Äldres upplevelse av livstillfredsställelse i relation till självskattad hälsa, ensamhetskänsla och demografiska förhållanden

Filosofie magisterprogram i vårdvetenskap

_________________________________________________________________

Äldres upplevelse av livstillfredsställelse i

relation till självskattad hälsa,

ensamhetskänsla och demografiska

förhållanden

Marie Zettergren

Självständigt arbete 15 hp Handledare:

Linnéuniversitetet i Kalmar Ulla Peterson, Linnéuniversitetet

Institutionen för hälso- och vårdvetenskap Göran Holst, Blekinge Tekniska Högskola Höstterminen 2010

Filosofie magisterprogram i vårdvetenskap

_________________________________________________________________

Äldres upplevelse av livstillfredsställelse i relation till självskattad hälsa, ensamhetskänslor och demografiska förhållanden

Marie Zettergren

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Globalt sett har personer över 65 år varit den åldersgrupp som växt snabbast och

levnadsåldern bedöms att kontinuerligt stiga, vilket också ökar behovet av adekvata vård- och omsorgsinsatser. Äldres upplevelse av livstillfredsställelse minskar gradvis med stigande ålder. För att effektivt kunna stödja äldre inom detta område är det viktigt att bland vård- och omsorgspersonal öka kunskapen inom detta fenomen.

Syfte: Att studera samband mellan upplevelse av livstillfredsställelse i relation till

självskattad hälsa och ensamhetskänsla samt i relation till demografiska förhållanden.

Metod: En tvärsnittsstudie med hjälp av frågeformulär från The Swedish National study on

Aging and Care i Blekinge. I urvalet ingick 1 110 deltagare i åldern 60-96 år. Skillnad i upplevd tillfredsställelse med livet analyserades med hjälp av Mann-Whitney U-test, Kruskal – Wallis test, och logistisk regressionsanalys.

Resultat: Äldre personers upplevelse av livstillfredsställelse har en negativ korrelation med

ensamhetskänslor och låg självskattad hälsa samt har ett samband med demografiska förhållanden. Resultaten visade också att ensamhetskänslor var den mest betydelsefulla faktorn för låg livstillfredsställelse hos äldre.

Slutsats: Med utgångspunkt från resultaten är det viktigt att vårdpersonal samtalar med äldre

personer om dessa riskfaktorer och vid behov vägleder för att öka äldres tillfredsställelse med livet. Fortsatt forskning förespråkas i detta flerdimensionella fenomen.

Filosofie magisterprogram i vårdvetenskap

_________________________________________________________________

Äldres upplevelse av livstillfredsställelse i relation till självskattad hälsa, ensamhetskänslor och demografiska förhållanden

Marie Zettergren

ABSTRACT

Background: Globally, persons older than 65 years have been the group that has grown

fastest and the age limit increases continuously, which also increases the need for adequate healthcare and welfare efforts. Elderly person´s perception of life satisfaction reduces gradually with increasing age. To effectively support elderly people in this reference it is important to increase knowledge within this phenomenon among healthcare and welfare workers.

Aim: To study the relation between elderly persons perception of life satisfaction in relation

to self-rated health and the feeling of loneliness, and also in relation to demographic conditions.

Method: A cross-sectional study using questionnaires from The Swedish National study on

Aging and Care in Blekinge. The sample included 1110 participants aged 60-96 years. Difference in perceived life satisfaction was analyzed by using Mann-Whitney U-test, Kruskal – Wallis test, and logistic regression analysis.

Results: Elderly person´s perceptions of life satisfaction have a negative correlation to

feelings of loneliness and low self-rated health and also a relationship with demographic conditions. Results also indicate that the feeling of loneliness was the most important factor for perceived low life satisfaction.

Conclusion: Based on the results, it is important for healthcare and welfare workers to

communicate with elderly persons about these risk factors and if needed guide them to improve their life satisfaction. Continuous research advocate within this complex phenomenon.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING………1

BAKGRUND………1

Åldrandet………...1

Livstillfredsställelse hos äldre………..2

Hälsa hos äldre………..3

Ensamhet hos äldre………..3

Faktorer av betydelse för livstillfredsställelse hos äldre………...4

PROBLEMFORMULERING………6

HYPOTESER………..6

SYFTE………..7

METOD………7

Urval………..7

Datainsamling och genomförande………...8

Instrument………...……….9 Analys………..……….…10

ETISKA ÖVERVÄGANDE……….11

RESULTAT………...…………....11

METODDISKUSSION……….14

RESULTATDISKUSSION………...17

REFERENSLISTA………..…21

1

INLEDNING

Individer över 65 år har globalt sett varit den åldersgrupp som växt snabbast. År 2009 var 18 % av Sveriges befolkning över 65 år och 2060 beräknas andelen äldre vara 25 %. Levnadsåldern bedöms att kontinuerligt stiga och år 2060 förväntas medellivslängden i Sverige vara 87 år för kvinnor och 85 år för män (SCB, 2009). I och med att andelen äldre ökar kommer även omvårdnadsbehoven att bli större (Høgseth, 2009). Tidigare studier har visat att livstillfredsställelsen gradvis minskade med stigande ålder (Chen, 2001; Morgan, Dallosso, Arie, Byrne, Jones & Waite, 1987). För att sjuksköterskor och annan vårdspersonal ska få ökad förståelse och bättre kunna stödja de äldre (60 år och äldre) vad gäller den gradvis minskade upplevelsen av livstillfredsställelse krävs ökad kunskap. För att försöka bidra till ökad kunskap kommer upplevelsen av livstillfredsställelse i relation till självskattad hälsa, ensamhetskänsla och demografiska faktorer att undersökas i föreliggande studie.

BAKGRUND

Åldrandet

Åldrandet är ett komplext samspel mellan biologiska, sociala och psykologiska processer (Nordhus, 2009). Det biologiska åldrandet innefattar bland annat förändringar som sker i kroppen under ett livslopp. Denna process är individuell och leder till minskad kroppslig funktion och vitalitet (Butler, Warner & Williams, 2004). Socialgerontologin inriktas i huvudsak på de sociala levnadslopps- och åldrandeprocesserna, vilken betydelse samspelet mellan processerna har för äldres liv och hur samhället förvaltar dessa processer (Høgseth, 2009). Disengagemangsteorin (Cummings & Henry, 1961) och aktivitetsteorin (Lemon, Bengtsson & Peterson, 1972) är de mest kända teorierna inom socialgerontologin (Høgseth, 2009). Disengagemangsteorin innebär att de äldre gradvis drar sig tillbaka från omgivningen, såväl psykologiskt som socialt. De minskar antalet roller, positioner och relationer. Denna tillbakadragenhet är tillfredsställande för både individ och samhälle då de äldre får en minskad press från samhället och de yngre får möjlighet att överta (Cummings & Henry, 1961). Aktivitetsteorin förnekar in i det längsta den äldre ålderdomen (80 år och äldre). Äldre individer bedöms på samma sätt som medelålders och förväntningarna på aktivitet är detsamma, med undantag av yrkesverksamhet. Roller som upphör måste ersättas med nya,

