Där skoven skaver
En intervjustudie om publikens upplevda kunskapsinhämtning genom teater
Av
Ingebjørg Borg Pedersen
Institutionen för de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik (HSD) Examensarbete HVDT04 15 hp
Ämne: Estetiska ämnenas didaktik
Program: Estetiska ämnens didaktik drama/teater Termin: HT 2020
Handledare: Maria Wassrin, Eva Hallgren Examinator: Sofia Cedervall
English title: Where life hits: an interview study about audience experience of knowledge acquisition through theatre
Sammanfattning
Dennas uppsatsen är en del av kandidatprogrammet i estetiska ämnens didaktik drama/teater, närmare bestämt kursen Självständigt arbete - kandidatuppsats i Drama/teater. Uppsatsen befinner sig inom det dramapedagogiska forskningsfältet och kan placeras inom det Sternudd (2000) definierar som det konstpedagogiska perspektivet (se sida3).
Teaterföreställningen Där skoven skaver med efterarbete är central i denna uppsats och gjordes av mig i samband med kandidatprogrammets kurs Scenisk produktion - konstnärlig gestaltning inför publik våren 2019. Teaterföreställningen handlar om bipolaritet och har ett tillhörande dramapedagogiskt efterarbete.
Uppsatsens syfte är att lyfta fram eventuell insiktbildning som publiken själva upplever genom teater och dramadidaktiskt arbete, med forskningsfrågorna: Upplever publiken representerad av
intervjupersoner att de fått nya insikter eller kunskaper efter Där skoven skaver? Och vad kan ha lett till att intervjupersonernas eventuellt fått nya insikter eller kunskaper genom Där skoven skaver?
Studiens empiri baserar sig på intervjuer gjorda med sju personer baserade på ett subjektivt urval av Där skoven skavers publik och deltagare på tillhörande efterarbete. Intervjuerna bearbetades genom en fenomenologisk inspirerad analysprocess där intervjupersonernas eventuella upplevelser av ny
kunskap lyfts fram. Resultatet diskuteras därefter i relation till tidigare forskning samt Bolton (2008) fyra former av lärande, Boltons begrepp att skydda in i känslor, Wiechels tre steg till inlevelse och rolltagande utifrån Grünbaum (2009), Vygotskijs (1978) teori om proximala utvecklingszon samt Goffmans (2011) stigmabegrepp.
Uppsatsen konkluderar att publiken upplever en vidgad kunskap genom Där skoven skaver och en kombination av teaterföreställningens trovärdighet, publikens inlevelse, igenkänning och bearbetning av teaterföreställningen samt samtal mellan publikens medlemmar i efterarbetet var viktigt för publikens upplevda lärande.
Nyckelord
Dramapedagogik, teater, dramapedagogiskt efterarbete, bipolaritet, psykisk ohälsa, anhöriga, publik.
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 1
Förord ... 1
Inledning ... 1
Bakgrund ... 2
Dramapedagogik ... 2
Konstpedagogiskt perspektiv ... 3
Devising ... 3
Efterarbete som metod ... 4
Bipolaritet och psykisk hälsa ... 5
Där skoven skaver ... 6
Där skoven skaver: devisingprocess ... 7
Där skoven skaver: uppbyggnad och innehåll... 8
Där skoven skaver: Efterarbete ... 8
Syfte ... 10
Frågeställningar ...10
Teori ... 10
Rolltagande och att skydda in i känslor ...11
Boltons fyra stadier av lärande ...11
Proximala utvecklingszonen ...12
Stigma ...12
Sammanfattning ...13
Tidigare forskning ... 14
Dramapedagogik i sjuksköterskeprogrammet. ...14
Psykisk ohälsa i film och tv-serier ...14
Skillnaden mellan terapi och terapeutisk effekt ...15
Psykisk ohälsa genom populär teater: uppträdanden i Sidney ...15
Rädsla och skam: användning av teater för att av-stigmatisera psykisk ohälsa i australiensk makedonska miljön ...16
Att motverka stigma med förståelse ...16
Fångad i en labyrint ...16
Ett positivt andningsutrymme ...17
Sammanfattning ...17
Metod ... 18
Fenomenologi ...18
Semistrukturerade intervjuer ...19
Genomförande och dokumentation av intervjuerna ...20
Urval ...21
Intervjulokaler ...23
Transkribering ...23
Fenomenologisk analys ...23
Genomförande av analys ...24
Tillförlitlighet och äkthet ...25
Etik...26
Fyra etiska principer ...26
Etiska överväganden ...26
Resultat ... 27
Deltagarnas bakgrund ...27
Positiv inställning till teaterföreställningar om psykisk hälsa ...28
Inget ökat intresse men vidgad kunskap ...29
Vidgad kunskap genom teaterns estetiska möjligheter ...29
Anhörigrollen ...29
Mötet med andra i efterarbetet ...30
Sammanfattning ...31
Diskussion ... 32
Resultatdiskussion ...32
Metoddiskussion ...36
Sammanfattning ...39
Slutsats och förslag till framtida forskning ... 41
Referenslista ... 1
Bilaga 1. Där skoven skaver Händelseförlopp ... 5
Bilaga 2. Intervjuguide... 7
Bilaga 3. Informationsbrev ... 9
Bilaga 4: Exempel på analysmall ... 10
1
Förord
Denna uppsats skrivs i samband med Kandidatprogrammet i estetiska ämnens didaktik drama/teater på Stockholms universitet hösten 2020. Utbildningen fokuserar enligt Institutionen för de
humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik (HSD, 2020) i första hand på
kulturverksamhet riktat mot barn och unga i såväl som utanför skolan samt drama/teater pedagogik som hantverk, forskningsfält och ämnesdidaktik (ibid). I denna uppsats kommer begreppet
dramapedagogik användas i förhållande till drama/teater didaktiskt som forskningsfält, då dramapedagogik är det mer vedertagna namnet för drama didaktik. En närmare beskrivning av dramapedagogik beskriv i uppsatsen bakgrund under rubriken dramapedagogik.
Jag vill tacka alla som har hjälpt mig att komma i mål med denna uppsats. Ett särskilt tack till alla som ställde upp på intervjun och delade med er av era upplevelser. Jag önskar också tacka alla som var med och skapade teaterföreställningen Där skon skaver som denna uppsats utgår ifrån.
Inledning
Våren 2019 läste jag kandidatkursen Scenisk produktion - konstnärlig gestaltning inför publik i samband med kursen skapade jag teaterföreställningen Där skoven skaver med efterarbete. Framöver refereras teaterföreställningen Där skoven skaver med efterarbetet som enbart Där skoven skaver.
Där skoven skaver skapades tillsammans med tre skådespelare och i samarbete med patient och anhörigföreningen Balans. Balans (u.å) uppger att de är ideell organisation som riktar sig till personer med bipolär sjukdom, depression, utmattning samt deras anhöriga. De arbetar på riks- och lokalnivån för att sprida information om sina medlemmars sjukdomar. Jag visste inte vid skapandet av Där skoven skaver att teaterföreställningen som handlar om bipolär sjukdom skulle användas som utgångspunkt för min uppsats.
Titel på teaterföreställningen är en lek med ordspråket ”Var och en känner bäst var skon klämmer”
(Wiktionary, 2020). Ordspråket hänvisar till att den som bär bördan vet bäst hur den påverkar hen.
Ordet sko byttes ut med ordet skov. Skov kan tolkas utifrån Socialstyrelsen (2017) som ett annat ord för period. Det beskrivs att en person med bipolär sjukdom kan exempelvis uppleva en period med
2 depression alltså ett depressivt skov eller mani alltså ett maniskt skov (ibid). Titeln kan därmed tolkas som att de som är med om att ha eller är nära någon som har ett skov vet bäst hur det påverkar dom.
Titeln valdes då teaterföreställningen handlar om hur den som har bipolär sjukdom och hens familj påverkas av olika skov samt hur de väljer att hantera skoven.
Med denna uppsats önskar jag undersöka vilka kunskaper publiken själv upplever att de tar med sig från Där skoven skaver i syfte att skapa en större förståelse för hur en teaterföreställning med efterarbete påverkar publiken på längre sikt. Mitt intresse väcktes eftersom dramapedagoger ofta arbetar med grupper för att uppnå djupare förståelse av ett tema, där man oftast jobbar med deltagarnas lärande och upplevelser och sällan med publikens upplevelser. I kulturskolan skapas
teaterföreställningar i första hand för elevernas lärande och inte för publiken. Genom Där skoven skaver får publiken förhoppningsvis en möjlighet att fördjupa sin kunskap i mötet med andra genom reflektion kring en teaterföreställning i stället för genom skapandet av en. Forskning på publikens upplevelser och lärandeprocess inom dramapedagogik upplever jag som ovanligt. Detta är anledningen till att jag ville undersöka det.
