En internationell jämförelse av miljölagstiftning avseende växtnäringsläckage med ursprung i jordbruket
Examensarbete våren 2009 Högskolan i Halmstad
Sektionen för Ekonomi och Teknik Författare: Hanna Hartmann
Annie Ekegren Handledare: Stefan Weisner
Extern handledare: Markus Hoffman, LRF
I FÖRORD
Detta är ett examensarbete i miljövetenskap som omfattar 15 poäng på C-nivå. Vi har på uppdrag av Lantbrukarnas Riksförbund gjort en internationell jämförelse mellan åtta olika EU-länder, avseende skydd av vatten från läckage av kväve och fosfor från jordbruket. Vi har valt ut åtta olika regler ur bland annat Nitratdirektivet som vi studerat närmare för att sedan kunna hitta likheter och skillnader mellan länderna och deras lagstiftning.
Markus Hoffman är vår handledare på Lantbrukarnas Riksförbund i Göteborg. Handledare på Högskolan i Halmstad är Stefan Weisner. Examinator är Marie Mattson, universitetslektor i miljövetenskap på Högskolan i Halmstad. Ett stort tack till dessa personer. Vi vill även tacka Werner Ambros, Koen Desimpelaere, Cindy Van den Boom, Sini Wallenius, Hubert Honecker, Svein Skøien och Tobias Grindsted från olika miljöorganisationer i Europa som hjälpt oss i vårt arbete.
Halmstad Maj 2009
II SAMMANFATTNING
Övergödning har de senaste åren blivit en stor och omdebatterad fråga i många EU- länder.
Även om problemen har minskat en del är detta inte tillräckligt, vi ser fortfarande fiskdöd, syrefria bottnar och giftiga algblomningar. Hur långt ska vi gå för att kunna övervinna övergödningsproblemen? Genom olika sorters lagstiftning, ekonomiska styrmedel och rådgivning har vi nått en bit på vägen, men fortfarande krävs det mycket arbete innan vi har uppnått målet. Jordbruket har pekats ut som en av de största källorna till övergödning på grund av överskottet av kväve och fosfor som varje år urlakas ur våra jordbruksmarker.
Inom EU finns sedan 1991 en gemensam lagstiftning; Nitratdirektivet. Syftet med direktivet är att minska nitratföroreningar och andra föroreningar från jordbruket, då dessa påverkar såväl yt- och grundvatten som kust- och havsvatten. Direktivet är ett minimidirektiv, vilket innebär att EU har satt upp minikrav för att minska föroreningarna men att medlemsländerna själva har möjlighet att skärpa dessa krav inom landet.
Vissa länder har dock frångått Nitratdirektivet på vissa punkter genom dispens eller dylikt.
Med anledning av detta har vi genom expertkonsultationer på olika internationella miljömyndigheter sammanställt en internationell jämförelse över miljölagstiftningen i åtta olika länder. De länder vi studerat i detta examensarbete är Sverige, Norge, Finland, Danmark, Tyskland, Belgien samt Holland. Vi har koncentrerat oss på åtta olika föreskrifter avseende skydd av vatten mot läckage av främst kväve och fosfor från jordbruket.
Utifrån våra resultat kan vi dra slutsatsen att vissa av de länder som undersökningen innefattar har svårt att leva upp till Nitratdirektivets regler utifrån EU-kommissionens krav. Vad detta kan bero på och vad som kan göras diskuteras vidare i vår diskussion.
III ABSTRACT
Eutrophication has in recent years become a great and debated issue in many EU countries.
Although the problem has been reduced is it not enough, we still see the toxic algal blooms, dead fish and oxygen-free bottoms. How far shall we go to overcome eutrophication problems? We have reached a bit with different kinds of legislation, economic instruments and advisory services. But it still requires some work before we have reached the goal.
Agriculture has been identified as one of the major sources of eutrophication due to the surplus of nitrogen and phosphorus that every year leaks out from our arable lands.
In the EU, a common law has been implemented since 1991: The Nitrates Directive. The directive aims to reduce nitrate pollution and other pollution from agriculture, since these affects both surface water and groundwater as coastal waters and marine waters. The Directive is a minimum directive, which means that the EU has set minimum requirements to reduce pollution but the Member States themselves have the opportunity to sharp those requirements in their country.
Some countries have abandoned the Nitrates Directive on certain points through dispensation.
In view of this we have through expert consultations on various international environmental authorities compiled an international comparison of environmental legislation in eight different countries. Our focuses in this in study have been nine different regulations regarding the protection of water from leakage, mainly of nitrogen and phosphorus from agricultural sources in the following countries: Sweden, Finland, Norway, Denmark, Germany, Great Britain, Belgium and Holland.
From our results we can sum up that some of the studied countries have difficulties to live up to the Nitrates Directive rules on the basis of the EU Commission's requirements. What this is due to, and what we can do about it is further discussed in this report.
