Livet efter en amputation.

(1)

Examensarbete på grundnivå

Independent degree project  first cycle

Omvårdnad GR © 15 HP Nursing science © 15 Credits

Livet efter en amputation

Love Hansson

Sebastian Björklund Ljung

(2)

MITTUNIVERSITETET Avdelningen för Omvårdnad

Examinator: Malin Rising-Holmström, malin.rising-holmström@miun.se Handledare: Lars Lilja, lars.lilja@miun.se

Författare 1: Love Hansson, loha1301@student.miun.se

Författare 2: Sebastian Björklund Ljung, selj1300@student.miun.se Utbildningsprogram: Sjuksköterskeprogrammet, 180 hp

Huvudområde: Omvårdnad Termin, år: HT, 2015

(3)

Abstrakt

Bakgrund: Vanligaste orsaken till en amputation var dålig följsamhet vid

diabetesbehandling. Amputationen ledde ofta till både fysiska och psykiska problem, t.ex.

fantomsmärtor och depression. Dessutom innebar det flera stora utmaningar i vardagen.

Syfte: Att belysa hur personer med amputerade extremiteter upplever sitt vardagliga liv.

Metod: Litteraturstudie där största fokus har varit på kvalitativa studier, totalt inkluderades 14 stycken artiklar. Artiklars olika forskningar är utförda i Danmark, England, Indien, Iran, Irland, Kanada, Nederländerna, Portugal, Skottland, Sverige och Taiwan.

Resultat: Förlusten av ett eller båda benen skapade en känsla av förlorad självständighet, en sämre självbild, social isolering och ångest. Stöd från sjukvården, vänner och familj var en viktig del av anpassningen till den nya vardagen.

Diskussion: Trots kulturella skillnader så återfanns liknande upplevelser av ingreppet världen över. Protesen var av stor betydelse för ökad självständighet och anpassning av den nya situationen. Osseointegrerad protes gav en bättre möjlighet till acceptans och

rörelseförmåga än en konventionell protes.

Slutsats: De avgörande faktorerna för en god livskvalitet efter en amputation var det sociala stödet från vänner och familj samt det professionella stödet från vården som involverar den fysiska och psykiska rehabiliteringen och undervisningen.

Nyckelord: amputation, litteraturstudie, livskvalitet, upplevelser, vardagligt liv

(4)

Innehållsförteckning

Introduktion ... 1

Bakgrund ... 2

Syfte ... 6

Metod ... 6

Design: ... 6

Urval: ... 6

Inklusion/Exklusion:... 7

Relevansbedömning: ... 7

Kvalitetsgranskning: ... 7

Analys:... 8

Etiska överväganden: ... 8

Resultat ... 8

Fysiska och psykiska reaktioner efter en amputation ... 9

Fysiska reaktioner ... 9

Psykiska reaktioner ... 10

Betydelsen av stödet i vardagen ... 11

Socialt stöd och relationer ... 11

Professionellt stöd från vården ... 12

Protesens betydelse ... 13

Diskussion ... 14

Metoddiskussion ... 14

Resultatdiskussion ... 15

Slutsats ... 18

Referenser ... 19

Bilagor: ... 26

(5)

1

Introduktion

Förmågan att röra sig obehindrat är en frihet och för många en självklarhet, men när den förmågan plötsligt försvinner uppstår psykologiska problem i form av förlorad självkänsla, oro, ängslan och depression. Genom att behöva amputera en kroppsdel för att rädda sitt liv eller skapa en bättre livskvalitet skapas en fysisk och psykisk påfrestning hos den drabbade individen. Sjukvården har ett stort ansvar att fånga upp och stödja dessa personer (Vincent, Horodyski, Vincent, Brisbane & Sadasivan, 2015).

Innebörden av amputation är att en kroppsdel opereras bort (Lundh & Malmquist, 2005, s.

17). Trauma är den vanligaste orsaken till nedre extremitetsamputation i utvecklingsländer.

I västvärlden är dock den vanligaste orsaken till amputationer cirkulationssvikt till följd av ischemi. Ischemin beror oftast på ateroskleros som ofta är en bieffekt av diabetes.

Förekomsten av amputationer har genom åren ökat och är nu fem gånger så hög som på 1950-talet, detta beror till stor del på en allt äldre population med en ökad frekvens av hjärt- kärlsjukdomar och diabetes (Gronsleth, Roa, Könoy & Almås, 2011, s. 161). Det utförs i Sverige ungefär 3 500 ingrepp per år utdelat på 2 900 patienter (Socialstyrelsen, 2015). Cirka 700 av dessa amputationer är diabetesrelaterade, resterande beror på trauman efter olyckor, ischemi, cancer och andra åkommor. Medelåldern för diabetesamputationer är mellan 70-80 år (Iversen, 2010, s. 433).

(6)

2

Bakgrund

Det är främst de nedre extremiteterna som drabbas av cirkulationssvikt och vanligen äldre patienter, anledningen är ateroskleros (Gronsleth et al, 2011, s. 161).

Ateroskleros är den främsta orsaken till hjärt- och kärlsjukdomar. Ateroskleros är en inlagring av inflammatoriska celler och lipider i kärlväggens innersta lager, intima, vilket leder till fibrosutveckling. Det uppstår genom att en artär utsätts för skada, ateroskleros är i grund och botten en reparation i kärlväggen, men då skadorna är kroniska får kärlet aldrig en chans att läka. Till följd av t.ex. hög plasmaglukos uppstår en hypertrofisk ärrbildning som inte återbildas. Trots att inlagringen oftast påbörjas i intiman sker det också

förändringar i andra kärlväggslager. Ischemin uppkommer p.g.a. att aterosklerosen bildar hårt plack som hindrar cirkulationen eftersom kärlet inte längre är elastiskt och får därför svårt att dilatera och kontrahera (Nilsson & De Faire, 2006, s. 123).

När en person lider av diabetes är risken för hjärt-kärlsjukdom 2-4 gånger så hög som normalt, mycket p.g.a. att det höga blodsockret skadar kärlen och påskyndar

aterosklerosprocessen. Det är den dåliga cirkulationen i kombination med nervskador som gör att personer med diabetes är predisponerade för att utveckla diabetiska fotsår.

Diabetiska fotsår är en stor och vanlig anledning till att amputation måste genomgås. I mer än 80 % av alla diabetesrelaterade amputationer i de nedre extremiteterna föregås det av ett fotsår (Dammen-Mosand & Stubberud, 2011, s. 504-506).

Enligt Perkins et al. (2012) är traumatisk amputation av nedre extremiteter en viktig orsak till ohälsa och funktionshinder. Patienterna upplever ofta stark kronisk smärta, fysisk inaktivitet och psykiska problem. Det är inte ovanligt med så starka smärtor att amputationen blir en sista utväg för patienten. Patienten upplever ofta en stor förlust efter ingreppet.

(7)

3

Fantomsmärta och smärta i stumpen som är kvar efter ingreppet är de två vanligaste smärtreaktionerna efter en amputation. Ofta blandas fantomsmärta, fantomkänslor och stumpsmärta felaktigt ihop. Smärta i stumpen kommer oftast i direkt anslutning till ingreppet, det är vanligt med en brinnande, krampliknande och genomborrande smärta i den kvarvarande stumpen. Stumpsmärtan upphör vanligen några veckor efter ingreppet beroende på sårläkning och sjukdomstillstånd. Långvarig stumpsmärta kan bidra till fantomsmärtor (Virani, Green & Turin, 2014). Fantomkänslor är en känsla som inte är relaterad till smärta, patienten upplever i kontrast till stumpsmärta att den amputerade kroppsdelen finns kvar. Känslor som värme, kyla eller klåda kan uppkomma och detta är ett vanligt fenomen som i stort sett alla patienter som är amputerade får uppleva.

Fantomsmärtor innebär upplevda smärtor i den saknade kroppsdelen, smärtorna är oftast ständiga men det uppträder också fall av krampartad och brännande karaktär

(Vårdhandboken, 2015).

