121
Ent. Tidskr. 132 (2011) Carabus auronitens ny för Norden
Ett överraskande fynd
Den 24 april 2009 besöktes en lokal i trakten av Mönsterås i östra Småland under en av årets första exkursioner. På platsen fanns en mindre deponi av almstockar (Fig 2). Under en barkbit på en av almstockarna uppenbarade sig ett ex- emplar av en storväxt och vacker Carabus-art.
Färgmässigt påminde den om den betydligt min- dre Carabus nitens men storleken visade tydligt att det rörde sig om en för mig okänd art. Efter hemkomsten blev exemplaret identifierat som Carabus auronitens Fabricius 1792 (Fig. 1) med hjälp av Freude m.fl. (1974) då arten inte finns med i svensk litteratur (Lindroth 1961). Många nya arter har upptäckts för Sverige på senare år (t.ex. Andersson 2009, Lindelöw m.fl. 2006) men ingen så stor och iögonfallande som denna.
Vid fångsttillfället placerades en fallfälla i ett mulmfyllt grenhål och när denna vittjades påföl- jande dag kunde jag till min stora förvåning kon- statera att ytterligare två exemplar av C. auroni- tens gått i fällan. För säkerhets skull försågs nu fällan med ett finmaskigt nät men trots detta hade den 22 maj ytterligare ett ex av den stora jordlö- paren gått i fällan eftersom skyddsnätet hade rubbats. Det mesta tydde nu på att arten hade en
population i området.
Under sommaren och hösten 2009 besöktes lokalen med cirka två veckors mellanrum. Vid besöken har jag försiktigt lyft på barkbitar på lågorna. Under sommaren återfanns inte arten, men så den 1 september kunde jag glädjande nog finna två individer. Den ena tog snabbt till benen och sprang snabbt upp längs sidan av den ca 50 cm grova stocken för att sedan försvinna. Den kvarvarande individen satt stilla under en an- gränsande barkbit men någon minut senare var också den försvunnen. Även den 19 september sågs ett exemplar på en av stockarna men det kan mycket väl ha varit ett av djuren från 1 sep- tember. Vid ett besök på lokalen ett par veckor senare hade höstfrosten inträtt och nu hade också Carabus auronitens gått till vintervila. För att vara säker på att en population finns på lokalen har jag fortsatt att besöka lokalen 2010. Efter två resultatlösa besök i april och ett i maj fann jag den 17 maj två individer under barkbitar och den 20 maj sågs en överkörd individ i närheten.Den 19 april 2011 kunde jag konstatera att arten klarat övervintringen, genom att jag åter såg en individ vid almlågan.
En ny Carabus-art för Norden (Coleoptera, Carabidae)
WILLY KRONBLAD
Kronblad, W.: En ny Carabus-art för Norden (Coleoptera, Carabidae). [A new Carabus species for the Nordic countries (Coleoptera, Carabidae).] – Entomologisk Tidskrift 132 (2): 121-123. Uppsala, Sweden 2011. ISSN 0013-886x.
The first North European records of the ground beetle Carabus auronitens Fabricius 1792 was made by the author in April 2009 in the province of Småland, SE Sweden. Several specimen were found suggesting that there is a breeding population on the site. Its nearest continouos distribution is in south Germany. Although it is a large and conspicuous species, it might have occurred on the site since long undetected by entomologists. Otherwise it has been introduced in some way.
Willy Kronblad, Skogsvägen 10, SE-574 50 Ekenässjön, Sweden.
E-post: willy.kronblad@telia.com
122
Ent. Tidskr. 132 (2011) Willy Kronblad
Fyndplatsen
Fyndplatsen ligger i kanten av en lövskog med fuktig botten, vilket stämmer väl med biotop- beskrivningen av Koch (1989). På platsen växer mest yngre lövträd och där finns en riklig bot- tenförna och en del död ved (Fig. 2). Under barken på almlågorna var det fuktigt med stora mängder gråsuggor, spolsnäckor och andra småinsekter som potentiellt kan utgöra föda för Carabus auronitens. Under den fuktiga, delvis jästa barken insamlades också flera fluglarver som senare kläcktes. Bland dessa noteras den i södra Sverige relativt okända Lonchaea pereg-
rina tillsammans med den tidigare hotklassade knubblårsbarkflugan Solva marginata (VU).
Bland de skalbaggar som noterades i samband med besöken på lokalen finns smalplattbaggen Uleiota planata (DD) och bokoxe Dorcus paral- lelepipedus (NT). I ett skadat parti på stammarna finns gamla utgångshål som troligen härrör från almblombock Pedostrangalia revestita (EN).
