"Jag har kommit underfund med vad era 'kemikalieaffärer' var för något" : En komparativ studie av läsbarheten i översättningen av två klassiska romaner

KANDID

A

T

UPPSA

TS

"Jag har kommit underfund med vad era

'kemikalieaffärer' var för något"

En komparativ studie av läsbarheten i

översättningen av två klassiska romaner

Sarah Gullberg

Svenska språket (61-90), 15 hp

Högskolan i Halmstad

Akademin för lärande, humaniora och samhälle Uppsats 15 hp, Svenska språket 61-90

Författare: Sarah Gullberg

”Jag har kommit underfund med vad era

’kemikalieaffärer’ var för något”

En komparativ studie av läsbarheten i översättningen av två

klassiska romaner

Handledare: Rickard Melkersson HT 2016

Innehållsförteckning

2.2 Översättning och läsbarhetsanalys ... 5

3. Teori ... 6 3.1 Begreppsförklaring ... 6 3.1.1 LIX-test ... 6 3.1.2 Läsbarhet ... 7 3.1.3 Abstraktionsgrad ... 7 3.1.4 Centrala ord ... 8 3.1.5 Långa ord ... 8 3.1.6 Långa meningar ... 9

3.1.7 Fundamentslängd och meningstyngd ... 9

4. Material ... 9 5. Metod ... 11 5.1 Kvantitativ analysmetod ... 11 5.2 Kvalitativ analysmetod ... 12 5.3 Praktiskt tillvägagångssätt ... 12 6. Resultat ... 13

6.1 Resultat av den kvantitativa analysen ... 13

6.1.1 LIX-värde ... 14 6.1.2 Långa ord ... 15 6.1.3 Långa meningar ... 16 6.1.4 Centrala ord ... 18 6.1.5 Fundamentslängd ... 19 6.1.6 Högst abstraktionsgrad ... 20

6.2 Resultat av den kvalitativa analysen ... 22

6.2.1 Läsbarhetsanalys av Den store Gatsby ... 22

6.2.2Läsbarhetsanalys av Farväl till vapnen ... 24

7. Diskussion och slutsatser ... 27

7.1 Jämförande sammanfattning och diskussion av resultat ... 27

7.1.1 LIX-värde ... 27 7.1.2 Långa ord ... 28 7.1.3 Långa meningar ... 29 7.1.4 Centrala ord ... 29 7.1.5 Fundamentslängd ... 30 7.1.6 Högst abstraktionsgrad ... 31 7.1.7 Kvalitativ analys ... 31 7.2 Slutsatser ... 32

7.3 Förslag till vidare forskning ... 34

8. Sammanfattning ... 34

Referenser ... 35

Tryckta källor ... 35

Abstrakt

Syftet med denna studie är att jämföra och analysera skillnaderna i läsbarhet mellan olika översättningar av två skönlitterära verk med utgåvor från ungefärligt 1930-tal samt ungefärligt 2010-tal. Ett delsyfte med studien är att undersöka hur tillförlitliga läsbarhetsfaktorer är och i vilken mån de motsäger sig varandra. Materialet som används i studien är En man utan skrupler (Fitzgerald 1928), Den store Gatsby (Fitzgerald 2010),

Farväl till vapnen (Hemingway 1932) och Farväl till vapnen (Hemingway 2014). För att

besvara syftet har en kombination av kvantitativ analysmetod och kvalitativ analysmetod använts. I den kvantitativa analysen användes välkända läsbarhetsfaktorer: LIX-värde, långa ord, långa meningar, fundamentslängd, ordens abstraktionsgrad och centrala ord. I den kvalitativa analysen tillämpades Hellspongs analysmodell. Resultatet visar att läsbarhetsfaktorerna inte pekar åt ett enhetligt resultat utan är relativt splittrade. Enligt LIX-värde, långa ord och långa meningar har de nya översättningarna sämre läsbarhet, men enligt ordens abstraktionsgrad, centrala ord och Hellspongs analysmodell har de äldre översättningar sämre läsbarhet. De olika läsbarhetsfaktorerna motsäger sig ofta i analysen vilket bidrar till en viss skepsis mot användandet av faktorerna, och slutsatsen blir att man inte bör använda dessa helt okritiskt.

1. Inledning

När vi läser äldre skönlitterära böcker slås vi kanske av hur annorlunda språket är. Det blir inget flyt när vi läser och ibland måste vi stanna upp för att fundera över vad ett ord egentligen betyder. Meningsbyggnad, meningslängd, ordlängd och ordval kan skilja sig markant från en bok skriven för hundra år sedan till en bok som är skriven idag. Ingo (1991), pionjär inom översättningsutbildning, påpekar i sin bok Från källspråk till målspråk att äldre klassiska böcker som är fortsatt populära ibland anses ha ett ålderdomligt språk som är svårare att tillägna sig efter en längre tid, och därför måste förnyas språkmässigt:

Betydande verk på främmande språk översätts i allmänhet relativt snart efter utgivningen. Med tiden börjar språket i klassiker med ett bestående läsarintresse kännas allt ålderdomligare och så småningom sjunker intresset för dem liksom även möjligheterna att tillägna sig dem. Då bestämmer man sig kanske för att modernisera språket genom en nyöversättning. (Ingo 1991:252)

Att jämföra språket i den första utgåvan av ett översatt verk med språket i senaste översättningen av samma verk skulle avslöja varför vi uppfattar äldre utgåvor av böcker som mer svårlästa, och nyare utgåvor som lättare att läsa och mer anpassade till vår tid språkmässigt. Forskning på läsbarhet inom barnböcker, skolböcker och läroböcker är vanligt förekommande men desto mindre har gjorts inom skönlitterära böcker. Lennart Hellspong som forskat mycket i texter och deras läsbarhet menar att ”svårighetsgraden beror förstås på textens innehåll men också på språkliga faktorer som ordval och meningsbyggnad” (2001:95). Pedagogen och läsbarhetsforskaren Carl-Hugo Björnsson (1968:16) gör ett liknande konstaterande med större vikt på språket där han menar att det som avgör om en text är lättläst eller svårläst tveklöst är språket.

Cassirer (2013:86) belyser att stilutvecklingen i svenska språket påverkades markant under 1900-talet. Då försökte myndigheterna få det officiella språket att närma sig en mer talspråklig stil och 1939 kom Wellander ut med Riktig svenska som innehöll riktlinjer för detta. Litteraturspråket förnyas omkring 1930-talet med Pär Lagerkvists, Ivar Los, Eyvind Johnsons romanprosa bestående av enklare meningsbyggnad och vardagligare, talspråksnära ordval (se Josephson 2013:45). Olle Josephson (2013:47) pekar på andra förändringar under mitten av 1900-talet, däribland försvinnandet av pluralformen av verb och ett mer intimiserat språkbruk där du-reformen tar över. Även språket på radio och tv blir mer intimiserat och

förenklat. Som en följd av detta bör en hel del förändringar ha skett i språket mellan olika utgåvor av verk utgivna med nästan hundra år emellan. Mycket pekar på ett kortare och mindre avancerat skriftspråk som närmat sig talspråket.

De två verken som är analysmaterialet i studien är Den store Gatsby (Fitzgerald 1928, 2010) och Farväl till vapnen (Hemingway 1932, 2014). Eftersom första utgåvan av boken

Den store Gatsby har titeln En man utan skrupler, och den senare mer kända titeln på boken

idag har en helt annan titel i form av Den store Gatsby pekar detta på att det finns intressanta skillnader i översättningen samt läsbarheten av boken. Farväl till vapnen och Den store

Gatsby gavs ut vid ungefär samma tidpunkt, år 1928 respektive år 1932. Det skiljer endast

fyra år mellan översättningarna av verken vid både första och senaste utgåvan. De två verken ligger alltså nära varandra i tiden vid båda utgåvorna av böckerna vilket är intressant för undersökningen. Eftersom svenskan förändras i snabb takt efter första världskriget är det relevant att analysera översättningar som producerats före andra världskriget mot översättningar som tillkommit flera decennier senare.

1.1 Syfte

Syftet med denna studie är att jämföra och analysera skillnaderna i läsbarhet mellan olika översättningar av två skönlitterära verk med utgåvor från ungefärligt 1930-tal samt ungefärligt 2010-tal. Två verk, från två tidpunkter, med tre utvalda texttyper kommer att studeras i undersökningen. Ett delsyfte med studien är att undersöka hur tillförlitliga läsbarhetsfaktorer är och i vilken mån de motsäger sig varandra.

