"En reformerad mutbrottslagstiftning": Eller på korruptionsbekämpningsfronten intet nytt?

UPPSALA UNIVERSITET

Företagsekonomiska Institutionen - Handelsrätt

"En reformerad mutbrottslagstiftning" -

Eller på korruptionsbekämpningsfronten intet nytt?

Datum: 2012-06-07

Magisteruppsats VT 2012

Författare: Petter Engdahl

Handledare: Kjell Adolfsson

2

S AMMANFATTNING

Dagens svenska korruptionsbrottslagstiftning står nu i begrepp att förändras efter tryck från såväl nationellt som internationellt håll efter att stommen i lagstiftningen har sett i princip likadan ut under de senaste fyrtiofem åren. Under åren som gått har kritiken mot den befintliga lagstiftningen vuxit, vilket kulminerade i att regeringen tillsatte en utredning som 2010 kunde överlämna betänkandet Mutbrott. Enligt direktivet skulle utredningen se över hur lagen kunde moderniseras samt ta fram ett förslag till en kod för näringslivets självreglering.

Efter att det sedvanliga remissförfarandet genomförts kunde propositionen 2011/12:79 - En reformerad mutbrottslagstiftning antas av riksdagen och den kommer att träda ikraft den 1 juli 2012. Propositionen innehåller ett flertal reformer där bl.a. korruptionsbrotten konsolideras till 10 kap. i brottsbalken, benämningarna på mutbrott och bestickning byts till givande respektive tagande av muta, nykriminalisering av handel med inflytande och vårdslös finansiering. Den här uppsatsen har genom användning av en klassisk rättsdogmatisk metod bearbetat den historiska utvecklingen, gällande rätt samt utvecklingen som lett fram till den av riksdagen antagna propositionen. Författaren riktar kritik mot att korruptionsbrottslagstiftningen behandlar den offentliga och privata sektorn gemensamt samt anser att lagen behöver bli mer konkret. Regeringens ambition att skapa en kod för näringslivets självreglering är blott en följd av en otydlig lagstiftning och ett osäkert rättsläge.

Uppsatsen avslutas med ett förslag om att lagstiftningen för offentlig och privat sektor

särskiljs med anledning av att de har så pass olika skyddsintressen.

3

F ÖRKORTNINGSLISTA

BrB Brottsbalken (1962:700) Brå Brottsförebyggande rådet CPI Corruption Perceptions Index Dir. Direktiv

GRECO The Group of States against Corruption

HD Högsta domstolen

HovR Hovrätten

IKL lag (1931:152) med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens IMM Institutet mot mutor

KL Konkurrenslagen (2008:579)

LOU Lag om offentlig upphandling (2007:1091) NJA Nytt juridiskt arkiv

Prop. Proposition

SOU Statens offentliga utredning

TI Transparency International

4

I ^NNEHÅLL

KAP 1 Inledning ... 5

1.1 Bakgrund och problemformulering ... 5

1.2 Syfte ... 6

1.3 Avgränsning ... 6

1.4 Metod ... 6

KAP 2 Korruptionsbrottslagstiftningens utveckling ... 7

2.1 Lagstiftningen fram till brottsbalkens införande ... 7

2.2 Brottsbalkens tillkomst ... 8

2.3 1977 års lagändring ... 9

KAP 3 Gällande rätt ... 11

3.1 Lagtexten ... 11

3.2 Olika skyddsintressen ... 11

3.3 Mottagare och givare ... 12

3.4 Tjänstesambandet ... 13

3.5 Muta eller otillbörlig belöning ... 14

3.6 Huvudmannens samtycke ... 15

3.7 Rättsfall ... 16

3.7.1 NJA 2008 s. 705 - Jaktfallet ... 16

3.7.2 NJA 2008 s. 812 - Besiktningsfallet ... 17

3.7.3 NJA 2009 s. 751 - Vinkylsfallet ... 18

3.7.4 Solna tingsrätt - Arenafallet ... 19

3.7.5 Reflektion över rättsfallen ... 20

KAP 4 Vägen från kritik till proposition ... 21

4.1 Dir. 2009:15 ... 21

4.2 SOU 2010:38 ... 22

4.2.1 Omstrukturering av BrB ... 22

4.2.2 IMM och Svensk kod om gåvor, belöningar och andra förmåner ... 23

4.3 Lagrådsremissen ... 24

4.4 Lagrådets yttrande ... 25

4.5 Prop. 2011/12:79 ... 26

KAP 5 Analys ... 27

5.1 Kritik mot prop. 2011/12:79 ... 27

5.2 Kritik mot koden ... 28

5.3 Ett förslag ... 29

KAP 6 Avslutning ... 31

Källförteckning ... 32

BILAGA A Förslag till kod om gåvor, belöningar och andra förmåner i näringslivet ... 34

BILAGA B Lagförslag enligt prop. 2011/12:79 ... 40

5

KAP 1 I NLEDNING

1.1 Bakgrund och problemformulering

Begreppet korruption innebär att någon, främst genom mutor, missbrukar sin förtroendeställning.

Detta gäller oavsett om det berör en myndighetsperson eller en privat aktör. Det kan också beskrivas som "ett medel att otillbörligen inverka på besluts- och handlingsprocesser i samhället"

, vilket får till följd att ett beslut tas på en osaklig grund.

I en internationell jämförelse genomförd av Transparency International (TI) hamnar Sverige, som fjärde bästa land, högt upp på deras Corruption Perceptions Index (CPI) för 2011.

Indexet mäter omfattningen av korruption inom ett lands offentliga sektor. Länder som hamnar längst ned på listan är bland annat Myanmar, Nordkorea och Somalia.

Det är positivt att Sverige framstår som ett land där korruption är sällsynt och det visar på att det görs något rätt för att stävja korruptionen.

Dock finns det tecken som tyder på att korruptionsbrott är ett högst aktuellt och allvarligt problem även i Sverige. Under 2010 kunde nyhetsbyråerna rapportera om en omfattande muthärva, där bl.a. tjänstemän vid Göteborgs kommun och det kommunala elbolaget Göteborgs Energi misstänktes ha mottagit tjänster från lokala byggentreprenörer.

De första åtalen väcktes i januari 2011 och man räknar med att uppemot 30-40 personer kommer att åtalas i slutändan. Härvan har även lett till att kommunalrådet Helena Nyhus avgick.

Ett annat högaktuellt fall är det s.k. Arenafallet i Solna, där ett antal byggföretag och lokalpolitiker misstänkts för grovt mutbrott och grov bestickning.

Om de åtalade företagsrepresentanterna skulle fällas riskerar det att medföra stora konsekvenser för den svenska byggbranschen eftersom företagen inte skulle tillåtas medverka i offentliga upphandlingar enligt 10 kap. 1 § lagen om offentlig upphandling (LOU).

Vidare föreligger en omfattande kritik mot gällande svensk korruptionsbrottslagstiftning, främst pga. av att lagtexten uppfattas som krånglig och utspridd. Dessutom har det riktats kritik från The Group of States against Corruption (GRECO) mot att Sverige ännu inte kriminaliserat s.k. handel med inflytande samt det svenska kravet på dubbel straffbarhet.

Kritik har också kommit från TI om att den svenska lagstiftningen och rättspraxisen är otillräcklig då det saknas resurser och specialiserad utbildning, m.m.

Med anledning av den kritik som väckts mot gällande korruptionsbrottslagstiftning tillsatte regeringen den 19 mars 2009 en utredning om mutor

som i juni 2010 resulterade i betänkandet Mutbrott

. De stora förändringarna är att korruptionsbrotten konsolideras till 10 kap. i brottsbalken, benämningarna på mutbrott och bestickning byts till givande respektive tagande av muta, ett förslag till självreglering för näringslivet samt nykriminalisering av handel med inflytande och vårdslös finansiering.

1

www.ne.se, se källförteckning.

2

Cars, T., Mutbrott, bestickning och korruptiv marknadsföring, s. 16.

