INOM
EXAMENSARBETE TEKNIK,
GRUNDNIVÅ, 15 HP
STOCKHOLM SVERIGE 2020 ,
Känsliga utbyten mellan människor och
smarttelefoner
Kan smarttelefoner användas för att framkalla självexponering
ERNST JAXVALL KARL SIMU
KTH
SKOLAN FÖR ELEKTROTEKNIK OCH DATAVETENSKAP
Känsliga utbyten mellan människor och smarttelefoner
Kan smarttelefoner användas för att framkalla självexponering
Intimate exchanges between humans and smartphones
Can smartphones elicit self-disclosure Ernst Jaxvall
EECS Skolan för Elektroteknik och Datavetenskap
Kungliga Tekniska Högskolan Lindstedtsvägen 3, 114 28
Stockholm
jaxvall@kth.se
Karl Simu
EECS Skolan för Elektroteknik och Datavetenskap
Kungliga Tekniska Högskolan Lindstedtsvägen 3, 114 28
Stockholm
ksimu@kth.se SAMMANFATTNING
Under paradigmet “Computers are Social Actors” (CASA) har beteende mellan människor och datorer studeras utifrån mänskliga sociala regler och normer. En studie från 2000-talet baserad på detta paradigm är Youngme Moons “Intimate Exchanges: Using Com- puters to Elicit Self-Disclosure from Consumers”. I ett experiment intervjuades deltagarna av en stationär dator för att visa att den sociala regel som behandlar känslig självexponering också existerar mellan människor och datorer. I samband med teknikens utveckling ställs frågor om huruvida de tidigare vetenskapliga upptäckterna kring datorer och människors sociala relationer går att applicera på nyare teknik. Vår studie genomfördes i avseende att replikera Moons studie men där vi istället bytte ut den stationära datorn mot en smarttelefon. Ett experiment genomfördes med 18 testdeltagare som blev indelade i en försöksgrupp och två kontrollgrupper. I övrigt var villkor och frågor de samma som i Moons experiment. Deltagarna svarade på 15 personliga frågor genom en smarttelefon med speciellt utvecklad programvara.
Graden av känslig självexponering i deltagarnas svar studerades sedan genom att analysera dess längd och genom bedömning av 5 oberoende “bedömare”. Den aktuella studien uppvisar ett annat resultat än Moon och finner inget stöd för att den sociala regeln som behandlar känslig självexponering existerar mellan människor och smarttelefoner.
ABSTRACT
The human responses to communicating media were highly studied during the 1990s as a part of the “Computers are Social Actors”
(CASA) paradigm. A paradigm where behaviour in the human- computer relationship is studied on the basis of human- human so- cial norms. One study, deriving from this paradigm is Youngme Moons “Intimate Exchanges: Using Computers to Elicit Self-Dis- closure from Consumers”. Through an experiment where partici- pants are interviewed by a desktop computer, Moon shows that the social norm of intimate self-disclosure exists between humans and computers. As new technology is developed, questions are raised
as to whether the earlier scientific discoveries in human-computer relationships can be applied to newer technologies. Our study in- tended to replicate Moon's study and replace the desktop computer with a smartphone. An experiment was conducted in which 18 test participants were divided into one experimental group and two con- trol groups, given the same conditions and questions as the partici- pants in Moon's experiment. The participants were interviewed in 15 intimate questions through specially developed software on a smartphone. The intimacy of the participants' responses was stud- ied by analyzing their word length and by an assessment by 5 ex- ternal judges. The study landed in a different result compared to Moon and finds no evidence that the social norm of intimate self- exposure exists between people and smartphones.
Nyckelord
CASA; ömsesidig självexponering; reciprocitet; The Media Equation
1. INTRODUKTION
Beteendevetenskap behandlar ämnen som utforskar mänskligt beteende. Främst handlar det om samspelet mellan människor men eftersom mängden elektroniska produkter ökat har det även uppstått nya forskningsområden där samspelet mellan människor och datorprodukter studeras. Inom denna forskning har det visats att elektroniska produkter kan skicka sociala signaler såsom att förmedla känslor och att människor också svarar på dessa signaler på samma sätt som om de kom från en annan människa.
Elektroniska enheter upplevs därför som nära levande och utstrålar således en viss social närvaro. Eftersom vi människor känner av denna sociala närvaro är det naturligt att vi följer samma sociala regler med datorer som vi gör med andra människor. [1]
Ett exempel på en välkänd social norm är reciprocitetsprincipen som innebär en oskriven social regel om att återgälda tjänster och gåvor. [2]. Reciprocitetsprincipen kan bland annat tillämpas när det handlar om känslig självexponering vilket innebär att dela med sig av känslig information om sig själv. En studie gjord av Moon [3]
visade att reciprocitet i samband med självexponering fanns mellan datorer och människor. Om en dator delade med sig av information till en person så var det mer sannolikt att personen delade med sig av känslig information tillbaka. Moon visade vidare genom ett experiment med en stationär dator att det går att använda datorer för att övertyga användare att dela med sig av känslig information.
Begreppet dator har emellertid kommit att omfatta en mängd olika produkter. Vi använder smarttelefoner dagligen [4], och därför är det intressant att undersöka om det går att använda smarttelefoner för att övertyga användare om att dela med sig av känslig information på det sätt som det gick med stationära datorer.
1.1 Bakgrund och syfte
Moons [3] studie kan ses som en del av den teori som presenteras i Nass och Reeves “The Media Equation” [5] och det korresponderende “Computers are Social Agents” (CASA) paradigmet. Centralt i dessa teorier är att när människor interagerar med datorer visar de liknande beteenden som när de interagerar med andra människor. [6]. Sedan “The Media Equation” först presenterades under 90-talet har datorerna och interaktiviteten utvecklats. I samband med lanseringen av smarttelefonen har människor börjat använda dessa till en mängd olika uppgifter varje dag. [4]. I flertalet av studierna kopplade till CASA-paradigmet gjordes experiment med stationära datorer och ett antal studier har därför gjorts för att undersöka om samma resultat kan nås genom experiment med smarttelefoner och dess programvara. [4, 7, 8, 9].
Två exempel pekar här på att “CASA”-teorin håller [4, 8]. Andra studier pekar på att saker som smarttelefonernas storlek [9] och tillgång till data [10, 11] i samband med dess utveckling och spridning kan ha ändrat användarnas syn på enheterna. Utifrån förutsättningen att “CASA”-teorin stämmer och med Moons [3]
studie som bakgrund ställer vi följande hypotes: under en intervju med en smarttelefon kommer dess användare med större sannolikhet att dela med sig av personlig och känslig information om frågan föregås av personlig information från smarttelefonen.
