26.11.2021 EOAK/488/2021
Beslutsfattare: Justitieombudsman Petri Jääskeläinen Föredragande: Referendarieråd Minna Verronen
ORDNANDE AV SPECIALOMSORG FÖR ETT BARN PÅ SVENSKA
1 KLAGOMÅLET
Den klagande kritiserar den bristfälliga omsorg och vård som hens barn (fött 2007) fått under utredningsperioden i enhet A vid vårdhem B (företag C i Helsingfors) hösten 2019. Enligt klagomålet fanns det ingen svenskspråkig personal på avdelningen trots att man lovat ordna sådan och därmed diskriminerades barnet på grund av språket.
Klaganden kritiserar att ett barn med intellektuell
funktionsnedsättning, som inte talar finska, hade blivit isolerat från sin familj på avdelningen för att få rehabilitering på ett språk som hen inte förstår. Enligt klagomålet sköttes diskussionerna mellan barnet och personalen med hjälp av Google Översätt, eftersom personalen inte förstod svenska. Barnet vistades på avdelningen dygnet runt och ergoterapeuten har besökt barnet några gånger i veckan.
Enligt klagomålet kunde det gå tre dagar i sträck utan att barnet gavs möjlighet att gå ut. Därutöver vid hembesök var barnets kläder
smutsiga och underkläderna hårda och bruna av gammalt kiss.
I klagomålet lyfts även fram att ventilationen i barnets rum har varit bristfällig och fastbommade fönster som gjorde inomhusluften illaluktande. Överenskommelser om vädring hölls inte och barnens rum hade enligt klagomålet inte städats.
2 UTREDNING
Helsingfors stads social- och hälsovårdssektor gav utlåtande
22.3.2021, som bilaga till detta utlåtande finns svaren från chefen för handikapparbetet vid Helsingfors stads social- och hälsovårdssektor (bilaga).
Direktören för serviceområdet vid företag C i Helsingfors och direktören för serviceenheten vid vårdhem A gav en gemensam utredning i frågan till Helsingfors stad.
Enligt företag C:s utredning hade en socialarbetare vid Helsingfors socialarbete för handikappade och en socialarbetare vid Helsingfors barnskydd försökt få en brådskande krisplats vid vårdhem B för klienten i maj 2019.
Enligt de förhandsuppgifter man fått vid tidpunkten hade klienten ett utmanande beteende mot andra och var eventuellt självdestruktiv.
Klientens skolgång på svenska hade avbrutits på grund av hens utmanande beteende, vilket å sin sida ökade behovet av snabb hjälp.
Klienten lider av - - - och på basis av det har man konstaterat intellektuell funktionsnedsättning, aktivitets- och
uppmärksamhetsstörning, inlärningssvårigheter/NLD samt betydande beteendestörningar. Innan klienten kom till enhet A vid vårdhem B var hens situation krisartad och skolgången avbruten på grund av
aggressivt beteende.
Vårdhem B framförde då en möjlighet till brådskande service vid undersöknings- och rehabiliteringsenheten vid enhet A. Enligt
vårdhem B:s utredning gjorde man klart från första början att servicen skulle vara på finska och att man inte kunde lova att klienten skulle få handledning på svenska.
Enligt utredningen togs klienten in för en brådskande undersöknings- och rehabiliteringsperiod 23.5.2019. I ett nätverksmöte 6.6.2019 beslutade man påbörja en fortlöpande undersöknings- och rehabiliteringsperiod 08/2019. Det huvudsakliga målet var att underlätta och möjliggöra klientens skolgång.
Klienten deltog i undersöknings- och rehabiliteringsperioder vid enheten A 23.5–1.6.2019, 4.7–14.7.2019, 12.8–18.10.2019 och 28.10.2019–14.11.2019.