IV INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING 1
1.1BAKGRUND ... 1
1.1.1 EU: S GEMENSAMMA MILJÖARBETE ... 1
1.1.1.1 RAMDIREKTIV FÖR VATTEN ... 1
1.1.1.2 NITRATDIREKTIVET ... 1
1.1.1.3 GOD JORDBRUKARSED ... 2
1.1.1.4 EEA ... 2
1.1.1.5 EU: S GEMENSAMMA JORDBRUKSPOLITIK – CAP ... 2
1.2ÖVERGÖDNING ... 3
1.2.1 JORDBRUKETS BIDRAG TILL ÖVERGÖDNINGEN ... 3
1.2.2 NÄRINGSÄMNENA NÅR HAVET ... 4
1.2.3 MILJÖKVALITETSMÅLET ”INGEN ÖVERGÖDNING” ... 4
1.2.3.1 DELMÅL ... 4
1.2.3.2 KOMMER MILJÖKVALITETSMÅLET ATT NÅS? ... 5
1.3SYFTE ... 5
1.4AVGRÄNSNINGAR ... 5
2. METOD 6 3. RESULTAT 7 3.1STATISTIK ... 7
3.2DJURTÄTHETSREGLER ... 10
3.3BEGRÄNSNINGAVVILKENMÄNGDKVÄVEOCHFOSFORSOMFÅRSPRIDASMED STALLGÖDSEL ... 11
3.4BEGRÄNSNINGAVVILKENMÄNGDKVÄVEOCHFOSFORSOMFÅRSPRIDAS SAMMANLAGTMEDBÅDESTALL-OCHHANDELSGÖDSEL ... 17
3.5KRAVPÅTÄCKNINGAVURINOCHFLYTGÖDSELBEHÅLLARE ... 21
3.6TILLÅTNASPRIDNINGSTIDPUNKTERFÖRSTALLGÖDSEL... 24
3.7KRAVPÅMINSTATIDFÖRNEDBRUKNINGEFTERSPRIDNINGAVSTALLGÖDSEL 28 3.8REGLERFÖRHÖST-ELLERVINTERBEVUXENMARK ... 31
3.9KRAVPÅMINSTALAGRINGSKAPACITETFÖRSTALLGÖDSEL ... 36
3.10REGLERFÖRSPRIDNINGAVGÖDSELPÅSLUTTANDEMARK ... 39
V
3.11REGLERFÖRSKYDDSAVSTÅNDVIDVATTENDRAGOCHSJÖAR ... 40
4. DISKUSSION 41
5. SLUTSATSER 44
6. REFERENSER 46
BILAGA 1 54
TABELLFÖRTECKNING
Tabell 1. Befolkningsmängd och landyta Tabell 2. Antal djur per land
Tabell 3. Fosfordata Tabell 4. Kvävedata Tabell 5. Andel mark Tabell 6. Djurtäthetsregler
Tabell 7. Tillåten spridningsmängd av kväve och fosfor per år
Tabell 8. Tillåten mängd kväve och fosfor för spridning av stall- och handelsgödsel Tabell 9. Maximal tillåten mängd kväve som får spridas med stall- och handelsgödsel Tabell 10. Maximal tillåten mängd kväve som får spridas med handels- och stallgödsel Tabell 11. Maximal tillåten kvävegiva för gödsel från djur
Tabell 12. Täckning av urin- och flytgödselbehållare
Tabell 13. Förbud av spridning av flytgödsel, fjäderfägödsel och slam i Storbritannien Tabell 14. Spridningsförbud av stallgödsel
Tabell 15. Tillåten tid innan stallgödsel måste brukas ner Tabell 16. Regler för höst- och vinterbevuxen mark i Danmark Tabell 17. Höst- eller vinterbevuxen mark
Tabell 18. Minsta krav på lagringskapacitet av stallgödsel Tabell 19. Regler för spridning av gödsel på sluttande mark Tabell 20. Regler för skyddsavstånd vid vattendrag och sjöar
[1]
1. INLEDNING 1.1 BAKGRUND
1.1.1 EU: S GEMENSAMMA MILJÖARBETE
Målet med EU:s vattenarbete är att uppnå en vattenkvalitet som inte ger upphov till någon negativ påverkan på miljön eller människors hälsa. EU strävar efter att begränsa alla former av föroreningar, bekämpa klimatförändringarna, använda naturresurserna på ett hållbart sätt samt skydda den biologiska mångfalden. Unionen inspirerar till ett hållbart och miljövänligt jordbruk och år 2003 tog EU ett steg närmare miljövänligt jordbruk då ekonomiskt stöd knöts till vissa miljökrav. EU:s jordbrukspolitik spelar än i dag en viktig roll, delvis beroende på att mer än 90 % av EU-området består av jordbruksmark eller skog (Europeiska Unionen, 2008).
1.1.1.1 RAMDIREKTIV FÖR VATTEN
År 2000 antog alla EU-länder ramdirektivet för vatten (2000/60/EG). I Sverige är ramdirektivet för vatten infört i svensk lag genom Förordningen om förvaltning av kvalitén på vattenmiljön (SFS 2004:660). Målet för ramdirektivet är att alla medlemsländer ska nå en god vattenstatus för yt-, kust- och grundvatten senast år 2015. God status ska uppnås avseende exempelvis övergödning, kemiska ämnen och vår ekologi (SKL, 2006). Målet är att minska föroreningar, främja hållbar utveckling, skydda miljön, förbättra situationen i akvatiska miljöer samt dämpa effekterna av översvämningar och torka (Europeiska Unionen, 2008).
1.1.1.2 NITRATDIREKTIVET
Nitratdirektivet (91/676/EEG) är en lagstiftning som är gemensam för hela EU. Direktivet trädde i kraft 1991 och innehåller minimikrav för att minska kväveförluster från jordbruket.
Enligt Nitratdirektivet är varje medlemsland skyldigt att:
1. Peka ut områden som kan vara nitratkänsliga.
2. Sätta upp åtgärdsprogram där målet ska vara att minska näringsläckaget från jordbruket.
Föreskrivna åtgärder ska bland annat innefatta regler som:
• Perioder där spridning av vissa stallgödselmedel är förbjuden.
• Lagringskapacitet för stallgödselbehållare.
• Utifrån ”god jordbrukarsed” ta hänsyn till nitratkänsliga områden och begränsa spridning av stallgödselmedel.
Vid spridning av stallgödsel ska hänsyn till grödans kvävebehov och kvävetillförsel tas.
Kvävemängden i den stallgödsel som får spridas per spridningsareal ska enligt direktivet inte överskrida 170 kg N/ha och år (Jordbruksverket, 2008).
[2]
1.1.1.3 GOD JORDBRUKARSED
Good Agricultural Practice (GAP), översatt god jordbrukarsed, har som mål att på ett kostnadseffektivt sätt urskilja de åtgärder som kan skydda miljön. Åtgärderna ska kunna genomföras på ett ekonomiskt och praktiskt sätt, med hänsyn till de förhållanden som råder i varje medlemsland. God jordbrukarsed förbinder sig ofta till miljöersättningar och kompensationsbidrag. Det syftar till vissa bestämmelser som rör bekämpningsmedel, lagring och spridning av stallgödsel samt höst- och vinterbevuxen mark. Varje medlemsstat ska utarbeta riktlinjer för god jordbrukarsed som kan tillämpas av jordbrukare frivilligt. Inom de utpekade områdena ska god jordbrukarsed ingå som en del av åtgärdsprogrammet (se avsnitt Nitratdirektivet) och har därför en mer bindande karaktär inom dessa (Jordbruksverket, 2005a).
1.1.1.4 EEA
Europeiska miljöbyrån, European Environment Agency (EEA), förser allmänheten och politiska beslutsfattare med information om miljötillståndet i EU. EEA:s uppgifter är att ge stöd till arbetet gällande att skapa och fullfölja miljöpolitiska åtgärder i EU (Naturvårdsverket, 2009). Miljöbyrån arbetar främst med bekämpning av klimatförändringar, motverka minskningen av den biologiska mångfalden, skydd av människors hälsa och livskvalitet samt användningen och hanteringen av naturresurser och avfall (European Environment Agency).
