Rovstekeln Oxybelus latidens (Hymenoptera, Crabronidae) ny för Sverige
Niklas JohaNssoN
Johansson, N.: Rovstekeln Oxybelus latidens (hymenoptera, Crabronidae) ny för sverige.
[The crabronid wasp Oxybelus latidens (Hymenoptera, Crabronidae) new to Sweden.]
– Entomologisk Tidskrift 133(1-2): 59-64. Uppsala, sweden 2012. issN 0013-886x.
During the summer of 2011 a small population of the crabronid wasp Oxybelus latidens Gerstaecker 1867 was discovered at Ravlunda skjutfält in the province of skåne. This is the first time the species is being recorded from sweden. O. latidens is considered to be very rare throughout most of its European distribution range, which includes Central and Eastern Europe. The swedish habitat consists of a coastal military shooting range where tanks and grazing livestock have created a sandy landscape that holds several nationally endangered aculeate species. O. latidens was observed between June 30 and July 19 in an area with intense soil disturbance and some scattered pines. it seems unlikely that the population should be the result of recent immigration as the nearest known occurrence is some 300 km away. a more probable explanation is that the species has managed to linger on some northern outposts where it is a member of an exclusive thermophilous aculeate species-complex.
Niklas Johansson, Aspåsen Baskarp, 566 92 Habo. E-post: niklas.johansson@lanssty- relsen.se
Oxybelus latidens Gaerstaecker 1867 (Fig. 4).
helgen den 9-10 juli återvände jag till fyndplat- sen för att få en mer detaljerad bild av artsamhäl- let samt eventuellt kunna göra något ytterligare fynd av den lilla Oxybelus-arten. Vädergudarna visade sig återigen från sin bästa sida och tem- peraturen under en lätt molnbeströdd himmel låg på mellan 19-21 plusgrader. 14 timmars inten- sivt eftersök resulterade i att ytterligare en hane kunde håvas, denna gång ca 100 m från den ur- sprungliga fyndplatsen. Den 19 juli gjordes ett sista besök om sju timmar på övningsfältet un- der liknande väderförhållanden varvid en något sliten hona kunde beläggas i samma område som de båda hanarna tagits i.
Kännetecken och identifiering
Det värmekrävande rovstekelsläktet Oxybelus utgörs av relativt små (4-9-mm), kompakt byg- gda arter. De är oftast tecknade i svart med kon- Den 29 juni 2011 besökte jag under en kortare
skåneresa Ravlunda skjutfält på Österlen (Fig.
1). syftet var att försöka återfinna några av de anmärkningsvärda gaddsteklar som är kända från området. Vädret var till synes optimalt med 21 plusgrader, sol och svaga vindar. Ganska snart fastnade jag för ett mindre område som genom sin relativt rika blomning och bitvis kraftiga markstörning erbjöd en passande miljö för flera av de arter jag var på jakt efter (Fig. 2, 3). Jag spenderade cirka fyra timmar på platsen varvid flera av de arter som jag kommit dit för att eftersöka kunde beläggas. När jag samma kväll gjorde en översiktlig genomgång av det insam- lade materialet från resan noterade jag en liten Oxybelus-art som genom sin färg, teckning och grova punktur avvek från de svenska arter jag sedan tidigare var bekant med. Den enda hanen identifierades med hjälp av tillgänglig litteratur (Jacobs 2007, lomholt 1976, Dollfuss 1991) till
Ent. Tidskr. 133 (2012)
trasterande benvita eller gula teckningar. Bland släktets utmärkande drag märks tre bakåtriktade utskott på mellankroppen som utgörs av en cen- tralt placerad propodeumtagg (mucron) samt två vinglika thoraxlameller (squamae). av Europas drygt 20 arter har 7 påträffats i Norden. För- utom Oxybelus latidens också O. argentatus, O.
mandibularis, O. uniglumis, O. bipunctatus, O.
