1
Ent. Tidskr. 132 (2011) En ny parasitsik myra för Sverige
Hårig rödmyra Myrmica hirsuta (Hymenoptera
Formicidae) ny för Sverige, samt en sammanställning över de svenska socialparasitiska myrorna
OLLE HÖGMO
Högmo, O.: Hårig rödmyra Myrmica hirsuta (Hymenoptera Formicidae) ny för Sverige, samt en sammanställning över de svenska socialparasitiska myrorna. [Myrmica hirsuta (Hymenoptera Formicidae) new for Sweden, with a review of the Swedish social- parasitic ants.] – Entomologisk Tidskrift 132 (1): 1-4. Uppsala, Sweden 2011. ISSN 0013-886x.
The myrmicin ant Myrmica hirsuta Elmes, 1978 is reported from Sweden. The species was found in Scania and on the islands of Öland and Gotland. Myrmica hirsuta is a social parasite, in Sweden on Myrmica sabuleti Meinert and possibly also on M. lonae Finzi. A short review of the social parasites of the Swedish ant fauna is also given.
Olle Högmo, Stationsvägen 26, 241 95 Billinge. E-post: larsolle.hogmo@eslov.se.
Utseende och utbredning
Myrmica hirsuta tillhör gruppen av Myrmica som i honkasten har starkt knäböjda antenn-skaft (se figurer i Seifert 2007). Därvid liknar den sabuleti, scabrino- dis och specioides. Listen i böjen är dock hos hirsuta svagt utvecklad. Det som kännetecknar arten främst är emellertid dess rikliga och långa behåring. Detta är framför allt tydligt om man tittar i profil på lederna mellan mellankropp och bakkropp (Fig. 1). Honorna är också mindre i storlek jämfört med värdartens hon- or och postpetiolus är bredare, sett uppifrån (Douwes 1995, Seifert 2007). Hanarna har samma rikliga be- håring som honorna. Antennskaften liknar dem som finns hos sabuleti, de är alltså relativt långa och har en tydlig krökning vid basen (se till exempel figurer i Collingwood 1979).
Myrmica hirsuta upptäcktes först i södra delen av England (Elmes 1978). Arten visade sig vara perma- nent parasit hos den närstående M. sabuleti. Fynd- lokalen utgjordes av kalkrik gräsmark. Arten saknar på grund av sitt parasitiska levnadssätt i princip helt arbetarkast. Vid ett fåtal tillfällen har arbetarliknande individer hittats (Elmes 1994).
Arten har en vid utbredning i Europa. Den har rapporterats från Österrike, Tjeckien, Tyskland, Dan- mark, Finland, Storbritannien, Ungern, Kroatien, Ir- land, Holland och Polen (Seifert 2007). De svenska fynden var med andra ord inte oväntade. I Finland har arten rapporterats vara parasit, inte hos M. sabuleti, utan hos den närstående M. lonae (Saaristo 1995).
Den 16 augusti 2008 var en stilla sensommardag med soligt väder. Detta föranledde ett besök på stranden vid Yngsjö i nordöstra Skåne. När jag skulle bada i det som så ofta iskalla vattnet ledde min tvekan mig till att istället intressera mig för stranddriften av småkryp.
Framför allt fanns det en hel del flygmyror som spo- lats iland. De flesta individer verkade döda. Jag sam- lade för skojs skull in ett, som jag tyckte, representa- tivt urval av djur i ett provrör. Vid senare bestämning visade det sig att jag fått in 10 olika myrarter på stran- den i Yngsjö. Bland Myrmica-arterna var det en hona som tycktes mig ovanligt hårig över hela kroppen.
Håren var så långa och tunna att många av dem krul- lade sig i spetsen. Ett närmare studium ledde mig till slutsatsen att det måste vara Myrmica hirsuta Elmes, en parasitisk myrart som inte tidigare setts i landet.
När jag senare visade myran för Per Douwes kunde han bekräfta min bestämning.
När jag med en ny sökbild senare gick igenom mina samlingar hittade jag ytterligare två, vinglösa, honor av M. hirsuta. De var tagna i en beteshage nära Ekerum, Öland den 15 juni 1986. Eftersom de återfanns i ett bo av Myrmica sabuleti Meinert hade jag då tagit för givet att de tillhörde den arten. Så småningom kunde jag också konstatera att arten tagits en tredje gång, nu på Stora Karlsö utanför Gotland. Där insamlades en hane av Lars Norén den 27 augusti 2009.
