Hälsinglands äldre bebyggelsenamn

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Stefan Brink

Title Hälsinglands äldre bebyggelsenamn

Issue 27

Year of Publication 1994

Pages 51–60

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

Hälsinglands äldre bebyggelsenamn

avStefanBrink

Medbebyggelsenamnavser man namnpå boplatser,

enskildagårdar och byar, men också naturligt eller

administrativt sammanhållna bebyggelsekonstella¬

tioner, som bygder och skattedistrikt. Dessa namn utgörvanligen de till vardagsmestbrukadeavvåra

ortnamn; de har också vanligtvis en vid spridning.

Språkmannenkanvisaattenstordelavvåra bebyg¬

gelsenamnärmycketgamla,i flera fall uppenbarligen

merän1000årgamla. I vissa fall kanmanvidare med någorlunda säkerhet våga påståatt ett bebyggelse¬

namnärca2 000år.

Man kangenerelltsäga,attnärett ortnamnövergår

till att bli ettbebyggelsenamn, kommer namnetatt konserveras och traderas långt fram i tiden, i högre gradänexempelvisettägonamn.

Hurgamla Hälsinglands äldstabebyggelsenamnär,

vetvi dessvärre inte med bestämdhet. Detta berorpå

attnågra språkliga dateringskriterier,somskulle kun¬

naantydaattnamnen varfrånden äldrejärnåldern,

intefinns.Manfår således förlitasigpå bebyggelse-

historisk ochpaleoekologisk argumentation istället.

Somframgåttavfleraavbidragen i denna volym, har

vi ettstörandeproblemförHälsinglands del, dådet

vid mitten av det första årtusendet händer något i landskapet, vilket visar sig i form en tilltagande fyndlöshet i detarkeologiska materialet, ochettvid pollenanalyser konstaterbart brott i odlingen och en

nedgångavövriga kulturindikatorer.Manmåste såle¬

desnågot hesitera innanmanförnedett ortnamnföre

denna svårgripbara period. Att vissa namn skulle

kunna härrörafrån äldrejärnålder i Hälsingland,är visserligen fullt möjligt-såsom fallet juärmed flera bebyggelsenamni övriga Mellannorrland-,menfull

säkerhet i denna fråga går ej att erhålla i dagens forskningsläge.

Till deförhistoriskaortnamnenhör flertaletnamn

pä de större naturlokalema, såsom sjöar och älvar.

Härkan anföras Ljusnan, Voxnan, Svågan, Dellen,

Växnan o.a. Även bland bebyggelsenamnen finns åtskilliga,somkan dateras tilljärnåldern.Dessasam¬

manhålls vanligtvis i s.k. namntyper, utifrån deras

huvudleder. Deviktigaste förhistoriskanamntyperaa iHälsinglandär-sta{d), -tuna, -ånger och-säter.De grundord,somingåri dessa huvudleder, harsåledes

under förhistorisk tid varit i bruk förattbetecknaen

sådan slags lokal där många bebyggelser kom att nyuppföras. Vi har häralltsåatt göramedett slags

namnmode.

Under medeltidenfår vi andra ord knutna till den agraradriften, vilkafår”modestatus” ochsomkom¬

meratt ingå i många bebyggelsenamn. Exempelpå

medeltida namntyper som påträffas i Hälsingland

är-boda, -böle,-myr{a), -äng(e)o.a.Mankan konsta¬

tera attenuppenbarligen kraftig nykoloniseringäger

rumilandskapet under särskilt den äldre medeltiden.

Somframgåravutbredningskartor för dessa medelti¬

dabebyggelsenamn, hardenna nyetablering av be¬

byggelser företrädesvis skett i landskapets inre delar.

Nedan följeren översiktligpresentationav Häls¬

inglands äldrebebyggelsenamn, sammanhållnai s.k.

namntyper (landskapets ortnamn presenteras mera

utförligt i Brink 1984, 1990). Avslutningsvis ges ocksåtrebygdeanalyser,vilka har för avsiktattexem¬

plifiera hurmankan användasigavortnamnenföratt förståenbygds bebyggelsehistoria.

