Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60
Estetisk–filosofiska fakulteten Avd. för språk
Anette Samuelsson
Dyskalkyli eller bara allmänna matematiksvårigheter?
En jämförande studie mellan två olika uppfattningar
Dyscalculia or general learning difficulties in mathematics?
A comparative study between two different views
Examensarbete 10 poäng Lärarprogrammet
Datum: 07-01-18
Handledare: Jonas Andersson
Abstract
In my diploma paper on dyscalculia, or specific mathematics difficulties as it is also in known, I would like to highlight certain questions concerning these learning difficulties. I would like to show that there is no common view among researchers and professionals in the area on whether or not dyscalculia is a reasonable diagnosis. There is also no common view on the extent of the problem, nor what the reasons why some students get learning difficulties in mathematics are. I am also making some parallels and comparisons to dyslexia since the schools of today and the society in general have since a long time accepted this diagnose and use it without questioning.
In order to be able to undertake my thesis I have studied literature, done internet research, had exchange of ideas with math teachers and also made use of my own experiences as a substitute teacher. Because of my own difficulties with different areas in math, both during my years in compulsory school, high school and also as a university student, I have found a special interest in trying to highlight these questions concerning learning difficulties in mathematics.
When studying the literature I have found two persons that represent different position on mathematics difficulties; Björn Adler and Gunnar Sjöberg. Both may be regarded as two of the more prominent researchers in the area. Their opinion differs in many ways but also that they have some common views. I also found that Björn Adler seems to approach the
mathematics difficulties from a different perspective than Gunnar Sjöberg who is still active as a math teacher and have the perspective from his pupils.
Keywords: Dyscalculia, mathematics difficulties, learning problems
Sammanfattning
I mitt examensarbete om dyskalkyli eller som det också kallas, specifika
matematiksvårigheter vill jag visa på problematiken kring dessa inlärningssvårigheter, dels vill jag visa att det inte råder enighet bland forskare och andra professionella på
ämnesområdet. Om verkligen dyskalkyli är en rimlig diagnos eller inte. Oenighet råder också om problemets omfattning samt vilka orsakerna är till att vissa elever får inlärningssvårigheter i matematikämnet. Jag drar även vissa paralleller och jämförelser med dyslexi eftersom denna diagnos är sedan länge accepterad och används utan ifrågasättande både i skolans värld och i resten av samhället.
För att kunna genomföra detta examensarbete så har jag ägnat mig åt litteraturstudier, Internetsökningar, idéutbyte med matematiklärare samt tillbakablickar på mina egna erfarenheter som lärarvikarie. Eftersom jag själv under min skoltid och som student på
lärarutbildningen haft stora problem med delar av matematiken så har det varit extra intressant att försöka belysa problemet kring inlärningssvårigheter i matematik.
När jag studerat litteraturen så har jag funnit att två personer representerar skilda ståndpunkter angående matematiksvårigheter. Dessa personer är Björn Adler och Gunnar Sjöberg vilka båda två nog får anses vara två av landets ledande forskare på området. Deras åsikter går isär i många avseenden men även att de i vissa frågor är ganska överens. Vad jag också slås av är att Björn Adler verkar se problem kring matematiksvårigheter i ett ovanifrån perspektiv medan Gunnar Sjöberg som fortfarande verksam matematiklärare ser problemen mer ur elevperspektiv.
Nyckelord: Dyskalkyli, matematiksvårigheter, inlärningsproblem
Innehåll
Inledning och syfte ...1
Frågeställning ...2
Historik ...2
Begreppet Dyskalkyli ...2
Begreppet Dyslexi ...3
Dyskalkyli och andra matematiksvårigheter – Adlers position ...6
Utredning av dyskalkyli...8
Den neuropedagogiska bedömningen...9
Den neuropsykologiska bedömningen...11
Den neuropediatriska bedömningen ...13
Teambedömningen sammanställs...14
Diagnosen dyskalkyli...14
Samsjuklighet ...15
Dyskalkyli och ADHD...15
Diagnosens varaktighet och betydelse...16
Sammanfattning...16
Dyskalkyli och andra matematiksvårigheter – Sjöbergs position...18
Begreppet Dyskalkyli ...18
Forskningsresultat om dyskalkyli...18
Hur diagnostiseras eleven i matematikproblem ...20
Alternativa förklaringar till inlärningsproblem i matematik...20
Sammanfattning...21
Diskussion...22
Dyskalkyli – En hållbar diagnos?...22
Läraren, pedagogen och dyskalkyli ...24
Slutsats...26
Litteratur och källor...27
Inledning och syfte
Alla har vi väl någon gång under vår skoltid upplevt svårigheter att lösa ett matematiskt problem. Kanske även senare i vår vuxenvärld, och eftersom att jag i min kommande lärarkarriär helt säkert kommer att träffa på elever med mer eller mindre svåra
inlärningsproblem i matematikämnet, så känner jag att det är nödvändigt med en ökad kunskap och insikt kring denna problematik. Med ökad kunskap och insikt kring
inlärningsproblematiken i matematikämnet, blir det lättare med tidigare upptäckt och att rätt hjälp ges till eleverna så tidigt som möjligt, då blir de bestående problemen så små att eleverna ändå klarar sin skolgång på ett bra sätt.
Under mitt examensarbete så har jag förstått att begreppet dyskalkyli inte är helt
accepterat i forskarvärlden. Det råder en stor oenighet om vad som ska kallas dyskalkyli och vad som är mera allmänna matematiksvårigheter. Även beträffande diagnosmetoder råder delade uppfattningar och det är därför svårt att som lärarstuderande få en klar bild av hur långt forskningen kring dyskalkyli och matematiksvårigheter har kommit. Därför ska jag genom mitt examensarbete försöka jämföra två olika uppfattningar angående problemområdet dyskalkyli/matematiksvårigheter. Jag genomförde en sökning på Internet via Googles
sökmotor på orden dyslexi och dyskalkyli och fann då 326 000 träffar på ordet dyslexi medan jag fick 35 700 träffar på ordet dyskalkyli. Detta säger något om hur etablerat begreppet dyslexi är jämfört med begreppet dyskalkyli. Det är mycket svårare att hitta uppgifter angående dyskalkyliforskning än motsvarande uppgifter kring dyslexi. Det märks även om man söker bland uppsatser som publicerats de senaste åren, en stark fokusering på dyslexi framför dyskalkyli.
Frågeställning
De frågor som kommer att ställas i detta arbete är:
• Är dyskalkyli en hållbar diagnos i likhet med dyslexi?
• Vad är forskarna överens om, och i vilka avseenden har de olika uppfattningar beträffande diagnosen dyskalkyli och diagnosmetoderna?
• Vad kan dagens verksamma lärare om dyskalkyli, och får pedagogen tillräckligt med fortbildning?