En mängd forskning knuten till “The Media Equation” och
“CASA”-paradigmet pekar på en översättning av sociala normer, från relationen människa-människa, till relationen människa-dator.
[1, 5, 12]. Senare forskning pekar även på att det finns ett intresse för hur dessa teorier upprätthålls i relation till nyare teknik. [4, 7, 8, 11] och då detta område är mindre beforskat är förhoppningen med denna studie att uppmärksamma en del inom ämnesområdet som ännu inte är undersökt. Syftet med detta arbete är att bidra till forskning som pekar på samspelet mellan elektroniska enheter och människors beteende. Ur ett bredare perspektiv är förhoppningen att denna studie ska vara till nytta för andra institutioner, grupper och individer som undersöker eller intresserar sig för människors beteende över medietekniska kanaler. Resultatet av vår under- sökning kan speciellt vara till nytta för utvecklare och marknadsförare, vilka kan antas lägga vikt vid att känna till de aspekter som påverkar smarttelefonanvändarens uppfattning.
1.2 Problemformulering
Utifrån den första hypotesen som presenteras i Moon [3]
formuleras denna studies forskningsfråga:
● Under en intervju med en smarttelefon, kommer dess användare med större sannolikhet att dela med sig av personlig och känslig information om frågan föregås av personlig information från smarttelefonen?
1.3 Avgränsningar
Vår studie tar specifikt avstamp i den första hypotesen i Moons [3]
omfattande arbete (se rubrik 2.3). Vår studie är inte ett komplett återskapande av hela Moons studie vilket är reflekterat i vår studies forskningsfråga. Vi avser endast undersöka huruvida användare av en smarttelefon, givet tre olika villkor tillsammans med en fråga om dem själva, är mer sannolika att dela med sig av känslig information. Därmed bortser vi från Moons [3] övriga hypoteser, underhypoteser och andra experiment. Detta betyder även att eventuella slutsatser och resultat i vår studie inte omfattar övriga slutsater i Moons studie. När vi hädanefter hänvisar till “Moons studie” menar vi, om inte annat anges, det första experimentet i studien. Vår studie avser att i största möjliga mån endast göra nödvändiga ändringar för att översätta konceptet stationär dator till konceptet smarttelefon samt att översätta från engelska till svenska utifrån Moons [3] operationaliseringar. På liknande sätt eftersträ- vade denna studie att följa den metod vilken presenteras i Moons arbete (se rubrik 2.3 samt 3 för skillnader). Nämnvärda skillnader inkluderar mindre antal undersökningsdeltagare, fler bedömare och att experimentet genomfördes utomhus. Dessa skillnader gjordes på grund av praktiska begränsningar samt den pågående pandemin COVID-19. Dessutom används inte måttet “antal känsliga självexponeringar” i denna studie eftersom det bedömdes saknas tillräcklig dokumentation och ytterligare vetenskapligt stöd för måttet.
2. TEORI OCH RELATERAD FORS- KNING
Denna studie avser undersöka interaktionen mellan människor och smarttelefoner kopplat till reciprocitetsprincipen som enligt tidigare forskning påvisats i interaktioner mellan människor och medietekniska enheter. Vi inleder teori- och litteraturdelen med de teoretiska begrepp och en beskrivning av reciprocitetsprincipen som ligger till grund för studien. Därefter följer en överblick av
“CASA”-teorin och “The media equation” samt en genomgång av det arbete vilket denna studie avser replikera. Sist ges en kort inblick i samtida liknande studier vilka avsett att undersöka nämnda teorier i relation till nyare teknik.
2.1 Känslig självexponering, reciprocitets-
principen, och ömsesidig självexponering
Självexponering definieras som all form av personlig information vilken kommuniceras från en person till en annan. I detta arbete används begreppet “känslig självexponering” som uttryck för Moons [3] begrepp “intimate self-disclosure”. Moon definierar känslig självexponering som den typ av kommunikation i vilken känslig information delas. Känslig information innebär här att förmedlaren känner sig sårbar och att sårbarheten kan vara såväl känslomässig såväl som fysisk eller materiell. Exempel på känslig självexponering kan vara “Jag blir ledsen när mina vänner ignorerar
mig” eller “Jag känner mig skyldig över hur jag behandlade min lillebror när vi växte upp”.
En social norm är ett förväntat beteende eller en underförstådd regel som gäller i sociala sammanhang. En typ av sådan oskriven regel är reciprocitetsprincipen. Reciprocitetsprincipen går ut på att om person A har gjort något för person B så är det förväntat att person B gör något tillbaka. [2]. Tidigare studier har visat att människor följer reciprocitetsprincipen flitigt och att den spelar en viktig roll i allt från politik [13] till UX-design [14].
Människor är generellt motvilliga till att dela med sig av personlig information men denna motvilja kan sättas ur spel vid användande av reciprocitetsprincipen. Detta kallar Moon [3] för “reciprocal self-disclosure” och i denna rapport kommer “ömsesidig själv- exponering” användas som översättning. Ömsesidig själv- exponering förutsätter att självexponeringen sker gradvis. Om person A delar med sig av alltför känslig information alltför tidigt kan sannolikheten för person B att dela med sig annars istället minska. Mycket pekar på att detta gäller när det handlar om interaktioner mellan människor, men frågan är om det även gäller för interaktioner mellan smarttelefoner och människor? [3]
2.2 “Computers are Social Actors”
1994 presenterade Nass et.al [6] “Computers are Social Actors”
(CASA) paradigmet med avseende att bevisa att en dator utstrålar social närvaro och att dess användare följer samma sociala regler runt datorer som runt människor trots användarens medvetenhet om att datorn saknar mänskliga egenskaper. Paradigmets metod är att använda beteendevetenskapliga rön där beteende mellan människor studeras och där sedan en eller flera personer byts ut mot datorer med vissa givna egenskaper. Därefter avgörs om den sociala regel eller norm som undersöks fortfarande går att tillämpa. 1996 introducerade Nass & Reeves [5] begreppet “The Media Equation”
i en bok med samma namn. Utifrån en mängd forskning och experiment grundade i “CASA”-paradigmet utförda på Stanford under 90-talet hävdar Nass och Reeves att “The media equation”
innebär att interaktioner med kommunicerande teknik är nära identiska med interaktioner mellan människor eftersom människor omedvetet reagerar som att mediet vore mänskligt.
Flera experimentella undersökningar har gjorts inom området, till exempel visade Nass et. al. [12] att användare som upplevt grupptillhörighet med en dator värdesätter den information som samma dator tillhandahållit högre i jämförelse med information från andra datorer. En genomgång av flertalet studier presenteras i Moon & Nass [15].