Vad är då hirsuta för en gynnare? Hur känner man igen arten? Vad har den för biologi? Och vad är en parasitmyra egentligen?
2
Ent. Tidskr. 132 (2011) Olle Högmo
Socialparasitiska myror
Myrmica hirsuta tillhör alltså de socialparasitiska myrarterna. Med detta menas att den parasiterar på det sociala livet hos en annan myrart, värdarten. Det finns olika typer av socialparasitism bland myror. I Tabell 1 ges en sammanställning över de socialpara- sitiska myrarterna i Sverige. Som framgår av denna är det väldigt vanligt med socialparasitism bland de svenska myrarterna. Närmare 40% av arterna har någon typ av socialparasitisk strategi. Vilka typer har vi i Sverige?
Gästmyror eller xenobionter är sådana som utnyt- tjar utbytet av föda mellan individer av en annan art för att smyga till sig mat. I Sverige finns Formicox- enus nitidulus som är gäst hos olika stackmyror (For- mica). Arten brukar ha sina samhällen i omedelbar anslutning till värdartens stackar. Den lilla gästmy- ran klarar sig bland de aggressiva Formica-arbetarna genom att ha ett försiktigt och undergivet beteende.
Den brukar till exempel stelna till och trycka sig tätt mot marken när den möter en stackmyra. Förutom att utnyttja födoströmmen i den främmande kolonin kan
gästmyrorna förmodligen dra nytta av att leva i skydd av de stora och aggressiva stackmyrorna.
Temporära socialparasiter använder sig av främmande samhällen för att etablera egna. Detta levnadssätt är väldigt vanligt. Hälften av de sven- ska Lasius-arterna, alla Coptoformica-arter samt alla stackmyror (Formica i inskränkt bemärkelse) gör såhär. Hos Formica polyctena, en av våra vanliga stackmyrearter, varierar beteendet dock i frekvens.
Hos denna finns det många drottningar i varje stack, och då grundas nya samhällen istället ofta genom att drottningar utvandrar med en del av samhällets ar- betare.
I det typiska fallet tar en parad hona sig in i ett främmande samhälle. För att lyckas med detta an- vänder hon olika knep (Seifert 2007). Troligen går det mestadels ut på att gradvis tillägna sig det främ- mande samhällets ”id-kort” i form av en kroppsdoft.
Om man bär denna blir man inte angripen av samhäl- lets arbetare. Hos vissa Lasius-arter går det till så att parasithonan efter att hon har parat sig och brutit av sina vingar smyger omkring nära värdartens samhäl- Figur 1. Hårig rödmyra Myrmica hirsuta. Lägg märke till den rikliga behåringen, speciellt på petiolus och postpetiolus – a) Hona i profil. Foto: April Nobile, www.antweb.org, – b) Hane i profil. Foto: Christoffer Fäger- ström, – c) Detaljbild av hanens petiolus och postpetiolus i profil. Foto: Christoffer Fägerström.
Myrmica hirsuta. A rare parasitic ant species found new for Sweden in the nests of M. sabuleti or M. lonae:
– a) Female, – b) Male, – c) Petiolar nodes of male.
