SCANDIA : Tidskrift for historisk forskning

IKGEL \ T T ~ ~ I i ~ : BerLt- _{Den fairsta undersök~airag efter ano-} .%ande källor till _{BJalmar- derna k5kBkriEisku metoder, som i Norde~r} krigets historia. kund agnats en krigsliistorisk fraga, torde r:ra*a

1936. _{KB.. ErsLevs} 0113 slaget vid Asle i Saans (itu- dier till drottning Alargaretas historia. Se-

Iiare liar t. ex. Artlrur Stille. vars huvudiiitresse docIi agnades de »sakkritiska> problemen, vid olika iillfdlein b e r ~ r t kiillliritiska fragor i snmmalmliang med oBi%in Brigsliistorisku förlopp. I den

har beliarmdlade arha~idliiigen frarmaP5gges en onifaltande 1ia1EB~si- tisla undersökriiiag av liela det heriittaricle lnalerialet tP11 ett viil sammanhallet 1irigshisforiskt B~iinclelsekoaiipBe~, Kalmarliraget.

Att i detalj fastslå krigshistorislia san~manhang stöter av

raalurliga slitil

p5

alldeles sarskilda svarigheter, beroende dels qsa

B;al%ornas alllid kraftigt utpriigliade partiskhet, dels p& de vansk- ligheter med avseeimde p& bade iakttagelse och beraktande, sonn vild Birkgshiiildelcer installa sig för B;_iilloriaas upphovs~nan. Det ar varde-

fullt att f5 detta i och 66s sig sjah-YiPara falikum srasniare belyst

ocli exemplifierat

aven

p5

svenskt material; laiistill lampas sig slet för a~handlingen valda 5mnet viil. haidersökningens Ertuvendarikt ligger docli egentligen ej har. Förf. liar sta191 som sin förnämsta uppgift all p5 saviil svenskt som daaslikt haBB feElja k.eansBapsstoffet - och propagandastoffet - p5 dess vag fr5n rapporter. faltkansli- antecknii~gar och dagböcker ut i viirlden: över officiella och offi-

ciösa relationer. proklamationer ocli »Zeifuaigen. samt privata

brev tiP1 san~tidens och den närmaste efterviirldeizs historieskriv-

ning. Adye8iet uv dek material salm h5r upptagits till belmandPPng Imar förut varit laiint och puhlfcer:it, Hilen hartil1 Siar förf. lagt nytt av o116:i slag, varibland in5 115mn:is: Krister Soaaies apologi fair sitt handiirigssiitt .iid Kalmar slotts Binysitulatic~n i augusti 1611 och

et& par ukkshyclien i s:ti11iiii:~n1ian darnled (apologien delvis Iiand för 5Idre forsiir~ing inen ej förut frarnl:igdj ; den ckanslie kansler:(: Cliristlani Friis-Borrehys brev till iinkedrottning Sophia ined ny- heter fs5n krigssli5dep&atsen. baserade pa konungelas egna, nu f o r -

Karl XI av n'idekindis Gustav Adolfs-liistoria, vari Ivideiiindi redo- isat det iilateraal ban anvant - harigenoni blir det möjligt att rekonstruera en del numera förlorade Iiallor till denna tids Iiisto- ria, ej enbart rörande Kalmarkriget utai; aven i saniinanhang med aridra problem fran förra delen a r Gusiav II Adolfs regering.

Det f r a a de två krigförande hållen bevarade materialet erbju- der vissa karaktarisiiska olililieter, framför allt den, att det sreiiska a r så mycket fattigare. Det första stadiet, rapporterna, ar p% svensk sida endast representerat av nagra få, ratt slumpvis beva- rade: ett par i original (förf. sid. B, not 1 och 2 ) , andra i Wide- liindis referat ( t . ex. Marten Krakoeis rapport onn Gullbergs storini- ning); om andra återigen far mail liunsliap genom ett i det svenska liansliet fört diarium. Detta svarskönjbara skikt i det svenska rna- terialet har förf. beliandlat mera i förbigående; det har eniellertid sin betydelse, bl. a, därigenom, att det ger möjligheter till en jam- förelse med det danska.

Ett andra stadium p i svensk sida företrädes av ett »diarium», som förts i det svenska kansliet för aren 6611-13. Förf:$ ut- förliga behandling a r detta och dess tillkoinst torde i stort sett traffa ratt (jiimförelse ined motsvarande danskt material sid. 150); det lian förtjäna ytterligare markeras: att det ej förts fullkomligt dag för dag och att man har att skilja på två slags stoff P detta diarium: dels sådana notiser soim utgidra kansliets egna anfeeli- ningar oin dess atgärder, resor och annat; dels sådana nyheter ur inlionnna skrive!ser, soni införts i diariet efter Iiand som sliriveb- serna blivit s k r i ~ ~ a r e r i bekanta, och då införts på händelsens da- tum. P vissa fall har, som förf, påpekat, dylika avsedda liornplet- teringar ej blivit införda, endast planerade. Ile båda grupperna av notiser ha sålu~ida olika proveniens, art och varde.