De förhistoriska

bebyggelsenamnstypema

I ett remarkabelt avseende skiljer sig Hälsingland

onomastisktfrånövrigalandskap i södraoch meller¬

staNorrland,såsomMedelpad,Jämtland ochÅnger¬

manland, då det saknar säkra exempel påde två

viktiga förhistoriska bebyggelsenamnstypema -hem

och -vin. Däremot förekommer i samtliga nämnda landskapåtskilliga s'rafr/f-namn.Dennasenareutgör ocksåNorrlandsviktigaste förhistoriskanamntyp.

Trotsminutiösaefterforskningar rörande Hälsing¬

lands kända bebyggelsenamn, har jag inte funnit några spår efter något hem-mmn. I äldre forskning antogmanattMarmainvid Bergviken, i södra delen

av landskapet, varidentisktmed Manna i Uppland

ochsåledesett/lem-namn. Såärdock inte fallet. Det

hälsingska Marma är ett ursprungligt natumamn, äldst ett namn på en utvidgning av Ljusnan (jfr Moberg 1988s.7f.).Dettanamn,liksom flera andra

Marma i Medelpad och norra Uppland, innehåller

iställetett försvunnetord*marm, väl en m-utvidg¬

ning tillmar ’mindrehavsvik’ o.d.

Nedan behandlas endast deviktigare förhistoriska namntypemaför Hälsinglandsdel. Generelltgesinte

denetymologiskabetydelsen för nedanstående^namn¬

typers grundord; den intresserade kan vid behov

konsultera allmännahandböckeriämnet(exv.Pamp 1988, Strid 1993).

-sta{d)

Hälsinglands utan tvekan viktigaste namntyp, som

påvisarden förhistoriska bebyggelsens utbredning,

är-sta(d), i namn somRogsta, Kramsta, Häggesta, Segerstaetc.Dessanamnuppgår tillca80 i landska¬

pet.Vad själva ortnamnselementet -sta{d)harbetytt

ärmycket omtvistat. Vi kan i detta sammanhang nöja

oss med att konstatera släktskap med ordet stad

’(ung.)ställe, plats’, i exempelvisvarocheni sinstad.

Fig. 1 Hälsinglands -sta(d)-nam«.

liksom verbet Som ortnamnselement brukarman

förenklat_angebetydelsen ’gård’.

Vadgäller förlederna inamn avdennatypfinner vi

tillövervägande del gamla^-mankanprecisera sig till

förhistoriska-personnamn.Mankanuppmärksam¬

maTord i Tolsta iTuna,Ulf i Ulvsta,sompåträffasi Tuna, Idenor och Järvsö, Nanne i Nansta i Forsa, A/vflr iÄ/vsfaiJättendal.Särskiltintressantär kanske Sör-Viksta i Forsa. Dettanamn förekommerpå den

bekanta Järvsöstenen iformenuitkujrstajjum. Detär möjligt att här ingår ett mansnamn Vidkun. Dessa personnamnsförleder indicerar i sig att namntypen har förhistoriska anor. Även andra slags förleder

förekommerdock,såsomterrängbeskrivningar,träd¬

beteckningar och adjektiv, exv. linde ’linddunge’ i Lingstai Jättendal, hägge ’häggdunge’ iHäggestai Bollnäs, mal’sandig, grusig mark’ i Malsta i Rogsta,

*hill(e) ’höjd, hylla’ i Hillsta i Forsa, sickel ’fram¬

sipprandevatten,källa’ iSigsta i Hög och Siggestai

Söderala och *rok ’höjd, kulle’ i Rogsta. I enstaka falltycks andraortnamnkunnautgöraförled, såsom

fallet bör vara med Norr-Viksta iForsa, som tycks innehållaettsjönamn *Viklingen,ett äldrenamnpå Forsavattnen,liksommöjligenocksåiF/ösmiArbrå,

somkaninnehållaettäldrenamnpå Flästasjön,näm¬

ligen *Flädhire.d.

För närvarandeärdet lite ovissttill vilkenperiod

manskall föra-Vfl(r/)-namnen. Detfinns dock indi¬

ciersomtalarföratt-^tofcO-namneni Norrlandär att hänföra till den yngrejärnåldern, såledestillperioden 600-1100, därmerpartentorde ha bildats under vi¬

kingatid (800-1100).