Bakgrund
Målet med denna del av uppsatsen är att ge läsaren en förståelse för dramapedagogik som forskningsfält och arbetsmetod, samt en introduktion till relevanta begrepp och teman som
förekommer inom dramapedagogik och psykisk hälsa som underlättar läsande av uppsatsen. Det ges också en kort beskrivning av skapandet av Där skoven skaver, dess innehåll och efterarbete.
Dramapedagogik
Dramapedagogik är ett innehållsrikt begrepp. Hallgren (2018), Heggstad (2014) Grünbaum (2009) och Järleby (2005) lyfter alla att det finns flera sätt att definiera och uppdela dramapedagogik, men det råder enighet i att dramapedagogik är en sammanfogning av estetik och pedagogik. Hallgren (2018) anser att dramapedagogik innebär deltagande i en pedagogisk undervisning genom att agera i en fiktiv situation. Heggstad (2014) lägger också fokus på handlande i fiktiva situationer, samt hela människans medverkan i lärandeprocesser där lärandet sker både fysisk, kognitivt, emotionellt och estetiskt, med handling och reflektion som en viktig del av lärande. Järleby (2005) lägger fokus på skillnaderna mellan teater och drama. Han anser att den största skillnaden är teaterns publikfokus medan drama inte nödvändigtvis använder sig av publik. Däremot poängterar han att drama kan leda till
teaterverksamhet och teaterverksamhet kan använda sig av drama
3 Järleby (2009) och Heggstad (2014) lyfter båda antika Grekland som ursprung för dramapedagogiken, men 1900-tallets reformpedagogik ses som viktig för utvecklingen av dagens dramapedagogik
(Hallgren, 2018, Heggstad, 2014, Grünbaum, 2009 och Järleby, 2005). Författarna nämner flera individer, vändningar och inriktningar som haft påverkan på dagens dramapedagogik båda nationellt och internationellt. Sternudds (2000) litteraturstudie om dramapedagogik som demokratisk fostran är dock en återkommande referens som anses essentiell i Sverige när det gäller uppdelningen av det dramapedagogiska fältet (Hallgren, 2018, Grünbaum, 2009 och Järleby, 2005). Hon delar fältet i fyra perspektiv, det konstpedagogiska perspektivet, personlighetsutvecklande perspektivet, kritisk
frigörande perspektivet, och det holistiskt lärande perspektivet (Sternudd, 2000). Denna uppsats kommer utgå från det konstpedagogiska perspektivet.
Konstpedagogiskt perspektiv
Det konstpedagogiska perspektivet är ett av fyra perspektiv inom det dramadidaktiska fältet. Sternudd (2000) beskriver ett konstpedagogiskt perspektiv som bestående av två mål, där det ena målet är att skapa en teaterföreställning som spelas inför publik och det andra målet är att de som skapar teaterföreställningen utvecklar sig själva, sin samarbetsförmåga och sin förmåga att utrycka sig kreativt. Målen uppnås genom bearbetning och tolkningar av material som sedan presenteras i form av en teaterföreställning där deltagarna tillsammans med en pedagog förmedlar överenskomna budskap.
Bearbetningen och tolkningarna av materialet kan ske på olika sätt med bland annat hjälp av dramadidaktiska övningar, improvisation, rollspel med mera. Det konstpedagogiska perspektivets demokratiska potential ligger i att deltagarna tar del av information som de bearbetar och sprider vidare, på sådant sätt blir ensemblen både skapare och mottagare av kunskap (Sternudd, 2000).
Där skoven skaver befinner sig inom det konstpedagogiska perspektivet på grund av sitt arbetssätt och till dels sin målsättning. Målet med Där skoven skaver var att skapa en teaterföreställning som skulle spelas upp inför publik. Det fanns ingen medveten agenda att skådespelarna som var med att skapa Där skoven skaver skulle utvecklas, men det fanns en medvetenhet om att personlig utveckling kom att förekomma under arbetet. Där skoven skaver hade heller inte ett bestämt budskap då budskapen skulle vara öppna för tolkning, men det fanns en önskans om att sprida kunskap om bipolär sjukdom, psykisk ohälsa och anhörig rollen. Skapande av teaterföreställningen skedde genomen en
devisingprocess där information bearbetades och tolkades av ensemblen.
Devising
Själva ordet devise är engelska och betyder att hitta på (Ne.se, u.å). På svenska används det engelska begreppet devising trots att det finns förslag på svenska versioner så som projektutvecklad scenkonst (Benér, u.å). Oddey (2013) beskriver devising som en kollaborativ arbetsprocess för framtagande av
4 ett framträdande, där arbetet inte utgår från en färdig text. Vilka som kollaborerar, utgångspunkten för materialet och framträdandets art varierar, men varje framträdande, arbetsprocess och uttryck tar avstamp från de som är med i skapandeprocessen samt i samhällsmiljön som omringar skaparna. Jag anser att devising kan placeras inom det konstpedagogiska perspektivet som en dramapedagogiks arbetsmetod för att ta fram ett framträdande eller teaterföreställning. Då devising i likhet med det konstpedagogiska perspektivet har som mål att skapa en teaterföreställning genom att bearbeta och tolka material.
Efterarbete som metod
Dramapedagogiska efterarbeten som sker i anknytning till teaterföreställningar beskrivs av Roos Sjöberg (2000) som ett sätt att avrunda en teaterupplevelse, till skillnad mot ett förarbete som skall väcka nyfikenhet, intresse och ge förkunskaper inför ett teaterbesök. I efterarbeten vägleder dramapedagoger deltagare i att analysera teaterföreställningar, bearbeta och undersöka vilka anknytningar och tolkningar publiken gör av teaterupplevelsen.
Roos Sjöberg (2000) uppmuntrar dramapedagoger som skall göra efterarbeten att sätta sig in i teaterföreställningens frågor och vad publiken är intresserad av att veta efter en teaterföreställning.
Hon rekommenderat pedagoger att delta på ensemblens repetitioner, då regissören och skådespelarna diskuterar karaktärernas motivation och vilka tolkningar teaterföreställningen tar utgångspunkt från under repetitionerna. Genom deltagande på repetitioner och förkunskap kring teaterföreställningen kan pedagogen besvara publikens frågor i större utsträckning. Roos Sjöberg (2000) poängterar dock att konstnärer ofta vill att konsten skall tala för sig själv och att inga tolkningar är felaktiga.
Roos Sjöberg (2000) rekommenderar värderingsövningar för att skapa intressanta diskussioner i för och efterarbeten. Värderingsövningar har som syfte att låta deltagarna ta ställning, förmedla sitt ställningstagande och ta del av andras ställningstagande i förhållanden till olika frågor. I nästa stycke kommer en beskrivning på fyra-hörns övningar som är en form av värderingsövning och användes i Där skoven skaver sitt efterarbete.
Fyra-hörns övningar
Grünbaum och Lepp (2005) samt Roos Sjöberg (2000) beskriver fyra-hörns övningar som en form av värderingsövning där varje hörn av ett rum är ett svarsalternativ till en fråga. Deltagarna tar ställning till en fråga genom att ställa sig i det hörn som överensstämmer mest med hens egna värderingar. Roos Sjöberg (2000) lyfter också att deltagarna som står i de olika hörnen kan prata med andra deltagare som står i samma hörn som de själva.
5
Bipolaritet och psykisk hälsa
Bipolaritet och psykisk hälsa är centrala delar av Där skoven skaver som denna studie tar
utgångspunkt i. För att lättare förstå teaterföreställningens kontext redogörs här för några centrala begrepp med anknytning till bipolaritet och psykisk hälsa.
Psykisk hälsa
Folkhälsomyndigheten (2020) beskriver psykisk hälsa som ett samlingsbegrepp som omfattar både det som kallas god psykisk hälsa och psykisk ohälsa. God psykisk hälsa beskrivs som förmågan och förutsättningarna att hantera livets upp och nedgångar samt känna sig tillfreds. Psykisk ohälsa beskrivs som ett samlingsbegrepp som innefattar båda tillfälliga känslor som går över av sig själv, psykiska besvär som kan påverka ens funktionsförmåga i större eller mindre grad och psykiatriska diagnoser där symtom fyller i kriterier för en diagnos.