1.2 Disposition

Min uppsats inleds med en inledning och syftet med studien. Det följs av tidigare forskning uppdelat i två underkategorier: läsbarhetsanalys samt läsbarhet och översättning. Därefter kommer ett teorikapitel med teoretiska utgångspunkter och begreppsförklaringar som är nödvändiga inför läsandet av studien. Efter det kommer materialkapitlet, följt av metodkapitlet och sedan resultatkapitlet. I resultatkapitel ingår en presentation av resultaten och tillhörande analys. Det följs av ett kapitel som innehåller slutsats och diskussion där resultaten diskuteras. Samma kapitel avslutas med en diskussion kring framtida forskning. Studien avlutas med en kort sammanfattning.

2. Tidigare forskning

I det här kapitlet presenteras tidigare forskning inom området läsbarhetsanalys som är uppsatsen huvudsakliga fokus. Även en studie inom läsbarhet och översättning kommer presenteras eftersom det är relevant för att förstå avsikten med min undersökning. Inom läsbarhet finns det jämförelsevis lite forskning, speciellt med fokus på skönlitteratur med vuxna som målgrupp. Desto mer forskning om läsbarhet och brukstexter går att finna. Nedan lyfts det fram studier i läsbarhet kopplat till barnböcker, läroböcker och skolböcker vilket är de typer av böcker det oftast görs läsbarhetsanalyser på.

2.1 Läsbarhetsanalys

Carl-Hugo Björnsson (1968) utförde en läsbarhetsundersökning som också lade grunden till hans konstruktion LIX-testet mellan år 1961-1963. Materialet som undersöktes var skolböcker, 18 stycken för varje årskurs. Syftet med studien var alltså att undersöka läsbarheten i skolböcker. Deltagarna i undersökningen var sju lärare och åtta tjänstemän vid skolförvaltningen. De tog ett stickprov på drygt 500 ord ur varje bok, som sedan skulle analyseras enligt specifikt utvalda läsbarhetsfaktorer. Gruppen på 15 personer hade diskussioner och förstudier för att ta fram dessa faktorer, men det visade sig vara en svår uppgift eftersom en läsbarhetsfaktor måste uppfylla vissa krav om den ska anses vara godtagbar. 12 faktorer valdes till slut, 5 stycken var nya konstruktioner medan 7 stycken var tidigare använda i utförda undersökningar. De faktorer som valdes ut för analys var: ovanliga ord, centrala ord, olika ord, ordlängd, långa ord, flerstaviga ord, abstrakta ord, personord, meningslängd, bisatser per ord och bisatser per mening. Resultatet blev det väntade, utvecklingslinjen från lågstadiet till högstadiet går jämnt uppåt (med undantag för bisatser per 100 ord). Efter det slutliga resultatet kunde även vissa slutsatser dras gällande läsbarhetsfaktorerna; vissa faktorer är påtagligt otydliga eller svåra att definiera och några faktorer anses till och med vara helt oanvändbara. Meningslängd och ordlängd gav högst reliabilitet i undersökningen, men abstrakta ord, personord, centrala ord och bisatsfaktorerna gav lägst reliabilitet eftersom de uppfattas olika beroende på vem som utför undersökningen. Resultatet av undersökningen var inte bara att läsbarheten ökade i skolböckerna ju högre upp i årskursen man kom, utan slutsatserna om läsbarhetsfaktorerna bidrog till att läsbarhetsindexet LIX skapades som ett instrument för mätning av svårighetsgraden i texter. Efter skolboksundersöknigen utfördes omfattande undersökningar på över tusen böcker och det visade sig att LIX-testet levde upp till förväntningarna.

LIX-testet har dock inte klarat sig undan kritik, inte ens från Björnsson själv. Långa ord behöver nödvändigtvis inte vara svåra, ställ upp till exempel faun mot busschaufför där det ena ordet har fyra bokstäver och det andra tolv. Bara för att det ena ordet har fler bokstäver än det andra betyder inte det att vi uppfattar det ordet som svårare. Även korta, sönderhackade meningar bryter sönder tankegångar och en väl interpunkterad men lång mening kan vara mer lättläst (Björnsson 1968:114). Björnssons svar på kritiken är att LIX gäller medeltal och stora värden, inte enstaka ord och meningar. LIX bygger på ett genomsnitt och även om det finns korta ord som är svåra är det viktigaste att långa ord genomsnittligt är svårare än lätta, och att långa ord är vanligare i svåra texter än i lätta (se Björnsson: 1968:114). Till sist påpekar Björnsson (1968:115) att det naturligtvis finns texter som är avvikande i båda riktningarna, och att man därför bör använda LIX med förstånd och inte vara helt okritisk.

Lundins (2016) kandidatuppsats, Fyra böcker och två tidsperioder, innehåller en studie av läsbarheten hos fyra olika deckarböcker för barn. Skillnaderna böckerna emellan är att två är skrivna på 2000-talet och de andra två är skrivna på 1950-talet. Syftet med studien var att undersöka hur läsbarheten har förändrats i böckerna under åren och metoden som har använts är Lennart Hellspongs läsbarhetsanalys. I den ingår även en uträkning av LIX-värdet som komplement. Lundin har valt ut specifika delar ur Hellspongs läsbarhetsanalys eftersom endast vissa är relevanta för studiens syfte.

Resultatet blev att LIX-värdet var som högst i det äldre decenniet och att det yngre decenniet har ett lägre, mer normalt värde kopplat till barnböcker. Lundins slutsats efter vad resultatet visade är att böcker från 2000-talet är mer lättillgängliga för målgruppen, de har alltså god läsbarhet. Även ordvalen skilde sig som väntat märkbart åt i svårighetsgrad från 1950-talet till 2000-talet med högre antal svåra ord i 1950-talets böcker.

Gustafsson (2014) studerar ett liknande ämne i sin kandidatuppsats Nominalkvot,

LIX-värde och fundamentslängd där han undersöker läsbarheten i kapitel ur fyra läroböcker i

ämnet svenska som andraspråk. Han gör en komparativ analys där han studerar två böcker utgivna innan läroplanen förändrades, och två böcker efter att läroplanen förändrades. Syftet är att undersöka hur läsbarheten har förändrats mellan de två tidigare utgivna böckerna och de två senare utgivna. De läsbarhetsfaktorer han valde att studera var LIX-värde, nominalkvot och fundamentslängd. Resultatet blev att både högst och lägst läsbarhet fanns i de senare böckerna och därför blev slutsatsen att det inte finns något samband mellan utgivningsår och läsbarhet.

2.2 Översättning och läsbarhetsanalys

Larsson (2007) undersöker i hur språket förändrats i två översättningar av en tjeckisk bok, varav den ena översättningen är från år 1930 och den andra från år 1994. I studien har han valt att avgränsa sig till att analysera första kapitlet av boken. Det han avser att undersöka är om de förändringar som den moderna svenskan gått igenom avspeglar sig i den senare översättningen. Larsson menar att svenskan har genomgått stora förändringar under dessa år och därför borde översättningarna vara ett tacksamt studieobjekt (2007:54). Efter andra världskriget anses svenskan ha blivit kortare, informellare och intimare. ”Meningslängden i tidningstext har sjunkit och orden blivit kortare. […] Formalitetsgraden har sänkts genom att tomma och stela fraser har försvunnit ur våra brev, onödiga detaljer har blivit färre och du-tilltalet har blivit bestående” (Larsson 2007:55). Detta pekar på att ordlängden och meningslängden bör visa sig vara kortare i den senare översättningen.

I analysen använder Larsson (2007:57) ett förenklat analysprogram, KIX, som bedömer texters läsbarhet utifrån kvantitativa variabler. I programmet räknas: antal tecken, antal ord, antal korta respektive långa ord, antal meningar samt antal ord per mening och korta respektive långa ord per mening i de två översättningarna.

I första undersökningen som innefattar antal ord och meningar i hela texten finns det väldigt få skillnader att notera. Det finns fler tecken i den första översättningen, samt fler korta ord. Dock finns det färre meningar i den äldre översättningen, vilket resulterar i att den nyare översättningen har fler meningar men färre korta ord, alltså är den mer koncentrerad. Larsson konstaterar att skillnaderna är för små för att kunna knytas till förändringar i svenskan. I andra undersökningen använder han fyra meningar som återfinns i båda översättningarna som enligt KIX-programmet ansågs vara av talspråklig karaktär, och räknar därefter ordlängden i hopp om att de kan avslöja något om en ledigare stil hos någon av texterna. Det visade sig att den första översättningen har ord som innehåller i snitt 4,0 tecken, och den senare översättningen innehåller 3,9. Det pekar alltså på att det inte finns någon markant skillnad, och Larsson (2007:61) konstaterar att den moderna svenskans utveckling mot korthet inte fått något genomslag i den nyare översättningen.

