JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet
Erika Hansson
För människans eller djurens skull?
En undersökning av motiv till djurskydd
LAGF03 Rättsvetenskaplig uppsats
Uppsats på juristprogrammet 15 högskolepoäng
Handledare: Elsa Trolle Önnerfors
Termin: VT 2013
Innehåll
Summary 1
Sammanfattning 2
1 Inledning 3
1.1 Bakgrund 3
1.2 Syfte och frågeställningar 3
1.3 Metod och teori 4
1.4 Forskningsläge och material 5
1.5 Disposition och avgränsningar 5
2 Allmänt om djur och djurskydd 6
2.1 Begreppet djurskydd 6
2.2 Synen på djur och människor – några teorier 7
2.2.1 Antropocentrism 7
2.2.2 Instrumentella respektive intrinsikala värden 9
3 Tillkomsten av ett djurskydd 9
3.1 Idén om ett djurskydd formas 9
3.2 Införandet av en djurskyddslag 10
4 Den nuvarande djurskyddslagen (1988:534) 13
5 Djurskydd – ett rättsområde i förändring? 15
6 Analys 18
Käll-‐ och litteraturförteckning 25
Summary
Animal welfare in Sweden is a branch of law, which is relatively small and consequently rarely debated in legal contexts. I believe there is a need to establish legislation concerning animal welfare on an ethical basis in order to achieve a well-‐functioning Animal Welfare Act. This is the reason why I have chosen to examine how animal welfare in Sweden has been motivated at different times: in the development of the former Animal Welfare Act, in the development of the current Animal Welfare Act and in possible future changes of the law.
The thesis is primarily based on preparatory works. I will focus on different views regarding animals and how these are influencing the purposes of the laws. I will investigate the extent to which these views are anthropocentric or non-‐anthropocentric, that is to say whether or not the purposes of the laws have been formed by the opinion that man’s position in the universe is central. The thesis also treats the value of animals as reflected in the preparatory works, and how far these values are considered to be instrumental or intrinsical.
The results of the examination show that not one of the preparatory works studied is limited to either an anthropocentric perspective or a non-‐anthropocentric perspective.
However, I draw the conclusion that there has been an increased tendency to observe and pay regard to the needs and interests of animals. In the analysis, I particularly examine conflicting interests between humans and animals and how these have been solved.
Sammanfattning
Det svenska djurskyddet är ett förhållandevis litet rättsområde som därför sällan diskuteras i juridiska sammanhang. Jag upplever att det finns ett behov av att förankra djurskyddet i etiska utgångspunkter för att få en väl fungerande djurskyddslag. Det är anledningen till att jag i den här uppsatsen har valt att undersöka hur det svenska djurskyddet har motiverats i olika tidsskeden: då djurskyddslagen tillkom, i arbetet med den nuvarande djurskyddslagen samt inför eventuella framtida förändringar på området.
Undersökningen grundar sig till övervägande del på lagförarbeten. Fokus ligger på vilka uppfattningar om djur som ligger till grund för motiven till lagarna och i vilken mån dessa är antropocentriska respektive icke-‐antropocentriska, det vill säga huruvida motiven har formats av en uppfattning om att människans position i universum är central eller ej. Uppsatsen berör också de värderingar av djur som kommer till uttryck i lagmotiven och en bedömning görs av i vilken omfattning djur tillmäts instrumentella respektive intrinsikala värden.
Resultaten av undersökningen visar att det inte i något förarbete konsekvent argumenteras utifrån ett antropocentriskt eller icke-‐antropocentriskt perspektiv.
Däremot observerar jag en ökad benägenhet att uppmärksamma och beakta djurs behov och intressen. I min analys tittar jag särskilt på avvägningar mellan djurs och människors intressen; på vilka premisser dessa grundar sig och vad som tas i beaktande.
1 Inledning
1.1 Bakgrund
Under utbildningen på juristprogrammet ägnas ingen tid åt studier av det svenska djurskyddet (av förklarliga skäl; det är ett litet rättsområde som inte bjuder in till många arbetstillfällen). Kanske blev tanken på att skriva om djurskydd spännande just för att jag inte hade några förkunskaper inom ämnet.
Men den främsta anledningen till mitt ämnesval var att djurskydd och vilken ställning djur har i samhället är viktiga etiska spörsmål som sällan diskuteras. Vi anser uppenbarligen att det finns anledning att genom lagstiftning reglera behandlingen och utnyttjandet av djur och det är denna inställning jag har intresserat mig för. Av vilka skäl och för vems skull ska vi ha ett djurskydd? Jag tror att detta är frågor som vi måste ta ställning till för att kunna säkerställa det skydd som stadgas i bland annat djurskyddslagen.
En sista aspekt av ämnets angelägenhet tycker jag är hur vår syn på djur säger något om synen på oss själva, vare sig man är av uppfattningen att alla djur är underordnade mänskligheten av den enkla anledningen att de inte är just människor eller att alla varelser förtjänar att visas hänsyn och respekt i en omfattning som står i relation till vilka intressen de har.