3

Transparency International, Corruption Perceptions Index 2011, s. 3f.

4

Sveriges radio, Fler inblandade i muthärvan i Göteborg, se källförteckning.

5

Svenska Dagbladet, Första åtalet för muthärvan i Göteborg, se källförteckning.

6

Svenska Dagbladet, Åtal för grovt mutbrott kring nationalarenan, se källförteckning.

7

Lagrådsremiss, En reformerad mutbrottslagstiftning, s. 15f.

8

Transparency International, Progress Report 2011, s. 10f.

9

Ju 2009:05.

10

SOU 2010:38.

6

I samband med utvecklingen av den nya korruptionsbrottslagstiftningen har lagstiftaren reagerat på kritik gällande att den är spretig och inte anpassad till internationella överenskommelser. Däremot lämnas en av de största bristerna med lagstiftningen, de svårtolkade rekvisiten, i stort sett oförändrade. Detta framkommer tydligt i yttrandet från lagrådet per den 8 februari 2012.

Trots detta antogs prop. 2011/12:79 den 23 maj av riksdagen och träder ikraft den 1 juli. Därmed missar lagstiftaren en möjlighet att förenkla för såväl myndighetspersoner som den privata sektorn genom att förtydliga vilken typ av gärningar som går att tolka som mutbrott och bestickning, eller givande och tagande av muta enligt den nya formuleringen.

1.2 Syfte

Syftet med denna uppsats är att redogöra för den kritik som vuxit fram emot den rådande korruptionsbrottslagstiftningen. Därefter görs en analys av lagförslaget i prop. 2011/12:79 samt introducerandet av en kod för näringslivets självreglering.

1.3 Avgränsning

De förslag på lagändringar som återfinns i prop. 2011/12:79 är omfattande, varför en djupare analys av hela propositionen inte är möjlig inom ramen för denna uppsats. Jag har därför valt att fokusera på 17 kap. 7 § respektive 20 kap. 2 § BrB och dess föreslagna motsvarigheter 10 kap. 5 a-b §§ BrB samt etablerandet av en kod för självreglering inom näringslivet. Dock kommer jag inte behandla utökandet av personkretsen till att inkludera deltagare och funktionärer inom idrottsengagemang där organiserad vadslagning förekommer enligt 10 kap.

5 a § 2 meningen. Övriga nyheter som nykriminaliseringen av bl.a. handel med inflytande enligt 10 kap. 5 d § och vårdslös finansiering enligt 10 kap. 5 e § är resultatet av internationella regleringar och det saknas svensk praxis och doktrin på området. Dock uppmanar jag andra studenter och forskare att studera effekterna av dessa ändringar inom en snar framtid.

1.4 Metod

Metodvalet för denna uppsats har varit en klassisk rättsdogmatisk metod. Under uppsatsens gång har jag haft förmånen att kunna studera processen som har varit från dir. 2009:15 till riksdagens antagande av prop. 2011/12:79. Till detta har jag studerat förarbeten, rättspraxis och doktrin för att underlätta tolkningen av gällande rätt och för att analysera effekterna av den föreslagna lagstiftningen. Uppsatsen presenterar en genomgång av de lege lata och avslutas med ett eget förslag av de lege ferenda.

Begreppet korruptionsbrott kommer i huvudsak att användas i detta arbete. Anledningen till att inte mutbrott används är att lagrådet i sitt yttrande 8 februari 2012 ansåg att om termen mutbrott utmönstras ur lagtexten bör det inte förekomma som ett samlingsbegrepp. Lagrådets förslag är att korruptionsbrott används.

11

Lagrådsprotokoll 2012-02-08, s. 2ff.

12

A.a., s. 4.

7

KAP 2 K ORRUPTIONSBROTTSLAGSTIFTNINGENS UTVECKLING

För att nå en förståelse av såväl gällande rätt som det senaste lagförslaget enligt prop.

2011/12:79 är det nödvändigt att förstå hur utvecklingen av lagstiftningen har skett. Följande avsnitt visar hur lagstiftningen har gått från att enbart en ämbetsman kunde hållas ansvarig till att den privata sektorn fick en lagstiftning och slutligen, den senaste väsentliga lagändring på 1970-talet.

2.1 Lagstiftningen fram till brottsbalkens införande

Ordet korruption härstammar från latinets corrumpere som kan översättas med "fördärva, förstöra, vanära, förleda, besticka och muta".

Korruption är inte något modernt fenomen då det har existerat i princip så länge som det har funnits personer med motiv och vilja att påverka myndighetspersoners beslut genom en belöning eller annan otillbörlig ersättning.

Däremot har straffen och strafflydelserna varierat genom historiens gång. Exempelvis i 1864 års strafflag 25 kap. 5-7§§ framkom det bl.a. att ämbetsmän kunde avsättas på livstid genom att taga eller betinga sig muta för att främja orätt i ämbetsutövandet. Att ta emot muta för sin tjänsteutövning kunde innebära avstängning eller böter. Lagen utvecklades senare med möjligheten att bli avsatt på livstid samt att man kunde dömas till fängelse. Bestickning blev straffbart när mutan var avsedd att främja orätt.

5 § Har embetsman tagit eller betingat sig muta, för att i ämbetet orätt främja; warde, ändå att ingen skada skedde, avsatt och förklarad owärdig att i rikets tjenstwidarenyttjas. Tager eller betingar han sig eljest för sin embetsåtgärd någon belöning eller sportel, dertil han ej berättigad är; straffas med mistning av embete på wiss tid eller böter: äro omständigheterna synnerligen förswårande; må till avsättning dömas.

6 § Embetsman, som, för egen winning, sjelf eller genom annan, intalar eller förleder rikets innewånare till sammanskott, utgift, kostnad eller arbete, dömes till avsättning, mistning av embete på wiss tid eller böter. Tager han sådant emot, då det såsom af fri wilja bjudes; ware straffet böter.

7 § Muta eller annat, som embetsman, den der efter 5 eller 6 § straffas, olofligen tagit, tillfalle kronan.

Den äldsta lagstiftningen inriktade sig huvudsakligen på myndighetsutövning och det var först i samband med 1919 års lag (1919:446) med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens som den privata sektorn reglerades. Värt att notera är att kriminalisering skedde genom stiftandet av en separat lag istället för att korrigera den gällande strafflagen. En muta uppstod genom att lämna, utlova eller erbjuda gåva eller någon annan förmån till en arbetstagare för att påverka sakligheten i dennes handlande. Dessutom blev det möjligt för den passiva parten, den som tog emot, lät åt sig utlova eller begärde gåva eller annan förmån, att straffas.

Ett stort antal områden lämnades dock utanför lagstiftningen, som enskilda uppdragstagare eller dricks till tjänstefolket. Som skäl angavs att man ville inte kränka de privata hushållen i alltför stor utsträckning varför fokus lades på företag eller stiftelser som bedrev näringsverksamhet. Som straff kunde böter eller fängelse från en månad till ett år utdömas.

Ytterligare ett intressant inslag är diskussionen kring förverkande av mutan som slutligen

13

Leijonhufvud, M., Korruption - ett svenskt problem?, s. 943.

14

SOU 2010:38, s. 45.

15

A.a., s. 46.

8

tillfaller staten, i likhet med 1864 års strafflag 25 kap. 7 §, med motiveringen att skadestånd kunde sökas om huvudmannen upplever skada. 1931 överfördes straffbestämmelserna i oförändrat skick till en ny lag (1931:152) med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens (IKL).

1941 gjordes vissa förändringar av strafflagen till följd av att en omfattande mängd värnpliktiga och tillfälligt anställda fick ansvar för att sköta upphandlingar åt försvarsmakten under krigsåren. För en tillfälligt anställd kunde exempelvis hotet om avsättning inte utgöra en tillräckligt avskräckande sanktion varför möjligheten att dömas till straffarbete infördes.