2 meningsfulla roller. Den typiska representanten för ett lyckat åldrande är den engagerade och aktiva människan (Lemon et al., 1972). Rowe och Kahn (1998) menade att ett lyckat åldrande beror på de äldres beteende och val. Ett lyckat åldrande balanserar både mellan hälsa och sjukdom och visar därför primärt ett medicinskt perspektiv där frånvaro av handikapp och sjukdom är viktigt för ett lyckat åldrande. De två övriga faktorerna som ingår i ett lyckat åldrande är ett aktivt liv och en hög fysisk och mental funktionsförmåga. Alla tre faktorerna är enligt Rowe och Kahn viktiga var för sig men att de i vissa fall är beroende av varandra; en person kan ha en sjukdom men trots det leva ett bra liv. Rowe och Kahn anser att om äldre deltar i aktiviteter ökar möjligheterna till ett lyckat åldrande (a.a.). Enligt kontinuitetsteorin bör personer bevara samma beteende som tidigare i livet (Atchley, 1989). Teorin innebär att när en person, oavsett ålder, försöker anpassa sig till nya val i livet strävar hon/han efter att bevara tidigare strukturer. Det är inte nivån av aktiviteter som är viktig utan det essentiella är att det finns en kontinuitet i aktiviteten. Med kontinuitet avses att personen föredrar att hantera nya situationer med kontinuitet, d.v.s. välkända strategier i en välkänd miljö (a.a.). Till socialgerontologin har Tornstams teori om gerotranscendens tillkommit som beskriver åldrandet som en naturlig process mot mognad och visdom. Intresset för det andliga ökar och ytliga och sociala kontakter minskar. Bilden av verkligheten och tillvaron förändras och känslan av gemenskap med universum och naturen ökar. Gerotranscendens innebär också mer tid till meditation och mindre självupptagenhet (Tornstam, 1996). Äldre kan ställas inför sociala och psykologiska påfrestningar i och med händelser som är ålderstypiska till exempel förlust av make/maka, förlust av nätverk och roller, försämrad hälsa och hot om egen död. Den individuella variationen i funktionsförmåga, hälsa, trivsel och materiella villkor är stor - sannolikt större än tidigare i livet (Nordhus, 2009).

Livstillfredsställelse hos äldre

Tre ofta förekommande termer för att definiera välbefinnande är livstillfredsställelse, lycka och livsmod. I dessa termer innefattas övergående stämningar av glädje, föreställningar om en livsutveckling mot vissa mål, själsstyrka, positiva och negativa affekter, samstämmighet mellan individ och miljö, entusiasm och tillfredställelse med sina attribut (Antonovsky, 1991). Enligt Mannel och Dupuis (1996) är livstillfredsställelse ett begrepp som speglar en retrospektiv livssyn och hänvisar till livet som helhet. Veenhoven (2000) anser att livstillfredsställelse kan vara synonymt med begreppet lycka, men att livstillfredsställelse, välbefinnande, moral och livskvalité är begrepp som överlappar varandra och tillsammans

3 utgör graden av lycka hos den åldrande befolkningen. Veenhoven menar att livstillfredsställelse är den så kallade skillnaden mellan potentialitet och aktualitet, det vill säga skillnaden mellan möjligheterna till ett gott liv (livsmöjligheter) och det goda livet självt (resultat av liv) (Veenhoven, 2000). Enligt Naess (1988) är en individs livstillfredsställelse beroende av dennes bedömning om vad som har betydelse för att vara tillfreds med livet. Denna bedömning är personlig, föränderlig och påverkbar. Livstillfredsställelse kan med andra ord förklaras med hur en individ värderar sina livsomständigheter. I förhållande till en egen och en specifik referensram gör individen denna värdering. Nivån av livstillfredsställelse beror på hur stor skillnaden är mellan våra förväntningar och våra livsomständigheter. För att minimera denna skillnad eller otillfredsställelse strävar individen efter att minska sina förväntningar och att förbättra omständigheterna. Äldre tenderar att kontinuerligt minska denna strävan och anpassa sig till det faktum att förbättringarna inte kommer att infinna sig (a.a.).

Hälsa hos äldre

WHO (1946) definierar hälsa som ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte bara avsaknad av sjukdom eller funktionshinder. Hälsa är kumulativ och ska främjas under hela livet. God hälsa är avgörande för att nå en acceptabel livskvalitet hos äldre (WHO, 1946). Hälsa är en resurs i vardagslivet som tillåter människor att leva ett individuellt, socialt och ekonomiskt produktivt liv (WHO, 1986). Enligt Antonovsky (1991) främjas hälsan av att individen har en grundläggande tillit till det som händer dem i livet och att det är begripligt, hanterbart och meningsfullt. Antonovsky sammanfattar det som en känsla av sammanhang, KASAM. Känslan av sammanhang är inte beroende av någon livsstil utan det viktiga är livssynen. I forskning med fokus på den åldrande befolkningen, har upplevelsen av hälsa ofta mätts (Michalos, Zumbo & Humbley, 2000) och det finns anledning att anta att självskattad hälsa och livstillfredsställelse har en nära relation med varandra (Undén & Elofsson, 2006; Varshney, 2008).

Ensamhet hos äldre

Ensamhet är ett universellt fenomen som är komplext och flerdimensionellt (Ekwall, Sivberg & Hallberg, 2005). Till viss del uppfattas ensamhet som en naturlig och oundviklig del av åldrandet på grund utav den ökade isoleringen, som bland annat orsakas av sämre rörlighet, syn och hörsel (Pettigrew & Roberts, 2008). Det finns flera faktorer som relateras till

4 ensamhet till exempel demografiska och personliga egenskaper, coping mekanismer, socialt nätverk, hälsotillstånd och livshändelser, som förlust av nära och kära (Ekwall et al., 2005). I Cohen-Mansfields och Parpura-Gills (2007) studie framkommer det att cirka 40 % av äldre individer lider av ensamhet. Familjeförhållanden i allmänhet och civilstånd i synnerhet, är viktiga orsaker till upplevelse av ensamhet. Ogifta, änkor och äldre med dåliga familjeförhållanden upplever i högre grad ensamhet (a.a.). Gifta som bor i tätort med tillgång till transporter och som upplever god hälsa samt har en god ekonomi är minst benägna att uppleva ensamhet (Murphy, 2006). Äldre individer, framförallt kvinnor som har kontakt med och är delaktiga i sina barn och barnbarns vardag känner stor glädje och meningsfullhet. De äldre, vars barn har flyttat eller de äldre som inte har några barn eller barnbarn har högre nivå av självrapporterad ensamhet och de upplever att det är svårt att finna glädje i livet. Med stigande ålder kan även en ökad emotionell isolering kännas och därmed kan ensamhet upplevas (Pettigrew & Roberts, 2008). Undersökningar av levnadsförhållanden i Sverige (SCB, 2006) visar att ensamhetskänslor är vanligare hos kvinnor än män. I åldrarna 75-84 år upplever 18 % av kvinnorna ensamhet jämfört med 10,5 % hos män i samma åldersgrupp.

Faktorer av betydelse för livstillfredsställelse hos äldre

Individens sociala roller och positioner i samhället förändras med åldern. Att inte vara aktiv på arbetsmarknaden leder till färre möjligheter att skapa värderade resurser och pensioneringen kan upplevas som en utestängning från samhället (Dehlin, Hagberg, Rundgren, Samuelsson & Sjöbeck, 2000). Det är viktigt med aktiviteter och gemenskap med andra samt att vara engagerad och känna att man fortfarande har en uppgift att fylla (Nilsson, 2004). Sociala relationer och aktiviteter är betydelsefullt för de äldres upplevelse av livstillfredsställelsen (Borg, Hallberg & Blomqvist, 2006; Bourque, Pushkar, Bonneville & Be´lands, 2005; Kudo et al., 2007; Lou, Chi & Mjelde-Mossey, 2008). I en studie bland äldre från Kina och Korea var ett ömsesidigt stöd mellan dem och deras maka/make, familj och vänner associerat med en högre livskvalitet och en bättre psykisk hälsa (Lou & Chi, 2008). Resultatet i en studie av Lou (2010) visar att äldre i Hong Kong som är samboende har högre livstillfredsställelse jämfört med de äldre som bor ensamma eller på ett ålderdomshem. Hälsoförsämring hos äldre påverkar humöret och tillfredsställelsen med livet (Jonker, Comijs, Knipscheer & Deeg, 2008) och kan leda till att den äldre har svårt att upprätthålla en känsla av egenvärde och välbefinnande samt att behålla kontrollen över sitt liv (Bourque et al., 2005; Folkman, Newman, Lamb & Shipley, 1986). För att bibehålla en känsla av egenvärde kan

5 individens coping resurser, det vill säga möjligheten att psykiskt kunna hantera känslomässiga och stressfyllda situationer, påverka den äldres bedömningar av sin situation och göra det möjligt för denne att på ett lämpligt sätt kunna hantera sin försämrade hälsa (Folkman et al., 1986). Men förhållanden mellan försämrad hälsa, individens coping resurser, till exempel självkänslan och tilltron till den egna förmågan, och upplevelsen av välbefinnande är komplexa på grund av att ihållande försämrad hälsa leder till en minskning av individens coping resurser (Schuurmans, 2004). Jonker, Comijs, Knipscheer och Deegs (2009) studie visar att kroniska sjukdomar och nya eller bestående fysiska funktionshinder samt försämring av kognitiva funktioner är associerade med en lägre upplevelse av välbefinnande och en minskad förmåga att hantera coping resurser.