1.2 Syfte och frågeställningar
Denna framställning syftar till att studera de motiv som har angetts för ett djurskydd i svensk rätt samt på vilka sätt dessa motiv har ändrats genom tiderna. Jag kommer även att undersöka i vilken mån dessa motiv ger uttryck för vår syn på djur och förhållandet människa/djur. Till hjälp för att uppfylla mitt syfte kommer jag att besvara följande frågeställningar:
-‐ Vilka var de ursprungliga motiven till införandet av ett djurskydd i svensk rätt?
-‐ Vilka motiv fanns vid utformningen av den nu gällande djurskyddslagen (1988:534)?
-‐ Vilka motiv har diskuterats i utredningen om en ny, framtida djurskyddslag?
-‐ Vad säger dessa syften med djurskyddslagstiftning om vår syn på djur och människors förhållande till djur?
1.3 Metod och teori
För att kunna återge hur ett djurskydd har motiverats i olika tider har jag i huvudsak studerat lagförarbeten såsom betänkanden och propositioner, men också doktrin har varit mig behjälplig i besvarandet av mina frågeställningar.
För att besvara frågeställningen om hur vår syn på djur avspeglas i motiven till djurskyddslagstiftningen har jag i mitt val av angreppssätt inspirerats av Fredrik Lundmarks doktorsavhandling i sociologi Människan i centrum: en studie av antropocentrisk värdegemenskap. Studien, som handlar om hur människor uppfattar och värderar sin omgivning ur ett moraliskt perspektiv, bygger till viss del på Lundmarks egna intervjuer. För att analysera de intervjusvar han har fått använder sig Lundmark av tre begreppspar: antropocentrism – icke-‐antropocentrism, instrumentella värden – intrinsikala värden, holism – individualism.1 Det sistnämnda begreppsparet handlar om hur man värdesätter biologiska helheter, t ex ekosystem, jämfört med värdet hos individer.2 Jag kommer inte att närmare behandla detta då jag gör bedömningen att ett sådant resonemang inte är lika intressant i en undersökning av motiv till djurskyddslagen. De andra två begreppsparen anser jag däremot vara relevanta verktyg för min analys och jag kommer att förklara och utveckla dessa begrepp senare i min framställning. För att ge en kort beskrivning av dem redan nu kan sägas att antropocentrism – icke-‐antropocentrism handlar om uppfattningen om människans ställning i universum; närmare bestämt huruvida människan intar en central ställning i förhållande till andra levande ting.3 Det andra begreppsparet ger uttryck för de värden vi tillskriver människor och andra varelser. Ett objekt med ett instrumentellt värde kan
1 Lundmark, s. 57.
2 Lundmark, s. 61.
3 Lundmark, s. 58-‐59.
vara värt att visa hänsyn av den anledningen att det är till nytta eller glädje för någon annan, medan objekt med ett intrinsikalt (det vill säga inneboende) värde är moraliskt skyddsvärt oavsett övriga förhållanden.4
Också Birgitta Forsmans doktorsavhandling Djurförsök: forskningsetik, politik, epistemologi: en vetenskapsteoretisk kontextualisering, har jag haft stor nytta av i mitt val av metod.
1.4 Forskningsläge och material
De juridiska studier rörande djurskydd som finns är få och det är i huvudsak juristen Helena Striwing som står för dem. Dessa rör emellertid i första hand djurplågeri samt de praktiska aspekterna av djurskydd och har därför inte varit särskilt relevanta för min undersökning. I övrigt kan man konstatera att djurskydd är ett relativt outforskat rättsområde även med hänsyn till dess ringa omfattning, och jag tycker att det är intressant att ställa sig frågan vad denna ovilja hos jurister att ta sig an ämnet beror på.
Anses djurskydd inte vara ett beaktansvärt ämne?
För att genomföra min undersökning har jag alltså främst varit hänvisad till förarbeten, vilket väl i sig är föga förvånande då motiv och bakgrunder till lagstiftning ofta på ett tydligt sätt återges i propositioner och kanske i än större utsträckning i betänkanden.
Jag har också använt mig av litteratur, främst avhandlingar, om etik, människo-‐ och djursyn för att hitta relevanta infallsvinklar till mina problemställningar. Fredrik Lundmarks avhandling har jag redan nämnt i föregående avsnitt och jag kommer att utveckla de teorier han använder sig av i avsnitt 2.2. Detsamma gäller för Birgitta Forsmans avhandling om djurförsök.
1.5 Disposition och avgränsningar
Jag kommer att inleda uppsatsen med en allmänt hållen introduktion till ämnet, där jag först behandlar begreppet djurskydd och dess innebörd. Därefter redogör jag för några
4 Lundmark, s. 60.
teoretiska begrepp rörande den moraliska synen på djur och människor som jag kommer att använda mig av i analysdelen av uppsatsen.