Det finns många likheter mellan Mats Larssons studie och min studie, men även en hel del olikheter. Mars Larsson undersöker endast ett verk och min undersökning är baserad på två olika verk för att få ett bättre forskningsunderlag. Larssons undersökning baseras på KIX-programmet som är en liknande variant av LIX-testet som jag använder mig av, men i min analysmetod är LIX-testet endast ett komplement eftersom mycket kritik riktats mot just LIX.

Utöver LIX och dess variabler, som har sina likheter med KIX-programmet, undersöker jag även fundamentslängd, abstrakta ord, långa meningar samt utgår från en kvalitativ analysmetod. Jag har för avsikt att peka på större skillnader mellan utgåvorna av verken.

3. Teori

I det här kapitlet kommer först en beskrivning av teoretiska utgångspunkter att lyftas fram, och därefter förklaringar till olika begrepp som är nödvändiga att förstå vid läsandet av uppsatsen.

3.1 Begreppsförklaring

3.1.1 LIX-test

Förkortningen LIX står för läsbarhetsindex och är ett värde som kan ge en uppfattning om hur lätt eller svår en text är att läsa. Som redan nämnt konstruerades den alltså av pedagogikforskaren Carl-Hugo Björnsson år 1968 och är numera den mest användbara algoritmen för att räkna ut läsbarhetsindex i Sverige. Ju högre LIX-värde en text får, desto mer svårläst är texten. Efter flertalet studier har Björnsson räknat ut det genomsnittliga LIX-värdet för ett antal typer av texter som kan ge en indikation på hur svårläst texten är. Barn- och ungdomsböcker har ett LIX-värde på 27, skönlitteratur 33, dags-och veckopress 39, saklitteratur 47 och facklitteratur 56 (1968:110). Facklitteratur ska alltså vara mest svårläst, och barn- och ungdomsböcker mest lättläst. LIX-räknaren räknar ut medeltalet ord per mening samt antalet långa ord i procent, och svarar sedan med en siffra som kan placeras in i kategorierna mycket lättläst, lättläst, medelsvår, svår och mycket svår. Nedan är ett exempel på en tabell hämtad från LIX-uträknarens hemsida där siffran till vänster står för LIX-värdet och texten på samma rad visar hur siffran ska tolkas.

Tolkning

< 30 Mycket lättläst, barnböcker

30 - 40 Lättläst, skönlitteratur, populärtidningar

40 - 50 Medelsvår, normal tidningstext

50 - 60 Svår, normalt värde för officiella texter

> 60 Mycket svår, byråkratsvenska

LIX-testet har dock fått mycket kritik eftersom det anses vara ett mekaniskt sätt att räkna ut läsbarhet som bara bygger på siffror. Annica Alstermark och Sandra Grosz (2014) har undersöker hur man kan utveckla algoritmen till att också inkludera vanligt förekommande ord samt ordklasser. De hävdar att forskning visat att texten uppfattas som mer läsbar om den innehåller ord som är vanligt förekommande i språket, och att texter med hög andel ordupprepning är lättare att förstå än texter med låg andel ordupprepningar. Även ordklasser spelar roll för vilket LIX-värdet blir eftersom verb i preteritum ofta har fler bokstäver än de i presens eftersom de har en ändelse som presensverben saknar. Även Björnsson (1968) själv tar upp kritiken mot LIX i sin bok Läsbarhet, där han uppmanar läsaren till att använda LIX med förstånd och inte anamma det helt okritiskt. Det finns till exempel korta ord som trots det kan anses vara svårare än långa ord menar han, och en text med flera korta meningar kan försvåra den istället för att underlätta den (Björnsson 1968:114).

Eftersom LIX-testet har sina brister väljer jag därför detta som ett komplement till min analysmetod där jag istället har huvudsaklig tyngd på böckerna Läsbarhet (1968) och

Metoder för brukstextanalys (2001).

3.1.2 Läsbarhet

Begreppet läsbarhet definierar Carl-Hugo Björnsson (1968:13) som ”summan av sådana språkliga egenskaper hos en text, vilka gör den mer eller mindre svårtillgängliga för läsaren”. Begreppet läsbar betyder alltså inte att texten är lätt, utan det bör ses som en egenskap hos texten som sen kan graderas på en skala och man kan först då bedöma dess svårighetsgrad. En läsare utan förkunskaper kan till exempel uppleva en instruktionsmanual tillhörande en tvättmaskin som svår, medan en specialist på tvättmaskiner tolkar manualen som lättläst (se Björnsson 1968:17). Termen läsbarhet har använts för att beteckna en egenskap hos texter som har med dess svår- eller lättlästhet att göra (se Platzack 1974).

3.1.3 Abstraktionsgrad

Björnsson menar att det finns ett samband mellan abstraktionsgraden hos texter och deras svårighetsgrad. Abstraktionsgraden hör ihop med hur pass hög abstraktionsgrad orden har i jämförelse mot varandra, och motsatsen till abstrakta ord är konkreta ord. Den konkreta texten upplevs vara tydlig och lätt att greppa, medan den abstrakta texten upplevs som diffus och otydlig (Cassirer 2003:116). Lars Melins och Sven Langes (1986:64) begreppsförklaring är att ord med stort betydelseinnehåll men litet betydelseomfång ställs i kontrast till ord med litet

betydelseinnehåll men stort betydelseomfång. Ord med stort betydelseomfång men litet betydelseinnehåll klassas som ord med hög abstraktionsgrad, och de motsvarande klassas som konkreta. Ett exempel är ordet varelser som kan stå för många olika levande ting, men ordet

kviga är mer konkret för det ger oss mer information om egenskaper hos det ting som texten

syftar på, det vill säga en ko av honkön som ännu inte kalvat. Det finns flera steg på den här skalan där abstraktionsgraden hos ord kan placeras, alltid i förhållande till abstraktionsgraden hos andra ord. Mellan levande varelser och kviga kan till exempel djur och ko placeras. Melin och Lange ger ytterligare förklaringar för att reda ut begreppsförvirringen:

I icke fackspråk betyder abstraktion något svårfångat, t ex andevärlden, den ekonomiska politiken, kärlekens väsen, medan det konkreta är handfast och påtagligt, t ex trådspik, äggkoppar och maskrosblad. I språkvetenskaplig terminologi är växt abstraktare än maskros därför att växt syftar på fler enheter i världen och samtidigt säger mindre om dem än maskros (Melin och Lange 1986:45)

Eftersom ordens abstraktionsgrad mäts med hjälp av en skala och uttryck som ”mest abstrakt” och ”minst abstrakt” kommer de två orden i översättningarna att ställas mot varandra, och sedan kommer det ordet som har högst abstraktionsgrad att bli det ordet som räknas med i resultatet som det ord med mest abstraktion, och det andra ordet som har lägre abstraktion kommer att uteslutas helt ur resultatet.

3.1.4 Centrala ord

Högfrekventa ord är ord som förekommer ofta i en text, ord med hög frekvens. Det finns ett uppenbart samband mellan högfrekventa ord och de ord vi anser vara lätta ord. Björnsson (1968:33) menar att högfrekventa ord förekommer oftare i lätta texter än i svåra. Eftersom det är dem vi känner bäst till upplever vi dem som lätta. Efter studier upptäckte Björnsson att det lättaste sättet att mäta faktorn frekventa ord på var att välja ut 16 vanligt förekommande ord som därmed fick benämningen centrala ord, vilket även blir min benämning framöver. De vanligt förekommande orden innefattar: jag, du, han, hon, de, har, var, är, men, och, så, då, nu, här, där, när. En text innehållandes flertalet centrala ord bör alltså ha god läsbarhet.

3.1.5 Långa ord

Björnsson anser efter många studier kring läsbarhet att långa ord innefattar alla ord längre än sex bokstäver. Det är även denna definition LIX-testet bygger på, som är en konstruktion av Björnsson. ”Vill man skriva enkelt bör man vara sparsam med långa ord” (Björnsson

1968:35) hävdar han, eftersom flertalet undersökningar visar att långa ord påverkar läsbarheten.

3.1.6 Långa meningar

Efter att ha studerat stora mängder text och olika typer av text beslutade Björnsson (1968:39) att långa meningar bör definieras som meningar bestående av mer än 12 ord. ”Meningslängden återkommer gång på gång som en faktor i olika läsbarhetsformler” (Platzack 1974:111) men det innebär inte att kortare meningar är oproblematiskt. Platzack (1974:111) menar att det påverkar satsmelodin negativt om meningarna är för korta. Texten kan verka ”upphuggen” vilket gör den svårare att läsa.

