Rapport 2004:48 Arkeologisk utredning etapp 1
Om- och tillbyggnad av elnät vid Rejmyre
Skedevi och Risinge socknar Finspångs kommun Östergötlands län Erika Räf
K U L T U R M I L J Ö A V D E L N I N G E N
Ö S T E R G Ö T L A N D S L Ä N S M U S E U M
1
Om- och tillbyggnad av elnät vid Rejmyre
Innehåll
Sammanfattning . . . 2
Inledning . . . 4
Områdesbeskrivning . . . 4
Syfte och metod . . . 5
Resultat . . . 5
Referenser . . . 6
Tekniska uppgifter . . . 7
Bilaga, fornlämningsbeskrivningar . . . 8
Ö S T E R G Ö T L A N D S L Ä N S M U S E U M K U L T U R M I L J Ö A V D E L N I N G E N
Box 232 • 581 02 Linköping • Tel 013 - 23 03 00 • Fax 013 - 12 90 70 lansmuseum@lansmus.linkoping.se • www.linkoping.se/lansmuseum
Sammanfattning
Den arkeologiska utredningen utfördes med anledning av planerad om- och nybyggnation av elnätet i Rejmyreområdet, Skedevi och Risinge socknar, Fin- spångs kommun. Totalt berördes en sträcka på ca 13 km. En besiktning av om- rådet utfördes i februari 2004. Söder om gården Bremyra påträffades röjningsrö- sen, stensatta terrasseringar och möjlig husgrund i ett hagmarksområde. För att inte skada fornlämningarna utarbetades en ny sträckning av elnätet. I och med att sträckningen ändrades, är bedömningen från Östergötlands länsmuseums sida att det berörda området kan exploateras.
Erika Räf antikvarie
Vätternttern
Roxen Roxen
Ödeshdeshög
Mj Mjölbylby Motala Motala
Link Linköpingping Vadstena
Vadstena
Boxholm Boxholm
Kisa Kisa
Österbymosterbymo
Åtvidabergtvidaberg Finsp
Finspångng
Norrk Norrköpingping
Söderkderköpingping
Valdemarsvik Valdemarsvik
3 Figur 2. Utdrag ur Vägkartan med utredningssträckorna markerade. Skala 1:100 000.
Inledning
Den arkeologiska utredningen etapp 1 föranleddes av planerad om- och nybyggnation av elnätet i Rejmy- reområdet, Skedevi och Risinge socknar, Finspångs kommun.
Totalt berördes en sträcka på ca 13 km varav ca 6 km innefattade nya stolpledningar som skulle bytas i befintlig ledningsgata. På en sammanlagd sträcka av ca 5 km skulle kabel eller ledning bytas på befintliga stolpar. Även enstaka stolpar skulle bytas ut och en marktransformatorstation på ca 2 m2 byggas. En ca 700 m lång stolplinje skulle raseras och schakt för ca 1 km jordkabel skulle grävas.
Den arkeologiska utredningen etapp 1 utfördes i februari 2004. Uppdragsgivare var Bäcks Bered- nings-Besiktning AB/Stadspartner AB, Linköping, på uppdrag av Vattenfall Östnät AB. Ansvarig för utred- ningen och för rapporten är Erika Räf. I fältarbetet deltog även amanuens Kjell Svarvar.
Områdesbeskrivning
Ombyggnaden skedde öster och söder om samhäl- let Rejmyre och längs med sjön Hunns södra strand.
Trakten runt sjön Hunn ingår i ett storskaligt sprick- landskap som sträcker sig i nordvästlig – sydöstlig riktning ner mot Kolmården och Bråviken med sjö- system i dalgångarna mellan skogklädda höjder och hällmarker. Höjden över havet varierar från ca 40 m vid Hunn upp till ca 65-70 m på de högsta partierna inom arbetsområdet.
Större delen av arbetet skedde i Skedevi socken.
Socknen har inte blivit föremål för någon revide- ringsinventering under senare halvan av 1900-talet.