Den allmänna delen följs i tur och ordning av en tillbakablickande del, ett avsnitt om vår nuvarande djurskyddslag (1988:534) och ett avsnitt om utredningen SOU 2011:75, som ännu inte har följts upp av en proposition. Det tillbakablickande avsnittet omfattar en kortare del om Sveriges första lagstiftning till skydd för djur och en längre del om införandet av den första djurskyddslagen (1944:219) i svensk rätt. Alla hittills nämnda delar kommer att inrikta sig på motiven till bestämmelserna. Detta innebär att den materiella rätten kommer att utelämnas, med undantag för utvalda paragrafer som jag har ansett ge uttryck för bakomliggande tankar hos lagstiftaren. Jag vill också betona att eftersom syftet med uppsatsen inte har varit att behandla rättstillämpning eller några andra praktiska aspekter av djurskyddet, har jag inte studerat vare sig förordningar eller föreskrifter och inte heller praxis. Det är också värt att nämna att jag inte har fördjupat mig i EU-‐lagstiftning i form av förordningar och direktiv på området.
2 Allmänt om djur och djurskydd
2.1 Begreppet djurskydd
Med termen djurskydd avses i den här uppsatsen främst sådan lagstiftning som syftar till att förebygga vanvård av djur och tillförsäkra dem det mått av skötsel och omhändertagande som den aktuella rättsordningen föreskriver. I svensk rätt är det i huvudsak djurskyddslagen som behandlar denna form av djurskydd. Av första paragrafen i vår nuvarande djurskyddslag (1988:534) framgår att den berör vård och behandling av husdjur och försöksdjur samt andra djur som hålls i fångenskap. Det rör sig alltså om förpliktelser rörande djurhållning; lagen omfattar inte behandling av djur i allmänhet. Andra paragrafen i samma lag stadgar att ”[d]jur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom”.5
5 Prop. 1987/88:93, s. 49.
Djurskyddslagens bestämmelser skiljer sig på så sätt från djurplågeristadgandet i 16:13 brottsbalken, av vilket det framgår att den som otillbörligen utsätter djur för lidande gör sig skyldig till ett brott. Paragrafen gäller alla djur, tama och vilda, oberoende av om man har dem i sin vård.6 Bestämmelsen är inte heller lika uttalat preventiv till sin karaktär då den inriktar sig på ett redan inträffat, icke-‐önskvärt beteende och hur det ska bestraffas medan djurskyddslagen föreskriver hur en djurhållare ska bete sig för att hålla sig inom lagens gränser. Den sistnämnda lagen fokuserar alltså på det önskvärda beteendet, men den innehåller trots det även straffbestämmelser för det fall man av uppsåt eller oaktsamhet bryter mot vissa angivna föreskrifter.7 Det subjektiva rekvisitet skiljer sig från brottsbalksbrottets; för djurplågeri krävs nämligen uppsåt eller grov oaktsamhet.8 Med det markerar lagstiftaren att man som djurhållare har ett särskilt ansvar för djur som man har i sin vård.
I och med att uppsatsen huvudsakligen inriktar sig på djurskydd såsom beskrivet ovan kommer djurskyddslagens bestämmelser att stå i fokus, men det är omöjligt att helt utelämna djurplågeristadgandet då detta trots allt utgör ett viktigt komplement till den förebyggande skyddslagstiftningen för djur. I den mån djurplågeristadgandet nämns i detta arbete rör det sig emellertid inte om någon djupgående studie, utan fokus kommer som sagt istället att ligga på denna bestämmelses relevans för det preventiva arbetet för djurvälfärd.
2.2 Synen på djur och människor – några teorier
2.2.1 Antropocentrism
Inställningen att människan är universums mittpunkt och att annat liv är sekundärt i förhållande till henne benämns ofta antropocentrism och får sägas vara den sedan länge dominerande världsbilden bland människor, även om det sällan förs på tal. Denna inställning tar sig uttryck i att samhällen utformas efter människors behov och att detta utan vidare reflektion kan göras på ett sätt som utnyttjar andra varelser och åsidosätter deras behov. Birgitta Forsman uttrycker det på följande sätt: ”Den direkta
6 Zeteo, kommentaren till brottsbalken 16:13, under ”Djur utsätts för lidande”. Hämtad 2013-‐05-‐26.
7 Se bl a 36 § Djurskyddslagen.
8 16:13 brottsbalken.
antropocentrismen innebär att alla värden öppet relateras till ’människan’.”.9 Hon menar också att det finns en indirekt antropocentrism som aktualiseras i fall då människan vill skydda ett värde som visserligen inte har någon direkt synbar koppling till henne. Orsakerna till detta kan grunda sig i sentimentalitet eller omsorg om sig själv.