Av egentliga dagböcker liar på s\-enskt hall endast en beva- rats, förd av Henrik von Fallienberg. Tv5 utfajrliga berättelser av ögonvittnen och deltagare finnas, båda av stort intresse: den s. Ii. fygaiaastarens berattelse oan Kalinar helagring och överlaiiinande samt den redan riaannda Krister Solimes apologi, och At frågan 0111

dessas tendens och varde liar förf. agnat utförliga undersölmiragar, villia liar i korthet skola genomgås.

Den s. k. tygmastareris berättelse finnes bevarad i en ren- slcrift från ungefär Kalmarkrigets egen tid, den a r förd i krono- logisk ordning, a r avfattad p i tyska, odaterad och anonym; av dess ordalydelse frarngar att dess författare varit tygmaskare (ar- tilleribefalhavare! på slottet. Sill diskussionen ox1i Iians identitet Ban Iiar följande bidrag Iarnnas, l[ Kalinar slotts rakenskaper för år 1613 in@ ett kungligt brev ax7 den 9 noveinber 1613 för Robert

Cammell, arlilimästare: »Efter det, Haris Eriksson, att denne brev- visare Robert Canimel] Prnaver tillförende latit sia bruka där ₁

_..

e~ppa

Calmarne befastiaiiig för en arlieleimiistare och dar blivit av fien- den skjriten, s& vele Vi bruka Iionronia dar p& befästningen till

samnia ambete älaiiia, och alldenstund honom står nagorn rest till-

baka f6r sin förre tjiinst, begäre Vi nådeligen. att I lei~htrera Imonom darför 40 daler . . s l. I berättelsen nämnes visserligen iiitet oni att dess författare blivit sårad, men denne för övrigt okiirade Bolsert B:aminell. synes passa biittre in i sailiiiianlianget soni hypotetisli. författare 3n nAgori annan Iiarad person; av det kungliga brevets ord fr;amgAr med sakerhet att han har varit i tjänst unider belag- ringen. Av namnet att döma har han raril ~ntlänning; harmecl passar det val samman ah$ den bevarade renskriften ar avfattael

p5

tyska. At. Wadans analys fralingar det, dels att det ej är fraga

om en dagbok i egentlig mening, da \,issa notiser herisligen* äro

Ijverasbetade efter denr dag de Asylta. dels att hela berattelsen ar priiglad ai. författarens syfte att Egga sliuldeii fidr Eiapit~adationen helt pA kolrame~adarrnten~ fritaga officerarna t ' r h allt ansvar för denna och f~rdiga att fastningeaz 6verliimnats efter tr5fCad över- ensliominelse; enligt tygrniistaren skedde överlamsrsandet genom överrumg>ling. A U I L detta utgör en B.iraC%Pg tillrättaläggning av bet faktiska h&ndeiseförboppek, verkstabld f ~ r iitt belria f6rf att aren fran ansvar.

Redan den 31 aiagusii P611 blev htiritsmanrieia Nils Jörassooi, som varit med pa Kalil-iar, dömd till dödeii k Ryssby för föiriideri enligt liri<sartikiarna, emedan _-.. han dragit med Krister Some in i

fleridens lager och dar »lovat och tillsagt Iiungen av Danmarli Ralinar slott ocla strax anammat ett brev av konungeii1 i Danmark och f8rt det med sig in upp5 slokleh och det upplasa I5iit för en de9 av krPgsb'o4ket, darigenom de &ro bevekte vordne

.

.

till af& upp-.

giva slottet

. .

. »

'.

iB'u spelar XiBs Signsson en stor roll i t ~ g ~ n a s - karens besattelse. Tygmastaran om8alar hiis sveraska underhaald- lare, bl, a. en iilE iaamrnet ej angiven hövitsman, som doek Later identifiertc sig med %ils Jö~rsson. hade Bxgekt sig till det (danska lagret; vidare Iieter det att Some vid midnatt sant denne hövits-

man tillbaka till slottet med ett brea- f r i n den danske kungen, ahdtsa det brev som iiven omtalas i domen över Kils Jönsson. Detta brer ar den springande punkten I tyg~ar3staïens O'ranast5llrairag, och ur lians redogCPrelse iör dess inneiiAll och besvarande fram-

g5r fullt logislit den enda li9snlaig som det passade Iionom att ge:

Iiauiinararliivet. Jag tackar arkix-arieii S. Hedar för dessa uppgifter.