lineatus samt O. trispinosus (Paukkunen opub- licerad checklista för Finland, lomholt 1976).
av dessa är O. lineatus och O. bipunctatus ald- rig påträffade i sverige.
artbestämningen av O. latidens baseras framför allt på att thoraxlamellernas inre del är flikaktigt uppböjd varigenom lamellen blir tyd- ligt tvåspetsad sedd i profil. Propodeumtaggen är relativt kort, bred och tydligt smalast sub- apikalt. Den är vidare normalt urnupen apikalt varvid det bildas två separata spetsar eller lober (Fig. 5). Thorax och abdomen är förhållandevis tätt och grovt punkterade och tergiterna är något välvda. Den centrala kölen på clypeus har hos hanen en bula eller knöl strax innan framkanten vilket gör att denna blir s-formad betraktad i profil. Färgteckningen är typisk: tergiterna har parvisa gula-gulvita fläckar som understundom kan bilda band på den femte bakkroppsleden hos hanen. Praecostalplatta och tegulae är helt röd- rödorangefärgade vilket tillsammans med thoraxlamellens utformning är de viktigaste art- karaktärerna. Tibiae, tarser samt mandiblerna övervägande rödgula. Beträffande O. latidens har artens legitimitet ifrågasatts ett flertal gånger (t.ex. Faester 1949, Guichard 1993) och arten har i dessa fall ansetts vara en nordligare färgform
Figur 1. Södra Sverige med fyndlokalen för Oxybelus latidens.
Southern Sweden with the locality for Oxybelus latidens.
Figur 2. Habitat för Oxybelus latidens, Ravlunda skjutfält 2011.
Habitat for Oxybelus latidens, Ravlunda military shooting range 2011.
av den i medelhavsområdet förekommande Oxy- belus subspinosus klug, 1835. Vid särskiljande gentemot O. subspinosus har beskrivningen ut- gått ifrån benens färgning och små skillnader i propodeums skulptur (Faester 1949).
Utbredning, status och ekologi
Oxybelus latidens är i Norden endast känd ge- nom enstaka äldre fynd från Danmark (lomholt 1976), men arten saknar där aktuella popula- tioner (hans Thomsen schmidt pers. medd.).
i övriga Nordvästeuropa tycks observationer
Figur 3. Habitat för Oxybelus latidens, Ravlunda skjutfält 2011.
Habitat for Oxybelus latidens, Ravlunda military shooting range 2011.
Figur 4. Oxybelus latidens, – a) hane, – b) hona.
Oxybelus latidens, – a) male, – b) female.
a b
Ent. Tidskr. 133 (2012) från modern tid saknas helt förutom ett isolerat
fynd av en enstaka hane i trakten av Berlin 2008 (schmid-Egger 2010). En notering från Norge (anderson & Fjeldså 1984) är felaktig och av- ser Oxybelus argentatus (Ødegard m.fl. 2009, lars-ove hansen pers. medd.). arten har inte noterats i Finland (Paukkunen opubl. checklist ver. 5.2-2008). Utbredningen sträcker sig vidare via Österuropa, Turkiet och Centralasien ända till Mongoliet (Bitsch & leclercq 1993, Blösch 2000).
Naturtypen på fyndplatsen vid Ravlunda, som påminner om den tyska fyndlokalen, ut-
görs av en kraftigt ytstörd sanddynsmiljö med glest spridda talldungar som ger lite lä på den annars öppna heden (Fig. 3). Den bitvis karga miljön präglas av betande kor, får och hästar och överallt finns körspår efter militära bandfor- don som bitvis skapat stora blottade sandytor.