Psykisk ohälsa används i denna uppsats som ett samlingsbegrepp för allt från nedstämdhet till att ha en psykisk sjukdom. Psykisk sjukdom kallad psykiatrisk diagnos av Folkhälsomyndigheten (2020) och skiljer sig i denna uppsats från psykisk ohälsa på det sättet att psykisk sjukdom innebär en diagnos, medan psykisk ohälsa innebär att personen på något sätt inte mår psykiskt bra.
Drabbad och anhörig
Under arbetet med Där skoven skaver hämtades information från svenska myndigheter och
organisationer såsom Balans, Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Vårdguiden 1177. Begrepp så som drabbad och anhörig var återkommande men kunde ha olika betydelser. Eftersom drabbad fastnade under arbetet Där skoven skaver som benämning för personer som har en psykisk diagnos, har det beslutats att använda samma betydelse och begrepp i denna uppsats. Av samma anledning har även begreppet anhörig beslutats att användas i denna uppsats om personer som är vän eller
familjemedlem till någon med en psykisk diagnos.
Bipolaritet
Bipolaritet beskrivs av Holmér (2018) som en psykisk sjukdom där en person växlar mellan depressiva, maniska och friska skov. Holmér (2018) poängterar att det finns flera varianter av
bipolaritet. Varianterna skiljs åt utifrån sjukdomsbilden sammansättning av maniska, depressiva, friska och psykotiska skov. Bipolär typ 1 har exempelvis kraftiga manier och djupa depressioner, medan typ två kännetecknas av depressioner och tillfällen av hypomani. Tumregeln är dock att personen måste ha minst ett maniskt eller hypomaniskt skov och ett depressivt skov för att det skall kallas bipolaritet.
6 Depression
Depression innebär enligt vårdguiden Holmér (2018) att en person inte längre känner glädje av sådant som annars skulle upplevas som glädjefyllt. Deprimerade personer kan också känna ångest,
skuldkänslor och kan bland annat ha koncentrationssvårigheter.
Mani och hypomani
Maniska skov kännetecknas enligt Holmér (2018) som ett tillstånd där den drabbade är överaktiv och har stort självförtroende. Symtomen kan leda till handlingar den drabbade annars inte skulle utföra. En person i maniskt tillstånd kan bli lätt irriterad eller uppleva att omgivningen förhindrar en i att uppnå sina mål. Hypomani har samma kännetecken som mani men symtomen är mildare än vid ett maniskt skov.
Psykos
Psykos i samband med bipolaritet uppstår enligt Holmér (2018). Antingen vid svåra manier eller djupa depressioner. Psykosen innebär att den drabbade har en förvrängd verklighet. Det kan innebära att den drabbade tror att hen är övervakad, förföljd eller kan lösa stora världsproblem.
Demens
Under rubriken tidigare forskning kan man hitta en artikel där demens förekommer. Johanson (2020) beskriver demens som ett samlingsbegrepp för flera kognitiva sjukdomar där personers minne och förståelse för omvärld påverkas. Demens uppges bestå av olika symtom varav svårigheter med närminnet och initiativtagande är vanliga.
Schizofreni
Under rubriken tidigare forskning kan man hitta en artikel där schizofreni förekommer. Holmér, (2019) beskriver schizofreni som ett en psykossjukdom som potentiellt kan ha stor påverkan på en persons liv. Personer med schizofreni kan bland annat uppleva symptom som vanföreställningar där verkligheten upplevs annorlunda eller hallucinationer där de hör eller är i kontakt med sådant andra inte är.
Där skoven skaver
Där skoven skaver utgjorde slutproduktionen i min Kandidat i estetiska ämnens didaktik drama/teater och spelades upp våren 2019. När jag skulle skriva uppsatsen blev jag nyfiken på om
teaterföreställningar som Där skoven skaver med efterarbete hade någon påverkan på publiken och i sådant fall hur publiken upplevde att de hade blivit påverkade.
7 Där skoven skaver handlar såväl om hur det kan vara att ha en bipolär sjukdom som om hur det kan vara att vara anhörig till någon med sjukdomen. Teaterföreställningens syfte var att sprida information om psykisk hälsa, bipolaritet och anhörigrollen. Temat bipolaritet valdes då sjukdomen växlar mellan depressiva, maniska, psykotiska och friska skov. Detta gör att frågan: när är man frisk? blir särskilt angelägen. En intention i teaterföreställningen var att få fram att inte alla parterna alltid är överens om vilka beteende som är friska och inte.
Information om bipolaritet som samlades för att skapa Där skoven skaver kom från svenska organisationer och myndigheter så som Vårdguiden 1177, Folkhälsomyndigheten, Anhörigas riksförbund, Balans, men också fem intervjuer med personer som har bipolär sjukdom eller är en anhörig till någon med bipolaritet. Tillsammans med skådespelarna bearbetade jag materialet och skapade en 45 minuters teaterföreställning med lika långt efterarbete.
Teaterföreställningen framfördes för 25 personer varav minst 17 deltog på efterarbetet. Där skoven skaver var studenter och personal vid Stockholms universitet, vänner och familj till ensemblen samt medlemmar av föreningen Balans.
Där skoven skaver: devisingprocess
Scenerna till teaterföreställningen Där skoven skaver skapades genom en devising process där jag, i roll som regissör och producent, samarbetade men med tre skådespelare varav en också var grafisk designer och en annan även var musiker. Detta gjorde att teaterföreställningen fick originalmusik och en officiell affisch.
Genom information från nätet, och fem intervjuer med drabbade och anhöriga till personer med bipolär sjukdom, bidrog jag med grundmaterial som bearbetades tillsammans med skådespelarna två tillfällen i veckan under en och en halv månad. Under de första träffarna diskuterade ensemblen olika sätt att se på informationen om bipolaritet. Sedan improviserades olika scenarier fram. Under dessa träffarna testade skådespelarna olika tolkningar av karaktärer och provade på att spela olika roller. När teaterföreställningens karaktärer och några scener hade skapats gjordes ett händelseförlopp som existerande scener anpassades till. De kommande träffarna improviserades flera scener fram. I slutet av varje träff filmades nya scener och transkriberades till manus. De sista träffarna användes för att sätta ljus, göra små justeringar i manus och skapa övergångar mellan scenerna.
8 Där skoven skaver: uppbyggnad och innehåll
Där skoven skaver följer syskonen Olle och Jenny under sista året på gymnasiet och början av universitetslivet. Publiken får se hur Jenny hanterar sin sjukdom och hur sjukdomen påverkar hennes bror, mor samt väninnan Dea.
I början av teaterföreställningen kan man se att Olle och Jenny har en nära syskonrelation. Det antyds att Olle känner sig vilsen i livet medan Jenny är mer självsäker. När Jenny går in i en depression ställer Olle upp för henne. Olle försöker trösta Jenny och hantera omgivningen. Jenny får sedan ett maniskt skov där hon går upp i varv. Deras väninna Dea tror det maniska skovet är att tecken på att Jenny mår bra medan Olle blir orolig då systern försöker göra för mycket samtidigt. Jenny kollapsar och hennes mor tar med henne till en läkare. Efter läkarbesöket får Jenny en psykotisk episod där hon blir paranoid samtidigt som Jennys mamma försöker komma fram i vårdsystemet. I slutet av
teaterföreställningen kommer Jenny in på en skola i London. Olle känner sig vilsen i livet och söker stöd hos sin syster under ett telefonsamtal.
Kostymerna och scenografin i teaterföreställningen var i en svart - vit skala. Scenens bakersta vägg var vit medan kuber och skärmar var svarta. Scenografin ändrades under teaterföreställningen genom att flytta skärmar och kuber runt på scenen för att representera olika rum. Ljuset i teaterföreställningen användes för att förtydliga de olika rummen, etablera stämning och visa för publiken var de skulle ha fokus. Med undantag av femte scenen där ljuset hade ett oregelmässigt mönster som gick över hela scenen oberoende på var karaktärerna var.
Där skoven skaver: Efterarbete
Där skoven skavers efterarbete skapades för att hjälpa publiken bearbeta teaterföreställningen och sådant teaterföreställningen väckt hos publiken. Det fanns också en tanke om att teaterföreställningen skull hjälpa publiken reflektera över hur de kunde hjälpa andra samtidigt som de tar hand om sig själva.
På grund av tidsbrist under produktionen av Där skoven skaver blev efterarbete skapat några dagar innan premiären och först testat på skådespelarna. Mycket av efterarbetet blev på grund av tidsbristen skapad utifrån intuition och övningar jag redan kände till. Jag valde att använda mig av två
ramapedagogiska övningar.