1.1.1.5 EU: S GEMENSAMMA JORDBRUKSPOLITIK – CAP
I början av 1960-talet infördes EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP (Common Agricultural Policy). Detta ledde till en förenad jordbrukspolitik med gemensam finansiering och marknad samt gemensamma priser. Jordbruksprodukter från EU har företräde framför importerade produkter utanför EU. Målen för CAP är miljövänligare produktion, höja produktiviteten inom jordbruket, stabilisera marknaden, trygga livsmedelsförsörjningen och ge jordbrukarna en skälig levnadsstandard (Världsnaturfonden, 2008).
[3]
1.2 ÖVERGÖDNING
Näringsämnen fungerar bland annat som gödning och om för stora mängder tillförs tenderar övergödning att uppstå. Sedan 1940-talet har mängden kväve och fosfor flerdubblats i Sverige. Detta leder till att alger och vissa fiskar gynnas, medan andra viktiga arter kan slås ut, bland annat abborre, torsk och blåstång. Övergödning leder också till algblomning, vilket betyder att det samlas alltför mycket algplankton och bakterier på samma ställe. Detta ses ofta på våren när det blir ljusare, varmare och fotosyntesen tilltar. Detta är naturligt och oftast blir inte algblomningarna så stora eftersom bakterieätande plankton till slut växer sig större och äter upp överflödet av alger och bakterier. Är näringshalten av växtnäringsämnen för stor kan detta dock bidra till stora och ibland giftiga algblomningar. Det bildas en grön, illaluktande sörja av alger och bakterier. En annan konsekvens som övergödningen kan bidra till är syrebrist. Detta beror på att när mer näringsämnen tillförs bildas det desto mer organiskt material. För att bryta ner organiskt material krävs det syre och till slut räcker inte syret till för att bryta ner alger, växter och djur (Miljöportalen, 2006).
1.2.1 JORDBRUKETS BIDRAG TILL ÖVERGÖDNINGEN
Det har diskuterats mycket angående jordbrukets bidrag till övergödningen de senaste åren.
Jordbruket har pekats ut som en av de största källorna till övergödningen. Detta beror till stor del på att näringsämnen frigörs när man plöjer, harvar och sår. Gödsling kan leda till att kväve och fosfor urlakas och förs med vattnet ner i marken. Viss del tas upp av olika sorters grödor, men en del blir överskott och tas inte upp av
växtrötterna och följer med grundvattnet och vidare ut i vattendrag, grundvatten, sjöar och hav. Cirka en tredjedel av kvävet som tillförs till jorden tas inte upp av växterna och cirka 50 % av detta överskott rinner ut i sjöar och vattendrag för att sedan transporteras vidare ut i havet. Den största källan till övergödning från jordbruket är stallgödsel. Detta på grund av att det är svårt att lagra eller sprida stallgödsel så att ingen urlakning sker.
Sverige har minskat både ammoniakavgång, kväve-, och fosforläckaget de senaste åren. Detta beror på att vi odlar fånggrödor som kan ta upp överskott av kväve. Även bättre lagring av stallgödsel samt bättre gödselbehållare har medverkat till denna minskning. Att fosforläckaget har blivit mindre är svårt att se på grund av att fosfor kan vara bundet i marken under en mycket lång tid. De förändringar som man ändå kan se när det gäller fosforminskningen beror till största delen på reducerad djurhållning och en minskad spridning av stallgödsel (Jordbruksverket, 2005b).
Bild.1 Algblomning i Åsunden.
Foto: Peter Wredin.
[4]
1.2.2 NÄRINGSÄMNENA NÅR HAVET
Det finns mycket kväve i naturen. I luft finns det 78 % kväve och i jordbruksmarken finns det ungefär 5–10 ton kväve per hektar. Kvävet är vanligen bundet i organiska föreningar men omvandlas till ammoniumkväve och sedan till nitratkväve vid nedbrytning. Växter kan ta upp kvävet i båda formerna. Nitratkväve är lättlösligt så det som inte binds upp i växterna försvinner lätt ut och transporteras vidare till vattendrag och grundvatten. Vid stallgödselhantering sker ofta stora kväveförluster i form av ammoniak. Fosfor finns i många olika former i marken, men de förluster som sker är nästan alltid vattenburna. Fosforförluster är starkt relaterade till jordart och nederbörd (Jordbruksverket, 2008).
1.2.3 MILJÖKVALITETSMÅLET ”INGEN ÖVERGÖDNING”
Miljökvalitetsmålet ”Ingen övergödning” innebär att halterna av de ämnen i mark och vatten som är gödande inte ska ha någon negativ effekt på miljön. Det ska inte heller påverka människors hälsa eller förutsättningarna för biologiska mångfalden negativt (Naturvårdsverket, 2009a).
1.2.3.1 DELMÅL
Det finns främst tre delmål som rör jordbruket:
• De vattenburna utsläppen av fosfor till vattendrag, sjöar och kustvatten från mänsklig aktivitet ska ha minskat från 1995 års nivå fram till år 2010. Från 1995 till 2005 har utsläppen minskat med 14 %. Minskningen ses främst från industri och kommunala reningsverk, men även inom jordbruk och från enskilda avlopp. Enligt Miljömålsrådet kan detta delmål uppnås om fler åtgärder sätts in (Naturvårdsverket, 2009b).
• De vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig aktivitet till haven söder om Ålands hav ska ha minskat senast år 2010 med minst 30 % från 1995 års nivå. Mellan 1995 och 2005 har utsläppen minskat med 24 %. Minskning har främst skett inom jordbruk, kommunala reningsverk och industri. Om fler åtgärder sätts in för detta delmål kan målet nås till år 2010 (Naturvårdsverket, 2009c).
• Utsläppen av ammoniak i Sverige ska senast år 2010 ha minskat med minst 15 % från 1995 års nivå. År 2005 uppnåddes detta delmål. Utsläppen av ammoniak har minskat med 18 % inom jordbruket från 1995 (Naturvårdsverket, 2009d).
[5]
1.2.3.2KOMMER MILJÖKVALITETSMÅLET ATT NÅS?
Enligt Miljömålsrådet kommer vi inte att nå miljökvalitetsmålet Ingen övergödning till år 2020. Detta eftersom det är en lång återhämtningstid i naturen, en stor del av utsläppen kommer från andra länder och att miljökvalitetsmålet ligger på en hög nivå. Kväveutsläppen från omgivande länder behöver minska med 135 000 ton från 1995 års nivå om miljökvalitetsmålet ska kunna nås. Kväveläckage till vatten förväntas minska med cirka 8 000 ton från 1995 till 2010, detta med hjälp av Åtgärdsprogrammet mot växtnäringsförluster. Det är svårt att föreslå åtgärder mot fosforläckage, men insatserna mot kväveläckaget kan även ge positiva effekter på fosforläckaget. Fler åtgärder kommer dock att behövas för att man ska kunna reducera fosforläckaget från jordbruksmark och från enskilda avlopp (Naturvårdsverket, 2008).
