”Satiren blir ju det som händer i mitt huvud, när jag hör hur
jävla dumt det är”
- En studie om hur Svenska nyheter engagerar och underhåller en äldre publik.
Författare: Kajsa Lecander och Micael Karlsson Handledare: Monika Djerf-Pierre
Kursansvarig: Marina Ghersetti Kandidatuppsats i journalistik
2021-01-18
Institutionen för journalistik, medier och kommunikation www.jmg.gu.se
Förord
Det här kandidatuppsatsarbetet har för oss författare inneburit alltifrån frustration och långa sömnlösa nätter till roliga och inspirerande stunder med skratt och glädje. Vi vill därför rikta ett stort tack till alla de intervjupersoner som ville medverka i vår uppsats. Era intressanta citat finns insprängda i hela detta arbete, och det är tack vare er vi har kunnat genomföra kandidatarbetet och härmed slutföra det. Tack för att ni, i en tid i pandemi, tagit er tid att intervjuas av oss. Vi vill också
rikta ett stort tack till vår handledare Monika Djerf-Pierre, som på dygnets alla timmar funnits tillgänglig med peppande och kloka ord. Avslutningsvis vill vi också tacka varandra, då vi har stöttat varandra i med- och motgångar och hållit kreativiteten, humöret och vänskapen uppe. Med
dessa ord avslutar vi vårt kandidatuppsatsarbete. Ett arbete som vi är mycket stolta över.
Göteborg, januari 2021
Kajsa Lecander och Micael Karlsson
Abstract
Title: “Satiren blir ju det som händer i mitt huvud, när jag hör hur jävla dumt det är”
Authors: Micael Karlsson & Kajsa Lecander Level: Bachelor thesis in Journalism Term: HT 2020/2021
Supervisor: Monika Djerf-Pierre Aim of thesis:
The aim of this study is to investigate why people aged 50 to 75 years watch the Swedish public service-produced program Svenska nyheter. The aim is also to understand how a satire-program like Svenska nyheter promotes audience engagement in different ways, and what kind of exchanges the program gives its audience. It seeks to show how different needs can be gratified by watching the program.
Theoretical framework:
The study relies on two different theoretical frameworks. To understand why people use different types of media and content, like the program Svenska nyheter, we have chosen to apply the Uses and gratification-theory. In order to apply this theory, the audience needs to be active through awareness of their media-choices, and through rational choices towards a specific goal. The second theoretical framework involves theories about engagement and how different media engages its audience.
Methods:
The method used for this study is qualitative, implemented through semistrucured interviews with twelve different participants in the age between 50 to 71 years. The participants of this study watch Svenska nyheter on a regular basis. The choice of a qualitative approach means that this study does not attempt to make generalizable facts and the results are based on the participants knowledge and their answers.
Results:
The results show that the audience gets various exchanges of watching the program. They get exchanges through entertainment, information and knowledge and social exchanges like feelings of community. The results also show that the program promotes different forms of social and civic engagement.
Key words: Audience research, Uses and gratification, Engagement, Satire, Public service, Svenska nyheter, Sveriges Television, Qualitative interviews, Entertainment, Reflections.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 5
1.1 Programmet Svenska nyheter ... 6
1.2 Satiren i svenska medier ... 8
1.3 Den äldre generationens medievanor ... 9
2. Tidigare forskning om satirprogram och deras publik ... 11
2.1 Hybridgenren journalistisk nyhetssatir ... 11
2.2 Satiren ökar politiskt engagemang ... 12
3. Teori ... 13
3.1 Uses and gratification ... 13
3.2 Engagemang ... 16
4. Syfte och frågeställningar ... 19
5. Metod och material ... 19
5.1 Kvalitativa intervjuer ... 19
5.2 Material och urval ... 20
5.3 Metoddiskussion ... 21
6. Resultat ... 23
6.1 Medievanor och nyhetsvanor ... 23
6.2 Svenska nyheter - mer än bara underhållning ... 27
6.2.1 Utbyte i form av underhållning ... 27
6.2.2 Utbyten av kunskap och information ... 29
6.2.3 Utbyten i form av gemenskap ... 31
6.3 Regelbundna tittare trots vissa besvikelser ... 32
6.4 Samhällsengagemang och olika perspektiv ... 34
7. Slutsatser och diskussion ... 38
7.1 Vilka utbyten ger programmet Svenska nyheter? ... 38
7.2 På vilket sätt engagerar programmet publiken på en samhälleligt plan? ... 39
7.3 Diskussion ... 40
7.4 Vidare forskning ... 41
7.5 Slutord ... 42
8. Referenser ... 43
9. Bilagor ... 47
1. Inledning
“Ikväll startar vi ett helt nytt program som jag längtat efter länge, blivit varnad för att starta och som har alla möjligheter att bli utskällt.
Och uppskattat.”-
Jan Helin, mediedirektör, Sveriges Television 2018-09-03
Så skrev Sveriges Televisions mediedirektör Jan Helin i en blogg den 9 mars år 2018, samma kväll som programmet Svenska nyheter hade premiär. Vad Helin inte visste då, var att
programmet Svenska nyheter skulle bli just detta. Utskällt - för att vara ett rasistiskt program som förlöjligar politiker, och uppskattat - för att vara ett program som med en satirisk och humoristisk underton skildrar politik och verkliga händelser på ett engagerande sätt.
”Satir”, som enligt Nationalencyklopedin är en “litterär framställning som är ironisk eller hånfull på ett elegant sätt”, återfinns inte bara i litterära verk utan i de allra flesta medier. Att driva med och om samhällsproblem, politik och makthavare ses inte bara som en form av underhållning. Enligt forskaren Joanna Doona ansåg flera kritiker efter terrorattacken 2015 mot satirtidningen Charlie Hebdo, att den politiska satiren och komedin är viktigt för den politiska debatten och medborgarna. Att program av satirisk karaktär kan engagera tittare på ett annat plan, är något som tidigare forskning av Joanna Doona visat. Doonas forskning har fokuserat på unga tittare, där det framgår att de genom program av denna karaktär, får ett större engagemang för politik och fler perspektiv av politiska händelser och problem (Doona, 2016).
Tidigare forskning av Joonas Koivukoski och Sara Ödmark (2020) visar också att
programmet Svenska nyheter tillhör en ny typ av hybridgenre de benämner som journalistisk nyhetssatir, då produktionen bakom programmet arbetar utifrån journalistiska ideal där nyheterna som tas upp i programmen ska vara baserade på verkliga händelser. Journalistisk nyhetssatir, sätter således politisk satir i en journalistisk kontext (Koivukoski & Ödmark, 2020).
Vad som inte undersökts, är hur program som Svenska nyheter kan engagera en äldre publik.
Denna studie syftar till att fylla en forskningslucka, genom att undersöka vad en äldre publik i åldern 50–75 år får ut av att titta på programmet Svenska nyheter. Med det sagt, hoppas vi kunna bredda forskningsfältet och ge både publikstudierna och samhället en djupare
förståelse av vad en äldre publik får ut av att titta på nyhetssatir. Studien kommer också med inspiration från tidigare forskning undersöka på vilka sätt programmet engagerar den äldre publiken samhälleligt och vilka olika utbyten programmet kan ge åldersgruppen. För att ta reda på detta, har studien använt sig av en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna har genomförts med tolv respondenter, som trots sina olika politiska ideologier, socioekonomiska förhållanden och intressen har det stora gemensamma intresset att regelbundet titta på programmet Svenska nyheter.