Historik
Begreppet Dyskalkyli
Dyskalkyli kommer utav dys och calculus där dys betyder svårigheter och calculus betyder räknesten. Därifrån har ordet dyskalkyli skapats som betyder svårigheter med själva räknandet.1
De första observationerna beträffande matematiska svårigheter gjordes för ca 100 år sedan av den tyska läkaren Henschen, som undersökte en grupp patienter med allvarliga
neurologiska skador i hjärnan. Han gav dem diagnosen akalkyli eftersom de uppvisade oförmåga att utföra även de enklaste räkneoperationerna. Första gången ordet dyskalkyli användes var under 1940-talet, och då av en annan tysk vid namn Gerstman. Han kunde skilja ut oförmågan att göra beräkningar från mera specifika matematiksvårigheter. På 1960-talet utvecklades begreppet utvecklings-dyskalkyli. Tongivande forskare var då den i USA
verksamme tjecken L Kosc. Kosc var starkt influerad av Alexander Luria från Sovjetunionen.
1 Björn Adler, Vad är dyskalkyli?, Kristianstad, 2005. s. 22, 2:a upplagan
Luria fann i sin forskning att det fanns olika varianter av matematiksvårigheter, där de tre viktigaste är:
• Brister i logisk förmåga
• Planeringssvårigheter
• Oförmåga att utföra enkla räkneoperationer2
Läkaren och psykologen Alexander Luria 1902 - 1977 är en av neuropsykologins portalfigurer. Luria intresserade sig för psykoanalys och vilka faktorer som påverkar en persons psykiska utveckling. I sin forskning fann han att språket spelade en stor roll i denna utveckling. Luria stationerades under andra världskriget på ett militärsjukhus i Ural och fick då stora möjligheter att studera hjärnans funktion, eftersom många av de skadade soldaterna hade skador på hjärnan.3
På 1990-talet genomförde israeliska barnneurologer stora barnstudier på barn som uppvisar problem med matematik och läsning. Projektet bidrog med viktig kunskap kring dyskalkyli . Vid 2000-talets början är dyskalkyli ett etablerat om än kontroversiellt begrepp och en diagnos som kännetecknas utav speciella matematiksvårigheter för elever med goda kunskaper och begåvningar4 enligt Adlers sätt att se på problematiken.
Begreppet Dyslexi
Ordet dyslexi är sammansatt utav ”dys” och ”lexi” som direkt översatt betyder ”svårigheter med läsning”.5 Dyslexi är en förklaringsmodell på ett symptom som det trots 100 års forskning fortfarande inte finns en entydig och allmänt accepterad definition på.6
År 1862 skrev en viss kyrkoherde Bylund i en rapport att ”möjligen kan ett och annat barn läsa klent, helst i början av skolåldern, men orsaken därtill är dels föräldrars vårdslöshet, den djupa fattigdomen, okunnighet i stavning, dels ock några barns naturfel”7
2 Adler s. 32, 33.
3 http://www3.ur.se/vetenskap/templates/Alias____16756.aspx
4 Adler s. 34.
5 Dyslexi – problem och möjligheter, (Utbildningsförlaget Brevskolan, 1997) s. 19.
6 http://www.bibo.se/pdf/dyslexi/Dy4.pdf
7 Lars Nilsson, Elever med läs- och skrivsvårigheter – En kvalitativ undersökning på två 7-9 skolor i Bodens skolor, C-uppsats, opubl. Luleå, 2005. s, 2.
1877 lanserade den tyske läkaren A Kussmaul 1822 - 1902 termen ”förvärvad
ordblindhet” som en benämning på lässvårigheter. Läkaren W. Pringle Morgan från England introducerade år 1896 ett annat begrepp som kallades för ”medfödd ordblindhet”. Morgan var en allmänpraktiserande läkare och skolläkare som funnit en fjortonårig pojke som inte kunde läsa eller skriva. Pojken kunde heller inte höra skillnad mellan de olika ljuden och kunde endast med svårighet stava enstaviga ord.8
Men det var först år 1917 som den engelske forskaren Hinshelwood genom sin forskning gjorde det som vi i dag kallar dyslexi mera allmänt känt. Han definierade vilka barn som skulle samlas under diagnosen ”medfödd ordblindhet”.9
I början på 1900-talet så startades forskning kring barns skolprestationer och
intelligensbegreppet började utvecklas. Man fann då att vissa normalbegåvade barn trots sin begåvning uppvisade stora problem med att läsa, skriva och stava.10
Under 1920-talet framlade den amerikanske forskaren Samuel Orton en teori för kartläggning utav uppkomsten av vissa läs- och skrivsvårigheter. Dessa byggde på hans teorier om hjärnhalvornas dominans över varandra.11
På 1930-talet tog den amerikanske psykologen Monroe fram ett antal faktorer som var orsak till så kallad ordblindhet. Dessa nya rön förändrade radikalt den svenska synen på problematiken kring ordblindhet. Några av faktorerna var begränsad inlärningsförmåga och medfödd eller förvärvad neurologisk defekt.12
Efter Ortons död 1948 bildades organisationen The Orton Society som senare blev The Orton Dyslexia Society. Organisationens mål är att främja forskningen kring dyslexi. Hit kan dyslektiker donera sina hjärnor så att de kan undersökas efter att de avlidit.13
1949 startade Sveriges första läsklinik för, som det hette, ”behövande barn”. Resultaten var goda. 95 % av eleverna skrevs ut efter första året. Det fick som resultat att under 50-60 och till mitten av 70-talet så gjordes grundliga utredningar för eventuell placering av eleverna i läsklinik eller läsklass. På 1970-talets mitt blev det förbjudet att tala om diagnoser och behandlingar bland de svenska lärarna.
8 Rebecca Segerlund, Hur kan vi möta elever med dyslexi – En studie i hur man kan upptäcka diagnostisera och arbeta med elever med dyslexi, Examensarbete, opubl. 2002. s. 4.
9 Lars Nilsson, Elever med läs- och skrivsvårigheter – En kvalitativ undersökning på två 7-9 skolor i Bodens skolor, C-uppsats, opubl. Luleå, 2005. s. 2.
10 Ingrid Jensen, Dyslexi – Att undervisa elever med dyslexi, C-uppsats, opubl. Linköping, 2000. s. 8,
11 Segerlund. s. 5.
12 Nilsson. s. 3.
13 Segerlund. s. 5.
Om bara skolan fungerade så skulle man inte behöva förvisa några elever till specialklasser eller kliniker. Lärarutbildningarna slutade sin utbildning i testning, diagnostisering och särskild behandling av läs- och skrivsvårigheter.14
Under 1980-talet avtog kunskaperna kring utredning och behandling av läs- och skrivsvårigheter. Omognadsteorin som förklaringsmodell tog överhanden från
dyslexiproblematiken och dess diagnos och behandling. Man menade att problemen inte behövde utredas och diagnostiseras eftersom de skulle försvinna av sig själv med tiden.