Dessutom diskuterades om möjligheten att bevilja straffrihet i de fall då en förmån erbjöds pga. oförstånd eller okunskap, men med tanke på otillbörlighetsrekvisitet och att böter ingick i straffskalan ansågs det inte behövas någon strafflindring. Det slutgiltiga utfallet blev att 25 kap. 5 § strafflagen fick följande utformning:

Ämbetsman, som för sin ämbetsutövning mottager, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning, dömes till avsättning eller till sådant straff jämte fängelse eller straffbarhet i högst två år. Äro omständigheterna mildrande, må till mistning av ämbete på viss tid eller böter utdömas.

Den som till ämbetsman lämnar, utlovar eller erbjuder sådan belöning, dömes till fängelse eller straffarbete i högst två år eller, där omständigheterna äro mildrande, till böter.

Redan på denna tid uppstod problem med att i lagtexten avgöra vad som var tillbörligt respektive otillbörligt. Att införa några konkreta regleringar i lagtexten ansågs inte vara möjligt, utan det uppläts åt domstolarna att utarbeta en vägledande praxis.

Något som är intressant att notera är att straffrättskommittén föreslog

att bestickning inte var hänförligt till ämbetsbrotten och valde därmed att skilja på den relativt nya 25 kap. 5 § och flyttade lydelsen om bestickning till 10 kap. 6 §. Den passiva delen, tagande av muta, hamnade i 25 kap. 2 §. Dessutom tillkom möjligheten att straffas innan man tillträtt samt efter att man avgått från tjänsten.

2.2 Brottsbalkens tillkomst

1962 tillkom Brottsbalken som ersatte den äldre strafflagen och 17 kap 7 § resp. 20 kap. 2 § blev hemvist för mutbrott och bestickning. Någon större förändring av lydelserna skedde inte, bl.a. ordet belöning byttes inte ut mot förmån eftersom lagrådet ansåg att behovet saknades.

Av lagrådets tolkning framgår att en otillbörlig belöning beskriver en situation då en förmån kan antas ej ha påverkat tjänsteutövningen. En annan aktuell diskussion gällde huruvida påverkan av den professionella idrottsutövandet i Sverige borde kriminaliseras, vilket hade skett i andra europeiska länder. Lagutskottet bedömde det vara osannolikt att någon skulle försöka påverka idrottsutövandet i den grad att resultatet påverkades. Det ansågs att organisationerna själva skulle vidta åtgärder för att sanera de korrupta tendenserna.

I dagsläget har utvecklingen av vadslagningen varit enorm jämfört med 1960-talet och med det i åtanke är det inte konstigt att dagens resonemang ser annorlunda ut. Enligt det förslag som

16

SOU 2010:38, s. 46f.

17

A.a., s. 47f.

18

SOU 1944:69.

19

SOU 2010:38, s. 48.

20

A.a., s. 48f.

9

finns i prop. 2011/12:79 kommer nu mutansvar även att åläggas en deltagare eller funktionär i en tävling där allmänt anordnad vadhållning förekommer.

1966 tillkallades en ämbetsansvarskommitté vars syfte, efter ett tilläggsdirektiv, var att utreda en mer generell lagstiftning som inte särskilde mellan den privata sfären och offentlig sektor.

Sedermera känd under namnet mutansvarskommittén producerades bl.a. slutbetänkandet Ämbetsansvaret II

i februari 1972 som behandlade ansvar i offentlig tjänst. Därefter följde betänkandet Mut- och bestickningsansvaret

som låg till grund för den framtida lagändringen, vilken kom att träda i kraft den 1 januari 1977.

2.3 1977 års lagändring

Som tidigare nämnts återfanns bestämmelserna om mutbrott i 20 kap. BrB om myndighetsmissbruk och bestickning behandlades i 17 kap. BrB. Återigen är det viktigt att notera att bestämmelserna enbart omfattade tjänstemän i den offentliga sektorn. Dessutom kunde det förekomma ännu strängare regler som förbjöd en tjänsteman att över huvud taget motta eller begära en gåva eller förmån. Som exempel nämndes arbetsordningen (1968:387) för försvarets materielverk som innebar att tjänstemännens uppträdande inte fick föranleda misstanke om att förhållandet med verkets affärsförbindelser skulle kunna påverkas.

Dessutom innebar 14 § polisinstruktionen (1972:511) att en polisman inte på något sätt fick göra sig beroende av någon som man övervakade eller någon underlydande. En beroendeställning skulle kunna uppstå genom mottagande av lån eller andra förmåner.

För näringslivet fanns vid detta tillfälle IKL som behandlade tagande och lämnande av muta inom näringsverksamhet

. En arbetstagare kunde straffas om han "mottar, låter åt sig utlova eller begär gåva eller annan förmån". Mutansvaret var dock begränsat till avtal om inköp, utförande av arbete eller vid försäkring. Således blev det i praktiken endast inköpare och personal som utförde en fysisk tjänst som kunde åtalas. Mutansvaret blev därför ytterst begränsat. Dock kunde inte huvudmannens vetskap eller samtycke till mutan fria vare sig den anställde eller bestickaren.

Följden av mutansvarskommitténs arbete blev att IKL begränsades genom att 6-8 §§

avskaffades och 11 § angående allmänt åtal justerades till följd av de tidigare paragrafernas avskaffande.

Det essentiella innehållet i IKL flyttades därmed till BrB genom att främst 17 kap. 7 § BrB ändrades:

21

Prop. 2011/12:79, s. 1.

22

SOU 1972:1.

23

SOU 1974:37.

24

Prop. 1975/76:176, s. 7f.

25

A.a., s. 6.

26

Definition enligt 10 § IKL: Med näringsverksamhet förstås i denna lag varje huvudsakligen på ekonomisk vinst för dess utövare riktad yrkesmässig verksamhet.

27

Prop. 1975/76:176, s. 9f.

28

A.a., s. 49.

10 Nuvarande lydelse

Den som till arbetstagare hos staten eller hos kommun eller till annan som avses i 20 kap. 2 § lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning för tjänsteutövningen, dömes för bestickning till böter eller fängelse i högst två år.

Föreslagen lydelse

Den som till arbetstagare eller till annan som avses i 20 kap. 2 § lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning för tjänsteutövningen, dömes för bestickning till böter eller fängelse i högst två år.

Av förslaget ovan framgår det att bestämmelserna numera gäller för såväl anställda inom offentlig sektor som inom det privata. På motsvarande sätt har 20 kap. 2 § reviderats genom att ”hos staten eller hos kommun” helt enkelt togs bort.

Lagförändringarna som gjordes 1977 har i stort sett förblivit oförändrade under åren, med undantag för att personkretsen som omnämns i 20 kap. 2 § 2 st., i olika steg har utökats.

Däremot har kritiken mot lagstiftningen vuxit med tiden. Detta beror till stor del på att praxis

har förändrats, vilket framgår av olika rättsfall, trots att lagtexten har bestått. Detta kommer

att framgå ännu tydligare i nästa kapitel 3 som behandlar gällande rätt samt kapitel 4 som

behandlar vägen till en reformerad korruptionsbrottslagstiftning.

11

KAP 3 G ÄLLANDE RÄTT

I föregående kapitel har fokus legat på utvecklingen av korruptionsbrottslagstiftningen, men jag har medvetet undvikit att ingående redogöra gällande rätt. I detta kapitel presenteras en ansats till att förstå den gällande lagstiftningen där såväl förarbeten, doktrin och domstolspraxis används.

3.1 Lagtexten

Som torde framgå av den historiska genomgången i föregående kapitel återfinns den nuvarande lagstiftningen i två av BrB:s kapitel, 20 kap. "om tjänstefel m.m." samt 17 kap.