Fantomsmärta är en stor bidragande faktor till depression eftersom den är kronisk och ständigt påminner om den saknade kroppsdelen och rapporteras vara mer smärtsam än stumpsmärta. Samtidigt som det skapar depression bedömer personer som är deprimerade att smärta upplevs högre än de som inte är deprimerade. Detta skapar en ond cirkel.

Fantomsmärta har även rapporterats som ett relativt vanligt förekommande fenomen så långt som 10 år efter en amputation. Personer som genomgår en amputation av övre extremiteter har en rapporterat högre frekvens påvisad fantomsmärta än amputationer av lägre extremiteter. Amputationer efter trauma har visat sig ge en högre frekvens utav smärta än amputationer utförda på grund utav vaskulär sjukdom. Depression är så vanligt som hos 33 % av patienter som varit tvungna att amputera (Ephraim, Wegener, MacKenzie,

Dillingham, T & Pezzin, 2005).

Enligt empiriska studier upplever ungefär 75 % av alla som genomgår en amputation fantomsmärtor och cirka 61 % har en påvisad stumpsmärta i så hög grad att det påverkar deras livskvalitet. Smärtan som kan upplevas i en bortopererad kroppsdel sänker

livskvaliteten markant och ger en person stora psykiska påfrestningar. Ungefär 31 % av de som amputerats drömmer ofta om sig själva som intakta, vilket ger dem ökad ångest vid uppvaknandet efter sina drömmar (Bekrater-Bodmann et al. 2015).

(8)

4

Livskvalitet är ett brett mått på en persons egen upplevelse av sitt psykiska, fysiska och sociala välbefinnande. WHO definierar livskvalitet som individens egen värdering av sin livssituation i relation till sina förväntningar, mål och intressen. Trots att hälsa är relevant i livssituationen är familj och umgänge även utav stor betydelse för välmåendet. Begreppet:

Hälsorelaterad livskvalitet/Health-related quality of life (HRQoL) är ett mått som används inom sjukvården för att ge en bedömning utav en individs välbefinnande och hur det påverkas utav sjukdom eller handikapp. Att mäta hälsorelaterad livskvalitet kan vara av intresse i klinisk forskning då detta ger en uppfattning om effekten av olika behandlingar och kostnaderna för dessa i relation till patienternas välbefinnande (sbu, 2012).

Att leva med ett amputerat ben innebär många stora utmaningar. Att lära sig gå med en benprotes tar lång tid och kräver mycket energi, detta leder därmed till en minskad fysisk förmåga. Den minskade fysiska förmågan får sannolikt betydande konsekvenser för sysselsättningen som i sin tur kan påverka den ekonomiska situationen, leda till isolering och förlust av självkänsla. Dessutom kan intima relationer hotas av förändringen, något som ofta leder till separation (Atherton & Robertson, 2006). I en studie gjord av Williamson och Walters (1996) undersökte man hur sexualitet påverkades vid amputation, resultatet visade att 10 % inte var sexuellt aktiva och över 75 % blev negativt påverkade av ingreppet. De faktorer som påverkade var smärta och en känsla av obehag.

Utmaningar i vardagslivet och upplevelser av förlust är en stor bidragande faktor till psykiskt lidande efter amputation (Atherton & Robertson, (2006).

Även om ingreppet är planerat och patienten har förberett sig både mentalt och fysiskt så upplevs amputationen oftast som ett trauma (Bach, Dönicke, Friedel, Hofmann, Huttermann

& Schmidt, 2007).

Ett vanligt problem med en konventionell protes är att förbindelsen mellan

amputationsstump och protes inte är stabil och att proteshylsan kan irritera eller skada huden. Per-Ingvar Brånemark var den första att tillämpa en ny sorts protes. Hans lösning på problemet var en protesförankring i skelettet, kallad ossiointegrationsprincipen. Eftersom den nya protesen är förankrad i patientens skelett leder den till en ökad stabilitet, faller inte

(9)

5

av på samma sätt som de konventionella kan göra, samt så saknar den en skavande, obekväm proteshylsa (Ortopediskt magasin, 1997).

Även om det skett en betydande ökning av investeringar och en större tillgänglighet för rehabilitering av patienter som har upplevt traumatiska amputationer är det fortfarande lite som är känt om förekomsten av psykiska konsekvenser såsom ångest och depression, särskilt på lång sikt (Mckechnie & John, 2014).

Omvårdnadsteorier

Sorg är något som drabbar alla människor någon gång i livet. Sorgen kan ha sin grund i en bortgång av en nära anhörig, men kan också ha sin grund i vanliga livshändelser, efter en olycka eller en svår sjukdom. Sådan upplevelse av sorg som tvingar fram ett förändrat livsmönster i form av att inte kunna leva sitt liv fullt ut kan i vissa fall skapa trauman. Om en människa mister delar utav sin fysiska funktion till följd av trauma, kan grundinställningen till livet och den personliga självbilden således förändras negativt (Skärsäter, 2014, s.153- 157).

Enligt Levines bevarandemodell grundar sig omvårdnadsvetenskapen och den medicinska vetenskapen på ett antagande att alla människor reagerar på ett snarlikt vis vid olika

händelser, så som sjukdom eller olycka. Men Levine själv framhäver tvärt om att människor reagerar olika och att sjukvården därför måste personinriktas efter den individuella

reaktionen på sjukdomen eller skadan. Levine skriver även att sjukvården har lätt för att ta över patienternas vardag. Hon säger därför att det är viktigt att som sjuksköterska, kunna balansera vården av en patient med dennes vardagliga aktiviteter och förmåga till egenvård (Levine, 1967).

(10)

6 Problemformulering

Den psykiska påfrestningen kan skapa bestående psykologiska trauman. Dessa trauman är svårbehandlade, leder ofta till självisolering, ensamhet, depression, PTSD och även till ökad självmordsrisk. Personer som drabbats av psykisk ohälsa på grund utav traumatiska

händelser behöver få stöd för att lättare, eller i vissa fall, över huvud taget kunna ta sig ur sin kris. Sjukvårdens ansvar i dessa lägen är att så tidigt som möjligt uppmärksamma personer som drabbats utav svårt psykiskt lidande och på så vis kunna erbjuda hjälp innan traumat blir bestående (Krysinska, Lester & Martin, 2009).

Bakgrunden beskriver många av de problem som kan uppstå av en amputation, dessa

problem väckte intresse för att undersöka hur personer som amputerats upplever sin vardag.

Syfte

Att belysa hur personer med amputerade extremiteter upplever sitt vardagliga liv.

Metod

Design: I den här litteraturstudien har patientens upplevelse av amputation studerats. Enligt Friberg (2012) syftar en litteraturstudie till att generera en bra förståelse över ett specifikt område, översikten och förståelsen används för att beskriva och sammanställa ett resultat av redan utförd forskning. En sammanställning av studier leder till en samlad kunskap om ett specifikt fenomen.

Urval: De artiklar som används till studien har en utgångspunkt inom ett särskilt kunskapsområde som i detta fall handlar om amputationer. Artiklarna söktes i

sökmotorerna Pubmed och Cinahl och de söktermer som användes var: Amputations, experience, perceptions, anxiety, depression, life experience, lower limb amputations, lower extremity amputation, prosthetic limb, rehabilitation och sexual relations. Söktermerna

(11)

7

kombinerades och den slutliga sökordskombinationen redovisas i Bilaga 1. Alla artiklar som använts i resultatet är originalartiklar. Den första sökningen som gjordes var utan limits och gav en översikt över forskningsområdet. Detta resulterade i över tusen artiklar, varav limits i form av MeSH-termer och begränsning av publikationsår applicerades för att få en mer specifik inriktning som svarade väl mot syftet. Artikelsökningarna granskades tillsammans av båda författarna som också valde ut relevanta artiklar som skulle läsas. Detta utgjordes av att vid varje sökning först läsa titlarna, vid en passande titel lästes också abstraktet. De artiklar som efter denna första kontroll inte var innehållsmässigt relevanta valdes bort.

