Vi måste prata om Auschwitz

(1)

2017-11-27 Vi måste prata om Auschwitz | Aftonbladet

NYHETER SPORT NÖJE KULTUR LEDARE DEBATT TV PLUS SENASTE NYTT MER OM

Vi måste prata om Auschwitz

LEDAREfre 29 sep 2017

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag var i Auschwitz för några veckor sedan. Hela min redaktion åkte, och jag är tacksam att vi var tillsammans.

Jag hade inte tänkt skriva om det. Jag tänkte att det var ett viktigt studiebesök, bra och nyttigt i dessa tider av högerextremism.

Men nu har det blivit så här: jag kan inte komma runt det. Jag kan inte komma bort från det.

Och i morgon ska nazister marschera på gatorna i Göteborg.

Jag vet inte hur många böcker jag läst om förintelsen, hur många muséer jag besökt och hur många filmer jag sett. Men det var när jag kom till Auschwitz som jag på allvar rasade ner i avgrunden.

Blundade

När vi fick se bilder på barnen. Jag har egna barn. Jag blundade.

Men det som hemsöker mig, och där hjärnan och kroppen vägrar att förstå är Birkenau, det andra lägret. Det stora lägret.

Barack efter barack efter barack tills ögat inte kan se längre. Ugnarna som industrier.

Jag har jobbat inom statlig förvaltning. Jag har suttit på dragningar om stora infrastrukturprojekt. Jag drabbades av insikten av vad som krävs för att mörda över en miljon människor på en plats, inom loppet av ett par år.

Logistiken. Tankemödan. Flödena. Först kommer de här med tåget. Sen tar vi dem hit och sorterar. Sedan slaktar vi dem här. Sen bränner vi dem, för kropparna blir för många annars. Nazisterna dödade inte i plötsligt vredesmod. De dödade systematiskt och industriellt.

Och AuschwitzBirkenau var ändå bara en del av förintelsens enorma maskineri sammanlagt mördade nazisterna sex miljoner judar.

Funktionsnedsatta, romer, homosexuella och motståndsmän och kvinnor dödades också i regimens läger.

Ingen gräns

Det är detta. Den enorma ambitionen. ALLA judar ska dö.

ÅSIKT

FOTO: MACIEK NABRDALIK

KRÖNIKA Mejla

Karin Pettersson

A LOGGA IN

(2)

En paradox

Jag brottas med Auschwitz och med mig själv. Vad betyder det vi såg?

Å ena sidan. Förintelsen måste få stå för sig. Den får inte relativiseras. Den liknar inget annat.

Å andra sidan, om vi inte kan se att dessa ugnar har med oss att göra så blir Auschwitz till slut bara en gravplats.

Detta är inga nya frågor, många har stångats med dem. Men besöket gör dem personliga. Jag landar i ett förhållningssätt som innebär att jag tar mig rätten att relatera till Auschwitz, att koppla det till idag.

Jag bottnar själv i en tro på jämlikhet. Min övertygelse är att det starka samhället kan bygga skyddsvallar mot förtvivlan, förnedring och desperation. Rätt konstruerat är det en garant för likhet inför lagen, och ett verktyg för rättvisa som ger utrymme för gemenskap. Men Zygmunt Bauman har rätt. Paradoxen finns där.

Nazister marscherar förbi synagogan

Det moderna samhället bygger på distans och en kylig blick. Det är ofta en fördel: likhet inför lagen ska inte bygga på välvilja, utan på rättigheter.

Men i detta mellanrum finns också frön till avhumanisering.

Hur vi väljer att tänka kring förintelse är upp till var och en och jag kan inte tala för någon annan. Men när polischefen i Göteborg sa att lagen måste tolkas så att nazister får marschera nära en synagoga på jom kippur så finns det en stumhet i systemen som är farlig.

När malande byråkratiska kvarnar leder till självmord hos unga pojkar så har vi gått för långt i vår kyliga blick. När de svagaste i vårt samhälle, funktionshindrade barn, inte får hjälp i en tid av överflöd är det dags att fundera.

Får man använda Auschwitz så? Jag vet inte.

Mattias skulle sorterats bort

I dagarna publicerar Aftonbladet och SvD en granskning av den svenska nazismen som växer i styrka, kopplad till de rörelser av främlingshat som växer sig allt starkare.

Journalisten Mattias Irving skrev häromdagen en text om antinazism utifrån sin egen kristna humanism. Han har en kropp som skulle sorterats bort av nazisterna, med 25% hörsel, missbildad ryggrad och nacke och nedsatt syn. Irving skriver om den ”stillsamma kraft som bor i den barlagda och oförmedlade mänsklighet som vi alla delar, och som nazismen förkastar”.

