Annelund : ett senneolitiskt bebyggelsekomplex i sydvästra Uppland
Andersson, Kent
Fornvännen 83, 209-215
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1988_209
Ingår i: samla.raa.se
Annelund — ett senneolitiskt
bebyggelsekomplex i sydvästra Uppland
Av Kent Andersson och Eva Hjärthner-Holdar
Andersson, K. & Hjärthner-Holdar, V.. 1989. Annelund — en senneolitiskt be-byggelsekomplex i sydvästra Uppland. (Annelund — a Late Neolithie st-ltlt-ment in South-western Uppland.) Fornvännen 83. Stockholm.
The l(if!7 exeavation promptcd by the building of a neu extension of the E 18
be-tween Bålsia and Enköping noi lar from Stockholm revealed a large Late Neo-lithie selllemenl. Apart from the remains of al least three bouses .i stone < isl was found, the fourth known in central Sweden and lhe sei und one tO be excavated. Eva Hjärthner-Holdar, Arkeologiska institutionen, Gustavianum, S-75220 Uppsala, Sweden. Kent Andersson, UV Uppsala, Öslra Agaton 95, S-75322 Uppsala.
Under sommaren 1987 genomfördes i RAA/ UV:s regi de avslutande undersökningarna inom det s. k. E18-projcktet, sträckan Enkö-ping—Bålsta. Fältverksamheten påbörjades 1986 och de preliminära resultaten från detta år har tidigare publicerats {'lör 21, s. 17ff). U n d e r
1987 års säsong koncentrerades undersökning-arna till i huvudsak två platser: Apalle i H å b o samt A n n d u n d i Trögden {Kulturminnesvård
1987:4, s. 17). I Apalle undersöktes omfattande boplatslämningar frän bronsålder och i Anne-lund framfor allt boplatslämningar av sen sten-ålderskaraktär, men även en för uppländska förhållanden ovanlig konstruktion: cn hällkista av megalitisk karaktär.
Annelund-boplatsen ligger strax öster om Enköping, inom förutvarande Enköpings stads område. Redan före E18-projektets start var, i omedelbar anslutning till det aktuella under-sökningsområdet, flera skilda typer av fornläm-ningar kända, såsom en större stensättning (fornl. 16) av bronsålders- eller äldre järnål-dcrskaraktär, skärvstenshögar och skålgropsfö-rekomster (fornl. 24, 25). Lämningar som indi-cerar cn yngre järnåldcrsbosättning saknas emellertid helt. Inom själva exploateringsom-rådet var en skärvstenshög (fornl. 17), en äldre vägbank (fornl. 17) samt cn skålgropsförckomst tidigare registrerade. I slutet av 1800-talet hade vid nyodling även en kantyxa av brons från pe-riod I påträffats. Exakta fyndplatsen ftir denna
är okänd, men av uppgifterna att döma b ö r d e n ligga inom eller nära exploateringsområdet (Rapport 1985-06-10; Ekholm 1921, s. VII).
E18-projcktet är upplagt som en undersök-ning i tre steg: förundersökundersök-ning, provunder-sökning och slutunderprovunder-sökning (Utredning
1984-11-23; Rapport 1985-06-10; Lamm 1986). I förundersökningen ingick bl. a. en analys av det äldre kartmaterialet, fastställande av de iildsta ortnamnsbdäggen samt cn spccialinven-tering av hela exploaspccialinven-teringssträckan. För An-nelunds vidkommande kunde konstateras att den historiska gården etablerats i sen tid, och att området delvis nyttjats för odlingsverksam-hcl sedan 1700-talet. Vid besiktningen fastställ-des med hjälp av jordsond att intakta kulturla-ger fanns under de plöjda lagren samt före-komst av skärvsten i åkerytan. En skrapa av flinta tillvaratogs även vid detta tillfälle (Rap-port 1985-06-10). Förundersökningen resulte-rade i en provundersökning med sylte all in-ringa det indicerade boplatsområdet. Härvid pm\ undersöktes ytor även utanför det direkt exploatcringshotade området. Pfi detta sätt er-hölls en begränsning mot söder och öster, men lill följd av modern bebyggelse endast delvis mol norr och söder. Resultaten visar att Anne-lund-boplatsen täcker en yta av minst 12 tar; av des.sa kom emellertid endast ca 2,5 hek-tar att direkt beröras av vägbygget (Rapport
1985).