11 artiklar hittades genom databassökning. Manuella sökningar gjordes för att få en ökad förståelse av upplevelserna hos de amputerade, detta gjordes genom referenser som hittades i de valda artiklarna. Tre artiklar inkluderades via denna metod. Totalt inkluderades 14 artiklar. Att artiklarna härstammade från olika länder sågs inte som ett problem då det gav en bredare översikt. Resultatets artiklar är därför en sammansättning av forskning från Danmark, England, Indien, Iran, Irland, Kanada, Nederländerna, Portugal, Skottland, Sverige och Taiwan.

Inklusion/Exklusion: Artiklarna som använts till denna litteraturöversikt var formulerade på engelska. Deltagarna i artiklarna skulle ha amputerat ena eller båda nedre extremiteterna och artiklarna vara etiskt godkända. De artiklar som inte var peer-reviewed, inte uppnådde god kvalitét eller som var avgiftsbelagda förkastades. Dubbletter från artikelsökningarna exkluderades.

Relevansbedömning: Sökningarna och valet av artiklarna styrdes av litteraturöversiktens syfte och inklusionskriterier. Till relevansbedömningen användes SBU:s “Mall för

bedömning av relevans” (Se bilaga 2).

Kvalitetsgranskning: Därefter granskades hela de utvalda artiklarna enligt

“Studentlitteratur” “Bilaga H” för kvalitativa studier och “Bilaga G” för kvantitativa studier (Se bilaga 3 och 4). Artiklarna granskades gemensamt för att garantera att konsensus

angående kvaliteten rådde. Vid osäkerhet kring kvaliteten, löstes detta med gemensam diskussion av den aktuella artikeln tills det fanns en enighet angående osäkerheten. I första

(12)

8

hand valdes kvalitativa artiklar ut, men även relevanta kvantitativa artiklar med intervention var intressanta för ämnet för att kunna styrka resultatet genom olika

utfallsvinklar. Samtliga artiklar som valts ut är peer-reviewed och har alltså granskats av andra forskare som godkänt artiklarnas kvalitet. De utvalda artiklarna sammanfattades i en översiktstabell (Se bilaga 5), i den redovisas författare, årtal, land, studiens syfte, typ av studie, deltagare/bortfall, metod/insamling, huvudresultat och sist, en kommentar gällande studiens kvalitet.

Analys: Analysen började med att de inkluderade artiklarna lästes flera gånger individuellt av författarna för att få en bra förståelse och ett helhetsintryck av innehållet. I artiklarnas resultat letades först enskilt relevanta meningsbärande fakta efter studiens syfte. Analysen fortsatte med en gemensam genomgång av artiklarnas resultat för att identifiera

huvudfynden. Resultaten sammanfattades med anteckningar och relaterades till varandra samtidigt som likheter och skillnader uppmärksammades. Dessa likheter och skillnader gav upphov till kategorier och underkategorier (Granskär & Höglund-Nielsen, 2008, s. 162). De två huvudkategorierna blev: ”Fysiska och psykiska reaktioner efter en amputation”, samt:

”Betydelsen av stödet i vardagen” som tillsammans bildade 5 stycken underkategorier, varav 2 stycken i ”Fysiska och psykiska reaktioner” och tre stycken i ”betydelsen av stödet i vardagen”. Därmed användes en induktiv analys, där kategorier och underkategorier bildades utifrån textens innehåll (Polit & Beck, 2004, s. 508).

Etiska överväganden: Författarna har i denna litteraturstudie noggrant övervägt och arbetat efter forskningsetik. Tyngdpunkten i forskningsetiken har legat på att inte lägga in egna åsikter eller förvränga forskningsmaterial som ligger till grund för litteraturstudien.

Resultatet är enbart sammanfattningar från existerande forskning för att försöka ge en relevant översikt om personers upplevelse utav nedre extremitetsamputationer.

Resultat

Resultatet är uppbyggt av 14 artiklar som i sin tur gav två huvudkategorier: ”Fysiska och psykiska reaktioner efter en amputation”, samt: ”Betydelsen av stödet i vardagen”. Under den förstnämnda kategorin skapades två underkategorier: ”Fysiska reaktioner” och

(13)

9

”Psykiska reaktioner”. I dessa underrubriker sammanställdes påträffade fysiska och psykiska besvär som en person kan uppleva efter en nedre extremitetsamputation. Den sistnämnda huvudkategorin gav tre underkategorier. Dessa är: ”Socialt stöd och relationer”,

”Professionellt stöd från vården” och ”Protesens betydelse”. Dessa tre underkategorier innehåller och sammanställer den amputerades perspektiv på det sociala livet, stödet som detta ger, sjukvårdens ansvarsområden och protesens betydelse för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt efter en amputation. Majoriteten av artiklarna som användes var kvalitativa.

Fysiska och psykiska reaktioner efter en amputation

Fysiska reaktioner

I en studie gjord av Bosmans, Suurmeijer, Hulsink, Van der schans, Geertzen & Dijkstra (2008) visar resultatet att majoriteten upplever fantomsmärta men att intensiteten varierar både individuellt under dygnet och i grad mellan deltagarna. På grund av den varierande smärtan varierar också välbefinnandet mellan deltagarna, 28 % upplever fantomsmärta över medel eller som outhärdlig. Deltagarna som upplever smärtan som outhärdlig rapporterar också en stor påverkan i välbefinnandet.

Fysiska och känslomässiga besvär såsom smärta, sorg, depression, sömnstörningar, ångest och irritation förknippas ofta till patienternas hälsotillstånd. Deltagarna som rapporterar smärta upplever också en minskad livskvalitet och en sämre anpassning till den nya situationen (Senra, Olivera, Leila & Vieira, 2011).

Påverkan på välbefinnandet är mindre när patienterna är mer självständiga, har ett jobb, en partner, vänner och har mål i jämförelse med patienter som inte upplever att de har några meningsfulla roller eller aktiviteter (Bosmans et al, 2008). Parker, Kirby, Adderson &

Thompson (2010) har i sin studie hittat ett samband mellan rörligheten hos personer med nedre extremitetsamputation och depression. Personer som har ett bra välbefinnande är mer aktiva i vardagen och rör sig mer än de som är sorgsna och/eller deprimerade.

(14)

10 Psykiska reaktioner

Förlusten av en kroppsdel skapar en stark känsla av förlorad självständighet där de

drabbade bland annat upplever problematik med balans, att vända sig i sängen, handla mat och röra sig fritt i det egna hemmet (Norlyk, Martinsen & Kjaer-Petersen, 2013). Det fysiska handikappet leder till en känsla av att vara belastande för sin familj och vårdgivare. Känslan av att ständigt behöva hjälp leder till frustration, ilska och upplevs psykiskt tyngande. De drabbade känner sig ständigt sårbara och beroende av andra vilket i sin tur mynnar ut i osäkerhet, underlägsenhet och ångest (Sjödahl, Gard & Jarnlo, 2004).

Amputationer utav nedre extremitier är starkt relaterat till depression och ångest (Liu, Rhonda, Williams, Liu & Chien, 2010; Senra, Olivera, Leila & Vieira, 2011; Singh, Ripley, Pentland, Todd, Hunter, Hutton & Philip, 2009). Att tvingas leva i en ny sorts vardag och en förändrad värld leder till stora psykologiska utmaningar i det vardagliga livet. Detta leder vidare till en kränkt självkänsla, osäkerhet, begränsad frihet i det dagliga livet och social isolering (Norlyk et al, 2013). Många med nedre extremitetsamputation skäms för att visa sitt handikapp i sociala situationer. Flera intervjuade personer med amputerat ben berättar att de helst undviker situationer där deras åkomma visas för allmänheten och anstränger sig för att verka “normala”. Badhus är ett exempel på en av de platser som deltagarna i studien gärna undviker, vilket på sikt leder till en sorts egenvald isolering (Sjödahl et al, 2004). Det egna hemmet upplevs ofta som ett isolerat fängelse. Hemkomsten från sjukhuset är både glädjande men ångestfull då vardagliga sysslor snabbt visar sig vara ansträngande, och i vissa fall även omöjliga (Norlyk et al, 2013). Srivastava & Chaudhury (2014) påvisar att enkla åtgärder som psykoterapi i stor grad lindrar oro, ångest, depression och även gav en bättre självbild till patienter som nyligen genomgått en amputation.