Utbredning och levnadssätt
Carabus auronitens är en rent europeisk art vars utbredning sträcker sig från Frankrike österut till Rumänien och Polen. I söder begränsas ut- bredningen av Pyreneerna, Alperna och Kar- paterna, i norr når arten Östersjökusten i norra Tyskland och Polen (Turin 2000). I östra Neder- länderna förekommer den i två från varandra ge- netiskt isolerade populationer (Lan & ten Haken 2005) och även i Frankrike är utbredningen starkt uppsplittrad (Turin 2000). Den mer sam- manhängande utbredningen finns närmast oss i sydligaste Tyskland och sydvästra Polen. Arten lär i Centraleuropa vara beroende av större träd och grövre lågor och livnär sig på småkryp som förekommer på dessa (Lan & ten Haken 2005).
Undersökningar har visat att arten inte bara jag- ar på marken utan också långt upp i träden och att den kan förflytta sig upp till 40 meter per natt (Lan & ten Haken 2005, Niehues m.fl. 1996).
Artens ursprung på lokalen
Det förefaller alltså som att den syd- och central- europeiska jordlöparen Carabus auronitens har en livskraftig men fullständigt isolerad popula- tion i östra Småland. För att ytterligare bringa klarhet i mysteriet kontaktades den tekniska förvaltningen på Mönsterås kommun för att om möjligt få reda på stockarnas ursprung. De kunde berätta att stockarna hade fraktats till platsen från ett grönområde ca 3 km bort. Huru- vida arten fraktats till platsen från detta grönom- råde eller om den kommit från omgivande om- råden får framtiden utvisa, men det kan inte helt uteslutas att Carabus auronitens är ursprunglig på platsen. Här kan nämnas att en så stor insekt som större ekbock (Cerambyx cerdo) inte tagits som imago i Småland på lång tid, frånsett frag- ment från 1968. Detta trots att jag fann flera utgångshål av arten år 2000, i ett område där många entomologer samlat (Lundberg 2005).
Figur 1. Carabus auronitens hittades för första gån- gen i Norden i SÖ Småland i en liten population.
Längden på djuret är 24 mm.
Carabus auronitens was recorded för the first time for the Nordic countries in SE Sweden.
123
Ent. Tidskr. 132 (2011) Carabus auronitens ny för Norden
TackEtt stort tack till Hans Danielsson, Mönsterås kom- mun som berättade var almstockarna kom ifrån och såg till att de undgår flisning och nu får ligga kvar.
Tack också till Roger Karlsson, Stenberga, för foto på arten, till Niklas Johansson och Mats Jonsell &
Håkan Ljungberg för synpunkter på artikeln, till Hans Bartsch som kontrollerade artbestämningen av Solva marginata och inte minst Iain MacGowan, Scottish Natural Heritage, som bestämde Lonchea-arten.
Litteratur
Andersson, B. 2009. Udda biotop för nya baggar. – Lucanus 14(1): 14-17.
Freude, H., Harde, K.W. & Lohse, G.A. 1974. Die Käfer Mitteleuropas. Band 2. – Goecke & Evers Verlag, Krefeld.
Koch, K. 1989. Die Käfer Mitteleuropas, Ökologie.
Band 1. – Goecke & Evers Verlag, Krefeld.
Lan, E. & ten Haken, B. 2005. Het voorkomen van Carabus auronitens in Oost Nederland (Col. Ca- rabidae). – Nederlandse Faunistische Meddelin- gen 22. :7-16.
Lindelöw, Å., Jonsell, M. & Sjödin, G. 2006. Xylebo- rinus alni (Col. Curculionidae) - en ny barkbor- reart funnen i Sverige. – Ent. Tidskr. 127: 97-99.
Lindroth, C.H. 1961. Skalbaggar (Col. Carabidae). – Svensk Insektsfauna 9. Entomologiska Förenin- gen i Stockholm.
Lundberg, S. 2005. Sista (?) levande eken i Småland med angrepp av större ekbock (Cerambyx cerdo) död våren 2003. – Ent. Tidskr. 126: 131-132.
Niehues, F-J., Hockmann, P. & Weber, F. 1996. Ge- netics and dynamics of a Carabus auronitens metapopulation in the Westphalian Lowlands (Col. Carabidae). – Annales Zoologica Fennici 33: 85-96.
Turin, H. 2000. De Nederlandse loopkevers. Verspre- iding en oecologie. – KNNV Uitgeverij, Neder- land.
Figur 2. Almstockarna vid vilka den högst överrskande populationen av Carabus auronitens håller till.
The elm logs among which a population of Carabus auronitens dwells.