210 K. Andersson & E. Hjärthner-Holdar
790
f-Fig. 1. Skärvstenshögen fornl. 17 (Ala) med den un-deriiggande bällkistan (Alb).
Ritning av E. Hjärthner-Holdar. ATA. —Crushed stone mound, Ancient Mo-niimenl no. 17 (Ala) with the underlying stone (isl (Alb). Drawn by F. Hjärth-ner-Holdar. ATA.
f ~ ~ ~ ^ — h
-Anndund-undersökningens största över-raskning bjöd den registrerade skärvstenshö-gen fornl. 17 på. U n d e r d e l 0,5 till 0,7 m tjocka skärvstenslagret, och därmed helt dold av det-ta, framkom centralt i högen en hällkista i röse (fig. 1). Roset hade en diameter av ca 7 m och begränsades i söder, väster och norr av en bitvis mycket vällagd kantkedja. I den norra delen var två av kantkedjestenarna resta på högkant. I ös-ter saknades kantkedjestenar, och d ä r hade istället en befintlig berghäll utnyttjats som be-gränsning. Denna häll bildade för övrigt även en del av själva kistans ena långsida. Kistans takhallar, två upp till 1,5 m stora stenar, låg del-vis ur läge: den ena inrasad i kistan och den andradelvis utrasad utanför dennas nordvästra kortsida. Själva kistan var uppbyggd av tätt ställda, bitvis dubbla resta stenar, varav liera med uttalad triangulär form. Det mellanrum som uppstått till följd av stenarnas form hade tätats med mindre stenar. Kistans nordöstra sida avvek delvis från den övriga kistkonstruk-tionen därigenom att man bitvis nyttjat den be-fintliga berghällen, vilken tuktats så att en i det närmaste lodrät vägg bildats. Berghällen har även fått ingå som ena sidan på kistans ingång (lig. 2). På dess motsatta sida fanns ett större block, ca 1,5x1,7 m stort, som vilade på en ur-sprunglig markyta och därför mäste vara dit-lagt. Spår efter den gamla markytan fanns för (ivrigt även under andra hällar i kistan.
Kistans nordvästra d d var fortfarande täckt av den ursprungliga takkonstruktionen, dvs. takhällar med underliggande stenpackning. Mellan detta stentak oth själva kistan har av
allt att döma funnits ett innertak av trä. Spår av detta framkom i form av förkolnat trä under den inre taktäckningen. Förmodligen har taket brunnit någon gång strax efter den sista be-gravningen eftersom vissa ben uppvisade spår av eldpåverkan, dock utan att vara brända i or-dets egentliga bemärkelse.
Överst i kistan påträffades en individ i ursprungligt läge. Skelettet var orienterat i ö s t -väst. U n d e r detta skelett låg möjligen ytterliga-re ett i orört läge. Bevaringsförhållandet lor det undre skelettet var emellertid sämre än för det övre. Resterande skelettmaterial, härrörande från ca 12 individer, låg under och omkring de två sista begravningarna utan någon ordning.
Till den sista begravningen kan förmodligen knytas bl. a. en enkel skafthålsyxa och en tand-pärla. Möjligen skall även en enkel flintkniv samt några andra flintföremål räknas till denna individ. Totalt påträffades 17 flintor i kistan, framförallt avslag, men även en flintdolk av Lomborgs typ III (Lomborg 1973, s. 47ff, Fig. 24) och en hjärtformig pilspets med urnupen bas. Bland de övriga fynden kan nämnas två bärnstenspärlor samt keramik. Inga av dessa fynd kan emellertid attribueras till enskilda in-divider.
I förhållande till de få undersökta hällkistor-na i Mälarområdet — Dragby i Uppland (Jaa-nusson & Silvén 1962), Bjurhovda i Västman-land (Jaanuson 1969) och Salem i Söderman-land (Thälin 1970) — är den nu påträffade unik på liera sätt. Fyndmängden får anses som ovan-ligt stor och varierad, men har trots detta en mycket homogen prägel. Antalet gravlagda
Fig. 2. Ktt av benlagren i hällkistan framrcnsade. I forgrunden syns den natur-liga berghåll som utgjorde kistans ena långsida. — ()ne of lhe bone layers in lhe slone (ist aller clearing. Tlie natural rock, wbicli ( onstituted one long side of the cist, can be seen in the foreground. Photo: E. Hjärthner-Holdar. ATA.
divider har endast motsvarigheter i Dragby, där ett 30-tal kunde indentifieras (Gejvall 1963, s. 87). Själva kistkonstruktionen, där man ut-nyttjat en befintlig berghäll som kistvägg, sak-nar så vitt vi vet ännu paralleller.