Den första av de två dramapedagogiska övningarna gick ut på att man skrev det första man tänkte efter teaterföreställningen på var sin lapp och diskuterade sedan vad man skrivit med andra. Idén bakom övningen var att deltagarna skulle sätta ord på sina tankar och ta del av andras tankar. Att skriva på lappar gav också publiken möjlighet att tänka över hur personliga och privata de önskade vara i
9 efterarbetet då de från början visste att lapparna skulle delas med andra. Jag önskade dessutom att efterarbetet skulle vara frivilligt, och därför fick publiken skriva på lappar under en paus. När de kom tillbaka till salen där teaterföreställningen skedde, fick de ställa sig på scengolvet och diskutera i små grupper på mellan två och fyra personer. Jag gick mellan grupperna för att se att alla fick ordet och samtalen flöt på. Efter ett tag fick deltagarna runda av sina samtal och presentera en sammanfattning för resten av publiken. Från sammanfattningsrundan minns jag att det delades bland annat
livserfarenheter som publiken knöt an till teaterföreställningen, det framkom också att vissa personer hade fått en annan förståelse för depression och andra frustrerade sig över väntetiderna i vårdsystemet.
Efterarbetets andra övning var en fyra-hörnsövning med följdfrågor. Det förklarades hur en 4- hörnsövning går till och deltagarna fick ta ställning till frågorna: Vilken karaktär de kände igen sig i och, vilken karaktär de tyckte tog mest ansvar för Jenny? Vilken karaktär de tyckte borde ha tagit mest ansvar för Jenny och vad skulle kunna göras för att Jennys situation skulle kunna bli bättre? I efterbete tillförde jag att om en person stod själv i ett hörn kunde två hörn slås ihop eller jag prata med den som var själv. Därefter presenterades varje hörn det de hade pratat om för alla i helgrupp.
Det är osäkert exakt hur många som deltog på efterarbetet. I teaterföreställningens brandlista uppges det att ha varit 25 personer i publiken. Brandlista från efterarbetet är dock inte bevarat och det kan inte sägas exakt hur många som deltog på efterarbetet. Men i samband med sökande efter intervjupersoner till denna uppsatt har 17 personer uppgett att de deltog på hela efterarbetet.
10
Syfte
Denna studie befinner sig inom det drama didaktiska forskningsfältet och utgår från en fenomenologisk infallsvinkel, där publikens upplevelse står i centrum och undersöks. Studien undersöker huruvida publiken upplever att de har anammat ny kunskap eller ändrat beteende genom Där skoven skaver, samt vad de upplever ha bidragit till den eventuella kunskapen eller ändrade beteende. Studien försöker inte att objektivt mäta exakt vad eller hur mycket publiken lärde genom Där skoven skaver.
Syftet är också att lyfta publikens egen upplevelse av eventuell insiktbildning genom teater och dramadidaktiska arbete utifrån Där skoven skaver, samt vad i produktionen det är som kan ha bidragit till det.
Frågeställningar
Upplever publiken representerad av intervjupersoner att de fått nya insikter eller kunskaper efter Där skoven skaver?
Vad kan ha lett till att intervjupersonernas eventuellt fått nya insikter eller kunskaper genom Där skoven skaver?
Teori
I denna del av uppsatsen presenteras begrepp från några olika teoretiska perspektiv. Begreppen kommer användas som verktyg för att förstå och diskutera intervjuresultatet under uppsatsens diskussions rubrik.
Först presenteras dramaforskaren Gavin Boltons begrepp att skydda in i känslor utifrån Grünbaum (2009). Här lyfts hur rolltagande och känslor kan användas för at uppnå lärande med hjälp av G Grünbaum (2009) tolkning av Wiechels tre steg till inlevelse och rolltagande. Därefter presenteras Boltons (2008) fyra stadier av lärande inom dramaupplevelser där man får en insyn i var lärande uppstår i drampedagogiska processer. Sedan presenteras den sociokulturella teoretikern Vygotskijs (1978) teori om proximala utvecklingszoner och till sist redogörs för sociologen Goffmans (2011) begrepp stigma.
11
Rolltagande och att skydda in i känslor
Grünbaum (2009) lyfter Boltons begrepp att skydda in i känslor. Begreppet handlar om att stödja deltagarna i att uppnå lärande genom ett känslomässigt engagemang. Detta kräver att lärare skapar en trygg miljön där deltagarna kan gå in i och utforska sina känslor utan att det blir överväldigande eller deltagarna tar skada av det. Grünbaum (2009) ger exemplet rolltagande som ett sätt att skapa distans mellan deltagaren och en tung händelse. Att inta en roll innebär att man tar på sig en fiktiv karaktär. I rolltagandet kan deltagarna känna trygghet i att det exempelvis inte är tillåtet att attackera varandra på riktigt, att ingången till händelsen sker gradvis och händelsen är fiktiv.
Grünbaum (2009) lyfter Lennart Wiechel tre steg till inlevelse och rolltagande som sett att gradvis gå in i en roll. Det första steget är att sätta sig in i andras situation. Med frågor så som när, hur och var lever de? Det andra steget handlar om att förstå personernas perspektiv och hur de skiljer sig från och liknar deltagnas. Det tredje steget är att prova andras levnadssätt. Rolltagande möjliggör enligt Grünbaum (2009) utforskande av händelser och perspektiv deltagaren inte skulle göra som sig själ. På sådant sätt får deltagarna insyn i andars tanker, känslor, agerande. Grünbaum (2009) poängterar att reflektion är en viktig del av ett drama pass. Där deltagarna bearbetar det de varit med om båda i roll och som åskådare. De reflekterande samtalen kan handla om känslor som uppstod under passet så väll som tolkningar av eventuella budskap som framkom.
Teorin om rolltagande och att skydda in i känslor används i denna uppsats som ett sätt att synliggöra hur lärande genom teater och dramapedagogiks arbete kan gå till. Detta kan användas för att säga något om vad det är som kan ha gjort att denna uppsats intervjupersoner upplever att de har lärt något eller inte genom Där skoven skaver. Detta är relevant för denna uppsats då teorin kan användas för att undersöka intervjupersonerna inlevelse påverkan på deras upplevelse eller frånvarande av upplevelsen av lärande genom Där skoven skaver.
Boltons fyra stadier av lärande
Gavin Bolton (2008) beskriver fyra stadier av lärande inom dramaupplevelser.
Det första steget kallar han artificiellt drama. Detta steg igenkännas av att deltagaren stannar på en ytlig och schablonartad nivån och inte går in i karaktären och på sådant sätt uppnå förståelse och insikt. Det andra steget kallar Bolton (2008) förstärkning. I detta stadium upprepas sådant som deltagarna redan känner till. Det blir ingen vidgning eller tillägnande av ny kunskap. Grünbaum (2009) anser att förstärkning kan bidra till trygghet i gruppen men arbetet blir ointressant om det stagnerar på denna nivå. Det tredje steget kallar Bolton (2008) förtydligande. I detta stadium gestaltas deltagarnas tankar och diskussioner, men det skapas inte en djupare känslomässig förståelse. Det fjärde steget kallas förändring. Bolton (2008) anser att ”Det är först när arbetet äger rum på en
12 upplevelsemässig känslonivån som deltagarnas förståelse kan förändrats” (Bolton 2008 s. 54-58).
Grünbaum (2009) slår ihop förtydligande och förändringssteget och anser att det är här förändrad förståelse, intresse och insikt uppstår. Då deltagarna får syn på sin egen kunskapsnivå och ifrågasatta hur fiktionen är i förhållanden till verkligheten.
I likhet med teorin om rolltagande och att skydda in i känslor används Boltons (2008) fyra stadier av lärande i denna uppsats som ett sätt att synliggöra hur lärande genom teater och dramapedagogiskt arbete kan gå till. Utifrån de fyra lärandestegen kan det diskuteras om intervjupersonernas eventuella upplevda lärande skedde utifrån en bestämd nivån i de fyra stadierna. Detta är relevant för uppsatsen då det kan ge en bild av vad som har eller inte har bidragit till intervjupersonernas eventuella upplevda lärande genom Där skoven skaver.
Proximala utvecklingszonen
Vygotskij (1978) beskriver proximala utvecklingszonen som skillnaden mellan vad en individ kan lära på egen hand i förhållande till vad personen kan lära genom vägledning eller samarbeten med andra.
Här kan man se tre nivåer av utvecklingszoner där den första är vad personen redan kan och har lärt sig. Det andra steget är vad personerna kan lära utifrån vad hen redan kan och det sista steget är sådant personerna enbart kan lära genom andra. Sådant som ligger över personens proximala utvecklingszon är däremot inte nåbart för personen även genom vägledning eller samarbeten med andra. Personen måste först nå en nivå av kunskap där det som tidigare var onåbar nu faller inför personens proximala utvecklingszon (Vygotskij, 1978, s. 86-89).