3.1.7 Fundamentslängd och meningstyngd

Det ord eller den information som är viktigt och som vi vill framhäva placerar vi i satsens början, i det så kallade fundamentsfältet. I svenskan kan vilken satsdel som helst stå på fundamentsplatsen, men vanligast är att subjektet placeras där. Placeras en annan satsdel där förutsätter texten en specifik kontext som motiverar avvikelsen från det normala. Det kan ske av till exempel stilistiska skäl (Cassirer 2003:64).

Fundamentsfältet innehåller alla ord som står före meningens tidsböjda verb, det vill säga det finita verbet, och det avgör vilken tyngd meningen får. Innehåller meningen många ord framför det finita verbet är meningen vänstertung, och innehåller den många ord efter det finita verbet är den högertung. Det anses lättare att läsa och förstå en högertung mening eftersom det är mer likt talspråket som radar flera ord, satser och meningar efter varandra (Hellspong 2001:28). Ligger det mer tyngd till vänster om det finita verbet uppfattar vi meningen som mer skriftspråklig och komplex (se Cassirer 2003:65). Då hamnar majoriteten av den viktiga information i början av meningen vilket ställer högre krav på läsaren. Ett exempel på texter som ofta är vänstertunga och innehåller mycket information i fundamentet är byråkratiska texter.

4. Material

Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald samt Farväl till vapnen av Ernest Hemingway är

alltså verken som kommer att ingå i läsbarhetsanalysen för att undersöka skillnader i läsbarheten mellan olika decennier. Den store Gatsby är en klassisk roman som ständigt är aktuell trots att den skrevs år 1925. Boken blev framröstad av Modern Librarys styrelse som den andra bästa romanen som någonsin skrivits, och folkets röster resulterade i en trettonde

plats. Dess gripande kärlekshistoria till handling kan vara en av anledningarna till att det blivit en tidlös roman som fortfarande fortsätter att förnyas i olika varianter, både som bok och som film. Den filmatiserades för andra gången så sent som år 2013, och år 2010 gavs boken ut med en nyöversättning. För tillfället finns det tre olika översättningar utgivna; den första står Siri Thorngren-Olin för från 1928, den andra är av Gösta Olzon från 1946, och den tredje och sista är av Christian Ekvall från 2010. De översättningar som kommer ingå min studie är den första från år 1928 och den senaste från år 2010. Som tidigare nämnts är titeln på första utgåvan av Den store Gatsby en annan, nämligen En man utan skrupler. Jag kommer i fortsättningen att benämna den som Den store Gatsby för att underlätta läsandet. De olika utgåvorna kommer dock att benämnas Gatsby 1928 och Gatsby 2010 i resultatkapitlet, samt påföljande kapitel, för att göra en möjliggöra en okomplicerad jämförelse och diskussion.

Romanen Farväl till vapnen finns även den med på Modern Librarys lista på en 74:e plats framröstad av styrelsen, och på 91:a plats av läsarna. Den har getts ut i två olika

översättningar, den första år 1932 och den andra år 2014. Även den senaste utgåvan av den här romanen har översatts av Christian Ekvall, däremot är den första översatt av Louis Renner. Boken har filmatiserats två gånger, varav den senaste år 1957. Även Farväl till

vapnen har en kärlekshistoria som är fortsatt aktuell och bidrar till att det blivit en klassiker.

Böckerna Farväl till vapnen kommer även de att förkortas och benämnas annorlunda i resultatkapitlet samt påföljande kapitel, då i form av Vapnen 1932 och Vapnen 2014.

Ur var och en av böckerna valdes tre olika texttyper ut för att avgränsa omfånget: en beskrivande del, en dialog och en inre monolog. Ur samma verk valdes samma textparti ut ur de båda böckerna för att möjliggöra en jämförelse, därför skiljer det ibland ett minimalt antal ord eftersom översättningarna vid de två olika tidpunkterna inte är identiska i sin återgivning. Varje enskilt textparti i varje bok innehåller uppskattningsvis 600 ord, och eftersom det finns 12 textpartier totalt motsvarar detta cirka 7200 ord totalt som ingår i analysen.

Sidorna jag har valt för min studie redovisas nedan:

 Den store Gatsby 1928: s. 13-15, s. 181-184, s. 241-243  Den store Gatsby 2010: s. 10-12, s. 139-141 s. 184-186  Farväl till vapnen 1932: s. 38-40 s. 46-48 s. 72-74  Farväl till vapnen 2014: s. 33-35, s. 40-41 s. 61-63

I studien kommer inte verkets originalutgåva tas i beaktning eftersom att jag inte studerar översättningar i texter mellan engelska och svenska.

5. Metod

Jag kommer att utföra en komparativ läsbarhetsanalys med en kombination av kvalitativ och kvantitativ analys. Min metod bygger på Carl-Hugo Björnssons bok Läsbarhet, även Christer Platzacks bok Språket och läsbarheten kommer att användas, dock i mindre utsträckning. Lennart Hellspongs bok Metoder för brukstextanalys kommer att tillämpas för den kvalitativa delen. Eftersom Hellspongs analysmetod till större delen är anpassad för brukstexter, som titeln avslöjar, har jag valt att anpassa den kvalitativa analysen för de skönlitterärera texter som studien innefattar. För att avgränsa uppsatsen blir undersökningen begränsad till att analysera vissa utvalda textpartier. De textpartier som jag har valt ut representerar tre olika texttyper: dialog, inre monolog och en beskrivande del.

5.1 Kvantitativ analysmetod

Till läsbarhetsfaktorer räknar Björnsson (1968:17) ordens abstraktionsgrad, personanknytning, svårighetsgrad, längd, frekvens och stavelseantal. Även meningarnas längd och komplexitet är exempel på sådant som påverkar svårighetsgraden. I min analysmetod ämnar jag att analysera flertalet utvalda faktorer, men utesluta dem som Björnsson själv är tveksam till. Begreppet personanknytning har Björnsson (1968:37) svårt för att själv definiera i sin bok där han uttryckligen skriver inför en undersökning att ”personord är emellertid svårdefinierbara”. Begreppet svåra ord är något som är subjektivt och som uppfattas olika beroende på vem läsaren är. Det finns dessvärre heller inte någon användbar definition på vad som bör räknas till svåra ord av Björnsson. Därför utesluts även den faktorn. Stavelseantal konstaterar Björnsson är praktiskt taget samma sak som ordens längd ur läsbarhetssynvinkel, då det gav samma resultat i en detaljundersökning han utfört. Av nämnda anledningar väljer jag därför bort dessa två läsbarhetsfaktorer i min analysmetod.

Meningarnas komplexitet som också påverkar läsbarheten återknyter till syntaxen, meningsstrukturen. Den kan analyseras på flera sätt men det som påverkar läsbarheten i hög grad är fundamentslängden, det som avgör om en mening är höger- eller vänstertung. Melin och Lange påpekar att ”vänstertyngd är ytterligare ett mått på hur mycket meningen avviker från det normala i riktning mot stel, formell prosa” (1986:71). Fokuset i undersökningen gällande syntaxen kommer alltså ligga på fundamentslängden. Även långa meningar som Björnsson (1968:38) hävdar mäter läsbarheten väl kommer inkluderas i analysmetoden.

Som ett komplement till dessa nämnda faktorer kommer jag att använda mig av Björnssons konstruktion för att mäta läsbarhetsindex, LIX-testet, som även detta är ett kvantitativt sätt att

mäta läsbarhet på. Sammanfattningsvis är det alltså detta jag kommer undersöka i den kvantitativa delen av analysen:

 Långa ord  Abstraktionsgrad  Meningslängd  Centrala ord  Fundamentslängd  LIX-värde

5.2 Kvalitativ analysmetod

Jag kommer att kombinera analysen av dessa faktorer med delar ur Lennart Hellspongs tolkningsbara läsbarhetsanalys som presenteras i Metoder för brukstextanalys (2011). Hellspong delar upp frågorna i olika kategorier efter inriktning och de kategorier som är relevanta för min analys är textens grafiska form och textens språk. Som tidigare nämnt är frågorna utvalda för att passa materialet i undersökningen, och inte den generella bruksprosan som egentligen är Hellspongs huvudsakliga fokus. Under kategorin textens språk behandlar en fråga svårighetsgraden av orden i texten och eftersom det här finns en tydlig förklaring till hur begreppet svåra ord bör definieras, väljer jag därför att inkludera detta i den här delen av analysen.