Den underliggande orsaken till “CASA”-fenomen förklaras i flera studier med begreppet “mindlessness”. [16]. Mindlessness intro- ducerades av Langer et al. [17] och beskriver det mentala tillstånd som råder vid frånvaro av uppmärksamhet och där noggrant beaktande av information från den omgivande miljön saknas. Det evolutionära syftet med detta tillstånd är att spara energi för igenkända beteenden vilka inte kräver stort kognitivt arbete och vars utfall inte är engagerande. [16]. Nass & Moon [15] applicerar mindlessness på tre typer av svar då användare interagerar med datorer. En av typerna är “overlearned social behaviors”, t.ex.
reciprocitet och artighet. När en dator är artig så triggar detta
samma igenkända beteende som när en människa är artig.
Användaren tänker alltså inte på att datorn inte är en människa.
2.3 Moons studie: “Intimate Exchanges:
Using Computers to Elicit Self-Disclosure from Consumers”
Med grund i “CASA”-teorin utforskar Moon [3] om dåtidens marknadsmässiga och tekniska framsteg kunde förmå konsumenten att dela med sig av personlig information till en dator. I ett experiment förutsätter Moon att ömsesidig självexponering föreligger och att konsumenten delar med sig av känslig information givet att datorn följer gällande sociala regler och normer. Moon låter i experimentet undersökningsdeltagare bli intervjuade av en stationär dator, vilken ställer ett antal personliga frågor. Två villkor introduceras: Frågorna som datorn ställer kan antingen vara utan reciprocitet (NORECIP) eller med reciprocitet (RECIP). Detta innebär att frågorna under villkoret RECIP föregås av information om datorn själv medan frågorna under NORECIP inte gör det. Ett exempel är frågan “What are some of the things that make you furious?”, vilket var det enda meddelande datorn visade under villkoret NORECIP. Under RECIP visade datorn istället “Sometimes this computer is used by people who don’t know how to operate it. It ends up crashing and having to reboot.
What are some of the things that make you furious?”. Moon nämner ytterligare tre element i sin operationalisering: (1) datorn ska inte implicera att den har känslor, motiv eller åsikter. (2) Datorn ska inte hänvisa till sig själv som “I” och dessutom ska datorn inte tillhandahålla några bilder utan enbart vara textbaserad. (3) Ett tredje villkor introduceras, “Long” (LG). Frågorna under detta villkor innehåller lika många ord som den föregående informationen under RECIP-villkoret. Detta för att försäkra att antalet ord vilka visas i kombination med frågan inte är det som huvudsakligen påverkar svarets omfattning. I samma fråga som tidigare var meddelandet som visas under LG villkoret: “You will now be presented with the next question in the interview. This ques- tion is about the things that make you furious. What are some of the things that make you furious?”.
Därmed lyder Moons [3] första hypotes: “Participants will be more likely to reveal intimate information about themselves when they are interviewed by a computer that precedes each interview ques- tion with some information about itself. Specifically, participants in the RECIP condition will engage in more self-disclosure than participants in the NORECIP and LG conditions”. Moons andra hypotes undersöks inte vår studie men den innebär ett ställnings- tagande vilket är av relevans. För att undersöka huruvida själv- exponeringen påverkas av att frågorna kommer i ordning av ökande känslighet eller att de abrupt blir känsliga, introducerar Moon även villkoren “gradual” (GRAD) respektive “abrupt” (ABRUPT).
Totalt 3 x 2 villkor, (NORECIP, RECIP, LG) x (GRAD, ABRUPT) där vardera villkorsgrupp utgjordes av 10 undersökningsdeltagare.
Experimentet började med att undersökningsdeltagarna blev instruerade i att göra en intervjuundersökning på en dator. Efter instruktionerna fick de ensamma i ett rum genomgå testet genom att skriva på tangentbord. Enskild deltagare tillhörde en grupp med en villkorskombination (t.ex. GRAD-LG). Alla deltagare svarade på totalt 15 frågor, först 4 frågor av mindre känslig grad och därefter 11 frågor av högre känsliga grad. De deltagare vilka tillhörde grupp med villkor GRAD gjorde alla frågor på en dator.
De grupper med villkor ABRUPT gjorde de 4 första frågorna på en dator och bytte därefter dator för att svara på frågorna av högre känslighetsgrad. För att gå vidare från en fråga till nästa tryckte deltagarna på en knapp med texten “nästa”. [3].
Moon [3] mäter graden av känslig självexponering med Altman &
Taylors [18] “Breadth-” och “Depth of self-disclosure”. Dessa beskrivs som två ofta använda dimensioner längs vilkas axlar självexponering kan graderas. För att mäta “Breadth” (Bredd) räknas ofta längden av ett svar i tid eller ord. För att mäta “Depth”
(Djup) används ofta oberoende personer. I Moons studie mättes bredden av känsliga självexponeringar genom att räkna antal ord i ett svar. Djupet av känsliga självexponeringar mättes i studien genom två oberoende bedömare. Givna definitionen av känslig självexponering fick de oberoende bedömarna bedöma svaren på en femgradig skala, och därefter togs ett medelvärde på deras bedömning. Dessutom mätte Moon antalet känsliga själv- exponeringar i ett svar genom att räkna dem.
Datan som presenteras i Moons [3] resultat ger tydligt stöd åt hypotes 1 utifrån bredden, djupet och antalet känsliga själv- exponeringar av och i svaren. Även ett tydligt stöd för att svaren var mer känsligt själexponerande då frågorna kom i ökande känslighet utläses ur Moons resultat.
2.4 Moderna sociala aktörer
Idag har de stationära datorerna och dess funktioner i många användningsområden blivit ersatta och koncentrerade till smart- telefoner. Smarttelefoner erbjuder idag flera funktioner och app- likationer som ger stöd i vardagen [4] och de har beskrivits som
“digitala kompanjoner”. [7]. Dessutom har interaktiviteten ökat och smarttelefoner är kapabla att skicka avancerade sociala signaler genom gränssnitt, ljud och vibrationer. I takt med utvecklingen och den ökade interaktiviteten har ett begränsat antal studier genom- förts i syfte att undersöka “CASA”-paradigmet i relation till de smarta telefonerna. Carolus et.al [4] undersökte principerna bakom en tidigare studie av Fogg & Nass [19], där tilliten till en stationär dator studerades utifrån att datorn gav artiga respektive oartiga svar på frågor. Carolus et.al [4] uppdatering av exprimentet med en smarttelefons röstassistent gav till skillnad från ursprungsstudien blandade resultat. Carolus et.al [8] visade att könsstereotyper översätts till smarttelefoner där experimentdeltagare tillskrev typiskt kvinnliga och manliga attribut till rosa respektive blå telefoner. Två replikeringar av Nass et al. [20] har gjorts. I ursprungsstudien fick användare utföra en uppgift med en stationär dator och därefter utvärdera datorns prestanda. Utvärderingen skedde antingen på samma dator, en annan dator eller på papper.