Äldre med sämre förmåga till aktiviteter i dagligt liv (ADL) beskriver en lägre livstillfredsställelse jämfört med de som har god ADL förmåga (Bourque et al., 2005; Hellström, Persson & Hallberg, 2004; Kudo et al., 2007; Lampinen, Heikkinen, Kauppinen & Heikkinens, 2006). Äldre med nedsatt ADL förmåga som har ensamhetskänslor, oro, dåliga ekonomiska resurser eller låg självskattad hälsa upplever en lägre nivå av livstillfredsställelse (Borg et al., 2006). Kvinnor i åldrarna 65-84 med god ADL förmåga beskriver en lägre livstillfredsställelse än män (Kudo et al., 2007) och äldre med högre inkomster och högre utbildningar visar en högre livstillfredsställelse (Bourque et al., 2005; Kudo et al., 2007). Det tyder på att individer med ökat välstånd har en större förmåga att uppnå sina livsmål, vilket ger en högre upplevelse av tillfredsställelse med livet (Lipovcan, Brkljacic´ & Sakic´, 2007). Även socioekonomiska variabler kan vara relaterade till livstillfredsställelse (Fernandez-Ballesteros, R., Zamarron, M., & Ruiz, M. 2001).

En tidigare undersökning har visat på ett starkt samband mellan ensamhet och depression och att ensamhet kan vara en oberoende riskfaktor för depression (Luanaigh & Lawlor, 2008). Ensamhet verkar även ha en negativ inverkan på den fysiska hälsan som till exempel ökad upplevelse av stress, sömnproblem, förhöjt blodtryck, sämre immunsvar och sämre kognition över tid hos äldre individer (a.a.). Tidigare studier visar att äldre som har ensamhetskänslor även upplever ett psykiskt lidande och att ensamhet korrelerar negativt med hög upplevelse av livstillfredsställelse (Murphy, 2006; Paul, Ayis & Ebrahim, 2006). Resultatet i Ekwall et al. (2005) studie visar att ensamhetskänsla var den viktigaste faktorn för att kunna förutse låg livskvalité hos äldre personer (75 år och äldre). Även känslor av ensamhet tillsammans med

6 dåligt socialt nätverk har visat sig vara relaterat till låg tillfredsställelse med livet hos äldre (Borg et al., 2006; Ekwall et al., 2005) och det finns ett behov av och en önskan om att samtala med vårdgivare för att känna ett socialt stöd (Murphy, 2006). I Lampinen et al., (2006) studie visas att fysisk aktivitet och fritidssysselsättningar förstärker känslan av livstillfredsställelse, medan en låg nivå av fysisk aktivitet är associerad med ökade depressiva symtom och ångest (a.a.).

PROBLEMFORMULERING

I Sverige kommer andelen äldre att öka, vilket kommer att påverka Sveriges sociala utveckling, ekonomi, välfärd, hälso- och sjukvård samt den äldres livstillfredsställelse. Med anledning av att andelen äldre ökar och med detta ett växande omvårdnadsbehov är ökad kunskap om vilka faktorer som har samband med upplevelsen av livstillfredsställelsen bland äldre viktiga. Ökad kunskap kan bidra till högre livstillfredsställelse hos äldre genom att de faktorer som har ett samband med en lägre tillfredsställelse med livet kan kompenseras. Enligt litteraturgranskningen i denna studie framkom det att i Sverige har studier kring upplevd livstillfredsställelse i relation till olika faktorer mest genomförts med respondenter som lider av nedsatt ADL förmåga och funktion. I föreliggande studie kommer den äldre populationen (60-96 år) i Sverige att representeras oavsett förmågor och funktion.

HYPOTESER

Hypotes 1: Att äldres upplevelse av livstillfredsställelse korrelerar negativt med självskattad hälsa.

Hypotes 2: Att äldres upplevelse av tillfredsställelse med livet korrelerar negativt med ensamhetskänslor.

Hypotes 3: Att äldres upplevelse av livstillfredsställelse har ett samband med demografiska förhållanden (ålder, kön, civilstånd, utbildningsnivå och ensamboende/samboende).

7

SYFTE

Syftet med studien var att studera samband mellan upplevelse av livstillfredsställelse hos äldre (60-96 år) i relation till självskattad hälsa och ensamhetskänsla samt i relation till demografiska förhållanden (ålder, kön, civilstånd, utbildning och ensamboende/samboende).

METOD

Urval

Urvalet för denna studie inkluderar deltagare ur The Swedish National study on Aging and Care i Blekinge (SNAC-B). Den population som representerar SNAC-studien i Blekinge är individer i åldrarna 60-96 år och de bor i ett av de fyra områdena för SNAC-studien, nämligen Karlskrona kommun i Blekinge län i den sydöstra delen av Sverige (Lagergren et al., 2004), med cirka 63 000 invånare (SCB, 2008). Urvalet i åldersgrupperna 60, 66, 72 och 78 år var slumpmässigt utvalda från kommunens populationsregister medan samtliga personer i åldersgrupperna 81, 84, 87, 90, 93 och 96 år inkluderades från samma register. Till SNAC-B inbjöds 2 312 personer, i åldrarna 60-96 år, via brev att delta i undersökningen. I de fall där de tillfrågade inte svarat på inbjudan skickades en påminnelse. Av de 2312 personerna avböjde 870 personer att delta och 40 personer avled innan undersökningen. Baslinjeundersökningen i SNAC-B genomfördes 2001-2003 och 61 % (n= 1 402) av dem som tillfrågades deltog i studien. Data samlades in genom strukturerade intervjuer, läkarundersökningar och frågeformulär. Respondenterna erbjöds vid behov hjälp att fylla i frågeformuläret (Lagergren et al., 2004). Det var 1110 personer som svarat på de 13 påståendena angående sin upplevelse av livstillfredsställelse, vilket var ett inklusionskriterier för att instrumentet Life Satisfaction Index (LSIZ) skulle kunna användas i denna studie. Det interna bortfallet påverkade inte könsfördelningen, boendeformen, civilståndet, ensamhetskänslan eller självskattad hälsa. Däremot var medelåldern 77 (SD 10,2) år i det totala urvalet (n=1402) jämfört med 75 (SD 9,9) år i denna studie (n=1110). Urvalet i denna studie presenteras i Tabell 1.

8

Tabell 1. Beskrivning av deltagarna

Urval (n=1110) Kön (%) Kvinnor Män 56 44 Ålder (60-96) Medelåldern (*SD) 75 (9,9) Boendeform (%) Ensamboende Samboende 41 59 Civilstånd (%) Gift Änka/änkling Ogift Skild 55 33 6 6 Utbildning (%) Grundskola 66 Gymnasium 27 Universitet/högskola 7

Notering: *SD = Standard deviation, som är en metod för att skatta spridningen av en kvantitativ variabel (Gunnarsson, 2002).