Vygotskij´s proximala utvecklingszon kan i denna uppsats användas för att diskutera eventuellt vad publiken utifrån intervjuresultatet har lärt av sig själv och med hjälp av andra. Där skoven skaver kan tolkas som att publiken blir inbjuden i en proximal utvecklingszon där publiken utifrån sina
förkunskaper kan lära med och av varandra samt någon som kanske kan ämnet bättre en dom. Det kan ske både genom själva teaterföreställningen som i samtal i efterarbetet.
Stigma
Goffman (2011) definierar stigma som något som negativt avviker från normen. Vad som anses normativt kan variera mellan olika kulturer och sammanhang, men i grunden beskrivs en norm som något som förväntas och stigma blir då något som avviker negativ från det som förväntas. Exempel på detta är Goffmans (2011) tre kategorier av stigma. Den första kategorien handlar om kroppsliga missbildningar, amputationer eller likande. Den andre kategorien innefattar psykisk ohälsa, extrema politiska eller religiösa åsikter, arbetslöshet eller exempelvis homosexualitet. Den tredje och sista kategorien hänvisar till nationalitet, religiös tillhörighet eller etnicitet. Goffman (2011) poängterar att
13 stigmat inte ligger i attributen själv men andras interaktion med attributet som ses som
stigmatiserande.
Goffman (2011) lyfter också att personer som har en form av stigma gärna uppsöker andra med likande stigma. Detta leder till bildningen av grupper med egna normer. Personer som anses väl anpassade kan också bli talespersoner för gruppen och representera dom. Personer som inte själva bär ett stigma och anses som del av normen kan också ingå i dessa grupper om de har tillhörighet eller på annat sätt accepteras av gruppen. Goffman (2011) delar dessa in i två grupper. Där den första består av personer som arbetar med den stigmatiserade grupp, har förståelse för dom och inblick i deras liv.
detta kan vara vårdpersonal eller andra yrken där man möter personer med stigmat. Den andra gruppen är familjemedlemmar
till personer med stigmat. Dessa kan också på sitt sätt erfara delar av stigmat genom att associeras med personen som har stigma.
Goffmans (2011) beskrivning av begreppet stigma används för att ge läsaren en större förståelse av vad stigma är och fungerar. Teorierna kring begreppet stigma kommer också användas för att
analysera hur publiken ser teaterföreställningen och interagerar med varandra då psykisk ohälsa är ett stigmatiserad tema, vilket blir tydligt i de flera av de vetenskapliga artiklarna som refereras till i denna studie.
Sammanfattning
I denna del av uppsatsen presenterades teorier och begrepp som kommer användas i uppsatsens diskussion del. Dramaforskaren Boltons begrepp att skydda in i känslor ger en förklarning på hur rolltagande och emotionellt lärande kan användas för kunskapsinhämtning och används tillsammans med Boltons fyra stadier av lärande i dramaupplevelser för att diskutera i uppsatsens diskussions del hur eventuell kunskapsinhämtning bland intervjupersonerna kan ha gåt till. Den sociokulturella teoretikern Vygotskijs (1978) teori om proximala utvecklingszonen ger en bild av vad en person kan lära på egenhand, med andra och genom vägledning. I denna uppsats kommer teorin användas för att diskutera vad intervjupersonerna eventuellt lärde på egen hand och tillsammans med andra genom Där skoven skaver. Sociologen Goffmans (2011) förklarning av begreppet stigma ger en bild av vad stigma är och kommer användas som för förståelse för texter inom uppsatsens tidigare forskning och stigmat som potentiellt är anknuten psykisk ohälsa.
14
Tidigare forskning
I denna del av uppsatsen redogörs för tidigare forskning som kan ge läsaren förförståelse kring
dramapedagogikens användning i utbildning, folkbildning och psykologi, samt forskning som relateras till denna uppsats syfte och frågeställningar. Först presenteras en sammanfattning av Berg et al. (2016) rapport om dramapedagogiks användning i sjuksköterskeprogrammet, för att ge läsaren en bild av hur dramapedagogik kan användas i utbildningssyfte. Därefter presenteras en sammanfattning av två artiklar om tv-mediets framställning av psykisk ohälsa påverkan på spridning av stigma. Turner et al., (2014) och Louise (2018) artiklar om tv-medias framställning av psykisk ohälsa är menad att visa läsaren hur framställning av en grupp kan påverka allmänheten. Blatners (2005) och O’Tooles (2009) beskrivning av psykodrama visar hur dramapedagogik kan användas i psykologiskt syfte. Till slut presenteras 5 artiklar i utgivningsföljd som handlar om studier där publiken och /eller skaparnas upplevelse av en teaterföreställning där psykisk ohälsa i form av schizofreni, demens, bipolär sjukdom eller annan psykisk ohälsa stod i centrum.
Dramapedagogik i sjuksköterskeprogrammet.
I Berg et al. (2016) rapport kommer det fram att dramapedagogik används internationellt inom
yrkesutbildningar på grundnivån. På universitet i Göteborg samarbetade en dramapedagog och lektor i omvårdnad för att förena teori och praktik i kursen Kommunikation inom omvårdnad för
sjuksköterskeprogrammet. De hänvisar till internationell forskning kring användning av
dramapedagogik i yrkesutbildningar på grundnivån. Men de önskade undersöka användningen av dramapedagogik på avancerad nivå och vad som händer om studenterna även provade patientrollen och inte enbart sin yrkesroll i de dramapedagogiska övningarna, bestående i första hand av rollspel.
Detta visade sig att studenterna efter kursens sex lektioner kände sig mer förberedda inför sin praktik, fick en större insyn i sin professionella roll, kunde inta flera perspektiv och lärde känna sina
medstudenter bättre.
Psykisk ohälsa i film och tv-serier
Turner et al., (2014) och Louise (2018) lyfter båda hur tv under lång tid har bidragit till stigmatisering av psykisk ohälsa genom att ge ett negativt porträtt av drabbade. Turner et al., (2014) undersökte huruvida en tv-serie kunde användas för att ge en positiv bild av psykisk ohälsa och implementerade en berättelse om en karaktär med schizofreni i en välkänd australiensk såpopera. Genom intervjuer med 993 person varav 370 personer hade sett såpoperaavsnitten med karaktären som hade schizofreni kunde forskarna konkludera med att sådana berättelser behövde vara noggrant genomtänkta för att ge önskad effekt men att den berättelse som presenterades i tv-serien ändrade personers syn på psykisk
15 ohälsa i viss mån. Detta knyter till viss del an till O ‘Tools (2014) varning om att man måste utöva en finkänslig balansgång när man arbetar med teman kring psykisk ohälsa.
Skillnaden mellan terapi och terapeutisk effekt
Psykodrama beskrivs av Blatner (2005) som en metod där man gestaltar sina tankar för att förena det kognitiva och känslomässiga. Pykodrama har likheter med psykoanalys då det gärna är inkorporerat i andra behandlingsformer för att klargöra och bearbeta känslor. Psykodrama används i grupp, där individen får möjligheten att använda icke verbal kommunikation i form av rörelser och på sådant sätt medvetenhetsgöra sina impulser och handlingar. O’Toole (2009) understryker att dramalärare sällan har kunskap att diagnoserna eller terapeutisk behandla sina elever, men att drama kan ha en oavsiktlig terapeutisk effekt. Han understryker vidare att psykodrama kräver expertis båda inom konst och psykologi något han menar ytterst få har. Detta ser han leder till att utövare från olika fält stiftar samarbeten för att tillägna sig de kunskaper där de själv brister. På senare tid anser O’Toole (2009) att fler har hittat och utforskat sätt att arbeta med psykisk hälsa och ohälsa genom teaterföreställningar om exempelvis drogmissbruk, schizofreni och andra psykisk sjukdomar O’Toole (2009) poängterar att skapande av sådana teaterföreställningar kräver en finkänslighet och balansgång för att ge resultat.
Utan kännedom om denna balansgång som kräver kunskap både från psykologin, teater och andra fält varnar han att resultatet kan göra mer illa än gott (O’Toole 2009 s. 89-93). Det kan man se exempel från i förra rubrik som visar hur film tagit upp psykisk ohälsa.
Psykisk ohälsa genom populär teater:
uppträdanden i Sidney
Steven E. Noble (2005) gjorde en teaterföreställning tillsammans med 21 personer under perioden september 2002 till september 2003 i Duncan, brittisk Columbia som visades upp för ungefär 350 personer. Femton av personerna som var med att ta fram teaterföreställningen hade psykisk ohälsa och sex var rådgivare. Teaterföreställningen togs fram genom teaterövningar och ensemblens egna
berättelser som bearbetades till en färdig teaterföreställning, som framfördes av sju personer med psykisk ohälsa och sex stycken rådgivare. Nobel (2005) uppger att teaterföreställningen gav skaparna av den en känsla av att ha en röst och bidra till samhället.