Frågorna som analysen bygger på uppdelade i de två kategorierna är: Textens grafiska form

 Blir texten svår för blicken att orientera sig i, därför att styckena är för långa och tunga? Textens språk

 Hur svåra är textens ord? a) Finns det långa ord som kan vara krångliga att uppfatta och avläsa? b) förekommer facktermer? c) störs läsningen av olämpliga ordval – att ord är vaga, mångtydiga, missvisande eller har en oklar syftning?

5.3 Praktiskt tillvägagångssätt

LIX-värdet, läsbarhetsindexet, räkas ut automatiskt på datorn av LIX-räknaren som har ett fält där den valda texten klistras in. Den räknar ut antalet ord per mening i snitt, och andelen långa ord i procent baserat på hela texten. Uträknaren svarar inte bara med en siffra på läsbarhetsindexet utan även antalet ord med fler än sex tecken.

Jag räknar ut långa meningar ur textpartierna för hand genom att räkna antal ord i en mening. Till långa meningar räknas meningar med 13 eller fler ord. Antal centrala ord räknas även de

ut för hand ur textpartierna, där inkluderas följande: jag, du, han, hon, de, har, var, är, men, och, så, då, nu, här, där, när. De räknas sen ihop per textparti per bok, och sammanlagda summan per parti och bok är den som är relevant.

Abstrakta ord räknas ut genom att räkna antalet ord som enligt Björnssons (1968), Cassirer (2003), samt Lange och Melins (1986) definition klassificeras som abstrakta ord. De båda översatta texterna läses samtidigt bredvid varandra och om ord i översättningen skiljer sig åt väljs det ordet ut som har högst abstraktionsgrad. Fundamentslängden räknas ut genom att antalet ord räknas fram till det finita verbet, varefter alla ord adderas och den summan divideras på antalet meningar som texten består av (Platzack 1974). Resultat blir den genomsnittliga fundamentslängden. I de fall det finns fler än en huvudsats i en mening är det endast orden fram till det finita verbet i första huvudsatsen som räkas.

Definitionen av vad som är ett ord kommer följa Björnssons (1968:68) förklaring ”Huvudregeln för ordräkningarna är att text, tal och förkortningar räknas, men inte interpunktionstecken.”. Vad gäller meningar är Björnssons definition att stor bokstav avgör om det är en mening (ej i egennamn). Följs semikolon eller kolon av liten bokstav räknas det alltså inte som en ny mening. Följs det däremot av stor bokstav, som i till exempel citat, räknas det som en ny mening.

6. Resultat

I det här kapitlet presenteras resultatet av analyserna av textpartierna. Den första delen innehåller den kvantitativa delen med fokus på Björnssons analysmetod av läsbarhet och den andra delen innehåller den kvalitativa delen där fokuset ligger på Hellspongs analysmetod av läsbarhet.

För en tydligare presentation av resultatet kommer böckerna i det här, och följande, kapitel att förkortas.

a. Den store Gatsby från 1928 kommer att förkortas Gatsby 1928 b. Den store Gatsby från 2010 kommer att förkortas Gatsby 2010 c. Farväl till vapnen från 1932 kommer att förkortas Vapnen 1932 d. Farväl till vapnen 2014 kommer att förkortas Vapnen 2014

6.1 Resultat av den kvantitativa analysen

Resultatet för varje läsbarhetsfaktor i den kvantitativa delen av analysen presenteras i egna avsnitt som sedan beskrivs och analyseras. Tabellerna 1-6 redovisar läsbarhetsfaktorerna

LIX-värde, långa ord, långa meningar, centrala ord, fundamentslängd och ord med högst abstraktionsgrad.

6.1.1 LIX-värde

Tabell 1 visar resultatet av LIX-värdet i texttyperna.

Tabell 1. Resultat LIX-värdet Den store Gatsby Farväl till Vapnen

1928 2010 1932 2014

Beskrivande del 40 41 39 40

Dialog 20 21 18 19

Inre monolog 44 45 28 29

Sammanlagt värde alla tre texttyper

31 32 26 25

Som tabellen visar finns det ingen märkbar skillnad i LIX-värdet mellan översättningarna, resultat ligger alltså kring ungefär samma siffra. Intressant är att resultatet ser likadant ut för båda böckerna, de nyare översättningarna - Gatsby 2010 och Vapnen 2014 - har exakt en siffra högre LIX-värde än hos de första översättningarna – Gatsby 1928 och Vapnen 1932 - i båda böckerna. Medeltalet ord per mening och andelen långa ord i procent som LIX-testet bygger på skiljer sig alltså för obetydligt åt för att möjliggöra ett konstaterande om en påverkan på läsbarheten.

Överlag har den beskrivande delen och dialogen uppskattningsvis samma värde i båda böckerna, medan den inre monologen skiljer sig markant åt böckerna emellan. Den inre monologen i Gatsby 1928 och Gatsby 2010 klassificeras som medelsvår text och inre monologen i Vapnen 1932 och Vapnen 2014, klassificeras som lättläst. Det är viktigt att poängtera att skillnaden inte är i översättningarna av samma bok utan utgåvan av två olika verk. Intressant är att två likadana texttyper skiljer sig så markant i två olika böcker där andra texttyper annars visat liknande resultat.

Sammanlagt LIX-värde för alla texttyper visar liknande resultat som lyfts fram ovan. Det skiljer även här endast en siffra i LIX-värde vilket inte tyder på markanta skillnader. Eftersom LIX är ett resultat av ett genomsnittligt värde kan siffrorna för de sammanlagda textpartierna bli annorlunda då varje enskilt textparti inte analyserats separat, utan alla tre analyserats tillsammans. Intressant är då att Vapnen 1932 får ett högre LIX-värde än Vapnen 2014 för

sina sammanlagda texttyper, och när varje texttyp har analyserats separat har Vapnen 1932 visat ett resultat i form av lägre LIX-värde än Vapnen 2014 i alla tre texttyper.

6.1.2 Långa ord

Tabell 2 nedan visar resultat för antalet långa ord i texttyperna.

Tabell 2. Resultat långa ord Den store Gatsby Farväl till Vapnen

1928 2010 1932 2014 Beskrivande del 111 128 103 102 Dialog 73 79 71 77 Inre monolog 103 121 95 95 Sammanlagt alla tre texttyper 287 328 269 274

Tabell 2 visar att det finns betydligt fler, eller lika många i ett fall, antal långa ord i de nyare översättningarna förutom i den beskrivande delen av Farväl till vapnen där det finns en marginell skillnad. Den beskrivande delen i Vapnen 1932 har 103 långa ord och den beskrivande delen i Vapnen 2014 har 102 långa ord, det skiljer alltså endast ett ord. Nedan återfinns exempel på långa ord i den inre monologen i Den store Gatsby och hur de har förändrats från Gatsby 1928 till Gatsby 2010:

Exempel 1

”… de tråkiga städerna bortom Ohio med sitt evinnerliga skvaller” (Gatsby 1928) s. 185

”…de uttråkade städer som bredde ut sig bortom Ohiofloden, med sitt eviga skvaller” (Gatsby 2010) s. 242

Exempel 2

”Jag ser det som en scen av El Greco” (Gatsby 1928) s. 242

”Jag tänker mig byn som i en nattmålning av El Greco” (Gatsby 2010) s. 185

Exempel 3

”…hon såg ut som en vacker tavla” (Gatsby 1928) s. 243

I alla ovanstående exempel har ett ord kortare än 6 bokstäver i Gatsby 1928 blivit ett ord med fler än 6 bokstäver i Gatsby 2010. Detta är en bidragande faktor till att resultatet visar att den äldre översättningen, Gatsby 1928, har färre långa ord än Gatsby 2014. Vissa av ovanstående ord är mer abstrakta än sin motsvarighet vilket försämrar läsbarheten, trots de klassificeras de inte som svåra ord eftersom de har färre än 6 bokstäver. Exempel 1 och exempel 2 visar att de kortare orden, som återfinns i Gatsby 1928, är ord som klassas som mer abstrakta jämfört med de längre orden.

Intressant är att skillnaden är så markant i översättningarna av Den store Gatsby. Den största skillnaden återfinns mellan den inre monologen i Gatsby 1928 och Gatsby 2010 där det skiljer 18 ord. Även den beskrivande delen i Gatsby 1928 mot Gatsby 2010 har en nästan lika stor märkbar skillnad, 17 ord i det här fallet. I översättningarna av Farväl till vapnen är skillnaden inte lika markant, 71 långa ord i Vapnen 1932 mot 77 långa ord i Vapnen 2014 är det resultatet med den största skillnaden.