-^?a(J)-namnen har en mycket intressant utbred¬

ning i landskapet.Degrupperarsig främst itrekärn¬

områden vid kusten, i Norr- och Söderala, Forsa- Hög-Tuna-Rogsta och Gnarp-Bergsjö-Jättendal- Harmånger.Sedan harviettfåtalnamn somärspridda

i Ljusnans dalgång. Omman komparerar denna ut-

bredningsbildmed denfördefastafomlämningama

ilandskapet,serviattde i princip sammanfaller. Med

andra ordpåvisar i/a(rf)-namnentämligen väl varvi

har haft en förhistorisk bygd, åtminstone enligt de

bevaradefomlämningama.

-tuna

Enannan mycket omdebatteradnamngmppärtuna-

namnen. Namn av dennatyp harsitt kärnområde i Uppland,menvi finnerocksåenhandfullnamnlängs

norrlandskusten.Ingen allmänt accepterad betydelse

har kunnat uppställas; man har föreslagit ’handels¬

plats’, ’befäst plats’, ’inhägnatområde, helgat åten

gud’, ’administrativ centralort’menävenhelt enkelt

’inhägnad’. Densenareärden betydelse vi finner för grundordet tun. Särskilt tMna-ortemas utbrednings-

bildoch till viss del förlederna i fleraavdessanamn

gördetdock möjligtattövervägaen meraspecialice-

rad betydelse för det plurala ortnamnselementet.

Namntypen har heller inte kunnagesnågontillfreds¬

ställandetidfästning; vissa forskarevill dock föra ned

dessanamni den äldrejärnåldern,dvs.århundradena omkringKr. f.

FörHälsinglands delärjagböjdatträkna medtre

tuna-namn. Tuna ellerHälsingtuna utanför Hudiks¬

vall, liksomenligt min meningäven Frösten,kyrk¬

byn i Jättendals socken,ärsäkra fall.Detsenareär^av alltattdömaettäldre Fröstuna,innehållandeguden

Frö’snamn.Dettredjeexempletfråndettalandskap

ärdet ”Sätuna"somjag kunnat identifieramed Sjet-

tenei Norrala. De äldstaskrivningarnaavdetta^namn styrker en sådan hypotes. I så fall har detta namn

många fränder. Sätuna, innehållande sä ’sjö’, före¬

kommerpåflerahåll.Förleden motiveras ivårtfallav attunder förhistorisk tidensjöliknandehavsvik sträckt sig in i Norralabygden. ”Sätuna” har legatpådenna sjösnorrastrand.Avintresse i sammanhangetäratt ängarnasöderombynännuidag kallas förSjuängene,

vilket ärendialektal formavettSjöängama}

-vin

Påfallande är att Hälsingland saknar gamla hem¬

namn,vilkapåträffas i övriganorrländskalandskap

medgammal bosättning. Vi finner dennanamntypi Jämtland, Medelpad ochÅngermanland. På samma sättärdetpåfallandeattHälsingland saknar säkravin¬

namn, ennamntypsomlikaledes förekommer iovan¬

nämndatrenorrlandslandskap. För närvarandeärjag

dockbenägenattförsöksvis räkna Röde iGnarp och

eventuellt Ellne iSöderala,såsominnehållande detta -vin-, detförra kunde utgöraendirektparallell till det jämtländska Rödön.Kontrastenärdockslående:Häls¬

ingland avviker frappant från övriga nämnda norr¬

ländska landskap med sin avsaknad av just dessa

hem- och v/n-namn. Eftersom dessa två namntyper

uppenbarligen bär vittne om kontakter under den

äldrejärnåldern inomett mellannorrländskt-norskt kulturområde, utgör avsaknaden av hem- och vin¬

namn i Hälsingland ett osäkerhetsmoment när det gälleratttolka landskapets äldre historia.

-bo

Ennamntypsomsannolikt harhögålder,ovisst dock

hurhög, är -bo-, inte -bo ^som uppkommit ur äldre -boda,utandet enkla -bo, iNorge -bu,innehållande

ordet on.Dessanamnärmycketfå,mensymptoma¬

tiskttycksvaraattenmajoritet kommitattbli socken¬

namn. Det kan därför göras troligt att de inte är regelrättabebyggelsenamn. För Hälsinglands del har

vitrenamn: Hanebo, Delsbo och Norrbo.

