Promemoria 2020-06-23 A2020/
Arbetsmarknadsdepartementet Jämställdhetsenheten
Statsrådet Åsa Lindhagens sakråd med civila samhället gällande mäns våld mot kvinnor, 23 juni 2020
Statsrådet Lindhagen inleder med att tackar närvarande organisationer för deras viktiga arbete för att bekämpa mäns våld mot kvinnor och för den starka röst de är i samhället. Vissa steg hade aldrig gått att genomföra utan civila samhällets insatser. Därefter gavs medverkande organisationer möjlighet att bidra med synpunkter.
Ett stort antal organisationer lyfte situationen för personer som befinner sig eller har befunnit sig i prostitution. Lättare åtkomst till evidensbaserad behandling och traumabehandling för gruppen efterfrågades. Det lyftes även att kompetensen behöver öka inom socialtjänsten gällande personer som säljer sex och offer för människohandel, bland annat kan det finna problem med att få plats på skyddat boende. Vidare påpekades att
migrationslagstiftningen med prostitution som avvisningsgrund gör att många blir deporterade p.g.a. att de befinner dig i prostitution utan möjlighet att få hjälp. Det framfördes att fler aktörer än förundersökningsledare bör kunna ansöka om ovillkorad betänketid.
Insatser mot efterfrågan på prostitution, och att arbetet ska inkludera kopplingen mellan pornografi och prostitution, efterfrågades. En statlig utredning om porrens skadeverkningar efterfrågades också.
En utsatt grupp är utrikes födda kvinnor som kommer till Sverige som anhöriga. De blir ofta kvar i hemmet och kommer inte in i arbetslivet, vilket bland annat kan leda till våldsutsatthet både för kvinnorna och deras barn. Behov av samverkan kring gruppen lyftes.
2 (3)
Fler insatser mot könsstympning efterfrågades, i linje med Socialstyrelsens inventering av vård och stöd inom området.
Ett nationellt uppdrag för verksamheten med ungdomsmottagningar efterfrågades, vilket skulle gälla såväl mottagningsverksamheten som det utåtriktade arbetet. Det framfördes vidare att för att förebygga sexuellt våld behöver sex- och samlevnadsundervisning införas från förskoleklass och att den behöver uppdateras gällande kvinnors sexualitet, normkritik,
intersektionalitet, hedersrelaterat våld och förtryck samt machokultur. Det våldsförebyggande arbetet lyftes av flera organisationer. Där nämndes bland annat behovet av att involvera män och att det civila samhället kan bidra till att förändra normer genom exempelvis samtalsgrupper. Metoder och ambitioner för systematiskt arbete finns för att förändra destruktiva maskulinitetsnormer men det finns mycket kvar att göra. En organisation tog upp att det är viktigt att Jämställhetsmyndigheten får fortsatt uppdrag på området.
Förbättrad samverkan mellan olika aktörer efterfrågades och även att det ska bli tydligare vilket ansvar som ligger på staten respektive kommunerna. Det behövs fortsatt ökat stöd till våldsutsatta kvinnor som vill bryta upp. Även frågor om vårdnad, boende och umgänge lyftes.
Ekonomisk utsatthet och koppling till andra typer av våld togs upp. En organisation menade att bodelning, vårdnadstvister etc. kan få långtgående konsekvenser för den utsatta och ekonomiskt svagare parten.
Flera organisationer var positiva till samtyckeslagstiftningen och menade att den har gjort skillnad, men att fler insatser nu behövs för att fortsätta implementera lagen, såväl riktat mot skolor och ungdomar genom
obligatorisk sex- och samlevnadsundervisning från förskoleklass som mot rättsväsendet. En organisation uttryckte dock oro för att utvärderingen av samtyckeslagen tyder på att våldtäkter inom nära relationer har missats. Det lyftes även att sexualbrotten behöver prioriteras och att polisen måste få mer resurser att förebygga nätvåld.
Vidare tog några organisationer upp att hatbrott inte kan tillämpas enligt nuvarande lagstiftning när någon utsätts p.g.a. ålder och kön. De framhöll att det borde utredas om det inte kan vara en försvårande omständighet att utöva våld i patriarkatets namn.
3 (3)
Gällande skyddade boenden lyftes bristen på tillgänglighet, det kan för en kvinna med funktionsnedsättning vara svårt att ens hitta till och ta sig till ett skyddat boende. Några organisationer tog även generellt upp oro för
kvinnojourernas möjlighet att driva sin verksamhet och framhöll vikten av att deras arbete får ekonomiska möjligheter att fortsätta.
Några organisationer framförde att det behöver tydliggöras att alla uppdrag som rör våld i nära relationer omfattar våld i hbtq-personers relationer. Vidare framhölls behovet av bättre och mer stabil finansiering till civilsamhället och att den nya statsbidragsförordningen gällande
organisationer om brottsofferområdet genomförs för att möjliggöra att hbtq- organisationer ska kunna söka medel.
Behov av en uppföljning av den nationella strategin som helhet lyftes, samt av att utveckla indikatorer. Några organisationer framförde att det är viktigt att tala om kön, mäns våld mot kvinnor, och att inte bara om våldsutsatta personer i såväl uppföljning som genomförande av strategin.