Datainsamling och genomförande

En tvärsnittsstudie med en empirisk atomistisk kunskapsansats (kvantitativ ansats) och med en icke experimentell design har valts för att uppnå studiens syfte. En tvärsnittsstudie innebär att insamling av data sker och en bild av populationen ges vid en viss tidpunkt och den är lämplig för att beskriva fenomen eller för att beskriva samband mellan företeelser i en viss tid (Polit & Beck, 2008). Fördelen med tvärsnittsstudie är att det är möjligt att studera samband mellan olika variabler och grupper (Wadsworth, 2002). Med en empirisk atomistisk

kunskapsansats samlas systematiskt empiriska och kvantifierbara data in, dessa sammanfattas

9 experimentell design innebär att sambanden mellan olika variabler undersöks (Bowling, 2009). I denna studie gjordes en systematisk datainsamling av befintligt material, som samlats in via den pågående SNAC-studien i Blekinge. SNAC är en nationell, longitudinell, tvärvetenskaplig studie som omfattar fyra forskningscentrar. SNAC-studien återspeglar och företräder den allmänna populationen av äldre i Sverige. Det insamlade materialet i SNAC-projektet i Blekinge är representativt, då det representerar en hel grupp individer, det vill säga äldre, med olika demografiska förhållanden och de kommer från olika bostadsområden och boendeformer. En mer detaljerad redogörelse för design och struktur i SNAC-projektet beskrivs av Lagergren et al. (2004).

Instrument

Livstillfredsställelse mättes och bedömdes med instrumentet, Life Satisfaction Index (LSIZ). LSIZ är en förkortad version av originalet, Neugartens Life Satisfaction Index A (LSIA) (Neugarten, Havighurst & Hinrichsen, 1961). Neugartens ursprungliga skala utvecklades för att mäta livstillfredsställelse med livet i allmänhet hos den åldrande befolkningen. LSIA och LSIZ har använts över hela världen och korrelationen mellan de två versionerna har visat sig vara hög, r=0,94 (Wood, Wylie & Sheafor, 1969). Tidigare forskning har visat att LSIZ har en acceptabel intern konsistens, Cronbach´s alpha 0,72–0,81 (Borg et al., 2008; Morgan et al., 1987; Riddich & Stewart, 1994; Wood et al., 1969). LSIZ innehåller 13 av de ursprungliga 20 påståendena från LSIA och de är positivt och negativt laddade med tre svarsalternativ: instämmer, instämmer inte och vet inte (se bilaga 1). Instämde respondenten till ett positivt formulerat påstående eller inte instämde till ett negativt formulerat påstående gav det två poäng. Om respondenten inte instämde till ett positivt formulerat påstående eller om hon/han instämde till ett negativt påstående gav det noll poäng, medan svaret vet ej gav ett poäng. Poängen räknades samman till ett index (skala 0-26). En högre poäng indikerar högre livstillfredsställelse (Morgan et al. 1987). Enkätsvaren rörande livstillfredsställelse, självskattad hälsa, ensamhetskänsla, ålder, kön, civilstånd, utbildning, ensamboende och samboende kommer från SNAC-studien i Blekinges baslinjemätning. Självskattad hälsa mättes med frågan "Hur bedömer Ni Ert allmänna hälsotillstånd?" med svarsalternativen gott, mittemellan eller dåligt. Ensamhetskänsla undersöktes med frågan ”Händer det att Du känner Dig ensam?” och svarsalternativen var ja ofta, ja ibland, nej sällan eller nej aldrig. I föreliggande studie har svarsalternativen dikotomiserats så att svarsalternativen är ja

10 ofta/ibland eller nej sällan/aldrig. Utbildningsnivå mättes med frågan ”Vilken utbildning har Du?” och svarsalternativen var ej fullständig folkskola/oavslutad grundskola, t.o.m. folkskolenivå, grundskola/realexamen, studentexamen/gymnasium, folkhögskola/yrkesutbildning, utbildning minst ett år utöver studentexamen, universitet/högskola med examen, forskarutbildning. Svarsalternativen i denna studie har trikotomiserats så att svarsalternativen är folkskola/grundskola, gymnasium eller universitet/högskola.

Analys

I studien utfördes analyserna med icke parametrisk statistik eftersom datanivån var på nominal- och ordinalskalenivå (Gunnarsson, 2010) och både beskrivande statistik; centralmått, medelvärde och analytisk statistik; Mann-Whitney U-test har använts (Gunnarsson, 2002). Signifikansanalysen Mann-Whitney U-test användes för att jämföra olika gruppers upplevelse av livstillfredsställelse och för att kunna jämföra fler än två grupper samtidigt användes Kruskal-Wallis test (Gunnarsson, 2010). Medelvärden och standardavvikelser för de olika analyserna har tagits fram och beskrivs med hjälp av frekvenstabeller. I denna studie valdes en signifikansnivå på fem procent för att ange statistiska skillnader. Cronbach´s alpha koefficient användes för att beräkna den interna konsistensen i LSIZ skalan. Tillförlitlig koefficient 0,70 eller högre betraktas som acceptabel (Cronbach, 1951). Cronbach´s alpha i föreliggande studie var 0,76. De statistiska analyserna utfördes med hjälp av Statistical Package for the Social Sciences (SPSS), version 17.0. För testning av samband mellan livstillfredsställelse och de enskilda variablerna händer det att Du känner dig ensam, självskattad hälsa, ålder, kön, utbildning, civilstånd och ensamboende/samboende användes Spearmans rang korrelationstest. En multipel logistisk regressionsanalys användes för att undersöka faktorer relaterade till en låg grad av livstillfredsställelse. Inför denna analys dikotomiserades den beroende variabeln livstillfredsställelse där värdet 1 angav en lägre grad av livstillfredsställelse. Det var 12.8 % av deltagarna med ett värde på 10 eller därunder på LSIZ-index och denna gräns användes för att skilja individer med låg respektive hög grad av livstillfredsställelse. Således angavs en lägre grad av livstillfredsställelse med värdet 1 (värden 0-10 i LSIZ) och värdet 0 angav övriga värden i LSIZ. Följande oberoende variabler användes i den logistiska regressionsanalysen; ålder, kön, ensamboende/samboende, självskattad hälsa, händer det att Du känner dig ensam (ja ofta/ibland – nej aldrig/sällan) och utbildning.

11

ETISKA ÖVERVÄGANDE

Frågor angående livstillfredsställelse, ensamhet och hälsa kan väcka starka känslor och minnen hos sköra äldre personer. Det är viktigt att studier utformas för att följa etiska regler och att konsekvenser för respondenterna övervägs. Forskning på personer ska granskas av etikprövningsnämnd (Vetenskapsrådet, 2010). Enligt Svensk författningssamling är det viktigt att forskning utförs med respekt för människovärdet (2003:460). Ansökan till Forskningsetisk nämnd eller granskning av forskningsetisk kommitté behövdes inte för denna studie eftersom SNAC-studien i Blekinge har etiskt godkännande från Forskningsetiska kommittén vid Lunds universitet (LU 605-00 och LU 744-00) (Lagergren et al., 2004). Enligt Vetenskapsrådets etikregler ska en person som inbjuds att delta i en studie informeras om forskningen och sin medverkan samt fritt kunna välja om hon/han vill delta i undersökningen (Vetenskapsrådet, 2010). Datainsamling och analys till denna studie gjordes via SNAC-studien i Blekinge, som grundar sig på frivilligt deltagande och informerat samtycke till registrering av insamlade uppgifter. Alla de insamlade uppgifterna behandlades konfidentiellt och kopplingen mellan enkätsvar och en bestämd person eliminerades. Vikten av konfidentialitet betonas i Helsingforsdeklarationen och att åtgärder ska vidtas för att skydda personers integritet (Vetenskapsrådet, 2010). Positiva konsekvenser av det insamlade datamaterialet kan vara att det bidrar till ökad kunskap om åldrandet och dess villkor samt att skapa möjligheter att påverka åldrandet och ohälsan, därmed överväger nyttan med studien eventuell skada för den enskilde respondenten.