En negativ förändring av de amputerades självbild och hot mot deras stereotypa könsroller rapporteras i studien gjord av Hamill, Carsson & Dorahy (2010). Männen beskriver en förändring i den fysiska funktionen och genom denna förändring, en oro att inte lyckas uppfylla den särskilda mansrollen i relationen. Kvinnorna upplever en förlust av sin attraktivitet och därför en stark känsla att vilja gömma amputationen genom t.ex.

klädesplagg (Liu et al, 2010; Hamill et al, 2010).

(15)

11

Ett problem som rapporteras i flera studier är en svårighet att acceptera den nya situationen (Liu et al, 2010; Senra et al, 2011; Sjödahl et al, 2004).

Betydelsen av stödet i vardagen

Socialt stöd och relationer

Vikten av stöd och uppmuntran från familj och vänner nämns i flera studier (Liu et al, 2010;

Senra et al, 2011). Utöver socialt stöd känner deltagarna igen en ömsesidig relation, där båda parter i relationen känner sig sedda och behövda. Stödet från familj och vänner är viktig för anpassning av den nya situationen (Liu et al, 2010; Senra et al, 2011). En stor och viktig del i anpassningen är också att möta personer i liknande situationer, då det gav möjligheter att träffa nya vänner och dela gemensamma upplevelser.

Att se och träffa personer som också råkat ut för amputationer hjälper deltagarna att få perspektiv på deras egna upplevelser, en deltagare beskriver på följande vis; “I believed that I was the worst one. Then I saw people here (the prosthetic rehabilitation center) who were worse than me, such as those with bilateral amputations... They could walk so well. I was certainly able to do so”

(Liu et al, 2010).

Stödgrupper visar en positiv respons hos deltagarna, vilka upplever att det är lättare att hantera svårigheterna i sin egen vardag när de kan reflektera över dem med personer som lider av liknande problem. Stödgrupperna visar sig även vara avlastande för övriga

familjemedlemmar. Det viktigaste stödet kommer från deras partner som alltid hjälper till att hantera problem som uppstår till följd av amputationen. Partnern ökar ofta deras

självförtroende och deras vilja att kämpa (Valizadeh, Dadkha, Mohammadi & Hassankhani, 2014). Ostler, Ellis-Hill & Donvan-Hall (2014) har i sin studie lyckats belysa att sjukvården ger ut väldigt lite information om rehabiliteringsprocessen. De fann däremot att patienterna fick mycket kunskap och svar på sina frågor om framtiden från andra drabbade när de träffades i stödgrupperna. Enligt Liu et al (2010) och Ostler et al (2014) beskrivs tiden efter amputationen som osäker på grund utav den uteblivna informationen från vården som patienterna upplever.

(16)

12

En viktig del av förhållandet och livet är enligt nästan hälften av deltagarna i en studie gjord av Verschuren, Zhdanova, Geertzen, Enzlin, Dijkstra & Dekker (2013) att den sexuella relationen är tillfredsställande, samtidigt som de flesta i studien uppger att det inte är det viktigaste i relationen. Enligt de flesta deltagare förändras inte deras sexualliv betydligt, däremot rapporteras mindre förändringar i deras sexuella välbefinnande och mer specifikt, sättet de har samlag på. Två deltagare berättar att deras sexualliv och välbefinnande

förbättrades efter amputationen. Många i studien uppgav även att sexualitet efter amputationen var ett ämne som knappt berörs av vårdpersonal. Många av deltagarna berättar att framtida sexualitet inte är deras största bekymmer under rehabiliteringen, men att de hade uppskattat om någon hade erbjudit dem att tala om ämnet.

Professionellt stöd från vården

Vårdpersonal har kunskapen att kunna ge stöd och utbildning på sjukhuset innan operationen, efter operationen och under rehabiliteringen, förutsatt att de själva är väl utbildade och ser patienten som en person och inte som ett trasigt objekt. Många patienter har påvisad oro och ångest såväl innan operationen som efter den. En del patienter säger att de upplever sjukhusvistelsen som att de är ett objekt och inte en människa i behov av hjälp (Hamill et al, 2010). Siersma et al (2014) har i sin studie påvisat att läkningsprocessen i sig inte är relaterat till Health-Related-Quality-Of_life (HRQoL), men att välbefinnandet är det i hög grad. Personer med låg HRQoL har en högre procentandel självmord och dödsfall efter en nedre extremitetsamputation. De fann även att patienterna med låg HRQoL rör sig

mindre och sköter om sig sämre än de som upplever en hög HRQoL. En holistisk behandling förebyggde på så vis dödsfall och ökade välbefinnandet hos de amputerade. Ostler et al (2014) frågar deltagarna i sin studie om vilka yrkesprofessioner och instanser de tror ska vara delaktiga i rehabiliteringen, inte en enda deltagare nämner ortopeder eller en protesmottagning. Ingen av deltagarna sade sig blivit informerad eller reflekterat över proteser innan deras planerade amputationer. Sjödahl et al (2004) fann att många patienter som väntade på en amputation inte vågar fråga om rehabiliteringen efter den. Patienterna förklarar att de inte känner sig redo för de svaren eftersom de inte riktigt har vågat sätta sig in i situationen eller vad en amputation faktiskt betyder för deras framtid.

(17)

13 Protesens betydelse

Protesen är något som hjälpte flera till ökad självständighet i vardagen, att lättare kunna delta i dagliga aktiviteter och att få en ökad känsla av protesen som en del av kroppen (Liu et al, 2010; Ostler et al, 2014; Senra et al, 2011). Senra et al (2011) visar i deras studie att protesen skänker hopp om framtiden. Inte bara genom att deltagarna slutar vara låsta vid sin rullstol, de kan även börja tänka på att komma tillbaka till samhället och att börja arbeta igen.

I en studie gjord av Lundberg, Hagberg & Bullington (2011) där syftet var att förstå hur personer med en osseointegrerad protes (OI-protes) upplever sin vardag, beskriver samtliga deltagare i studien skillnaden mellan vanlig protes och OI-protes som revolutionerande. Alla beskriver stora funktionella fördelar som t.ex. att känna en säkerhet att protesen sitter

ordentligt på plats, vilket hos en sedvanlig protes ofta upplevs som ett problem. Andra funktionella fördelar är att kunna sitta bekvämt samt att slippa slösa tid och energi på proteshylsan som dagligen ska tas på och avlägsnas. Deltagarna accepterar OI-protesen som en del av deras kropp och blir samtidigt förvånade över hur väl protesen integrerades med kropp och själ, de beskriver att de ibland till och med glömmer bort att de har en protes.

Ostler et al (2014) tar i sin studie även upp att många patienter med proteser har en realistisk syn på sin nya tillvaro. Många av dessa personer kämpar dagligen med att anpassa sig till en ny vardag där minskad rörelseförmåga, svårigheter med sociala situationer och förlorade karriärsmöjligheter är deras nya liv.

Deltagarna i studien gjord av Lundberg et al (2011) beskriver att OI-protesen hjälpte dem att ta kontroll över deras liv samt en ökad känsla av att vara sig själva.

Ett beroende och en samtidig begränsning av protesen beskrevs i studien av Sjödahl et al (2004), den fysiska begränsningen blev än mer tydligare när protesen togs av.

Trots att deltagarna medgav att protesen med stor sannolikhet reducerade den fysiska funktionen i jämförelse med ett normalt fungerande ben, förväntar de en återgång till många aktiviteter som de klarat av innan amputationen (Ostler et al, 2014).

(18)

14

Diskussion

Metoddiskussion

Av de 14 artiklar som använts i resultatet var 11 kvalitativa, detta ses som en styrka då syftet med studien var att belysa upplevelser hos patienter. Eftersom kvalitativa studier i högre grad än kvantitativa tar upp och ger mer fokus på känslomässiga upplevelser och en djupare förståelse av upplevelser. De tre kvantitativa studierna har kompletterat genom att styrka och förtydliga resultatet.