Nobel (2005) ansåg att delar av publiken ändrade sin syn på personer med psykisk ohälsa och insåg att personerna hade flera sidor. Vissa blev exempelvis förvånade över att personer med psykisk ohälsa kunde skapa ett originellt verk och inte kunde urskiljas från rådgivarna i teaterföreställningen. Nobel (2005) drar paralleller mellan HBTQ personer och personer med psykisk ohälsa i den form att båda behöver ta ställning till om de vill komma ur skåpet och hur de ska framställs med väl igenkännliga stereotyper eller inte.
16
Rädsla och skam: användning av teater för att av- stigmatisera psykisk ohälsa i australiensk
makedonska miljön
Blignault et al., (2010) började arbetet att minska stigmat kring psykisk ohälsa och uppmana flera inom det makedonska samhället i Australien att uppsöka psykiatrin vid psykiska besvär. De började 2003 med en surveyundersökning och fortsatte 2005 med utbildningsprogram riktat mot arbetsplatser och personer i det makedonska samhället i Australien. Teaterföreställningen Fear and shame blev det tredje steget i arbetet och spelades åtta gånger under en sex månaders period under 2008. Beslutet att implementera teater i det sexåriga arbetet grundades i gruppens önskan att stärka teaterkulturen.
Ungefär 1600 personer såg teaterföreställningen i tillsammans tre olika städer och 236 personer intervjuades och fyllde i en survey 5–10 månader efter teaterföreställningen.
Det visade sig att teaterföreställningens höga kvalitet, skådespeleri, igenkännbara karaktärer, budskap och representation av makedoniska samhället var viktiga för publiken. Det framkom att 91% av intervjupersonerna hade blivit mer öppna för att prata om psykisk hälsa och teaterföreställningen användes som ingångsväg till samtal om psykisk hälsa. De hade dessutom fått en insyn i hur psykisk ohälsa kunde påverka en hel familj.
Att motverka stigma med förståelse
I den kanadensiska forskningsartikeln Countering stigma with understanding önskar Gail et. al. (2011) att presentera variationer av demens för allmänheten så att förståelsen, medmänskligheten och
toleransen för olikheter ökar. För att nå ut med sin forskning valde forskarna att använda sig av teater då de trodde att teater kunde bidra med reflektion och förståelse genom att gestalta komplexa
livserfarenheter. De använde de sig av 3 artister och en manusförfattare/regissör som gjorde ett stort och grundligt förarbete till föreställningen.
Författarna upplevde att vårdpersonal som såg teaterföreställningen kunde vidga sin förståelse för patienterna genom att sätta sig själva i deras situation. 1 år och 6 veckor efter att publiken sett teaterföreställningen kunde publiken uppge att de såg hela patienten och blev mer tålmodiga.
Författarna upptäckte också att människor reagerade starkt på ord som gav kroppslig respons.
Fångad i en labyrint
Pattersons och Sextons (2017) artikel tar utgångspunkt från ett brittiskt universitetsteaterprojekt om psykisk ohälsas påverkan på ett kärlekspars beteende. Genom två monologer berättar ett kärlekspar om var sin sida om hur det är när en av dem drabbades av bipolär sjukdom. Monologerna grundas på
17 information från erfaren vårdpersonal och personer som själva har bipolär sjukdom. Efter
teaterföreställningen fick publiken interagera och ställa frågor till skådespelare i roll.
Patterson och Sexton (2017) lägger mycket fokus på stigma i förhållanden till psykisk ohälsa, samt behovet av en bredare bild av sjukdomar såsom bipolaritet. Författarna lyfter att det har gjorts mycket forskning kring hur psykisk ohälsa påverkar familjer negativt och skapar skam, medan det saknas forskning på hur man kan vara mer empatisk och få förståelse för psykisk ohälsa. De upptäckte att insikter bildas i anknytning till någon form av motgång och att teater så som Fångad i en labyrint kan vara med att skapa reflektion över egna reaktioner till psykisk sjukdom.
Ett positivt andningsutrymme
Lundmarks (2020) A positive breathing space, fokuserar på Total normals workshops Play full above all i Botkyrka, Stockholm med 6 deltagare i åldrarna 18 – 45 år som mötes 1,5 timmar i veckan, med start i oktober 2018. Det framgår däremot inte hur många tillfällen personerna sågs. I workshopen gjordes improvisation med ord, rörelse och musik. Lundmark (2020) märkte att deltagarna ville fokusera på positiva saker hellre än sådant som upplevdes svårt. Fokuset blev därmed på fantasi, metaforer och utforskande av deltagarnas identiteter utanför att vara patient. Deltagarna uppgav att projektet gjorde att de uttryckte sig mer kreativt i sin vardag och hade fått större förståelse för sambandet mellan kropp och själ. De hade också fått ett meningsfullt sammanhang att gå till.
Improvisationer från 30 av möten blev sedan grunden till teaterföreställningen AMAZING, även kallad Who wants to have a normal life when you could have an amazing life? 14 personer bestående av patienter och sjukskötare var med att skapa teaterföreställningen. Lundmark (2020) upplevde att projektet blev väl mottagit av deltagarna och majoriteten gillade att sätta upp en teaterföreställning.
Sammanfattning
I artiklarna om tv-media framkom ett utbrett stigma kring psykisk ohälsa som förorsakas av tv-mediets negativa framställning av personer med psykiska diagnoser. Att förebygga stigma var ett
återkommande tema i de 5 artiklarna där teaterföreställningar användes för att sprida information kring psykisk ohälsa. Artiklarna skiljer sig däremot åt när det kommer till vems upplevelse och erfarenhet det fokuseras på. Lundmarks (2020) fokuserar mer på de som tar fram teaterföreställningen, medan Gail et. al. (2011) och Blignault et al., (2010) fokuserar mer på publiken. Detta kan man särskilt se i Blignault et al., (2010) som har som mål att utbilda den australiensk makedonska samhället i Australien om psykisk ohälsa och uppmana dom att söka psykiatrisk vård vid behov.
Man kan också se en skillnad i vilka som har använt sig av skådespelare och personer som har psykisk ohälsa på scen och i framtagande av teaterföreställningen. Noble (2005) och Lundmark (2020)
18 använder exempelvis personer med psykisk ohälsa på scen och det är deras berättelser som används i framtagande av teaterföreställningarna. Noble (2005) lyfter att personer med psykisk ohälsa agerande som skådespelare blev ett diskussionstema då publiken hade svårigheter att skilja på skådespelarna med och utan en psykisk diagnos. Gail et. al. (2011), Patterson och Sexton (2017) och Blignault et al., (2010) använder sig av artister eller skådespelare på scen. Användningen av skådepelare med psykisk ohälsa blev enligt Blignault et al., (2010) särskilt uppskattat av publiken.
Denna uppsats undersöker vad publiken eventuellt upplever ha lärt sig genom en teaterföreställning med efterarbete, samt vad som potentiellt kan ha bidragit till det eventuella upplevda lärandet när de sett och deltagit i efterarbete kring teaterföreställningen Där skoven skaver som lyfter en familjs upplevelse av bipolär sjukdom. Till skillnad mot den tidigare forskningen presenterad ovan i artiklarna fokuserar de på sänkande av stigma, med utgångspunkt från psykisk ohälsa generellt, schizofreni eller demens. Det finns alltså ett glapp som denna studie förhoppningsvis kan hjälpa till att fylla.
Metod
I denna del av texten redogörs metoderna och tillvägagångsättet som används i studien. Metodkapitlet ger en överblick över fenomenologi, semistrukturerade intervjuer, intervjuguiden, dokumentation av intervjuerna, subjektiva urval, tillförlitlighet och äkthet samt forskningsetiska principer för svensk forskning. Målet med denna del är att ge en transparant bild av hur studien har gått till.
Fenomenologi
Fejes och Thornberg (2019) beskriver fenomenologisk metod som bestående av två kriterier. Det första kriteriet är att man undersöker ett fenomen. Ett fenomen definieras som den upplevda
verkligheten av att vara i en specifik situation. Författarna använder exemplen att vara mobbad eller döv. Denscombe (2011) beskriver att fenomenologi handlar om förstahandskällors upplevelse av ett sammanhang, han menar att deras tolkningar av verkligheten kan vara motsägelsefulla. Genom en fenomenologisk infallsvinkel finns alltså plats för motsägelser och tvetydigheter i intervjupersonernas upplevelser. Något som öppnar för en mer nyanserad bild av vad intervjupersonerna upplevde.