Som exempel på det nämner Forsman arbete för bevarande av hotade arter och naturmiljöer.10 Antropocentrism i den här bemärkelsen är däremot inte detsamma som att anse att endast människan kan tillerkännas moralisk status11. Det rör sig istället om en benägenhet att prioritera människans intressen framför andra djurs intressen, vilket grundar sig i synen att människan har ett större värde än andra varelser.12
Som motsats till antropocentrism kommer jag, likt Fredrik Lundmark, att tala om icke-‐
antropocentrism. Detta begrepp innefattar här uppfattningen att man, oavsett vilket värde man tillmäter andra varelser än människan, anser att det är av vikt att dessa andra varelsers intressen uppmärksammas. En icke-‐antropocentrisk världsbild sätter alltså inte per automatik människans behov främst.13
Ett begrepp som anknyter till antropocentrism och som kanske främst har använts av djurrättsetiker såsom Peter Singer är speciesism (ibland artism), vilket är uppbyggt på samma sätt som orden rasism och sexism. Speciesism innebär en konsekvent diskriminering av andra djur än människan enbart på grund av artstillhörighet. Singer menar att en sådan hållning är moraliskt oförsvarbar. Och en speciesism som stöder sig på argumentet att människor är mer intelligenta än andra djur är enligt Singer inte hållbar: ”Om en högre grad av intelligens inte berättigar en människa att utnyttja en annan för egna syften, hur kan det berättiga människor att exploatera ickemänniskor av samma skäl?” skriver han.14
9 Forsman, s. 71.
10 Forsman, s. 71.
11 Se nedan under genomgång av SOU 2011:75 (avsnitt 5) för utförligt resonemang kring begreppet.
12 Lundmark, s. 58.
13 Lundmark, s. 58-‐59.
14 Singer, s. 36.
2.2.2 Instrumentella respektive intrinsikala värden
I fråga om vilket värde människor tillmäter olika objekt kan begreppen instrumentella och intrinsikala värden vara till hjälp för att beskriva olika synsätt. Objekt som endast anses värdefulla för att de fyller en viss funktion eller är till viss nytta har ett så kallat instrumentellt värde, medan objekt som anses ha ett egenvärde i alla situationer, oberoende av sammanhanget, har ett intrinsikalt värde. Ett objekt med ett enbart instrumentellt värde kan ersättas eftersom värdet hos det består i att det är funktionellt för någon med ett intrinsikalt värde.15
Att människor tenderar att se på djur som objekt med instrumentella värden märks i språket, något som Birgitta Forsman uppmärksammar. Som exempel nämner hon
”slaktdjur”, ”metmask” och ”soppsköldpadda”.16
3 Tillkomsten av ett djurskydd
3.1 Idén om ett djurskydd formas
Frågan om ett reglerat djurskydd diskuterades i Sverige för första gången vid 1844 års riksdag. Den då existerande rättsordningen gjorde ingen skillnad alls på djur och övrig egendom. Med andra ord var misshandel av egna djur inte straffbelagd medan misshandel av andras djur lagfördes som skadegörelse. Den föreslagna ändringen som hade framförts i en motion hos adeln var införandet av ett förbud också mot misshandel av egna husdjur. Förslaget vann dock inte gehör utan avvisades, bland annat med argumenten att ett sådant förbud skulle inkräkta på äganderätten och att det skulle medföra alltför svåra bevisfrågor vid rättstillämpningen. Dessutom fanns det en ängslighet inför vad ett sådant förbud skulle kunna leda till; djuren var ju inte rättssubjekt så vem skulle företräda deras sak i en rättegång?17
15 Lundmark, s. 60-‐61.
16 Forsman, s. 77.
17 Dirke, s. 66-‐67.
Redan 1857 väcktes emellertid frågan på nytt i och med att motionärer inom tre av de fyra stånden lade fram förslag till en förordning om djurskydd. De argument som då framfördes till stöd för införandet av en sådan förordning byggde till stor del på synen att djurmisshandel inverkade förråande på människan. Denna gång gick förslaget igenom friktionsfritt. Det upplevda problemet i att djur inte var rättssubjekt kvarstod dock när lagtexten skulle formuleras. Resonemanget som fördes gick ut på att eftersom djur inte kunde vara målsäganden så kunde de heller inte falla offer för brott. Problemet löstes på så sätt att djurmisshandel sågs som ett brott mot allmänheten eftersom det kunde göra andra människor illa berörda. Således angavs att ”[d]en som i behandling av egna eller andras kreatur visar uppenbar grymhet”18 ådrog sig straffansvar.19
3.2 Införandet av en djurskyddslag
Djurskyddslagen från 1944 var den första i sitt slag, men det rådde som vi sett inte total avsaknad av skyddslagstiftning för djur före dess ikraftträdande. Djurplågeribrottet fanns sedan tidigare, men även andra stadganden såsom lagen (1921:188) om rätt i vissa fall för polismyndighet att omhändertaga djur. Denna gällde vid svåra fall av djurplågeri och angav att i situationer då rättelse inte skett efter tillsägelse, hade polismyndigheten rätt att omhänderta djuret eller djuren ifråga samt påkalla veterinärundersökning och beroende på djurets/djurens tillstånd besluta om avlivning eller försäljning.20
Ett annat exempel på bestämmelser till förmån för djur som gällde innan 1944 års djurskyddslag är förordningen (1916:596) angående förbud mot förevisning av djur i så kallade menagerier. Med menagerier avsågs en form av kringresande djurpark; en samling vilda djur som fördes från ort till ort och visades upp för allmänheten mot betalning. Cirkusföreställningar och liknande föreställningar som visade upp dresserade djur undantogs från denna reglering.21 Ytterligare ett exempel är lagen (1937:313)