I Dragby-kistan har begravningar skett ända in i bronsåldern och äldre begravningar har kontinuerligt skjutits undan inne i kistan där skelettmaterialet ackumulerats. I A n n d u n d har däremot en utrensning av kistan skett, och benen efter ca 26 individer har överflyttats till en ca 1x2 m stor grop, omedelbart utanför kant kedjan (lig. 3). Endast ett fåtal fragmenta-riska kcramikskärvor påträffades bland dessa ben varför det förefaller som om man medvetet kvarlämnat gravgåvorna i kistan vid omflytt-ningen. Strax utanför benkoncentrationen hit-tades dock en miniatyryxa av flinta (fig. 4) som möjligen härrör från kistan.
Anndund-kistan täcktes som redan omtalats av en skärvstenshög (lig. 1). Högen tillhör, att döma av det påträffade keramikmaterialet, äld-re bronsålder och förmodligen råder ett konti-nuitetsbrott mellan kistan och avfällshögen. De framkomna boplatslämningarna j ä m t e gravrö-set täcks nämligen av ett sand- och gruslager som möjligen kan sättas samman med en transgression av det senneolitiska Litorina-havet. Transgressionen bör ha medfört att om-rådet för en längre tid blivit helt obeboeligt och först i en mera framskriden d d av bronsåldern ånyo blivit attraktivt för bosättning. Det är
där-för möjligt att redan nu räkna med minst två kronologiskt åtskilda bebyggdsefaser: en äldre, vari inräknas hällkistan och de boplatslämning-ar som täcks av sandlagret och en yngre, repre-senterad av skärvstenshögen över kistan samt enstaka anläggningar, däribland ytterligare en
lit;. i. <iio|ien med det utrensade bcnmatcrialei (A6). Benen torde ursprungligen ha legal i hällkistan men flyttals från denna i samband med en utrens-ning. — The pil wilh lhe cleared bone material (Ab).
lhe bones probably originally lay in the slone (isl bul were moved thente in conneclion wilh a clear-ance. Photo: E. Hjärthner-Holdar. ATA.
212 K. Andersson & E. Hjärthner-Holdar
Fig. 4. Yxminialyren som framkom strax utanför ben gropen samt ett exempel pä den dekorerade keramiken — Miniature axe which (ame lo light just outside lhe bone pit, and a speci-men of the ornaspeci-mented pot-tery. Photo: K. Andersson. ATA.
skärvstenshög som dock i det närmaste utplå-nats genom plöjning och dikningsverksamhet. Till den äldre fasen hör ett mycket intressant område i undersökningsytans västligaste del. H ä r framkom en skärvstenshög och spår efter minst tre hus. G r u n d p l a n e r n a för husen är ännu inte färdiganalyserade, och de resultat som här nedan skall lämnas får därför ses som mycket preliminära. De tre husen uppvisar sto-ra likheter sinsemellan, men två av dem ligger i sådant förhållande till varandra att de inte kan vara samtida (hus I och II). Förmodligen repre-senterar de tre husen omflyttningar av samma gård inom en begränsad yta.
Inte i något fall kunde den totala längden hos husen fastställas. Två av dem förtsatte utanlor undcrsökningsytan (hus I och II) och det tredje har av allt att döma skadats i samband med att cn väg anlagts i sen tid. Det längsta huset har emellertid en längd som uppgått till minst 27 m.
Som framhållits är ännu grundplanen lör de (re husen något oklar. Detta beror till stor del på alt boplatsområdet har varit flitigt använt före, under och efter att bebyggelsen legat där. An-läggningar av skiftande ålder uppträder därför sida vid sida.