RESULTAT

Resultaten i denna studie lyfter fram upplevelse av livstillfredsställelse hos äldre i relation till självskattad hälsa, ensamhetskänsla, ålder, kön, civilstånd, utbildning och ensam- eller samboende. I studien ingick 1110 respondenter i åldrarna 60-96 år från SNAC-studien i Blekinges baslinjeundersökning. Medelålder för urvalet var 75 år (SD 9.9) och andelen kvinnor var 56 % (Tabell 1). Den genomsnittliga åldern var 76 år (SD 10) bland kvinnorna och 74 år (SD 9.7) bland männen. I denna studies urval var medelvärdet för LSIZ-index 16,1.

12

Tabell 2. Medelvärde (SD) för livstillfredsställelse i relation till de undersökta faktorerna och samband mellan de undersökta faktorerna och livstillfredsställelse.

Upplevd livstillfreds-ställelse i relation till de undersökta faktorerna

Samband mellan upplevd livstillfredsställelse och de undersökta faktorerna.

Faktorer associerade med upplevd livstillfredsställelse

Medelvärde för upplevd livstillfredsställ else (SD)

P-värde Livstillfredsställelse P-värde Oddskvot (Exp-B) (*KI) P-värde

Självskattad hälsa (n=1110)

God Mittemellan Dåligt

Ensamhetskänsla (n=1096)

Nej aldrig eller sällan Ja ofta eller ibland

Ålder (1110) Yngre äldre (60-78 år) Äldre äldre (79-96 år) Kön (n=1110) Kvinna Man Civilstånd (n=1093) Gift – sammanboende Änka/änkling Ogift Skild Boendeform (n=1104) Ensamboende Samboende Utbildning (n=1080) Grundskola Gymnasium Universitet/högskola 17,9 (3,7) 14,9 (4,3) 9,8 (4,7) 17,7 (3,7) 13,8 (4,6) 17,1 (4,3) 14,7 (4,6)) 15,6 (4,8) 16,7 (4,2) 17,2 (4,2) 14,6 (4,6) 14,5 (4,4) 15,5 (5,1) 14,4 (4,7) 17,2 (4,1) 15,5 (4,6) 17,2 (4,1) 17,9 (4,4) p < .001 p < .001 p < .001 p < .001 p < .001 p < .001 p < .001 r=-.421 r=-.404 r=-.313 r=.103 r=-.244 r=.286 r=.199 p < .001 p < .001 p < .001 p < .001 p < .001 p < .001 p < .001 1.00 (KI 0.10;1.00) 4.78 (KI 3.42;8.09) 1.03 (KI 1.01;1.06) p=.013 p < .001 p=.016

13 Resultatet avseende upplevd livstillfredsställelse i relation till de undersökta faktorerna presenteras i Tabell 2. Respondenternas bedömning av sitt allmänna hälsotillstånd i förhållande till upplevd livstillfredsställelse visar på en statistisk signifikant skillnad. Resultatet visar att en låg känsla av tillfredsställelse med livet har ett samband med att den självskattade hälsan upplevs som dålig. Resultatet visar att äldre som ofta eller ibland har känslor av ensamhet har en lägre nivå av livstillfredsställelse jämfört med äldre som sällan eller aldrig har ensamhetskänslor. Det finns en statistisk signifikant skillnad gällande livstillfredsställelsen mellan yngre äldre (60-78 år) och äldre äldre (79-96 år). Analysen visar att äldre äldre upplever en lägre grad av livstillfredsställelse i förhållande till yngre äldre.

Äldre män upplever en högre grad av tillfredsställelse med livet jämfört med äldre kvinnor. Deltagarnas civilstånd (gift/sammanboende, änka/änkling, ogift och skild) i förhållande till uppskattning av tillfredsställelse med livet visar på en statistisk signifikant skillnad. Resultatet visar att äldre gifta/sammanboende beskriver en högre tillfredsställelse med livet. Graden av upplevd livstillfredsställelse skiljer sig mellan de som är ensamboende och de som är samboende. Analysen visar att äldre som är ensamboende upplever en lägre nivå av tillfredsställelse med livet jämfört med äldre som är samboende och skillnaden är statistiskt signifikant. Resultatet visar att lägre utbildningsnivå hos äldre korrelerar negativt med en högre upplevd livstillfredsställelse.

Resultatet angående sambanden mellan upplevd livstillfredsställelse och de undersökta faktorerna presenteras i Tabell 2. Korrelationsanalysen visade på följande relativt svaga men genomgående signifikanta samband mellan livstillfredsställelse och de undersökta variablerna. De tydligaste sambanden finns mellan en hög grad av livstillfredsställelse och en god allmän hälsa (samvarians 18 %), samt grad av livstillfredsställelse och hur de äldre svarar på frågan om det händer att de känner sig ensamma (samvarians 16 %).

Faktorer associerade med upplevd livstillfredsställelse presenteras i Tabell 2. Den logistiska regressionsanalysen visar att det i första hand är de personer som anger att de känner sig ensamma ofta eller ibland som löper ökad risk för en lägre grad av livstillfredsställelse. Faktorerna ålder och självskattad hälsa är ytterligare två variabler som har signifikant samband, även om detta är svagt, med en lägre grad av välbefinnande.

14

METODDISKUSSION

Syftet med denna studie var att studera sambanden mellan upplevelse av livstillfredsställelse hos äldre i relation till självskattad hälsa och ensamhetskänsla samt i relation till demografiska förhållanden (ålder, kön, civilstånd, utbildning och ensamboende/samboende). För att uppnå syftet valdes en tvärsnittsstudie med en empirisk atomistisk kunskapsansats och med en icke experimentell design. En tvärsnittsstudie valdes för att det är möjligt att studera samband mellan olika variabler och grupper (Wadsworth, 2002). Med kvantitativ forskning kan det finnas risk för att det är andra än de inkluderade oberoende variablerna som förklarar studiens resultat (Kazdin, 1998). Intern validitet handlar om att eliminera alternativa förklaringar av resultatet (Kazdin, 2003).

Till SNAC-B inbjöds 2 312 personer i åldrarna 60-96 år, via brev att delta i studien. Av dem avböjde 870 personer att delta och 40 personer avled innan undersökningen. Urvalet i åldersgrupperna 60, 66, 72 och 78 år var slumpmässigt utvalda från Karlskrona kommuns populationsregister medan samtliga i åldersgrupperna 81, 84, 87, 90, 93 och 96 år utvaldes från samma register (Lagergren et al., 2004). Bortfall kan leda till systematiska fel, eftersom den grupp som inte svarar ofta skiljer sig från resten av populationen i något avseende (Körner & Wahlgren, 2002). Ett stort bortfall kan öka risken för bias i urvalet och detta är viktigt att beakta vid tolkning av resultatet (Ehnfors & Smedby, 1993). Ickedeltagare ökar därför hotet mot den externa validiteten och kan påverka möjligheten att generalisera studiens resultat till andra grupper. De 870 personerna som valde att inte delta i studien kan vara personer som hade sämst psykisk, fysisk eller social hälsa och det kan även vara äldre personer från andra länder som inte förstår det svenska språket och därmed inte kunnat tolka innehållet i frågeformuläret. Undersökningen är också omfattande och innehåller många frågor vilket också kan vara en anledning till ett icke deltagande. Svarsfrekvensen var lägre hos de äldsta, men åldersfördelningen i SNAC-B motsvarar åldersfördelningen i Karlskrona kommun och i Sverige i allmänhet (Lagergren et al., 2004; SCB, 2004) och dess urval anses vara representativt för den äldre populationen (60-96 år) i Sverige (Lagergren et al., 2004), vilket är en styrka för studiens validitet. Ett slumpmässigt urval stärker studiens validitet och minskar risken för bias (Körner & Wahlgren, 2002). Urvalet i SNAC-B baslinjeundersökning var 1 402 personer och utav dessa var det 1 110 personer som uppfyllde föreliggande studies