18 Kungliga förordningen (1857:61) angående ansvar för misshandling av djur.
19 Dirke, s. 67-‐70.
20 Prop. 1944:43, s. 8.
21 Striwing, s. 24.
angående slakt av husdjur, som bland annat stadgade att djuret skulle bedövas omedelbart före det att man tappade det på blod.22
Också i författningar med huvudsakligen andra syften än djurskydd återfanns bestämmelser till förmån för djur, t ex hälsovårdsstadgan (1919:566) som innehöll föreskrifter om utformningen av stall och andra djurhus. Denna gällde emellertid bara tätbebyggda områden.23
Förslaget att inrätta en särskild djurskyddslag föregicks av ett antal motioner som på olika sätt syftade till att väcka frågan om djurskydd. Vid 1935 års riksdag yrkades både på en straffskärpning för djurplågeribrottet och på att en utredning skulle tillsättas i syfte att få till stånd en mer human djurhållning. Riksdagen biföll önskemålet och tillsatte en utredning angående en särskild djurskyddslag.24 Denna avsåg att pröva
”samtliga de spörsmål som från olika håll blivit i denna fråga väckta”25, och det syftades då på de tidigare framförda motionerna.
Utredaren fann att en ny djurskyddslag syntes vara ett gott medel för att påverka opinionen om djurhållning och djurs välfärd. Å ena sidan gjorde han bedömningen att allmänhetens behandling av djur i huvudsak var god och vittnade om djurvänlighet hos den svenska befolkningen och att antalet djurplågeribrott minskade. Å andra sidan konstaterade han att statistik visade att fall av grymhet mot djur och likgiltighet inför egna djurs eländiga situation var ”långt talrikare”26 än åtalen och domarna för djurplågeri. Gärningsmännen i dessa fall kunde emellertid inte dömas. Utredaren uppfattade detta som ett problem som lämpligast skulle lösas genom instiftandet av en särskild djurskyddslag:
”Om man genom ny lagstiftning skall kunna åstadkomma ett väsentligt bättre skydd för djuren, måste denna lagstiftning vara så beskaffad, att den direkt eller indirekt motverkar
22 Prop. 1944:43, s. 8.
23 Prop. 1944:43, s. 9.
24 Prop. 1944:43, s. 10-‐11.
25 SOU 1938:36, s. 5.
26 SOU 1938:36, s. 69.
förekommande olämpliga seder och bruk i fråga om djurens behandling och även i övrigt påverkar den allmänna opinionen till ett humanare handhavande av djur.”.27
Ett annat problem som utredaren tyckte sig se var att det hade skett en utveckling av den allmänna rättsuppfattningen på området djurskydd som gjorde att denna inte längre motsvarade gällande rätt. I majoriteten av de djurplågerifall som lett till åtal vid Högsta domstolen friades den tilltalade då det dåvarande rekvisitet ”uppenbar grymhet mot djur” inte var uppfyllt. Utredaren trodde att allmänheten i åtminstone några av dessa fall hade välkomnat en motsatt utgång, och i de fall straff utdömts var hans uppfattning att allmänheten hade velat se en strängare påföljd. Utredaren tolkade detta som att den dåvarande lagstiftningen till skydd för djur var föråldrad.28
Mot bakgrund av detta föreslog utredaren att man på liknande sätt som i ett antal andra länder skulle införa en ”enhetlig, uttömmande djurskyddslag” med bestämmelser om
”behandling och användande av djur”. Denna djurskyddslag skulle också innefatta regler som sedan tidigare återfunnits i särskilda lagar, såsom föreskrifter om omhändertagande av djur i vissa fall och om menagerier.29
Det förslag till djurskyddslag som lades fram i utredningen innehöll som första paragraf:
”Djur skall behandlas med omtanke och på sådant sätt, att det icke onödigtvis tillfogas lidande.”. Med denna formulering avsåg utredaren att fastställa en grundsats för hur människor ska behandla djur; att ge en tydlig markering av andemeningen i själva lagen.30 Att djur ska behandlas väl och inte behöva utsättas för lidande är ett led i den tankegång som presenterades under rubriken ”Inledande synpunkter” i utredningen.