"om brott mot allmän verksamhet m.m.". Den aktiva delen av ett korruptionsbrott, den som lämnar en muta, går under benämningen bestickning i dagens lagstiftning. Denna återfinns i 17 kap. 7 §:

7 § Den som till arbetstagare eller annan som avses i 20 kap. 2 §lämnar, utlovar eller erbjuder, för denne själv eller för annan, muta eller annan otillbörlig belöning för tjänsteutövningen, döms för bestickning till böter eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Lag (2004:404).

Den passiva delen av ett korruptionsbrott, den som tar emot en muta, går under benämningen mutbrott. Lagtexten återfinns i 20 kap. 2 §:

2 § Arbetstagare som, för sig själv eller för annan, tar emot, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning, döms för mutbrott till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om arbetstagaren begått gärningen innan han erhöll anställningen eller efter det han slutat densamma. Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

2 st. innehåller ytterligare kategorier som tillhör ansvarskretsen och det är endast denna del som har genomgått förändringar genom åren. Fler och fler kategorier har lagts till denna lista som idag omnämner bl.a. ledamöter inom olika offentliga organ, myndighetsutövare, representanter från utländska myndigheter och rättsväsende, medlemmar av mellanstatliga och överstatliga organisationer, etc.

3.2 Olika skyddsintressen

Enligt Cars syftar den nuvarande lagstiftningen till att "skydda huvudmannens intresse av lojal tjänsteutövning från sina arbets- eller uppdragstagares sida."

Min uppfattning är att denna beskrivning av syftet är aningen snäv. Exempelvis Wennberg talar om det generella mutansvaret som åligger arbets- och uppdragstagare inom såväl offentlig som privat sektor.

Däremot finns det olika skyddsintressen för offentlig och privat sektor där den förra är att förebygga oriktig tjänsteutövning och den senare är att skydda konkurrensen.

I Prop.

2011/12:79 för regeringen ett djupare resonemang kring korruptionens skadeverkan och därmed syftet med lagstiftningen.

"Om mutbrottslighet kan sägas att den angriper beslut som någon anförtrotts att fatta på någon annans vägnar." När det gäller vilken form av beslut spelar det ingen roll om det gäller privat eller offentlig sektor, beredning av beslut eller det slutliga beslutet. Syftet med mutan är att

29

Cars, T., Korruption, s. 6.

30

Wennberg, S., Varför är korruptionsbrotten - mutbrott och bestickning - så svårtillämpade?, s. 486.

12

"bestickaren direkt eller indirekt ska få fördel av att beslutet inte fattas i korrekt ordning eller på helt och hållet sakliga grunder." Lagstiftarens uppfattning är att, med tanke på att verksamheten baseras på lag eller annan författning, om personer som ägnar sig åt myndighetsutövning utsätts för skadeverkningar kan dessa bli graverande. Värst kan det vara i fall där beslut kan påverkas av samhällets tvångsmakt. Dock finns det ett flertal övriga skyddsintressen, såsom offentliga upphandlingar och inom näringslivet finns det beslutsprocesser som kan ha makt att påverka samhället.

Om hotet mot en korrekt tjänsteutövning ses som det viktigaste skyddsintresset anses dessutom risken vara överhängande att huvudmannens anseende skadas. Förtroendet för att en myndighet agerar korrekt är oerhört viktigt för samhället precis på samma sätt som det är relevant för företag. Oavsett vilken sektor det gäller kan budskapet om att en arbets- eller uppdragstagare tar emot mutor få förödande konsekvenser. Utöver negativ publicitet blir en korrupt organisation dessutom dyr, långsam och ineffektiv. Sammanvägt anser regeringen att det största hotet riktas mot samhället i allmänhet och att det skulle motivera en fortsatt generellt reglerad korruptionsbrottslagstiftning.

Åsikterna går isär om det sista resonemanget, men det lämnar jag till en djupare diskussion som följer senare i kapitel 5. Däremot är det av vikt att redan i detta skede vara varse om vad lagstiftaren avser att värna om med den nuvarande lagstiftningen.

3.3 Mottagare och givare

Enligt 20 kap. 2 § 1 st. BrB krävs det att en mottagare är en person som är arbetstagare och lagtexten gör ingen särskiljning om huruvida arbetstagaren har en anställning inom offentlig eller privat sektor. Dessutom fångar 2 st. upp en rad olika tjänsteutövare som faller inom ramen för mutbrott. När det gäller bestickning finns det en korsreferering i 17 kap. 7 § BrB som hänvisar åter till den personkrets som räknas upp i 20 kap. 2 §. Det finns inga begränsningar beträffande vem som kan vara en bestickare, men avgörande är att personer

"har haft, har eller kan komma att få nytta av mottagarens tjänsteutövning".

Med den gällande lagstiftningen är det viktigt att ha klart för sig om den som tar emot, låter åt sig utlova eller begär en muta eller annan otillbörlig förmån passar in i personkretsen som avses i 20 kap. 2 §. Exempelvis en ensamföretagare kan inte dömas för mutbrott och tolkat e contrario är det lagligt för en bestickare att muta en arbetsgivare. Däremot, om det uppstår minoritetsintressen i ett företag där andra aktieägare eller bolagsmän är involverade uppstår ett mutansvar. Vidare förhindrar lagen att någon annan tar emot mutan istället för den som givaren avsett att påverka.

Av de tre rekvisiten anser Wennberg att vilka som utgör personkretsen är den tydligaste delen av den gällande lagstiftningen och som sällan föranleder några större problem. Problemen uppstår först i samband med att klarlägga tjänstesambandet och själva otillbörlighetsbedömningen.

31

Prop. 2011/12:79, s. 19f.

32

A.a., s. 19f.

33

Cars, T., Korruption, s. 9.

34

Cars, T., Korruption, s. 10.

35

Varför är korruptionsbrotten - mutbrott och bestickning - så svårtillämpade?, s. 486.

13 3.4 Tjänstesambandet

Oavsett om man går tillbaka till 1864 års strafflag där den 5 § talar om "för att i ämbetet orätt främja" eller lydelsen cirka hundra år senare "för sin ämbetsutövning" har det funnits ett krav på att en muta ska föranleda en oriktig ämbetsåtgärd, något som Wennberg kallar för ett

"kvalificerat överskjutande uppsåt". Svårigheterna med bevisningen ledde till att rekvisitet utökades till att gälla för sin tjänsteutövning. Genom att kravet på att uppsåt förelåg att påverka ett beslut samt att ett beslut fattas på orätta grunder togs bort från lagstiftningen öppnade lagstiftaren upp för ett flertal besvärliga frågor. Framförallt för en tjänsteman eller myndighetsperson blir det aktuellt att vara väl insatt i vilken typ av gåvor som får tas emot och av vem. En fråga som bör ställas är om en gåva skulle erbjudits även om inte mottagaren haft en viss position.

Tjänsteutövningen är således ett centralt rekvisit för att avgöra om mutbrott och bestickning föreligger. Värt att nämna är att tjänsteutövningen kan ske såväl genom en aktiv handling som en passiv handling.

Eftersom svårigheten ligger i att bevisa om påverkan har skett eller inte kan en person dömas för mutbrott eller bestickning även när blotta misstanken om att en gåva

"påverkar eller kan påverka mottagarens tjänsteutövning".

Principen kan även beskrivas tydligare i följande citat: "Syftet med BrB:s regler om mut- och bestickningsansvar är såvitt gäller offentliga funktionärer bl a att hävda myndighetens och myndighetsutövningens integritet, motverka att de offentliga tjänstemännens självständighet äventyras, i möjligaste mån söka eliminera risken för oriktig tjänsteutövning samt bidra till att allmänhetens förtroende för myndigheterna upprätthålls".

För att ett tjänstesamband ska uppstå kan endera en direkt eller indirekt kontakt uppstå mellan parterna. Att den ena parten saknar behörighet att fatta beslut i sakfrågor som rör den andra parten är irrelevant då det kan förekomma att inflytande utövas i alla fall. Det kan även förekomma att en person deltar i en beredande process och därigenom få möjlighet att påverka det material som sedan läggs fram inför en beslutsfattare. Detta kan vara fallet för lägre tjänstemän på olika myndigheter eller tekniker som avgör vilka produkter som ska köpas in i ett företag.