De sökord som användes och kombinerades var breda för att inte missa relevanta artiklar, samtidigt som sökorden och sökningarna inte fick bli för breda och därmed träffarna för stora. De kombinerade sökorden gav trots variationen av sökorden i många fall samma artiklar, detta kan ses som en styrka eftersom det bevisar att vi troligen har hittat de betydande och viktiga artiklar som finns att tillgå. En möjlig svaghet kan vara exklusionen av avgiftsbelagda artiklar, då detta kan ha resulterat i förlust av viktiga artiklar. De manuella sökningarna av artiklarnas referenslista som gjordes visar samma sak, att många av våra artiklar finns i deras referenslistor.

Materialet från artiklarnas resultat har granskats av båda författarna vilket ger en mer tillförlitlig och noggrann granskningsprocess.

Samtliga artiklar hade etiska aspekter vilket höjer artiklarnas kvalitet.

Den största svagheten som vi fann med arbetet är att artiklarna inte hade limits till vår egen kulturella bakgrund. Eftersom sjukvården kulturellt och strukturellt skiljer sig världen över så har detta bidragit till att inte ge en helt rättvis bild utav sjukvårdens delaktighet och ansvar inom området. Patienter som genomgår en amputation i Sverige, Iran och Taiwan (några av de platser artiklarna härstammar ifrån) kommer således beskriva rehabiliteringen och processen på olika vis. Trots detta valde vi att inte begränsa sökningarna till en viss kultur eftersom patienterna beskrev förlusten av kroppsdelen på ett liknande vis världen över och forskning från enbart Skandinavien skulle resultera i för lite data till resultatet.

Sjödahl et al (2004) är den enda artikeln i resultatet som inte var begränsad till tio år. Vi fann att många av de artiklar vi hittade refererade till denna. Manuell sökning genomfördes och vi fann att den var väl utförd, informativt intressant och gav en god översikt inom ämnet ur ett Skandinaviskt perspektiv. Därför ansågs artikeln av Sjödahl et al. (2004) ha en hög

(19)

15

relevans för studien och valdes därför att inkluderas. Att sökningar enbart genomförts i Cinahl och Pubmed kan eventuellt ses som en svaghet när det gäller bredd och antal av artiklar, men då vi lagt kvalitativa studier i fokus har vi ändå hittat relevanta artiklar till vårt arbete. Sökningen i Cinahl kan dock ses som en styrka eftersom den sökmotorn är

omvårdnadsinriktad. Samtidigt som vi såg att samma artiklar ständigt dyker upp i

sökningar och referenslistor, vilket skulle kunna betyda att en bra översikt av artiklar inom området har uppnåtts och därmed inkluderats i studien.

Resultatdiskussion

Litteraturstudiens huvudresultat visar att en amputation påverkar livet och vardagen på olika sätt och i olika grad. Den visar hur psykologiska upplevelser såsom depression, förlust och sorg kan uppkomma till följd av en amputation, vilken betydelse och funktion det sociala stödet har och hur vården upplevs av patienterna.

Ingen av diskussionens artiklar finns i resultatet. Huvudfynden till resultatets artiklar diskuteras i diskussionen med hjälp utav, för den här studien, nya artiklar.

Resultatet visade att smärtan som deltagarna upplevde är vanlig och leder till ett påverkat välbefinnande och att deras hälsotillstånd var direkt relaterat till deras känslomässiga besvär som depression, ångest, sorg och sömnstörningar. Vilket också Ellis (2002) påvisade i sin review-studie som redovisade att fantomsmärta är ett vanligt problem som kan ses många år efter en amputation i 60 % av fallen. Durmus, Safaz, Adiguzel, Uran, Sarisoy, Goktepe & Tan (2015) visar vidare att sömnstörningar och ångest är vanligt efter amputation. De fann däremot ingen korrelation mellan fantomsmärta och depression, vilket det råder delade meningar om. Enligt Damall, Ephraim, Wegener, Dillingham, Pezzin, Rossbach & Mackenzie (2005) och Jensen, Ehde, Hoffman, Patterson, Czerniecki & Robinson (2002) så finns det en korrelation mellan fantomsmärta och depression. Men enligt Hawamdeh, Othman &

Ibrahim (2008) och Desmond & MacLachlan (2006) finns det ingen korrelation mellan fenomenen.

En möjlig anledning till denna avvikelse anser vi, kan vara skillnaden mellan kvantitativ och kvalitativ forskning. Majoriteten av artiklarna i denna litteraturstudie var kvalitativa, medan

(20)

16

samtliga som inte fann någon korrelation mellan fantomsmärta och depression var

kvantitativa. Kvalitativ forskning kan vara ett bättre alternativ för att undersöka subjektiva upplevelser. Samtidigt som “confounders” kan vara svåra att identifiera, t.ex. om en person har amputerat ena benet så finns det flera möjliga faktorer som kan leda till depression såsom t.ex. förlust eller isolering. Vi anser alltså att det kan vara svårt att bevisa att det är just smärtan som antingen leder eller som inte leder till depression.

I resultatet nämnde vi även att många amputerade hade funderingar kring sin relation innan och under rehabiliteringen. Verschuren, J., Zhdanova, M., Geertzen, J., Enzlin, P., Dijkstra, U., & Dekker, R (2015) visar att många amputerade upplever en osäkerhet till sitt framtida förhållande på grund utav att sjukvården oftast inte ens tar upp ämnet, varken innan

amputationen eller under rehabiliteringen. De kom även fram till att många får problem när det gäller sexuell upphetsning på grund utav den sänkta självbilden. En sexuellt aktiv relation med sin partner trots allt är en stor del av det psykiska välbefinnandet Genom att vårdpersonal, kuratorer eller psykologer tar upp ämnet med de som ska genomgå eller är under rehabilitering efter en amputation, kanske man på ett enkelt vis kan lindra den oron.

Enligt Skärsäter (2014) kan sorg uppkomma utav förändringar i vardagen. En sådan

livsförändring skulle mycket väl kunna vara en amputation där förlusten utav en kroppsdel skapar en helt ny, påtvingad vardag. Den nya livssituationen kan då lätt ge upphov till en självbild som är präglad av ångest, sorg, depression och en känsla att vara otillräcklig, belastande samt inkomplett som person.

Resultatet visade att sorg och depression är relaterat till självisolering. Ahlström, Skärsäter,

& Danielsson (2009) beskriver dessutom att personer som lider av depression och isolerar sig ofta känner skuld till sin familj och vänner på grund utav sin isolering gentemot dem, vilket i sin tur ökar ångestsymtomen. De fann även att deprimerade patienter fick lindrigare

symptom när de umgicks med vänner, höll sig sysselsatta eller vistades utomhus. Spiess, McLemore, Zinyemba, Ortiz, & Meyr (2014) hittade enkla åtgärder för nyligen amputerade patienter med depression. I lag med resultatet, visade deras forskning att om patienterna fick möjlighet att samtala med andra som har erfarenhet inom ämnet, delta i stödgrupper

(21)

17

och/eller kände sig behövda av sin familj och vänner - kunde motverka en depression, minska sin oro och lära sig relatera till sin nya livssituation på ett helt annat vis.

Att protesen hjälpte personer till ökad självständighet och att lättare kunna delta dagliga aktiviteter var något som vi kom fram till i resultatet. Grieve & Lankhorst (1996) visade att vid anpassningen till de fysiska begränsningar som amputationen innebär gav protesen möjligheten att återfå rörlighet och ökad självständighet. Williamson (1995) visade att protesen kan vara ett viktigt verktyg att använda för att komma från oförmåga till förmåga och välbefinnande.

Vi anser att de amputerade patienterna som kan och har möjligheten att använda protes kan få en vardag med mer självständighet och ökad rörlighet. I resultatet fann vi också att en osseointegrerad protes leder till ökad acceptans av amputationen och dessutom flera

funktionella fördelar som bl.a. ökad rörlighet. Detta finner även Hagberg, Häggström, Uden

& Brånemark (2005) som i sin studie visar att en konventionell transfemural protes minskar rörelseförmågan i höftleden markant. Den minskade rörelseförmågan leder i sin tur till obehag i sittande läge som påverkar vardagen och välbefinnandet. I studien visar de att en osseointegrerad protes inte leder till någon rörelseinskränkning utan tvärtom till en helt normal rörlighet i höftleden.

I Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för sjuksköterskor (Socialstyrelsen, 2005) ingår att kunna uppmärksamma när patienter är i behov av stöd, att undervisa patienterna om deras tillstånd och rehabilitering, att lyssna på patienternas tankar om framtiden och ge råd samt organisera socialt stöd till detta. Forskningen till resultatet visar många brister hos

sjuksköterskor i flera av dessa aspekter. Det kan bero på att utbildningarna kanske inte håller kvalitetsmåttet (Vårdförbundet, 2014) eller att det finns alldeles för lite tid för personalen för att kunna ta hand om patienterna ordentligt (Läkartidningen, 2015), som i sig grundas på politiken som bedrivs i Sverige (Populärhistoria, 2010). En tillgång i detta arbete kan vara nyttjandet av Myra Estrin Levines bevarandemodell där sjuksköterskan ska kunna bedöma omvårdnadsinsatserna efter behov för att minska vårdvistelsetiden och för att patienten ska bli mer självständig, sjuksköterskan ska också bevara patientens kroppsliga funktion. Teorin

(22)

18

berör också det sociala sambandet där människan har ett stort behov av att känna samhörighet med andra människor (Levine, 1967).

I enlighet med Levines teori anser vi att sjuksköterskan bör göra patienter delaktiga i planeringen av sin egen omvårdnad samt att vara noga med undervisning och information.

Detta är också i enlighet med sjuksköterskans kärnkompetenser som handlar om att ge patienter en personcentrerad och informativ omvårdnad (Cronenwett et al, 2007).

Slutsats

Resultatet visar att en amputation leder till såväl en fysisk som en psykisk reaktion. Den fysiska aspekten involverar smärta, minskad självständighet och begränsningar i vardagen medan den psykiska rör förlust, sorg, ångest och depression. Avgörande faktorer för att få en god livskvalitet efter en amputation är stöd från familj, vänner och vård. Resultatet i

litteraturstudien kan ge sjuksköterskor och annan vårdpersonal en djupare förståelse för hur en person kan uppleva en amputation och där genom få en bättre insikt om

omvårdnadsbehoven för dessa patienter. Exempelvis: genom att i tidigt skede utav

rehabiliteringen för sagda patienter erbjuda stödgrupper tillsammans med andra i liknande situationer, kan oron om framtiden och depression således på ett enkelt vis minskas.

(23)

19

Referenser

Ahlström, B. H., Skärsäter, I., & Danielsson, I (2009) Living with major depression:

experiences from families’ perspective. Scandinavial journal of caring science, 23(2), 309–316.

DOI: doi: 10.1111/j.1471-6712.2008.00624.x

Atherton, R., & Robertson, N. (2006). Psychological adjustment to lower limb amputation amongst prosthesis users. Disability & Rehabilitation, 28(19), 1201-1209.

DOI:10.1080/09638280600551674

Bach, O., Dönicke, T., Friedel, R., Hofmann, GO., Huttemann, E., & Schmidt, R. (2007).

Above-knee replantation following traumatic bilateral amputation: Sciatic nerve transplantation. European Journal of Trauma and Emergency Surgery, 33(2), 192- 197. DOI:10.1007/s00068-006-6008-2

Bekrater-Bodmann, R., Schredl, M., Diers, M., Reinhard, I., Foell, J., Trojan, J., Fuchs, X., &

Flor, H. (2015). Post-amputation pain is associated with the recall of an impaired body representation in dreams-results from a nation-wide survey on limb amputees. PLoS One, 10(3), 1-13. DOI:10.1371/journal.pone.0119552

*Bosmans, J., Suurmeijer, T., Hulsink, M., van der Schans, C., Geertzen, J., & Dijkstra, P.

(2007). Amputation, phantom pain and subjective well-being: a qualitative study.

International journal of rehabilitation research, 30(1), 1–8. DOI: 10.1097/MRR.0b013e328012c953

Cronenwett, L., Sherwood, G., Barnsteiner, J., Disch, J., Johnson, J., Mitchell, P., Sullivan, D.T., & Warren, J. (2007). Quality and safety education for nurses. Nursing outlook, 55(3), 122- 31. doi:10.1016/j.outlook.2007.02.006

Damall, BD., Ephraim, P., Wegener, ST., Dillingham, T., Pezzin, L., Rossbach, P., &

Mackenzie. (2005). Depressive symptoms and mental health service utilization among persons with limb loss: results of a national survey. Archives of Physical Medicine and Rehabilitation, 86(4), 650-8. DOI:10.1016/j.apmr.2004.10.028

(24)

20

Dammen-Mosand, R., & Stubberud, D-G. (2011). Omvårdnad vid Diabetes Mellitus. i H.

Almås, D-G. Stubberud, & Gronseth,R, Klinisk omvårdnad, del 1 (s. 504-506.). Liber AB.

Desmond, DM., & MacLachlan, M. (2006). Affective distress and amputation- related pain among older men with long-term, traumatic limb amputations. Journal of Pain and Symptom Management, 31(4), 362-8. DOI:10.1016/j.jpainsymman.2005.08.014

Ellis, K. (2002). A review of amputation, phantom pain and nursing responsibilities. British Journal of Nursing, 11(3), 155-7. DOI: 10.12968/bjon.2002.11.3.10063

Ephraim, P., Wegener, S., MacKenzie, E., Dillingham, T., & Pezzin E. (2005) Phantom pain, residual limb pain, and back pain in amputees: results of a national survey. Archives of Physical Medicine and Rehabilitation. 86(10), 1910–1919. DOI:10.1016/j.apmr.2005.03.031

Friberg, F. (2012a). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning. i F. Friberg (Red.), Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade

examensarbeten (s. 121-132). Lund: Studentlitteratur.

Granskär, M., & Höglund-Nielsen, B. (red) (2008). Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur.

Grieve, A.C., & Lankhorst, G.J. (1996) Functional outcome of lower-limb amputees: A prospective descriptive study in a general hospital. Prosthetics and Orthotics International, 20(2), 79-87. DOI: 10.3109/03093649609164423

Gronsleth, K., Roa, E., Könoy, I & Almås, H. (2011). Perioperativ och postoperativ omvårdnad. i H. Almås, D-G. Stubberud, & Gronseth,R, Klinisk omvårdnad, del 2 (s. 161).

Lund: Studentlitteratur.

(25)

21

Hagberg, K., Häggström, E., Uden, M., & Branemark R. (2005). Socket versus bone-anchored trans-femoral prostheses: hip range of motion and sitting comfort. Prosthetics and Orthotics International, 29(2), 153–163. DOI: 10.1080/03093640500238014

*Hamill, R., Carson, S., & Dorahy, M.(2010). Experiences of psychosocial adjustment within 18 months of amputation: an interpretative phenomenological analysis. Disability and Rehabilitation, 32, 729-740. DOI: 10.3109/09638280903295417

Hawamdeh, ZM., Othman, YS., & Ibrahim, AI. (2008). Assessment of anxiety and depression after lower limb amputation in Jordanian patients. Neuropsychiatric Disease and Treatment, 4(3):627-33. http://dx.doi.org/10.2147/NDT.S2541

Iversen, M. (2010). Diabetes. i Kirkevold, M., Brodtkorb, K., & Hylen-Rahoff, A., Geriatrisk omvårdnad (s. 428-438 ). Liber AB.

Jensen, M. P., Ehde, D. M., Hoffman, A. J., Patterson, D. R., Czerniecki, J. M., & Robinson, L.

R. (2002). Cognitions, coping and social environment predict adjustment to phantom limb pain. Pain, 95(1–2), 133-42. DOI: 10.1016/j.jpain.2007.05.006

Krysinska, K., Lester, D., & Martin G (2009). Suicidal Behavior After a Traumatic Event.