Namnavdennatyp har den egenhetenattde^van¬

ligtvis ärsammansättningar med förleden i genitiv.

Tillnamnenbildadeinbyggarbeteckningaruppvisar

dockenförled somregelrätt har stamform. Således

heter det Delsbo men dellbor respektive Hanebo

menhanbyggare. Ettannatkarakteristikumför -bo-, -Z?M-namnen är att många innehåller ett sjönamn i

förleden.Såtycksvarafallet förtvåavdehälsingska

namnen. Delsbo och Hanebo, som innehåller sjö¬

namnenDellen resp. *Hane. Ett annatnärliggande exempelsomuppvisarsammabildningär Ockelbo i Gästrikland, innehållande ett försvunnet sjönamn

*Ukle.

En närmare analys kan påvisa att -bo, -bu-namn alltsåinte ärregelrätta bebyggelsenamn, såledesur¬

sprungligenåsyftande^enbebyggelse. Vadsomtycks konstituera särskilt de norrländska och norska -bo- och -bu-namntnär attde har varitgamla bygdenamn.

Det är iegenskapavsådanade lätt har kunnatövergå

som namnpåsocknar.

-ånger

Andragamla bygdenamn med oviss, dock tämligen högålder, ärånger-namnen. Detta ordånger’havs¬

vik’förekommerlängsstoradelaravNorrlands kust.

Det ärvanligt attförleden utgörs av namnetpå det

dominerandevattendragsom mynnari denna havs¬

vik. Så är för Hälsinglands del förhållandet med Harmånger, väl innehållande ett ånamn *Harma

’den steniga’. Njutånger, ett äldre ånamn *Niuta

’fångstån’ e.d.ochEnånger, till *Ena ’ånmed ene’.

Tönnånger, längst i söder,ärintenågon havsvik,utan

enavlång sjö,^meninnehåller ändåettånamni förle¬

den, äldreThynia. Dessaånger-namnärsåledesäldre

natumamn,namnpå havsvikaro.d., vilkaövergått till

attblinamnpå bygden kring viken. Vanligtärsedan

att dessa namn sedermera kommit att bli socken¬

namn.

-åker

Ennamngruppsomkan ha skiftandeålderär-åker.

Vissanamnbörvararejältgamla.Såärexv.falletmed Stavåker iForsa. Dettanamnräknarjag med harett hedniskt, kultiskt ursprung. Förleden stav kan ha syftatpåeneller flerauppresta stavar, restapå, vad

mankan tro,en”kultåker”.Dessastavarkan ha varit försedda medgudabeläten ellermåhändahar de haft någon funktion ideförkristnakulten.

Bland åker-namnen i Hälsingland utkristalliserar sigen gruppenkla4kre,^somvisarsig kunnavara av stortintresse(jfr Brink 1988s.58,1990 s.358).Namn

Fig. 3 Hälsinglands -^a-namn.

avdennatyppåträffas medcentralastmöjliga lägen,

ofta invid kyrkan, i socknarna Ljusdal, Enånger,

Norrala, Bollnäs, Mo, Hanebo,samteventuellt Alfta och Delsbo. Man kan också uppmärksamma Bjur- åker, somju fåttge namn till socknen, liksom det

ovannämndaStavåkeri ForsaochÅkre iArbrå. De tvåsenareligger inte invid kyrkan,menicentrumav den förhistoriska bygden i Forsa resp. Arbrå. Det förefaller fruktbartattjämföra dessanamnmed de jämtska åov-namnenoch degästrikskavi-och vall¬

namnen.Deinnehar allacentralalägen i den förkrist¬

nabygden. Med andraordligger detnäratill handsatt räkna med att platserna, som bär dessa namn, haft någon funktionsomsamlingsplats, kultplats e.d. i det

förkristna samhället. För åker-namnens del kunde

man överväga att de varit, ^{som man} räknat med,

”kultåkrar”avbetydelse i den förkristna kulten.Detta äri allafallen möjlig förklaring, kanske ocksåden troligaste.

Fig, 4 Hälsinglands -säter-«amr.