Enligt Cars är personer som befinner sig inom följande tjänster extra utsatta för potentiella korruptionsbrott:

 Beslutsfattare.

 Personer med handläggande, beredande eller utredande uppgifter.

 Personer som sysslar med inköp eller försäljning.

 Personer som tjänstgör inom produktions-, marknads-, forsknings- eller utvecklingsavdelningar.

 Personer med servicefunktioner, t.ex. kontors-, telefonist-, vaktmästeri-, reparations- och lokalvårdspersonal.

Enligt en rapport framtagen av Brottsförebyggande rådet (Brå) 2007 är den offentliga sektorn överlägset mest utsatt genom att där befinner sig de flesta mottagare, över 80 %, medan 95 % av givarna finns i den privata sektorn. Branschen där mutor statistiskt förekommer mest är

36

Varför är korruptionsbrotten - mutbrott och bestickning - så svårtillämpade?, s. 487.

37

Cars, T., Korruption, s. 16f.

38

A.a., s. 43.

39

NJA 1981, s. 1174.

40

Cars, T., Korruption, s. 43f.

41

A.a., s. 45.

14

byggbranschen, där de bakomliggande faktorerna anses vara kombinationen av upphandlingar för stora belopp, branschkultur samt själva projektformen.

En besvärligt situation är när vänskapssamband kan vara orsaken till att en gåva överlämnas. I fall där möjligheten till påverkan torde vara obefintliga verkar det inte föreligga något tjänstesamband. Problem uppstår när möjligheten till påverkan föreligger och det även finns ett vänskaps- eller släktsamband. Wennberg nämner exemplet med en journalist som bjuds in till ett påkostat bröllop hos bäste vännen som i sin tur har ett förtroendeuppdrag i ett politiskt parti. Vissa misstankar skulle kunna väckas om att journalisten i sin tjänsteutövning skulle kunna favorisera sin vän, men en objektiv undersökning skulle sannolikt komma framtill att något tjänstesamband inte föreligger. Eftersom det inte rör sig om en muta är inte heller värdet av gåvan relevant att diskutera.

3.5 Muta eller otillbörlig belöning

Korruption går att dela in i tre olika fack för att beskriva komplexiteten: vit, grå och svart korruption. Med svart korruption menas en handling som är ett tydligt lagbrott och även något som allmänheten uppfattar som olagligt. När det kommer till grå korruption befinner man sig i ett diffust gränsland mellan det som är lagligt och olagligt, vad som kan tänkas vara moraliskt tvivelaktigt. Vit korruption handlar om att man befinner sig på rätt sida om lagen, men ändå kan det finnas betänkligheter angående personens beteende. Var gränserna går mellan de olika formerna av korruption kan variera beroende på land, kultur, bransch, etc.

"En förmån är otillbörlig om den inte ingår som ett naturligt led i mottagarens tjänsteutövning. En förmån är också otillbörlig om den inte är ett yttryck för allmänt godtagbara umgängesformer. Större återhållsamhet bör generellt iakttagas inom den offentliga sektorn."

Av förarbetena framgår även en distinkt skillnad mellan vad som utgör en "muta" eller en

"otillbörlig belöning" som lagstiftaren har avsett. Detta är av extra stor vikt eftersom orden fasas ut och ersätts med "otillbörlig förmån" i lagstiftningen i 10 kap. 5 a § enligt det förslag som återfinns i prop. 2011/12:79. I dagsläget görs en åtskillnad mellan "muta" och en

"otillbörlig belöning" där den förra kunde utgöras av en gåva i utbyte mot en framtida pliktstridig tjänsteutövning. Om ett sådant syfte saknades, om påverkningen uteblev eller tjänsten redan var utförd var det snarare talan om en otillbörlig belöning.

Dock spelar det ingen roll om man tar emot en muta eller en otillbörlig belöning, eftersom de straffrättsliga konsekvenserna är densamma. Cars anser att anledningen till de skiljda begreppen är att de ursprungligen var två olika brott.

En klassisk muta består av en belöning, förmån eller gåva. Som exempel nämner Cars kontanter, presentkort, varor eller tjänster av olika slag, provisioner, rabatter, lån, eftergifter, resor, middagar, biljetter, etc. En muta behöver inte nödvändigtvis ha ett ekonomiskt värde för mottagaren utan den kan ha ett symboliskt värde eller affektionsvärde. Där kan olika former av sexuella tjänster eller medlemskap i exklusiva klubbar inbegripas. För vissa gåvor som ger

42

Brå, Korruptionens struktur, rapport 2007:21, s. 10.

43

Varför är korruptionsbrotten - mutbrott och bestickning - så svårtillämpade?, s. 487f.

44

Korruptionens struktur, s. 17.

45

Institutet mot mutor, Farliga förmåner – Vad säger lagen om mutbrott, bestickning och korruptiv marknadsföring, s. 1.

46

Prop. 2011/12:79, s. 26f.

47

Cars, T., Korruption, s. 49.

15

nyttjanderätt men som aldrig utnyttjas, som t.ex. present-, rabatt- eller frikort, saknar det betydelse om de används eftersom nyttjanderätten i sig ses som en förmån.

Som krav gäller dock att mottagaren inser eller bort inse det ekonomiska värdet av gåvan. Cars nämner exemplet med en tavla som mottagaren anser vara målad av givaren och därmed har ett ringa ekonomiskt värde. Skulle det visa sig att någon annan målat tavlan och dess sanna värde uppenbarar sig för mottagaren bör denne återlämna gåvan. Dock kan inte mottagaren värna sig mot en slumpartad värdeökning som exempelvis kan ske om gåvan är en penninglott.

Ytterligare en intressant mutsituation är just när stärkandet av en långsiktig relation är målet för en muta. Genom relationen skulle framtida fördelar kunna säkras.

Vad som är otillbörligt eller inte kan vara svårt att avgöra på förhand eftersom det råder en

"grå zon" mellan det tillåtna och otillåtna, menar Cars. Det är först i efter att en dom vunnit laga kraft som man kan förhålla sig till en "vit zon" och en "svart zon". Vänder man sig till lagtexten återfinns ingen definition om vad som är otillbörligt. De senaste förarbetena återfinns i prop. 1975/76:176 och i övrigt är man hänvisad till rättspraxis. I rättspraxis är exempelvis Cars bok Mutbrott, bestickning och korruptiv marknadsföring från 2001 flitigt refererad. Vad som framgår är att flera omständigheter än enbart värdet på en gåva kan avgöra om den är otillbörlig eller ej, vilket inneburit att inget beloppsvärde nämns i lagtexten.

En gåva kan således vara otillbörlig i en situation och tillbörlig i en annan.

Samtidigt är begreppet "beroende av sed och allmän uppfattning och kan variera från tid till annan och inom olika verksamhetsområden".

Wennberg anser att vad som är otillbörligt och inte avgörs utifrån vilken kategori mottagaren tillhör. Hon nämner tre olika kategorier: "en tjänsteman som ägnar sig åt myndighetsutövning mot enskild, en offentlig tjänsteman som har andra uppgifter eller en anställd inom den privata sektorn"

Således kan en identisk gåva som har givits till en person ur respektive kategori genomgå olika otillbörlighetsbedömningar. En kategorisering är relevant framförallt eftersom de olika kategorierna har olika skyddsintressen som lagstiftaren vill värna om.

Om man utgår från den enkla mutan, en gåva som lämnas med en förhoppning om att erhålla en förmån i retur, är det lätt att avgöra om den är otillbörlig. Men hur skiljer det sig om personens förmögenhet gör att en gåva innebär ett lågt ekonomiskt värde? Spelar det någon roll vilken typ av tjänst som mottagaren innehar? Kan gåvans beskaffenhet ha någon avgörande betydelse? Om allting har skett öppet och med full insyn, kan det då vara tillbörligt? På dessa frågor finns det inget givet svar förutom att "vad som är otillbörligt bör således med utgångspunkt från mutansvarets skyddsobjekt fastställas från fall till fall på grundval av en samlad bedömning av samtliga för det enskilda fallet betydelsefulla omständigheter".