Under undersöknings- och rehabiliteringsperioden vid vårdhem B strävade man efter att klienten skulle kunna gå i skola, med beaktande av hens utmaningar. Man utförde en multiprofessionell bedömning som bl.a. innefattade en medicinsk bedömning, en bedömning av närarbete, en psykologs iakttagelser vid
inlärningssituationer (PsL-9.9.2019) samt en omfattande bedömning av funktionsförmågan (TOI-sammandrag, 31.12.2019). Utifrån undersökningarna konstaterades betydande svårigheter inom beteende- och emotionsreglering, grundläggande färdigheter och uppmärksamhet samt inom exekutiva funktioner, vilket var i linje med resultaten från den tidigare utförda neuropsykologiska
undersökningen. På grund av klientens symtom och utmanande beteende hade hen mycket svårt att gå i skola under
undersökningsperioden. Symtomen förvärrades under perioden och till sist vägrade klienten skola helt och hållet. Kontakten till familjen var hela tiden tät under undersökningsperioden; man diskuterade kontinuerligt klientens mående och utmaningar i fråga om
skolgången. Klientens situation diskuterads även med en läkare under nätverksmötet (KEV 24.10.2019). Klientens
uppmärksamhetssvårigheter och överaktivitet behandlas med ändamålsenlig medicinering för aktivitets- och
uppmärksamhetsstörning (KEV 10.9.2019) samt genom att stödja en strukturerad vardag i enheten, vilket föreföll gynna klienten.
Enligt utredningen av företag C i Helsingfors hade vårdhem B tillsammans med hemkommunen under sommaren 2019 utrett möjligheten att få svensktalande personal till enhet A, samt en svenspråkig egenvårdare till klienten, men detta hade inte lyckats.
Rehabiliteringsperioden blev länge än vad som planerats och detta var enligt kommunen familjens val.
Undersöknings- och rehabiliteringsperioden som varade längre än planerat började enligt utredningen på enhet A vid vårdhem B 12.8.2019. Man försökte samarbeta med familjen på alla sätt och även om man inte kunde erbjuda hela servicen på svenska, besökte till exempel en svenskspråkig ergoterapeut enheten klart oftare än vanligt. Enligt utredningen rekommenderade man rehabilitering för klienten, exempelvis en ergoterapiperiod samt Kårkulla
Samkommuns tjänster för att stödja skolgången och för att skapa en rehabiliterande vardag.
Under undersöknings- och rehabiliteringsperioden kommunicerade personalen interaktivt med klienten på finska, svenska och engelska.
Som stöd för kommunikationen använde man teckenspråk och därutöver översättningsverktyg för enstaka ord eller meningar. Enligt utredningen beaktade man klientens språkliga behov i vardagen, exempelvis gick man igenom veckoschemat tillsammans med klienten på svenska både muntligt och skriftligt. Ergoterapeuten och klienten talade svenska med varandra. Ergoterapeuten hjälpte också till med den svenskspråkiga kommunikationen vid olika
handledningssituationer på enheten, till exempel utmanande
situationer och när man gick igenom vardagliga rutiner med klienten.
Klientens utmanande beteende påverkade avsevärt vardagen under undersöknings- och rehabiliteringsperioden, trots terapeutens
kunskaper. Klientens elektroniska enheter, surfplatta och telefon, var viktiga för barnet och ofta orsaken till att utmanande situationer tillspetsades eller till att hen inte var motiverad att utföra saker.
Handledningssituationerna, där man försökte motivera klienten, pågick länge.
Utredningen visar att enhetens arbetstagare upplevde att det var utmanande att kommunicera med klienten och hens mor och att det ofta uppstod missförstånd. Klienten är verbalt begåvad och var aktivt och dagligen i kontakt med sin familj och berättade om hur hen upplevt vissa situationer. Personalen kunde emellertid ha en annan uppfattning om samma situationer.
Enligt utredningen ville modern avbryta undersöknings- och rehabiliteringsperioden när enhetens läkare hänvisade klienten till jourvård på grund av en utdragen aggressionssituation. Klienten flyttade som planerat till en annat smågruppshem i vårdhem B 18.11.2019, men boendet avslutades 21.11.2019 på grund av hens svårt aggressiva beteende.
I början av 2020 påbörjade klienten regelbundna, kortvariga perioder av tillfällig vård i enhet A. Dessa utfördes regelbundet till slutet av 2020. Under de kortvariga vårdperioderna i enhet A kunde klienten gå i skola på enheten med stöd av experter från Kårkulla Samkommun, en psykolog och en autismhandledare.