-Säter

Med -säter-namnen börjar vi närma oss de yngre ortnamnstypema.Mångaavdessanamnkan i övriga Sverigevara avmedeltidaursprung, menattdömaav deras läge i bygderna, tycks dehälsingska namnen snarast varaatt hänföra till förhistorisk tid, väl då vikingatid. Manmåste skilja devästnordiska säter-

namnenfrån de östnordiska. De har olika ursprung såvälspråkligtsomsakligt. De norska (ochvästsven¬

ska)säter-namnenvittnaromfäbodar, vifket deöst¬

svenskanamnenintegör.Folke Hedblom har visatatt

de senare har åsyftat utmarksängar, där man har

hämtathöfoder för kreaturensvinterstallning.Dehar

såledesingetattgöramed bete för kreaturen,somju

ärdenprimärauppgiften förettfäbodställe.

IHälsinglandfinner vica30iäfer-namn,härvan¬

ligen uppträdande i formerna -sätt, -sätter och

-sättra.Förlederna i dessanamnäroftaenterrängbe¬

teckning, som i Nässätter, Alfta, som liggerpå ett markantutskjutandenäsi Viksjön,Gråsätter, Ovan¬

åker,tillgråda’svagfors’,Tosätter,Enånger, tillett

ton.’dalsänka mellantvåberg'. Edsätter,Harmång¬

er,till ed’gångsträckaförbi hinder(vanligtvis fors) i vattendrag’och Skästra,Järvsö,till skärsyftandepå stenig terräng i byn. Fjärdsätter, Delsbo, till Jjärd

’sjö’ och Hällsätt{er), Tuna, till häll{a) ’berghäll’.

Voxsätteri Bollnäs,somliggerinvid Voxnan, inne¬

håller förståsälvensnamni förleden.

De medeltida

bebyggelsenamnstypema

-böle

I Hälsingland påträffas drygt 20 bebyggelser med

namnpå -böle. Traditionellt räknarmanmedattdessa

namn bör ha bildats någon gång under medeltiden.

Ortnamnselementet ärenavledning till ordet bol, och

brukaröversättas’nybygge’. Urbebyggelsehistorisk synpunkt ligger detnäratill handsatträknamedatt dessabebyggelser harupptagitssåsom regelrättany¬

byggen, dvs. markhar röjts förattanläggaengård.

Fig. 5 Hälsinglands -höXe-namn.

Således skulle de inte ha som ursprung entidigare

fäbodliknandeanläggning.

Vanligtvisingårettpersonamn i förleden i dessa

namn,välnamnetpå densomförstupptognybygget.

Vanligast i Hälsinglandärdock det enkla Böle,utan särskiljande förled. Förleden i Kårböle i Färila är mångtydig. Denkaninnehållaett mansnamn Kåre,

menävenandramöjligheter finns.Broddböle i Reng- sjö börinnehållaettavgammalt vanligt mansnamn Brodde, medan Håcksböle i Harmånger innehåller

Håkan.

Fig. 6Hälsinglands äldre -boda-namn.

-boda

Landskapets mångtaligaste medeltida nanmtyp är -boda. Av äldre, medeltida -fooc?a-namn har vi att räkna medettdrygt 60-tal. Ortnamnselementet -boda gårtillbakapåenpluralbodar(na).Schablonmässigt

brukarmanöversättadetta -boda med’fäbodställe’, vilket åtminstone för hälsingska förhållanden är felaktigt. Visserligen innehåller vissa fäbodnamn

-bodarna i sina_{namn, men} dessa börhållas skilda fråndemeracentraltliggande byarnapå -boda.

För att sätta dessa fooJa-bebyggelser i sitt rätta bebyggelsehistoriskasammanhangmåstemankom¬

mainpåen bebyggelseföreteelsesomsärskilt finns belagd i Hälsingland,nämligen de s.k. bodianden (jfr

Bodvall 1959). Frånnågranordliga socknar i land¬

skapet finns bodland beskrivnafrån 1700- och 1800-

talen.Från äldre skrivna källorvetvi dockattbodland förekommit överett vidare områdeän så. Iprincip

tycksettbodlandssystemavnågon form ha förekom¬

mit i helaHälsingland.Mest utvecklat och omfattan¬

de har det dock varit i socknarna Järvsö, Färila, Ljusdal, Delsbo,Bjuråker ochNorrbo.