"oilien iryclit i d. Halleilberg. Srsa rikes hisiorin under itoiluiig Gustav

304 Ingvar Andersson.

brevet beveker ej Iirigsfolkei, i stallet handla ofiicerarna med full- koiaslig trohet, därigenom gar överlamiiandet oin intet och slutet blir att Kristian IT' och Some genoiai en örerriimplande åtgärd erhålla slottet mot officerarnas vilja. Deniia framstalining ar, soiii förf. Iilarlagt. i vilitiga delar oriktig. - Det a r troligt men ej sakert. säger ni1 IYadén, att tygmastaren kant till Ryssbyáoineii; med liansyn till den stora roll soni Sils Jönssoris brev lioiiirnit iltt spela i tygrriastareils framstallning och de starka tillratta- läggningar av det Eaktislia förloppet soaii just brevet logislit fram- tvingar, vini~er detta aiitagaracie ytterligare I trolighet.

I sin framsiallning av kapitulatioimera fijljer tyginiistaren så- lunda den linje som Karl IX ocli hans rådgivare slagit in på i siila proiilarilationer. nainligeii att Some bar skulden som förra- dare. Emellertid gör förf. gällande at8 tygnaastareii e j helt följer denna lilije, att lian gör front mot eii del av kungens uppfattning: Karl I S talar om att slottet överlan~nats utan tvång och nöd, me- dan tygmästaren liela ticlen poangterar Grutliristeri som lauvudor- sak. Detta iir fullliomligt riktigt. Men d& förf. skarper detta till att tygiiaasfarens standpunkt ar oförenlig med kulagens, ar detta alt g5 för långt. Den ar en försrarsstaPlliing. betingad liksom hela beriiitelsens uppläggning av Karl IS:s riifsteförfarande mol sförradarnia». Deii av förf. påpekade överensstiin~inelsen inellan tyginastarens ord om Some i ~ e i i i Schelraa und cin Torrates seines Vaterlandes » j och dela officiella sveraska skildringen av honoin ( .en

iireförgaten slialrii och förrädare» j belyser ytterligare hur starlit hela tygiliiistarens framsliillning ar beroende av Karl IX:$ eller rättare Ilans rgdgivares räfst. Detta. tillsammans med den stora ro11 som Nils Jönssoi~s brev spelar för hela tygmastarens konse- kventa föïva~iskraing av händelseförloppet, torde göra troligt att tygmastarero, skrivit direkt under svensk påtryckiiirag a\- ett eller annat slag. Den rimliga ideritifieringeri al- tygmasfaren med Ko- bert Cammell, efter kriget fortfarande i svensk tjänst. passar val in i cletta lage, likasa det av förf. isid. 4 3 ) markerade förlaallandet, att en översaitning a r berättelsen gjorts i det svenska karisliek.

Aven den andra fran svensk sida i a ~ n n a d e herattelsen om Kalmar slotts fall, Krister Somes. ar en försvarsskrift. Den oin- sorgsfulla kontroll som förf. tiraderliastar dela med hjälp av ara- nat bevarat maierial, risar alt dess sanxiirigsvarde är ö ~ e r r a s - Icande stort.

Bl&

det galler att riiirmaue hedöiiia Somes apologi, ar det emellertid iiödvandigt att Pnsatt~a deri i dess alliaianna Iiisto- riska sailinlanhang ined större skarpa iiii förf. gjort. Det tidigaste material till bedörnarade av Somes irasiiillning som finnes utgöres av i-va brev fran Some, skrivna omedelbart efter fastningens &er- lämnande. det ena riklat till Johan Adansson Vlfsparre på Borg-

Iiallstadies till Iialanarkrigets iiistoria.

305

Iro%m med uppnaariing att overlamna slottet tiB1 danske kungen, bevarat i original [meddelat av SiPrf. sid. 382 ff. 1, det andra rikhat till konungen och endast lcaat genam Rlessenius' referat (förf. sid. 94 f . ) . D a Some skriver dessa, har han g%tt i tjanst hos en aiy herre, den danske Iiungen - en helt natrhrlig handelse bland 1500-

och 1600-talelis adelsrniin - och hans fralnstalllnlng bar starka spar darav. Det ar Kristian IV:§ belligring som tvungit honona att uppge fästningen; nien skulden bares oeks5 av Karl IX7 vilken alovak p& sin konungslige iiïa och redeligl-iet komine till undsatt-. ning med krut, periningar och niat))? Inen e j gjort detta. Some vi14 stå aliontii~g Rarl, hans Pirsasvingar eller Hmans utskickade gesanter till riilta)~ för sitt handlingssatt; han ger dessutom uttg'~8i a t sia Biatskhet mnnot Rarl 9X:s radgivare GbesnecopHierus olch Erik Elofs- son. Allt detta i brevet % i l Vlfsparre; i brevek ii11 kungen %r koraena an skarpare, men niöjlighetenm finnes ju, som i'i31rf. ananarker, att -iIescenins' referat ej ar pålitlige.

