattes av en stenkyrka återanvändes en del material från den gamla träkyrkan. Flera bemålade brädor finns av denna anledning på kyrkans vind (fig. 1–2). Provtagning på vinden

ansågs dock alltför äventyrlig för den åldrade för- fattaren. Färgprover togs därför endast från två bemålade stockar som förvaras i kyrkans vapenhus, som med ledning av motiv och måleriteknik kan anses vara av samma ålder som de bemålade brädorna på vinden, dvs. från 1300-talet (fig. 3).

Fig. 1. Foto från vinden till Södra Vi kyrka. Foto: Malin Kärrdal Winge. �—The attic of Södra Vi church with reused painted boards from a former, demolished wooden church.

Kemiska analyser

Försiktig provtagning genomfördes med en skal- pell, och kemiska analyser utfördes vid Institu- tionen för materialkemi, Stockholms universitet, med ett svepelektronmikroskop (Hitashi TM 3000) utrustat med en enhet för mikroröntgen- analys (Quantax 70). Resultat för de båda stockarna redovisas i tabell 1. Analysresultaten visar att stockarna före bemålning grundats med kalk, ibland även med gips, för att ge en bättre och slä- tare yta för målningen. Enstaka sandkorn i yt-

Fornvännen 115 (2020)

(2)

Korta meddelanden 271

skiktet har sannolikt följt med kalken. Prov Vi-2, innehållande blymönja, analyserades på ALS Scan- dinavia Laboratory i Luleå med en masspektro- meter (Thermoscience Element-XR) för att be- stämma blyisotopernas relativa sammansättning.

Fig. 2. Detalj från Södra Vi kyrkas vind. Foto: Malin Kärrdal Winge. �—Detail of a re-used board from the former wooden church, with a 14th century painting.

Fig. 3. En av de bemålade stockarna i Södra Vi kyrkas vapenhus. Foto: A. G. Nord. —One of two painted medieval logs in the porch of Södra Vi church, south Sweden. Probably from the 14th century.

Tab. 1. Sammanställning av pigmentanalyser av de två stockarna i Södra Vi kyrkas vapenhus (Småland).

—Results of SEM/EDX analyses of pigments from two painted 14th century logs in the porch of Södra Vi church, south Sweden.

Provnummer Färg Analysresultat

Vi-1 Röd Järnoxid, kalk, gips, enstaka sandkorn

Vi-2 Orange* Blymönja, kalk

Vi-3 Gul Blyglete (PbO), kalk, spår av gips

Vi-4 Blå Kalk, gips, azurit, blyvitt, kol (träkol)

Vi-5 Vit Blyvitt, kalk, spår av gips

Vi-6 Orange Blymönja, kalk

Vi-7 Svart Kol

Vi-8 Mörkbrun Järnoxider, kalk, gips, kol (träkol)

Vi-9 Grön Malakit, blyvitt, kalk, gips, sandkorn

Vi-10 Gråblå Spår av blå vivianit och azurit, kalk, gips, kol (träkol), järnoxid

*Blyisotopanalys genomförd

Diskussion

Analysresultaten från denna lilla landsortskyrka visade sig vara mycket intressanta. Vissa pigment

är vanliga, såsom kol (träkol) och järnoxid (Fe2 O3), och har troligtvis anskaffats lokalt. Azurit kan ha importerats från Tyskland. Förekomst av blyvitt är ovanligt, och har i Sverige huvudsak- ligen identifierats på tidigmedeltida muralmål- ningar och dopfuntar på Gotland (Nord et al.

2016a). Till muralmålningar användes vanligen som vit färg den betydligt billigare kalken, som inte behövde importeras. Blyglete (PbO) är inte

(3)

272 Korta meddelanden

heller så vanligt förekommande i medeltida svenska muralmålningar, vanligtvis användes istället gulockra som gul färg. Vivianit är ett ännu ovanligare medeltida pigment.

Vivianit är ett järnfosfatmineral med den unge- färliga kemiska sammansättningen Fe3(PO4)2

∙8H2O. Det är uppkallat efter den engelske min- eralogen John Henry Vivian. Den tvåvärda järn- jonen (Fe2+) kan delvis substitueras av andra jämnstora, tvåvärda metalljoner, varvid färgen varierar mellan blått, blågrönt och grönt (Strunz

& Nickel 2001; Howard 2003; Scott & Eggert 2007). Vivianit är dock ett sällsynt mineral. I Europa fanns under medeltiden fyndplatser i Cornwall, Hagendorf (Bayern), nuvarande Ser- bien samt Ryssland. Mineralet, som kom att an- vändas som ett medeltida pigment, har natur- ligtvis tidigare haft ett för oss okänt namn. Blå vivianit är ovanligt i svenska muralmålningar, hittills bara påträffat i ett fåtal kyrkor såsom Kaga och Torpa (Nord et al. 2016b; 2017b). Gröna eller blågröna varianter är ännu ovanligare, men på- träffades bl.a. på bemålade brädor från 1500- talet, vilka återanvänts som virke vid byggandet av Hakarps kyrkas vind (Andersson et al. 1994;

Nord 2019). Möjligen en slump, men både Hakarp och Södra Vi ligger i Småland. Blymönja (Pb3O4) brukar på kalkgrund nästan alltid oxi- dera till svart plattnerit (blydioxid), t.ex. på en muralmålning målad al secco. Sannolikt har orga- niska syror i träet (gallsyra, kumarinsyra, salicyl- syra) gjort att blymönjan på stockarna i Södra Vi kyrkas vapenhus, liksom brädorna på vinden, har bevarat sin orange färg. Prov Vi-2, innehållande blymönja, analyserades även med avseende på blyets isotopsammansättning, detta för att för- söka fastställa pigmentets ursprung. Resultatet, samt isotopdata för några under medeltiden rele- vanta gruvområden, presenteras i tabell 2.