Enligt utredningen har också utevistelse varit en del av klientens vardag i enhet A. Klienten har också aktivt rört sig utanför enheten, på joggingrundor och bilutfärder samt besökt lekplatser och ett närbeläget kafé. Klienten har varit utanför enheten sammanlagt 45 gånger enligt anteckningar och nekat möjligheten att gå ut 14 gånger.
Även andra aktiviteter hörde till klientens vardag, så som dans, gymnastik och gemensamma spelstunder. Klientens bristande uthållighet, impulsivitet och aggressiva beteende samt eget val att inte delta påverkade dock huruvida hen alls deltog i överenskomna aktiviteter eller slutförde dem. Klientens omedgörliga beteende hörde ofta samman med ovilja att vistas utomhus eller att delta i enhetens individuella aktiviteter eller gruppaktiviteter. Klienten sade sig ofta vilja vistas utomhus senare, men då hen tillfrågades senare ville hen ändå inte gå ut eller ville gå ut på olägliga tider på kvällen. Klienten kunde ofta bete sig impulsivt aggressivt när personalen försökte motivera klienten att utföra sina vardagliga sysslor tillsammans med
vårdpersonalen.
Enligt utredningen har enhetens vårdpersonal regelbundet hjälpt klienten att städa sitt rum och att sköta sin smutstvätt. Dessa sysslor var en del av målen för utrednings- och rehabiliteringsperioden.
Städningen utfördes lördagar eftersom klientens mor önskade att man skulle hålla samma schema som klienten har hemma. När klienten var ovillig att städa eller tvätta, tog vårdpersonalen hand om smutstvätten om klienten hämtade sina kläder för tvätt. Enligt
moderns önskemål ingick det vädring i städningen för att förbättra rummets luftkvalitet. När vädringsfönstret stod öppet såg man på enheten till att klienten inte var ensam på sitt rum.
L&T sköter städningen av de allmänna rummen och klientrummen på enhet A fem gånger per vecka som köptjänst. Om ett klientrum är tomt under städningen, städas alla lediga ytor. Rökkanalerna i byggnaden sotades 2018 och ventilationen granskades 2017. Inga tekniska fel eller brister i ventilationen har upptäckts och det finns inga rapporter om problem med ventilationen.
Enligt utredningen samarbetade olika myndigheter aktivt under utrednings- och rehabiliteringsperioden, både när det gällde socialarbete och skolgång. Kontaktpersonerna från skolorna som ingår i klientens samarbetsnätverk (- - -) deltog enligt
överenskommelse i nätverksmötena och höll aktivt kontakt med vårdhem B under utrednings- och rehabiliteringsperioden.
Enhet A möjliggjorde skolgången i enlighet med de gemensamma beslut man fattat med nätverket genom att fysiskt genomföra den på enheten, i ett annat rum i samma byggnad. På det här sättet tränade man även på övergångsskedet även om klienten inte lyckades ta sig till skolan i enlighet med skolans beslut. Personalen understödde skolgången: man tryggade säkerheten för de personer som var närvarande genom att finnas nära till hands och man handledde klienten i hens skoluppgifter.
Ur dokumenten som företag C har gett framgår det att den klagande under nätverksmötet 17.9.2019 framhållit att barnet bör få en
svenskspråkig plats. Under nämnda möte påpekade psykologen vid Kårkulla att de mål som ställts för barnet för perioden (bl.a. att använda elektroniska apparater och att begränsa deras användning samt att erbjuda verksamhet under vardagar) var så viktiga och utmanande att de kräver att klienten får stöd på sitt eget modersmål.
3 AVGÖRANDE
3.1 Ordnande av specialomsorg för ett barn på svenska 3.1.1 Rättsregler
Grundlagen
Enligt 6 § 1 mom. är alla lika inför lagen. Ingen får enligt 2 mom. utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person.
Enligt 17 § 1 mom. är Finlands nationalspråk finska och svenska.
Vars och ens rätt att hos domstol och andra myndigheter i egen sak använda sitt eget språk, antingen finska eller svenska, samt att få expeditioner på detta språk ska tryggas enligt 2 mom. genom lag. Det allmänna ska tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder.