1.3 SYFTE
Övergödning är idag ett av de stora problem som många EU-länder arbetar hårt för att minska. Lagstiftningen i de studerade länderna skiljer sig något från varandra och tolkas på olika sätt. Med anledning av detta har vi sammanställt en internationell jämförelse över miljölagstiftningen i åtta olika länder. Målet är att utifrån våra resultat och genom att jämföra olika parametrar, förklara varför dessa länders miljölagstiftning skiljs åt och vad som kan göras framöver. Vi har koncentrerat oss på åtta olika föreskrifter avseende skydd av vatten från läckage, av främst kväve och fosfor med ursprung i jordbruket. Studien omfattar följande länder: Sverige, Finland, Norge, Danmark, Tyskland, Storbritannien, Belgien samt Holland.
Dessa sätts i relation till det aktuella miljötillståndet och de miljöproblem som är i fokus som motsvarar det svenska målet ”Ingen övergödning” med områdena ammoniakavgång, kväveutlakning och fosforläckage.
1.4 AVGRÄNSNINGAR
Studien begränsas till övergödning, det vill säga läckage av växtskyddsmedel tas inte upp på grund av att det hade blivit en mycket stor och omfattande studie som hade krävt mer tid.
Studien avgränsas till åtta EU-länder beroende av att detta är de länder som är extra intressanta att studera närmare eftersom de ligger i fas med Sveriges lagar och kan i vissa fall kommit längre i sin lagstiftning och på så sätt kan dessa länder lära sig av varandra.
[6]
2. METOD
För att terminologin och funktionen hos reglerna för området skulle kunna utredas började vi med att studera det svenska regelverket. Metoden vi använde för att hitta reglerna har varit att undersöka informationsskrifter i de olika länderna, att söka på Internet samt expertkonsultationer genom att kontakta handläggare på olika internationella miljömyndigheterna.
Rapporten består av fyra olika delar:
1. En statistikdel för att få en tydlig bild över ländernas olika förutsättningar. Med hjälp av denna statistikdel har vi kunnat göra en mer rättvis jämförelse eftersom landyta, befolkningsmängd och djurantal spelar en viss roll i utsläppsmängder och lagstiftning.
2. En genomgång av utvalda lagar ut bland annat Nitratdirektivet för respektive land.
3. Genomgång av de största skillnaderna som resultaten visat i ländernas lagstiftning länderna emellan.
4. Diskussion om vad som kan göras för att nå en synlig förbättring och kunna få bukt på övergödningsproblemen.
[7]
3. RESULTAT
3.1 STATISTIK
För att lättare kunna förklara varför vissa länder har en viss lagstiftning samt att kunna få en klarare bild av hur landet ser ut så har vi valt ut att presentera vissa parametrar i ett
statistikkapitel nedan. Här kan man se hur stor befolkningsmängd landet har, kväve- och fosfordata, och antal djur samt andel jordbruksmark för varje land. Alla de studerade länderna har olika förutsättningar och med hjälp av detta ska det vara lättare att få en klarare bild över landets villkor.
Tabell 1. Befolkningsmängd i antal miljoner och i invånare/ km2 samt ytan i km2
Land Befolkningsmängd i miljoner
Befolkningsmängd inv/km2 Yta/Km2
Sverige 9 256 347 23 450 295
Finland 5 315 280 17,1 338 145
Danmark 5 511 000 129 43 094
Norge 4 787 000 12,4 323 828
Belgien 10 584 534 344 30 528
Storbritannien 50 003 009 377 244 110
Tyskland 82 217 837 230 357 000
Holland 16 491 461 395 41 526
(Regeringen)(Greppa Näringen, 2003)(Landguiden)
[8]
Tabell 2. Visar antal grisar, får och getter, nötkreatur och fjäderfä för varje land
(OECD, 2009).
Tabell 3. Mängden tillförd och bortförd fosfor, samt balansen av fosfor i varje land
(OECD, 2008)(OECD, 2009).
Land, år 2004
Per 1000 Grisar Får och getter Nötkreatur Fjäderfä Sverige
1818 472 1630 12704
Finland
1435 116 969 10107
Danmark
13233 141 1646 16598
Norge
827 2429 920 46175
Belgien
6355 176 2739 36506
Storbritannien
4854 35982 10425 168948
Tyskland
26521 2730 12748 15335
Holland
11 153 1518 3767 87 777
Land
År 2004 Tillförd mängd P i ton
Netto tillförd stallgödsel
Stallgödsel- produktion
P bortförd
Balans (tillförd minus bortförd)
Balans P kg/ha av total jordbruksmark år
2002-2004 Sverige
43 380 24 090 24 090 37 3 17 6062 2
Finland
3881 18 313 18 313 21 636 17 246 8
Danmark
72 935 51 494 51 494 43 931 29 004 11
Norge
27 486 14 102 14 102 13 926 13 560 13
Belgien
67 351 42 275 45 030 38 602 28 749 23
Storbritannien
359 599 215 765 216 064 145 526 214073 13
Tyskland
398 299 237 879 237 879 386 666 11 633 4
Holland
87 452 62 855 69 558 56 771 30 680 19
[9]
Tabell 4. Mängd tillförd och bortförd kväve, samt balans av kväve för varje land
(OECD, 2008)(OECD 2009).
Tabell 5. Visar hur olika stora de undersökta länderna är. Hur stor andel i varje land som utgörs av jordbruksmark, åkermark samt andelen lantbruksareal i procent
(OECD, 2009).