Vegetationen utgörs mestadels av mager hed, dominerad av ljung Calluna vulgaris med in- slag av gråfibbla Pilosella officinarum och rot- fibbla Hypochaeris radicata. i områdets norra del finns dock ett betydande inslag av kalk i sanden vilket ger upphov till en blomrik, mjukt kuperad sandstäppsmiljö. här, liksom fläckvis i
Tabell 1. Rödlistade gaddstekelarter enligt Gärdenfors (2010) som noterades av artikelförfattaren i samband med besök på Ravlunda skjutfält 2011. Artlistan ger en bild av det exklusiva artsamhälle som Oxybelus latidens är en del av.
Swedish Red-list Aculeate wasps according to the Swedish red-list (Gärdenfors 2010) observed by the author at the locality for O. latidens 2011. The species-list shows the constitution of the species-complex to which Oxybelus latidens is associated.
Svenskt namn/ Rödlista 2010/ 30 juni/ 9-10 juli/ 19 juli/
Art/Species Swedish name Red-list 2010 30 June 9-10 July 19 July
Andrena fulvago (Christ, 1791) Fibblesandbi NT x
Andrena humilis Imhoff, 1832 Slåttersandbi EN x
Andrena bluethgeni Stöckhert, 1930 Dådresandbi EN x
Andrena hattorfiana (Fabricius, 1775) Väddsandbi NT x
Panurgus calcaratus (Scopoli, 1763) Småfibblebi NT x x
Panurgus banksianus (Kirby, 1802) Storfibblebi VU x x
Nomada fuscicornis Nylander, 1848 Mörkgökbi EN x x
Nomada integra Brullé, 1832 Slåttergökbi EN x
Epeolus marginatus Bischoff, 1930 Rödfiltbi NT x
Dasypoda hirtipes (Fabricius, 1793) Praktbyxbi NT x x x
Colletes marginatus Smith, 1846 Harklöversidenbi NT x x x
Colletes fodiens (Geoffroy, 1785) Hedblomstersidenbi NT x x
Dufourea inermis (Nylander, 1848) Klocksolbi EN x
Dufourea halictula Nylander, 1852 Monkesolbi VU x
Lasioglossum tarsatum (Schenck,1868) Dynsmalbi NT x x
Lasioglossum lativentre (Schenck, 1853) Alvarsmalbi NT x x x
Lasioglossum brevicorne (Schenck, 1868) Stäppsmalbi VU x x x
Lasioglossum aeratum (Kirby, 1802) Guldsmalbi NT x x
Halictus leucaheneus Ebmer, 1972 Stäppbandbi EN x x x
Halictus confusus Smith, 1853 Kustbandbi NT x x x
Sphecodes reticulatus Thomson, 1870 Nätblodbi NT x x x
Sphecodes puncticeps Thomson, 1870 Punktblodbi NT x x x
Sphecodes longulus Hagens, 1882 Dvärgblodbi DD x x
Melitta leporina (Panzer, 1799) Lusernbi NT x x
Megachile leachella Curtis, 1828 Havstapetserarbi NT x x x
Bombus muscorum (Linnaeus, 1758) Mosshumla VU x
Nysson tridens Gerstaecker, 1867 Kölnackad gökrovstekel NT x
Oxybelus argentatus Curtis, 1833 - NT x x x
Podalonia luffii Saunders, 1903 - VU x x
Bembix rostrata (Linnaeus, 1758) Läppstekel NT x x x
Mimesa bicolor (Jurine, 1807) - NT x x
Pterocheilus phaleratus (Panzer, 1797) Sandgeting EN x x x
Chrysis scutellaris Fabricius, 1794 Solguldstekel EN x x
Arachnospila wesmaeli (Thomson, 1870) Flygsandsvägstekel NT x x
det övriga landskapet, domineras vegetations- samhället av backtimjan Thymus serpyllum, hedblomster Helichrysum arenarium, harklöver Trifolium arvense och borsttåtel Corynephorus canescens. Åkervädd Knautia arvensis, mindre blåklocka Campanula rotundifolia och trift Ar- meria maritima förekommer spritt.