Enligt 19 § 1 mom. har alla som inte förmår skaffa sig den trygghet som behövs för ett människovärdigt liv rätt till oundgänglig försörjning och omsorg. Enligt 2 mom. skall genom lag var och en garanteras rätt att få sin grundläggande försörjning tryggad vid arbetslöshet,
sjukdom, arbetsoförmåga och under ålderdomen samt vid barnafödsel och förlust av en försörjare. Enligt 3 mom. skall det
allmänna, enligt vad som närmare bestäms genom lag, tillförsäkra var och en tillräckliga social-, hälsovårds- och sjukvårdstjänster samt främja befolkningens hälsa. Det allmänna skall också stödja
familjerna och andra som svarar för omsorgen om barn så att de har möjligheter att trygga barnens välfärd och individuella uppväxt.
Enligt 22 § skall det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tillgodoses.
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Enligt artikel 7 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska parterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att barn med funktionsnedsättning kan åtnjuta alla mänskliga rättigheter och grundläggande fri- och rättigheter fullt ut och på lika villkor som andra barn. I alla åtgärder som berör barn med funktionsnedsättning ska man i första hand beakta barnets bästa.
FN:s konvention om barnets rättigheter
Enligt artikel 3 i FN:s konvention om barnets rättigheter ska man vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, i första hand beakta vad som bedöms vara barnets bästa.
Enligt konventionen får barn inte diskrimineras på grund av någon egenskap eller ställning (artikel 2).
Enligt artikel 23 i konventionen erkänner konventionsstaterna att ett barn med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning bör åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar tilltron till den egna förmågan och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället.
Konventionsstaterna erkänner rätten till särskild omvårdnad för ett barn med funktionsnedsättning och ska, inom ramen för tillgängliga resurser, uppmuntra och säkerställa att det berättigade barnet och de som ansvarar för dess omvårdnad får stöd för vilket ansökan
föreligger, i enlighet med vad som är lämpligt med hänsyn till barnets tillstånd och föräldrarnas förhållanden eller förhållandena hos andra som tar hand om barnet.
Med hänsyn till att ett barn med funktionsnedsättning har särskilda behov ska det stöd som lämnas enligt punkt 2 i denna artikel ges med beaktande av föräldrarnas ekonomiska tillgångar eller de ekonomiska tillgångarna hos andra som tar hand om barnet. Stödet ska syfta till att säkerställa att barnet har effektiv tillgång till och får undervisning och utbildning, hälso- och sjukvård, rehabilitering och habilitering, förberedelse för arbetslivet och möjligheter till rekreation på ett sätt som bidrar till barnets största möjliga integrering i samhället och individuella utveckling, innefattande dess kulturella och andliga utveckling.
Lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården
Enligt 4 § 1 mom. har en klient rätt till socialvård av god kvalitet och gott bemötande utan diskriminering från den som lämnar socialvård.
Klienten ska bemötas så att hans eller hennes människovärde inte kränks och så att hans eller hennes övertygelse och integritet respekteras. När socialvård lämnas ska klientens önskemål, åsikt, fördel och individuella behov samt modersmål och kulturella bakgrund enligt 2 mom. beaktas. Bestämmelser om klientens rätt att använda, bli hörd och få expeditioner på finska eller svenska samt om hans eller hennes rätt till tolkning vid användningen av dessa språk hos myndigheterna finns enligt 3 mom. i 10, 18 och 20 § språklagen.
Bestämmelser om kommunernas och samkommunernas skyldighet att lämna socialvård på finska och svenska finns i socialvårdslagen.
Enligt förarbetena fogas till paragrafen ett nytt moment om klientens rätt att inom socialvården använda finska och svenska samt att bli hörd och få expeditioner enligt eget val på finska eller svenska.
Momentet är en hänvisning till 10, 18 och 20 § i språklagen.
Bestämmelsen är till sin karaktär förtydligande. Den gäller de rättigheter som en klient inom socialvården har i kontakt med socialvårdens myndigheter. Bestämmelsen gäller inte tjänster inom socialvården. För tydlighetens skull föreslås att i paragrafen tas in en hänvisning till socialvårdslagen (710/1982), i vilken bestäms om kommunens skyldighet att ordna socialvård så att klienten inom socialvården får socialvård på det språk han eller hen väljer, finska eller svenska (RP 92/2002 rd, s. 121).