De deltagare som utvärderade på samma dator de gjort uppgiften på gav högre betyg än kontrollgrupperna. Carolus et.al [21] landar i samma resultat i sin replikering med mobiltelefoner medan Goldstein et al. [9] inte finner några bevis som pekar på att “The media equation” håller i relation till smarttelefoner. Dessutom finns det studier som pekar på att nya agenter såsom webbsidor [10] eller animerade agenter [11] inom datorer kan vara källor kapabla att skicka egna sociala signaler. Därmed flyttas fokus och den sociala uppmärksamheten från hårdvaran till de nya källorna och datorn i sig upplevs snarare som ett verktyg för att komma i kontakt med de andra källorna. [10].
3. METOD OCH DATAINSAMLING
För att undersöka frågeställningen utformades ett experiment. Vi blev tilldelade 40 studenter vilka alla läste medieteknikprogrammet och kursen DM1578 Programintegrerande kurs i medieteknik på KTH. Sex av studenterna slumpades ut till bedömare och resterande 34 studenter skulle delta i intervjuerna. I slutändan deltog 18 studenter i intervjuerna och fem av bedömarna betygsatte svaren.
Det innebär att ungefär hälften valde att inte delta. De flesta med anledning av COVID-19, men några blev också sjuka och ett fåtal svarade inte alls. Gruppen utgjordes av 8 män och 10 kvinnor.
Medverkan i studien var ett poänggivande moment i kursen. Enskilt blev varje deltagare instruerad i att svara på 15 intervjufrågor via en smarttelefon. Deltagarna informerades även att alla svar anonymiserades, att de kunde gå vidare i intervjun utan att svara på en fråga och att deras svar skulle läsas av bedömarna. Efter instruktionerna blev deltagaren given en smarttelefonmodell Samsung S7 tillhandahållen av forskningsledaren och hänvisade till ett bord och en bänk utomhus (se 1.3) för att genomgå intervjun.
Installerat på telefonen fanns programvara särskilt utvecklad för experimentets intervjuer. Data samlades genom att spara deltagarnas svar i en databas.
3.1 Frågorna
Alla 15 frågor är skrivna efter de frågor som presenteras i Moon [3]. Essensen av varje fråga försöktes bevaras i största möjliga mån vid översättning till svenska. De fyra frågorna i experimentets första del är frågor av låg känslighet. De 11 frågorna i experimentets andra del är frågor av högre känslighetsgrad.
Känslighetsgraden i frågorna baseras på att de berör ämnen vilka i tidigare studier bedömts ha låg respektive hög känslighetsgrad [3, 22, 23, 24, 25]. Alla frågor hittas bifogade i bilaga 1.
3.2 Grupperna
Med hänsyn till studiens frågeställning blev deltagarna indelade i 3 grupper, vardera grupp med ett unikt villkor. Villkoren benämns här “Ingen reciprocitet” (NORECIP), “Reciprocitet” (RECIP) och
“Lång form” (LG) och likställs med Moons [3] villkor GRAD- NORECIP, GRAD-RECIP respektive GRAD-LG. Då kön kan komma påverka [26], eftersträvades jämn fördelning. 18 undersökningsdeltagare användes och grupperna utgjordes av 5 till 7 deltagare. Personerna i grupp NORECIP fick endast frågor av telefonen, exempelvis: “Vad är några saker som gör dig rasande?”.
I grupp RECIP gav telefonen först information som sig själv, t. ex
“Ibland används denna mobil av personer som inte vet hur man hanterar den. Det slutar med att den kraschar och behöver startas om. Vad är några saker som gör dig rasande?” För att kontrollera att längden på frågorna i intervjun inte påverkade svaren så används här även kontrollgrupp LG [27]. I grupp LG blir testpersonerna presenterade text innehållande lika många ord som i RECIP men utan självexponering, t.ex. “Du kommer nu att få svara på nästa fråga i denna intervju. Denna fråga kommer att handla om saker som gör dig rasande. Vad är några saker som gör dig rasande?”
Texterna är hämtade från Moon [3] och likt frågorna anpassades även texterna till denna studies forskningsfråga med hänsyn till vardera texts essens. Texterna anpassades genom att översättas till svenska och byte av subjekt, från dator till telefon.
Bild 1. Skärmdump av fråga 6. för gruppen RECIP.
3.3 Analys av data
Data analyserades genom att studera svaren som gavs i intervjun.
Svaren i intervjun mättes i enlighet med Moon [3], Collins & Miller [26] samt Altman & Taylor [18] i: hur känsligt svaret var (djup) och hur många ord svaret innehöll (bredd). Djup av känsligt självexponerande mättes genom att använda fem undersöknings- deltagare, två kvinnor, tre män, vilka blivit slumpmässigt utvalda ur respektive könsgrupp. Dessa bedömare var omedvetna om studiens frågeställning och experiment. Bedömarna uppmanades att betygsätta innehållet i svaren utifrån studiens definition av känsligt självexponerande samt att utvärdera kvalitén snarare än kvantiteten i svaren. Betygsättningen gjordes på en femgradig likertskala (1 = låg känslighet; 5 = hög känslighet). (Se bilaga 2.) Två bedömarpar, vardera utgjort av en kvinna och en man, fick oberoende av varandra och andra par, vardera utvärdera en tredjedel av svaren från varje villkorsgrupp NORECIP, RECIP och LG. Medelvärdet av vardera bedömarpars betyg användes för att räkna ut graden av känslighet för varje svar. Som noterats svarade en tredje kvinnlig bedömare inte på den enkät som skickats ut, därav utgjordes bedömarpar 2 endast av en bedömare. Djup är ett kvalitativt mått på den kommunicerade informationen.
Bredd av känsligt självexponerande mättes genom att räkna det totala antalet ord som en testdeltagare skrev under hela intervjun.
Bredd är ett kvantitativt mått på den kommunicerade känsliga informationen.
4. RESULTAT
Resultatet presenteras först som en överblick av svaren från intervjuerna. Därefter presenteras resultaten av måtten djup- och bredd av känsligt självexponerande.
4.1 Svaren
87 svar erhölls från gruppen NORECIP. Tre av sex personer valde att inte svara på åtminstone en fråga: ett svar saknades på fråga 9, tre svar saknades på fråga 11 och två svar saknades på fråga 15. 72 svar erhölls från de fem personerna i grupp LG. En person valde att inte svara på frågorna 11, 12 och 15. 86 svar erhölls från gruppen RECIP. Tre av sju personer hoppade över minst en fråga. Ett svar saknades på frågorna 9, 10 och 14, två svar saknades på frågorna 11, 12 och 13. Sist, valde tre personer i grupp RECIP att inte svara på fråga 15.