Bodlandetvarettslags filialgård, en mindre, icke

vinterbonadkopiaavhemgården,somnormalt fanns icentrala delen avsocknen. Här fanns helauppsätt¬

ningen: mangårdsbyggnad, fähus, stall, samt uthus och härbren. Bodlandetvarnormaltbeläget i utkan¬

ten av den odlade bygden, detta till skillnad från fäbodstället,somlåguppei denmerahögläntautmar¬

kenpåmager morän. Hela hushållet flyttade under vårenuttillbodlandet, varvidgårdarnai hembyarna

stodtomma-normaltråddet.o.m.eldningsförbud i

dessagårdar under sommarhalvåret.Manstannade i bodlandet hela den varma årstiden, men kreaturen fördesungefär vid midsommartid upptill fäbodarna försommarbete. Undersärskilt 1800-talet kombod- landen att bli permanent bebodda och avskiljdes

successivt till egna skattelagda enheter. Man kan

dock vanligtvis ännu idagpå moderna ekonomiska kartor se vilka gårdar som varit bodland, och till

vilkenby ochgårdmanhört.

5o^/a-bebyggelsema vittnar således^omettbebyg¬

gelseförlopp där en nyodling anläggs, från början uppenbarligen föratt tatillvarahöfoderpå vanligtvis hårdvallsmark. Efterhand uppförs en periodisktbe¬

boddgårdochsmå åkerlappartasupp.Dennatypav

bebyggelseutveckling har kallats inre kolonisation,

att skiljafrån landnam, där ”jungfmlig” mark röjs

och ett nybygge anläggs. Dessa fcocla-bebyggelser liggernästansamtliga i landskapets inre delar, i sock¬

nar somSkog, Bollnäs, Alfta,Järvsö,Ljusdal, Delsbo

ochBjuråker. Med andra ord vittnar de omatt den

medeltida kolonisationen iHälsingland företrädesvis ägderumi landskapets inre delar.

Inågra fall finner videt enkla Boda. Vanligtvis har

dock dessa namn en särskiljande förled. I landskap

som Uppland utgörs denna normalt ^av ett person¬

namn,så dockvanligtvis ej i Hälsingland. Här finner

vi andraortnamnochterrängbeskrivningar i förleder¬

na Lingbo innehåller sjönamnet Ungan, medan Grängsbo och Vängsbo i Alfta och Ovanåker inne¬

hållersjönamnen Grängen respektive Vägnan. Väx- bo i Bollnäs innehåller Växsjön, medan Yckelsbo i

JärvsöinnehållerYckelsbosjönsäldre^namn*Yklir.

Ienstaka fall finner viettpersonnamni förleden,så exempelvis i Bondebo i Delsbo, innehållande det gamlanamnetBonde, vidare Tolbo,ocksåi Delsbo,

somgömmermansnamnetTord.Påsammasättinne¬

hållerTronbo i Forsaettgammalt Thrond, Simanbo, ÄmmarboochGunnarsbo, alla iLjusdal,mansnam¬

nenSigmund, Ämbjörnresp. Gunnar.Även^binamn

förekommer, vilket visas av Smedsbo i Delsbo, till smed,samt Glössbo iRengsjö, tillettGlop. Det har

ävenantagits att Håknorrbo i Delsbo hör till denna

grupp. Jag tror dock att detta namn intressant nog innehåller ett Håkonarva-bodha, dvs. ’Håkans ar¬

vingars bodland’.

Mycketvanligaärnatur-, terräng-och ägobeteck-

nandeförleder iboda-namn,somiÄngbooch Sved- jeboi Söderala, StenboiFoTsa,BäckeboochSillerbo,

till siller’lugnvatten iå’, i Ljusdal, Hällbo i Bollnäs samtSibo, tillettOTdsid{d)’lågt liggande, vattensjuk mark’, i Hanebo.

Övriga medeltidanamntyper

Ommanbehandlar demedeltidanamneni ettland¬

skapsomHälsingland,måste man,utöver-böle och -boda, medtaenhandfull andra typer,vilkaärföreträ¬

desvisursprungligaägonamn. Dettagår tillbaka påatt landskapethaftenmarkant expansionav bebyggel¬

senundersärskilt äldremedeltid, varvid framförallt utägoravolika slag kommitatterhålla bebyggelse.