1.1 Programmet Svenska nyheter
Svenska nyheter är ett svenskt politiskt satirprogram som produceras och sänds av public service-företaget Sveriges Television (SVT). Att vara ett public service-företag innebär enligt SVT att vara ett oberoende företag i allmänhetens tjänst (SVT, 2020). På SVT:s egen
hemsida förklarar man varför man valt att producera programmet Svenska nyheter så här:
“SVT vill på ett underhållande sätt ta fram det absurda i den aktuella politiken och debatten. Det blir ett sätt att hjälpa tittarna att hänga med i
aktuella politiska händelser. Med satir kan man tillåta sig att retas, busa och även häckla makten. Tittarna kan snabbt förstå en nyhet eller
samhällsfråga - och samtidigt skratta.”
- Sveriges Television om Svenska nyheter, 2020.
SVT beskriver också att de är väl medvetna om sin opartiskhet och sitt oberoende i programmet, men att de inte kan lova att varje program uppnår en perfekt balans. Inför programmen utförs en grundlig research i syfte att allt innehåll ska baseras på riktig fakta om aktuella händelser (SVT, 2020). Formatet inspireras av amerikanska förlagor, exempelvis programmet Last week tonight, där en programledare gör satir av nyheter framför en publik (Koivukovski & Ödmark, 2020). Svenska nyheter har vid tidpunkten för studien sänts i sex säsonger, där den senaste sändes under hösten 2020. Producent för programmet är svenske Michael Lindgren som bland annat varit med under produktionen av svenska
komediprogrammet Grotesco och Kontoret. Lindgren beskriver själv programmet Svenska nyheter som aktuell politisk satir. SVT:s egen beskrivning av programmet lyder:
”Programmet som förklarar varför saker är som de är, hur de borde vara, och skämtar om sånt som är politik och sånt som man inte vet är politik” (SVT Play, 2020).
Programmet sänds på fredagar klockan 22.00 i SVT1, där ett avsnitt är 28–30 minuter. Under den sjätte säsongen har programmet haft mellan 684–782 tusen tittare. Det finns även att se i efterhand online på SVT Play, där tittarsiffrorna för programmet ligger på omkring 90–30 tusen tittare per avsnitt. Majoriteten av tittarna är mellan 40 och 60 år (MMS, 2020). SVT delar även kortare klipp från programmet på sociala medier såsom Facebook, Instagram och YouTube (S.Stridh, personlig kommunikation, 29 oktober 2020).
Programmet är som tidigare nämnts influerat av amerikanska talkshowprogram där programledaren, i detta fall Kristoffer Appelquist, sitter bakom ett skrivbord och likt en nyhetsuppläsare och läser upp olika veckoaktuella händelser. Bredvid honom visas bilder som är relaterade till nyheterna som läses upp, vilka ofta är manipulerade på ett humoristiskt sätt. Programmet brukar inledas med en nyhet som hänt under veckan, för att sedan fördjupas under programmets gång. Under hela programmet finns en humoristisk och satirisk underton och de olika nyheterna binds samman i en röd tråd som följer hela programmet. Vanligtvis har programmet en studiopublik, men då den senaste säsongen spelades in under en pandemi har någon publik inte funnits på plats.
Programmet har återkommande inslag som:
Tankar von oben med J.H. Wagrell – kortare inslag med komikern Johanna Wagrell där hon på ett satiriskt sätt reflekterar och tänker högt kring olika samhällsfenomen.
59 sekunder om – inslag där Johanna Wagrell under 59 sekunder förklarar olika ord, fenomen eller händelser. I avsnitt nio från sjätte säsongen förklaras till exempel vad HBTQ innebär och hur HBTQ-personer definieras. I ett tidigare avsnitt förklaras vad man i samhället menar när man pratar om “vårdskulden”. Inslaget avslutas alltid med frasen: ”Då vet ni!”.
Under den sjätte säsongen avslutades varje avsnitt med ett uppträdande framfört av olika kändisar eller komiker. Oftast uppträdanden i form av en sång som knyter an till vad som diskuterats tidigare i avsnittet.
Det första avsnittet sändes 9 mars 2018 och programledare för de tre första säsongerna var komikern, författaren och skådespelaren Jesper Rönndahl. Programmet blev en stor succé men fick också en hel del kritik. De fyra första avsnitten av programmet anmäldes totalt elva gånger till Granskningsnämnden, då anmälarna ansåg att politiker förlöjligades. Friskolornas riksförbund, som blivit omnämnda i ett avsnitt, hotade också att ta till juridiska åtgärder mot SVT (Aftonbladet, 2020). Granskningsnämnden har dock friat programmet i alla anmälningar förutom en, som berörde personlig integritet (Journalisten, 2019).
Under hösten 2018 fick programmet ytterligare kritik och uppmärksamhet då programledaren Jesper Rönndahl under ett avsnitt visade en satirisk informationsfilm som han själv
medverkade i. Informationsfilmen var ett slags svar-på-tal till kinesiska turister, efter en uppmärksammad händelse i Stockholm samma höst då kinesiska turister vägrat lämna ett vandrarhem och svensk polis fick rycka in. Händelsen uppmärksammades på diplomatisk nivå, då kinesiska staten anklagade svensk polis för brutalitet när de avvisat de kinesiska turisterna från vandrarhemmet (SVT, 2018). Filmen sändes på kinesiska och spreds också vidare till kinesiska medier och i sin tur till kinesiska ambassaden. Kinesiska ambassaden blev mycket upprörda av inslaget och ansåg att informationsfilmen var rasistisk. Även kinesiska utrikesdepartementet tog illa vid sig och skrev en protest till det svenska utrikesdepartementet. De uppmanade bland annat att SVT skulle ”vidta åtgärder”. SVT menade i sin tur att de inte kommer att be om ursäkt för satiren, men att de gjorde ett misstag att lägga ut klippet på kinesiska medier. I ett senare avsnitt bad Rönndahl om ursäkt till kineserna som blivit kränkta, men vägrade att be om ursäkt till kinesiska ambassaden och kinesiska departementet (Expressen, 2018).
Programmet fick även kritik under våren 2019 efter ett inslag om IS-terrorister. Inslaget var en sång om en man från Angered som åker iväg och strider för terroristerna i IS. Kritiken från en del av tittarna handlade om att de ansåg att SVT hade dragit felaktiga paralleller mellan muslimer och terrorism. SVT gjorde ett uttalande i efterhand på sin hemsida att de inte haft avsikt att blanda ihop muslimer och IS-terrorister (Nyheter24, 2019).
2019 meddelade programledaren Jesper Rönndahl att han inte längre skulle medverka, och ny programledare för Svenska nyheter blev komikern Kristoffer Appelquist. Appelquist har sedan dess programlett säsong fyra, fem och sex. Samma år som Appelquist tog över vann programmet också Kristallen under kategorin årets nyheter- och aktualitetsprogram (Sveriges Television, 2019).
Under säsongsfinalen hösten 2020 (SVT Play, Svenska nyheter, avsnitt 6, 2020) avslutades programmet med en sång framförd av olika svenska debattörer, politiker och opinionsbildare.