Förändringen kom under 1990-talet då samhällets attityd mot dyslexi förändrades. Vuxna med diagnosen dyslexi vågade öppet berätta om sina problem. Det startades också akademiska 20- poängskurser med inriktning på läspedagogik på flera platser i Sverige. Det pågick även en dyslexikampanj mellan hösten 1996 och fram till början av 1998.15
Under 2000-talet har dyslexiutredningarna tagit fart och mer än fördubblats från 2001 till 2005.16
Den 15 december 2005 kan man i ett pressmeddelande från Utbildnings – och
Kulturdepartementet få information om att en femårig satsning på kompetensutveckling inom läs- och skrivutveckling ska startas. Målet med satsningen är att under dessa fem år ska 10 000 lärare erbjudas kompetensutveckling med speciell inriktning på läs- och
skrivutveckling i grundskolans lägre årskurser.17
14 Nilsson. s. 3.
15 Nilsson. s. 4.
16 http://www.city.se/ArticlePages/200601/26/20060126202527_City089/20060126202527_City089.dbp.asp
17 Margareta Axtelius, Emma Lindwall, Lärares kunskaper om dyslexi, C-uppsats, opubl. Södertörn, 2006. s. 8
Dyskalkyli och andra matematiksvårigheter – Adlers position
Dyskalkyli, hur känner vi igen det? Omgivningen runt en elev med dyskalkyli känner stor vanmakt inför elevens prestationer. Prestationerna varierar från dag till dag och ibland från minut till minut. Det eleven klarar ena stunden är efter några minuter som bortblåst. I boken Vad är dyskalkyli? En bok om matematiksvårigheter liknar psykologen Björn Adler elevers prestationer i matematik vid en berg- och dalbana. Dyskalkyliker är som regel
normalbegåvade men kan till exempel ha stora svårigheter att lära sig klockan samt få problem med tidsuppfattning. Eleven betraktar sig efter ett tag som att han/hon är mindre begåvade eftersom matematiken inte fungerar lika bra som för kamraterna.18
Tidiga tecken på matematiksvårigheter kan vara svårigheter att skriva siffrorna, problem med talföljder, svårt att förstå att t ex tio är två mer än åtta. När barns svårigheter upptäcks påbörjas ett intensivt övande på de saker som eleven har problem med. Detta sker både i skolan och hemma. När han/hon upptäcker hur små framsteg som gjorts i förhållande till alla års hårt arbete så är det inte ovanligt att han/hon helt enkelt totalt vägrar att befatta sig med matematik. Denna starka reaktion brukar dyka upp i samband med puberteten. Eleven protesterar mot all tänkbar hjälp från de vuxna i omgivningen. Eleven har helt enkelt fått nog och visar en sund längtan efter att få klara sig själv utan hjälp, och utöka sin självständighet även i detta avseende.
Det ovan beskrivna är en ganska vanlig historia och det belyser det viktiga i att tidigt få en korrekt bedömning av problemen, men det pekar även på hur viktigt det är med att rätt hjälp sätts in. Eleven behöver känna redan på ett mycket tidigt stadium att framsteg i inlärningen sker så att inte man behöver öva onödigt mycket på det som man redan kan. Framgång föder framgång och ökar motivationen och lusten att lära sig mer i ämnet.19
Dyskalkyli är speciella svårigheter inom vissa delar av matematiken, såsom exempelvis de fyra räknesätten. Detta påverkar i sin tur mer komplexa räkneoperationer. Allt tar mycket längre tid. Man bör dock komma ihåg att dyskalkylipersoner oftast mycket väl klarar att lösa svåra matematikuppgifter men deras svårigheter ligger i att snabbt utföra själva
beräkningarna. De kan beskriva men inte utföra. Övningar för sådana elever måste ligga på rätt nivå så att de höjer motivationen och inte upplevs kränkande utav eleven.
18 Adler s. 22.
19 Ibid. s. 18 - 21
Matematiksvårigheter finns i minst fyra olika varianter:
• Akalkyli
• Dyskalkyli
• Allmänna matematiksvårigheter
• Pseudo-dyskalkyli
Matematiksvårigheten Akalkyli är en oförmåga att överhuvudtaget utföra matematiska beräkningar. Problemet är ofta kopplat till en hjärnskada. Problem kan vara att räkna i rätt ordning från ett till tio eller att beräkna fyra plus två. Dyskalkyli däremot är matematikens motsvarighet till läs- och skrivsidans dyslexi. En problematik är det som benämns
automatiseringssvårigheter där eleven helt enkelt inte får något flyt i vare sig läsning eller räkning. En annan orsak till svårigheterna kan bero på språkliga svårigheter. Man förstår inte talbegrepp eller siffror som symboler trots normal begåvning i övrigt. Planeringssvårigheter är en annan problematik som märks vid själva genomförandet av räkneoperationen. Eleven har då svårt att hålla den röda tråden och tappar ofta bort sig och tvingas börja om vilket kanske leder till att eleven tröttnar och blir sittande. Som Allmänna matematiksvårigheter räknas generella inlärningsproblem som inte enbart är kopplade till matematiken. All inlärning tar längre tid än normalt. Man behöver arbeta i ett långsammare tempo och med ett enklare undervisningsmaterial. Dessa elever brukar inte framkalla omgivningens vanmakt som hos dyskalkylieleverna. De behöver helt enkelt längre tid. Problemet Pseudo-dyskalkyli (PD) är egentligen olika former av känslomässiga blockeringar. Eleverna har fått för sig att de absolut inte kan bli duktiga eller framgångsrika i matematik. PD kan likna svårigheterna som vid dyskalkyli, men PD-elever hjälps inte i första hand av specialundervisning utan här får man jobba med enskilda samtal. PD-elever är till största delen flickor som är tämligen begåvade och ändå misslyckats med matematiken.20
20 Adler s. 22 - 25
Utredning av dyskalkyli
Först när eleven trots massiva hjälpinsatser inte går framåt i sin matematiska utveckling uppstår behovet av en dyskalkyliutredning. En sådan utredning bör innehålla tre delar:
• Neuropedagogisk bedömning
• Neuropsykologisk utredning
• Neuropediatrisk bedömning
Utredningen bör starta på elevens skola av skolans pedagoger i samarbete med skolpsykolog och skolläkare. Är problemen svåra så måste man remittera vidare till specialistteam inom sjukvården av typen barnneuropsykiatriska/barnneuropsykologiska. Dock först efter att en grundläggande bedömning har gjorts på elevens skola. Några frågor som ofta ställs i detta sammanhang av föräldrar och pedagoger är:
• Vad beror svårigheterna på?
• Har vi gjort något fel?
• Vad kan vi hjälpa till med?
• Behöver han/hon någon annan hjälp?
• Kommer han/hon att hinna ifatt sina kamrater? Kommer han/hon att bli frisk?
Dessa frågor måste ges ett ordentligt utrymme och inte knuffas åt sidan. Viktigt är också att även utreda läs- och skrivförmågan samtidigt som matematiksvårigheterna bedöms. 21
21 Adler s. 67
Den neuropedagogiska bedömningen
Den neuropedagogiska bedömningen genomförs av skolans pedagoger som är väl bekanta med eleven och skolans miljö. Det kan ibland vara nödvändigt att låta flera pedagoger delta i bedömningen. Innehållet i en neuropedagogisk bedömning bör vara:
• Matematisk kunskap och förståelse
• Läsförmåga och läsförståelse
• Skrivförmåga och stavning
Det är av stor vikt att betrakta eleven i ett helhetsperspektiv och inte titta enbart på elevens prestationer i termer av poäng eller stanine 22 utan titta på hur eleven löser sina uppgifter.
Bedömaren måste vara väl förtrogen med de undersökningsmaterial som används så att man kan observera och notera en del andra saker så som elevens samspel, kommunikation, motivation och självkänsla. Man ska inte enbart undersöka elevens färdighet i matematik, utan också betrakta hur han/hon kommunicerar och tar in och bearbetar information.