Min generation har växt upp med berättelser och vittnesmål från överlevarna. De är moraliska ankare, röster som inte låter oss komma undan.

Jag tänker på det Hédi Fried skrev i Dagens Nyheter förra veckan, apropå polisens beslut: ”finns det inte judar, muslimer, homosexuella eller lätt handikappade i deras kår”? Det är ett krav att vi ser bortom systemet.

Snart är dessa röster borta. Att orka fortsätta fylla mellanrummen i våra starka samhällen med mänsklighet är det vi andra sedan måste klara på egen hand.

FOTO: MACIEK NABRDALIK

(3)

ARTIKELN HANDLAR OM

Zygmunt Bauman Auschwitz Hédi Fried Förintelsen Göteborg

LÄS OCKSÅ

KARIN PETTERSSON

29 september 2017 00:00

A LOGGA IN

(4)

Hur kan högerextremism vara tillbaka?

Förbjud rasistisk organisering – nu!

Kärleken vann inte över nazisterna

En nazistmarsch är hets mot folkgrupp

Ingen rättighet att kränka och skrämma

NÄSTA ARTIKEL FRÅN LEDARE

Borgerlig pedagogik gav oss pensionsskandaler

ÅSIKT

KRÖNIKA Mejla

Ingvar Persson

(5)

ARTIKELN HANDLAR OM PPM Fonder Pension

LÄS OCKSÅ

LEDAREidag 00:00

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Utredningen av pensionsbolaget Allras vådliga affärer fortsätter. I förra veckan slängdes ännu en ett företag, Advisor, ut från det statliga PPM

systemet. I Svenska Dagbladet pågår dessutom en granskning av ett annat bolag, Solidar.

Företaget påstås ha trixat med redovisningen för att lägga beslag på pengar som tillhör spararna.

Känslan av kaos tycks härska i PPMdelen av det svenska pensionssystemet. Fonderna marknadsförs med aggressiva metoder, kunder förs bakom ljuset och avgifterna är orimligt höga.

I vissa fall möjligen om ren ekonomisk brottslighet, inom ramen för ett statligt pensionssystem.

Dags att stänga

I förra veckan fick det Svenska Dagbladets kolumnist Frida Bratt att på tidningens näringslivssidor fråga om det inte är dags att stänga hela apparaten?

När den frågan ställs på det sättet, på en av landets viktigaste ekonomisidor, är det faktiskt något oerhört som hänt.

PPMsystemet där vi själva förväntas placera en del 2,5 procent av lönesumman av våra pensionspengar har nämligen aldrig handlat om att trygga folks ekonomi på ålderdomen. Hela idén är i stället ideologisk, eller möjligen ett försök till borgerlig pedagogik.

Systemet som sjösattes 1994 var priset för borgerlig medverkan i den stora pensionsöverenskommelsen. Ett slags höjdpunkt på tidens marknadsliberala övertro.

Placerare

Plötsligt skulle alla bli del av den nya dynamiska och globala finansmarknaden. Vi skulle bli placerare, eller i vart fall spekulanter, som såg om vårt eget hus. Vi skulle förstå kapitalismen.

Den som är gammal nog kommer ihåg hur de som vägrade välja ur anbuden från tusen och en fonder beskrevs som illojala, eller i alla fall omoraliska. Att inte välja fond var som att fly fanan i krig eller som att skolka på valdagen.

Att låta den 7:e APfonden, Såfa, förvalta ens pensionspengar var både oansvarigt och karaktärslöst.

I dag vet vi att soffliggarna klarat sig utmärkt, att utbudet av privata sparalternativ är omöjligt att kontrollera och att många blivit rika på orimliga avgifter. Att det dessutom kan ha förekommit rena bedrägerier gör inte saken bättre.

Att säga att “hela apparaten” borde stängas ner är nog den logiska slutsatsen. Men när det kan skrivas på ledande ekonomisidor har något faktiskt hänt med samhällsandan.

INGVAR PERSSON

27 november 2017 00:00

FOTO: JONAS EKSTRˆMER/TT / TT NYHETSBYRÅN

Bodström borde få ett rött kort Livspusslet får unga människor klara själva

Skydda dina pengar: Här är fondbolagen med flest klagomål Allrahärvan: Så blåste de spararna på hundratals miljoner Skattetrix tryggar inte pensionerna

A LOGGA IN