Låten vid namn ”Jag avskyr dig och allt du tror på” skrevs av producenten Michael Lindgren och handlade om debattörens syn på sig själv och sina åsikter. Medverkande i låten var bland annat Göran Greider, Annika Strandhäll, Hanif Bali, Peter Wolodarski, Janne Josefsson, Robert Aschberg och Bianca Kronlöf. Budskapet med sången var att under tre minuter föra en slags “vapenvila” mellan de olika politikerna och debattörerna och att minska
polariseringen. Till följd av sången, fördes en hetsig debatt i sociala medier. Flera var positiva till sången och menade att den var det bästa public service gjort på länge. En av de positiva var bland annat Emanuel Karlsten som skrev i Göteborgs-Posten att låten var rolig, unik och djärv och att de medverkande visade självdistans kring sin egen roll i den ”nya tyckonomin” (Göteborgs-Posten, 2020). Det fanns också de som tyckte precis tvärtom, och ansåg att public service normaliserade vissa medverkandes kontroversiella och högerextrema ideologier och åsikter (Sydsvenskan, 2020).
1.2 Satiren i svenska medier
Satiren i Sverige sträcker sig långt bak i tiden. År 1740 skrev Olof von Dalin allegorin
“Sagan om hästen” som anses vara en satirisk och rolig berättelse om Sverige och Sveriges dåvarande regenter (“Olof von Dalin”, 2020, 12 augusti). Under tidigt 1900-tal startades också skämttidningen ”Grönköpings veckoblad” av Hasse Zetterström där man på ett satiriskt sätt speglade Sverige och samhället i den påhittade småstaden “Grönköping”. Tidningen ges ut än idag (“Grönköpings veckoblad”, 2020, 25 augusti). Med inspiration av Grönköpings veckoblad startades senare (1958) radioprogrammet “Mosebacke monarki” under ledning av komikerduon Hasse Alfredson och Tage Danielsson. I programmet skämtade man om politik och samhället och det började så småningom även sändas i SVT1 (Sveriges radio, 2008).
Under början av 2000-talet inleddes en ny era av satiriska program i en journalistisk kontext, skriver forskarna Joonas Koivukoski och Sara Ödmark i sin studie Producing journalistic news satire: How nordic satirists negotiate a hybrid genre. Enligt Koivukoski och Ödmark lade det amerikanska programmet The Daily Show (“The daily show”, 2020, 16 april) grunden för de program som idag faller under kategorin journalistisk nyhetssatir. The Daily Show skiljde sig från tidigare amerikanska program då programmet på ett nytt och spännande sätt satte politik och nyheter i en underhållande kontext. Inspirerade av The Daily Show skapades andra liknande program som Last Week Tonight (“Last week tonight”, 2020, 9 maj) (Koivukoski & Ödmark, 2020) och Svenska nyheter.
Utöver programmet Svenska nyheter som vår studie utgår ifrån, finns i dagsläget ett flertal liknande svenska satiriska radio- och tv-program. År 2010 startades det satiriska
radioprogrammet “Tankesmedjan” som sänds i public-service radiokanal P3. I programmet för programledarna debatter och diskussioner om politik och nyheter på ett humoristiskt och satiriskt sätt (Sveriges radio, 2020). Public-servicekanalen P1 sänder också radioprogrammet
“Public-service” som varje söndag förmiddag samtalar om svensk politik och svenska händelser med en satirisk underton (Sveriges radio, 2020). Utöver program producerade av public-service är även humorprogrammet “Parlamentet” som sänds i TV4 ett exempel, där två olika sidor likt partier (röd & blå) gör humor på nyheter och samhället och där de två olika ”politiska” blocken ska göra upp om makten (TV4, 2020).
Sammanfattningsvis har satiren länge varit närvarande i svensk litteratur och svenska medier med en trogen publik.
1.3 Den äldre generationens medievanor
Idag tar medierna allt större plats i vår vardag. Medierna fyller framförallt viktiga
samhällsfunktioner som att informera, men även att underhålla. Från inledningen av 2000- talet fram till idag har inneburit en omfattande digitalisering av medielandskapet, vilket har medfört både nya förutsättningar för medierna, men också för användarna(Ohlsson, 2018, s.1).
Då denna studie inriktar sig specifikt på åldersgruppen 50–75 år är det intressant att titta på hur just deras medievanor ser ut, eftersom de vuxit upp under två olika medielandskap. De växte upp i ett mer traditionellt medielandskap bland massmedier som press, radio och tv, men har också varit med under den omvälvande digitaliseringen av medielandskapet som skedde i början av 2000-talet (Bergström & Edström, 2020). I resultatavsnittet finns mer information om hur medievanorna ser ut för studiens respondenter, och för att kunna beskriva hur åldersgruppens medievanor ser ut rent statistiskt och sätta respondenterna i en kontext, har vi valt att hämta information från Nordicoms publikation Mediesverige 2019 (Ohlsson, 2020) och Mediebarometern 2018 (Ohlsson, 2019). Nordicom är ett centrum för nordisk medieforskning vid Göteborgs universitet och gör varje år sedan 1979 undersökningen
“Mediebarometern”, som kartlägger den svenska befolkningens medieanvändande (Nordicom, 2020).
I denna studie har vi valt att använda oss av två olika begreppsdefinitioner när vi beskriver traditionella medier, respektive sociala medier. Vi har utgått från samma definitioner som beskrivs i Det svenska medielandskapet: traditionella och sociala medier i samspel och konkurrens (Weibull & Wadbring, 2018):
”Med traditionella medier avser vi dagspress, radio och tv, i både sin ursprungliga
publiceringsform och online. De har alla en lång historia, i vissa fall över hundra år. De har en organisation bakom sig som arbetar med nyheter och annat redaktionellt innehåll, vilket skiljer dem från de sociala medierna. Ett traditionellt sätt att se på medierad kommunikation
är att kommunikationen i huvudsak är enkelriktad, opersonlig och når många människor ungefär samtidigt.
Med sociala medier avses en mycket heterogen samling sociala nätverkssajter. Här saknas en organisation med en redaktion, även om ägarna delvis kan påverka flödet. Innehållet skapas här främst av dem som använder sajten. Kommunikationen är interaktiv istället för enkelriktad, personlig i stället för opersonlig och kan nå många eller få samtidigt beroende på typ av nätverk.” - (Weibull & Wadbring, 2018, s. 18)
Idag är den svenska befolkningen överlag väl tekniskt utrustade. De allra flesta har tillgång till smartphones, bärbara datorer, surfplattor och tv-apparater. Även om åldersgruppen 50–75 år har tillgång till dessa, föredrar de traditionella medier, i sin ursprungliga publiceringsform.
De använder de traditionella medierna betydligt mer än vad de yngre generationerna gör.
Åldersgruppen lyssnar gärna på radio cirka två timmar per dag. De läser hellre traditionella papperstidningar och lägger mellan 2000–3200 kronor på tryckta medier varje år. Bland åldersgruppen är det framförallt kvinnor som väljer papperstidningen framför digitala nyhetskällor.
Vad gäller sociala medier, finns det stora skillnader mellan åldersgruppen 50–75 år och de yngre generationerna, både avseende vilka sociala medier de använder, men också hur länge de använder dem (användningstid). Enligt Mediebarometern 2019 ligger användningstiden av sociala medier för åldersgruppen 45–64 år på cirka 44 minuter per dag. I åldersgruppen 65–
79 år ligger användningstiden på ungefär en halvtimme per dag. I de yngre generationerna och åldersgrupperna ligger användningstiden av sociala medier på nästan fyrdubblad tid.