Där fördes nämligen ett resonemang kring vanvård av djur och vad det kan tänkas säga om en person. Utredaren var av uppfattningen att det faktum att någon beter sig illa mot djur inte i sig är belägg för att denne är omoralisk (han menade på att det kunde finnas många andra förklaringar till uppvisande av ett sådant beteende). Däremot kunde det
27 SOU 1938:36, s. 71.
28 SOU 1938:36, s. 71.
29 SOU 1938:36, s. 72.
30 SOU 1938:36, s. 73.
vara ett tecken på ”karaktärsegenskaper, som vi icke anse få förefinnas hos en fullödig människa och medborgare”.31
I propositionen till 1944 års djurskyddslag konstaterade departementschefen, i likhet med utredaren, att de då gällande bestämmelserna till skydd för djur var otillräckliga och att det vore lämpligt att följa flera andra länders exempel och införa en djurskyddslag till förmån för en mer human behandling av djur.32 De stora dragen i utredarens förslag till lag bibehölls men lagtexten förenklades då det ansågs att den inte borde innehålla detaljregleringar. Så infördes i svensk rätt en djurskyddslag med generella riktlinjer såsom ”djur skall behandlas väl och såvitt möjligt skyddas mot lidande”33 men också något mer specifika bestämmelser om bland annat foder, utrymme och transport.
4 Den nuvarande djurskyddslagen (1988:534)
Den 10 maj 1982 framförde lantbruksstyrelsen ett förslag på ny djurskyddslag till regeringen, vilket sedan kom att remissbehandlas.34 Flera remissinstanser såg ett behov av att se över den gamla lagen från 1944, som hade ändrats ett flertal gånger genom åren. Lagrådet delade denna uppfattning och ansåg dessutom vissa modifieringar av den materiella rätten vara påkallade, inte minst med tanke på den snabba utvecklingen av animalieproduktionen till den storskaliga näring som den utgör idag.35 Jag kommer i det följande att behandla några utvalda genomförda ändringar och hur de motiverats samt redogöra för andra intressanta yttranden.
I lagrådets allmänna motivering till en ny djurskyddslag betonades vikten av att ha en skyddslagstiftning för djur vid sidan av djurplågeristadgandet i brottsbalken. För ett effektivt djurskydd krävs en mer preventivt inriktad lagstiftning som inte bara aktualiseras då djurplågeri redan har ägt rum, utan som verkar förebyggande och
31 SOU 1938:36, s. 69.
32 Prop. 1944:43, s. 27.
33 Se 2 § Djurskyddslagen (1944:219) .
34 Prop. 1987/88:93, s. 13.
35 Prop. 1987/88:93, s. 14-‐15.
betonar djurvälfärd. För det ändamålet är djurskyddslagen av central betydelse.
Lagrådet var emellertid noga med att nämna att djurhållningen i Sverige generellt sett är god. Man talade om att ett gott djurskydd är en del av vårt kulturarv:
”Dagens lantbrukare ägnar, liksom gångna tiders, stort intresse åt sina djur och har mycket stor kunskap om djuren och deras skötsel. Sedan lång tid tillbaka har också människor slutit sig samman i djurskyddsföreningar och därigenom markerat att de vill ta ett särskilt ansvar för djurens välbefinnande.”36
Med detta sagt slöt sig lagrådet till att djurskyddet är ”en viktig etisk fråga”.37
För att djurskyddslagen ska fylla sitt syfte krävs att samhället, utöver att formulera normer för djurhållning, också utövar en tillsyn för att kontrollera lagens efterlevnad.
Denna tillsyn ska inte enbart utgöras av kontroller utan ska också innefatta en upplysande, bildande aspekt. Det primära ansvaret för djurens välfärd åligger emellertid den enskilde djurhållaren. Denne ska bland annat se till att djurens hälsa främjas och att de kan få utlopp för sina naturliga beteenden.38
Lagrådet föreslog att andra paragrafen i den nya djurskyddslagen skulle stadga att
”[d]jur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom.”. Vid en jämförelse med motsvarande bestämmelse (2 §) i den äldre djurskyddslagen märks att
”såvitt möjligt skyddas mot lidande” har ersatts av ”skyddas mot onödigt lidande” samt att man har gjort tillägget att djur även ska skyddas mot sjukdom. Detta innebär högre ställda krav på djurägaren. Lagrådet ansåg att huvudregeln måste vara att djur alltid ska skyddas mot lidande, med undantag för speciella situationer som vid undersökning och behandling av sjuka djur samt för försöksdjur. Med lidande i paragrafens mening avses såväl fysiskt som psykiskt lidande, såsom ångest. Genom att särskilt betona att djur också ska skyddas mot sjukdom hoppades lagrådet kunna påtala skyldigheten för en djurhållare att se till att djuren är vid god hälsa. Djur ska således inte behöva leva med sjukdomar oavsett om det går att påvisa lidande eller ej.39
36 Prop. 1987/88:93, s. 14.
37 Prop. 1987/88:93, s. 14.
38 Prop. 1987/88:93, s. 15.
39 Prop. 1987/88:93, s. 50.
Beträffande animalieproduktionen var lagrådet av meningen att även om utvecklingen har lett till ökad kunskap om och förståelse för djur så är alla förändringar inte av godo.