3.6 Huvudmannens samtycke

Som tidigare nämnts anser Cars att den gällande lagstiftningen om bestickning och mutbrott har till syfte att skydda en arbets- eller uppdragstagares huvudman mot illojal tjänsteutövning.

Frågan är om en gåva förblir en muta om huvudmannen har informerats och godkänt gåvan i

48

Cars, T., Korruption, s. 49f.

49

A.a., s. 51.

50

Korruptionens struktur, s. 7.

51

Cars, T., Korruption, s. 51f.

52

NJA 1981, s. 1174.

53

Varför är korruptionsbrotten - mutbrott och bestickning - så svårtillämpade?, s. 488.

54

NJA 1981, s. 1174.

16

förskott? Cars diskuterar hur man, om osäkerhet råder huruvida en gåva är att anse som en muta eller otillbörlig, kan vända sig till sin huvudman för att få ett utfall. Ett förslag är att givaren tar direkt kontakt med huvudmannen innan en gåva överlämnas för att undvika misstanke om bestickning. På så sätt kan man "göra en annars tveksam förmån godtagbar."

Samtidigt ska en givare respektive mottagare vara försiktig med att tro att huvudmannens medgivande per automatik innebär åtalsfrihet. Omständigheter som är tveksamma är exempelvis om huvudmannen är rädd för att stöta sig med en arbetstagare och därför tillåter en gåva.

I teorin vore det omöjligt för en offentligt anställd att erhålla huvudmannens tillstånd eftersom huvudmannen är det svenska folket. Däremot menar Cars att det i praktiken vore svårt att döma en arbetstagare som erhållit sin chefs tillstånd för en gåva. Inom den privata sektorn finns det däremot ett betydligt kortare avstånd mellan en arbets- eller uppdragstagare och huvudmannen, vilket även innebär att det finns en praktisk möjlighet för huvudmannen att avgöra om en handling ska åtalas eller inte. Detta framgår av 20 kap. 5 § 3 st. som stadgar att en åklagare får "väcka åtal endast om brottet anges till åtal av arbets- eller uppdragsgivaren eller om åtal är påkallat från allmän synpunkt". Dock gäller endast huvudmannens åtalsfrihet om samtliga relevanta omständigheter i fallet är kända för huvudmannen. För det fall att det visade sig att ett beslut fattats på felaktig grund skulle det föranleda att åtalsfriheten tas tillbaka. Dessutom skulle en åklagare kunna göra bedömningen att ett åtal vore aktuellt ur allmän synpunkt. Exempel på sådana situationer är när en gåva har ett mycket stort värde, en givare som sätter i system att ge mindre gåvor till flertalet personer i en bransch eller om ett företag är statligt ägt.

3.7 Rättsfall

I avsnitten nedan presenteras ett antal rättsfall från högsta domstolen (HD). Syftet med att presentera rättsfallen är att belysa variationerna i HD:s bedömningar av rekvisiten.

3.7.1 NJA 2008 s. 705 - Jaktfallet

Ett av de mer uppmärksammade rättsfallen under 2000-talet är när dåvarande landshövdingen i Jämtlands län, Margareta Mikaelsson, deltog i en jakt som arrangerades av träföretaget SCA.

Jakten pågick under 6-7 september 2005 där även måltider och logi ingick. Inom länsstyrelsen är landshövdingen ansvarig för frågor gällande älgförvaltningen och dessutom agerar som regeringens utredare för den svenska skogspolitiken. Utöver rollen som landshövning var hon ordförande i Jämtlands läns Hushållningssällskap som bl.a. äger en skogsfastighet där SCA arrenderar jakten. De nära kontakterna som Mikaelsson kunde väntas ha med SCA föranledde misstanke om mutbrott och SCA Forest Products AB verkställande direktör Kenneth Eriksson misstänktes för bestickning.

I tingsrätten erkänner såväl Mikaelsson som Eriksson händelseförloppet fram till den punkt att muta eller otillbörlig belöning ska ha lämnats eller mottagits för Mikaelssons tjänsteutövning i egenskap av landshövning och statlig uppdragstagare. Tingsrätten valde att göra sin bedömning baserad på parternas relation till varandra, tjänstesambandet, gåvans tillbörlighet samt deras uppsåt. Det sammanvägda beslutet gick till stor del på åklagarens linje. I fallet med relationen mellan parterna fann rätten det svårt att särskilja Mikaelssons roller som landshövding och inom Hushållningssällskapet eftersom ansvarsområdena är liknande och kontakter med exempelvis SCA förekommer i bägge fallen. Gällande tjänsteutövning ansågs

55

Cars, T., Korruption, s. 25f.

56

A.a., s. 26f.

17

att även om Mikaelsson inte kunde fatta beslut i sak hade hon möjlighet att påverka beslut till SCA:s fördel. När det kom till gåvans tillbörlighet vägde tingsrätten in att Mikaelsson sysslar med myndighetsutövning samt det ekonomiska värdet, attraktionsvärdet och rekreationsvärdet och kom fram till att den var otillbörlig. Sammantaget blev tingsrättens bedömning att Mikaelsson gjort sig skyldig till mutbrott och dömde henne till 50 dagsböter á 700 kr och Eriksson fanns skyldig till bestickning och dömdes till 30 dagsböter á 1000 kr.

Såväl Mikaelsson som Eriksson valde att överklaga fallet till Hovrätten (HovR) samtidigt som åklagaren bestred en ändring av tingsrättens dom. Till skillnad från tingsrätten valde HovR att se Mikaelssons möjligheter att påverka beslut till SCA:s fördel som begränsade. Därmed bedöms sambandet mellan gåvan och Mikaelssons tjänsteutövning som mycket svagt. En annan aspekt som tingsrätten inte valde att fokusera på var Mikaelssons incitament att just i hennes egenskap av landshövding hon velat "informera sig och skaffa sig kunskap om jakten i länet och att träffa företrädare från näringslivet." Således kan det inte anses vara främmande för hennes tjänsteutövning att delta i jakten. Därför valde HovR att ogilla åtalet mot bägge parterna.

Riksåklagaren valde att överklaga HovR beslut till HD och yrkade på att tingsrättens dom skulle fastställas. HD kunde konstatera att ett visst tjänstesamband förelåg då Mikaelsson haft möjlighet att påverka beslut som skulle kunna gynna SCA. Även HD valde att ha en vidare syn på uppdraget som landshövding och att det skiljer sig avsevärt från någon annan form av chefsposition som ägnar sig åt myndighetsutövning. Att landshövdingen integritet värnas är av stor vikt men i egenskap av länets främste representant inbegriper det att representation ingår i ens arbetssysslor. En speciell omständighet är hur Mikaelsson öppet och offentligt beskrivit sina förehavanden i landshövdingens veckobrev. Precis som HovR valde HD att åtalen mot Mikaelsson och Eriksson skulle ogillas och därmed stod HovR dom fast.

3.7.2 NJA 2008 s. 812 - Besiktningsfallet

En besiktningsman vid Svensk Bilprovning har under perioden 1999 - mars 2005 fått köpa några partier alkohol, bestående av sprit, vin och öl, till priser som understiger Systembolagets priser. Försäljningen har skett genom två personer som vardera är anställda på bilföretag som regelbundet besiktigar sina fordon vid den åtalade besiktningsmannens station.

Åklagaren har väckt åtal mot besiktningsmannen för mutbrott samt de båda bilföretagsanställda åtalas för bestickning.