I det bäst bevarade huset (hus II, fig. 5) har framkommit två rader av djupa stolphål beläg-na med ett avstånd av ca 5 m frän varandra och ordnade i något ojämna par. Mellan dessa, odi i lutsels mittaxel, finns skilda typer av
nedgräv-ningar som är svårare att funktionellt tolka. De skulle kunna utgöra en form av stolphål, men är atypiska. O m den senneolitiska dateringen av huset är riktig torde emellertid detta vara den mest rimliga tolkningen. Stolphus med dubbla rader av takbärande stolpar uppträder inte, att döma av det nu omfattande danska jämförelse-materialet, förrän under bronsålderns period II t. ex. Becker 1982, s. 55ff.) och de senneoliliska paralleller som är kända är alla av s. k. mesula-typ (ex. Björhem & Säfvestad 1983; Simonsen
1983; Nielsen & Nielsen 1985, s. 107 ff, lig. 8), en hustyp som att döma av nya rön från Dan-mark visat sig gå tillbaka åtminstone till mel-lanneolitisk tid (Kemplner-Jorgensen & Watt 1985, s. 87 ff; Nielsen & Nielsen 1985, s. 102
ff).
O m man följer de danska motsvarigheterna kan alltså de två raderna av stolphål som påvi-sats i A n n d u n d - h u s e n uppfattas som ingående i en yttre, takbärande konstruktion, och där-med utvisa det ungefärliga läget för väggen. Stolphålen är så pass djupa att denna konstruk-tion bör ha varit tillräcklig för att uppbära taket. Möjligen är detta förklaringen till att de ned-grävningar som påvisats i husets mittaxel, och som alltså preliminärt får ses som stolphål efter en mittstolprad, är så pass grunda. O m denna främst fyllt funktionen att bara stötta taket, och inte i sig utgjort det bärande elementet, finns ingen orsak till varför stolphålen skulle behöva vara siirskilt djupa.
l i g . 5. Ett av de tre hus som undersöktes i undersokningsytans västligaste del (hus II). Stakkäpparna marke-rar de dubbla raderna av stolphål samt de stolphål som markemarke-rar htisels gavel. — O n e of the three houses which were investigated in lhe westernmost section of the exeavation (House II). T h e rods mark lhe double rows (il post-holes, loget her with the post-holes whieh mark the gable ol lhe house. Photo: K. Andersson. ATA.
Väggarna i husen bör ha varit lerklinade. Stora mängder bränd lera och lerklining kunde tas tillvara i det kulturlager som täckte husläm-ningarna. Möjligen har dock gavlarna halt en annan väggkonstruktion. I hus II finns två par stolpar som står indragna i förhållande till de yttre stolpraderna och som möjligen antyder en konstruktion med gavlar uppbyggda av gräs-torv.
Vid sidan av de stolpburna husen finns från danskt område belägg för även andra typer av huskonstruktioner från den aktuella perioden. D d s finns cn variant av stolphus, där golvet helt eller delvis är nedsänkt (Strömberg 1971; J a e -gcr & Laursen 1983, s. 102 If; Simonsen 1983; Ethdbt-rg 1987, s. 152 ff). Någon motsvarighet lill denna hustyp har emellertid inte framkom-mit i A n n d u n d . Däremot a r e n tredje hustyp av intresse: C- eller O-formade hus med torvväg-gar (Jaeger& Laursen 1983, fig. 7, 9; Ethelberg
1987, s. 155). Dessa kännetecknas dels av sin oregelbundna form, dels av rännor, upp till 1,20 m djupa med stolphål i. I A n n d u n d finns liera
exempel på denna hustyp, framförallt i ett san-digt omräde strax söder och sydväst om hällkis-tan. Att döma av anläggningstäthcten har om-rådet utnyttjats för bosättning under cn lång tid. Det har emellertid bara analyserats preli-minärt, och några närmare resultat skall därför inle lämnas här.