Journal of Trauma Nursing, 16(2), 103-10. DOI: 10cu.1097/JTN.0b013e3181ac921f.

Levine, E.M. (1967). The four conservation principles of nursing. Nursing forum, (6), 45-59.

*Liu, F., Williams, R., Liu, H-E., & Chien, N-H (2010). The lived experience of persons with lower extremity amputation. Journal of Clinical Nursing, 19(15-16), 2152-2161. DOI:

10.1111/j.1365-2702.2010.03256.x.

*Lundberg, M., Hagberg, K., & Bullington, J. (2011). My prosthesis as a part of me: a

qualitative analysis of living with an osseointegrated prosthetic limb. Prosthetic and Orthotics International, 35(2), 207-214. DOI: 10.1177/0309364611409795

(26)

22

Lundh, B., & Malmquist, J (2005). Medicinsk ordbok- Det medicinska språket: begrepp, definitioner, termer. 4: e uppl. (s. 17). Lund: Studentlitteratur.

Läkartidningen, (2015). Hämtad 2015-10-13, från:

http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2015/01/Sjukskoterskebristen-slar-hart-mot- sjukhuslakarna/

Nilsson, J., & De Faire, U. (2006). Hjärt- kärlsjukdomar. i G, Berglund., A, Engström-Laurent., S, Lindgren & N. Lindholm., Med - Internmedicin.(s. 122-125). Liber AB.

*Norlyk, A., Martinsen, B., & Kjaer-Petersen, K (2013). Living with clipped wings - Patient’s experience of losing a leg. International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-Being.

2013 Oct 14;8:21891. DOI: 10.3402/qhw.v8i0.21891

Ortopediskt Magasin. (1997). Hämtad 2015-11-04, från:

http://old.ortopedisktmagasin.se/osse.html

*Ostler, C., Ellis-Hil,l C., Donovan-Hall, M (2014). Expectations of rehabilitation following lower limb amputation: a qualitative study. Disability and Rehabilitation, 2014;36(14):1169-75.

DOI: 10.3109/09638288.2013.833311.

*Parker, K., Kirby, RL., Adderson, J., &Thompson, K (2010). Ambulation of People With Lowe-Limb Amputations: Relationship Between Capacity and Performance Measures. Arch Phys Med Rehabil, 91(4), 543-9. DOI: 10.1016/j.apmr.2009.12.009.

Perkins, ZB., De’Ath, HD., Sharp, G., & Tai, NR (2012). Factors affecting outcome after traumatic limb amputation. British Journal of Surgery Society Ltd, 99(1), 75-86. DOI:

10.1002/bjs.7766

Polit, D.F., & Beck, C.T. (2004) Nursing research. Generating and Assessing Evidence for Nursing Practice. (7^thed.). London: Lippincott Williams & Wilkins.

(27)

23 Populärhistoria, (2010). Hämtad 2015-10-13, från:

http://www.popularhistoria.se/artiklar/partiernas-histora-moderaterna/

Mckechnie, P.S., & John, A. (2014). Anxiety and depression following traumatic limb amputation: A systematic review. Injury: international journal of the care of the injured, (12):1859-66. DOI:10.1016/j.injury.2014.09.015

Sbu. (2012). hämtad 2015-11-04, från: http://www.sbu.se/sv/Vetenskap--Praxis/Vetenskap- och-praxis/Viktigt-men-svart-mata-livskvalitet/

*Senra, H., Aragão, O., Leal, I & Vieira, C. (2011). Beyond the body image: a qualitative study on how adults experience lower limb amputation, Clinical Rehabilitations 26(2) 180-191. DOI 10.1177/02692214411410731

*Siersma, V., Thorsen, H., Holstein, P-E., Kars, M., Apelqvist, J., Jude, E., … Schaper, C (2014). Health-Related Quality of Life Predicts Major Amputation and Death, but Not

Healing, in People With Diabetes Presenting With Foot Ulcers: The Eurodiale Study. Diabetes Care 2014;37:694-700. DOI: 10.2337/dc13-1212

*Singh, R., Ripley, D., Pentland, B., Todd, L., Hunter, J., Hutton, L., & Philip, A. (2009).

Depression and anxiety symptoms after lower limb amputation: the rise and fall. Clinical Rehabilitation; 23(3), 281–286. DOI: 10.1177/0269215508094710

*Sjödahl, C., Gard, G., & Jarnlo, G. B. (2004). Coping after trans-femoral amputation due to trauma or tumour–a phenomenological approach. Disability and Rehabilitation 26, 851–861.

DOI: 10.1080/09638280410001662996

Skärsäter, I. (2014). Sorg. i L. Wiklund-Gustin, Vårdande vid psykisk ohälsa (ss153-166).

Studentlitteratur AB.

Socialstyrelsen, (2005). Hämtad 2015-10-13, från:

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9879/2005-105- 1_20051052.pdf

(28)

24

Spiess, E, Kerianne., McLemore, Anna., Zinyemba, Pricilla., Ortiz, Natalia., & Meyr, Andrew, J. (2014). Aplications of the five stages of grief to diabetic limb loss and amputation. The jornal of foot and ankle surgery, 53(6), 735-739. DOI 10. 1053/J.fas.2014.06.016.

*Srivastava, K., & Chaudhury, S (2014). Rehabilitation after Amputation: Psychotherapeutic Intervention Module in Indian Scenario. The scientific World Journal 2014 Jan 12;2014:469385.

DOI: 10.1155/2014/469385

*Valizadeh, S., Dadkhah, B., Mohammadi, E., & Hassankhani, H (2014). The Perception of Trauma Patients from Social Support in Adjustment to Lower-Limb Amputation: A Qualitative Study. Indian J Palliat Care 2014;20:229-38. DOI: 10.4103/0973-1075.138401

*Verschuren, J., Zhdanova, M., Geertzen, J., Enzlin, P., Dijkstra, U., & Dekker, R (2013). Let’s talk about sex: lower limb amputation, sexual functioning and sexual well-being: a

qualitative study of the partner’s perspective. Journal of clinical nursing, 22, 3557-3567, DOI:

10.1111/jocn.12433

Verschuren, J., Zhdanova, M., Geertzen, J., Enzlin, P., Dijkstra, U., & Dekker, R (2015). Sexual functioning and sexual well-being in people with a limb amputation: a cross sectional study in the Netherlands. Disability and Rehabilitation, Jun 2:1-6. DOI:

10.3109/09638288.2015.1044029

Vincent, H.K., Horodyski, M., Vincent, K.R., Brisbane, S.T., & Sadasivan, K.K. (2015).

Psychological distress after orthopedic trauma: Prevalence in patients and implications for rehabilitation. The journal of injury, function and rehabilitation, 7(9), 978-89. DOI:

10.1016/j.pmrj.2015.03.007.

Virani, A., Green, T., & Turin, T. C. (2014). Phantom limb pain: a nursing perspective.

Nursing Standard, 29(1), 44-50. DOI: 10.7748/ns.29.1.44.e8730

Vårdförbundet, (2014) Hämtad 2015-10-13, från:

(29)

25

https://www.vardforbundet.se/Vardfokus/Webbnyheter/2014/Februari/Sju- sjukskoterskeutbildningar-haller-inte-mattet/

Williamson, G. M. (1995). Restriction of normal activities among older adult amputees: The role of public self-consciousness. Journal of Clinical Geropsychology, 1(3), 229-242.