Tingsrätten valde att fria besiktningsmannen, som visserligen fick en villkorlig dom för mutbrott i ett annat fall, och därmed friades även de två anställda. Vad gäller betalning av partierna hävdade besiktningsmannen att han betalat självkostnadspris eller något däröver för alkoholen och tingsrätten har inte någon anledning att betvivla att så har skett. Dessutom finner tingsrätten att alkoholinköpen ska ha skett på besiktningsmannens begäran och att

"någon bestickning i form av billig försäljning, såsom åtalen avser, bör således inte anses föreligga."

Åklagaren valde att överklaga fallet till HovR. Det gällde dels att besiktningsmannen skulle

dömas för mutbrott inom ramen för det tidigare åtalet och därmed erhålla ett strängare straff

än en villkorlig dom samt att de två anställda skulle fällas för bestickning. Besiktningsmannen

bestred en ändring av tingsrättens dom samt yrkade på att hans villkorliga dom skulle

upphävas. Likaså bestred de anställda åklagarens ändringsyrkanden. Dessvärre för de åtalade

gjorde HovR en helomvändning och friade besiktningsmannen från den tidigare fällande

domen, men dömde honom för mutbrott i det aktuella fallet. Likväl dömdes de anställda för

18

bestickning till dagsböter. Avgörande för HovR var att alkoholköpen skett på besiktningsmannens initiativ och att det skett "frekvent och i relativt stor omfattning". Just prisskillnaden i sig anses inte utgöra en otillbörlig förmån, utan snarare att "möjligheten kan nämligen antas framstå som attraktiv och därför tänkas påverka mottagarens tjänsteutövning".

Någon form av vänskapsrelation ansågs inte föreligga då parterna inte träffades utanför arbetet. Av utredningen framgår att parterna varit medvetna om känsligheten i deras förfarande och trots att besiktningsmannen hävdar att han haft samtycke från personal i ledande ställning väljer HovR att gå på åklagarens linje. En förmildrande omständighet för de anställda var att inköpen skett på besiktningsmannens initiativ.

Samtliga åtalade valde att överklaga HovR:s dom till HD samtidigt som Riksåklagaren bestred ändring. HD:s domskäl tar sikte på att straffansvar inte nödvändigtvis kräver en pliktstridig handling "utan också blotta uppkomsten av misstankar att dessa obehörigen låtit sig påverkas av förmåner av olika slag" med syftet att värna om tjänstens integritet. Kraven på tjänstens integritet är högre om det rör sig om myndighetsutövning, vilket är en del av verksamheten vid Svensk Bilprovning. Den förmån som besiktningsmannen otillbörligen erhållit anses vara att "han besparats den tid, det besvär och de kostnader en Tysklandsresa innebär" samt att han fått köpa till ett pris som understiger Systembolagets. HD anser att det finns ett tydligt samband mellan förmånen och besiktningsmannens tjänsteutövning varför den anses vara otillbörlig.

3.7.3 NJA 2009 s. 751 - Vinkylsfallet

Fallet gäller sonen till en tidigare verkställande direktör i ett företag inom vinbranschen som den 23 december 2003 överlämnade en ny vinkyl med ett marknadsvärde om 23175 kr till sin fars offentliga försvarare. Med tanke på den förtroendeposition som en offentlig försvarare befinner sig i ansåg åklagaren att det rörde sig om grovt mutbrott, då vinkylen ansågs vara en muta eller en otillbörlig belöning. Dessutom yrkade åklagaren på att advokaten skulle beläggas med näringsförbud enligt 1 § lagen (1986:436) om näringsförbud då denne grovt åsidosatt sitt åliggande i egenskap av advokat samt att ett belopp motsvarande värdet på kylen skulle förverkas. Såväl sonen som advokaten intygade att transaktionen skett, men bestred att vinkylen skulle utgöra en muta eller otillbörlig belöning.

Tingsrätten valde att ogilla bägge åtalen. Som skäl angavs bl.a. att vinkylen var av samma typ som användes i företagets verksamhet och den nya kylen endast var ett lån. Advokaten skulle vid ett senare tillfälle erhålla en begagnad vinkyl som bedömdes ha ett betydligt lägre värde.

Tingsrätten fann att den gåva som avsågs hade ett mycket begränsad värde samt att den givits inom ramen för en vänskapsrelation som rådde mellan advokaten och sonen. Eftersom åtalet gällande mutbrott och bestickning ogillades saknades därmed grund för förverkande av penningmedel och näringsförbud för advokaten.

Åklagaren valde att överklaga domen till HovR och yrkade på samma åtalspunkter som i tingsrätten. Såväl advokaten som sonen bestred en ändring av tingsrättens dom. HovR valde att göra en annorlunda bedömning av händelsen och ändrade tingsrättens dom. Advokaten dömdes för mutbrott till 60 dagsböter och förverkande av ett belopp motsvarande marknadsvärdet på den nya vinkylen. Sonen dömdes tillika för bestickning och 60 dagsböter.

Däremot valde HovR att ogilla åtalet om näringsförbud för advokaten. Argumenten bakom HovR domslut verkar ta sin grund i en djupare analys än vad som skett i tingsrätten.

Visserligen kunde en vänskapsrelation identifieras, men inom ramen för denna relation hade

utväxlingen av gåvor haft lägre värden. Dessutom levererades vinkylen till advokaten i ett

sådant skick att "han redan av förpackningens utseende inte kan ha undgått att förstå att det

19

rörde sig om en ny vinkyl". En annan faktor var att den nya kylen bokförts i vinföretagets räkenskaper under kontot för advokat- och rättegångskostnader. Ovan nämnda omständigheter samt att gåvan överlämnades relativt tätt inpå att advokaten utnämnts som juridiskt ombud till fadern motiverar HovR ställningstagande. Dock bedöms brottet ej vara grovt eftersom HovR gör bedömningen att advokatens utövning av sitt uppdrag ej påverkats samt att värdet av gåvan är inte tillräckligt stort.

Såväl advokaten som sonen valde att överklaga HovR dom till HD som slutligen kom fram till att åtalen skulle ogillas. HD fann bl.a. att diskussioner förts mellan sonen och advokaten under en längre tid om att införskaffa en vinkyl åt advokaten och därmed skulle omständigheten med att kylen levererades tätt inpå att advokaten blivit juridiskt ombud åt fadern vara mindre relevant. HD gör även bedömningen att i relationen mellan en offentlig försvarare och dennes klient är det klienten som är huvudman. Därmed minskar möjligheterna för att en gåva skall uppfattas som en muta med undantag för dyra gåvor som skulle kunna få advokaten att anstränga sig mer än vanligt för sin klient. HD anser även att uppgifterna om att inom advokatens och sonens vänskapsrelation finns ostridiga uppgifter om att dyrbara gåvor överlämnats innan tjänstesambandet uppstod. Den samlade bedömningen blir således att åtalet mot advokaten och sonen ogillas. Avgörandet meddelades den 18 november 2011.

3.7.4 Solna tingsrätt - Arenafallet

En uppsats som författas i anslutning till ett av Sveriges mest omskriva korruptionsmål kan inte undgå att kortare redogöra för Arenafallet, särskilt då tingsrättens dom meddelades den 11 maj 2012. Fallet har sin bakgrund i att Sune Reinhold, stadsdirektör i Solna kommun, från det egna företaget Sure Konsult AB ställt fakturor till utvecklingsbolaget för den nya nationalarenan och Arenastaden på sammanlagt 906250 kr mellan åren 2008 och 2010.

Utbetalningarna ska ha varit resultatet av ett möte som skedde i Båstad 2007 mellan Reinhold och Lars-Erik Salminen (kommunalråd i Solna), Anders Elfner (Peab) och Erik Paulsson (Fabege). Verkställande direktör för Råstabolaget under perioden och de som godkände utbetalningarna var Lennart Daleke och därefter Christian Alexandersson. Med anledning av den ersättning som Reinhold erhållit väckte åklagaren åtal gentemot denne för grovt mutbrott och övrigt parter för grov bestickning.