Exempel på sådant som bör beaktas är:
• Elevens hantering av information som presenteras muntligt respektive skriftligt och visuellt
• Elevens lösningsstrategier i specifika uppgifter
• Elevens allmänna inlärningsstrategier
• Elevens tankar om sin egen förmåga
• Elevens motivation
Det man försöker ta reda på är hur eleven bäst tar in information via sina sinnen. Sker det muntligt, skriftligt eller visuellt? Hur löser eleven en uppgift i matematik? Bestämmer han/hon sig för en lösningsmetod och behåller den oavsett hur fel det än blir eller tappar han/hon tråden och börjar om med en annan lösningsmetod? Det finns olika former av inlärningspersonligheter, och man brukar skilja mellan kvalitativa och kvantitativa.
22 Stanineskalan är 9-gradig, där stanine 1-3 ligger under genomsnittsvärdet för åldern, stanine 4-6 ligger inom genomsnittsvärdet och stanine 7-9 ligger över genomsnittsvärdet.
Vid den praktiska inlärningen har man lite av båda med en betoning på ena eller andra
aspekten. Kvantitativa personligheter är bra på språk och har lätt att ta till sig ett problem som presenteras muntligt.23
Kvalitativa personligheter arbetar mer övergripande och har lätt att känna igen mönster och information i bildform. Tankarna om sin egen förmåga att klara en uppgift påverkar i högsta grad prestationerna. Det är vanligt att elever säger ”Det här klarar jag inte! Jag kommer att misslyckas med denna uppgift! Jag är inte så bra på sådana här saker.” Elevens förutfattade mening påverkar själva ingången i uppgiften och gör att prestationerna och resultatet påverkas i negativ riktning. Lusten och motivationen inför lösandet av en uppgift är till stor del beroende utav förmågan och kompetensen. Den neuropedagogiska bedömningen bör omfatta åtminstone följande frågeställningar:
• Elevens kommunikation och samspel med sin omgivning
• Elevens arbetsutveckling
• Elevens kunskaps- och färdigheter i matematik
• Elevens förståelse i matematik
• Elevens kunskaper och färdigheter i läsning inkluderat förståelse
• Elevens kunskaper och färdigheter i skrivning inkluderat stavningsförmåga
• Tankar kring ett lämpligt arbetssätt
Hur fungerar eleven utanför lektionstid? Är eleven mobbad eller ensam på rasterna? Trivs han/hon i skolan? Hur är det med koncentrationen? Varierar det på olika typer av uppgifter?
Är eleven lättstörd av saker utanför ämnet? Matematikscreening kan användas för att
undersöka elevers specifika matematiksvårigheter. Dessa tester är inte tänkta att användas på alla elever i en klass utan enbart som undersökningsmaterial till de få elever med specifika matematiksvårigheter. Screeningtestet är utformat så att alla elever i åldersgruppen förväntas att klara samtliga uppgifter. Man undersöker med denna metod sifferstrukturer, scheman för tal, enkla räkneoperationer, komplexa räkneoperationer, aritmetiska tecken,
taluppfattning/talbegrepp, geometriska figurer, spatiala relationer, spatialt minne, planeringsförmåga, tidsplanering och tidsbegrepp.24
23 Adler s. 69
24 Ibid. s. 70
Matematikscreeening finns i tre versioner för olika åldrar. Matematikscreening 1 (7 - 9 år), matematikscreening 2 (11 – 15 år) och matematikscreening 3 (16 år och äldre + vuxen version). Val av screeningversion utgår från elevens ålder, inte mognad och kunskapsnivå i matematik. Vid en neuropedagogisk bedömning är det viktigt att man även diagnostiserar och undersöker läsförmåga, läsförståelse, skrivförmåga och stavning, var och en för sig.
Dyslektiska svårigheter handlar främst om att snabbt känna igen ord och skriven text. Detta leder ofta till brister i läsförståelsen. Vid muntlig presentation av texten visar det sig ofta att förståelsen finns och därför är svårigheterna beroende på brister i själva läsförmågan.
Skrivsvårigheter kan visa sig genom att eleven har svårt att gå från tanke och idé till handling.
Andra bekymmer kan vara problem med finmotoriken eller öga-hand koordinationen, som kan visa sig genom problem att hålla i en penna. Vissa språkliga svårigheter som att ha problem att se eller höra hur ord skall stavas ger, tillsammans med uttalssvårigheter, stavningsproblem. Den neuropedagogiska bedömningen strävar efter att ge en klarare bild över elevens specifika svårigheter. Man skapar då en grund för hjälpinsatser och
hjälpstrategier på rätt nivå och med rätt inriktning.25
Den neuropsykologiska bedömningen
Den neuropsykologiska bedömningen görs av psykolog med specialkompetens i neuropsykologi. Här närmar man sig sambandet mellan hjärnans funktioner och själva beteendet. Man kan oftast inte påvisa någon hjärnskada utan problemen visar sig främst i nedsättning av funktioner. Vanligt är att elever med inlärningssvårigheter också halkar efter i sin känslomässiga utveckling vilket gör att de ofta söker sig till yngre kamrater. De tre grundläggande komponenterna i en kvalificerad neuropsykologisk bedömning omfattas av:
• Personlighet
• Kognitiv mognad
• Specifika neuropsykologiska funktioner26
25 Adler s. 76
26 Ibid. s. 78
Utredningens huvudmål är att göra en funktionsbeskrivning där man beskriver hur eleven går till väga för att lösa olika uppgifter. För att beskriva själva personligheten gör man en
sammanhängande och stabil helhet av tankar, känslor och handlingar som är typiska för den enskilde individen. Självbilden är en viktig del av personligheten. Den kan man undersöka hos barn och ungdomar genom att studera den fria leken och då studera förmågan till kontakt och kommunikation med omgivningen samt det allmänna beteendet. Andra möjligheter till information är att låta individen rita och måla samtidigt som man diskuterar och eventuellt ställer frågor. När ungdomarna blir äldre så handlar det mer om strukturerade samtal för att kunna undersöka personligheten. Kognitiv mognad undersöks med standardiserade och normerade begåvningstest. Tester och bedömning av dessa görs av en psykolog. Utifrån resultaten skapas en begåvningsprofil som är ett mått på individens prestationer i olika deltest.
Det är dock inte bara poängresultaten som ger information utan man behöver ytterligare information och kunskap om hur processen fungerat som lett fram till svar eller lösning på en uppgift. Den kognitiva bedömningen är en grundläggande del av en dyskalkylibedömning.