Genom att Oxybelus latidens över hela sitt kända utbredningsområde tycks vara sällsynt saknas i stort sett ekologiska observationer. Det förefaller emellertid troligt att arten liksom en merpart av sina släktfränder är starkt värme- beroende och knuten till glest bevuxna områden med finare sandfraktioner. Vid Ravlunda noter- ades arten mellan 30 juni och 19 juli. Det kan dock vara värt att notera att den varma försom- maren 2011 innebar att många gaddsteklar hade en något avvikande fenologi, varför flygtiden troligen ungefärligen omfattar juli under nor- malår. Blombesök observerades på monke Ja- sione montana. Bytet består troligen, liksom för de övriga arterna i släktet, av flugor. habitatet på Ravlunda tycks, trots skjutfältets stora yta, vara begränsat och O. latidens kunde bara påvi- sas inom ett mindre område om ca 100 x100 m.
att Oxybelus latidens skulle vara nyinvan- drad förefaller osannolikt i ljuset av artens stora sällsynthet i Nordvästeuropa och det faktum att närmaste kända aktuella lokal ligger ca 300 km söderut fågelvägen. En teori som ligger närmare till hands är att arten dröjt sig kvar på några nordliga utposter bestående av biologiskt hög- klassiga dynsandslokaler med en i övrigt exklu- siv sandmarksfauna. arten är småväxt och upp-
träder att döma av de Nordeuropeiska fynden fåtaligt och mycket lokalt, vilket kan ha bi- dragit till att den tidigare undgått upptäckt. De gaddstekelarter som noterades på Ravlunda- fältet i samband med de tre besöken (Tabell 1) och observationer från Tyskland indikerar att O. latidens utgör en del av ett ytterst exklusivt ekosystem knutet till starkt ytstörda och blom- rika sandmarker i klimatologiskt gynnsamma områden. Å andra sidan är skåne ett landskap som under 1800-talet och början av 1900-talet var välfrekventerat av kompetenta fältento- mologer med steklar som specialitet. Under denna tid täckte också det landskap vi idag ser resterna av kring Ravlunda större arealer varför man kan anta att Oxybelus latidens torde haft en större, och därmed lättare påvisbar population i området. Man kan alltså inte helt utesluta att arten i så fall snarare är en del av den våg av nya gaddstekelarter som under de senaste decenni- erna berikat den sydsvenska faunan.
avslutningsvis kan man konstatera att Rav- lunda skjutfält idag utgör en i mångt och mycket unik naturmiljö med få, om ens någon, mot- svarighet i landet. Trots att området är relativt välbesökt av stekelintresserade gör dess storlek och komplexitet att mycket säkerligen återstår att finna, vilket inte minst detta fynd tydligt visar. samtidigt belyses återigen den enorma naturvårdspotential som de militära skjutfälten och deras något okonventionella skötsel har.
Med kunskap om regionens nyckelroll för be- varandet av insekter knutna till stäppartade torrängar och sanddyner vore det ytterst värde- fullt om en skötselplan för området kunde ut- arbetas för att säkra och förstärka de befintliga naturvärdena kring Ravlunda och Vitemölla.
TackTack till Dr Christian schmid-Egger, Berlin som bekräftade bestämningen av Oxybelus latidens. hans Thomsen schmidt, holstebro och lars-ove hansen, oslo tackas för delgiven information om artens status i deras respektive hemländer. Tack också till andreas Malmqvist som stod för trevligt fältsällskap och logi under de två första skånesejourerna. Gunnar hallin, andreas Malmqvist och sven hellqvist gav värde- fulla synpunkter på manus.
Figur 5. Propodeumtagg (mucron) och thoraxlameller (squamae), dorsal vy: – a) Oxybelus latidens och O. uniglumis till höger.
Mucron and Squamae, dorsal view. Oxybelus latidens to the left and O. uniglumis to the right.