Samtliga parter motsatte sig åtalet och bestred att ersättningen till Reinhold skulle betalats ut för hans tjänsteutövning i egenskap av stadsdirektör i Solna. Detta ska ha rört sig om skälig ersättning för utfört arbete. Domen finner det ostridigt att överenskommelsen i Båstad har ägt rum, att Reinhold har ställt fakturor och fått dessa betalda. Frågan för rätten är om överenskommelsen i Båstad skulle utgöra mutbrott resp. bestickning samt om de löpande fakturorna och utbetalningarna utgjort mutbrott resp. bestickning. Tingsrätten kom fram till att det konsultarbete som Reinhold utfört åt Råstabolaget till större delen var arbetsuppgifter hänförliga till hans uppgifter som stadsdirektör under 2007, men därefter utgjordes konsultarbetet till större delen av uppgifter som kunde åtskiljas. Detta innebär att endast en del arvodet faller inom den straffrättsliga bedömningen. För den övriga delen ansåg tingsrätten att Reinhold gjort sig skyldig till mutbrott samt för överenskommelsen i Båstad.

Därtill dömdes han till villkorlig dom och att återbetala 375000 kr. För de övriga parterna kunde inte uppsåt bevisas, varför ingen döms för bestickning.

Vid tiden för detta arbetes inlämning hade åklagaren överklagat samtliga domar samtidigt som Reinhold överklagade den fällande domen.

Tyvärr ligger den framtida rättsprocessen

57

Dagens Nyheter, Reinhold överklagar dom i arenamålet, se källförteckning.

20

utanför ramen för denna uppsats, men jag ser fram emot att följa den fortsatta utvecklingen eftersom konsekvenserna kan bli stora för den svenska byggbranschen om exempelvis Elfner skulle fällas för bestickning. Enligt 10 kap. 1 § LOU får nämligen ingen leverantör delta i en offentlig upphandling om denne är dömd för bestickning samt om domen har vunnit laga kraft. Utan att föra ett djupare resonemang är det uppenbart att Peab riskerar att förlora en stor del av sin verksamhet om företaget skulle uteslutas från offentliga upphandlingar i framtiden.

3.7.5 Reflektion över rättsfallen

I vanliga referenser till rättspraxis utgår man ifrån HD:s bedömning för prejudicerande domar.

Ovan har jag valt att kort redogöra för det väsentligaste i tingsrättens, HovR:s samt HD:s domar. Det jag vill påvisa är hur olika bedömningarna görs från fall till fall och instans till instans. Dessutom går det att återkoppla till Wennbergs frågeställning: "Vad Högsta domstolen uppfattade som naturligt och legitimt för en landshövding, uppfattade tingsrätten som otillbörligt. Hur kunde bedömningarna bli så olika?"

Wennberg fokuserar främst på det ovan nämnda jaktfallet där hon anser att tingsrätten gjorde en betydligt snävare bedömning än vad senare HovR och HD gjorde. Fallet med besiktningsmannen visar på ett beteende som kan uppstå i vissa branscher och skulle lika gärna kunna liknas med sed och allmän uppfattning. Liknande skillnader med jaktfallet kan man finna i vinkylsfallet där instanserna hade helt olika syn på hur vänskapsrelationen skulle bedömas. Dessutom att fallet tog så lång tid, från att gåvan överlämnades i december 2003 till att HD:s dom kom i november 2009, finner jag oroväckande. Jag anser att det hör till rättssäkerheten att man skyndsamt ska erhålla en sakligt bedömd dom och inte behöva sväva i ovisshet i flera år.

Fallen som har redovisats för ovan har flera olika inslag som går att återfinna i avsnittet kring gällande rätt. Något som jag oroas över, samtidigt som det bekräftar min åsikt, är att i samtliga HD-domarna verkar såväl åklagare som de åtalade vara eniga om exakt vad som har hänt. Den enda frågan där åsikterna går isär är om en gåva, förmån eller tjänst är att anse som otillbörlig eller ej. De åtalade verkar inte ha någon anledning att ljuga om sina förehavanden, i jaktfallet var landshövningen väldigt öppen med att hon deltog i jakten. En slutsats som jag tar med mig från genomgången ovan är att den gällande korruptionsbrottslagstiftningen i Sverige är otydlig och svårtolkad. Inte ens med samtliga fakta kan en lekman avgöra om mutbrott föreligger eller ej, det kan endast en rättsprocess avgöra. Det värsta med detta är att ett osäkert rättsläge uppstår och det är ett hot mot rättssäkerheten.

58

Varför är korruptionsbrotten - mutbrott och bestickning - så svårtillämpade?, s. 491.

21

KAP 4 V ÄGEN FRÅN KRITIK TILL PROPOSITION

I tidigare kapitel har jag redogjort för den historiska utvecklingen av korruptionsbrottslagstiftningen samt gällande rätt. Följande kapitel utgår från den kritik som finns mot nuvarande lagstiftning och arbetet som har pågått sedan 2009 och resulterade i prop.

2011/12:79.

4.1 Dir. 2009:15

Behovet av en utredning motiveras med att korruptionen slår mot den privata sektorn genom att snedvrida konkurrensen samt att förtroendet för den offentliga sektorns beslutsprocesser riskerar att rubbas. Ytterligare en viktig faktor är hur förtroendet mellan arbetstagare och arbetsgivare påverkas. Vidare har Sverige anslutit sig till Förenta nationernas (FN) konvention mot korruption

, Organisationen för ekonomiskt samarbete (OECD) konvention om bekämpande av bestickning av utländska tjänstemän i internationella affärsförhållanden samt Europarådets straffrättsliga och civilrättsliga konventioner mot korruption

.

Kritiken har vuxit sedan 1970-talet och det viktigaste sammanfattas i punktform nedan:

 Mutbrottslagstiftningen återfinns inte samlat i BrB.

 Begreppet bestickning är svårförståeligt och bör fasas ut.

 Det är svårt att utläsa om ett handlande är olagligt eller inte.

 Vad som räknas som otillbörligt är krångligt att tolka.

 Personkretsen som omfattas av lagstiftningen bör inte bestämmas genom en uppräkning som sker idag enligt 20 kap. 2 § 2 st.

 Vilka skyddsintressen som finns för privat respektive offentlig sektor bör tydliggöras.

 Korruption bör fokusera på missbruk av offentlig tjänst för egen vinning och bör separeras från den privata sektorn.

En generell diskussion som förs i direktivet är balansgången mellan lagstiftarens vilja att ha allmängiltig lagstiftning som kan stå sig över tiden, samtidigt som främst näringslivets aktörer har propagerat för tydligare ramar för vad som är lagligt och vad som är olagligt.

Detta argument finner jag fullt förståeligt då det är i linje med hur Zila beskriver rättssäkerheten,

"att rättsäkerhetens kärna ligger i förutsebarhet av rättsliga besluts utfall".

En oklar lagstiftning kan också få till följd att relativt få personer döms för mutbrott.

I andra sammanhang brukar förarbetena förtydliga den bakomliggande diskussionen, men så verkar inte vara fallet med korruptionsbrottslagstiftningen. Å andra sidan är lagtexterna i BrB korta och det vore inte på sin plats att utöka de befintliga paragraferna med de detaljerade instruktioner som näringslivet eftersöker. Därför föreslås att det utvecklas en kod för beslutspåverkan inom näringslivet.

Uppdraget för utredaren blev tudelat. Å ena sidan skulle en översyn av den befintliga korruptionsbrottslagstiftningen genomföras med målet att modernisera, samla och förenkla

59

Se Prop. 2006/07:74 Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot korruption.

60

Se Prop. 2003/04:70 Europarådets straffrättsliga konvention om korruption, m.m.

61

Dir. 2009:15, s. 2.

62

A.a., s. 3.

63

A.a., s. 4.

64

Zila, J., Om rättsäkerhet, s. 284.

65

Ny Juridik 4:10, s. 74.

66

Dir. 2009:15, s. 4.