D5 Krister Sorne nio manader senare skriver sin apologi, gr hans ii1st52iaing delvis en axanaas: han vandes sig ined sitt fëursvar fös sitt H-iandlingssatt till Sveriges nye Licinung, han riktar sina ord Bill denne och rikets r568, han förklarar sig beredd att fiPrsrara sitt Iiarsdlirigssatt efter kiiigsartilibarna inför herrar, fusstnr och krigsman oclr underkasta sig domen, klellan den standpunkt h a n Intar i brevet till e'lfsparre och i apologien rader en Iialar skillilad. Denna ar naturligtvis friimst IsetinigacB av regeratskiftet i Sverige: men mellan de bada tidpulikkerna ligger iiveni en annan föriind- ring i den svenska styrelsen: seliseterarregementet hade bykts mot ett aristolcratiskt. 135 Some sl0t sig till Kristian IV, ansågos Clies- necopiierus och Erik Elofssc:n vara korauingens nllsnnaHitiga r5dgi- vare och dessutoin ariskokratieiis hatska fiender; dem tillskrev rnan uppmuntran av Karl IX:s Daninarksfientligiiet och Eirigslust. Under rniellantiden hade de störtats oeIi I stallet hade den sverpska aristoliratien med A h e l Oxenstiern:~ sem ledare tratt i spetsen för regeringen

-

deil samliiillsklass som Sonir sjalv tilllitisde.

I allt detta ligger fejrklaringera Bill den olika tonen i Somes båda frninstiillningar. I Iians forsla lagges slitilden p5 Biuaigen och Chesnecopherais sida vid sida; i apologien Tagges den p& radgi- varna, ~aiealaii krrrmgelm urskuldas

p5

grund av sjtakdom. I apolo- gien, som ar hallen 4 en ädel och uppliërjd ton naed citat från dikt och hibel, far Sonimes vrede mot konungen ej det fria lopp soin ti- digare - anan maste rakna ined derina IörbiHrlng vid ett riktigt av- vägande av Somes ro11 under hiindelserna vid Kalmar. I brevet till Jsl~aai 315rassori heter det att konungen p å kunglig iira lo*.rit uiidsattnirig; i apologien sages det vara BiBart, att r5dgiva:rna gett löftet i svildigt syfte. D& vidare förf. [sid. 5 4 ) säger, att man kan

386 Ingvar Andersson.

sliymta en tendens i Sonies framställning av den danske officeren Moltzans besök på fästningen, ar detta alltför svagt uttryclit; Len- densen ar oniisskännelig, och detsamma galler om Somes felak- tiga redogörelse för striden vid Ryssby (förf. sid. 5 3 ) . Hela apo- logien genomandas av en elegant dold tendens, aven på sina håll marlibar i bel-randlingen av fakta. eliuru Some hela tiden går fraiii med stor försiktighet ocli undviker varje grov förvanskning. Så- lunda framgår det att apologien har andra sidor an de soin förf. företrädesvis agnat sin uppmarksarnhei. framför allt att den av- passats synnerligen va1 efter den nya situationen i Sverige. För att ratt bedöiiia den ar det nödvaiidig1 att insatta den i det har skisserade större sammanlianget.

k n u en vidlyftig berättelse om en av krigshandelserna är bevarad på svensli sida: Cecilia Krakous bekanta relation om G~i11- bergs försvar, vilken tilltörsiilirat Elnerentia Pauli en plats i raden av svenska amasoner. Förf :s utförliga undersökning av denna re- lations uppkornst och säregna blandning av fakta och sagen torde i hu.cwdsak träffa ratt. Då förf. e~nelleiiid gör gällande (sid. I I f . ) . alt Mårten Iirakous hos tyidekindi bevarade rapport om storm- ningen och Cecilia Kralrous relation röja tydlig rent verbal för- bindelse sinsemellan, ar det rec. oiiiöjligt att undersliriva detta: iiiot vissa överensstainmelser i berättelsens allmänna följd svarar olilihet på samtliga faktislia punkter.

Den undersöl;ning av äldre svenska historieskrivare, som av- slutar behandlingcn av de svenska kiillorria, ger bl. a. en bely- sande redogörelse för Rlessenius' historiska teknik, vilken det skulle vara av varde att f å utvidgad till hans framställning av Vasatiden i dess helhet. Vidare förelioanmer har det förut onn- inaninda resultatet om Itridekindis kallor. vilket helt svarar mot hans egen haralitiiristik av sin arbetsmetod. »effter nesten inga diaria are \vid then tijden holdne

. .

., så will iagh förblifma wid then anledning, soin Archivi Acta ocli dscumenta widli handen gifwa, och ulhaf Protocoller, Registraturer, fullinachter, Rådslagh. Besluuth och Stadgar, 'tlissiver. vthgsngne och inkomne bref sainbt Kelationer, det som förrlembligast sigh tilldragit liafwer. tillhoopa hempta uthj en Continiuerligh beraftelsse, dagh och datum altidli j bredden anteelanandes, på thet at der nagon woro åstundandes sielfwe acten, at han sigh j sådan motto vthan mödo expediera lian

.