Land
År 2004 Tillförd mängd N i ton
Netto tillförd stallgödsel
Stallgödsel-
produktion N bortförd Balans (tillförd minus bortförd)
Balans N/kg/ ha av total jordbruksmark år
2002-2004
Sverige 373 149 127 514 127 514 227 174 145 974 48
Finland 269 122 94 633 62 568 151 887 117 234 55
Danmark 578 842 27 300 27 300 239 695 339 147 127
Norge 196 600 87 148 87 148 117 170 79 430 77
Belgien 489 471 260 449 266 853 248 355 241 116 184
Storbritannien 1 003 963
1 005 397 503 085 1 866 184 693 333 43
Tyskland 3 828 391 1 308 494 1 308 494 2 125 726 1 702 664 113
Holland 810 170 422 996 454 577 386 985 423 185 226
2004 /ha Total landareal Total jordbruksmark Åkermark Lantbruksareal %
Sverige 41 162 000
3 186 000 3 186 000.0 8
Finland 30 460 000 2 251 500 2 219 000 8
Danmark 4 239 442
2 645 304 2 462 000 62
Norge 30 428 000
1 039 729 933 767.1 3
Belgien 3 036 630 1 393 788 841 000 45
Storbritannien Ingen uppgift
16 254 411 5 071 000 70
Tyskland 34 895 000
17 020 000 11 899 000 49
Holland 3 388 000
1 924 583 1 924 582.9 57
[10]
3.2 DJURTÄTHETSREGLER
För att undvika onödiga förluster av växtnäring är det viktigt att hålla en god balans mellan antal djur på gården och den areal som finns tillgänglig att sprida sin stallgödsel på. En hög djurtäthet visar på att det finns många djur på en liten yta. Den åkermark som finns på jordbruksföretaget och som är tillgänglig att sprida stallgödseln på kallas spridningsareal. Om det finns betande djur på gården får betesmark också räknas till spridningsarealen. Träda, vattentäkt eller närhet till ytvatten är inte godkända som spridningsareal (Jordbruksverket, 2004).
Enligt djurtäthetsreglerna får du inte hålla fler djur i förhållande till spridningsarealen än vad som framgår av tabell 6 (miljöhusesyn, 2009).
Tabell 6. Högst antal djurantal som får hållas per tillgänglig spridningsareal.
(Jordbruksverket, 2004).
1Den högre siffran gäller om speciella villkor uppfylls
Djurslag
Djur/ ha
Mjölkkor Suggor Slaktsvin Värphöns Slakt
kycklingar
Sverige 1,6 2,2 31,5 100 3290
Finland 6,1 11,1 35,9 511 3027
Norge 2,5 6,25 45 200 3500
Storbritannien 2,6 12,5 60 385 3500
Danmark 1,4 el. 21 6 50,4 238 3640
Holland 2,4 12,7 94,9 527 4704
Belgien 2,1 7,4 68,2 417 2679
Tyskland 2,5 8,6 79,6 487 3129
[11]
3.3 BEGRÄNSNING AV VILKEN MÄNGD KVÄVE OCH FOSFOR SOM FÅR SPRIDAS MED STALLGÖDSEL
Dessa bestämmelser finns för att man inte ska överdosera eller riskera onödiga förluster av kväve och fosfor som kan leda till urlakning till sjöar, vattendrag och vidare ut i havet.
SVERIGE
Jordbruksverkets föreskrifter 2004:62, 2 §
Bestämmelserna gäller för hela Sverige. Stallgödsel får inte tillföras i större mängd än vad som motsvarar 22 kg fosfor/år. Man beräknar tillförseln över en femårsperiod (Jordbruksverket, 2007).
Sverige har begränsningar när det gäller fosfor, istället för kväve. Genom Nitratdirektivets regel på högst 170 kg kväve per hektar kan Sverige uppfylla genom sin regel på 22 kg fosfor/ha. Tillför man mer än 170 kg kväve så kommer gränsen för fosfor överstiga 22 kg.
Inom känsliga områden (figur 1) ska tillförseln av kväve via gödselmedel inte vara högre än vad som är nödvändigt för grödan (Jordbruksverket, 2004).
I regeringens havsmiljöproposition tidigare i år bestämdes det att införa ytterligare regler för spridning av stallgödsel, med en begränsning på 170 kg kväve/ha/år. Denna regel börjar gälla 2013 (Regeringen, 2009).
Fig. 1 Karta över
känsliga områden i Sverige
• Känsligaste områdena.
• Övriga kustområden som sträcker sig från Västra Götaland till Stockholms län samt Öland och Gotland.
Även dessa är känsliga.
• Jordbruksområden i Östergötland, söder om Vänern
samt kring Mälaren och Hjälmaren är också
klassade som känsliga. (sjv.se)
[12]
FINLAND
Miljöskyddslagen 931/2000, 6 §
Hela Finland klassas som nitratkänsligt. Med enbart spridning av stallgödsel får en maximal mängd om 170 kg kväve/ha och år spridas. Maximal mängd gödsel som får spridas på hösten för fast gödsel 30 t/ha, för flytgödsel av nötkreatur 20 t/ha, för flytgödsel av svin 15 t/ha och för gödsel av fjäderfä och pälsdjur 10 t/ha. Vart femte år måste enligt 8 § i miljöskyddslagen en kväveanalys av stallgödseln göras. (Finlex, 2000).
DANMARK
Hela Danmark är definierat som ett nitratkänsligt område, enligt Nitratdirektivet (Greppa Näringen, 2003). Danmark har beviljats undantag från Nitratdirektivet. Undantaget innebär att jordbrukare får sprida upp till 230 kg kväve/ha/år på gårdar som beviljats undantag (Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri, 2008).
Sedan ett tiotal år tillbaka finns det ett system som heter gödselräkenskaper i Danmark, där varje jordbrukare är tvingade att räkna ut hur mycket växtnäring, bland annat kväve och fosfor, som får tillföras på åkermark. Detta är obligatoriskt för jordbrukare med mer än 10 ha mark (Jordbruksverket, 1998). Se Bilaga 1 för hur gödselräkenskaperna beräknas och vilka villkor som gäller.
[13]
NORGE Lovdata 24 §
De miljökänsliga områden som är definierade under Nitratdirektivet (figur 2) omfattar ett område som sträcker sig från den svenska gränsen och inkluderar hela tillrinningsområdet till Oslofjorden och Glomma-estuariet. Norge är inte en del av EU, men dock ett av EFTA- länderna (Europeiska frihandelssammanslutningen), vilket innebär att även Norge påverkas av Nitratdirektivet. Tillförseln av stallgödsel får inte överstiga 35 kg fosfor för områden med avrinning till Glommavassdraget, inklusive
Lågen och Vorma, Haldenvassdraget och andra delar med avrinning till fjorden mellan svenska gränsen och Strømstangen fyr samt inre Oslofjorden (Lovdata, 2003). Det får spridas maximalt 170 kg kväve/ha/år av stallgödsel i kustområdet intill Skagerack (Skøien, 2009).
Fig.2 Karta över Nitratkänsliga delar i Norge. Röda, rosa och ljusrosa områden anger hur många
% av jordbruksarealen som ligger inom nitratkänsligt område (Miljøstatus, 2008).