Att kronologiskt skilda bosättningar förelig-ger i det västligaste boplatsområdet har redan konstaterats utifrån de påträffade huslämning-arna. D e n n a skiktning är även påtaglig i den skärvstenshög som framkom i detta område. Högen hade legat skyddad under cn gammal vägbana, och anläggandet av denna hade en-dast bitvis skadat högens ytskikt. Genom vägdi-ken och plöjning hade emellertid ca halva an-läggningen borttagits. Skärvstenshögcn hade en mycket flack profil och täcktes av det ovan omtalade sandlagret. Det visade sig vid under-sökningen att högen var anlagd på etl äldre kul-turlager, silket i sin tur varit odlat. I (ivergång-en till d(ivergång-en sterila sand(ivergång-en var tydliga årderspår efter upprepad ärjning synliga. Till denna
214 K. Andersson & E . Hjarlhner-lioiaar
sila å k e r l a p p h ö r d e ä v e n två s m å o d l i n g s r ö s e n s a m t s p å r av e n h ä g n a d av trä.
T i l l vilka h u s d e e n s k i l d a l a g r e n i s k ä v s t e n s h ö g e n skall k n y t a s ä r ä n n u för tidigt att m e d b e -s t ä m d h e t u t t a l a -sig o m . Att ett -s a m b a n d m e l l a n b e b y g g e l s e n och h ö g e n finns råder d e t e m e l l e r -tid i n g e n t v e k a n o m . M a n k a n d ä r f ö r s ä g a a t t A n n e l u n d - b o p l a t s e n u t g ö r n å g o t så u n i k t s o m e n s l u t e n s e n n e o l i t i s k miljö, d ä r såväl p o p u l a -t i o n e n o c h h u s k o n s -t r u k -t i o n e r n a s o m n ä r i n g e n k a n b e l y s a s . F ö r u p p l ä n d s k a f ö r h å l l a n d e n ä r d e t t a e n a s t å e n d e , o c h g r ä v n i n g a r n a k a n d ä r f ö r , d å m a t e r i a l e t a n a l y s e r a t s färdigt, k o m m a att få s t o r b e t y d e l s e för förståelsen av s t e n å l d e r n s s l u t s k e d e och b r o n s å l d e r n s i n l e d n i n g i M e l -l a n s v e r i g e .
I undersökningsområdet har stratigrafisk provtag-ning utlörls av Kvartärgeologiska institutionen vid Stockholms universitet under ledning av docent Urve Miller. De preliminära resultaten av översiktli-ga diatomé- och fylolilanalyser (dialoméer = kisel-alger, lytoliter=kiselparliklar av organiskt ur-sprung) visar följande:
1) Sandlagret som täcker skeletten i hällkistan och omgivande boplalslärnningar har avsatts i grunt braekvatlen då på växtformer av dialoméartt-r som leser på sandbotten i braekvatlen {Cocconeis scutellum, Grammatophora oceanica, m. 11. har noterats). Enligt höjdläget (24—29 m över havsytan) kan sandlagrel härstamma från den sensubboreala Liiorinatrans-gressionen (Florin 1944; Miller 1973). Den har tidi-gare registrerats i lagertoljder på Södertörn och av Miller kallats L-4 (Miller 1982a, 1982*; Brunnberg, Miller & Risberg 1985).
2) Förekomst av fyloliler oeh markdiatoméer i prov tagna i kulturlagret under sanden visar all del kan ha varit en odlad markyta.
3) Fyloliler förekommer rikligt även i sediment som (iverlagrar sanden och antyder därmed före-komst av yngre odlingsfaser,
(Miller & Karlsson, manus under sammanställ-ning.)
Benmaterialet
En allmän osteologisk bedömning av benmaterialet visar på ett myckel välbevaral skelettmaterial. De I» n som var utrensade (se ovan) från hällkistan var i bättre skick än de som framkom i kistan, Alb. Av be-tydelse lör bevaringsförhållandena har sannolikt va-rit det tjocka och sotiga skärvstenslager (ca 0,6 m tjockt) som överlagrade bengropen, A6. En annan orsak kan vara alt benen här låg myt kel län tillsam-mans och på sä siitt har bevarat varandra.
Benen i hällkistan, Alb, oeh i bengropen A6, kom-mer från såväl män som kvinnor. Äldersmässigt är spridningen på de gravlagda stor; allt frän barn till
gamla individer. Vad gäller ålders- och könsbestäm-ningarna har de endast utförts i fält och kominer när-m a r e att preciseras vid den slutgiltiga analysen. Det-la gäller ftir övrigt alDet-la resultat som presenteras här. F-n preliminär individberäkning har också utlörls och visar på minst 26 vuxna individer i A6 och 14 vuxna i Alb. Dessa beräkningar är gjorda på de opa-riga ben som hittats (såsom kranium oeh underkä-ke). Förutom dessa bör minst en individ i båda an-läggningarna läggas till. Dessa lar representera de unga individer som påträffades.