Till dags dato har ett 60-tal blypigment från svenska medeltidsmålningar, i huvudsak blymönja men även blyglete och blyvitt, blivit analyserade med avseende på deras isotopsammansättning (Nord et al. 2015; 2016a; 2017c). Omkring 90%

av dessa prover antyder ett ursprung från Harz eller Erzgebirge i Tyskland, vilka tycks ha varit viktiga centra för framställning av blypigment under medeltiden (Kratsch 1976; Lévêque &

Haak 1993; Wittern 2001; Monn et al. 2008). Ett mindre antal av våra blypigmentprover visade dock på annat ursprung, såsom svenska Bergsla- gen, Ryssland eller (möjligen) Österrike. Vad be- träffar provet Vi-2 visar erhållna data att provet skiljer sig markant från de tyska gruvområdena.

Likheten med Värmland/Dalsland är god men inte helt övertygande. Ett troligt ursprung för pigmentet är en blandning av bly från Värm- land/Dalsland med en mindre mängd blymönja från ett eller kanske två andra gruvområden. Lik- nande blandningar av blymönja har tidigare påvisats i Enångers gamla kyrka (Nord et al.

2017c).

Tab. 2. Blyisotopdata för prov Vi-2 samt för några medeltida regioner med bly- malm i Sveriges närhet.

—Lead isotope data for sam- ple Vi-2 and some relevant medieval lead mines in northern Europe.

Prov / ursprung ²⁰⁶Pb/²⁰⁴Pb ²⁰⁷Pb/²⁰⁴Pb ²⁰⁸Pb/²⁰⁴Pb Prov Vi-2 (Pb3O4)

Bergslagen

Värmland och Dalsland

17.85 15.72 17.2

15.09 15.35 15.5

36.93 35.25 36.5 Norska fjällkedjan

Harz och Erzgebirge

18.2 18.47

15.5 15.63

37.7 38.41

Tack

Varmt tack till Södra Vi-Djursdala församling för värdefull hjälp, samt till Institutionen för materialkemi, Stockholms Universitet, för lån av deras elektronmikroskop. Provtagning och fotodoku- mentation har genomförts i samarbete med Malin Kärrdal Winge (Trehörna, Östergötland).

Undersökningen har bekostats av medel från Ingrid Nords minnesfond.

Referenser

Andersson, P.-Å., Jonzon, P.-A., Karlsmo, R. (red.), 1994. Till minnet av Hakarps kyrka 300 år. Taberg.

Howard, H., 2003. Pigments of English wall painting.

London.

(4)

Kratsch, K., 1976. Bergstädte des Erzgebirges. München.

Lévêque, J. & Haak, U., 1993. Pb isotopes of hydro- thermal ores in the Harz. Monograph series on Mine- ral Deposits 30. Berlin.

Monn, F., Hamer, K., Lévêque, J. & Sauer, M., 2008.

Pb isotopes as a reliable marker of early mining and smelting in the northern Harz province. Journal of Geochemical Exploration 68. Amsterdam.

Nord, A. G., Billström, K., Tronner, K. & Björling Olausson, K., 2015. Lead isotope data for prove- nancing medieval pigments in Swedish mural paintings. Journal of Cultural Heritage. Paris.

Nord, A. G., Tronner, K., Billström, K. & Gustafsson Belzacq, M., 2016a. Pigment traces on medieval stonework in Gotland’s churches – examination of seven 12th century baptismal fonts and a lime- stone pew. Fornvännen 111.

Nord, A. G., Tronner, K., Lundmark, E. & Asp, M., 2016b. Färganalys av Kaga kyrkas muralmål- ningar. Fornvännen 111.

Nord, A. G., Tronner, K. & Malmberg, M., 2017a. Pig- mentanalyser av bemålade brädor från Björsäters stavkyrka i Östergötland. Fornvännen 112.

Korta meddelanden 273 Nord, A.G., Asp, M., Lundmark, E., Tronner, K. & Bill- ström, K., 2017b. Analys av 1100-talsmålningarna i Torpa kyrka (Kungsör). Fornvännen 112.

Nord, A. G., Tronner, K., Billström, K., Asp, M., Lund- mark, E. & Björling Olausson, K., 2017c. Pigmen- tanalys av medeltida muralmålningar i sju norr- landskyrkor. Fornvännen 112.

Nord, A. G., 2019. Analys av bemålade brädor från två rivna träkyrkor – Hakarp i Småland och Bredsäter i Västergötland. Fornvännen 114.

Scott, D. A. & Eggert, G., 2007. The vicissitudes of vivianite as pigment and corrosion product. Reviews in Conservation 8. London.

Strunz, H. & Nickel, E. H., 2001. Mineralogical Tables, 9th ed. Stuttgart.

Wittern, A., 2001. Mineralfundorte in Deutschland.

Stuttgart.

Anders G. Nord Kevingeringen 10 SE-182 50 Danderyd andersgn@tele2.se