Enligt 5 § 1 mom. i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården ska socialvårdspersonalen för klienten utreda hans eller hennes rättigheter och skyldigheter samt olika alternativ och deras verkningar liksom också andra omständigheter som är av betydelse för klientens sak.
Enligt 5 § 2 mom. ska utredningen ges så att klienten tillräckligt förstår dess innehåll och betydelse.
Om socialvårdspersonalen inte behärskar det språk som klienten använder eller om klienten på grund av en sinnesdefekt eller ett talfel eller av någon annan orsak inte kan göra sig förstådd, ska man enligt 5 § 3 mom. i mån av möjlighet ordna tolkning och skaffa en tolk.
Lag angående specialomsorger om utvecklingsstörda
Enligt 6 § 1 mom. i lagen angående specialomsorger om
utvecklingsstörda indelas landet för ordnandet av specialomsorger i specialomsorgsdistrikt, vilkas områden bestäms av statsrådet.
Enligt 6 § 5 mom. är tvåspråkiga och svenskspråkiga kommuner dessutom medlemmar i ett kommunalförbund för specialomsorger (Kårkulla samkommun), som har till uppgift att oberoende av
distriktsindelningen bereda specialomsorger för den svenskspråkiga befolkningen i sina medlemskommuner.
Enligt 42 § ska specialomsorger ordnas och personer som ges specialomsorger ska bemötas så att deras människovärde inte kränks samt så att deras övertygelse och integritet respekteras. När specialomsorger ges ska man beakta personernas önskemål, åsikter, intressen och individuella behov. Den som ges specialomsorger ska tryggas möjligheten att delta och medverka i sina egna ärenden.
Välbefinnandet, hälsan och tryggheten hos personer som ges specialomsorger ska upprätthållas och främjas.
Enligt 42 a § 4 mom. ska en verksamhetsenhet för specialomsorger ha ett tillräckligt antal yrkesutbildade personer inom socialvården och hälso- och sjukvården samt övrig personal med tanke på
verksamheten och de särskilda behoven hos dem som ges specialomsorger.
Enligt 42 a § 5 mom. den som ger specialomsorger ska se till att 1) personalen i den verksamhetsenhet som ger specialomsorger
introduceras i och får anvisningar om de arbetsmetoder och sätt genom vilka man i fråga om en person som ges
specialomsorger stöder och främjar förutsättningarna att klara sig på egen hand och hans eller hennes
självbestämmanderätt,
2) de yrkesutbildade personerna inom socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal utbildas i att förebygga situationer som kräver användning av
begränsningsåtgärder och att använda begränsningsåtgärderna korrekt,
3) man i en verksamhetsenhet som ger specialomsorger främjar ibruktagande av arbetsformer som är alternativa och
rehabiliterande i förhållande till begränsningsåtgärder, 4) man stöder och främjar förutsättningarna för en person som
ges specialomsorger att klara sig på egen hand och hans eller hennes självbestämmanderätt genom ändamålsenliga möbler, redskap och planlösningar.
Socialvårdslagen
Enligt 4 § 1 mom. (punkt 5) ska vid bedömningen av det som ligger i klientens intresse hänsyn tas till hur olika tillvägagångssätt och lösningar bäst tryggar beaktande av den språkliga, kulturella och religiösa bakgrunden.
Enligt 5 § i socialvårdslagen ska barnets intresse i första hand beaktas i alla socialvårdsåtgärder som gäller barn.
Enligt 13 § i socialvårdslagen har ett barn och dess familj rätt att utan dröjsmål få socialservice som är nödvändig med tanke på barnets hälsa eller utveckling. Servicen ska ordnas i tillräcklig omfattning under de tider på dygnet då den behövs.
Enligt 30 § 1 mom. har klienten rätt att av den som tillhandahåller socialvården få högklassig socialvård och ett gott bemötande utan diskriminering. Klienten ska bemötas så att hans eller hennes övertygelse och integritet respekteras och människovärde inte
kränks. När beslut och avgöranden som gäller socialvården fattas och socialvården tillhandahålls ska i första hand klientens intresse
beaktas så som föreskrivs i 4 och 5 §.
Enligt 38 § 3 mom. i socialvårdslagen ska stödet för personer vars stödbehov är bestående eller långvarigt om möjligt ordnas så att servicens kontinuitet tryggas, om det inte ligger i klientens intresse att ändra servicen.