.» Dessa han\7isriingar finnas salunda i det handskrivna de- dikationsexeniplaret, nu i Kungl. biblioteket, nien ej i den tryckta upplagan av tyideliindi.

Niirniist övergår förf. till en undersökning av det från danskt Rå11 emanerande berattande Biillmaterialet. Som redan nämnt a r

IiSiBstiidier ta11 Kalmarkrigets Iiistoria. 307 det langa rikare an det svenska och ger en ldngt Askadligare bild av kunsliapsstoffets ~~aniariiig fran faltlagret ut i varaden.: i flera fall h a r del varit n~öjligt att f5 verkliga detaljbilder av detta för- lopp. De första skadierna belysas i kapitlet >,Danska brev. dag- böcker och relationer» (sid. 107-78'). Först liáonnma rapporter och skri.ilelser fran personer som uppeh6Ilit sig vid fronten. riktade till regeringen i Köpenhanin, frailiför allh kanslern CParisZian Friis- Borreby; Bslanad Ssrevslirirarna inarkes Kristian I&' sjalv - hans

brev äro till större delen förlorade. nien deras iraneliAll kan re- konstrueras med hjalp av förf:§ förilit saamrida fynd i iiaskedrott- ning Sophias arkiv. 1 lianslie8 B Köpenlmarman hopades sallunda en i~aangd stoff rörande Birigshandslserna; lrarifr5n utsandes det B sin tur i obearbetat eller Isearbetat skick. dels för att tiMredsst5lla nyhelsbehovet, dels i propagandasyfte

-

eller badadera. Xot- tagarna roro, sager förf.: kungliga personer, nnyaidigheter, slak- tingar och vänner till regeringsnnedlen~aa~arna. och Bianaslipersona- Ben, den stora allwiiin%ieten sam8 utlanmdet. De olika fallen f & en fyllig exemplifiering. De privata Isrev sorai befordrat riyhetsstoff frana kriget (sid. 172-78) uppvisa ofta med det officiellst besläktat material; fdarf. utsliáiljer dem emellerticl so111 en bestamd s. a. s. social grupp bland dessa kiillor. - En sarskild grupp utgöres av ögoi~vitlnens dagböcker ocli relationer, och sadana finnas av Eske Brodi, tv5 so~im gatt under Christian !?siis-Mragerups och Peder Hesselbergs namn, och ytterligare ett par ralbndre betydande. Till vissa av dagböckerna Iinyta sig problem soiia förf. iignat narrnare undersökning; vid ett par al- dessa ska11 har uppm5rksnn1hePen fastas.

Den s. k. Christen Friis' dagbok ar riedskriven med en hand- stil som visar sig tillhöra Christian Friis-Kragerup. sin namne Chris- tian Friis-Borrebys eftertriidare som konungens kansler; redan R~rdaim, som ptiblicerat kallan: laar emellertid observerat, atk

Friis e j berattar som iigonavittne i en del fall, utan att han » h a r benyttet skriftlige OptegneIser af andre., samt att anteckningarna röra konungens egna företag under Sr 1612. En närmare under- saikning av VTadén har givit fö!jande resultat. Den s. k. dagboken harrtir ej frara Friis. utan ar i sin Imelhet en avskrift av andra an- teckningar. Rwrdaiia. sona varit iialle p5 denna alag och bl. a. ob- serverat att t~iur~gera och Friis 8617 Isrevviixlat om en :;alrnaanacBib, liar tankt sig att det ar fraga om en avskrift av Bungens egen, för delta Ar förlorade dagbok. S 5 kan ennellertid. som TIT'adén visar, ej vara Cailet: i stallet ar ftirlagan ,>ett i faltkansliet i ~ r t dlarieim)), alltsa ett slags nnotsrariglmet till det svenslia diariet 1611-13, Det ar IVadéns uppfattliing att Friis-Kragerups ro11 varit inskr2nkt t9EB a\-slirivaiens, och 'lian AterBiorumer i annat san~nmanhaiag till denna

308 Ingvar Andersson.

fraga. Bär sliall tills vidare Ianlnas öppet, on1 Friis gjort en full- ständig avskrift av »almanackam eller om han nöjt sig med att göra utdrag ur den; det lian redan har namnas att i den på dan- slia avfattade dagboken möta anteckningar p& latin, aveni n e d Friis' Iland, villra förklara eller lioinplettera lexlen.