Det andra kriteriet enligt Fejes och Thornberg (2019) är att man undersöker det mest väsentliga för fenomenet, som betecknas som essensen och är något oförändlig och kärnan i upplevelsen. Som tidigare nämnt är fenomenet i denna studie publikens upplevelse av ny kunskap sex månader efter att
19 de sett Där skoven skaver. Essensen av fenomenet blir då upplevelser av eventuell ny kunskap som återkommare i intervjuerna.
Fejes och Thornberg (2019) poängterar att det är viktigt i fenomenologin att studera det aktuella fenomenet i sig och sätta parentes över förutfattade meningar och kunskap. I denna uppsatsen är fenomenet intervjupersonernas upplevelser av hur Där skoven skaver eventuellt påverkat deras upplevda kunskap om bipolaritet och vad som skapade den eventuella kunskapen. Mina förkunskaper kring Där skoven skaver och den publiken blir i denna uppsatts en styrka, då det gör mig väl insatt i fenomenet och dess sammanhang. Detta är till hjälp i uppsatsens metodval och diskussionsdel, men jag låter det däremot inte påverka mig under intervjuerna eller intervjuanalysen.
När det kommer till datainhämtningen poängterar Fejes och Thornberg (2019) att en fenomenologisk datainhämtning kan vara ostrukturerad eller semistrukturerad och samlas in genom intervjuer,
självrapporter eller en kombination. Intervjuerna har som avsikt att utforska fenomenet ytterligare och djupare.
Semistrukturerade intervjuer
Bryman (2011) beskriver semistrukturerade intervjuer som en intervjuform där intervjun utgår från en intervjuguide. En intervjuguide består av frågor som berör teman som skall undersökas och ger på sådant sätt struktur i intervjuerna. Intervjuguidens frågor kan dock ställas i andra ordningsföljder än den som står i intervjuguiden, och den som intervjuar kan ställa frågor som anknyter till något intervjupersonen har sagt. Semistrukturerade intervjuer ämnar sig särskild gott enligt Bryman (2011) för studier med tydligt fokus med specifika frågeställningar, om mer än en person som skall utföra intervjuerna, eller om en studie skall undersöka flera fall. Bryman (2011) avråder däremot från att använda semistrukturerade intervjuer om intervjuguiden blir ett hinder.
Intervjuguide
Bryman (2011) beskriver intervjuguiden som en lista över teman och frågeställningar som skall beröras under en intervju. Intervjuguiden skall i första hand vara till stöd så att studiens
forskningsfråga blir besvarade men även ge relevant bakgrundsinformation om intervjupersonerna såväl som flexibilitet i frågornas ordningsföljd och sättet frågorna ställs.
Denna studies intervjuguide (bilaga 2) blev gjord i samband med ett handledningstillfälle där jag tog med frågor som jag ansåg relevanta för att besvara uppsatsens forskningsfrågor. Tillsammans med handledaren skrevs frågorna på post-it lappar. Därefter skrevs det ytterligare post-it lappar med frågor som upplevdes relevanta för forskningsfrågorna. När jag och handledaren inte kunde komma på flera
20 frågor sorterades post-it lapparna i olika kategorier baserad på liknande tematiskt innehåll. Alla
lapparna inom ett tema sorterades i kolumner på ett stort papper så att lapparna samlades på ett sett som gjorde möjligt att se texten på alla lapparna.
När lapparna sorterades organiserades de enligt teman. Exempelvis samlades bakgrundsfrågor i en kolumn och frågor kring scenografi i en annan kolumn. Inom varje kolumn organiserades sedan frågornas ordningsföljd. Därefter organiserades kolumnens ordningsföljd. Under hela intervjuguidens sortering och organiseringsprocess omformulerades vissa frågor, andra frågor togs bort och nya frågor lades till.
I slutändan bestod intervjuguiden (Bilaga 2) av 6 teman. De första två kallades uppvärmningsfrågor och tema bipolaritet och var menade att kartlägga intervjupersonernas teatervana, kunskap om drama/teater pedagogik samt förkunskap om bipolaritet. Dessa teman var även menade att ge en mjuk ingång till intervjuerna samt ge information om intervjupersonernas bakgrund.
Det tredje temat kallad upplevelser intryck där och då gjordes med avsikten att undersöka vad
intervjupersonerna mindes från teaterföreställningen Där skoven skaver samt vad intervjupersonen tror är anledningen till att hen minns det hen minns. Temat består av fyra frågor där varje fråga har en följdfråga. Frågorna är organiserade så att man först fokuserar på teaterföreställningen som helhet och därefter går in på scenerna och karaktärer. Tanken var att börja med helheten och därefter skala av till olika moment. Det fjärde temat kallad efterarbetet fokuserar på etiska aspekter av att göra en
teaterföreställning om bipolaritet samt vad intervjupersonerna minns från efterarbetet.
Det femte temat kallades förändrad kunskap. Detta tema handlade om huruvida intervjupersonerna kände att de fick ny kunskap eller förståelse för bipolaritet, anhörigas roll i allmänhet eller psykisk hälsa. Frågorna i temat försöker också ge ett samband mellan vad personerna eventuellt upplevde ha lärt sig genom scener, karaktärer eller händelser i teaterföreställningen eller efterarbetet.
Det sjätte temat kallades ändrat förhållningssätt undersöker huruvida intervjupersonerna upplever ett ökat intresse kring psykisk hälsa efter teaterföreställningen samt om de pratar mer om psykisk hälsa eller tycker det har blivit lättare att prata om det.
Genomförande och dokumentation av intervjuerna
Denscombe (2017) poängterar att minnet inte är en pålitlig källa när man skall återge en intervju. Han rekommenderar hellre film eller ljudinspelning av intervjuer eller eventuellt göra fältanteckningar i de fall det inte är möjligt att spela in intervjuerna. Författaren beskriver filminspelning som ett ideal då formatet förevigar både den verbala och icke verbala kommunikationen. Däremot påpekar han att filminspelningar kan upplevas som mer störande och inträngande av intervjupersonerna än vad en
21 ljudinspelning gör. Detta gör att flera forskare använder ljudinspelning än filminspelning. Denscombe (2017) föreslår fältanteckningar som komplement till ljudinspelningar, eller ett alternativ om
intervjupersonen inte vill att intervjun spelas in. Fältanteckningarna noterats under, eller kort tid efter, en intervju och fungerar som ett minnes-stöd för intervjuaren.
Intervjuerna i denna uppsats spelades in på dator med applikationen röstinspelning från Microsoft Company och utgick från en intervjuguide (Bilaga 1). Intervjuguiden (Bilaga 1) användes som en lös mall för vilken ordning frågor ställdes. Beroende på vilka vändningar intervjuerna tog anpassades ordningen på frågorna i intervjuguiden (Bilaga 2). I vissa fall kunde frågor som visade sig vara irrelevanta tas bort och det tillkom följdfrågor på intervjupersonernas svar. Under intervjuerna gjorde jag stödanteckningar med följdfrågor till intervjupersonernas svar. På sådant sätt kunde jag
koncentrera mig på intervjupersonernas svar och återkomma till teman och följdfråga.
Urval
Enligt Denscombe (2017) handlar urval om att hitta precisa fynd ur en rimlig och överkomligt mängd data från undersökningspopulationen. Alla i undersökningspopulationen som en studie har tillgänglig kontaktinformation till utgör studiens urvalsram. Urvalsramens information hittas ofta i register av olika slag, men kan vara ofullständiga.
Alla som har sett Där skoven skaver och har kunnat kontaktas utgör urvalsramen för denna uppsats.
Kontaktinformationen till alla som förbokade platser till Där skoven skaver finns på en mailadress.
Tyvärr är inte lösenordet till mailkontot bevarat och urvalsramen därmed begränsad till personer som kunnat kontaktas via Balans, Stockholms universitet, min telefonlista, mail, Facebook eller Messenger.
Den bevarade brandlista från Där skoven skaver visar att 25 personer såg teaterföreställningen.
Det är däremot osäkert hur många som deltog på efterarbetet då delar av teaterföreställningens publik lämnade efter teaterföreställningen eller under efterarbetet. Däremot är det säkert att minst 17 av de 25 personerna som sett teaterföreställningen deltog på hela efterarbetet då 9 personer hade obligatoriskt närvaro och ytterligare 8 personer bekräftade sin närvaro i samband med sökandet efter
intervjupersoner. Urvalet i denna studie baserar sig därför på 7 av ungefär 17 personer som såg Där skoven skaver våren 2019.