äng(e)-namn, såsom bebyggelsenamn, förekom¬

mersåledessomväntatilandskapets inre delar. Ordet äng,elleränge,betecknade vanligtvis hårdvallsäng¬

ar, menävenmerasidläntastörreängarlängsvatten¬

drag. Vi finnernamn som Edänge iLjusdal, till ed

’ställe ivattendrag därmanmåste gå förbietthinder,

en fors’. Edsäng i Delsbo, sannoliktattförstå som

byn Ede’säng,Lenningei Bollnäs,^somärettförvan¬

skat Lin-änge,liksom Stering iHarmånger,somär

ettäldTeStighar-äng, dvs. ängen vidvägen,somvarit

den bekantaNorrstigen.

mora(a)-namn förekommer i enstaka fall. Ordet

morharsyftatpå örtrik, fuktiggranskog, vilkenvar eftertraktad som betesmark. Vi har i Hälsingland

namn somVedmoraiEnånger, till fsv.vidher’skog’, Björkmo (äldre Börkemor) i Forsa, till fsv. birke

’björkbestånd’ och BäckmoraiEnånger.

myr{a)-förekommer också iettdussintal bebyggel¬

senamn.Manskulle kunnatro attdessavarursprung¬

liga natumamn, men det är i deras egenskap av

myrslåttar de harfått bebyggelser. Vi finnernamn

som Vedmyra i Delsbo, till fsv. vidher ’skog’. Sjö¬

myra och Tjämmyra i samma socken samt Spång-

myraiBjuråker,tillspång ’mindre bro’.

lock-ndsrmpåträffas med enstaka exempel. Grund¬

ordet lock syftarförstås på något innestängt, i detta

fallinhägnade småutägor.Vi har flera Lock inorra

Hälsingland, vidareTåslockiLjusdal,till tå ’fägata’.

Svedjclock iJärvsöoch Berglock iForsa.

rossel-namn ärockså^enliten_grupp,där till grund

för huvudleden ligger ettdialektord rossel, rossla,

besläktat med verbet rödja, och somkan översättas

’litenröjd utäga’. FlertaletnamnärdetenklaÄoj^/a.

-sved(ja)-namn förekommersombebyggelsenamn på många ställen. Naturligtvis syftar dessanamnpå

ägor,somavsvedjats med eld. Ettantagligen illustra¬

tivt namn för denna grupp är Kolsvedja i Ljusdal.

FlertaletnamnärdockdeenklaSvedja eller Sveden.

Slutligen börtillfogas att några gamla, medeltida

namn på -torp intepåträffas i Hälsingland. Deort¬

namn sominnehåller -torpidag i landskapetärunga.

Ursprungligen har de varit namn på soldattorp och backstugor.

Fig. 7Karta övercentrala Jättendalsbygden med byar, fomläm- ningaroch 1800-talets bygränser. Strandlinjenrepresenterar ett 15mhögrevattenståndändagens (Brink 1990s.292).

Toponymiska bygdeanalyser

Jättendal

Centralbygdeni Jättendals sockengrupperarsig idag

runtdennjurformadeJättendalssjön.^Dennasjöären restavvadsomunder förhistorisk tidvar enhavsfjärd

av alldeles speciell beskaffenhet. Själva viken har

varitförseddmedenlång, mycketsmalvattenförbin¬

delse,somöppnatsig iett stort,sjöliknandelugnvat¬

teniväster.Någonstans på mittenavdenna smala vik

har dessutomentrångpassagefunnits.Jag har tidiga¬

regjorttroligt,attjustdettaställe, tillsammans med

två andratrånga passageri två likartade havsvikar, utgjort de ”halsar” somligger bakomhälsingaroch Hälsingland (Brink 1981). Dessatrespeciella havs¬

fjärdar har lett in till det förhistoriska Hälsinglandstre

huvudbygder.

Själva havsfjärden har dock även haft ett eget namn,vilketidagåterfinnsi sockennamnet. Jagtror

att namnetpåfjärden varit *Icetund, kanskeenund- avledning till stammen i vårt verb äta. Namnets syftning ärdocksvårgripbar. Attdömaav namnets språkliga uppbyggnad, bördetvararejältgammalt.