Enligt 41 § 2 mom. i socialvårdslagen ska socialvården tillhandahållas i samarbete med olika aktörer så att socialvården och vid behov de övriga förvaltningssektorernas service bildar en helhet som tillgodoser klientens intresse.
Enligt 61 § 2 mom. upphävs genom denna lag socialvårdslagen (710/1982). Den upphävda lagens 2 kap., 27 d, 27 e, 40 och 41 § samt 5 och 8 kap. förblir dock i kraft.
Enligt 40 § 2 mom. i socialvårdslagen (710/1982) skall socialvård i tvåspråkiga kommuner och samkommuner som omfattar tvåspråkiga eller både finsk- och svenskspråkiga kommuner lämnas på
kommunernas och samkommunernas båda språk så att klienten blir betjänad på det språk han eller hen väljer, antingen finska eller svenska.
3.1.2 Utredning
Av handlingarna framgår bl.a. följande.
Enligt Helsingfors stads utlåtande klagandens barn har varit i behov av brådskande krisplats. Känt var att barn visar utmanande beteende och eventuellt självskadebeteende. Barnets svenskspråkiga undervisning på skola hade avbrutits på grund av klientens
aggressiva beteende vilket ökat på brådskan i behovet av
placeringsställe. Man har utan resultat försökt hitta en svenskspråkig vårdplats åt klagandens barn runt om i Finland.
I Helsingfors stads egen stående anvisning konstateras att
Helsingfors är en tvåspråkig stad som producerar sina tjänster på finska och svenska. Stads social- och hälsovårdssektor beklagar de olägenheter som situationen orsakat klagande och hens barn och det att barnet inte har kunnat ordnas svenskspråkig service på heltid.
Barnets vård och de övriga tjänsterna som ordnats har dock ordnats på bästa möjliga sätt trots bristfälliga resurser. Man har även på alla sätt och vid försökt ordna tjänsten så att de motsvarar
förutsättningarna.
Svensk korttidsvård för barn ges i Helsingforsregionen av
Folkhälsans Juniorhem i Esbo och Kårkullas enhet i Borgå. Dessa enheter har inte utrymme eller resurser att ge service för personer med behov av krävande särskilt stöd. Dessa enheter har inte kunnat ge barnet service, eftersom de inte pga barnets utagerande kan garantera hens eller andras säkerhet. Kårkulla samkommun erbjuder svenskspråkig service i hela landet, men har inga möjligheter att ordna kortvarig vård eller boendetjänster för barn med behov av krävande särskilt stöd.
Vårdhem B har i samarbete med hemkommunen för klagandens barn utrett sina möjligheter att få mer svenskspråkig vårdpersonal till enhet A. Önskan har varit att få en svenskspråkig egenskötare åt
klagandens barn. Detta har dock inte lyckats. Under sin tid på vårdhem B:s enhet A har klagandens barn inte erbjudits terapi, utan rehabilitering av en svenskspråkig ergoterapeut. Det har ordnats fler besök av ergoterapeuten än sedvanligt.
Under undersöknings- och rehabiliteringsperioden kommunicerar enhetens personal interagerande med klienten på finska, svenska och engelska. Som stöd för talet har man använt gester samt vid behov en translator för enskilda ord och meningar. Man har strävat efter att beakta klientens språkliga behov i vardagen och exempelvis har man gått igenom veckoprogrammet med barnet på svenska både muntligt och skriftligt. Ergoterapeuten har använt svenska i sitt jobb och även hjälpt till med olika handledningssituationer på enheten och i att gå igenom vardagens struktur.
Under barnets undersöknings- och rehabiliteringsperiod har man upplevt kommunikationen mellan enhetens anställda, klagandens barn och klaganden som utmanande och det har inträffat flera missförstånd. Dessutom har barnet berättat om sina upplevelser för sin familj, och de har skiljt sig från personalens syn på
händelseförloppen.
Enligt chefen för handikapparbete (Socialt arbete för
handikappade) har handikappservicen varit inkopplad i barnets ärenden sedan år 2017, vid sidan av psykiatrin och barnskyddet.