Anledningen till alt benen i A6 omtalas som utren-sade beror på atl dessa låg helt i oordning vad gäller den anatomiska samhörigheten (t.ex. strålbt-n/un-derarm och vadben/skenben). Endast eti exempel på motsatsen har kunnat iakttas — en över- och under-käke påträffades tält tillsammans. M a n lär således anta att benen har varit helt eller delvis skelt-lterade då de flyttades till gropen från hällkistan. En viss sor-tering kan iakttas i A6, med cn koncentration av kra-nier i den centrala delen oth långa rörben i ytterkan-terna.
I A l b däremot, påträffades flera ben som naturligt hör ihop. Den sist gravlagda individen hade delar av ryggraden, vissa revben, höger underarm, bäckenet, lårbenet, skenbenen o t h vadbenen saml lotterna be-varade i ursprunglig! läge.
Innan benen plockades upp har dessa ritats i skala 1:10 och därefter lackats (med zaponlack och aceton lör att driva ut fukten) lör alt överhuvudtaget hälla ihop vid upptagandel. Detla visade sig myckel lytko-samt, då de ben som till synes var helt söndersmula-de, hållit ihop. Benen har placerats i askar med varje enskilt ben för sig. Lägesangivelsen är markerad med närmaste 50-cm ruta samt det n u m m e r benet fick under ritarbetel. 1 både A l b och A6 har en fram-preparering i lager utförts, d ä r en så j ä m n nivå som möjligt har hållits.
Slutligen kan sägas att de enskilda individemas allmänna hälsotillstånd varit myckel gott. T ä n d e r n a är friska (dock myckel slitna) oeh de övriga skelettde-larna visar inte på några patologiska förändringar utom i tvä fall: ett allvarligt lårbensbrott som är illa läkt samt cn infektion i en överarm. De förestående analyserna kommer alt bli mytket intressanta, dels beroende på det omfattande benmaterialet, dels pä de genetiska särdrag som har noterats på vissa krani-er Dessa kan kanske klarlägga släktskapsförhållan-den inom populationen och fungera som jämförelse-material lill andra hällkistor, t. ex. den i Dragby.
Louise Evanni Riksantikvarieämbetet, S-11484 Stockholm
Referenser
Becker, G. J., 1982. Siedlungen der Bronzezeit und der vorrömischen Eisenzeit in Dänemark. Offa, 39. Neumunster.
Björhem, N. & Sälvesiad, U., 1983, Fosie IV. En långdragen historia. Ale 1983:1. Lund.
Brunnberg, L., Miller, U. & Risberg, J. 1985. Project Eastern Svealand: Development of the Holotene Landscape. ISKOS 5.
Ekholm, G., 1921. Studier i Upplands bebyggelsehistoria II. Uppsala.
F.lhelbt-rg, P , 1987. FJarly Bronze Age Houses al Hojgård, Southern J u t l a n d . Journal of Danish Archaeology 5 (1986). Odense.
florin, S., 1944. Havsstrandens förskjutning och be-byggelse — utveckling i östra Mellan-Sverige under senkvartär tid. I. Geologiska Föreningens i Slockholm Förhandlingar 66.
Gejvall, N., 1963. Skeieltmaterialet i Dragby hällkis-ta. 7or IX. Uppsala.
Jaanusson, H., 1969. Hällkistan från Bjurhovda. Fornvännen 65. Stockholm.
Jaanusson, H. & Silvén, U . 1962. Undersökningen av Dragbyröscl 88. 7ör VIII. Uppsala.
Jaeger, A. & Laursen, J., 1983. Lindebjerg and Rojle Mose. Two Early Bronze Age Settlements on Fyn. Journal of Danish Archaeology 2. Odense.
Kempfner-Jorgensen, L. & Watt, M., 1985. Settle-ment Sites wilh Middle Neolithie Houses at Grodby, Bornholm. Journal of Danish Archaeology 4. Odense.
Kulturminnesvård, 1987:4. Stockholm.
L a m m , K , 1986. Arkeologi på väg. Kulturminnesvård, 1986:6. Stockholm.