Resultatet för uträkningen av antalet långa ord i alla sammanlagda texttyper per bok visar, precis som påpekats ovan, att störst skillnad återfinns i Den store Gatsby. Gatsby 1928 har 41 färre långa ord än den nyöversatta Gatsby 2010. I Farväl till vapnen är skillnaden endast 5 ord mellan översättningarna vilket är lite med tanke på hur mycket text det blir av alla tre sammanlagda texttyper. Att skillnaden i resultatet är så stort mellan verken, 41 ord för det ena verket och 5 ord för det andra verket, är ett intressant resultat.

Resultatet här visar att översättaren av Gatsby 2010 har valt att producera en text som är snäppet svårare om man ska utgå från läsbarhetsfaktorerna och Björnssons läsbarhetsanalys. Översättaren av Vapnen 1932 samt översättaren av Vapnen 2014 har använt ord som är förhållandevis nära varandra i bokstavslängd vilket resulterar i små skillnader.

6.1.3 Långa meningar

Tabell 3 visar resultatet av antal långa meningar i texttyperna. I Den store Gatsby följs antalet långa meningar åt, det skiljer sig endast i den inre monologen i Gatsby 1928 där det finns 17 långa meningar mot Gatsby 2010 där det finns 15 långa meningar. De stora skillnaderna återfinns i dialogdelen och den inre monologen i Farväl till vapnen. Totalt visar resultatet att det finns tre långa meningar mer i båda texttyperna av senaste översättningen. Dialogen i

Vapnen 1932 har 7 långa meningar och dialogen i Vapnen 2014 har 10 långa meningar. Den

inre monologen i Vapnen 1932 har 7 långa meningar och Vapnen 2014 har 10 långa meningar.

Sammanlagda resultatet för alla texttyper visar att den största skillnaden i långa meningar finns i Farväl till vapnen där Vapnen 1932 har 7 färre långa meningar än Vapnen 2014 vilket är en relativt stor skillnad i antalet meningar. I Den store Gatsby skiljer det endast 2 meningar mellan översättningarna.

Tabell 3. Resultat långa meningar Den store Gatsby Farväl till Vapnen

1928 2010 1932 2014 Beskrivande del 19 19 23 24 Dialog 13 13 7 10 Inre monolog 17 15 7 10 Sammanlagt alla tre texttyper 49 47 37 44

Enligt Björnssons läsbarhetsanalys skulle detta göra att de texttyperna med fler långa meningar har sämre läsbarhet eftersom det påverkar läsbarheten på ett negativt sätt. I Vapnen

2014 har alla texttyper fler längre meningar än Vapnen 1932. Av det resultatet blir slutsatsen

att Vapnen 2014 har sämre läsbarhet än Vapnen 1932.

Ett exempel på meningar som förändrats i de olika utgåvorna återfinns i den inre monologen i Farväl till vapnen:

Exempel 4

”De var stora och blyga och generade och mycket roade av allt” (Vapnen 1932) s. 38

”De var storväxta och blyga och generade och hade roligt åt allt som pågick” (Vapnen 2014) s. 34

Den längre meningen i Vapnen 2014 har byggts ut i slutet som synes ovan. Meningen i

Vapnen 1932 har 12 ord och meningen i Vapnen 2014 har 14 ord vilket resulterar i att

meningen i Vapnen 2014 klassificeras som en lång mening, trots att den är lättare att läsa än den korta meningen.

Exempel 5

”Vinden dog ut omkring oss i rummet och gardinerna och mattorna och de två unga kvinnorna seglade långsamt ner till golvet” (Gatsby 2010) s. 12

I exempel 5 från Den store Gatsby finns det stora skillnader i ordmängden i meningarna ovan. Meningen från Gatsby 1928 innehåller 9 ord medan meningen från Gatsby 2010 innehåller mer än dubbelt så många ord, nämligen 21 stycken.

Exempel 6

”De var allesammans österrikiska berg, och vi hade inga som liknade dem” (Vapnen 1932) s. 47

”De var österrikiska berg och något helt annat än vad vi hade där hemma” (Vapnen

2014) s. 41

6.1.4 Centrala ord

Tabell 4 nedan redovisar antalet centrala ord i texttyperna.

Tabell 4. Resultat centrala ord Den store Gatsby Farväl till Vapnen

1928 2010 1932 2014

Beskrivande del 75 75 86 96

Dialog 117 121 133 158

Inre monolog 83 112 105 112

Sammanlagt värde alla tre texttyper

275 308 324 366

Här pekar alla resultat samma riktning, förutom ett resultat där siffrorna är exakt likadana. Det går att se ett mönster där flesta centrala ord finns i de nya översättningarna i både Gatsby

2010 och Vapnen 2014. Störst skillnad i hela resultatet finns i den inre monologen i Den store Gatsby där Gatsby 1928 har 33 färre centrala ord än Gatsby 2010. Exemplet nedan visar ett

utdrag ur den inre monologen i Den store Gatsby där skillnaderna mellan texttyperna är tydliga.

Exempel 7

”En sak återstod att göra innan jag for, en besvärlig, otrevlig sak, som jag kanske lika gärna kunnat låta bli.” (Gatsby 1928)

”Jag hade en sak kvar att göra innan jag åkte, en besvärlig och tråkig sak som jag kanske kunde ha låtit bli.” (Gatsby 2010)

I exemplet har Gatsby 1928 2 färre centrala ord än Gatsby 2010 som har 4 centrala ord. I de resterande texttyperna, beskrivande del och dialog, finns det inte lika stor skillnad mellan översättningarna.

I Farväl till vapnen är skillnaderna i antal centrala ord mer utspritt mellan texttyperna. Störst skillnad mellan översättningarna återfinns i dialogen där Vapnen 1932 har 25 färre centrala ord än Vapnen 2014. Annars skiljer det mellan 10 och 15 ord i texttyperna inre monolog och beskrivande del.

6.1.5 Fundamentslängd

Tabell 5 nedan visar resultatet av den genomsnittliga fundamentslängden i texttyperna. Siffran i kolumnen ”fundamentslängd” visar alltså genomsnittet för antal ord fram till det finita verbet. Ju högre siffra desto mer likt skriftspråket och desto mer formellare stil har texten.

Tabell 5. Resultat fundamentslängd Den store Gatsby Farväl till Vapnen

1928 2010 1932 2014

Beskrivande del 2,93 3 1,61 1,31

Dialog 2 1,85 1,11 1,13

Inre monolog 3,24 2,78 1,13 1,26

Det högsta värde för fundamentlängd uppgår till 3,24 och återfinns i den inre monologen i

Gatsby 1928. Den innehåller långa, beskrivande meningar där det finita verbet ibland kommer

på en plats längre fram. Ett exempel är ”När därför den blå röken från vissna löv kändes i luften och blåsten frös tvätten” där det finita verbet kommer på en fjortonde plats. Även att texttypen har färre men långa meningar gör att snittvärdet blir lägre. Den lägsta siffran återfinns i dialogen i Vapnen 1932, där det finita verbet nästan uteslutande kommer på en andra plats. Snittvärdet är 1,11, vilket betyder att det endast är 1,11 ord före det finita verbet. Eftersom detta är en dialog är den talspråklig i sin stil, och som tidigare nämnt anses det vara lättare att läsa och förstå en högertung mening eftersom det är mer likt talspråket som radar flera ord, satser och meningar efter varandra.

Den största skillnaden i fundamentslängd går att finna i den inre monologen i Den store

Gatsby. Gatsby 1932 har 3,24 ord i fundamentslängd och Gatsby 2010 har 2,78. Det finns

alltså 0,46 ord mer i fundamentslängden i Gatsby 1932.

Överlag är skillnaderna i fundamentslängd varierande och det är inte möjligt att se något samband eftersom alla texttyper skiljer sig åt i resultat. I verket Den store Gatsby finns högst fundamentslängd i den inre monologen i Gatsby 2010, medan verket Farväl till vapnen har högst fundamentslängd i den beskrivande delen i Vapnen 1932. Dialogen i verket Den store

Gatsby har högst siffra i Gatsby 1928, men i verket Farväl till vapnen finns den högsta siffra i Vapnen 2014. I den inre monologen i Den Store Gatsby finns det högsta värdet hos Gatsby 1928 och i Farväl till vapnen finns det högsta värdet i Vapnen 2014.