Tabell 1. Första raden visar antalet personer med minst en obesvarad fråga. Andra raden visar totala antalet obesvarade
frågor.
Obesvarade frågor
NORECIP RECIP LG
Personer 3 3 1
Obesvarade
frågor 6 12 3
4.2 Djup av känslig självexponering
Vi har här konstruerat sex exempelsvar med hög respektive låg känslighet baserat på svar från intervjuerna. Exemplen kons- truerades med anledning av och med hänsyn till deltagarnas anonymitet.
Vad är några saker du hatar om dig själv?
Svar av hög känslighet Svar av låg känslighet Att jag hela tiden undviker
konflikter! När någon säger eller gör något som sårar mig protesterar jag aldrig. Istället går jag och oroar mig över
det i flera dagar.
Jag har extremt svårt att inte prokrastinera.
Figur 1. Fiktiva svar på fråga 8.
Vad har du gjort i livet som du känner dig mest skyldig över?
Svar av hög känslighet Svar av låg känslighet När jag var yngre, t.ex. i
lågstadiet slogs jag mycket.
Jag skäms fortfarande över den aggressiva sidan av mig
själv, trots att det var länge sedan. Jag känner dock fortfarande ibland aggressiva
tendenser, och har ibland svårt att hejda mina impulser.
Jag kan inte komma på något.
Figur 2. Fiktiva svar på fråga 12.
Vad är några saker som verkligen har sårat dig?
Svar av hög känslighet Svar av låg känslighet När min moster sa att jag
borde begå självmord och då en väldigt nära vän slutade
prata med mig utan förklaring.
Vänner som inte ställt upp för mig.
Figur 3. Fiktiva svar på fråga 13.
Tabell 2. Bedömarnas betygsättning (1=låg känslighet, 5=hög känslighet) av deltagarnas svar.
Betygsättning av bedömargrupper
bedömarpar # NORECIP RECIP LG
1 2.6 2.1 2.8
2 1.9 1.4 1.7
3 2.3 2.3 2.3
Vardera bedömarpar betygsatte en tredjedel av svaren från varje villkorsgrupp och ett medelvärde av deras betygsättning togs.
Medelvärdet av varje bedömarpars betygsättning för villkors- grupperna presenteras i tabell 2.
Tabell 3. Djup beskriver medelvärdet av bedömarnas betygsättning (1=låg känslighet, 5=hög känslighet). n är
antalet testpersoner i gruppen.
Djup av känslig självexponering
NORECIP (n=6)
RECIP (n=7) LG (n=5)
Djup 2.3 2.1 2.4
Som tidigare noterats beräknas djup av känsligt självexponerande på varje enskild fråga. Värdena för varje grupp i Tabell 3 visar medelvärdet av bedömargruppernas betygsättning för den gruppen.
4.3 Svarens bredd
Tabell 4. Tabellen visar antalet ord som varje deltagare skrev.
n är antalet testpersoner i gruppen.
Bredd av känslig självexponering
Bredd NORECIP
(n=6) RECIP (n=7) LG (n=5)
113 186 154
90 44 146
274 211 78
183 133 141
94 107 150
486 20
137
Medel 207 120 134
Median 148 133 146
SD 154 70 32
Bredden av känsligt självexponerande mättes som tidigare noterats genom att räkna antalet ord vardera deltagare svarat totalt på alla 15 frågorna. Värdena i Tabell 4 visar hur mycket varje person i varje grupp skrev, samt medelvärdet, medianen och standard- avvikelsen av alla personer i en villkorsgrupp. Som utläses ur tabellerna var svarens bredd snarlik mellan grupperna.
Personen som svarat med högst antal ord på alla frågor i gruppen NORECIP och i studien svarade med 486 ord. Personen som svarat med lägst antal ord i gruppen NORECIP svarade med 90 ord. De personer som svarat med högst och lägst antal ord på alla frågor i gruppen LG svarade med 154 respektive 78 ord. Personen som svarat med högst totala antal ord i gruppen RECIP svarade med 211 ord. Minst totala antal ord i gruppen och i studien var 20.
5. DISKUSSION
Det har tidigare visats att sociala regler kan tillämpas på interaktioner mellan människor och datorer. [1] Mer specifikt visade Moon [3] att det är mer sannolikt att dela med sig av känslig information om datorn delar med sig av sådan information först.
Detta följer av den sociala regeln reciprocitetsprincipen. När känslig information delas av en person, finns en skyldighet att dela med sig av liknande information tillbaka. Syftet med denna studie var att undersöka om Moons slutsats även stämmer för interaktioner mellan människor och smarttelefoner. Trots detta syfte var denna studie inte en komplett eller helt följdriktig replikering av Moons [3] studie. Förklaringar och påverkande faktorer till studiens resultat diskuteras i denna sektion.
Resultatet kunde ej ge något stöd för tesen framställd i frågeställningen. Bredden var snarlik för grupperna RECIP och LG, men mycket högre för NORECIP. Standardavvikelsen var dock hög för NORECIP vilket tyder på att NORECIP hade fåtal avvikande värden. Det går även att se det på medianen då den var snarlik för alla grupperna.
Djupet av känslig självexponering var också snarlik för alla testgrupper.
Studien bortser från en diskussion om hållbarhet då detta inte ryms inom studiens forskningsfråga.
5.1 Påverkande faktorer
Det finns många faktorer som kan ha påverkat experimentet och möjligen ändrat utfallet.
Den faktorn med troligtvis störst påverkan är antalet testpersoner som medverkat i studien. Det kan tänkas att personlighet påverkar om en person skriver mycket och lämnar mer känsliga svar eller är mer reserverad och inte ger känsliga svar. För att inte resultatet ska påverkas för mycket av detta är det till stor fördel att ha många testdeltagare. Vi hade färre testdeltagare än Moon [3] som hade 30 testpersoner totalt, 10 i varje grupp. Det är värt att notera att 30 testdeltagare totalt är inte heller så mycket vilket gör det ännu viktigare att fler studier likt denna görs om “CASA”-teorin.