Den matematiska förmågan måste jämföras med personer i samma ålder och med
motsvarande intelligensnivå och skolbakgrund för att man ska kunna ställa en diagnos. Det är viktigt att se den neuropsykologiska bedömningen som en färskvara eftersom det är svårt att säga så mycket om den framtida utvecklingen. Man bör vara försiktig när man vill använda utredningar som är äldre än ett år för barn och ungdomar, för vuxna gäller två år. Säkra neuropsykologiska bedömningar kan man göra från fyra till fem års ålder, men man bör vara försiktig med att ställa en eventuell diagnos och vänta till tio till tolv års ålder.27
27Adler s. 79 - 84
Den neuropediatriska bedömningen
Den medicinska bedömningen av utredningen genomförs vanligen utav barnläkare. Som komplement kan en sjukgymnasts specifika kompetens användas. I den medicinska bedömningen brukar följande huvudmoment ingå:
• Finmotorik
• Grovmotorik
• Koordination/samordning
• Perception
• Balans
• Lateralitet
• Muskeltonus
• Koncentration och uthållighet
• Automatisering av rörelser
• Motorisk planering och viljestyrda rörelser
I bedömningen av dessa punkter är det viktigt att koncentrera sig på eventuella neurologiska avvikelser, neurologiska fynd som kan öka kunskapen och förståelsen av de symptom som eleven uppvisar. Motorikens utveckling anges ibland som den psykologiska utvecklingens grund som t ex när man ska skriva. Då behövs lagom muskelspänning, balans och stabilitet för att skrivkvaliteten ska bli tillräckligt bra. Om formandet utav bokstäver automatiseras, så blir det tydligt ett flyt i skrivandet, eftersom tankekraften kan koncentreras till innehållet, och inte användas för att forma ord och bokstäver. Förmågan att automatisera rörelser är en del i den medicinska bedömningen. Enkla motoriska övningar övas tills de blir automatiserade.
Två andra processer som är starkt sammanlänkade är motorik och perception. Kvaliteten i rörelserna avgör den så kallade kinestetiska perceptionen medan taktil perception beskriver förmågan att uppfatta och tolka beröring. Problem och svårigheter med kopplingarna mellan motorik och perception kan beskrivas som sensoriska integrationsproblem d.v.s. att man har problem att skapa en meningsfull helhet av alla sinnesintryck.28
28 Adler s. 85
Teambedömningen sammanställs
Undersökningens alla delar sammanställs till en helhet och utifrån denna helhet skapas kunskap om individens starka och svaga sidor. Den bidrar också till ökad förståelse och lägger en stabilare grund för framtida hjälpinsatser i både skola och på fritiden. Viktigt att poängtera är att undersökningens huvudmål är bättre förståelse av individen och inte behovet av en diagnos. Brist på resurser för att hjälpa en elev får inte tvinga fram en diagnos utan hjälpresurser måste tas fram på annat sätt. Man får inte heller glömma bort att återkoppla till pedagoger, föräldrar och eleven själv på ett enkelt och begripligt sätt. Ett lättförståeligt åtgärdsprogram skall upprättas.29
Diagnosen dyskalkyli
Dyskalkyli och dyslexi är speciella diagnoser som sjukvården ställer, men hjälpen sker i skolan och hemmet och inte inom sjukvården som är fallet vid många andra
sjukdomsdiagnoser.30 Dyskalkyli är ingen sjukdom i medicinsk mening. Det behöver heller inte vara ett kroniskt tillstånd. Med rätt stöd och hjälp kan en person utveckla sin matematiska förmåga så att diagnosen inte längre gäller. För att kunna ställa diagnos behövs ett enhetligt klassificationssystem. Idag används i huvudsak två. Det ena är Världshälsoorganisationen WHO:s ICD-10 (International Statistical Classification of Diceases, Injures and Causes of Death) där 10:an står för tionde versionen och amerikanska psykiaters sammanslutning APA:s DSM (Diagnostical and Statistical Manual). I Sverige är DSM-systemet vanligast men EU anpassningen ställer krav på användning av ICD-10. Idag använder vi två parallella klassificationssystem vid diagnostiseringen av matematiksvårigheter.31
29 Adler s. 89
30 Ibid s. 91
31 Ibid s. 91
Samsjuklighet
Det visar sig att upp till en tredjedel av eleverna som har diagnosen dyslexi, även har specifika matematiksvårigheter vilket kan visas i den här figuren:
Dyskalkyli är matematiksvårigheter, Dyslexi är läs- och skrivsvårigheter och Dyspraxi är muskulära koordinationsproblem.32
Dyskalkyli och ADHD
Det finns ett samband mellan diagnoserna dyskalkyli och ADHD. Både ADHD- problematiken och vissa delar av matematikarbetet styrs av samma problem som t ex koncentrationssvårigheter, lättstördhet samt problem med att rita, läsa och skriva bokstäver och siffror. Matematiken kan bli extra besvärlig eftersom man behöver kunna hålla den ”röda tråden” när man löser en matematikuppgift. Mer än hälften av personerna med diagnosen ADHD/DAMP har även olika former av inlärningssvårigheter. Diagnosen ADHD är en beteendediagnos medan dyskalkyli och dyslexi är pedagogiska diagnoser.33 En
beteendediagnos rör personens uppförande och beteende oavsett sammanhang eller
ämnesområde medan en pedagogisk diagnos begränsas till ett bestämt ämnesområde av typen läs- och skrivsvårigheter eller svårigheter med matematikinlärning.
32 Adler s. 94, 95
33 Ibid. s. 97, 98
Diagnosens varaktighet och betydelse
Vid inlärningssvårigheter är det viktigt med en tidig diagnos, men när det gäller dyskalkyli så bör man vänta tills 10-årsålder. Uppföljningen av diagnosen bör ske efter 1-2 två år. En elev med diagnosen dyskalkyli bör ha rätt till dispens vid ansökan till ett nationellt
gymnasieprogram. Matematiksvårigheter går inte över av sig självt utan eleven är i behov utav fortsatt hjälp med matematiken. Eftersom minst 6 % utav hela befolkningen uppvisar någon form av dyskalkyli så är det viktigt att föra statistik på antalet diagnoser så att
samhället kan sätta in tillräckliga resurser för att hjälpa dessa människor. Andelen underkända elever som lämnar grundskolan utan betyg i matematik är ca 20 %. Detta utgör ett stort samhällsproblem som kräver nysatsning och nytänkande.34
Sammanfattning
De flesta som har dyskalkyli är normalbegåvade personer. Att ha dyskalkyli innebär att man har vissa specifika svårigheter i matematik, inte allmänna problem. En person med dyskalkyli kan ha problem att lära sig en vanlig klocka med visare och har problem med hanteringen av tal och siffror trots normalbegåvning i övrigt.35
När man utreder dyskalkyli så gör man det i ett team som består av pedagog, psykolog och läkare och ibland utvidgat med logoped och sjukgymnast. Psykologen bedömer elevens utvecklingsnivå och kognitiva mognad. När det gäller de delar som handlar om tal och siffror, talbegrepp, antalsuppfattning, förmåga att planera, tidsuppfattning samt
problemlösningsförmåga så bör detta arbete utföras av den som känner eleven bäst, nämligen pedagogen. Orsaken till att man väljer en dyskalkyliutredning bör vara, en eftersträvan om ökad förståelse och kunskap eftersom man upplever sig ha kört fast och inga framsteg görs trots massiva hjälpinsatser. En dyskalkyliutredning skall förutom räkneförmågan även omfatta hur eleven klarar att läsa, skriva och stava.36
Dyskalkyli är först och främst en medicinsk diagnos som dock märks i skolan via specifika matematikproblem. Det behöver inte betyda att eleven har problem med hela matematiken, utan det kan vara ett isolerat fenomen till en begränsad del av ämnet.