Omställningen till storskaliga lantbruk har i mångt och mycket inneburit negativa förändringar i djurskyddshänseende. Som exempel nämndes att livsmiljön för djur på det stora hela har försämrats och att djuren inte längre får möjlighet att utöva naturliga beteenden.40 Att det måste göras en intresseavvägning mellan djurens behov och samhällsnyttan/den ekonomiska nyttan med produktionen ifrågasattes inte av lagrådet men man utryckte att djurens intressen har kommit att få stå tillbaka alldeles för mycket.41 Lagrådet hävdade att ”[d]jurskyddshänsynen måste tillmätas betydelse i en helt annan omfattning än hittills även om detta skulle innebära minskad produktion”42.
5 Djurskydd – ett rättsområde i förändring?
I november 2011 överlämnade utredaren Eva Eriksson betänkandet Ny djurskyddslag (SOU 2011:75) till regeringen. En proposition i ärendet väntades den 26 mars i år men har i skrivande stund ännu inte lagts fram.43 Enligt Erik Joachimsson, departementssekreterare på landsbygdsdepartementet, beror detta på att man drabbats av tidsbrist: ”Såväl utredningen som remissvaren är omfattande och tar tid att gå igenom.”.44
Utredningen är verkligen, precis som Joachimsson konstaterar, ett digert arbete på över 1000 sidor. Jag kommer inte att försöka göra en sammanfattning av den utan endast fördjupa mig i de delar som behandlar motiv och etiska förhållningssätt eftersom detta ligger i linje med mitt syfte och mina frågeställningar. Dessa delar av utredningen är emellertid väl utvecklade och mycket intressanta i sammanhanget. Att det enligt
40 Prop. 1987/88:93, s. 14-‐15.
41 Prop. 1987/88:93, s 19.
42 Prop. 1987/88:93, s. 20.
43 Oppositionen kritisk till hanteringen av ny djurskyddslag,
http://www.svtplay.se/klipp/1110981/oppositionen-‐kritisk-‐till-‐hanteringen-‐av-‐ny-‐djurskyddslag.
Hämtat 2013-‐05-‐26.
44 Mailkorrespondens 2013-‐04-‐12.
nyhetsrapportering45 nu finns spekulationer kring att endast några få delar av utredningens förslag kommer att införlivas i gällande rätt är inget som jag kan ta ställning till.
Först och främst kan konstateras att utredaren på ett tydligt sätt intar ett förhållningssätt till djur som inte tidigare åskådliggjorts i svensk djurskyddslagstiftning;
hon föreslår nämligen att djurskyddslagen ska inledas med en paragraf som anger att djur har ett egenvärde utöver den nytta de kan ha för människan. I samma paragraf ska det anges att syftet med djurskyddslagen ska vara att ”säkerställa ett gott djurskydd inklusive en god djurhälsa och främja respekten för djur och deras välfärd”.46 Också betoningen på vikten av djurvälfärd och inte bara djurskydd, det vill säga frånvaro av lidande och sjukdom, är en nyhet på området.47 Utredaren fortsätter sedan med att klargöra vad som avses med begreppet djurvälfärd. Hon har tidigare konstaterat att det alltsedan man började försöka definiera vad som menas med djurvälfärd har funnits två kategorier av definitioner. Den ena kategorin tar sikte på den biologiska funktionen hos djuren såsom deras hälsa och fortplantningsförmåga, medan den andra fokuserar på djurets subjektiva upplevelser såsom lidande och lycka.48 Utredaren är av meningen att ett välfärdsbegrepp i lagen bör bära båda dessa betydelser.49
Utredaren behandlar även frågan om djurs ställning i förhållande till människan. Att människan rent naturvetenskapligt sett är ett djur bland alla andra fastställer hon utan vidare diskussion men den moraliska aspekten uppehåller hon sig vid. Hon använder sig av begreppen moralisk status och moralisk aktör och menar att objekt som tillmäts moralisk status bör visas hänsyn och respekt men att det inte nödvändigtvis måste medföra att objektet är en moralisk aktör, det vill säga någon som själv kan ta ansvar för sina handlingar. Som exempel på varelser som har moralisk status utan att vara moraliska aktörer nämner hon spädbarn och dementa.50
45 Oppositionen kritisk till hanteringen av ny djurskyddslag,
http://www.svtplay.se/klipp/1110981/oppositionen-‐kritisk-‐till-‐hanteringen-‐av-‐ny-‐djurskyddslag.
Hämtat 2013-‐05-‐26.