15 inklusionskriterier. Det interna bortfallet i denna studie undersöktes och det visade att det inte påverkade könsfördelningen, den självskattade hälsan, ensamhetskänslan, boendeformen eller civilståndet, men däremot minskade medelåldern från 77 år (SD 10,2) till 75 år (SD 9,9). Detta tyder på att antalet deltagare som inte har svarat på de 13 påståendena angående sin upplevelse av livstillfredsställelse ökar med stigande ålder. En begränsning i denna studie kan vara förekomsten av det interna bortfallet och ett eventuellt bias kan orsakats av avhoppet att inte svara på frågorna om livstillfredsställelse.

Materialet från SNAC-B baslinjeundersökning samlades in genom strukturerade intervjuer, läkarundersökningar och frågeformulär. I denna studie gjordes en systematisk datainsamling av befintligt material från SNAC-B baslinjemätning, som innehöll data om de äldres upplevelse av sin livstillfredsställelse, ensamhetskänslor, självskattade hälsa, ålder, kön, civilstånd, utbildning och om de äldre var ensamboende eller samboende. Brist i ett instruments konsistens, som innebär att instrumentets frågor mäter samma underliggande begrepp, kan påverka studiens validitet (Kazdin, 1998; Streiner & Norman, 1995). Det är därför viktigt att använda instrument som är accepterade och reliabla för vetenskapliga studier. Ett instruments reliabilitet kan uppvisas med att analysera instrumentet med Cronbach´s alpha koefficient. Tillförlitlig koefficient 0,70 eller högre betraktas som acceptabel (Cronbach, 1951). I denna studie användes instrumentet LSIZ (se bilaga 1) för att mäta och bedöma livstillfredsställelse med livet i allmänhet hos den åldrande befolkningen. LSIZ har använts över hela världen (Wood et al., 1969) och tidigare forskning har visat att instrumentet har en acceptabel intern konsistens, Cronbach´s alpha 0,72–0,81 (Borg et al., 2008; Morgan et al., 1987; Riddich & Stewart, 1994; Wood et al., 1969). Det är viktigt att analysera instrumentets användbarhet i det aktuella urvalet då ett instruments Cronbach´s alpha koefficient kan förändras beroende på urvalet (Streiner & Norman, 1995). I föreliggande studie användes Cronbach´s alpha koefficient för att beräkna den interna konsistensen i instrumentet LSIZ och koefficienten visade 0,76, vilket innebar att instrumentet var användbart i detta urval. Frågorna i enkäten är valida och materialet i SNAC-B är representativt (Lagergren et al., 2004). Att förenkla arbetsgången och presentationen är en bärande princip i all analys. Det kan handla om att reducera antalet variabelvärden, detta görs genom att olika värden slås samman. På detta sätt ökas överskådligheten och presentationen blir mer tillgänglig för läsaren (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen, 2010). I föreliggande studie dikotomiserades svarsalternativen till frågan ”Händer det att Du känner

16 Dig ensam?”, som härstammar ifrån SCB. Även svarsalternativen till frågan om utbildningsnivå ändrades, de trikotomiserades. Det är dock viktigt att tänka på att inte förenkla så långt att värdefull information går förlorad och på det sättet riskerar att inte upptäcka samband (Djurfeldt et al., 2010). I denna studie anser författaren att sannolikheten är liten för att värdefull information gått förlorad däremot är svaren kanske inte lika nyanserade som de hade varit med flera värden.

Statistisk validitet handlar om att oriktiga slutsatser görs och kallas för typ I-fel och typ II-fel (Kazdin, 1998). Typ I-fel innebär att nollhypotesen förkastas trots att den är sann. Om nollhypotesen förkastas i fem fall av hundra trots att den är sann skulle detta anges som ett p-värde på 0,05. Slumpen ska ha så liten sannolikhet som möjligt att åstadkomma det observerade sambandet. Ju större urvalsstorlek desto mindre risk för typ I-fel (Bowling, 2009). I denna studie användes en 5-procentig signifikansgräns för att undvika typ I-fel. Typ 2-fel innebär att nollhypotesen accepteras trots att den är falsk i verkligheten. En vanlig orsak till typ 2-fel är att för få respondenter ingår i studien. Forskaren kan göra en power beräkning för att bedöma om urvalet är tillräckligt stort för att slutsatser ska kunna göras med säkerhet (Bowling, 2009). Någon power beräkning gjordes inte i föreliggande studie på grund av att urvalet var stort (n=1110) och sannolikheten för typ II-fel därmed relativt liten. För att kunna jämföra de olika gruppernas upplevelser av livstillfredsställelse valdes i denna studie signifikansanalyserna Mann-Whitney U-test och Kruskal-Wallis test (Gunnarsson, 2010) och med hjälp av frekvenstabeller har medelvärden och standardavvikelser för de olika analyserna tagits fram. För att testa sambanden mellan upplevd livstillfredsställelse och de enskilda variablerna användes Spearmans korrelationstest. Korrelationen anger styrkan och riktningen av ett samband. Sambandsmåtten sträcker sig från -1 till +1. Ett minustecken indikerar att sambandet är negativt och om värdet är 0 saknas samband (Djurfeldt et al., 2010). Det stora urvalet i denna studie kan visa små skillnader i det som undersöks och svaga samband som visar statistisk signifikans, vilket inte behöver innebära en klinisk signifikans (Djurfeldt et al., 2010). Detta är viktigt att tänka på innan några slutsatser dras. I föreliggande studie gjordes också en multipel logistisk regressionsanalys för att fastställa vilken av de undersökta faktorerna som hade störst betydelse för ökad risk att uppleva låg livstillfredsställelse hos de äldre. Denna statistiska analys används när det finns en beroende variabel och förekomst av två eller flera oberoende variabler (Altman, 1991). Medelvärdet för LSIZ-index i denna studies urval var 16,1 och därför ansåg författaren till denna studie att ett LSIZ-index på 10

17 och lägre vara rimligt att representera deltagare med låg grad av livstillfredsställelse och detta omfattade 12,8% utav respondenterna.

RESULTATDISKUSSION

I denna studie undersöktes om hypoteserna att äldres upplevelse av livstillfredsställelse korrelerar negativt med låg självskattad hälsa och ensamhetskänslor samt har ett samband med demografiska förhållanden (ålder, kön, civilstånd, utbildningsnivå och ensamboende/samboende). Resultatet visade statistiskt signifikanta samband mellan den upplevda livstillfredsställelsen och de undersökta faktorerna, vilket kan betraktas som en viktig kunskap i omvårdnaden av äldre personer.