De uppgifter som finns i fornminnesregistret härrör från inventeringen 1948. I arbetsföretagets närområde finns en milstolpe (RAÄ 5), en bortsprängd sten som kan ha haft runristningar (RAÄ 6) samt en loftbod (RAÄ 7).
Den sydligaste delen av arbetsområdet berörde Älgsjöns nordvästra strand i Risinge socken. En sten- bro (RAÄ 103), flera äldre, knuttimrade byggnader (RAÄ 104, 106) samt ett troligt odlingsröse (RAÄ 119) finns i trakten. En kolbotten är noterad på den Ekonomiska kartan intill Älgsjöns sydvästra strand.
Vid inventeringen på 1970-talet av grannsocknen Figur 3. Utsnitt ur kartan över Bremyra från 1698, utförd vid den geometriska avmätningen.
Figur 4. Utsnitt ur Häradskartan 1868-77, blad Lemmoberg. Skala 1:10 000.
5 Simonstorp uppmärksammades särskilt kolbottnar
vilket resulterade i att ett stort antal tidigare ej kända kolbottenområden påträffades.
Specialinventeringar under 1990-talet har resul- terat i att flera nya fyndplatser från mesolitikum har påträffats på höga höjder i bland annat västra Kolmårdsområdet samt i västligaste Södermanland, inbegripet Västra Vingåkers socken ca 5 km norr om sjön Tisnaren. Tisnaren ligger nordöst om sjön Hunn och ingår i samma sjösystem som sträcker sig i nordvästlig – sydöstlig riktning ner mot Bråviken. I Västra Vingåker påträffades tre nya lokaler på höjder mellan 65 och 70 m ö h (RAÄ 485, 486, 487, Västra Vingåker, SÖ) (Åkerlund m fl 2002). Även en yngre stenålderslämning finns belagd i närheten av sjön Tisnaren. Cirka 1 km norr om sjöns sydöstra del un- dersöktes på 1950-talet en tidigneolitisk boplats vid Mogetorp (RAÄ 1, Katrineholms stad, SÖ) (Larsson
& Olsson 1997).
Syfte och metod
Syftet med utredningen var att sammanställa den kända fornlämningsbilden samt påvisa eventuella fornlämningar och/eller potentiella fornlämningsloka- ler inom det planerade exploateringsområdet.
Utredningen innefattade en genomgång av forn- lämningsregistret kompletterat med kart- och arkiv- studier. Inom ramen för utredningen utfördes även en fältbesiktning av kabelsträckningen.
Resultat
Rejmyre vid sjön Hunns södra strand nämns första gången år 1353. Det skrivs då in Rægymørum (www.
sofi.se). Enligt Franzén hänsyftar namnet till myrmar- ker vid sjön Regnaren (Franzén 1982). Den senare ligger nordväst om Rejmyre och ingår i samma sjö- system som Hunn.
Rejmyra nämns också på ett originalbrev på perga- ment, som nu förvaras i Linköpings stifts- och lands- biblioteks samling. Det utfärdades 9 november 1385 i ”Laghmanznæss”. Brevets utfärdare är Bo Jonsson (Grip) som gör ett jordbyte med Askeby kloster. Ge- nom bytet erhåller klostret bland annat (egendom i) Bremyra och Rejmyre i Skedevi socken:
”- - - ther næst i Bredhamyre æn helan attung jordh med thessom thorpom: Magnahult, Kallebodha thorp, Wnnungathorp ac Ræghnimyre, alt j Skædhwi sokn - - -” (SD brevnr 12993).
Därefter återfinns båda namnen i ett originalbrev på pergament i Riksarkivets samling. Detta brev ut- färdades 9 mars 1477 i Askeby kloster. Utfärdare är Johan Hemmingsson som byter jord med Askeby, varvid klostret erhåller egendom i Skedevi socken:
”- - - oc j godz som hether Regni myra ligiandes i Skædwi sokn medh hus ok iordh oc allom tillagom - - - ”. Ett av vittnena som åberopas är ”Mikil i Bræ- damyra” (SD brevnr 30226).
Rejmyre var fram till 1800-talets början omgivet av våtmarker och sjöar. År 1817 påbörjades ett stort utdikningsprojekt, varvid ett helt sjösystem mellan
Figur 5. Utsnitt ur 1948 års Ekonomiska karta, blad 9G 4c Frogetorp, med röjningsröseområdet markerat.