a b
c
3
Ent. Tidskr. 132 (2011) En ny parasitsik myra för Sverige
Tabell 1. Socialparasitiska samband mellan svenska arter av myror. Efter Buschinger (2009) och Seifert (2007). Social-parasitic relationships between species of ants in Sweden. After Buschinger (2009) and Seifert (2007). Art Värd/slavTyp av parasitismÖvrigt Myrmica karavajevi (Arnoldi) snyltrödmyraMyrmica rugulosa scabrinodisPermanent parasitVärddrottning tolereras Myrmica hirsuta Elmes hårig rödmyraM.sabuleti lonaePermanent parasitVärddrottning tolereras Myrmica vandeli Bondroit prydlig rödmyraM.scabrinodisTemporär parasit?Fakultativt parasitisk? Leptothorax goesswaldi Kutter parasitsmalmyraLeptothorax acervorumPermanent parasitVärddrottning elimineras Leptothorax kutteri Buschinger snyltsmalmyraL. acervorumPermanent parasitVärddrottning tolereras Harpagoxenus sublaevis (Nylander) rostbrun rövarmyraL. acervorumSlavjägareVärddrottning elimineras Formicoxenus nitidulus (Nylander) gästmyraFormica s.str. Gästmyra Strongylognathus testaceus (Schenck) sabelmyraTetramorium caespitumSlavjägareVärddrottning tolereras Anergates atratulus Schenck gökmyraT. caespitumPermanent parasitVärddrottning saknas Lasius fuliginosus (Latreille) blanksvart trämyra Lasius umbratus m.fl.Temporär parasitHyperparasit! Se L.umbratus Lasius bicornis (Förster) stubbjordmyraL. brunneusTemporär parasit Lasius meridionalis (Bondroit) kustjordmyraL. psammophilus m.fl.Temporär parasit Lasius mixtus (Nylander) vinterjordmyraL. flavus m.fl.Temporär parasit Lasius sabularum (Bondroit) höstjordmyraL. niger m.fl.Temporär parasit Lasius umbratus (Nylander) ängsjordmyraL. niger m.fl.Temporär parasit Lasius carniolicus Mayr citronjordmyraL. flavus m.fl.Temporär parasit Formica sanguinea Latreille blodröd rövarmyraServiformicaSlavjägareFakultativ slavjägare Formica bruni Kutter sydhedmyra? Temporär parasitFakultativt parasitisk Formica exsecta Nylander hårig hedmyraServiformicaTemporär parasitFakultativt parasitisk Formica fennica Seifert smalhuvad hedmyraServiformicaTemporär parasitFakultativt parasitisk Formica foreli Bondroit matt hedmyraServiformicaTemporär parasitFakultativt parasitisk Formica forsslundi Lohmander mindre hedmyraServiformicaTemporär parasitFakultativt parasitisk Formica pressilabris Nylander blank hedmyraServiformicaTemporär parasitFakultativt parasitisk Formica suecica Adlerz ljus hedmyraServiformicaTemporär parasitFakultativt parasitisk Formica pratensis Retzius ängsmyraFormica cunicularia m.flTemporär parasitFakultativt parasitisk Formica uralensis Ruzsky uralmyraF. piceaTemporär parasitFakultativt parasitisk Formica truncorum Fabricius stubbmyraServiformicaTemporär parasitFakultativt parasitisk Formica aquilonia Yarrow nordskogsmyraServiformicaTemporär parasitFakultativt parasitisk Formica lugubris Zetterstedt hårig skogsmyraFormica lemaniTemporär parasitFakultativt parasitisk Formica polyctena Förster kal skogsmyraServiformicaTemporär parasitFakultativt parasitisk Formica rufa Linnaeus röd skogsmyraServiformicaTemporär parasitFakultativt parasitisk Polyergus rufescens Latreille amasonmyraServiformicaSlavjägareVärddrottning elimineras
4
Ent. Tidskr. 132 (2011) Olle Högmo
len. Där fångar hon så småningom in en värdarbetare, dödar denna, bär omkring den och tuggar på den. Med denna metod får hon sitt ”id-kort”, sin nya doft. Med denna kan hon relativt obehindrat ta sig in i värdboet.
Där tar hon så småningom över produktionen av avkomma, samtidigt som hon utnyttjar arbetarstyrkan hos värdarten. Gradvis kommer samhället att övergå från att vara av den ena arten till att bli av den andra, eftersom värddrottningen (eller värddrottningarna) dödas och produktionen av värdarten därför upphör.
Ett typiskt drag hos temporärparasiterna, liksom för parasitdrottningar i allmänhet, är att de brukar vara relativt småväxta. Detta pekar på en av förde- larna med ett parasitiskt liv. En drottning av till ex- empel ängsjordmyran Lasius umbratus behöver inte investera lika mycket i kroppsreserver som drott- ningen av sin värdart L. niger. Därav den tydliga storleksskillnaden.
Den blanksvarta trämyran Lasius fuliginosus är speciellt intressant. Som kan utläsas av tabellen kan dess strategi beskrivas som hyperparasitisk. Ovan nämnda L. umbratus utgör värdart, men denna grun- dar i sin tur sina samhällen genom att ta över bon av L. niger.
Slavjägare eller duloter kallas de arter som stjäl avkomma från andra arters bon. Dessa växer sedan upp hos parasitarten och används som arbetsstyrka.