I samband med sökande efter intervjupersoner till denna uppsats bekräftades det att 17 av de 25 personerna som sett Där skoven skaver även deltog på hela efterarbetet. Detta gjorde att uppsatsens urvalsram bestod av 17 personer. Av dessa 17 personer valde åtta att intervjuas. Flera av dessa åtta var
22 bekanta av mig. Enbart en person fick förhinder och uppsatsens bortfall var på en person. Totalt intervjuades alltså sju personer varav alla intervjuerna användes i uppsatsen.
Subjektivt urval
Enligt Denscombe (2017) innebär ett subjektivt urval ett exklusivt urval personer med särskilt relevans för det som skall undersökas. Detta kan exempelvis vara särskilda kunskaper eller erfarenheter. Ett subjektivt urval kan ge en inkluderande representation av urvalet och på sådant sätt inkludera
minoriteter, eller använda sig av specialkompetens inom ett fält eller ämne. Dock poängterar han att ett subjektivt urval kräver en viss kunskap kring vilka personer och expertisen som skulle kunna ge mest värdefulla data (Denscombe, 2017, s. 74–75).
Det subjektiva urvalet i denna uppsats gällande respondenter gjordes utifrån min kunskap om Där skoven skaver. Eftersom jag gjorde Där skoven skaver som min slutproduktion har jag en stor kunskap kring hur teaterföreställningen kom till och vilka som tog del av den. Detta gjorde att jag kunde fördela urvalet i två grupper utefter publikens expertis och erfarenhet. Den ena gruppen med kompetens inom dramapedagogik och den andra med kunskap kring hur det är att leva med bipolär sjukdom. För att få en representation av allmänheten valde jag en tredje grupp bestående av ensemblens vänner och familj. Grupperna var fördelad och tänkt på följande sätt
Grupp A: Ensemblens vänner och familj
Gruppen består av tre personer. I första hand var det två personer som skulle intervjuas men då en av dem fick förhinder var jag tvungen att hitta en ny intervjuperson med kort varsel. Detta resulterade i att ytterliga två personer inställde sig till intervju och jag valde att intervjua båda i fall det skulle uppstå förhinder. Därmed intervjuades totalt tre personer från denna grupp.
Ensemblens vänner och familj såg troligen teaterföreställningen för att stödja eller se ensemblen uppträda. Eftersom gruppen varken hade kunskap om dramapedagogik eller bipolär sjukdom, var tanken att denna grupp skulle ge en bild på hur personen utan anknytning till bipolaritet skulle uppfatta och reagera på Där skoven skaver.
Grupp B: Dramapedagoger
Gruppen består av två personer med en längre dramapedagogisk bakgrund, det vill säga en kandidatuppsats eller mera. Det var tänkt att denna grupp hade en mer dramadidaktisk vinkling på teaterföreställningen och därmed skulle lägga tonvikt på annat en de övriga grupperna. Exempelvis, kostym, teaterföreställningen och efterarbetets uppbyggnad osv. det var däremot tänkt att gruppen kunde ha mindre kunskap om bipolaritet och psykisk ohälsa.
23 Grupp C: Personer med erfarenhet av bipolaritet
Gruppen består av 2 personer som har bipolär sjukdom. Personernas egna erfarenheter av sin sjukdom ger dom en specialkompetens i hur det kan vara att leva med bipolärs sjukdom.
Intervjulokaler
Intervjuerna ägde rum på olika ställen beroende på tillgängliga lokaler. De första två intervjuerna gjordes på Stockholms universitet. Den ena i ett rum intervjupersonen var bekant med och kändes inbjudande. Den andra intervjun som ägde rum på universitetet var på eftermiddagstid i ett mycket litet rum. Under intervjun upplevde jag det som om intervjupersonen var obekväm. För mig kändes lokalen mindre inbjudande och som en form av förhörsrum något som förstärktes av att jag som intervjuare i första hand enbart ställer frågor och intervjupersonen svarar på frågor.
De nästa två intervjuerna gjordes på ett café. Ljudnivån på cafét var relativt högt Jag upplevde det som att intervjupersonerna inte hade svårigheter att öppna sig på cafét. Men intervjuerna stoppades vid några tillfällen på grund av störande ljud i omgivningen. Ljudnivån samt svårigheten att hitta lämpliga sittplatser gjorde att jag valde en annan lokal för de sista tre intervjuerna.
De sista tre intervjuerna tog alla plats hemma hos mig. Valet föll på mitt hem då det var en tyst, tillgänglig lokal där det gick att sitta ostörd under en längre tid. Två av intervjupersonerna fick möjlighet att ses på en annan plats än hemma hos mig. Båda dessa valde att ses hemma hos mig.
Transkribering
Transkriberingen av intervjuerna gjordes ordagrant. Pauser i svaren markerades för att tydliggöra osäkerhet, betänketid och att intervjupersonen skiftade ämne. Denscombe (2017) lyfter transkribering av ljudinspelningar som mödosamt men viktigt för analysen, samt att transkriberingens noggrannhet beror på sammanhangets behov. I samband med denna uppsats gjordes transkriberingarna så
noggranna och utförliga som möjligt en kort tid efter varje enskild intervju.
Fenomenologisk analys
Fejes och Thornberg (2019) lyfter att det finns många sätt att göra en fenomenologisk analys och att det inte finns en utarbetad modell, men beskriver en sex-stegs analysprocess som de rekommenderar och denna uppsats följer dessa steg med vissa modifikationer. Det första steget i Fejes och Thornberg (2019) analysprocess är att läsa igenom empirin och söka efter sådant som är anknutet till fenomenet som studeras. I steg två bryts texten ned i vad forskarna anser som meningsbyggande enheter som kodas. I det tredje steget tolkas de meningsbyggande enheterna till mer precisa utsagor. I steg fyra sorteras forskaren bort det som upplevs som upprepningar och irrelevanta utsagor, medan liknande
24 innehåll fogas samman. I det femte steget identifieras olika teman. Forskaren söker därefter efter variation i teman. De existerande variationerna utgör fenomenets existens medan de invarianta teman utgör fenomenets essens. Alltså kan man se fenomenets essens som det som återkommer genom empirin. Det sjätte och sista temat handlar om att verifiera fenomenets essens. Fejes och Thornberg (2019) valde göra detta med kompletterande intervjuer för att kontrollera att slutsatsen stämde.
Genomförande av analys
Analysen av intervjuerna började med att sådant som hade uppmärksammats under transkriberingen skrevs ner. Istället för steg två och tre där man delar upp texten i meningsuppbyggnader enheter och preciserar dem, gjordes en tabell med sammanfattningar och citatutdrag. För att kunna följa vem som sagt vad fick alla intervjupersonerna en siffra. Grupp A: Dramapedagogerna var exempelvis
intervjuperson 1 och intervjuperson 2, Grupp B: Ensemblens vänner och familj var intervjuperson 3, intervjuperson 4 och intervjuperson 7 och Grupp C: Personer med erfarenhet av bipolaritet var intervjuperson 5 och intervjuperson 6.
I de första tabellerna delades var och en av de tre urvalsgrupper i egna dokument där
intervjupersonernas svar placerades i en tabell så som i bilaga fyra. Som man ser i bilaga fyra är frågor från intervjuguiden (Bilaga 2) i kolumnen till vänster, intervjupersonerna i dom mittersta kolumnerna och sammanfattningen i den högre kolumnen. Varje rad börjar med en fråga från intervjuguiden i den vänstra kolumnen. I de mittersta kolumnerna fylls det in citat från dom aktuella intervjupersonerna och i den högre kolumnen sammanfattas citatens innehåll till text. Som man ser i exemplets sista rad hämtas det ibland in citat i sammanfattningen. Detta gjordes ifall citaten senare skulle kunna användas som exempel i uppsatstexten. Sammanfattningarna av intervjupersonens svar fungerade lite som Fejes och Thornberg (2019) steg fyra i den form att det mest väsentliga sorteras fram.
Efter att ha gjord sammanfattningar av citat från alla tre urvalsgrupper samlades samtliga sammanfattningar i ett dokument (Bilaga 4). För att få någon form av säkerhetskontroll som
rekommenderas i Fejes och Thornberg (2019) steg fem, gjordes stickprov för att kvalitetskontrollera att innehållet i den slutgiltiga sammanfattningen stämde överens med innehållet i alla mallarna och transkriberingarna. Det hittades sammanlagd tre fel som korrigerades och i slutändan sammanfattades sammanfattningarna till löpande text. De delar som återkom och utgjorde någon form av essens sorterades ut och presenterades i resultatet i enlighet med Fejes och Thornberg (2019) analysmodell.