Den s. k. Peder Hesselbergs dagbol; (sid. i56 ff.) ar, som förf. klargör, ej förd av den för övrigt fög:i liande Peder Hesselberg, ulan av en person soin tillhört hovfnnane, som haft en »någorlunda hög rang» och som eiingåtis på f ~ r t r o l i g fot med adliga officerare. Det kan förtjana prövas, om man ej nAgot närmare kan hestamma upphovsmaiiiien. Den 19 Juni P611 deltog dagboBsfUrfattaren en- ligt sin egeR utsago i Bverlamnandet av en stupad svensk adels- maris döda kropp tP11 svenskarna; härvid iippraknar han de tolv adelsman som deltogo i cereinonien från dansk sida l. Bland

dessa tolv befinner han sig alltså. ehuru nainnd i tredje person. Under dear t 0 augusti berättar han: hcr fyra namngir-ila danska herrar, soiii förut följt kunngera till OI:ind - v a r ~ ~ i d han sjalv var med -, nu lämnade kungen och drogo tillbaka till fasilaridet; kungen sjalv återvande först ett par dagar senare. AV saaaanaari- hanget synes fram@, att han sjalv befann sig bland dessa fyra; då han herattar om kungens iiterresa till Kalmar, använder han ej heller den vi-forin, soni Iian haft vid beraltelsen om ditfärden. Av dessa fyra ålerfiianas de tre blanc1 de ovannämnda tolv.

De Bre herrar som återfinnas i bada sammanhangen, aro Ditlef Rantziu, kaurs Lladeraow oeli Asel Rosencrantz g av det sätt varpå den senare omtalas g?& det sista stallet (»och skulle Axel

L-iaffue verrit effter thi1 Oelarid

.

. j > ) , synes frarng; att han ej Ban

vara författaren. Det ar vidare att iaaiirka, att i bada de namnda uppraliningarna står Ditlef Rantzau först;det ar även kant att denne tillhörde horfanan. Glider sadana förha8l;tnden ar den hypo- iesen möjlig, alt Ditlef Rantzaii ar författaren till dagbolien. Att han nämner sig s j a v i tredje personen I-bar flera sanitida paraflel- ler: p2 svenskt 1i&11 kan tygmastasens berättelse anforas som exempel harpa. B varje 12111 framgår av dessa omständigheter med säkerhet villieni krets författaren till dagboken tillhört.

Förf. laar iakttagit, hur dessa dagböcker ofta visa stor över- ensstämmelse sinsemellan och med karisliinaterialei: sådan finnes t. ex, niellan fiiltiianslijournalen Iden s. k. Christen Friis' dag- bok) och Eslie Brocks dagbok samt 11iellan den senare och den s. k. Peder Hesselbergs dagbok. ID5 förf. frainhåller dessa överens- siaminelser, synes han visserligen ibland ej ta tiPHracklig hiinsyn till dagböckernas enhetliga ocla begränsade niiilitarteliniska ordförrad,

Iiillstuclier till Iialmarkrigets historia. 3969 men miinga a r Eiliheterna äro fullt betryggande. Dessa övererms- stämmelser kurina förlilaras p6 olika satt: fältkanslieis anfeck- ningar liuiniia vara fr5n början anorn~era~mde f6r hela kunsliaps- stoffet, likasii eventuella dagsrayportcr; samtal och diskussioner inom eli od'ficersgreapp Piunna lia sibi att betyda. Faktum star fast: atL aven tigonvittnieiias dagböcker iniaehaola andraharids- stoff.

Alt en s5 stor miingd brev och relatloraer om Malmarbriget

av olilia slag liar bevarats at eftervarlden i Danrnark, iir till be- tydlig del en persons förtjanst. Prelaten P Ribe: magister Egidius Lauridsen har sannlat nydletssioff fr511 olika h511 och avskrivit allt son1 kommit i lians hander. och i hans avskriftsamling ;Iler- finnes en niyckeh stor del av det danska materialet. Det ar aven ~nöjligt att Palittagn Iaeir EgidPus Lauridsen gatt kil1 vaga vid själva insainlingen (fiPrf. sid. 183): iian har haft siirsbild liljalp av sina adliga bekanta, vilka i sin tur hade goda förbindelser. Det as riktigt att 'Egidlus Lainridseris samling tir en synpiarikk sett ar >ytterst heterogen»; ur en annan syanpunkf är den mycket ho- mogen. Studerar inan ;Egiditis Lauridsens viiniskaps- och bekant- skapsförh5llanden sadaina de avteckna sig i faddesskapen i hans familj, Bterfinnas i denna krets 6fskilliga av hrevskriararna och

meddelarna i -Egidius kakaridsens sanilinagar, eller deras friinder I. S5 sett, iiterge dessa avskrifter allts2 vad en närmare avgransad

grupp a r samhiillet kunnat f & veta från olika håll om kriget. %i11 detta material skulle man kunna lagga en kallgrupp som förf. förbigatt, men som e j saknar sitt intresse: likpredikning- arna över adelsiniin som deltagit P Kalmaskriget. \'ad de med- dela har e j större varde, Inen de äro genom det biografiska stoff de Iamna ocliså ett, ej niinst sarnballsbiskoriskl belysande, led i den process soin förf. i sini ai-handlling vill utreda. blen i dem 5s

det blott [raga orn aiispr2kslösa och kortfattade personhistoriska försöli. Siri ['örsta stora saniinanfattande behandling fick Kalmar- kriget i Dananark geiiom en vicilyftig >>QcsurnaP över vad som hank i kriget)), som den kallas i vissa handskrifter.