34 Adler s. 98
35 Ibid s. 42
36 Ibid. s. 90
Dyskalkyli kan man hitta hos ungefär 6 % av alla elever vilket är ungefär samma siffra som för dyslexi. I genusperspektiv så har lika många pojkar som flickor dyskalkyli, men det finns en överrepresentation av flickor i åldrarna 13 – 16 år som troligen beror på känslomässiga blockeringar som hindrar lärandet i matematikämnet.37
37 Adler s. 100
Dyskalkyli och andra matematiksvårigheter – Sjöbergs position
Begreppet Dyskalkyli
Vid analys och diagnos av elever med matematikproblem så finns det ett antal olika analysmodeller. Sjöberg hävdar att i nästan all forskningslitteratur så finner man att modellerna har hämtats ur det medicinskt-neurologiska och neurospsykologiska området. I forskningen på vuxna med hjärnskador uppstår problem när man försöker att överföra resultaten till barn med eventuell dyskalkyli.38
På dyskalkyliområdet råder stor begreppsförvirring som kan bero på att många olika proffesioner är intresserade av dyskalkyli. Bland de yrken som visar intresse finns läkare, neuropsykologer, pedagoger, elevvårdspersonal och inte minst föräldrar. Diagnosen
dyskalkyli ställs ofta utan tillräckliga kunskaper om problemet. Att jämföra dyskalkyli med dyslexi är svårt eftersom forskningen beträffande dyslexi är betydligt mer omfattande och det råder stor samstämmighet beträffande orsakerna till dyslexi. Däremot saknas det allmänt accepterade kriterier beträffande dyskalkylibegreppet. Detta återspeglar sig tydligt i
forskningslitteraturen där man t ex. ibland sätter likhetstecken mellan akalkyli och dyskalkyli eller när man enbart använder dyskalkyli med avseende på hjärnskadade vuxna. Vissa forskare underlåter att redovisa kriterier och urvalsmetoder för att välja ut sina
undersökningspersoner som har diagnosen dyskalkyli. I klassifikationssystemet ISD-10 nämns inte begreppet dyskalkyli utan man använder specifika räknesvårigheter. Inte heller i DSM-IV används begreppet dyskalkyli utan problemområdet kallas Mathematics Disorder.
Flera forskare använder trots detta termen Developmental Dyscalculia (DD).
Eftersom olika definitioner på DD används och ingen av dessa är generellt accepterad bland forskare så råder stor begreppsförvirring även i forskarvärlden precis som hos oss lekmän.39
Forskningsresultat om dyskalkyli
38 Gunnar Sjöberg, Om det inte är dyskalkyli – Vad är det då? En multimetodstudie av eleven i matematikproblem ur ett longitudinellt perspektiv (Umeå, 2006) s. 93, 94
39 Sjöberg s. 95 - 98
Även om det råder förvirring och oenighet beträffande begreppet dyskalkyli så är
forskarvärlden eniga om att mellan 4 – 6 % av befolkningen är drabbad. Däremot så råder stor oenighet om ärftlighet beträffande dyskalkyli. När det gäller könsfördelning så är forskarna även där ganska oense, då vissa hävdar att problemet dyskalkyli är jämnt fördelat mellan könen, så hävdar andra lika bestämt att flickor har oftare problem med matematiken än pojkar, vilket i sin tur motsägs av andra forskare som hävdar att pojkar oftare har dyskalkyli än flickor. Däremot så är de flesta forskare överens om att väl utvecklad minnesfunktion krävs, för att klara skolans matematikundervisning.
I många forskarrapporter uppmärksammas en stark koppling mellan
koncentrationsproblem, ADHD och inlärningsproblem i matematik. Även kopplingen mellan dyskalkyli och dyslexi belyses i en hel rad av forskningsrapporter. Där påstås bland annat att 17 % av eleverna med dyskalkyli även har dyslexi. Vissa forskare ifrågasätter om dyslexi och dyskalkyli är två olika problemområden och hävdar att dyskalkyli hos dessa elever kan härledas till deras dyslektiska problem.
Grundforskningen kring dyskalkyli har i huvudsak utförts av L Kosc i Bratislava under 1960-talet samt neurologerna R Shalev och V Gross-Tsur från Israel under 1990-talet och framåt. Den israeliska gruppen står för mer än en fjärdedel av all forskningslitteratur om dyskalkyli. Värt att notera är även att Kosc tvingats arbeta under stark censur eftersom han var verksam i Tjeckoslovakien. Hans forskningsredovisning blev därför en kompromiss mellan hans hederliga forskning och samhällssystemets krav.40
40 Ibid. s. 99 - 104
Hur diagnostiseras eleven i matematikproblem
Från Shalev och Gross-Tsurs forskning kan man hämta uppgiften att 6 % av alla elever har diagnosen dyskalkyli. Dessutom är gruppen ensam om att redovisa resultat från en större longitudinell41 studie. Deras arbete är därför en viktig inspirationskälla för andra forskare runt om i världen. Eleverna genomgick en tvåstegs screeningprocess där första steget bestod av ett aritmetiskt matematiktest. Därefter valdes den femtedel av eleverna med sämst resultat ut till fortsättningen av testet. Detta test var ett individuellt administrerat aritmetiktest och om eleven vid IQ-test fick ett värde på 80 eller mer samtidigt som resultatet på det andra aritmetiktestet var lika eller lägre än medelvärdet för en elev som är två år yngre, så fick eleven diagnosen dyskalkyli. Alltså kan man få dyskalkylidiagnos utifrån ett tvåårigt
avvikelsekriterium, resultatet utav ett IQ-test samt några enkla aritmetiktester. Detta kan vara en förklaring till att så stor del (6 %) av eleverna fått diagnosen dyskalkyli.42
Alternativa förklaringar till inlärningsproblem i matematik
En annan orsak som är kopplad till matematikinlärning är math anxiety som en del forskare hävdar är en genuin fobi, eftersom samtliga kriterier för en fobi kan observeras. Denna fobi eller ångest får till följd, att man undviker matematikträning så mycket som möjligt och eftersom man egentligen behöver träna matematik, så hamnar man i en ond cirkel. Andra faktorer som kan påverka matematikinlärningen är t ex. hemförhållanden, socialekonomisk status eller etnisk bakgrund. Man måste alltså undersöka elevens hela livssituation.
Forskargruppen kring Shalev och Gross-Tsur väger inte in dessa alternativa förklaringar i någon nämnvärd omfattning vid diagnostisering av dyskalkyli.43
41 Mäter (en och samma företeelses) utveckling under lång tid
42 Sjöberg s. 104 - 106
43 Sjöberg s. 108 - 110
Sammanfattning
Att utföra räkneoperationer är komplicerat och kräver ett stort antal färdigheter. Det är därför svårt att hitta en orsak till inlärningsproblemen i matematik. Det finns därför tveksamheter och otydligheter kring dyskalkylibegreppet och hur man diagnostiserar dyskalkyli. Om så mycket som 6 % av eleverna skulle lida utav dyskalkyli så har vi alltså ca 80 000 drabbade elever bara i Sverige. Detta skulle då vara ett av skolans största pedagogiska problem.