Då studien kommer att fokusera på tv-programmet Svenska nyheter, är det intressant att titta på hur åldersgruppens tv-tittande ser ut. Programmet Svenska nyheter produceras, som tidigare nämnts, av Sveriges Television, och sänds i kanalen SVT1. Enligt Mediebarometern 2019 är det också public service-kanalerna som är mest populära inom åldersgruppen, både när det gäller radio och tv. De tittar framförallt gärna på kanalerna SVT1 och
Kunskapskanalen. Åldersgruppen 50–75 år är också de som står för den längsta tv-tittartiden.
År 2017 tittade åldersgruppen på tv i cirka två timmar och tjugo minuter varje dag. Vad gäller hur åldersgruppen väljer att titta på tv, är det helst via den vanliga tv-apparaten och på tablålagd tv-tid. Endast 22 procent i åldersgruppen väljer att titta på webb-tv och play- tjänster. Bland dessa är det framförallt män som tittar, och SVT Play är den populäraste streamingtjänsten.
2. Tidigare forskning om satirprogram och deras publik
I det här avsnittet kommer tidigare forskning om satirprogram med nyhetskaraktär att presenteras. Vi har valt att lägga fokus på två olika studier som vi anser är relevanta för vår forskning. Den ena beskriver hur produktionen bakom programmet Svenska nyheter ser ut, och den andra hur satirprogram engagerar en yngre publik på olika sätt. Med stöd av dessa har vi själva kunnat påvisa likheter, skillnader och föra fortsatta resonemang kring
nyhetssatir.
2.1 Hybridgenren journalistisk nyhetssatir
I artikeln Producing Journalistic News Satire: How Nordic Satirists Negotiate a Hybrid Genre, konceptualiserar forskarna Joonas Koivukoski och Sara Ödmark (2020) en
hybridgenre de benämner som ”journalistic news satire” eller “journalistisk nyhetssatir” (fritt översatt). De utgår från tv-program som i början av 2000-talet började kombinera politisk satir i en journalistisk kontext. Ett känt exempel på den här typen av program är The Daily Show (Comedy Central 1996-) och de använder begreppet journalistisk nyhetssatir för att referera till faktabaserade program som inkluderar politiskt aktuella uppslag i en
samhällskontext (Koivukoski & Ödmark, 2020). Även denna studie kommer att använda journalistisk nyhetssatir som en gemensam referens till den typ av program som Svenska nyheter ingår i.
I studien undersökte de arbetsprocessen bakom fyra olika satirprogram i Sverige och Finland, bland annat Svenska nyheter (2018-) och finska Noin viikon uutiset (2014–2017). Genom semistrukturerade intervjuer med 16 medarbetare på produktionerna bakom programmet, kunde forskarna se likheter mellan programmen och vanliga nyhetsprogram. Medarbetarna bakom programmet bestod av komiker och professionella journalister, som tillsammans arbetade fram programidéer. Programidéerna i sig, hade grund i journalistiska ideal om att materialet ska vara sant och relevant.
Forskarna fann även fler likheter mellan det finska programmet och det svenska programmets medarbetare. Medarbetarna som var journalister och hade journalistisk utbildning, vidhöll sina journalistiska ideal trots att de arbetade med underhållningsprogram. Ambitionen var också att efterlikna de amerikanska förlagor man såg upp till. Medarbetarna arbetade inte bara efter journalistiska ideal, utan också efter postmodern estetik som ironi och lekfullhet (Koivukoski & Ödmark, 2020). Genom att produktionen och medarbetarna arbetade genom att observera och bevaka det dagliga nyhetsflödet, kunde producenterna i sin tur sätta humorn i ett sammanhang. Även om medarbetarna ansåg att de “bara” gjorde satir, var det lika viktigt för dem att ett skämt hade en tydlig koppling till en nyhetshändelse. Programmets format blev således ett slags nyhetsprogram med humoristisk underton (Koivukosi & Ödmark, 2020).
2.2 Satiren ökar politiskt engagemang
I avhandlingen Political comedy engagement: Genre work, political identify and cultural citizenship (2016), undersöker den svenska forskaren Joanna Doona hur politisk komedi i form av satiriska program kan uppmuntra en yngre publik till politiskt engagemang. Genom att intervjua ett trettiotal individer i åldrarna 18–35 år, som dagligen tar del av tv-program och poddar av typen journalistisk nyhetssatir, kommer Doona fram till intressanta resultat.
Politisk komedi och satiriska program så som Tankesmedjan, hjälpte enligt Doona den yngre publiken att utveckla sitt kritiska tänkande kring samhällsfrågor och lättare förstå olika perspektiv.
Genom att titta på satiriska program kunde respondenterna sätta politiska problem och
konflikter i en kontext, och lättare förstå var problemen handlade om. Doona visar också i sin studie att samtliga respondenter var intresserade av nyheter och aktuella händelser, vilket gjorde att respondenterna kunde skilja på allvar och humor i de satiriska programinslagen, vilket bidrog till deras källkritiska förmågor.
De satiriska programmen visade sig också i Doonas forskning ha en större betydelse än att bara vara underhållande program. Flera av respondenterna ansåg att programledarna på ett pedagogiskt sätt lärde dem mer om olika politiska och kritiska perspektiv. Respondenterna uppgav också att de till följd av det upplevde en känsla av politisk gemenskap. Genom att programmen på ett lekfullt sätt diskuterade politik kunde respondenterna också känna en slags frihet när de själva tänkte och diskuterade politik. Engagemanget växte sig på så sätt större, och skapade en potentiell gnista till fortsatt politiskt engagemang hos respondenterna (Doona, 2016).
Avslutningvis kunde Doona med sin forskning fastslå att de satiriska programmen skapade politiskt engagemang och uppmuntrade till ett politiskt medborgarskap. Detta, menar Doona, kan vara nyttigt att ta hänsyn till inom den vardagliga politiska debatten (Doona, 2016).
3. Teori
Då studiens syfte är att undersöka varför publiken i åldersgruppen 50–75 år tittar på programmet Svenska nyheter och vad de får ut av sitt tittande, har vi valt att utgå från två olika teoretiska ramverk. Den första teorin är “Uses and gratification (UGT)” och den andra en utveckling av densamma, som i modern forskning refereras till som “Engagement”. Med stöd av dessa ville vi ta reda på vilken funktion programmet fyller för vår målgrupp men också vilka typer av engagemang det ger dem.
3.1 Uses and gratification
I början av 1940-talet och under masskommunikationen och massmediernas tillväxt började forskare alltmer intressera sig för publikforskning. Fokuset bland forskarna handlade om vad medierna gör med människor, då det stod klart att den nya mediekulturen påverkade
människor på ett eller annat sätt. Efter en kort tid, insåg man att förhållandet mellan medieinnehållet och människorna var mer komplext, och forskningen började fokusera alltmer på vad människorna gör med medierna. Detta var starten för vad som skulle komma att bli en populär teori inom publikforskningen, nämligen teorin om uses and gratification eller på svenska: användningsteori (Wadbring & Bergström, 2019).
Uses and gratifications (UGT) är en teori utformad för att förstå vad människor använder för medier (use) och vad de får ut av sin medieanvändning (gratification). Den karaktäriseras som en funktionalistisk vetenskapsteori, då den fokuserar på vilka funktioner medierna har för människor och samhället. Teorins utgångspunkt är att människor har olika individuella behov som kan tillfredsställas med hjälp av olika medier. En viktig utgångspunkt för teorin är också att publiken är aktiv och medveten om sina medieval.