Sammanfattningsvis är det svårt att se ett resultat eller dra en slutsats utifrån dessa värdena eftersom de skiljer sig åt i resultaten för alla olika texttyper.

6.1.6 Högst abstraktionsgrad

Tabell 6 visar resultatet av vilken översättning som har orden med högst abstraktionsgrad. Resultatet i tabellen bör tolkas på så sätt att ett ord som analyserats har uteslutit ett annat ord som det analyserats mot, och även siffrorna som ställs mot varandra i de olika översättningarna betyder att ett ord har legat högre på abstraktionsskalan och därför uteslutit ett annat ord i den andra översättningen. Finns det till exempel 3 ord i tabellen för Vapnen

1932 och 2 ord i Vapnen 2014 innebär det att de 3 orden i Vapnen 1932 har ställts upp mot

ordens motsvarighet i Vapnen 2014, och de orden i Vapnen 1932 har ansetts vara ord med högre abstraktionsgrad och därför uteslutit de andra 3 orden i andra översättningen.

Tabell 6. Resultat högst abstraktionsgrad Den store Gatsby Farväl till Vapnen

1928 2010 1932 2014

Beskrivande del 5 4 3 2

Dialog 2 4 2 0

Inre monolog 4 2 7 4

Sammanlagt värde alla texttyper

11 10 12 6

Som synes av resultatet finns de ord med högst abstraktionsgrad i de äldre översättningarna, med ett undantagsfall i dialogen i Gatsby 2010. Där finns det två ord mer som är har högre abstraktionsgrad i den nyare översättningen än i den äldre översättningen, Gatsby 1928. Flest

ord med högst abstraktionsgrad finns i den inre monologen i Vapnen 1932, sju stycken. Bland de återfinns exemplen nedan:

Exempel 8

”Han var kungens onkel” (Vapnen 1932) s. 38 ”Han var kungens farbror” (Vapnen 2014) s. 33

Exempel 9

”Hon skulle kanske låtsats att jag var hennes gosse” (Vapnen 1932) s. 39 ”Kanske skulle hon låtsas att jag var hennes pojkvän” (Vapnen 2014) s. 34

Gosse och onkel har översatts till pojkvän och farbror i Vapnen 2014. Gosse är ett ord med

flertalet referenter men pojkvän har bara en referent. Även ordet onkel har två referenter, det kan betyda både ’farbror’ och ’morbror’ vilket gör att syftningen i texten blir oklar. I det sistnämnda fallet kan översättarens översättarteknik ha varit friare och hen kan då valt ett mer konkret ord, men det är inte relevant för min undersökning eftersom jag inte studerar översättartekniker.

Exempel 10

”…en trevlig röd och vit byggnad” (Gatsby 1928) s. 13 ”…en trevlig röd och vit herrgård” (Gatsby 2010) s. 10

I Den store Gatsby ställs orden byggnad och herrgård mot varandra, där byggnad är det ord med högst abstraktionsgrad och herrgård är det med minst abstrakionsgrad. Byggnad är ett ord som kan syfta på flera olika typer av byggnad, däribland ’kontorshus’ eller ’köpcentrum’. Ordet herrgård har däremot en specifikare betydelse är byggnad, då det syftar till ’en stor lantgård’.

Exempel 11

”Sedan vi passerat mulåsnekaravanen låg vägen tom” (Vapnen 2014) s. 46 ”Efter åsnekaravanen låg vägen tom” (Vapnen 2014) s. 40

I exempel 10 är mulåsnekaravanen ett ord med lägre abstraktionsgrad när det jämförs med

åsnekaravanen, som här har högre abstraktionsgrad än det förstnämnda. En mulåsna skiljer

även kan syfta till betydelsen ’mulåsna’, mulåsna syftar dock aldrig till ’åsna’ eftersom det betyder något annat.

Resultatet visar att nyaste översättningarna, Gatsby 2010 och Vapnen 2014, har flest ord med låg abstraktionsgrad och det gör att texten får en bättre läsbarhet.

6.2 Resultat av den kvalitativa analysen

Ur Hellspongs läsbarhetsanalys var det nedanstående frågor som användes för analysen:  Blir texten svår för blicken att orientera sig i, därför att styckena är för långa och tunga?

 Hur svåra är textens ord? a) Finns det långa ord som kan vara krångliga att uppfatta och avläsa? b) förekommer facktermer? c) störs läsningen av olämpliga ordval – att ord är vaga, mångtydiga, missvisande eller har en oklar syftning?

6.2.1 Läsbarhetsanalys av Den store Gatsby

Styckena i båda översättningarna har liknande indelning och de är varken långa eller tunga att läsa. Dialogerna har inga tydliga stycken men anföringstecken framför varje uttalande gör att det är lätt att orientera sig.

Den beskrivande delen innehåller flest svåra ord, Gatsby 1928 innefattar fyra stycken:

kolonialstil, prunkande, vildvin, effeminerade. Exemplen nedan visar exempel på skillnaderna

mellan ordvalen i Gatsby 1928 och Gatsby 2010.

Exempel 12

”…avbruten av solur och stenlagda gångar och prunkade blomsterrabatter” (Gatsby 1928) s. 13

”…solur och stengångar och rabatter i glödande färger” (Gatsby 2010) s. 10

Exempel 13

”…liksom fortsätta upp i dess granna vildvin” (Gatsby 1928) s. 13

”…klättrade den uppför sidorna i form av färgglada slingerväxter” (Gatsby

2010) s. 10

Exempel 14

”Det effeminerade snittet på hans riddräkt…” (Gatsby 1928) s. 13 ”Inte ens de feminint snobbiga ridkläderna…” (Gatsby 2010) s. 10

Gatsby 2010 innehåller endast två stycken: georgiansk kolonialstil, oregerliga. I exempel 14 nedan synes en skillnad där Gatsby 2014 har det svårare ordet och den äldre översättningen,

Gatsby 1928 har det enklare ordet.

Exempel 15

”Hans röst, en sträv tenor, förstärkte intrycket av brutalitet” (Gatsby 1928) s. 13 ”Hans barska, hesa tenorstämma bidrog till det oregerliga intryck han gjorde” (Gatsby 2010) s. 10

Ett ord förekommer alltså i båda översättningarna fast mindre abstrakt Gatsby 2010 där adjektivet georgiansk tillkommit.

Dialogen innehåller tre svåra ord i Gatsby 1928: sporde, punschbålen, spotskheten. Nedan följer exempel:

Exempel 16

- Inte ens på Kapiolani? sporde Tom häftigt (Gatsby 1928) s. 181 ”Inte ens i Kapiolani? frågade Tom plötsligt” (Gatsby 2010) s. 139

Exempel 17

”Hennes röst var kall, men spotskheten var borta” (Gatsby 1928) s. 182 ”Hennes röst var kall men inte längre hätsk” (Gatsby 2010) s. 139

Gatsby 2010 innehåller ordet drugstores inom citationstecken. På svenska brukar ordet

översättas till apotek men eftersom förleden drug- förknippas med droger (den allmänna översättningen på engelska) kan detta förvilla läsaren. I den äldre översättningen har översättare använt ordet kemikalieffärer vilken inte är tydligt här heller, men det är mindre förvirrande än drugstores.

Exempel 18

- Jag har kommit underfund med vad era ”kemikalieaffärer” var för något (Gatsby 1928) s. 183

”Jag tog reda på vad dina ’drugstores’ var” (Gatsby 2010) s. 141

Den inre monologen i både Gatsby 1928 och Gatsby 2010 innehåller ord med oklar syftning. En referens har en oklar syftning i form av El Greco. Den används i meningen ”Jag ser det

som en scen av El Greco” i Gatsby 1928 och ”nattmålning av El Greco” i Gatsby 2010. ”En scen av El Greco” är mer abstrakt och svårare att tolka, medan ”Jag tänker mig byn som i en nattmålning av El Greco” gör att läsaren kan dra slutsatsen att det är en konstnär som målat en tavla eftersom referensen innehåller ordet målning. Gatsby 2010 är alltså tydligare i sin formulering även om den innehåller exakt samma referens.

Exempel 19

”Jag ser det som en scen av El Greco” (Gatsby 1928) s. 242

”Jag tänker mig byn som i en nattmålning av El Greco” (Gatsby 2010) s. 185

Sammanfattningsvis är texten inte svår att orientera sig i, styckena är inget som stör läsaren genom att vara för tunga och kompakta. I Gatsby 1928 finns det 8 ord som klassificeras som svåra eller har en oklar syftning, medan Gatsby 2010 endast har 3 sådana ord.