Eftersom man inte är eniga beträffande definitionen av dyskalkyli så har man heller inte några allmänt accepterade diagnoskriterier och man bör därför vara mycket försiktig vid användandet av diagnosen dyskalkyli. Eftersom det idag verkar vara neurologer och
neuropsykologer som har tolkningsföreträde beträffande dyskalkyli kan detta te sig konstigt eftersom pedagogen är den som sitter på större delen av basfakta. Läraren, pedagogen är oftast den som har bäst insikt och överblick av elevens problematik, och hamnar allt för ofta i bakgrunden som en passiv åskådare till följd av kravet på skolorna att koppla in extern expertis vid upprättande av åtgärdsprogram och andra handlingar. Att förklara
matematikproblem bör ske med hjälp av en större bredd än vad som sker idag. Faktorer som skolmiljö, lärare och pedagogers insikt och överblick samt föräldrars utbildningsnivå är exempel på vad som bör vägas in när orsakerna till matematikproblemen kartläggs.
Dagens diagnostiseringsförfarande är tveksamt eftersom någonstans mellan 50 och 80 procent av alla diagnoser som betecknas learning disorder44 kan vara felaktiga. Man måste därför fråga sig, hur tillförlitliga är testresultaten från våra kliniker och specialpedagogiska mottagningar när man vet att de elever som testas är de som påverkas mest negativt i en prov och diagnossituation. Eftersom dagens dyskalkylidiagnoser är osäkra så måste man prioritera ett omfattande tvärvetenskapligt arbete för att ta fram en diagnostiseringsmodell, där elevens problem betraktas utifrån såväl pedagogisk-didaktisk-, psykologisk-, sociologisk- och medicinsk/neurologiskt perspektiv.
Det går inte att helt avfärda dyskalkylibegreppet men eftersom ingen entydig bedömning kan göras så finns det inga anledningar till att använda dyskalkylibegreppet i praktiken. En bredare studie av matematikinlärningens problematik bör därför ske på ett så
förutsättningslöst sätt som möjligt. Detta ger oss möjlighet att ringa in huvudförklaringar till problemens uppkomst.45
44 Inlärningsstörning
45 Sjöberg. s. 110 - 112
Diskussion
Dyskalkyli – En hållbar diagnos?
Björn Adler anser att dyskalkyli är en vedertagen och vetenskapligt bevisad diagnos medan Gunnar Sjöberg i sin doktorsavhandling är tveksam och menar att dyskalkylidiagnoser bör användas med stor försiktighet eller kanske inte alls. Både Adler och Sjöberg är dock överens om omfattningen av problemet, nämligen att ungefär 5 % av befolkningen har
matematiksvårigheter. Deras beskrivning av problemeleven är också ganska samstämmig. Att Adler och Sjöberg har olika inställning till diagnosen dyskalkyli kan man troligen finna i att de tolkar klassifikationssystemen ISD-10 och DSM-IV på olika sätt. De lägger också olika mycket vikt vid de forskningsresultat som L Kosc presenterade på 1960-talet samt R Shalev och V Gross-Tsurs forskning under 1990-talet.
De två internationella klassifikationssystemen ISD-10 och DSM-IV används parallellt i Sverige idag. Inte i något av dessa system används begreppet dyskalkyli utan
matematiksvårigheter benämns som specifika räknesvårigheter respektive Mathematics Disorder. Bland forskare används ibland en term Develomental Dyscalculia (DD) och eftersom olika definitioner görs av vad DD är så råder stor begreppsförvirring. Adler och Sjöberg är av olika uppfattning då Adler verkar acceptera bristerna i definitionerna så menar Sjöberg att dessa brister och olikheter gör att hela problematiken kring matematiksvårigheter måste undersökas djupare och betydligt bredare. Jag är beredd att hålla med Sjöberg i hans kritiska hållning bl.a. därför att Adlers inställning har stöd endast i ett smalt
forskningsunderlag där 25 – 30 % kommer från samma källa, nämligen israelerna R Shalev och V Gross-Tsur.
Samsjuklighet eller flera diagnoser i samma person är något som både Adler och Sjöberg ser ungefär lika på, båda ser kopplingar mellan dyslexi och matematiksvårigheter samt koncentrationssvårigheter som ADHD och inlärningsproblem i matematikämnet.
Medan Adler verkar att helt accepterat resultatet från R Shalev och V Gross-Tsur så ställer sig Sjöberg mer tveksam. Sina tvivel grundar Sjöberg på hur de israeliska forskarna
genomfört sitt forskningsarbete. Han menar att de använt en alldeles för enkel diagnosmetod som egentligen bara består av tre delar nämligen, aritmetiskt matematiktest därefter ett individuellt aritmetiktest för den femtedel som hade sämst resultat i första testet.
Efter genomförda matematiktest så genomgick eleverna ett IQ-test och utifrån en jämförelse med elever som var två år yngre så fick eleverna diagnosen dyskalkyli. Sjöberg anser även att elevernas hela livssituation måste vägas in i bedömningen och enligt Sjöberg så har inte R Shalev och V Gross-Tsur gjort detta vid sina undersökningar.
Andra grundforskningsdata som Sjöberg ställer sig tveksam till är de resultat som L Kosc presenterade under 1960-talet och som enligt Adler är helt accepterade beträffande diagnosen DD (Develomental Dyscalculia). Sjöberg menar att eftersom L Kosc tvingades att arbeta under stark censur i forna Tjeckoslovakien så färgades hans forskningsresultat av samhällets och de styrandes krav. Jag har också noterat att Adler i sin bok påstår att L Kosc varit
verksam i USA vilket jag inte funnit några belägg för i någon annan källa. Om L Kosc varit i USA och forskat så borde hela hans material finnas översatt till engelska och inte bara en bråkdel som nu är fallet.
När man läser NCM-rapporten46 så slås man av hur tveksamma författarna är till att använda termen dyskalkyli som de anser mycket problematisk och ofta missbrukad.
Författarna är så tveksamma att de helt avstår från att använda begreppet dyskalkyli i sin rapport.
I Gudrun Malmers bok47 kan man läsa att hon ställer sig tveksam till användandet av termen dyskalkyli eftersom ordet är vilseledande och har en alldeles för vid innebörd, nämligen försämrad eller nedsatt förmåga i matematik. Det är mycket bättre att använda formuleringen matematiksvårigheter. Dyskalkylibegreppet tolkas enligt Nationalencyklopedin som specifika räknesvårigheter och då omfattar problematiken endast någon procent av eleverna. Andra forskare har påvisat mycket varierande resultat beträffande
matematiksvårigheternas omfattning nämligen:
Nathlie Badian 1983 6,4 %
Olof Magne 1973, 1994 15 %
Snorre Ostad 1996 10 %
Dessa siffror visar att stor oenighet råder angående problemets omfattning men det råder dock ingen tvekan om att många elever har matematiksvårigheter. Ett annat anmärkningsvärt fenomen är att andelen elever med matematiksvårigheter varierar mellan årskurserna från c:a 5 % i de lägre åldrarna till upp emot 20 % bland högstadieeleverna.
46 NCM, Läs- och skrivsvårigheter och lärande i matematik (Göteborg, 2002) s. 13
47 Gudrun Malmer, Bra matematik för alla (Lund, 1999, 2002) s. 76, 82
Det är tydligen så att dyskalkyli inte enbart är genetiskt betingat utan kan uppstå genom traumatiska möten med matematiken och dess inlärning.
Varken dyslexi, dyskalkyli, läs- och skrivsvårigheter eller matematiksvårigheter nämns på något ställe i Lpo 94 eller kursplanerna. Man betonar dock på många ställen att stöd och hjälp måste ges till elever med särskilda behov. I Lpo 94 kan man läsa om skolans skyldigheter för att stötta och vägleda elever med inlärningssvårigheter på bästa sätt.
Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov.
Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen.48
Läraren skall:
– utgå från varje enskild elevs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande, – stimulera, handleda och ge särskilt stöd till elever som har svårigheter.49
– genom utvecklingssamtal främja elevernas kunskapsmässiga och sociala utveckling.50
Rektors ansvar:
– resursfördelningen och stödåtgärderna anpassas till den värdering av elevernas utveckling som lärare gör, – personalen får den kompetensutveckling som krävs för att de professionellt skall kunna utföra sina uppgifter,51
För att kunna uppfylla skolans skyldigheter så behövs inte någon diagnos, utan man behöver bara i sin lärargärning och som rektor uppfylla de skyldigheter man har enligt Lpo 94.
Läraren, pedagogen och dyskalkyli
Dyslexi är idag allmänt vedertaget medan dyskalkyli inte på något vis är allmänt känt eller accepterat ibland lärare och pedagoger. Även skolverket ställer sig tveksam till diagnosen dyskalkyli och att det skulle vara någon form av funktionsstörning. Däremot diskuteras ofta elevers inlärningsproblem i matematik och då ofta i samband med utvecklingssamtal, betygssättning, nationella prov och andra utvärderingstillfällen.
48 Utbildningsdepartementet, Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94) s. 4
49 Ibid. s. 12
50 Ibid. s. 16
51 Ibid. s. 17
Vid samtal mellan lärarkolleger så använder man ofta dyslexi när man vill beskriva en elevs problem med den språkliga inlärningen men jag har aldrig hört någon använda dyskalkyli som beskrivning av en viss elevs matematiksvårigheter. Jag har även gjort en sökning på Internet där jag fick mer än 300 000 träffar på ordet dyslexi men bara en tiondel så många på
dyskalkyli. I detta sammanhang så är inte lärare på något vis annorlunda än vanliga
människor, utan även bland lärare så är det stor skillnad i kunskapsnivå kring dyslexi och hur mycket man vet om matematiksvårigheter (dyskalkyli).
Beträffande fortbildning så finns mängder med kurser, föreläsningar och seminarier med dyslexi som huvudtema, men jag har ännu inte hittat något som berör diagnosen dyskalkyli.
Visst finns det fortbildning om matematiksvårigheter men det är då riktat på någon specifik problemställning eller undervisningsmetod. Exempelvis så ges kurser i kreativ matematik, laborativ matematik, matematik utan lärobok samt naturen och matematiken. I slutet av 1980- talet gjordes i Sverige en riktad fortbildningssatsning på matematikämnet via
Länsskolnämnderna. Intressant vore att veta om denna satsning gav något resultat och i så fall vilket? Gav satsningarna goda resultat så skulle detta arbetssätt med kompetensutveckling kunna vara något för framtiden. Satsningen fick i alla fall till följd att matematikämnet diskuterades i mycket större omfattning ute på skolorna och skapade en levande pedagogisk, metodisk och didaktisk diskussion kring inlärningen i matematik. En levande diskussion är grunden till utveckling och förändring i positiv riktning, vilket i sin tur gör att även gamla uttråkade lärare får en positiv kick, och deras undervisning blir därför bättre.
Slutsats
Att passera en gräns eller som i det här fallet få en diagnos eller inte, är idag alldeles för betydelsefullt eftersom en diagnos per automatik medför ökade resurser för hjälp och stödinsatser. Det är därför mycket viktigt att ökade resurser ges till forskningen kring matematikinlärning. Denna forskning bör ges en så stor bredd att den även innefattar de personer som i sin vardag är berörda av problematiken. De yrkesgrupper och personer som måste ges utrymme i denna forskning är förstås matematiklärare, speciallärare,
specialpedagoger, föräldrar, skolsköterskor, skolpsykologer och andra yrkesgrupper med koppling till skolan som har intresse av forskning kring matematiksvårigheter. Ur
elevperspektiv är det mycket viktigt att snarast sluta diskutera om dyskalkyli är en diagnos eller inte och istället se till elevens bästa och så snart som möjligt försöka hitta orsakerna till inlärningsproblemen i matematik. När orsakerna har ringats in och identifierats så startar steg två i utvecklingen och det är att finna metoder så att man kan åtgärda, eliminera eller kringgå problemen.
I skolan idag finns goda kunskaper om vilka av eleverna som har matematiksvårigheter, vad som saknas är i viss mån resurser och tid för stöd och hjälp. De saknas även i många fall kunskaper hos personalen som är satta att hjälpa dessa elever. Vi behöver till framtidens skola specialutbildade ämneslärare som är extrakompetenta i att hjälpa elever med speciella
matematiksvårigheter. För att nå dit så måste det satsas på vidareutbildning,
kompetensutveckling och lärarutbildningen så att kunskapsnivån kring dessa problem höjs hos all berörd personal. Vidare måste en utveckling ske av inlärningshjälpmedlen utifrån senaste forskningsrönen så att läroböcker, dataprogram, diagnosmetoder och annat håller högsta möjliga kvalitet.
Litteratur och källor
Adler, Björn (2005). Vad är dyskalkyli? Höllviken, Kristianstad, Nuförlaget 2:a upplagan.
Axtelius, Margareta & Lindwall, Emma (2006). Lärares kunskaper om dyslexi. C-uppsats.
Södertörns Högskola, Huddinge.
Dyslexi – problem och möjligheter, (Utbildningsförlaget Brevskolan, 1997).
Jensen, Ingrid (2000). Dyslexi – Att undervisa elever med dyslexi. Examensarbete.
Linköpings universitet, Institutionen för tillämpad lärarkunskap, Linköping.
Malmer, Gudrun (1999, 2002). Bra matematik för alla. Studentlitteratur, Lund, 2:a upplagan.
Nilsson, Lars (2005). Elever med läs- och skrivsvårigheter – En kvalitativ undersökning på två 7-9 skolor i Bodens skolor. C-uppsats. Luleå tekniska universitet,
Institutionen för utbildningsvetenskap, Luleå.
Segerlund, Rebecca (2002). Hur kan vi möta elever med dyslexi – En studie i hur man kan upptäcka diagnostisera och arbeta med elever med dyslexi. Examensarbete.
Linköpings universitet, Institutionen för utbildningsvetenskap, Linköping.
Sjöberg, Gunnar (2006). Om det inte är dyskalkyli – Vad är det då? En multimetodstudie av eleven i matematikproblem ur ett longitudinellt perspektiv. Doktorsavhandling i Pedagogiskt arbete Nr 7. Umeå universitet, Institutionen för matematik, teknik och naturvetenskap, Umeå.
Sterner, Görel & Lundberg, Ingvar (2002). Läs- och skrivsvårigheter och lärande i
matematik, Göteborg: Nationellt centrum för matematikutbildning, Göteborgs universitet.
Utbildningsdepartementet (1994). Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet (Lpo 94)
http://www3.ur.se/vetenskap/templates/Alias____16756.aspx http://www.bibo.se/pdf/dyslexi/Dy4.pdf
http://www.city.se/ArticlePages/200601/26/20060126202527_City089/20060126202527_Cit y089.dbp.asp