Williamson, G. M., & Walters, A. S. (1996) Perceived impact of limb amputation on sexual activity: a study of adult amputees. Journal of sex research, 36(5), 221-230. doi:

10.3109/09638288.2013.797509

(30)

26

Bilagor:

Bilaga 1: Söktabell

Bilaga 2: SBU – Mall för bedömning av relevans

Bilaga 3: Studentlitteratur bilaga H för bedömning av kvalitativa artiklar Bilaga 4: Studentlitteratur bilaga G för bedömning av kvantitativa artiklar Bilaga 5: Översiktstabell med inkluderade artiklar

(31)

27 Bilaga 1: Söktabell

Sökmotor Sökord Datum/tid Antal

träffar

Begränsningar Förkastade artiklar

Antal valda artiklar Cinahl Amputation

AND Life experience

20150528 Kl: 14:00

69 - 57*

5**

3 st

PubMed Experience OR

perception AND Amputation [MeSH Terms]

20150519 Kl: 10:30

1338 - 0

PubMed (Anxiety) AND Lower limb

amputation [MeSH Terms]

20150520 Kl: 11:30

19 10 years 14*

2**

3 st

PubMed (Experience) AND

Amputation [MeSH Terms] AND Depression

20150520 Kl: 12:00

13 10 years 5*

7**

1 st

PubMed Lower limb amputation AND Sexual relations

20150910 Kl: 16:00

5 10 years 1*

3**

1 st

PubMed Lower limb amputation AND

Rehabilitation AND Life experience

20150911 Kl: 12:00

21 10 years 4*

15**

2 st

PubMed Prostethic limb AND Life experience

20050911 Kl: 16:00

53 - 4*

48**

1 st

*antal exkluderade efter lästa abstrakt ** antal exkluderade efter lästa titlar

(32)

28 Bilaga 2: SBU – Mall för bedömning av relevans

(33)

29

Bilaga 3: Studentlitteratur bilaga H för bedömning av kvalitativa artiklar

(34)

30

Bilaga 4: Studentlitteratur bilaga G för bedömning av kvantitativa artiklar

(35)

31

(36)

32

(37)

33 Bilaga 5: Översiktstabell med inkluderade artiklar

Författare Studiens syfte Typ av studie Deltagare/bortfall Metod, datainsamling

Huvudresultat Kommentarer gällande kvalitet

Bosmans, Suurmeijer, Hulsink, van der Schans, Geertzen

& Dijkstra Nederländerna (2007)

Att undersöka hur fantomsmärta påverkade

välbefinnandet och vardagen hos personer med amputerat ben.

Kvalitativ n16 (0) Semistrukturerade

intervjuer och VAS-skalor.

Fantomsmärtor varierade under dygnet och personerna lade ofta upp sina dagliga scheman efter sin

smärtcykel

Medel

(38)

34

Hamill, Carson &

Dorahy Irland (2010)

Att undersöka deltagarnas upplevelser av psykosocial anpassning inom 18 månader av en amputation.

intervjuer

Tre huvudteman uppkom: valet och kontrollen, accepterande och anpassande av den nya

situationen och anpassning som en social process

Hög

(39)

35

Liu, Williams, Liu & Chien Taiwan (2010)

Att beskriva och förstå upplevelser av

människor med nedre extremitetsamputationer

Kvalitativ n22 (0) Semistrukturerade intervjuer

4 Huvudteman upptäcktes. Alla relaterade till:

Tappad kontroll över situationen, litet stöd och vägledning, social isolering, minskad självständighet

Hög

(40)

36

Lundberg, Hagberg &

Bullington Sverige (2011)

Att öka

förståelsen om upplevelsen att leva med en benprotes jämfört med en som är ditsatt på vanligt vis

Kvalitativ fenomenologisk

n13 (0) Djupintervjuer Visar att alla deltagare

beskriver att den nya

“benprotesen” är en

revulotionerande förändring.

Medelhög

(41)

37

Norlyk, Martinsen &

Kjaer-Petersen Danmark (2013)

Att undersöka upplevelser av att mista ett be

Kvalitativ n12 (0) Djupintervjuer Livet efter en amputation är associerat med förtvivlan, en känsla av förlust, men också av hopp att återfå sin självständighet

Medelhög

(42)

38

Författare Studiens syfte Typ av studie Deltagare/bortfall Metod, datainsamling, Huvudresultat Kommentarer gällande kvalitet

Parker, Lee Kirby, Adderson, &

Thompson Kanada (2010)

Att mäta rörligheten hos patienter I standardiserade miljöer

(samhället) och jämföra dessa med optimala miljöer (sjukhus)

Kvantitativ deskriptiv tvärsnittsstudie

n54, 2 frågeformulär:

LCI-5: självskattad rörlighet vid nedre amputation-

2MWT: Gångtest under 2 min.

TUG: från sittandes till att gå 3 meter och tillbaka under tid.

TAPES:

självskattningsformulär om begränsningar i vardagen.

SAM: steg per dag

Sambandet mellan de olika testerna.

Socialt stöd/

Funktion

Medelhög

(43)

39

Senra, Araga Oliveira, Leal1

& Vieira Portugal (2011)

Att undersöka hur vuxna upplever nedre extremitetsamputationer, med fokus på

förändringar av

självidentitet orsakad av objektsförlus

Kvalitativ tvärsnittsstudie

n42 (0) Semistrukturerade

intervjuer

Resultatet stöder den teoretiska modellen att självidentiteten förändras vid objektsförlust.

Hög

(44)

40

Siersma, Thorsen, Holstein, Kars, Apelqvist, Jude, Piaggesi, et.al Danmark (2014)

Att se hur pass Health related quality of life har effect på läkning och psykologiska aspekter.

Kvantitativ kohort

n1088, 73 EQ-5D:

Standariserat mätinstrument för mätning utav hälsa.

VAS: visiuell analog skala

Health related quality of life har inget med

läkningsprocessen att göra, men däremot

ångestsymtom och dödsfall/självmord.

Medelhög

(45)

41

Singh, Ripley, Pentland, Todd, Hunter, Hutton &

Philip Skottland (2009)

Att postoperativt mäta grad av oro/ängslan och depression tre år efter en

amputation.

Kvantitativ n105, 37 Hospital Anxiety and Depression Scale (HADS)6:

Oro/Ängslan och depressionssymtom var väldigt hög efter en

amputation.

Dödligheten var högst hos äldre, men samtidigt var deras oro om framtiden lägre.

Medelhög

(46)

42

Sjödahl, Gard &

Jarnlo Sverige (2004)

Att genom en fenomenologisk väg, undersöka hur relativt unga trans-femurala patienter upplever deras amputationer och deras

copingstrategier.

Kvalitativ, fenomenologisk

n11 (0) Semistrukturerade

intervjuer

Två teman framkom. I det första temat "

Erfarenheter av amputation "

Andra temat

"Copingstrategier att relatera till en ny norm " Endast en deltagage har fullt accepterad sin situation.

Hög

(47)

43

Srivastava &

Chaudhur Indien (2014)

Att jämföra hur pass en

psykologisk intervention ökar personers

välbefinnande efter en amputation

Kvantitativ Intervention, blindning av patienter, randomisering.

n173 (0) Carroll Rating Scale for Depression (CRSD), State- Trait Anxiety Inventory (STAI), Amputees Body Image Scale (ABIS), and Impact of Event Scale (IES)

Möten med psykolog och sjuksköterskor ökar

välbefinnandet efter en amputatio

Hög

(48)

44

Valizadeh, Dadkhah, Mohammadi &

Hassankhani Iran

(2014)

Att öka förståelsen av traumapatienter och upplevelsen av stöd under anpassningen till en amputation

Kvalitativ Innehålsanalys

n20 (0) Ostrukturerade

intervjuer

Huvudtemat som upptäcktes var

“stödkällor”.

Undergrupper var, stödjande familj, vänner, kollegor.

Hög

(49)

45

Verschuren, Zhdanova, Geertzen, Enzlin, Dijkstra &

Dekker

Nederländerna (2013)

Att beskriva den inverkan som nedre extremitetsamputationer har på den sexuella funktionen.

Kvalitativ n16 (0) Semistrukturerade intervjuer

Mindre förändringar i sexuell funktion rapporterades, problem som uppstod löstes av paren själva.

För några par märktes t.o.m. en förbättring.

Hög

(50)

46

Ostler, Ellis-Hill &

Donovan-Hall England (2014)

Att undersöka förväntningar hos patienter som ska genomgå en protes-rehab efter en amputation

intervjuer

5 teman

upptäcktes. Det visar att

deltagarna stod inför osäkerhet och sökte ofta stöd hos andra som genomgått samma process.

Medelhög