6.2.2 Läsbarhetsanalys av Farväl till vapnen

Båda översättarna har behållit författarens stil och använt sig av samma styckesindelning, det vill säga nästan obefintlig. Det blir en kompakt text att läsa och ger ett intryck av att vara tung, men eftersom meningarna är relativt korta och rappa i sin stil blir det aldrig för mycket information eller svårt att ta in. Dialogen består inte heller av långa stycken, snarare tvärtom. De är korta i sitt sätt och likt resten av textpartierna kan det ibland bli hackigt eftersom talarna är fåordiga till varandra och snabbt byter talare. Det kan göra att det är förhållandevis svårt att följa med i dialogen och ibland måste visa uttalande läsas flera gånger för att förstå vem som uttalat sig. De skiljer sig dock inte åt i översättning mellan åren, utan har behållits i samma stil. I exemplet nedan följs ett uttalande direkt av ett annat uttalande vilket är ett exempel på att dialogerna inte explicit uttrycker vem som säger vad:

Exempel 20 - Inte nu längre.

- Jag saknar dig på mässen.

- Jag önskar jag vore där. Jag har alltid funnit så stort nöje i våra samtal.

(Vapnen 1932) ”Inte nu längre.”

”Jag har saknat dig på klubben.”

”Jag önskar att jag kunde vara där. Jag har alltid uppskattat våra samtal.” (Vapnen 2014)

I Vapnen 1932 finns det långa, komplicerade ord. Mulåsnekaravanen, kiselstensbrädden,

spaljépäron, stengärdesgårdar, bersagliärer återfinns i den beskrivande delen. Ordet Bersagliärer i Vapnen 1932 har ersatts av bersaglieri i Vapnen 2014 som även det är ett svårt

ord, de är även relativt lika varandra och skiljer sig endast åt i stavning. I Vapnen 2014 har det långa ordet mulåsnekaravanen ersatts av åsnekaravanen som är ett kortare och enklare ord som vi ser i följande exempel:

Exempel 21

”Sedan vi passerat mulåsnekaravanen låg vägen tom” (Vapnen 1932) s. 46 ”Efter åsnekaravanen låg vägen tom” (Vapnen 2014) s. 40

Kiselstensbrädden har bara blivit den steniga flodbädden i Vapnen 2014 och har därmed

ersatts med en enklare, mindre detaljerad förklaring. I Vapnen 1932 blir vi informerade om att det är kiselsten det handlar om, men den detaljen uteslutits ur Vapnen 2014. Ett långt ord har ersatts av tre kortare ord som vi ser nedan:

Exempel 22

”…vattnet som ett glänsande skir över kiselstensbrädden” (Vapnen 1932) s. 47 ”…vattnet skimrande över den steniga flodbädden” (Vapnen 2014) s. 40

Det finns endast ett svårt och långt ord i Vapnen 2014 som inte finns i Vapnen 1932, ordet

mangårdsbyggnader. Det har ersatt ordet bondgårdar som vi ser i exempel 22 nedan:

Exempel 23

”…vi for förbi några stenbyggda bondgårdar…” (Vapnen 1932) s. 47 ”…vi passerade mangårdsbyggnader i sten…” (Vapnen 2014) s. 40

I Vapnen 1932 finns det alltså fem svåra ord, och i Vapnen 2014 finns det två svåra ord. I dialogen i Vapnen 1932 finns det ålderdomliga ord som idag är svåra att uppfatta och tolka. Mässen, moskitnät, butelj och eljest har ersatts med nyare, mer moderna ord. Mässen har blivit klubben, moskitnät ersatts med myggnät, butelj har blivit flaska och eljest har blivit

brukar. Eljest och brukar är två ord med skilda betydelser, då eljest betyder ’annars’ eller ’i

sammanhanget, även om de som separata ord inte är varandras synonymer. Orden ger alltså olika meningar men har samma betydelse. Exempel 23 nedan visar:

Exempel 24

”Eljest pratade vi ogenerat och var goda vänner, men den kvällen föll det sig svårt” (Vapnen 1932) s. 74

”Vi brukade prata och vara goda vänner men den kvällen kändes det svårt” (Vapnen 2014) s. 63

Exempel på hur moskitnät och butelj blivit myggnät och flaska:

Exempel 25

”Det här är ett moskitnät. Det här är en butelj vermut.” (Vapnen 1932) s. 73 ”Här är ett myggnät. Här är en flaska vermouth” (Vapnen 2014) s. 62

Klubben, myggnät, flaska och brukar är ord vi känner till och anser vanliga, medan de andra

anses ålderdomliga och ord vi sällan, eller till och med aldrig hör. Vapnen 2014 har alltså fyra svåra ord och den nyare översättningen har inga.

I den inre monologen finns det ett långt och komplicerat ord i Vapnen 1932,

ambulansofficer. I Vapnen 2014 har det ordet ersatts med ambulansförare som idag är lättare

att förstå och inte anses vara ett svårt ord eftersom efterleden -förare är ett vanligt ord idag. Efterleden -officer i Vapnen 1932 är ett förhållandevis svårt ord att förstå för dagens läsare. I

Vapnen 1932 finns det även två ord med oklar syftning, onkel och gosse. Onkel betyder

antingen ’farbror’ eller ’morbror’ och i Vapnen 2014 är ordet ingen orsak till oklarheter, här har ordet översatts till farbror. Det andra ordet med oklar syftning är gosse i Vapnen 1932 som ersatts med pojkvän i Vapnen 1932. Gosse har en oklar syftning eftersom ordet gosse är ett ord med många referenter, däribland ’pojke’. Se exempel 25 och 26:

Exempel 26

”Han var kungens onkel” (Vapnen 1932) s. 38 ”Han var kungens farbror” (Vapnen 2014) s. 33

Exempel 27

”Hon skulle kanske låtsats att jag var hennes gosse” (Vapnen 1932) s. 39 ”Kanske skulle hon låtsas att jag var hennes pojkvän” (Vapnen 2014) s. 34

Det finns alltså ett svårt ord i Vapnen 1932 samt två ord med oklar syftning, och i Vapnen

2014 finns det inga svåra ord eller ord med oklar syftning.

Sammanfattningsvis var styckena tunga och svåra att orientera sig i Farväl till vapnen, med undantag för dialogen som var svår på andra hållet eftersom det i princip bara radas uttalande på varandra utan kontext eller något berättande. I Vapnen 1932 finns det 12 ord som anses vara svåra eller ha oklar syftning, och i Vapnen 2014 finns det 2 sådana ord.

7. Diskussion och slutsatser

I det här kapitlet presenteras först en sammanfattning av resultatet med tillhörande diskussion, som därefter följs av studiens slutsatser. Sist diskuteras förslag till vidare forskning.

7.1 Jämförande sammanfattning och diskussion av resultat

Här nedan sammanfattas resultaten och diskuteras sedan. Varje läsbarhetsfaktor tillhörande den kvantitativa analysen redovisas och diskuteras, precis som i resultatet, enskilt. Även resultatet för den kvalitativa analysen redovisas separat under en egen underrubrik.

7.1.1 LIX-värde

LIX-värdet skiljde sig inte märkbart åt mellan översättningarna och det ansågs mer som ett komplement till min kvantitativa analys eftersom den bygger på siffror och genomsnittsvärden. Det intressanta resultatet erhöll jag när jag undersökte alla texttyper tillsammans, varje bok för sig. Tidigare pekade resultateten på att de nyare översättningarna hade högst LIX-värde, om än bara med en siffra, men resultatet var tydligt – högre LIX i de nya böckerna. Trots det visade LIX-räknaren ett annat värde när jag slog ihop texttyperna och de analyserades som en enda text. Vapnen 1932 fick då högre LIX-värde än Vapnen 2014, vilket var oväntat med tanke på de enskilda texttypernas resultat. Detta ger en intressant iakttagelse: större mängd text ger ett annat LIX-värde. Det pekar i sin tur på att LIX-räknare antagligen skulle ge ett annat utslag vid analysen av en hel bok. Om hela Vapnen 1932 och

Vapnen 2014 analyserades i LIX skulle eventuellt siffrorna skilja sig åt mer. Jag kan därför

konstatera att LIX inte är en faktor att förlita sig på i min undersökning.

Enligt den publicerade tabellen på s. 7 som redovisar hur LIX-värdet ska tolkas och ge en indikation på vilket värde som är typiskt för vilken text, hamnar Farväl till vapnen under kategorin ”mycket lättläst, barnböcker” och Den store Gatsby under ”lättläst, skönlitteratur, populärtidningar”. Detta är resultatet för hela böckerna, det vill säga alla sammanlagda