[14]
BELGIEN VALLONIEN
54 % av den totala landarealen i Vallonien är klassat som nitratkänsligt område (Hendrickx, 2009). Vallonien har beviljats undantag från Nitratdirektivets portalparagraf. För hela den Vallonska regionen är den högst tillåtna mängden stallgödsel som får spridas 115 kg kväve/ha/år för mark i öppen odling och på vall 230 kg kväve/ha/ år. EU-kommissionen har satt upp villkor som måste följas för att bli beviljad undantag (Bilaga 1). I de nitratkänsliga områdena finns, utöver undantagen den vanliga begränsningen att inte få tillför mer än 170 kg kväve/ha/år på hela gårdens yta. I Vallonien finns det ingen begränsning för hur mycket fosfor som får spridas (Walloon Region, 2006).
BELGIEN FLANDERN
Hela Flandern är klassat som ett nitratkänsligt område. Flandern har ingen gräns på spridning av fosfor i stallgödsel. (VLM, 2006) Flandern har beviljats undantag från Nitratdirektivet om att inte få tillföra mer än 170 kg N/ha stallgödsel per år.
Undantaget säger att man på gårdar som beviljas detta undantag får sprida upp till 250 kg kväve/ha/år på skiften som odlas med vall och på majs med gräsmark under sig. Upp till 200 kg kväve/ha/år från stallgödsel i skiften som odlas med betor eller höstvete följt av en fånggröda (EU-kommissionen, 2005). EU-kommissionen har satt upp villkor för att bevilja undantagen (Bilaga 1).
STORBRITANNIEN
I England och Wales är cirka 70 % av marken klassad som nitratkänslig. I dessa områden har det beräknats att ungefär 40-50
% av gårdarna med mjölkkor ligger på eller över 170 kg kväve/ha/år. Om man ska kunna hålla sig inom Nitratdirektivets ramar skulle man behöva mer spridningsareal eller färre kor.
Därför har Storbritannien beviljats undantag från Nitratdirektivet genom att få tillföra 250 kg kväve/ha/år med stallgödsel på vall.
Men inte utan kompensatoriska åtgärder. EU kommissionen har satt upp villkor för att bevilja undantagen (Bilaga 1) Det finns inga gränser för hur mycket fosfor som får spridas. Jordbrukare bör iaktta ”god praxis”. Jordbrukare bör följa ett näringsämnes förvaltningsplan för att säkerställa effektiv användning av stallgödsel (Statutory instruments, 2008).
Fig. 4 Blå och rosa områden klassas som känsliga i Storbritannien (Defra, 2009) Fig. 3 Grå färg visar karta över känsliga områden i den vallonska regionen från 2007(Walloon Region.
2006).
[15]
TYSKLAND
Hela Tyskland är klassat som nitratkänsligt område (Ambros, 2009). I Tyskland finns inga nationella riktlinjer utan varje förbundsstat har sina egna rekommendationer (Ascard J, 2001).
Det finns ett lagkrav på att max tillföra 40 kg kväve som ammoniumnitrat eller 80 kg kväve som totalkväve om man gödslar på hösten (Hoffman, 2009). Tyskland har beviljats undantag från Nitratdirektivet. Undantaget säger att man får sprida en maximal stallgödselmängd som motsvarar 230 kg N/ha/år på intensiv betad mark (motsvarar 3-4 skördar + bete) Detta gäller gårdar som ansökt och fått tillstånd (Ambros, 2009). EU-kommissionen har satt upp villkor för att bevilja undantagen (Bilaga 1).
Det är ett krav att jordbrukaren varje år upprättar en växtnäringsbalans där man analyserar kväve och fosfor i jorden. Den ska innehålla:
▪ Den mängd växtnäring som använts på gården och metoden hur man har räknat ut den.
▪ Balansen från tidigare dokumenterade år och balansen däremellan och metoden hur man har räknat ut dessa.
▪ Källan till informationen för uträkningarna ska också bifogas.
Enligt växtnäringsbalansen finns det regler hur stort överskottet i balansen får vara per år i enlighet med den mängd fosfor eller kväve man spridit tidigare år (Seehofer, 2006), (Hoffman, 2009)
HOLLAND
Holland har pekat ut hela landet som ett nitratkänsligt område (Greppa Näringen, 2003).
Holland har fått undantag från Nitratdirektivet och får sprida en maximal mängd stallgödsel som motsvarar 250 kg kväve/ha/år. Jordbrukarens mark ska bestå av minst 70 % gräsmark (EU-kommissionen, 2005).
EU kommissionen har satt upp villkor för att bevilja undantagen (bilaga 1).
Hollands strategi för att minska fosfatutsläppen är att minska fosfatöverskott på alla gårdar med alla marktyper. Syftet är att uppnå jämvikt år 2015. En rad standarder har tagits fram för att successivt arbeta mot detta mål. Utgångspunkten för standarden härrör från fosfatförluster under 2005 och minskas gradvis varje år fram till år 2015.
Begränsningar gällande fosfor år 2009:
- 95 kg fosfor/ha på gräsmark
- 80 kg fosfor/ha på åkermark, under 2010 planeras det att göra reglerna striktare med 75 kg fosfor/ha på åkermark (Van den Boom, 2009). (Third Dutch Action Programme (2004-2009) Concerning the Nitrates Directive; 91/676/EEC, 2005).
[16]
Tabell 7. Tillåten spridningsmängd av kväve och fosfor per år
Mängd kväve som årligen får spridas med stallgödsel
Mängd fosfor som årligen får spridas med stallgödsel
Sverige Ingen gräns1 22 kg
Finland 170 kg 15-30 kg9
Danmark 230 kg 10
Norge 170 kg2 35 kg2
Belgien Vallonien 115-230 kg3 Ingen gräns
Belgien Flandern 200-250 kg4 Ingen gräns
Storbritannien 250 kg Ingen gräns
Tyskland 230 kg5 6
Holland 250 kg7 80-95 kg8
1Från år 2013 gäller regeln på 170 kg N/ha och år
2Gäller endast vissa områden, se tidigare text
3115 kg/ha N i genomsnitt per år på växtodlad mark. För vall, är den högst tillåtna dosen 230 kg/har N i genomsnitt per år på betesmark
4250 kg N/ha/år från stallgödsel i skiften som odlas med vall och majs med gräsmark under, upp till 200 kg N/ha/år från stallgödsel i skiften som odlas med betor eller höstvete följt av en fånggröda
5Endast påintensivt betad mark som motsvarar 3-4 skördar plus bete
6 Enligt växtnäringsbalansen finns det regler hur stort överskottet i balansen får vara per år i enlighet med den mängd fosfor eller kväve man spridit tidigare år
7250 kg N/ha/år från stallgödsel på lantbruk med minst 70 % gräsmark
895 kg P/ha på gräsmark, 80 kg P/ha på åkermark, se tidigare text
9Det får i stallgödsel spridas maximalt 15 kg fosfor/ha och år. Däremot får det spridas 20-30 kg fosfor/ha och år på fleråriga vallväxter, se tidigare text
10 Bilaga 1 Gödselräkenskaper
[17]
3.4 BEGRÄNSNING AV VILKEN MÄNGD KVÄVE OCH FOSFOR SOM FÅR SPRIDAS SAMMANLAGT MED BÅDE STALL- OCH
HANDELSGÖDSEL
SVERIGE
I Sverige finns det inga sådana siffror specificerade men i föreskriften står att ”mer kväve får inte tillföras än vad som kan antas vara grödans behov” (Jordbruksverket, 2004).