Regressionsanalysen i föreliggande studie visade att ensamhetskänslor var den mest betydelsefulla faktorn för låg upplevelse av livstillfredsställelse hos äldre (60-96 år). Avsaknad av make/maka och förlust av nära och goda sociala relationer har ett samband med ensamhetskänslor och låg livskvalité (Cattan, White, Bond & Learmouth, 2005). Psykologiska och sociala faktorer som till exempel försämrad social identitet och social isolering ökar risken för psykisk ohälsa (Reg.prop.2005/06:115). Depression är vanligt bland äldre och andelen personer med depression ökar med stigande ålder. Depression skapar ett stort lidande för personen och dennes familj samt orsakar stora kostnader för hälso- och sjukvården (Anderson, 2001). Enligt Regeringspropositionen är det viktigt att Hälso- och sjukvården arbetar förebyggande mot depression genom att stödja äldre i deras vardag (Reg.prop.2005/06:115). Ensamhetskänsla är en viktig prediktor för att uppleva en psykologisk stress, vilket ökar risken för depression och ångest (Cattan et al., 2005; Constanca, Salma & Shah, 2006). Världshälsoorganisationen, WHO, (2002) belyser vikten av att motverka ensamhet och social isolering för att förbättra äldres välbefinnande och livskvalitet (a.a.). Resultatet från en interventionsstudie visade att äldre som känt ensamhet, psykiskt lidande eller social isolering och ingick i en social nätverksgrupp upplevde stöd i form av vänskap, tillit, respekt, acceptans, förståelse och förtroende. De fick också en känsla av samhörighet och genom relationerna upplevde de livstillfredsställelse (McDonald & Brown, 2008). En minskning av ensamhetskänsla har också visat på en förbättrad självkänsla och en känsla av kontroll (Andersson, 1985; Rosen & Rosen, 1982). Det är viktigt att stötta,

18 förbättra, utveckla och upprätthålla sociala kontakter, vilket bidrar till ökat psykiskt välbefinnandet (Walters, Cattan, Speller & Stuckelberger, 1999). Enligt aktivitetsteorin har även äldre personer förväntningar på aktiviteter och meningsfulla roller, vilket kan skapa förutsättningar för ett lyckat åldrande (Lemon et al., 1972). Enligt Rowe och Kahn (1998) beror ett lyckat åldrande på äldres val och beteende och möjligheterna till ett lyckat åldrande ökar om äldre deltar i aktiviteter. Pedagogisk verksamhet och sociala aktiviteter kan lindra upplevelse av ensamhet och social isolering och det är också betydelsefullt för äldre personer att vara delaktiga i planering och utveckling av dessa sociala aktiviteter (Cattan et al., 2005). Familjen och närstående är en betydelsefull resurs för äldre som drabbats av ensamhetskänslor, social isolering och depression (Holm, 2008). Enligt disengagemangsteorin drar de äldre med tillfredsställelse sig tillbaka, både socialt och psykologiskt, från omgivningen (Cummings & Henry, 1961). Författaren till denna studie anser att det är viktigt att med utgångspunkt ur aktivitetsteorierna förebygga och lindra ensamhet och social isolering och därmed förbättra upplevelsen av livstillfredsställelsen. En långsiktig strategi för kommun och landsting bör vara att i större utsträckning skapa möjligheter och förutsättningar för social gemenskap och aktiviteter i kombination med förbättrad hälso- och sjukvård inom området. En omedelbar förändring skulle kunna vara att distriktssköterskan, i sina samtal med äldre och dennes familj, tar upp ensamheten och föreslår och stöttar förändringar i vardagen samt vägleder till sociala aktiviteter och gemenskap för att motverka den upplevda ensamheten. Ytterligare forskning både på internationell och nationell nivå behövs för att förbättra och utveckla effektiva metoder och därmed minska känslor av ensamhet och isolering hos äldre personer.

Den självskattade hälsan hos den åldrande befolkningen har tidigare studerats och tyder på att det finns ett nära samband mellan upplevd livstillfredsställelse och den självskattade hälsan (Undén & Elofsson, 2006; Varshney, 2008). Resultatet i denna studie visade att äldre personers upplevelse av livstillfredsställelse korrelerar negativt med låg självskattad hälsa. I studien av DeSalvo, Bloser, Reynolds, He, och Muntner (2005) visas ett statistiskt signifikant samband mellan dålig självskattad hälsa och en ökad risk för död. Dålig självskattad hälsa har en stark koppling till dödlighet även efter justering för viktiga kovariater som funktionell status, depression och komobiditet (a.a.). Insamling av data om hur den äldre skattar sin hälsa är en billig metod för att identifiera personer med ökad risk för dödlighet. I den kliniska miljön kan denna information riskstratifiera individer och en ökad utvärdering för de

19 personerna med dålig självskattad hälsa erbjudas (DeSalvo et al., 2005). Tidigare forskning har visat att en positiv syn på åldrandet är bra för den självskattade hälsan, hälsobeteendet och livslängden (Maier & Smith 1999; Levy & Myers, 2004; Levy, Slade & Kasl, 2002). Det tyder på att optimistiska föreställningar om åldrandet kan fungera som en resurs i ålderdomen, oberoende av om negativa konsekvenser, som funktionsnedsättningar och sjukdom inträffar eller inte. Det kan innebära att en person fortfarande har ett meningsfullt syfte med livet och därmed kan ”gå stärkt” ur både positiva och negativa livserfarenheter. Detta stämmer väl överens med Antonovskys beskrivning av att hälsa främjas av att individen har en livssyn som bygger på tillit till det som sker i livet och att det är begripligt, hanterbart och meningsfullt, det vill säga en känsla av sammanhang, KASAM (Antonovskys, 1991).

Ur ett kliniskt perspektiv är det viktigt att distriktssköterskor och annan vårdpersonal genom god kommunikation kan identifiera hur de äldre skattar sin hälsa, har ensamhetskänsla och hur de upplever tillfredställelsen med livet samt vilken förmåga de har att hantera negativa konsekvenser som kan komma med stigande ålder. Utifrån denna identifikation kan vårdpersonal bli medvetna om vilken stöttning och vägledning den äldre är i behov av, vilket kan minska lidandet hos de äldre och deras familjer samt med en effektivare vård minska sjukvårdens kostnader. I teoretiska modeller har livstillfredsställelsen beskrivits som flerdimensionell (Lawton, 1983; Veenhoven, 2000), och de empiriska data från föreliggande studie stödde detta. För att kunna fastställa förhållandet mellan självskattad hälsa, ensamhetskänsla, demografiska faktorer och upplevd livstillfredsställelse behövs ytterligare forskning. En randomiserad kontrollerad studie kan vara lämplig för att få fram effektiva metoder som hjälper vårdpersonal att stödja äldre och att minimera de negativa konsekvenserna som funktionsnedsättningar och ökade hälsoproblem kan medföra. Även forskning som undersöker miljömässiga faktorer, ekonomiska resurser, sociala och kulturella aktiviteter i förhållande till upplevd livstillfredsställelse kan vara betydelsefulla och ge ökad förståelse och kunskap i detta flerdimensionella fenomen.

Slutsatser och kliniska konsekvenser

Att identifiera riskfaktorer för låg upplevelse av livstillfredsställelse kan öka förståelsen och kunskapen för den åldrande befolkningen. I denna studie hade självskattad hälsa, ensamhetskänsla, ålder, kön, civilstånd, utbildningsnivå och ensamboende/samboende ett

20 statistiskt signifikant samband med upplevelsen av livstillfredsställelse. Det ger viktig information och kunskap i förebyggande och rehabiliterande omvårdnad av äldre. Fortsatt forskning inom detta område förespråkas och primärvården bör inriktas på att stärka äldres förmåga att hantera funktionsnedsättningar och ökade psykiska, fysiska och sociala hälsoproblem som kan komma med stigande ålder.

Denna studie, som representerar den svenska äldre befolkningen (60-96 år) har kommit fram till följande

Att uppleva sin livstillfredsställelse som låg har ett statistiskt signifikant samband med att den självskattade hälsan upplevs som dålig.

Att ensamhetskänslor är, av de undersökta variablerna, den mest betydelsefulla faktorn för en lägre grad av tillfredsställelse med livet.