Skala 1:10 000.
Hunn i nordöst och sjön Östjuten i sydväst torrlades (Boken om Rejmyre, 1995).
Under 1600- och 1700-talen ägdes hemmanet i omgångar av släkten de Geer, Finspång, Georg To- mas von Berchner, Stavsjö Bruk samt Peter Hellvig, Rodga. På 1760-talet övertogs Rejmyre av släkten Graver och 1810 startades Rejmyre glasbruk. Bruket är i drift fram till år 1926 (a.a.).
Vid Hunns södra strand, ca 4 km öster om Rejmy- re, ligger det redan nämnda Bremyra. När det finns med i brevet från år 1385 skrivs det bredhamyre.
Även här bör efterleden -myre syfta på omgivande våtmarker (www.sofi.se; Brylla 1987).
År 1639 köptes Bremyra av Johan Månsson i Ti- senhult och 1677 ska en skvaltkvarn ha funnits på ägorna. I slutet av 1700-talet ägdes Bremyra gård av friherre Gustaf Riddarstolpe och hans maka Janette Möller Riddarstolpe. År 1815 sålde de gården till von Ungern Stenberg som var delägare i Rejmyre glas- bruk (Boken om Rejmyre, 1995).
Under brukets tid skedde stora förändringar. För- utom den redan existerande skvaltkvarnen uppfördes två dammar i Magnehultsån som har sitt utlopp i Hunn öster om Bremyra. Vid den övre fördämningen byggdes ett vattenhjul, som drev en kiselstamp, ett hyvleri och en såg. Vid den nedre fördämningen vid åns utlopp uppfördes en kvarn samt ett elverk. Bre- myra blev också huvudstationen för en linbana mel- lan Rejmyre och järnvägsstationen i Simonstorp. Lin- banan uppfördes under 1800-talets slut för glastran- sporter, främst för de tonvis av lampkolvar som dag- ligen skickades vidare för försäljning. Linbanan revs i samband med nedläggningen av glasbruket (a.a.).
Vid den geometriska avmätningen år 1698 har ett stort antal rösen markerats i hagmarken omedelbart öster om gårdsläget för Bremyra (lantmäteriet akt: D 95-6:1) (fig 3). I samma område finns också ett stort antal rösen markerade på Häradskartan från 1868- 77 (fig 4). Även den äldre Ekonomiska kartan visar samma bild; de enskilda rösena från 1860-talskartan går att återfinna på 1940-talskartan (fig 5).
Vid fältbesiktningen av den planerade lednings- sträckningen påträffades sydöst om gårdsbebyg- gelsen Bremyra 1:14 ett område med röjningsrösen, stensatta terrasseringar samt en möjlig husgrund. I husgrunden stod en elledningsstolpe. Lämningarna är med största sannolikhet identiska med de rösen som finns markerade på ovan nämnda kartor.
Den nuvarande luftburna sträckningen går rakt genom fornlämningsområdet, och både lednings- stolpar och ledning skulle bytas. Då stor risk förelåg att fornlämningarna skulle skadas vid lednings- och stolpbyte, försköts sträckningen åt söder. Den nya sträckningen innebär att fornlämningarna inte skadas.
För att inte skada husgrunden bestämdes att den be-
fintliga stolpen som stod i den enbart ska kapas; inte grävas upp.
Generellt sett kan röjningsrösen ha dateringar som sträcker sig från bronsåldern fram i nutid. På grund av deras funktion som upplag för röjningssten består de också i regel av flera ”stenlager” som lagts upp under olika tidsperioder. Det aktuella röjningsröse- området har uppenbarligen existerat på 1690-talet;
ett medeltida ursprung är möjligt då gården Bremyra finns skriftligt belagd 1385.
Besiktningen resulterade även i en mindre led- ningsändring vid torpet Västerängen för att undvika potentiellt gravläge på höjdrygg. Vidare påträffades en osäker stensättning ca 20 m VSV om ellednings- gata i kuperad skogsmark (se bilaga). Lämningen berördes inte av elledningens ombyggnad.