FINLAND
För spridning av stallgödsel tillsammans med handelsgödsel får maximalt med kväve spridas:
1. 200 kg kväve/ha/år på höstsäd, varav 30 kg kväve/ha på hösten och 170 kg kväve/ha på våren; vid användning av handelsgödsel får en maximal mängd på 40 kg kväve/ha på hösten och 160 kg kväve/ha på våren användas
2. 130 kg kväve/ha/år på potatis
3. 250 kg kväve/ha/år på hö och betesmark, ensilage och trädgårdsväxter 4. 170 kg kväve/ha/år på vårsäd, sockerbetor och oljeväxter
Om gödselmängden överstiger 170 kg kväve/ ha och år så ska gödselmängden delas upp på minst två omgångar. Tiden mellan spridningarna måste vara minst två veckor (Finlex, 2000).
DANMARK
För både stall- och handelsgödsel gäller kravet på Gödselräkenskaper, att räkna ut kväve- och fosforbehovet för varje gröda. Se avsnitt 3.3 samt bilaga 1 (Ministeriet for fodervarer,
landbrug og fiskeri, 2008).
NORGE Ingen uppgift.
BELGIEN VALLONIEN
Den totala mängden stall- och handelsgödsel regleras, oavsett om området är känsligt eller inte. Den årliga maximala dosen är satt till 250 kg kväve på all åkermark inom gården, och 350 kg för gräsmark (Walloon Region, 2006).
[18]
BELGIEN FLANDERN
Tabell. 8 Tillåten mängd kväve och fosfor för spridning av stall- och handelsgödsel
Gröda Total kg P2O5
/ha/år
Total kg N/ha/år N kg/ha/år från handelsgödsel
Gräsmark 100 350 250
Majs 85 275 150
Grödor med lågt kvävebehov1 80 125 70
Ärtväxter andra än ärtor och bönor 80 0 0
Sockerbetor 80 220 150
Övriga grödor 85 275 175
1Endivesallad, frukt, lök, lin, ärter och bönor är grödor med lågt kvävebehov
Med avvikelse från tabell 8 ska den tillåtna totala mängden kväve till spannmål, grödor och majs på sandjord vara begränsad till följande:
1. Mellan den 1 januari - 31 december 2009: 265 kg Totalt N 2. Från och med den 1 januari 2010: 260 kg Totalt N
(Decree for the protection of water against pollution by nitrates from agricultural sources, 2006).
[19]
STORBRITANNIEN
Den sammanlagda kvävegivan för stallgödsel tillsammans med handelsgödsel får vara maximalt 330 kg/ha och år (tabell 9). Detta gäller inom de nitratkänsliga områdena i England.
Tabell 9. Maximal tillåten mängd kväve som får spridas med stall- och handelsgödsel.
Gröda N/kg/ha Standardavkastning ton/ha
Höstvete 2201,2,3 8.0
Vårvete 1802,3 7.0
Vinterkorn 1801,2 6.5
Vårkorn 1502 5.5
Vinterraps 2504 3.5
Sockerbetor 120 -
Potatis 270 -
Fodermajs 150 -
Åkerbönor 0 -
Ärtor 0 -
Gräs 330 -
1Ytterligare 20 kg N/ha är tillåten på områden med grund mark
2Ytterligare 20 kg N/ha är tillåtet för varje ton som den förväntade avkastningen överstiger den normala avkastningen.
3 Ytterligare 40 kgN/ha får spridas till brödvete
4 Det är tillåtet att sprida 30 kg kväve per hektar under hösten och maximalt 220 kg per hektar under våren. Vårens gödsling kan ökas med upp till 30 kg per hektar för varje halvt ton som den förväntade avkastningen överstiger den normala avkastningen (Statutory Instruments, 2008).
[20]
TYSKLAND Ingen uppgift.
HOLLAND
Holland har regler gällande maximal tillåten kvävegiva för stallgödsel tillsammans med handelsgödsel beroende på gröda och typ av jord (tabell 10).
Tabell 10. Maximal tillåten mängd kväve som får spridas med handels- och stallgödsel.
2009 N/kg/ha
Lera Torv Sand- och
lösjordar
Vall, bete 310 265 260
Vall 100% rörelse 350 300 340
Majs 160 150
Potatis (konsumenter)
250
Vintersäd 220
Sockerbetor 150
Tabell 11. Maximal tillåten kvävegiva för gödsel från djur.
Eget gödsel på gård från betande djur 45
Eget gödsel på gård från djur utan bete 60
Tillförd nötkreatursgödsel 60
Grisgödsel 50
Höstspridning av slurry från lera arable land Förbjudet
(Third Dutch Action Programme (2004-2009) Concerning the Nitrates Directive;
91/676/EEC, 2005).
2009 N/kg/ha/år
[21]
3.5 KRAV PÅ TÄCKNING AV URIN OCH FLYTGÖDSELBEHÅLLARE
Denna bestämmelse finns för att minska ammoniakförlusterna från lagring av flytgödsel ifrån djur i lagringsbehållare.
SVERIGE
Jordbruksverkets föreskrifter 2004:62
Vid påfyllning av flytgödselbehållaren måste man kunna täcka behållaren. Det ska finnas någon form av täckning av flytgödselbehållaren, gärna i form av ett svämtäcke (Jordbruksverket, 2007). (Ett svämtäcke består av ren fastgödsel från nötkreatur med inslag av halm i) (Grisportalen, 2004).
Bestämmelsen gäller för företag med mer än 10 djurenheter. Regeln gäller för följande län och områden: Stockholm, Uppsala, Södermanland, Östergötland, Jönköping, Kronoberg, Kalmar, Gotland, Blekinge, Skåne, Halland, Västra Götaland samt slättbyggderna i Värmland, Örebro och Västmanland (Jordbruksverket, 2007).