Denna journal))? som förf. benämner den, har av aIdre hi- storieskrivniing betraktats sona en dagboli ocla behandlats i enlig- het dxrmed. Förf. visar rmu: afh »Journal» as helt och h m e t sam- manstalld på grundval av sidant Iiallnnatesial som fortit genom- gatts: en stor del av det beli:indlacde och dessutom aninak, numera förlorat. Förf. har aven ideiitifieral handstilen 9 originalmanu- skriptet sasom tillhiim-armde selireteraren i Kristian IV:s tyska liansli

H. Rordam, Mag. E g i d i u s Lauritzeiis Optegnelser, Kirkehist. Sam-

310

Ingvar Andersson.

Ernst \\'erckman; Iian visar vidare att \Terckralan ))övat inflytande

på berättelsens redigering*, vilket talar för att han a r författaren till »Jourrials. Det ar ett ytterst omfaltande material som ställts till Werckmans förfogande: Epidius Lauridseris samling i dess helhet, brev, proklamationer ocl1 relationer. lagerjournaler och dagböcker (b!. a. den s. Ii. Peder Hesselbergs, i vilken en Slacka del- vis kan fyllas med hjälp av Journal, samt Eslie Brocks). I detta sammanhang förtjänar ett av prohleinen oni Journals ballor att ytterligare disliuteras.

Förhallandet mellan den s, Ii. Christen Friis-Kragerups dag-

bok och Journal upptas p& flera stallen till behandling av IYadén, och hans uppfattning ar att Werckn-ian direkt använt den Friis' avskrift av faltkanslijournaleii, so111 bevarats till våra dagar. Detta resultat spelar aven en viss roll l6r dateringen av Journal,

da förf. raliriar med att Friis' avslirift gjorts direkt i sainmanhang med förarbetena till \\'ercknians liist~ria. Den frågaii insialler sig d&: ar del siilcert att Wercbnian ai~viinl just Friis' alskrift? Kan han ej lika val h a arivaiit originalet' Och äro Friis' anteck- ningar en ren avskrift eller äro de utdrag eller bearbetning?

Förf. tar för givet att l\'erc&~iian har använt just Friis' inanu- skript och betralitar, som förut nari1iit. derina so111 en ren avskrift. Vissa omsiiindiglieter tala för dessa antaganden. Aven de förut omtalade latinska tilläggen i Friis' haaaclskrift l-ia sina motsvarig- heter i Journal; som exempel skall har det mest betecknande viiljas.

d å varken Kurdam eller förf. fullt klargjort det. Det ar fråga om l-iandelserna den 4 september 1612 under sjölåget inot Sverige. Laget illustreras av nedanstrende parallellsiallen:

Eir-iis' aoslirifi:

Om natten Itom iaogle s~ienske Slupper, som \vilde skesniytzere, inen nriIde ingen stand holde.

TillsBrivet á i~iasginalen: »Inje viderentur tunc ni1 egisse)) (det ofullsfaaidiga fbrsta ordet har ej lasts av R17rdam eller förf,, ~ i l k a Iamna texten: »viderentur tunc nil

egisse))).

IlTel-ckmarzs Joiir~iaZ:

. .

und hielten die sch.\vedischen Scheerböthe eln Spiegelfechten anil

Seharniiitzieren, daauit sie

niclit das Ansehen hatten, als ~ 8 r e n sie daselbsl unnhsonst gele- gen; doch inacliteil sie liurtze Wendung und geschwinden Feyer- abend.

Friis har här kompletterat sin ira~iisliillriiiag i sjalra den danslia textel] med det latillska fillagget, aft srensliarna anfölls Lös att de ej skulle synas ha utriittat intet. P detta - ej av förf.

H. Rordain, Hist. Sainlinger og Studier, I, sid. 310; förf. behandlar

delta ställe p5 sid. 146 ocli 257 f .

Rallstadier till Malmari~rlgets historia. 31

1

observerade

-

och andra Bal1 tgnber sig förf., att dc latinska in- L o t t e n (l. ex »mane ut p u b \ ) motsvarat av Journals » i r ~ h ) ) mar- kera Friis' egna stallningstagancleaa oell tillagg (iajrf. sid. P45 f .) :

och d5 de alerfiniias P Journal - till och med s& noga som det ovan anförda par:allelltryePiet ger rid handen - skulle det s a r a tydligt, att Journal a i i ~ ä n t just Friis' a ~ s b r i f t .