Efter besiktning av arbetsområdet och efter utförda sträckningsändringar bedömer Östergötlands läns- museum att exploateringen kan utföras utan vidare arkeologiska insatser.
Referenser
Boken om Rejmyre, del 1 (Tiden före 1926). 1995.
ABF Finspång.
Brylla, E. 1987. Singular ortnamnsböjning i forn- svenskan. Skrifter utgivna genom Ortnamnsarki- vet i Uppsala. Serie B. Meddelande 6. Stockholm.
Ekonomiska kartan. 1948. 9G 4c Frogetorp, 9G 4b Rejmyra, 9G 3 b Älgsjön.
Franzén, G. 1982. Ortnamn i Östergötland. Stock- holm.
Geometrisk avmätning. 1698, utförd av Adolf Cast- man. Lantmäteriet. Akt: D95 – 6:1, Bremyra nr 1.
Skedevi sn.
Häradskartan,1868-77, blad Frängsätter
Larsson, M & Olsson, E (red.) 1997. Regionalt och interregionalt. Stenåldersundersökningar i Syd- och Mellansverige. RAÄ. Arkeologiska undersök- ningar. Skrifter nr 23.
SD = Svenskt Diplomatarium www.sofi.se/namnavdelning
Åkerlund, A., Risberg, J., Hammar, D., Wikell, R., Luthander, A., Pettersson, M., Andersson, H., Asplund, M. 2002. Projektet ”Människan i det tidiga landskapet”. SAR. Field Studies. Nr 8.
7
Tekniska uppgifter
Fastighet Området Rejmyre
Socken Skedevi, Risinge socknar
Kommun Finspång Län och landskap Östergötland Fornlämningsnr -
Ekonomiska kartans blad 09631 (9G 3b Älgsjön), 09642 (9G 4c Frogetorp), 09641 (9G 4b Rejmyra)
Koordinater X6519050-6523202, 6523700,
Y1507900-1512250, 1511650
Koordinatsystem Rikets Höjdsystem Rikets
Typ av undersökning Arkeologisk utredning etapp 1
Länsstyrelsens beslut Bror-Tommy Sturk, via e-post 2004-02-09 Länsstyrelsens handläggare Bror-Tommy Sturk
Länsstyrelsens dnr 431-15459-03
Länsmuseets dnr 1/04
Länsmuseets kontonummer 6912
Uppdragsgivare Vattenfall Östnät AB
Kostnadsansvarig Vattenfall Östnät AB
Projektledare Erika Räf
Personal Kjell Svarvar
Fältarbetstid 2004-02-16
Utredd sträcka 13 km
Fynd Nej Foto Nej Analys Nej Grafik -
Renritning Lasse Norr
Grafisk form Lasse Norr
Rapport 2004:48 © Östergötlands länsmuseum
Ur allmänt kartmaterial © Lantmäteriverket dnr 507-99-499 Dokumentationsmaterialet förvaras på Östergötlands länsmuseum.
Bilaga
Fornlämningsbeskrivningar
Röjningsrösen, terrasser och husgrund
Ett 30-tal röjningsrösen, 5-10 m i diam och 0,2-1 m höga.
En trolig husgrund, kvadratisk 8x8 m och 0,5 m hög. Husgrunden bestod av 0,2- 1,3 m stora, delvis övertorvade stenar.
3-4 terrasskanter bestående av övertorvade stenar. Terrasserna var ca 10 m långa i Ö-V riktning.
Terräng: Hagmark, bestående av småkuperad, stenig moränmark.
Orientering: Bremyra 1:4. Ek kartblad 096 42, X6522480-6526300, Y1511050- 1511250, ca 10 m sydöst om lada.
Stensättning (osäker)
Rund, ca 7 m i diam och 0,3 m hög, bestående av 0,2-0,8 m stora, delvis övertor- vade stenar.
Terräng: Kuperad blockig moränmark, skogsmark (blandskog).
Orientering: Ek kartblad 096 41, X6522661, Y1508084. 20 m VSV om elled- ningsgata.