FINLAND
I Finland är det inte ett lagkrav att ha någon täckning av sin gödselbehållare. Men det kan finnas vissa krav på täckning för gårdar som har beviljats ekonomisk ersättning från EU:s miljöstödsprogram (Wallenius, 2009).
DANMARK
Retsinformation 16 §
Gödselbehållare måste bära någon form av fast övertäckning i form av svämtäcke, tältduk eller liknande. Skapas inget svämtäcke så måste någon annan form av täckning konstrueras (Retsinformation, 2006a).
NORGE Lovdata 19 §
För flytande gödselmedel ska gödselbrunnen ha svämtäcke eller tak. För urin ska gödselbrunnen ha en tät brunn och ett tätt tak. För fastgödsel finns inga krav på täckning (Lovdata, 2003).
[22]
BELGIEN VALLONIEN
I Vallonien finns det inget krav på att urin- och gödselbehållare måste vara täckta (Hendrickx, 2009).
BELGIEN FLANDERN
Att täcka urin- och gödselbehållare är inte obligatorisk i den Flamländska regionen. Men jordbrukarna uppmuntras att följa principerna för God Jordbrukarsed (Emis, 2006).
STORBRITANNIEN
Det finns för närvarande inga lagkrav när det gäller täckning av urin och gödsel. Men jordbrukarna uppmuntras att följa riktlinjerna för God Jordbrukarsed och minimera flytgödsel och smutsigt vatten genom att hålla regnvattnet borta. Detta kan utföras med hjälp av svämtäcke (Statutory instruments, 2008).
TYSKLAND
Det är inte obligatoriskt med krav på täckning på urin- och gödselbehållare, men det ska utarbetas ett program för detta år 2009. Men detta program kommer inte att vara ett bindande krav utan en rekommendation (Ambros, 2009).
HOLLAND
I Holland är det obligatoriskt att täcka sin urin- och gödselbehållare, både för fast och flytande gödsel (Van Den Boom, 2009).
Bild 2. Att täcka urinbehållare med tak är ett bra sätt att reducera ammoniakavgången
[23]
Tabell 12. Länder som har krav på någon form på täckning av sin gödselbehållare.
Krav på täckning av urin- och flytgödselbehållare
Sverige Ja
Finland Nej
Danmark Ja
Norge Ja
Belgien Vallonien Nej
Belgien Flandern Nej
Storbritannien Nej
Tyskland Nej
Holland Ja
[24]
3.6 TILLÅTNA SPRIDNINGSTIDPUNKTER FÖR STALLGÖDSEL
Bestämmelsen finns till för att kunna styra stallgödselspridningen till de tidpunkter på året när grödan kan utnyttja växtnäringen maximalt och hindra spridning under de tider på året när risk för urlakning och ytavrinning är som störst. Det handlar främst om att undvika spridning av stallgödsel under hösten och vintern. Detta på grund av att det är mest nederbördsöverskott på vintern eftersom avdunstning och växternas upptag då är litet (Jordbruksverket, 2007).
SVERIGE
Jordbruksverkets föreskrifter 2004:62. 22, 25–26 §
Sverige har en del känsliga områden och därmed en hel del olika regler beroende på var i landet man bor. Den regel som gäller för hela landet säger att stallgödsel som sprids mellan 1 december och 28 februari ska myllas ner samma dag. I känsliga områden är det förbjudet att använda stallgödsel mellan 1 januari och 15 februari (Jordbruksverket, 2007).
Skåne, Halland, Blekinge, Gotland, delar av Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar Och Västra Götalands län betraktas som extra känsliga och har därför ytterligare regler. Mellan 1 augusti och 30 november får spridning bara ske i växande gröda, dock inte fånggröda, eller före höstsådd. Mellan 20 oktober och 30 november får spridning enbart ske på obevuxen mark med fasta gödselslag, utan krav på efterföljande höstsådd om nedbrukning sker inom 4 timmar (Miljöhusesyn, 2009).
FINLAND
Miljöskyddslagen (931/2000) 5 §
Stallgödsel får inte spridas mellan den 15 oktober och 15 april. Undantag gäller om marken är torr och ofrusen då kan stallgödsel spridas fram till den 15 november och utspridning på våren får påbörjas tidigast 1 april. När det gäller vall får ytgödsling inte ske efter den 15 september (Jord- och skogsbruksministeriet, 2007).
DANMARK
Det är inte tillåtet att sprida stallgödsel från den första skörden som vanligtvis brukar infalla runt 1 september till den 1 februari. Undantag för att sprida stallgödsel fram till 1 oktober finns på vall och höstraps. Det andra undantaget är att fram till 15 oktober får spridning ske på mark som är odlat med frögräs. Jordbrukare måste då ha kontrakt med en firma om att få leverera utsäde för kommande säsong (Landbrugsinfo, 2005).
[25]
NORGE
Lovdata kap 7, 23 §
Stallgödsel får inte spridas under perioden 1 november till 15 februari. Kommunen kan besluta annat om området kan löpa risk för att förorenas eller är extra känsligt (Lovdata, 2003).
BELGIEN VALLONIEN
Enligt God Jordbrukarsed som är obligatorisk att följa i hela Vallonien är spridning av stallgödsel inte tillåtet på vall mellan 15 september till 1 februari samt mark med öppen odling mellan 15 oktober till 15 februari (Walloon Region, 2006).
BELGIEN FLANDERN
Det är förbjudet att sprida stallgödsel på jordbruksmark från den 1 september till 15 februari.
Den flamländska regeringen tillåter avvikelser från ovanstående punkter i följande fall:
1. För särskilda odlingar med betydande kväveupptagningsförmåga och där jorden lämnar otillräckligt med kväve genom nedbrytning. Det kan vara exempelvis frukter, sallad och rotfrukter.
2. För extrema väderförhållanden, kan en avvikelse göras endast om ingen annan lösning finns att tillgå (VLM, 2006).
STORBRITANNIEN
Storbritannien har inrättat en "stängd period" som förbjuder spridning av de typer av stallgödsel som innehåller höga mängder av lättillgängligt kväve (mer än 30 % av det totala kvävet är i den form som lätt kan tas upp av grödan) till tiden på året då risken för förluster är hög. Den stängda perioden förbjuder spridning av de typer av stallgödsel som innehåller höga lättillgängligt kväve som t.ex. flytgödsel, fjäderfägödsel och slam. Detta gäller för följande perioder:
Tabell 13. Förbjudet med spridning av flytgödsel, fjäderfägödsel och slam i Storbritannien
Flytande gödselmedel Vall Odlad mark
Sandjordar 1 Sep till 31 Dec 1 Aug till 31 Dec
Andra jordar 15 Okt till 15 Jan 1 Okt till 15 Jan