Eriiellertid Ur detta ej en iiöe%vandBg sliatsats. Del ar oRiin'k

91n F r l s avskrivit eller om han gjort excerpter ur siin iörlaga, den

nu förlorade faltlieinslijorar~ia1eai; de nrkmrida latinska inskotten

och fraserria tvinga ej till sPulsatserm att lian endast avskrivit: lika

v51 sonax forhlaringar till den noggrant avskrivna fairlagan kunna de bara honimeatarer eller BiompBetterPngar uander och efter en bearbetning eller excerpering. ,IbsoIant bevis för att idet ar fraga om en ren nrsl\rifk karl ej presteras. -

Nu

förl-iiiller det sig sa att s5 snart eri förbindelse mellan >ChrisLen Friis' dagbok» ocli Journal Ister sig konstateras. tipptriider i san~~maraliarig med )Christen- Friis-materialet > hos '\8'ereLman, och i närinaste förbindelse med detta, annat stoff. Detta hiar förf. Pra1iaBi5llit p5 flei-n staiien: t. ex. sid. 224 f.. 221, 228. 236. 243. 248, 249, 256 och 259. S5 gott som varje g5ng förf. Lan honstatera \Terclimans aamsltatriing till »Chris- Lena Friis)), tvingas han oeks5 att konstatera, att Werchman vet nggot inera, ofta imara GUrbundet med det hos ,Chsisten Friis >

meddelade. Weschinan är tisserligerr en dril en konipilator, skick- lig aQt saiiamanfoga sadant som barnlats fr& olika hall. blen d&

lTad6n s5 gott sonn varje gang \Terchinaan aravandei Claristen Friis, rdxnas med a l e n en fbrlorad Iialla, är detta blott en hypoletisk forhlaring, betingad a\ hans enppfattning oan »Christern Friis' dag- bok soan cn xioggranrl aisPhriGt av deal fairlorade f5ltkansPiJotirna- len. De@ later taalka sig en annan. fulit ut lika trolig %Us~riiri, av detta probleimhonaplex: Friis' rnanusl\ript ar utdrag ur eller be- arbetining a t tiilthanslijournalen, medan n'ercknaan Iiar hakt till-

gaiig LIP1 det utförligare originalet. En detaljerad dishussioar uv denna fraga dórbjuder utrymmet att 11%- lainaaa; jag har blott \elat fasta uppmiirh~amhetesi \id andra l~siiingsanbjligheter an de f b r f .

stannat F id.

I de sista Biapitlen heharidlar förf. en rad verk inona konlinen- tal historieskrivuiiaag eller rattare nyhetsförmedling under de tvii

decelia~ierna narniast efler Kalmarkriget f6r att p5 s5 satt rekon- struera de heraltelser, sonai tidens regelbuiidet utliominande verlli i

samtidsliistoria byggde

p5.

Förf :s arbete ger has en aayttig inblick i tidens Zeitungsvasen; Zeitungena om det nordiska kriget aterfin- nas E eii saniiing i biblioteket i WoPEclibiittel och Pata sig vidare frarnlionstrucras ur de siaannda samtidshistoriska verken, holland-

ska och tyslia. Förf. frainhaliler att de relationer som tjansde nyl-ietsförn~edlingen från Sorden, oftast voro danskt infornieracle, niedail Sveriges officiella publicistili var mindre utvecklad. En sådan har dock funnits. Gustav Iá Adolf utfardade brev och pro- lillamationer till Norge och Hansestädertia i syfte att påverka opi- nionen, oeli sverrska relatioiler Ila ocksa avsatt spår i Sornes apo- logi, d5 denne talar oin att lians förräderi liar blivit »udråht i frern- mende länder ved relationer og i anden mader

.

.» (förf. sid. 315). Bet ar givet att mangder av Zeitungen utöver de arr förf. behand- lade sliiille kunna aterfinnas i europeiska arkiv. speciellt i Lubeck; om de tidender son1 dar cirkulerade, lämnas uppgifter i en herat- telse zanlangendes the kunskaper och tijdender som man hafuer förnuminit uthi Lybeck ) i slutet av 1611 sch början av 1612, vilken insänts till Sverige l. Denna kompletterar i nigon m5n

den bild av de ensidigt danskorienterade Zeitungen. som förf. lam- nar. - Förf. avslutar sin Iramstallriir~g med en redogörelse för fransmannen Julien Peleus' 1622 tryclila bok om Kalinarkriget, ett verli som &r li5llet i renässansens historiografPsPia stil.

\Vadéns arbete ger salunda en förestalliiing om de rika ar- betsfält soin öppna sig för forskningen p5 den krigshistoriska. källkritikens oinråde. Detta galler e j minst de två stora krigspe- iioderna i Sveriges historia, Gustav II Adolfs och överliuvud tret- tioåriga krigets tid, dar hittills med n5gol enstaka undantag en- dast tyska forskare stått för uppröjningsarbetet, samt den liaro- Sinska tiden, där en systematisli undersökning och viirdesattning av det rika materialet ej framlagts annat an i nagra, visserligen vik-

tiga, fall. Inguar Andersson.

[J. Hallenberg], Haildl. till koniing Gustaf II Adolfs historia, I. sain-

lingen, sid. 32 fi'.