I gruppen NORECIP fanns en person som skrev 486 ord, mycket mer än någon annan och i RECIP fanns det en person som endast skrev 20 ord. Det är möjligt att dessa personer hade skrivit lika många ord oavsett vilken grupp de blev tilldelade. Det kan ha varit en del av deras personlighet vilken inte går att ändra på. Det medför även att medelvärdet på bredden av känslig självexponering inte ger tillförlitliga siffror. Ett annat alternativ vid experiment med små undersökningsgrupper kan vara att försöka kontrollera experiment- deltagarnas tendenser genom att genomföra någon typ av förtest, där deltagarnas dispositioner mäts och sedan tas hänsyn till i gruppindelningen.
För denna studie föredrogs att använda medelvärdet av antalet ord eftersom det var viktigt att varje ord som varje person skrivit spelar roll. Används ett annat lägesmått såsom median så åstadkoms inte detta.
En annan faktor var urvalet. Alla testpersoner i denna studie var svenska studenter från samma universitetsprogram. Det är därför troligt att dessa personer inte speglar den totala populationen. Det är även möjligt att kulturella skillnader hos testpersonerna spelar roll. Svenskar är kanske mer reserverade i jämförelse med de amerikanska testpersonerna i Moons [3] studie. Eftersom de amerikanska testdeltagarnas svar var längre och ansågs som känsligare kan det vara möjligt amerikaner är mer öppna och mer benägna att följa reciprocitetsprincipen.
Som noterats i avgränsningarna krävde den pågående COVID-19 pandemin att experimentet utfördes utomhus. Bland annat väder och temperatur varierade under experimentets utförande vilket inte kan uteslutas som påverkande faktor. Under alla dagar experimentet pågick var det väldigt blåsigt och under första dagen var det kallare än de andra dagarna med återkommande hagel. De två intervjuerna med lägst antal ord genomfördes under den första
dagen och båda var del av gruppen RECIP. Att skriva utomhus kan även uppfattas mer stressigt på grund av oljud och att människor nog är mer vana att vara inomhus när de gör en uppgift som kräver hög koncentration. COVID-19 pandemin kan också gjort test- deltagarna obekväma med att sitta utomhus och med att använda en lånad telefon trots de hygieniska åtgärder som vidtogs.
Personerna i denna studie skrev betydligt färre ord än i Moons studie. Detta kan bero på att det finns kulturella skillnader, som nämndes tidigare, men det är också sannolikt att det beror på att det finns en skillnad mellan att skriva på en stationär dators tangent- bord och en smarttelefon. Att skriva på en smarttelefon kan generellt vara mer ansträngande än att skriva på tangentbord, vilket möjligen gör att man inte skriver och delar med sig så mycket om sig själv. Att svaren var längre och ansågs vara känsligare i Moons studie kan också bero på att användare idag har större medvetenhet om att data sparas, men i många fall omedvetna om exakt vilken data som sparas. Det kan tänka sig att man inte känner sig lika säker att skriva känsliga saker om sig själv på grund av detta.
Det kan även tänkas att instruktionerna som gavs innan exp- erimentets början skulle kunna ha en påverkan. Vi vet inte vad Moon sa till personerna innan experimentet och det är möjligt att hur uppgiften presenteras och vilken information som ges innan kan göra skillnad.
Det är möjligt att kön kan spela roll för hur hög grad av självexponering som ges. Även vid bedömningen av svarens känslighet kan kön spela roll. Jämn könsfördelning var alltså en viktig faktor och eftersträvades både hos bedömarna och i försöksgrupperna.
De presenterade faktorerna kan ha spelat roll för experimentets utfall och det är möjligt att resultatet hade varit annorlunda under andra omständigheter.
5.2 Möjliga förklaringar till resultat
Det är också en möjlighet att Moons teori inte kan appliceras på smarttelefoner. Goldstein et. al [9], kunde inte hitta något stöd för
“The media equation” i relation till mindre enheter och presenterar en möjlig förklaring: telefoner är fysiskt för små. Interaktionen liknas där med en vuxen människas interaktion med ett barn. En vuxen människa känner inte samma skyldighet att vara artig i interaktionen med ett barn och därmed inte heller med en smarttelefon. Det är inte omöjligt att samma sak kan sägas om vuxna människors skyldighet att följa sociala regler gällande ömsesidig självexponering. En liten telefon skickar inte samma signaler och triggar inte samma beteende som en i jämförelse större stationär dator. Ytterligare studier kan göras för att undersöka detta.
Man kan till exempel studera hur “The media equation” förhåller sig till enheter av andra storlekar såsom surfplattor och bärbara datorer. En annan möjlighet är att människor har en annan relation till smarttelefoner i jämförelse med deras relation till datorer.
Smarttelefoner är ofta personliga och används troligen inte ofta av någon annan än ägaren. Datorer kan anses vara mindre personliga.
En möjlig förklaring är att en specifik enhet ofta har fler användare.
Bibliotek och skolor erbjuder ofta datorer att låna, men inte många institutioner erbjuder smarttelefoner. Eftersom smarttelefoner är mer personliga kan en ny smarttelefon kännas mer främmande i jämförelse med en ny dator. Det kan därmed leda till att användaren
behandlar enheterna olika. Även detta kan vara en hypotes för vidare forskning.
Sist är det också möjligt att synen på de medietekniska enheterna har ändrats sedan Moon genomförde sin studie. Lang et al. [11]
lyfter möjligheten att användarna inte längre ser medietekniska enheter som monolitiska enheter. Samma appar, webbsidor och data går att nå från flera olika enheter och därmed har gränsen mellan dem och en enskild enhet blivit alltmer otydlig. Utan ett tydligt fysiskt subjekt är det möjligt att de sociala reglerna inte går att applicera. Om testdeltagarna i vår studie inte kunde koppla smarttelefonens självexponering till den fysiska enheten faller teorin vilken studiens metod bygger på.
6. SLUTSATS
Denna studie har fortsatt utforska Nass och Reeves [6] CASA- paradigm som handlar om människors interagerande med elektroniska enheter. Moon [3] visade att människor är mer sannolika att dela med sig av känslig information om datorn delar med sig av sådan information först. Med utgångspunkt i Moons studie genomfördes ett experiment för att undersöka om Moons teori kunde appliceras på smarttelefoner. Resultatet från denna studie uppvisar inget stöd åt smarttelefoner som “sociala aktörer” i relation till känslig självexponering men det fanns flera faktorer vilka kan ha påverkat detta. Moons studie hade inte så många deltagare och var gjord för 20 år sedan vilket gör det mycket möjligt att “CASA”-paradigmet idag inte gäller i samma utsträckning som förut. Ytterligare forskning behövs alltså för att med säkerhet kunna säga att “The media equation” inte kan appliceras på mindre elektroniska enheter.
7. REFERENSER
[1] Fogg, B.J. 2002. Persuasive Technology: Using Computers to Change What We Think and Do.
Ubiquity. 2002, December (Dec. 2002).