Behov som enligt UGT kan tillfredsställas är:
• Kognitiva behov: kunskap och information
• Affektiva och eskapistiska behov: nöje, avkoppling och underhållning.
• Integrativa behov: skapa trygghet, delaktighet, strukturering och status.
• Sociala behov: socialisering och social interaktion.
De första studierna för att pröva teorin gjordes under 1940-talet. Forskare undersökte hur olika radioprogram, såsom såpoperor och quiz-program, kunde tillfredsställa vissa behov hos människor. Resultatet visade att kvinnorna som ofta lyssnade på dessa program upplevde att såpopera-programmen kunde agera som en förebild för dem, gällande hur man skulle vara som hemmafru och mamma. De upplevde också att de genom programmen kunde få uttryck för sina känslor och frigöra sig emotionellt. Forskarna undersökte även vilka behov som dagstidningar kunde tillfredsställa för människor. Resultatet visade att människor inte bara läste tidningen för att få information utan också för att känna en slags samhörighet med samhället och att känna sig säker och trygg (McQuail, 2000).
Olika forskare inom denna forskningstradition har definierat behoven på olika sätt, vissa teman återkommer, medan andra skiljer sig åt. Inom traditionen har det förts olika diskussioner om vilka behov och utbyten ett medium kan tillfredsställa. Forskarna Elihu Katz, Jay G. Blumler och Michael Gurevitch ansåg att det fanns fler behov som gjorde att människor sökte sig till vissa medier. Enligt forskarna fanns det sju behov, och de
konstruerade en slags modell för dessa. Modellen beskrev att:
(1) Sociala och psykologiska faktorer leder till (2) behov och (3) förväntningar (4) på
massmedia och andra källor, vilket i sin tur leder till (5) att människan på olika sätt exponeras eller ökar ett visst engagemang i olika mediaaktiviteter. Detta (6) resulterar i en känsla av att tillfredsställda behov och (7) andra konsekvenser för exponeringen av media (Katz et.al, 1973).
I boken Mass communication theory av Denis McQuail, beskriver McQuail att det även finns ytterligare olika begrepp för vad människan söker sig till när de väljer att se på vissa
program. Dessa är:
• Verklighetsflykt - att människan vill fly från sina problem och sin inrutade vardag.
• Sociala behov - att människan kan känna en tillhörighet eller gemenskap och delaktighet.
• Självförverkligande - att människan kan lära sig om sina egna värderingar och om sig själv.
• Kunskap - att människan vill söka sig till ny information och kunna utöka sin kunskap om olika ämnen.
McQuail beskriver ytterligare att de kognitiva behoven kan tillfredsställas när människan aktivt väljer att se ett program för att lära sig eller få mer kunskap om något. De integrativa behoven och de emotionella behoven kan tillfredsställas, genom att man till exempel ser på ett program tillsammans med familj eller vänner (McQuail, 2000). Behovstillfredsställelsen är inte heller nödvändigtvis kopplad till innehållet i programmet, utan också till
användningssituationen i sig.
I studier av Elihu Katz, Jay G.Blumler och Michael Gurevitch knyter forskarna an
behovstillfredsställelsen till tre olika källor: medieinnehåll, exponering för medier och där medieexponering sker i ett socialt sammanhang (till exempel på en biograf). Forskarna menar att behov som att fördriva tid eller att slappna av kan tillfredsställas genom att se på tv.
Sociala behov som att träffa vänner och familj kan tillfredsställas genom att se en film tillsammans med sina vänner på en biograf. Människor kan också känna en mer strukturerad vardag genom att ha radion på. Forskarnas studier visar också att människor anser att de fördriver tiden på ett mer värdigt sätt genom att läsa en bok. Olika medier kan alltså ge olika utbyten hos människor beroende på hur människan själv tar del av dem (Katz, Blumler &
Gurevitch, 1973, s. 514).
Teorin utvecklades vidare av forskarna Philip Palmgreen och J.D Rayburn (1979). De undersökte huruvida en människas förväntningar av ett medium kunde kopplas samman till medievalet. Genom gratification sought (GS, sökta tillfredsställelser) och gratification obtained (GO, vilka tillfredsställelser man faktiskt fick) och sin modell “expectancy-value- model of media”, kunde forskarna se effekten av människors förväntningar på medier. De menade att människor redan innan de väljer ett medium har förväntningar (GS) på vad mediet ska tillfredsställa, och om detta förverkligas (GO) finns det större chans att människorna återkommer till samma medium. De kommer alltså exempelvis att se på samma tv-program eller lyssna på samma radioprogram vid återupprepade tillfällen. Sambandet mellan GS och GO visade sig således vara starkt och betydande (Palmgreen & Rayburn, 1979).
I takt med tiden och till följd av hur medielandskapet har förändrats, har teorin om UGT både utvecklats och kritiserats. Teorin utgår från att människors medieval är aktiva och
motiverade, och att människan medvetet väljer att ta del av ett medium för att tillfredsställa olika behov. Kritiker menar att detta sätt att se på människors medieval är naivt och föråldrat, då människors medieval i många fall kan vara omotiverade, vanemässiga och handla om tillfälligheter. Kritiker menar också människor inte väljer ett medium som en del av basala behov (McQuail, 2000). Valet att se på ett specifikt tv-program kan både vara en motiverad och instrumentell medieanvändning, den kan också vara en omotiverad och ritualiserad medievana (Strömbäck, 2015). Medievalen kan också bero på huruvida en människas uppväxt sett ut, vilken familjesituation man lever i och andra individuella psykologiska faktorer (McQuail, 2000). Även olika händelser i samhället kan ha betydelse för vilka medier vi väljer, framförallt när det gäller val av nyheter (Wadbring & Bergström, 2019).
Sammanfattningsvis grundar sig mycket av kritiken mot den funktionalistiska synen på medieanvändning, där UGT ingår, i att den omöjliggör mediekritik. Medier är inga fundamentala behov som måste tillfredsställas, utan behov som medieindustrin och andra kommersiella krafter skapar.
Då vår studie syftar till att studera varför människor i 50–75 år tittar på programmet Svenska nyheter och vilka olika utbyten programmet ger dem, är UGT ändå en relevant ansats att använda. Vi vill med stöd av UGT undersöka varför människor väljer vissa medier och vad de får ut av sin användning, samtidigt som vi är införstådda med och tar hänsyn till kritiken som finns mot teorin. Vi kommer också att använda Palmgreens och Rayburns
vidareutveckling, och undersöka kopplingarna till GS och GO. Teorin kan på så sätt bidra till att ge en djupare förståelse för vilka utbyten programmet ger våra respondenter, och varför de är regelbundna tittare.
3.2 Engagemang
Utöver att undersöka vilka utbyten programmet ger våra respondenter och vilken funktion programmet har för dem, är det också intressant att undersöka på vilket sätt programmet engagerar dem på olika plan. Därför har vi valt att utgå från teorier om engagement som är en relativt ny gren inom publikforskningen.
Idag är medieforskare och medieföretag alltmer intresserade av hur, varför och på vilka sätt medier engagerar människor kulturellt, socialt och politiskt. För vår studie är det därför intressant att undersöka om, och i så fall på vilka sätt, Svenska nyheter får vår valda målgrupp att engagera sig på olika sätt. Får de nya perspektiv på sakfrågor och problem?