Omsorgsprogram beviljades i augusti 2019, men Kårkullas service har köpts sedan i december 2018 pga barnets stora behov av särskild service. Det har erbjudits barnet krisplacering/undersöknings- och habiliteringsperiod samt senare korttidsvård på enhet A, eftersom ingen svenskspråkig service kunnat erbjudas.
Kårkulla samkommun, som erbjuder svenskspråkig service i hela Svensk-Finland, har inte korttidsvård eller boendeservice för barn med behov av krävande särskilt stöd. Barnet har under åren erbjudits service via vårdhem B och vårdhem D (boende och korttidsvårds enhet) som inte kan garantera svenskspråkig service, men har enstaka personer i personalen som kan prata svenska.
Serviceförfrågningar har gjorts även till KTO (kehitysvamma-alan tuki ja osaamiskeskus) och Eteva kuntayhtymä, men dessa har inte kunnat erbjuda plats just då åt barnet. Handikappservice i Åbo och Vasa har också kontaktats, svenskspråkig boendeservice för barn med krävande särskilda behov tycks inte finnas att få i Finland.
Till barnet har erbjudits krisplacering / undersöknings- och
habiliteringsperiod samt senare korttidsvård i enhet A, eftersom ingen svenskspråkig service kunnat erbjudas.
3.1.3 Utvärdering
Av utredningen och handlingarna framgår att man under utrednings- och rehabiliteringsperioden ibland hade kommunicerat på svenska med barnet och att barnets ergoterapeut talade svenska. Det förblir oklart i vilken utsträckning ergoterapeuten de facto hade deltagit i klientens handledningssituationer. Utifrån de handlingar jag har fått tillgång till anser jag att ergoterapeuten, som arbetar under tjänstetid, sannolikt inte kan ha haft möjlighet att i någon större mån delta i de utmanande situationerna i dygnetruntvården vid enhet A.
Enligt utredningen påverkade barnets utmanande beteende vardagen avsevärt och ytterligare pågick handledningssituationerna länge. Av utredningen framgår vidare att man upplevt kommunikationen med klienten och hens familj som utmanande och att det har förekommit ett flertal missförstånd. Det framgår inte av utlåtandena huruvida det använda språket påverkade mängden missförstånd eller längden på handledningssituationerna.
Servicen på vårdhem B skedde på finska, men enligt utredningen hade man kommunicerat med klienten också på svenska och engelska samt med hjälp av teckenspråk och översättningsverktyg.
Barnet hade själv konstaterat att hen inte kan finska utan danska.
Helsingfors stad har inte kunnat ordna specialomsorger (handledning vid boendeenhet) på klientens eget modersmål under
utredningsperioden på boendeenheten vid vårdhem B för ett svenskspråkigt barn från Helsingfors som har lindrig intellektuell funktionsnedsättning och psykiatriska utmaningar och som behöver särskilt stöd.
Förfarandet har stridit mot 40 § i socialvårdslagen (710/1982, ny lag 430/2002) och har kränkt barnets grundlagsenliga rättighet till jämlik behandling och barnets rätt till sociala och språkliga rättigheter.
Eftersom barnet inte har kunnat kommunicera på sitt modersmål i handledningssituationer, kan jag inte konstatera att den service som barnet fått skulle ha varit av god kvalitet eller att barnets modersmål skulle ha beaktats på det sätt som lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården förutsätter.
Jag betonar att med tanke på självbestämmanderätten och andra rättigheter för ett barn som behöver särskilt stöd är det särskilt viktigt att barnet får service på det språk som barnet väljer. Det språk som används är av stor betydelse när man bemöter barnet och ska skapa en ömsesidig förståelse.
Helsingfors stad utgör ett eget specialomsorgsdistrikt. I sitt utlåtande konstaterar staden att man ordnat barnets vård på bästa möjliga sätt trots bristfälliga resurser. Av sammanhanget kan man dra slutsatsen att de bristfälliga resurserna uttryckligen gällde ordnandet av
svenskspråkig service och att service kunde ha ordnats för ett finskspråkigt barn.
Jag betonar att bristfälliga resurser inte är ett godtagbart skäl för att inte tillhandahålla service på det språk som klienten väljer.