DOI:https://doi.org/10.1145/764008.763957.
[2] Burger, J.M., Horita, M., Kinoshita, L., Roberts, K. and Vera, C. 1997. Effects on Time on the Norm of Reciprocity. Basic and Applied Social Psychology. 19, 1 (Mar. 1997), 91–100.
DOI:https://doi.org/10.1207/s15324834basp190 1_7.
[3] Moon, Y. 2000. Intimate Exchanges: Using Computers to Elicit Self-Disclosure from Con- sumers. Journal of Consumer Research. 26, 4
(Mar. 2000), 323–339.
DOI:https://doi.org/10.1086/209566.
[4] Carolus, A., Muench, R., Schmidt, C. and Schneider, F. 2019. Impertinent mobiles - Effects of politeness and impoliteness in human- smartphone interaction. Computers in Human Behavior. 93, (2019), 290–300.
DOI:https://doi.org/https://doi.org/10.1016/j.chb .2018.12.030.
[5] Reeves, B. and Nass, C.I. 1996. The media equa- tion: How people treat computers, television, and new media like real people and places. Cam- bridge University Press.
[6] Nass, C., Steuer, J. and Tauber, E.R. 1994. Com- puters Are Social Actors. Proceedings of the SIGCHI Conference on Human Factors in Com- puting Systems (New York, NY, USA, 1994),
72–78. DOI:
https://doi.org/10.1145/191666.191703
[7] Carolus, A., Binder, J.F., Muench, R., Schmidt, C., Schneider, F. and Buglass, S.L. 2018.
Smartphones as digital companions: Characteriz- ing the relationship between users and their phones. New Media & Society. 21, 4 (Dec. 2018), 914–938.
DOI:https://doi.org/10.1177/1461444818817074 [8] Carolus, A., Schmidt, C., Muench, R., Mayer, L.
and Schneider, F. 2018. Pink Stinks - at Least for Men BT - Human-Computer Interaction. Inter- action in Context. (Cham, 2018), 512–525.
[9] Goldstein, M., Alsio¨, G. and Werdenhoff, J.
2002. The Media Equation Does Not Always Ap- ply: People are not Polite Towards Small Com- puters. Personal and Ubiquitous Computing. 6, 2
(2002), 87–96.
DOI:https://doi.org/10.1007/s007790200008 [10] Karr-Wisniewski, P. and Prietula, M. 2010.
CASA, WASA, and the dimensions of us. Com- puters in Human Behavior. 26, 6 (2010), 1761–
1771.
DOI:https://doi.org/https://doi.org/10.1016/j.chb .2010.07.003.
[11] Lang, H., Klepsch, M., Nothdurft, F., Seufert, T.
and Minker, W. 2013. Are Computers Still Social Actors? CHI ’13 Extended Abstracts on Human Factors in Computing Systems (New York, NY, USA, 2013), 859–864.
[12] Nass, C., Fogg, B.J. and Moon, Y. 1996. Can computers be teammates? International Journal of Human-Computer Studies. 45, 6 (1996), 669–
678.
DOI:https://doi.org/https://doi.org/10.1006/ijhc.
1996.0073.
[13] Alpizar, F., Carlsson, F. and Johansson-Stenman, O. 2008. Anonymity, reciprocity, and conform- ity: Evidence from voluntary contributions to a national park in Costa Rica. Journal of Public Economics. 92, 5 (2008), 1047–1060.
DOI:https://doi.org/https://doi.org/10.1016/j.jpu beco.2007.11.004.
[14] Spagnolli, A., Chittaro, L. and Gamberini, L.
2016. Interactive Persuasive Systems: A Perspec- tive on Theory and Evaluation. International Journal of Human–Computer Interaction. 32, 3
(Mar. 2016), 177–189.
DOI:https://doi.org/10.1080/10447318.2016.114 2798.
[15] Nass, C. and Moon, Y. 2000. Machines and Mindlessness: Social Responses to Computers.
Journal of Social Issues. 56, 1 (Jan. 2000), 81–
103. DOI:https://doi.org/10.1111/0022- 4537.00153.
[16] Liang, Y. (Jake), Lee, S.A. and Jang, J. 2013.
Mindlessness and gaining compliance in Com- puter-Human Interaction. Computers in Human Behavior. 29, 4 (2013), 1572–1579.
DOI:https://doi.org/https://doi.org/10.1016/j.chb .2013.01.009.
[17] Langer, E.J. 1992. Matters of mind: Mindful- ness/mindlessness in perspective. Consciousness and Cognition. 1, 3 (1992), 289–305.
DOI:https://doi.org/https://doi.org/10.1016/1053 -8100(92)90066-J.
[18] Altman, I. and Taylor, D.A. 1973. Social pene- tration: The development of interpersonal rela- tionships. Holt, Rinehart & Winston.
[19] FOGG, B.J. and NASS, C. 1997. Silicon syco- phants: the effects of computers that flatter. Inter- national Journal of Human-Computer Studies.
46, 5 (1997), 551–561.
DOI:https://doi.org/https://doi.org/10.1006/ijhc.
1996.0104.
[20] Nass, C., Moon, Y. and Carney, P. 1999. Are People Polite to Computers? Responses to Com- puter-Based Interviewing Systems1. Journal of Applied Social Psychology. 29, 5 (May 1999), 1093–1109. DOI:https://doi.org/10.1111/j.1559- 1816.1999.tb00142.x.
[21] Carolus, A., Schmidt, C., Schneider, F., Mayr, J.
and Muench, R. 2018. Are People Polite to Smartphones? BT - Human-Computer Interac- tion. Interaction in Context. (Cham, 2018), 500–
511.
[22] Shaffer, D.R. and Tomarelli, M.M. 1989. When public and private self-foci clash: Self-conscious- ness and self-disclosure reciprocity during the ac- quaintance process. Journal of Personality and Social Psychology. 56, 5 (1989), 765–776.
DOI:https://doi.org/10.1037/0022- 3514.56.5.765
[23] Jourard, S. and Jaffe, P. 1970. Influences of an Interviewer’s Disclosures on the Self-Disclosing Behaviour of Interviewees. Journal of Counsel- ing Psychology. 17, (May 1970), 252–
257.DOI:https://doi.org/10.1037/h0029197.
[24] Jourard, S.M. 1971. Self-disclosure: An experi- mental analysis of the transparent self. John Wiley.
[25] DAVIS, J.D. and SLOAN, M.L. 1974. The Basis of Interviewee Matching of Interviewer Self-dis- closure. British Journal of Social and Clinical Psychology. 13, 4 (Dec. 1974), 359–367.
DOI:https://doi.org/10.1111/j.2044- 8260.1974.tb00130.x.