I artikeln New Rituals for Public Connection: Audiences’ Everyday Experiences of Digital Journalism, Civic Engagement, and Social Life av Joëlle Swart, Chris Peters och Marcel Broersma (2018), beskriver författarna begreppet så här:
“Engagement relates to the specific ways and means by which people connect through news.” - Swart et. al., 2018, s. 186
I en kvalitativ studie genomförd i Holland, gjordes semistrukturerade och djupgående intervjuer med 36 deltagare i olika åldrar. Syftet var att undersöka på vilka sätt
respondenterna använde sig av och anpassade sig till det nya digitaliserade medielandskapet, tillsammans med sociala medier, för att hålla sig uppdaterade, engagera sig och diskutera olika aktuella händelser. Forskarna utgår från begreppet “public connection”, som bygger på att människor utgår från någon sorts gemensamhet när de engagerar sig i samhället. Denna gemensamhet kan grunda sig i politiskt engagemang, men också mer vardagligt, till exempel på arbetsplatsen - kollegor emellan, eller i vänskapsrelationer (Swart et. al., 2018).
Studien utgår från nyheter och nyhetsmedier som ett av flera exempel på den här sortens gemensamma utgångspunkter. Nyheterna förmedlar en bild av det “offentliga rummet”, den diskussionsmiljö som samhällsdebatten förs i. Det ger människor en gemensam referensram som öppnar upp för samhälleligt engagemang, till exempel politiskt, kulturellt eller socialt.
Med andra ord beskriver de nyheter som ett exempel på en gemensam plattform som kan få, och ger människor en möjlighet, att engagera sig i den offentliga debatten.
De poängterar som sagt också att nyheter inte är det enda exemplet på en sådan gemensam referensram, utan att till exempel skolor, universitet, arbetsplatser, föreningar och liknande också främjar offentlig debatt och socialt engagemang. Forskarna lyfter dock fram att skillnaden mellan dessa, och den gemensamma plattform som nyheter utgör, är att nyheter och nyhetsförmedling inte är bundna till en specifik period i livet och inte heller till en särskild plats (Swart et. al., 2018). Den traditionella nyhetsförmedlingen syftar också till att nå ut till en bred allmän publik, och har på så sätt länge fungerat som en bro mellan
människors privata sfärer och offentligheten. Något den fortfarande gör, om än med nya förutsättningar.
Forskarna beskriver hur traditionella nyhetsmedier tidigare haft en rituell funktion för sin publik, som tagit del av nyheter vardagligen genom till exempel en tidningsprenumeration.
De ställer frågan om huruvida det nya digitaliserade medielandskapet innebär en så kallad
“avritualiering” i användningen av traditionella nyhetsmedier. Det vill säga att allmänheten inte tar del av traditionella nyhetsmedier i samma utsträckning som tidigare.
Forskarna resonerar kring perspektivet att om just traditionella nyhetsmedier skulle ha en direkt effekt på medborgares politiska engagemang och samhällsfrågor, skulle en sådan avritualisering i användningen av traditionella nyhetsmedier, vara problematisk ur
demokratisk synpunkt. Därför väljer forskarna att istället utgå från användarens (publikens) perspektiv, för att undersöka om det faktiskt är så det ligger till. Om det faktiskt föreligger en sådan avritualisering i användningen av traditionella nyhetsmedier hos publiken, och hur det i så fall påverkar deras samhällsengagemang. Om nya vanor till följd av medielandskapets digitalisering påverkar detta engagemang.
Resultatet i studien tyder på att det snarare än en avritualisering skett en “omritualisering”.
Studiens respondenter utgick oftast från nyhetskällor som de redan innan sociala medier hade följt och ansett vara trovärdiga, och valde att dela och diskutera dessa med bekanta och vänner på sociala medier. Detta tillsammans med andra källor som respondenterna själva bedömde vara nyheter.
Respondenterna ansåg att en av fördelarna med att följa nyheter på sociala medier, var att de kunde läsa nyheter och uttalanden från personer som de annars inte hade tagit del av. Genom att ta del av sina vänners, politikers och journalisters retweets eller delningar, upplevde de ett större nyhetsutbud men även en mer engagerad inblick i andra personers liv. Det hjälpte dem i sin tur att förstå nyhetshändelser bättre och vilka konsekvenser de kan ha för samhället. En av respondenterna beskriver hur det för honom fördjupade nyheternas betydelse, genom att se hur andra människor interagerar med dem. Sociala medier gjorde att människor tillsammans kunde engagera sig i nyheter och allmän information. Respondenterna upplevde också att de genom att dela nyheter med varandra på sociala medier kunde upprätthålla
vänskapsrelationer och visa omtanke för varandra (Swart et.al, 2018).
Många av respondenterna i studien beskriver också att deras dagliga arbetsuppgifter
underlättades av att hålla sig uppdaterade i aktuella händelser, och att det ibland till och med förväntades av dem. I vissa fall gällande frågor som direkt berörde arbetsplatsen, men också för att underlätta kommunikationen med kollegor. De ansåg också att en viktig egenskap för människor generellt, är viljan och ambitionen att kunna se och förstå andra människors perspektiv, något som enligt studiens respondenter återspeglas i hur deras nyhetsanvändning ser ut. Studien beskriver vidare att samhälleligt engagemang, i detta fall inte längre hängde ihop med huruvida man läst en papperstidning eller ej, eller till följd av exempelvis
medlemskap i ett politiskt parti. Det digitaliserade nyhetslandskapet bidrog istället till ett mer småskaligt och specifikt engagemang, både till gagn för samhället i stort och respondenterna själva. Exempel ges där en respondent började odla egna grönsaker efter att ha sett en dokumentär kritisk till matindustrin, vilket ledde till att han också sparade pengar. En annan
bytte prenumeration från papperstidning till digital upplaga, delvis för miljöns skull men också av praktiska anledningar. Vissa övervägde också att betala för nyhetstjänster, trots gratisalternativ.
Forskningen kring engagemang och hur människor idag via internet och sociala medier uttrycker sina åsikter, engagerar sig och för diskussioner, är relevant att utgå ifrån även i vår studie. Vi fick, som ett konkret exempel, kontakt med våra respondenter genom ett forum på sociala medier. Intresset ligger dock i första hand att undersöka på vilka sätt Svenska nyheter engagerar vår målgrupp i en social och samhällsinriktad kontext, med stöd av studien
genomförd av Swart, Peters och Broersma (2018).
4. Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka varför publiken i åldersgruppen 50–75 år tittar på programmet Svenska nyheter och vad de får ut av sitt tittande. För att ta reda på detta, har studien genomförts med en kvalitativ metod i form av tolv semistrukturerade intervjuer.
Studien kommer att svara på följande frågeställningar:
• Vilka utbyten ger programmet Svenska nyheter publiken?
• Engagerar programmet publiken på ett socialt och samhälleligt plan och i så fall hur?
5. Metod och material
I detta avsnitt presenteras studiens metodval och material. En metoddiskussion finns också med där vi diskuterar vårt metodval.
5.1 Kvalitativa intervjuer
Metoden vi valt att använda är av kvalitativ art och har genomförts i form av
semistrukturerade intervjuer. Kvalitativa intervjuer används när man vill studera människors erfarenheter, av deras sätt att förstå och uppleva, förhållanden i vardagsliv och yrkesliv (Ekström & Johansson, 2019, s. 102). Då studiens syfte är att undersöka vilka utbyten programmet Svenska nyheter ger en publik i åldersgruppen 50-75 år, är en kvalitativ ansats väl lämpad eftersom vi genom djupgående intervjuer söker att få en förståelse för publikens egna upplevelser och tankar om programmet. Enligt Martyn Denscombe (2018) är det lämpligt att använda intervjuer när forskaren vill utforska komplexa fenomen som åsikter, känslor och uppfattningar, vilket är precis vad den här studien syftar till att göra.