Lomborg, K, 1973. Die Flintdolche Dänemarks. Studien iiber Chronologie und Kullurbeziehungen des sudskandinavisthen Spälneolithitums. Köben-havn.
Miller, U , 1973. Belägg ftir en subboreal transgres-sion i Stockholmstrakten, Univ. Lund Dept Quat. Geol. Rapport 3.
— 1982a: Shore displacement and coastal dwelling in the Stockholm region during lhe past 5000 years. Ann. Acad. Sei. Fennicae A. III 134.
— 1982A. Strandförskjutningens betydelse lör val av boplats. Nordiskt symposium "Landhöjning och kustbygdsforändrmg"Luleå 1982. Miller, U. & Karls-son, S., 1988. Studies on phyloliths. — Norwegian Archaeological Review (in prep.).
Nielsen, F. O. & Nielsen, P, O , 1985. Middle and Late Neolithie Houses at Limensgård, Born-holm. A Preliminary Report. Journal of Danish Ar-chaeology 4. Odense.
Rapport 1985-06-10. Omläggning av väg E18 Enköping—Bälsla. Arkeologiska undersökning-ar. Etapp I — förundersökning. Stencil. Uppsala. Rapport 1985. Omläggning av väg E18 F2nköping— Bålsta. Arkeologiska undersökningar. Etapp II — provundersökningar. Stencil. Uppsala.
Simonsen, J., 1983. A Late Nt-olithit House Sitt- at Tastum, Northwestern Jutland. Journal of Danish Archaeology 2. Odense.
Strömberg, M., 1971. Senneoliliska huslämningar i Skäne. Fornvännen 66. Stockholm.
Thålin, L., 1970. En sörmländsk hällkista. Fornvännen 65. Stockholm.
lör. Tidskrift lör nordisk fornkunskap. Uppsala. Utredning. Omläggning av väg E18 Enköping—
Bålsta. Konsekvenser liir fornlämningar. RAA/ U V mitt, Uppsalakontoret. Stencil. Uppsala.
Summary
D u r i n g e x c a v a t i o n s by t h e C e n t r a l Office of N a t i o n a l A n t i q u i t i e s , p r o m p t e d by t h e r e c o n -s t r u c t i o n of H i g h w a y E18 b e t w e e n Bål-sta a n d E n k ö p i n g , a l a r g e s e t t l e m e n t w a s laid b a r e at A n n d u n d , j u s t east of E n k ö p i n g in s u m m e r 1987. O n e of t h e m o s t i n t e r e s t i n g r e s u l t s of t h e e x e a v a t i o n m u s t b e a d j u d g e d t o b e t h e s t o n e cist ( F i g s . 1, 2) w h i c h c a m e to light u n d e r a c r u s h e d s t o n e m o u n d . T h e cist is t h e s e t o n d of its k i n d to b c e x c a v a t e d in U p p l a n d a n d t h e f o u r t h in C e n t r a l S w e d e n , so t h a t t h e lind m a y b e d e s c r i -b e d as s e n s a t i o n a l . T h e cist c o n t a i n e d a l a r g e b o n e m a t e r i a l , d e r i v e d from at least 15 i n d i -v i d u a l s , t o g e t h e r with inter alm a flint d a g g e r ofL o m b o r g ' s T y p e I I I . O u t s i d e t h e cist itself b u t a l s o c o v e r e d by t h e c r u s h e d s t o n e m o u n d a pit e m e r g e c l , filled wilh h u m a n skeletal m a t e r i a l from 26 i n d i v i d u a l s ( F i g . 3). T h e s e w e r e p r e -s u m a b l y r e m o v e d from t h e ci-st at il-s c l e a r a n c e a n d b u r i e d b e s i d e it. M o r e o v e r r e m a i n s a s from a d w e l l i n g site w e r e e x c a v a t e d . At least t h r e e h o u s e s ( F i g . 4) w e r e f o u n d of a t y p e r e m i n i s c e n t of L a t e N e o lithie h o u s e s in D e n m a r k a n d S k å n e . T h e a n a l y -sis of t h e m a t e r i a l is still in p r o g r e s s a n d f u r t h e r h o u s e s m a y b e e x p e c t e d t o e m e r g e a s t h e w o r k