[26] Collins, N.L. and Miller, L.C. 1994. Self-disclo- sure and liking: A meta-analytic review. Psycho- logical Bulletin. American Psychological Associ- ation.
[27] Koomen, W. and Dijkstra, W. 1975. Effects of question length on verbal behavior in a bias-re- duced interview situation. European Journal of Social Psychology. 5, 3 (1975), 399–403.
DOI:https://doi.org/10.1002/ejsp.2420050312.
Bilaga 1: Intervjufrågor ställda av mobilen Del 1
Reciprocitet (RECIP) Lång form (LG)
Den här telefonen är ganska gammal. Den har faktiskt
använts i nästan 3 år. Du är nu redo för den första frågan i denna intervju som handlar om ålder.
1. Hur gammal är du?
Den här telefonen har inte direkt ett kön. Du då? Nästa fråga i intervjun kommer att handla om kön. Frågan:
2. Vilket kön har du?
Den här telefonen sattes ihop i Bangladesh, men dess delar
kommer från hela världen. Du kommer att få en fråga om var du kommer ifrån. Här är frågan:
3. Vilken är din hemstad?
När denna telefon inte gör något arbete så använder den sitt
strömsparläge. Nästa fråga kommer att handla om olika saker du gör på fritiden.
4. Vad tycker du mest om att göra på din fritid?
Del 2
Reciprocitet (RECIP) Lång form (LG)
Den här mobilen har en Exynos processor och är ganska snabb jämfört med många andra mobiler. Den har också en
bluetooth mottagare som kan kopplas till hörlurar och stereosystem. Och dess hårddisk är gigantisk … 32
gigabytes!
Du är nu redo för nästa fråga i intervjun. Frågan har att göra med dina personliga egenskaper. I denna fråga kommer du att
frågas om de egenskaper som du är mest stolt över. Frågan lyder som följer:
5. Vilka av dina karaktärsdrag är du som mest stolt över?
Ibland används denna telefon av personer som inte vet hur man hanterar den. Det slutar med att den kraschar och
behöver startas om.
Du kommer nu att få svara på nästa fråga i denna intervju.
Denna fråga kommer att handla om saker som gör dig rasande.
6. Vad är några saker som gör dig rasande?
Telefoner är byggda så att de teoretiskt sett kan hålla i många år. Nyare och snabbare telefoner produceras alltid så de flesta telefonerna slängs av sina ägare efter några år. Denna telefon har använts i 3 år så den har förmodligen runt ett eller två år
kvar innan den byts ut av en nyare modell.
Du kommer nu snart att få den sjunde frågan i denna intervju.
Nästa fråga kommer att handla om ämnet ‘döden’. I denna fråga kommer du att frågas om vad du tycker om döden. Du kommer även i denna fråga att frågas om vad din attityd kring
döden är. Mer specifikt så lyder frågan så här:
7. Vad har du för känslor och attityd kring döden?
Den här telefonens förmågor är ganska begränsade. Till exempel så kan den ta bilder och visa vädret, men den kan inte utföra någon form av fysisk aktivitet såsom att delta i
sporter eller gå på gatan.
Härnäst kommer du snart att få nästa fråga i denna intervju.
Den här frågan kommer att handla om dina egenskaper, men denna gång kommer du att frågas om de egenskaper som du
hatar om dig själv.
8. Vad är några saker som du hatar om dig själv?
Den här mobilen har konfigurerats för att kunna köra upp till 2.3 GHz, men 90% av användarna använder inte
applikationer som
kräver dessa hastigheter. Den här mobilen blir alltså sällan använd till sin fulla potential.
Du är nu redo för nästa fråga i den här intervjun. Nästa fråga handlar om besvikelse. I den här frågan kommer du bli frågad om de största besvikelserna i ditt liv. Frågan lyder som följer:
9. Vad har varit den största besvikelsen i ditt liv?
Du kanske har märkt att denna telefonen ser ut som många andra telefoner på marknaden. Faktiskt är 90% av alla telefoner svarta, så denna telefonen är inte särskilt distinkt i
dess utseende.
Nästa fråga i den här intervjun har att göra med ämnet fysiskt utseende. Mer specifikt, du kommer att bli frågad om vad du
inte gillar med ditt eget utseende. Frågan är följande:
10. Vad tycker du inte om med ditt fysiska utseende?
Eftersom denna telefonen ägs av universitetet blir den använd av flera olika användare. Det är också möjligt att den någon
dag kommer att bli använd av någon som behöver göra en komplex multimodal uppgift, vilket skulle utnyttja telefonens
process- och displayfunktioner maximalt.
Du kommer nu att presenteras med nästa fråga av denna intervju. Nästa fråga i den här intervjun har att göra med ämnet sexuella fantasier. I den här frågan kommer du att uppmanas att berätta om din vanligaste sexuella fantasi.
Frågan är följande:
11. Vilken är din vanligaste sexuella fantasi?
Ibland kraschar den här mobilen av skäl vilka inte är uppenbara för användaren. Det händer vanligtvis vid högt olägliga tillfällen, vilket orsakar stort besvär för användaren.
Nästa fråga i intervjun handlar om skuld. Du kommer bli frågad om vad du har gjort i ditt liv som du känner dig mest
skyldig över.
12. Vad har du gjort i livet som du känner dig mest skyldig över?
Den här mobilen används vanligtvis dagligen av många olika användare. Ibland går det dock många dagar utan att någon använder den alls. Detta händer vanligtvis under helgdagar.
Så den här
mobilen får bara ligga i flera dagar, helt utan någonting att göra.
Du kommer nu att presenteras nästa fråga i denna intervju. Nästa fråga i den här intervjun handlar om dina personliga känslor. I den här frågan kommer du särskilt att frågas om några av de saker som skadar dina känslor. Frågan
är följande:
13. Vad är några saker som verkligen har sårat dig?
Den här mobilens ägare tar ganska bra hand om den. Ibland glömmer hon dock att uppdatera den här mobilens
programvara.
Nästa fråga har att göra med vänskap. Mer specifikt kommer du frågas om egenskaperna hos din bästa vän. Frågan är:
14. Vilka egenskaper hos din bästa vän stör du dig verkligen på?
För några veckor sedan började en användare använda denna mobil för att redigera en digital video. Ingen hade någonsin
gjort det på denna mobil innan.
Du kommer nu att presenteras nästa fråga i denna intervju.
Nästa fråga kommer att fråga dig om senaste gången du var sexuellt upphetsad. Frågan lyder:
15. Kan du beskriva den senaste gången du blev sexuellt upphetsad?
* Ingen reciprocitet-villkoret (IR) utgörs enbart av frågorna i fetstilt.