För att intervjupersonerna ska få chans att ge uttömmande svar och möjlighet att komplettera med egna uppfattningar och tankar, är studien genomförd på ett semistrukturerat sätt. Studien har använt sig av en intervjuguide där frågorna är utformade för att i sin tur kunna svara på studiens frågeställningar. Intervjufrågorna har delats in i fyra olika teman för att ge en tydligare struktur: bakgrundsinformation om respondenterna, vilka generella medievanor respondenterna har, vad de tycker om programmet Svenska nyheter och vad de tycker om SVT.
Att intervjuerna varit semistrukturerade, innebär att intervjuguiden följts på ett flexibelt sätt och ibland har ordningsföljden av frågor och teman omstrukturerats för att den intervjuade personen ska kunna ge uttryck för sina egna tankar och idéer (Denscombe, 2018).
Intervjuerna har genomförts individuellt och för att ge respondenterna möjligheten att vara spontana och på ett fritt sätt kunna besvara frågorna, har intervjuerna inte haft någon tidsbegränsning. Fördelar med personliga intervjuer är enligt Denscombre (2018) att
intervjupersonens tankar och synpunkter endast kommer ifrån en källa åt gången, vilket gör att den som intervjuar på ett enklare sätt kan koppla samman idéer och synpunkter till vissa bestämda människor. Till skillnad från till exempel fokusgrupper, där en grupp människor
intervjuas samtidigt och tillåts diskutera frågorna sinsemellan. Individuella intervjuer gör det också lättare vid transkriberingen, då det inspelade materialet endast kommer ifrån en
deltagare (Denscombre, 2018). Samtliga intervjuer har spelats in och analyserats noga. Vi har i efterhand lyssnat igenom samtliga intervjuer och gjort en selektiv transkribering, vilket innebär att vi handplockat de delar i intervjuerna som anses relevanta för studien. I studiens resultat kommer de citat vi valt därför illustrera där särskilda poänger ges.
5.2 Material och urval
Det empiriska material som insamlats består av intervjusvar från tolv respondenter. Samtliga är aktiva och återkommande tittare av programmet Svenska nyheter. Frågorna som ställdes under intervjuerna återfinns i intervjuguiden i bilaga 9.1.
Vid urvalsprocessen var kraven för att delta i studien att respondenterna skulle följa
programmet Svenska nyheter regelbundet och befinna sig inom åldersspannet 50-75 år. Valet av åldersgrupp motiveras med hänsyn till att tidigare forskning inriktat sig på yngre
åldersgrupper. För att hitta våra respondenter gjordes ett inlägg i Facebookgruppen “Svenska nyheter”, som är en offentlig grupp skapad och administrerad av Facebooksidan SVT Humor, tillsammans med personer från Svenska nyheters egen redaktion. I gruppen finns fans av programmet från hela Sverige, och den hade vid tidpunkten för studien över 16 000 medlemmar. Flera personer kommenterade inlägget och anmälde sitt intresse till att delta.
Urvalet är därför ett icke-slumpmässigt självselektionsurval, eftersom respondenterna själva anmält intresse att delta i studien. Det är således inte heller inte ett representativt urval. Efter att ha genomfört tolv intervjuer upplevde vi att vi uppnått teoretisk mättnad, det vill säga att intervjusvaren flera gånger sagt ungefär samma sak och att vi inte var i behov av mer empiriskt material.
Åldern på respondenterna som deltog i studien sträckte sig från 50–71 år och bestod av åtta kvinnor och fyra män. Vid intervjutillfällena var respondenterna bosatta i olika delar av landet, från Skåne till Lappland. Yrkesroller och socioekonomiska förhållanden skilde sig också åt, en av respondenterna arbetade med marknadsundersökningar och en annan som affärsområdeschef. Några av respondenterna levde ensamma, medan andra levde tillsammans med sambo och barn. De hade också olika politiska ideologier och vissa var mer politiskt engagerade än andra, en av respondenterna hade till exempel varit politiskt engagerad i mer än tjugo år. Två av respondenterna var också pensionärer, för att nämna några exempel.
Samtliga respondenter i denna studie har lovats anonymitet och kommer därför att presenteras med fingerade namn. Ålder och kön är oförändrat. I tabellen nedan finns en mindre presentation av respondenterna.
Tabell 5.1 över studiens respondenter
Kommentar: Tabellen visar information om respondenterna i studien ”Satiren blir ju det som händer i mitt huvud, när jag hör hur jävla dumt det låter”. Namnen i tabellen och studien är fingerade, men kön och ålder är
oförändrade uppgifter.
5.3 Metoddiskussion
En studies metodval medför alltid både för- och nackdelar. Ambitionen från studiens start var att genomföra intervjuerna fysiskt, ansikte mot ansikte. Vid tidpunkten då studien
genomfördes, var Sverige tillsammans med stora delar av världen drabbat av en pandemi till följd av viruset covid-19. På grund av den höga smittorisken och svenska regeringens rekommendationer, valde vi att genomföra intervjuerna på distans. Detta visade sig, till vår förvåning, vara effektivt och ha många fördelar. En del av respondenterna tillhörde särskilt utsatta riskgrupper till följd av virusspridningen, men genom att hålla fysiskt avstånd kunde vi på ett säkert sätt genomföra intervjuerna.
Samtliga intervjuer genomfördes med hjälp av digitala mötesrum, såsom webbmötestjänsten Zoom (Zoom Video Communications, Inc., USA) och Facebook Messenger (Facebook, Inc., USA). Trots de begränsningar en intervju på distans innebär, avseende just det fysiska mötet och möjligheten att på ett tydligare sätt kunna läsa av till exempel kroppsspråk, finns det också en del fördelar med att genomföra intervjuer på distans. Genom digitala mötesrum har geografiska avstånd på ett sätt suddats ut, och intervjuerna har kunnat genomföras oavsett var respondenterna bor. Respondenterna har haft möjligheten att befinna sig i sina egna hem, vilket också kunnat bidra till att de känner sig mer bekväma och trygga i intervjusituationen.
Samtliga intervjuer genomfördes via videosamtal med webbkameror påslagna, för att de skulle kännas så personliga och komma så nära en fysisk intervju som möjligt. Det gjorde det också möjligt att till viss del kunna se och ta hänsyn till intervjupersonens ansiktsuttryck och kroppsspråk och vice versa. En potentiell nackdel med digitala mötesrum är risken för tekniska problem. Medvetna om detta erbjöd vi också möjligheten att genomföra intervjuer via telefon.
En kvalitativ ansats lämpar sig väl för denna studie. Enligt Denscombre (2018) kan forskaren med en kvalitativ ansats komma sina respondenter nära och få en detaljerad bild av dem. En kvantitativ ansats hade också kunnat användas, till exempel i form av enkäter till ett antal människor. Fördelen med en kvantitativ ansats hade, i denna studie, varit att få ett större antal svarspersoner och därmed ökat generaliserbarheten och representativiteten. Däremot hade personerna med hjälp av en enkät och färdiga svarsalternativ inte kunnat beskriva sina egna åsikter och uppfattningar om programmet med egna ord (Ekström & Larsson, 2019). Därmed har valet av kvalitativ metod hjälpt oss att få mer ingående och utvecklande svar, men inte lika hög generaliserbarhet, där en kvantitativ metod kunnat ge högre generaliserbarhet men mindre möjlighet till mer djupgående resonemang.