Eftersom dessa gästarbetare kommer att gå åt efter hand företas nya rövartåg då och då. I Sverige har vi obligatoriska parasiter som den rostbruna rövar- myran Harpagoxenus sublaevis och amasonmyran Polyergus rufescens. Intressant nog finns det också en fakultativt slavtagande art; den blodröda rövarmyran Formica sanguinea. Denna kan klara sig utan slavar, så det finns både blandade samhällen och rena. Efter- som rövarmyran använder främmande myror inte bara som slavar utan även som föda kan de obligato- riska slavjägarnas strategi ha utvecklats på detta sätt enligt Seifert (2007), att rövad mat kom att överleva och spela roll som arbetskraft.
Slutligen finns de permanent parasitiska ar- terna, inkvilinerna, dit Myrmica hirsuta hör. Sådant levnadssätt återfinner vi i Sverige hos ett antal et- termyror, underfamiljen Myrmicinae. Inkvilinerna saknar arbetarkast. De har dessutom ofta utvecklat ett antal morfologiska särdrag, något som brukar kal- las inkvilinsyndromet (Radchenko & Elmes 2003).
Det kan vara till exempel liten kroppsstorlek, bred petiolus, utskott på undersidan av postpetiolus, ökad hårighet eller reducerade sporrar på skenbenen. Hos den i Sverige nyligen upptäckta Myrmica vandeli som man tror är en fakultativ temporärparasit hos M.
scabrinodis (Elmes et. al. 2003) kan man intressant nog återfinna ett litet antal av syndromets karaktärer, medan man hos den fullt utvecklat parasitiska M.
karavajevi ser fler.
Slutord
Sammanfattningsvis kan det sägas att vår fauna har berikats med ytterligare en myrart. Den håriga para- sitrödmyran är dessutom en art med ett spännande, parasitiskt levnadssätt. Att döma av här beskrivna fynd från tre landskap torde arten kunna hittas på många ställen i landet. Värdarternas utbredning- sområden sträcker sig dessutom upp till åtminstone Värmland. Enligt Seifert (2007) skall tätt belägna och individrika samhällen av värdarterna vara den vikti- gaste förutsättningen för att man skall hitta Myrmica hirsuta. Under sådana förhållanden kan enligt hans uppgifter upp till hälften av bona innehålla parasit- myran. Om arten hos oss, liksom i Finland, kan leva i bon av Myrmica lonae borde Gotland vara ett givande område att leta vidare i. Den värdarten tycks vara väldigt frekvent på gotländska hällmarker. Vid en in- ventering av myror på Stora Karlsö (Högmo 1988) hittades till exempel inga bon av Myrmica sabuleti, men väl av M. lonae. Det är ju intressant med tanke på Lars Noréns fynd. Kanske finns hirsuta hos båda värdarterna i Sverige?
Tack
Till Fredrik Östrand och Per Douwes som lämnade syn- punkter på manus, samt till Christoffer Fägerström som tog bilder av myrorna.
Litteratur
Buschinger, A. 2009. Social parasitism among ants: a review (Hymenoptera: Formicidae). – Myrmecological News 12: 219-235.
Collingwood, C.A. 1979. The Formicidae (Hymenoptera) of Fennoscandia and Denmark. – Fauna Entomolog- ica Scandinavica 8. Scandinavian Science Press Ltd., Klampenborg.
Douwes, P. 1995. Sveriges myror. – Entomologisk Tidskrift 116: 83-99.
Elmes, G.W. 1978. A morphometric comparison of three closely related species of Myrmica (Formicidae), in- cluding a new species from England. – Systematic Ent- omology 3: 131-145.
Elmes, G.W. 1994. A population of the social parasite Myr- mica hirsuta Elmes (Hymenoptera, Formicidae) record- ed from Jutland Denmark, with a first description of the worker caste. – Insectes Sociaux 41: 437-442.
Elmes, G.W., Radchenko, A.G., & Thomas, J.A. 2003. First records of Myrmica vandeli Bondroit (Hymenoptera, Formicidae) for Britain. – British Journal of Entomol- ogy and Natural History 16: 145-152.
Högmo, O. 1988. Myror på Stora Karlsö. – Fazett 1: 11-12.
Radchenko, A.G. & Elmes, G.W. 2003. A taxonomic revi- sion of the socially parasitic Myrmica ants (Hymenop- tera: Formicidae) of the Palearctic region. – Annales Zoologici 53: 217-243.
Saaristo, M. I. 1995. Distribution maps of the outdoor myr- micid ants (Hymenoptera, Formicidae) of Finland, with notes on their taxonomy and ecology. – Entomologica Fennica 6: 153-162.
Seifert, B. 2007. Die Ameisen Mittel- und Nordeuropas. – Lutra Verlag, Tauer.