Det ärfullt möjligtatt detbildats redan under den

äldrejärnåldern.

Kring bottnen, dvs. den innersta delen ^av denna havsfjärd, harbygden vuxitupp. Redan av namnen kanman seattdennabosättningharfåttsinbebyggel¬

semässiga utformning redanunderförhistorisktid. I princip all potentiell odlingsmark har inmutats redan

underdettatidiga skede. Somettpärlband radar här

upp sig en räcka ifa(<i)-namn. Älvsta, Dvästa och Djursta tycksalla tre kunna haett gammalt mans¬

namniförleden, medan Lindsta och Håcksta skulle kunnainnehålla/mJe’linddunge’ respektive/zög. Vi

hartvånatumamniobestämdform, vilket börtydapå

relativt hög ålder, nämligen Å och Vik. Öster om

Jättendalssjön ligger byn Hällan. Dettaärettgam¬

malt namn på -land, där förleden torde innehålla häll(a) ’berghäll’, syftande på några sådana i byns

norra del; man kan dock inte utesluta att förleden utgörsavadj. helig.

I centralaste delarnaavbygden, kringkyrkan,på¬

träffar vi tre särdeles intressanta _namn. Frösten, Kungsgården och Lunde. Den by där kyrkan och prästgården ligger heter alltsåFrösten. Detta börvara ett äldre Fröstuna, således ett funa-namn med en teoforförled, i detta fallgudenFrö.Grannbyn inorr ärKungsgården.Iettbrevfrån 1400-talet kallasden Huseby. Dennagårdären avtrehälsingskaKungs¬

gårdar, vilka iHälsingelagenkallas Uppsala öd. De utgör de tre gamla kronogodsen i landskapet, en norrländskmotsvarighettill Svealandshusabyar. Som

kananas avkartansgränserochsomkan underbyggas

även på annat sätt, tycks det som om ett genetiskt

samband skulle kunna konstateras mellanKungsgår¬

den och Frösten. Enrimlig förklaring härtillärnogatt den förra är en utbrytning från den senare. Strax

västeromdessatvåbyar ligger Lunde, medettnamn

som är mångtydigt. I dettanamn- och bebyggelse¬

mässiga sammanhang är det dock värt att pröva möjlighetenavattvi här harettexempelpåettkultiskt lund-nwm, således vittnande om någon förkristen helig lund.

Attdennaplats, medbyarna Lunde, Kungsgården

ochFrösten, harutgjort det gamlacentrum för hela

denstörrebygden Nordanstighållerjag för troligt.

Hit kanalltsåknytassåväladministrativasomkultiskt religiösa aktiviteterunder både förhistorisk tid och

medeltid.

De enda medeltidaavsöndringama somkan kon¬

staterasi denna koncentreradekustbygd, torde vara

byarna Gärde och Nyby, som bör ha avskiljts från

DvästarespektiveÄlvsta.

Arbrå

InlandssocknenArbråligger längs Ljusnansstränder.

Bygden harenlångt utdragen form, mensjälvahu¬

vudbygden kanavgränsastillenutvidgningavälven,

därocksåkyrkan har uppförts.Vadsom urtopony- miskt hänseende är notabelt med Arbråbygden, är

delsenhandfullförhistoriska_namn,tvåsffl(J)-namn,

Flästalångt i söder och Vallstainorr,samttvånamn

på -Säter, Hovsätter och Hänsätter. Utöver dessa skulle iprincipävennågra andra namnkunna vara förhistoriska, såsom Sävåker, Backa, Sanda, Arvik, Tomta,Hagaoch Kurland.Om de de factoärförhis¬

toriska ellerejärdock osäkert. Namnen isig avslöjar inget, och samtliga bebyggelser saknararkeologiska lämningarsomskulle kunna antyda förhistorisktur¬

sprung.

Inte vid kyrkan, som man skulle vänta sig, utan

några kilometerlängrenorrut,påträffarvi detgamla

Arbrås ”centrum”. Sockennamnet kommer av ett äldre0rboradh,vilket kanöversättas’örbomasbygd’.

Jaghar antagitatttillgmnd förinbyggarbeteckningen

Fig. 8 KartaövercentralaArbråbygden med byarochgårdar enligt kartafrån 1654(Brink 1990s. 186).