Ent. Tidskr. 133 (2012) Litteratur
andersen, T. & Fjeldså, a. 1984. sommerfugler (lep- idoptera) i åpent kystlandskap på sandöy hvasser og sydenden av Tjöme, Tjöme kommune, Vest- fold. – Miljöverndepartementet rapport T - 576.
Bitsch, J. & leclercq, J. 1993. hymenopteres sphe- cidae d’Europe occidentale, Vol. 1. – Generalites – Crabroninae. Faune de France 79: 1-325.
Blösch, M. 2000. Die Grabwespen Deutschlands. le- bensweise, Verhalten, Verbreitung. – Die Tierwelt Deutschlands, 71. Teil. Goecke & Evers, keltern:
267-268.
Dollfuss, h. 1991. Bestimmungsschlüssel der grabwespen Nord- und Zentraleuropas. – stapfia 24: 1-247.
Faester, k. 1949. Westeuropäische spheciden, 1.
Oxybelus latr. – Univ. Zool. Copenhagen: 1-46.
Guichard, k.M. 1993. European Oxybelus with a note on Oxybelus dusmeti Perez, 1966 (hymenoptera, sphecidae). – Entomofauna, bd 14:33: 529-536.
Gärdenfors, U. (red.). 2010. Rödlistade arter i sverige 2010. – artDatabanken, slU, Uppsala.
Jacobs, h-J. 2007. Die Grabwespen Deutschlands.
Bestimmungsschlüssel. – Tierwelt Deutschlands 79. keltern Verlag Goecke & Evers.
lomholt, o. 1976. The sphecidae (hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark. – Fauna Entomo- logica scandinavica 4.
schmid-Egger, C. 2010. Bemerkenswerte Wieder- funde Deutscher Weg- und Grabwespen (hyme- noptera Pompilidae, Crabronidae). – ampulex 1:
41-45.
Ødegard, F., sverdrup-Thygeson, a., hansen, l-o., hanssen, o. & Öberg, s. 2009. kartleggning av invertebrater i fem hotspot-habitattyper. Nye norske arter og rödlistearter 2004-2008. – NiNa Rapport 500.
Prenumeration på Entomologisk Tidskrift 2012
De flesta prenumeranter har när detta häfte kom- mer ut betalat sin prenumeration för 2012. Det är dock (som vanligt) uppenbart att inte så få har glömt bort. alla som prenumererade i fjol får dock detta häfte, vilket gör att vi har möjlighet att påminna om inbetalning av årets prenumera- tion här. Gör det så snart som möjligt så kan vi spara arbete och porto genom att minimera antalet påminnelsebrev att sända ut inför nästa nummer.
avgiften för 2012 är 350 kr (inom sverige) och den betalas på plusgiro 6 60 47-2. Mer in-
formation om prenumerationspriser, konton etc finns på frampärmens insida. Glöm inte att se till att avsändare finns på inbetalningarna.
Vi kan utlova mycket trevlig läsning också under detta år. Även om vi inte har något ex- tranummer att bjuda på kommer det bli många sidor eftersom det finns mycket manus på gång.
Tyvärr beror det delvis på en viss eftersläpning i redaktionsarbetet som blivit p.g.a. det extra jobb de två extranumren 2010 och 2011 inneburit.
Kassören & distributören
i berättelsen från sEFmötet, sid 165-166 i num- mer 3 av ET för 2011 kan man läsa om “skal- grusbankarna runt kurödflugor och herbivora skalbaggar”, vilket har fått en del läsare att un- dra. Det är inte fråga om en ny insektsgrupp och inte ens någon långsökt västsvensk ordvits utan ett rent tryckfel. Två rader har fallit bakom en av
bilderna och det borde ha stått:
“här finns till exempel skalgrusbankarna runt kuröd-Bräcke-samneröd som är en riktig hot- spot för torrängsarter såsom fjärilar, gaddstek- lar, blomflugor och herbivora skalbaggar.”
Redaktören
Rättelse