46 SOU 2011:75, s. 93.
47 SOU 2011:75, s. 401.
48 SOU 2011:75, s. 394.
49 SOU 2011:75, s. 401.
50 SOU 2011:75, s. 387-‐388.
Därefter aktualiseras de etiska frågorna ”om djur kan anses ha moralisk status och om människan ska anses ha en högre moralisk status än djuren”51, där de två yttersta inställningarna är å ena sidan att djur och människor är moraliskt likställda och bör visas samma mått av hänsyn, å andra sidan att djur inte har någon moralisk status överhuvudtaget och att människan därför inte har någon skyldighet gentemot djuren att visa dem hänsyn.52 ”Mellan dessa ytterligheter på skalan finns uppfattningen om att människan har rätt att använda djuren så länge som människan tar hänsyn till djurens välfärd i den utsträckning som djuren har förmåga att lida”53 skriver utredaren. ”En annan uppfattning är att människan får använda djur men endast för viktiga ändamål och att gränser för detta användande ska sättas med hänsyn till djurens intresse”54 fortsätter hon. De uppfattningar som hon redogör för är hämtade från diverse verk på området djur och etik; till denna litteratur hänvisas kontinuerligt i texten.55 Utredaren kommer sedermera fram till att den syn på vilken en ny djurskyddslagstiftning bör grundas är att djur har moralisk status, dock utan att vara moraliska aktörer. Av det följer att människan för att kunna försvara ett utnyttjande av djuren måste beakta djurens behov och förutsättningar. Lagstiftaren har ett ansvar i att se till att bestämmelser på området är tydliga och ändamålsenliga medan djurhållare har ett särskilt ansvar för sina djurs välmående och därför måste försäkra sig om att de har god kunskap om djuren och deras beteende. Samhället fyller en kontrollfunktion i att se till att djurhållaren inte brister i sitt ansvar.56
Ytterligare en intressant diskussion som utredaren för är den om etiska avvägningar vid konflikter mellan människors och djurs intressen. Som exempel på sådana intressekonflikter nämner hon hållande av sällskapsdjur och hållande av djur i syfte att producera livsmedel. När sådana intressekollisioner uppstår ska man, föreslår utredaren, göra en proportionalitetsbedömning där hänsyn tas till samhällsnyttan och nödvändigheten med handlingssättet, och att man särskilt bör väga in möjligheten till andra alternativ. I exemplet med sällskapsdjur menar utredaren att människans
51 SOU 2011:75, s. 388.
52 SOU 2011:75, s. 388.
53 SOU 2011:75, s. 389.
54 SOU 2011:75, s. 389.
55 Förteckning över referenserna återfinns i SOU 2011:75, s. 403-‐407.
56 SOU 2011:75, s. 399-‐400.
upplevda nytta i form av välbefinnande kan uppnås utan att djurets intressen åsidosätts, så länge djuret i fråga är lämpat att hålla som sällskapsdjur. Utredaren menar alltså att det finns djur vars intressen så påtagligt skulle försummas vid ett hållande som sällskapsdjur, att detta inte står i proportion till den upplevda nyttan hos djurhållaren.
Detsamma gäller avel på egenskaper som medför lidande för djuret. Beträffande djur i livsmedelsproduktionen yttrar utredaren att man måste ta hänsyn till både den samhällsnytta som en sådan produktion medför (kanske främst en ekonomisk nytta) och de olägenheter som den tillfogar de berörda djuren. I denna typ av avvägningar ska man alltid utgå från djuret och dess artspecifika egenskaper och behov, och utredaren förespråkar ett tillvägagångssätt som bygger på en liknande tanke som miljörättens försiktighetsprincip57 vilar på. I utredarens mening finns det ingen djurhållningsform som aldrig behöver ifrågasättas.58
6 Analys
I det följande kommer jag att närmare behandla några centrala tankar som förekommit i motiven till olika tiders djurskyddslagstiftningar. Dessa tankar är utvalda dels för att de säger något om vilken djursyn som har fått tjänstgöra som utgångspunkt för de olika bestämmelserna, dels för att det är resonemang som i större eller mindre mån har varit återkommande genom historien och därför är intressanta att betrakta ur ett utvecklingsperspektiv.
Det faktum att det i vår rättsordning finns en särskild djurskyddslag indikerar först och främst på att det finns en allmänt rådande uppfattning om att djur är varelser som är så pass väsensskilda från människan att inga djur, oavsett art, kan omfattas av samma skyddslagstiftning som människor. Detta är ett konstaterande och jag vill betona att jag inte lägger någon värdering i det. Av själva existensen av en djurskyddslag går emellertid också att dra slutsatsen att djurs intressen i viss mån har tagits i beaktande i vår lagstiftning. Det tyder på en uppfattning att det inte alltid med självklarhet går att
57 Jfr 2:3 2 st. miljöbalken: ”Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta [min kursivering] att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.”.
58 SOU 2011:75, s. 402.