Stadens utredning visar att man försökt skaffa svenskspråkig vård till barnet från andra orter, såsom Vasa och Åbo. Utredningen ger inga detaljer om när förfrågningarna skulle ha skett men av vad som har framgått i ärendet kan man dra slutsatsen att det troligen var under sommaren 2019.
Enligt utredningen från företag C hade vårdhem B i samarbete med staden under sommaren 2019 utrett möjligheten att få svenskspråkig personal, utan att lyckas. Samarbetet beskrivs inte närmare i
utredningen, men av handlingarna framgår att vårdhem B bland annat internt hade kartlagt möjligheten att få en svenskspråkig arbetstagare till enheten.
Jag anser att staden, som ordnar servicen och köper tjänsten, borde ha vidtagit nödvändiga åtgärder hösten 2019 för att barnets rätt till svenskspråkig specialomsorg skulle ha förverkligats på samma sätt som för finskspråkiga barn. Jag anser vidare att staden, som köper tjänsten, kunde ha och borde ha sett till att företag C i Helsingfors fortsatte sina eventuella försök och åtgärder för att få svenskspråkig personal till boendeenheten. Alternativt kunde staden själv ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att säkerställa förverkligandet av barnets rätt till service på svenska.
Jag betonar att det krävs aktiva åtgärder av den offentliga sektorn för att skapa faktiska förutsättningar för att tillgodose de grundläggande fri- och rättigheterna. Det här innebär i praktiken att om en service inte tillgodoser klientens grundläggande fri- och rättigheter, måste den som ordnar servicen fortlöpande vidta åtgärder för att korrigera detta.
Jag ber om en redogörelse av Helsingfors stad senast den 28 februari 2022 över hur Helsingfors stad i fortsättningen ämnar säkerställa att behovet för svenskspråkig specialomsorg tillgodoses och tryggas för barn med funktionsnedsättning.
3.2 Utevistelse och annan verksamhet på enheten
Klagomålet tog även upp missförhållanden angående utevistelse, rena kläder för barnet, städning samt boendeenhetens ventilation.
Den utredning som jag har fått bestrider dessa missförhållanden och redogör enligt ovan för barnets möjligheter till utevistelse samt för den service och de stödtjänster man tillhandahållit.
Utifrån den ospecificerade klagomålsskrivelsen och den utredning som jag har tagit del av anser jag att det inte förekom något lagstridigt förfarande eller försummelser av skyldigheter som förutsätter
justitieombudsmannens åtgärder.
Jag vill ändå på ett allmänt plan konstatera att när service ordnas för ett barn med funktionsnedsättning ska man beakta barnets
individuella behov av hjälp och service på grund av
funktionsnedsättningen eller sjukdomen. Enligt 4 § i lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården har en klient inom socialvården rätt till socialvård av god kvalitet och gott bemötande. Klienten ska bemötas så att hans eller hennes människovärde inte kränks.
4 ÅTGÄRDER
Jag meddelar Helsingfors stads social- och hälsovårdsverk min uppfattning som framgår ovan av avsnitt 3.1.3.
Jag vill samtidigt fästa Helsingfors stads uppmärksamhet vid att det krävs aktiva åtgärder från den offentliga sektorns sida för att skapa verkliga förutsättningar för iakttagandet av de grundläggande fri- och rättigheterna. Det här innebär i praktiken att om en service inte tillgodoser klientens grundläggande fri- och rättigheter, måste den som ordnar servicen fortlöpande vidta åtgärder för att korrigera detta.
Jag ber om en redogörelse av Helsingfors stad senast den 28 februari 2022 över hur Helsingfors stad i fortsättningen ämnar säkerställa att behovet för svenskspråkig specialomsorg tillgodoses och tryggas för barn med funktionsnedsättning.
Till övriga delar har detta klagomål inte lett till åtgärder.
Detta beslut skickas företag C i Helsingfors för kännedom.
Enligt en anteckning i statsminister Sanna Marins regeringsprogram (10.12.2019) ska svenskspråkig funktionshinderservice tryggas genom den pågående reformen av lagstiftningen om
funktionshinderservice. Eftersom beredningen för reformen av lagstiftningen om funktionshinderservice pågår inom social- och hälsovårdsministeriet skickar jag mitt beslut till social- och hälsovårdsministeriet för kännedom.