Studiens empiriska material har tolkats och analyserats noga. Att undersöka en studies validitet är att kontrollera om huruvida det vi undersöker och det vi påstår att vi undersöker stämmer överens (Esaiasson, P., et.al, 2017). Vi har under intervjuerna strävat efter att vara neutrala och inte ställa ledande frågor. Samtliga intervjuer har också spelats in för att eliminera eventuella tolkningsfel och slarvfel. Om det uppkommit tveksamheter eller frågor kring intervjun, har vi kunnat diskutera detta sinsemellan men också kunnat kontakta respondenterna personligen för att säkerhetsställa att vi förstått dem rätt. Vi genomförde också en testintervju för att prova intervjuguiden och de tekniska lösningarna, innan vi genomförde resterande intervjuer. Med det sagt, upplever vi att vi på ett noggrant och utförligt sätt har kontrollerat studiens validitet.
Vad gäller generaliserbarheten, är vi medvetna om att studiens resultat inte är generaliserbart till en större population, eftersom vi inte gjort ett representativt urval. Däremot gör vi
bedömningen att resonemangen som respondenterna för, och de teman som resultatet beskriver, ändå kan anses vara giltiga för en bredare grupp aktiva tittare.
För övrigt genomfördes intervjuerna utan tekniska problem, vilket gjorde att både vi och respondenterna upplevde att intervjuerna gick smidigt och flöt på bra. Det semistrukturerade förhållningssättet tillsammans med intervjuguidens stöd tillät oss att vara flexibla och öppna.
Intervjuerna kändes därför personliga och upplevdes mer som samtal med möjlighet att utvecklas och ta en egen riktning, vilket uppskattades både av oss och respondenterna.
6. Resultat
Studiens resultat är baserat på tolv semistrukturerade intervjuer där samtliga respondenter regelbundet och aktivt tittar på programmet Svenska nyheter.
Inledningsvis kommer resultatavsnittet beskriva hur respondenternas medievanor och nyhetskonsumtion ser ut. Det kommer även att redovisa vad de tycker om SVT och SVT:s nyhetsbevakning. Vidare visar resultatet vilka olika utbyten respondenterna får av att titta på programmet. Avslutningsvis kommer resultatet även visa på vilket sätt programmet
engagerar respondenterna på ett samhälleligt plan.
6.1 Medievanor och nyhetsvanor
För att kunna förstå hur respondenternas relation till programmet Svenska nyheter ser ut, och hur just de relaterar till programmet, behöver vi först förstå hur deras medievanor ser ut.
Därför kommer vi i avsnittet nedan beskriva vad våra respondenter tycker och tänker kring medier, public service och nyhetsbevakningen i Sverige.
6.1.1 Public service är bra - men inte tillräckligt
Respondenterna i denna studie befinner sig i åldersspannet 50–71 år. De har alla haft en relativt likartad uppväxt i förhållandet till medier, och alla vuxit upp med en eller flera dagstidningar i hemmet. Samtliga har också vuxit upp med en tv hemma efter att den på bred front introducerades i Sverige under andra halvan av 1950-talet (Weibull et.al, 2018).Idag läser respondenterna flera dagstidningar via digitala tjänster och söker nyheter från flera olika nyhetskällor. Flera av respondenterna uppskattar fortfarande traditionella medier såsom radio och papperstidning och prenumererar på minst en dagstidning i pappersformat.
Föga förvånande skiljer sig respondenternas tv-tittarvanor idag markant från när de växte upp, eftersom det fram till 1969 bara fanns en enda tv-kanal i Sverige (Weibull et.al, 2018).
Idag har samtliga respondenter tillgång till betydligt fler kanaler och ytterligare möjligheter till att se livesända tv-program och repriser via streamingtjänster. Alla respondenter förutom en, uppgav att de använder streamingtjänster som SVT Play, vissa uteslutande men de flesta i kombination med linjärt tittande. De beskriver själva att de idag har större möjlighet att välja när de själva vill titta, och vilken typ av program de vill titta på. En av respondenterna tittar nästintill aldrig på linjär tv längre, då han anser att det är skönare att titta när han själv har lust och tid.
“Jag vill titta när det passar mig, och jag har så mycket att göra både på gården och på jobbet så jag sitter aldrig i soffan och slötittar, utan
konsumerar media aktivt när jag väl vill.”- Anders, 51
Samtliga respondenter har ett stort nyhetsintresse och SVT Play är den webb-tv-tjänst de använder mest. Utöver Svenska nyheter är andra nyhets- och samhällsrelaterade program som
exempelvis Aktuellt, Rapport och Agenda populära bland respondenterna. De tittar helst på public service-kanalerna SVT1 och SVT2, delvis för att de uppskattar nyhetsutbudet, men framförallt för att de två public service-kanalerna inte har några reklampauser.
Just reklampauserna, spelar för vissa av respondenterna en avgörande roll för om de väljer att titta på en kanal eller inte. Respondenten Lisa beskriver att hon i absolut värsta fall, väljer att se på en kanal med reklampauser. Även Annika undviker tv-kanaler med reklampauser, och Selma uttrycker att hon får “hjärnblödning” av reklam. Agnes uttrycker sig så här:
“...enda skälet till att jag tittar på SVT på Morgonstudion, det är ju att man slipper den jävla reklamen.” – Agnes, 55
Utöver syftet att slippa reklampauser, har valet att se på public service-producerade tv- och radiokanaler en större betydelse för vissa. Anders förklarar att han, med referens till
nyhetsrapporteringen av covid-19, sökte sig till public service-kanaler:
“Jag följer aktuellt och rapport för att de sammanfattade de viktigaste, och det reflekterade jag över själv nyligen, att man eller jag i sådana sammanhang som när det är kris, söker sig till public service och att man
känner sig uppdaterad när det väl gäller.” – Anders, 51
Respondenterna är som sagt intresserade och aktiva nyhetskonsumenter, och väljer att se eller lyssna på public service-producerade program av olika anledningar. Trots att de alla i någon mån får sin nyhetsförmedling genom public service, råder det delade meningar om kvalitén på dess nyhetsbevakning:
”Jag tycker det är tillrättalagt. Jag kan tycka att det är ganska vinklat, att det är onyanserat och att man berättar halva sanningar. De ljuger ju inte, men att undanhålla saker som är fakta, det är ju också på något sätt att
undanhålla-, alltså de gallrar och filtrerar åt oss för att… Av någon anledning som jag inte begriper, för att vi är ju alla vuxna människor och
tar ju till oss det vi vill och sorterar bort det vi inte vill, men det är inte statsmedias, eller vad man ska säga, det är inte deras uppgift att sålla i nyheterna. Och det finns ju tydliga exempel på när de lägger saker till rätta
som inte stämmer överens med gemene mans syn på saker.” – Marie, 51 Även Annika är inne på samma spår som Marie:
“Ibland kan jag tycka att det känns som om SVT undviker vissa nyheter, det är bra att läsa lite andra nyheter för att få input från andra håll.”
– Annika, 61
Under tidpunkten för studien, hade också presidentvalet i USA 2020 precis ägt rum.