I förebyggande och rehabiliterande omvårdnadsarbete för distriktssköterskor och annan vårdpersonal är ökad kunskap om riskfaktorer för låg upplevelse av livstillfredsställelse viktig, dels för att kunna ge en professionell och effektiv stöttning och vägledning och dels för att minska lidande för den äldre och dennes familj. Kunskapen kan också ge samhället förståelse varför det är viktigt att skapa möjligheter till social gemenskap och aktivet.

21

REFERENSLISTA

Altman, D. (1991). Practical Statistics for Medical Research. London: Chapman & Hall.

Anderson, D. (2001). Treating depression in old age: The reasons to be positive. Age and Ageing, 30, 13–17.

Andersson, L. (1985). Intervention against loneliness in a group of elderly women: an impact evaluation. Social Science and Medicine, 20 (4), 355-364.

Antonovsky, A. (1991). Hälsans Mysterium. Köping: Natur och Kultur.

Atchley, C. (1989). A Continuity Theory of Normal Aging. The Gerontologist, 29, 183-190.

Borg, C., Fagerström, C., Balducci, C., Burholt, V., Ferring, D., Weber, G., Wenger, C., Holst, G., & Hallberg, I. (2008). Life Satisfaction in 6 European Countries: The Relationship to Health, Self-Esteem, and Social and Financial Resources among People (Aged 65-89) with Reduced Functional Capacity. Geriatric Nursing, 29, 48-57.

Borg, C., Hallberg, I., & Blomqvist, K. (2006). Life satisfaction among older people (65+) with reduced self-care capacity: the relationship to social, health and financial aspects. Journal of Clinical Nursing, 15, 607–618.

Bourque,P., Pushkar, D., Bonneville, L., & Be´land, F.(2005).Contextual Effects on Life Satisfaction of Older Men and Women. Canadian Journal on Aging, 24 (1), 31–44.

Bowling, A. (2009). Research methods in health (3ed). Buckingham: Open University Press.

Butler, R., Warner, H., & Williams, F. (2004). The aging factor in health and disease: the promise of basic research on aging. Aging Clinical and experimental Research, 16 (2), 104-112.

22 Cattan, M., White, M., Bond, J., & Learmouth, A. (2005). Preventing social isolation and loneliness among older people: a systematic review of health promotion interventions. Ageing & Society. 25, 41-67.

Chen, C. (2001). AGING AND LIFE SATISFACTION. Social Indicators Research,54, 57-79.

Cohen-Mansfield, J., & Parpura-Gill, A. (2007). Loneliness in older persons: a theoretical model and empirical findings. International Psycho geriatrics, 19 (2), 279-294.

Constanca, P., Salma, A., & Shah, E. (2006). Psychological distress, loneliness and disability in old age. Psychology Health & Medicine, 11 (2), 221-232.

Cronbach, L. (1951). Coefficient alpha and the internal structure of tests. Psychometrika, 16, 297-333.

Cummings, E., & Henry, W. (1961). Growing old. The process of disengagement. New York: Basic Books.

Dehlin, O., Hagberg, B., Rundgren, Å., Samuelsson, G., & Sjöbeck, B. (2000). Gerontologi. Åldrandets i ett biologiskt, psykologiskt och socialt perspektiv. Falköping: Natur och Kultur.

DeSalvo, K., Bloser, N., Reynolds, K., He, J., & Muntner, P. (2005). Mortality Prediction with a Single General Self-Rated Health Question A Meta-Analysis. Journal of General Internal Medicine, 20, 267-275.

Djurfeldt, G., Larsson, R., & Stjärnhagen, O. (2010). Statistisk verktygslåda –

samhällsvetenskaplig orsaksanalys med kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur.

Ehnfors, M., & Smedby, B. (1993). Patient satisfaction surveys subsequent to hospital care problems of sampling, non-response and other losses. Quality Assurance in Health Care, 5 (1), 19-32.

23 Ekwall, A., Sivberg, B., & Hallberg, I. (2005). Loneliness as a predictor of quality of life among older caregivers. Journal of Advanced Nursing, 49 (1), 23-32.

Fernandez-Ballesteros, R., Zamarron, M., & Ruiz, M. (2001). The contribution of socio-demographic and psychological factors to life satisfaction. Ageing and Society, 21, 25–43.

Folkman, S., Newman, S., Lamb, R., & Shipley, M. (1986). Social relationships and psychological well-being in rheumatoid arthritis. Social Science & Medicine, 27, 399-403.

Gunnarsson, R. (2002). Konfidensintervall. Hämtad den 22 april, 2010, från http://www.infovoice.se/fou/bok/statmet/10000047.htm.

Gunnarsson, R. (2002). Rangsummetest (Mann-Whitney`s test). Hämtad den 22 april, 2010, från http://www. infovoice.se/fou/bok/statmet/10000032.htm.

Gunnarsson, R. (2002). Standardavvikelse. Hämtad den 11 maj, 2010, från http://www.infovoice.se/fou/bok/10000049.htm.

Gunnarsson, R. (2010). Att välja statistisk metod. Hämtad den 22 april, 2010, från http://www.infovoice.se/fou/.

Hellström, Y., Persson, G., & Hallberg, I. (2004). Quality of life and symptoms among older people living at home. Journal of Advanced Nursing, 48, 584-593.

Holm, L. (2008). Äldres psykiska ohälsa – en fördjupad lägesrapport om förekomst,

verksamhet och insatser. Hämtad den 25 september, 2010, från http://www.socialstyrelsen.se.

Høgseth, G. (2009). Socialgerontologi. I: M. Bondevik & H. Nygaard. (red). Geriatrik ur ett tvärprofessionellt perspektiv. Malmö: Holmbergs i Malmö AB.

24 Jonker, A., Comijs, H., Knipscheer, K., & Deeg, D. (2008). Persistent deterioration of

functioning (PDF) and change in well-being in older persons. Ageing Clinical and Experimental Research, 20, 461-468.

Jonker, A., Comijs, H., Knipscheer, K., & Deeg, D. (2009). The Role of Coping Resources on Change in Well-Being During Persistent Health Decline. Journal of Aging and Health, 21, 1063-1082.

Kazdin, A. (1998). Research design in clinical psychology, Unites States of America: Allyn and Bacon.

Kazdin, A. (2003). Research design in clinical psychology (4ed). Boston: Allyn and Bacon.

Kudo, H., Izumo, Y., Kodama, H., Watanabe, M., Hatakeyama, R., Fukuoka, Y., Kudo, H., Yaegashi, Y., & Sasaki, H. (2007). Life satisfaction in older people. Geriatrics &

Gerontology International, 7, 15–20.

Körner, S. & Wahlgren, L. (2002). Praktisk statistik (3uppl.). Lund: Studentlitteratur.

Lagergren, M., Fratiglioni, L., Rahm Hallberg, I., Berglund, J., Elmståhl, S., Hagberg, B., Holst, G., Rennemark, M., Sjölund, B., Thorslund, M., Wiberg, I., Winblad, B., & Wimo, A. (2004). A longitudinal study integrating population, care and social services data. The Swedish National study on Aging and Care (SNAC). Aging Clinical and Experimental Research, 16, 158-168.

Lampinen, P., Heikkinen, R., Kauppinen, M., & Heikkinen, E. (2006). Activity as a predictor of mental well-being among older adults.Aging & Mental Health, 10 (5), 454–466.

Lawton, M. (1983). Environment and other determinants of well-being in older people. Gerontologist, 23, 349-357.

25

Lemon, B., Bengtsson, V., & Peterson, J. (1972). An exploration of the activity theory of aging: Activity types and life satisfaction among in-movers to a retirement community.

Journal of Gerontology, 27, 511-523.

Levy, B., & Myers, L. (2004). Preventive health behavior influenced by self-perceptions of aging. Preventive Medicine, 39, 625–629.

Levy, B., Slade, M., & Kasl, S. (2002). Longitudinal benefit of positive self-perceptions of aging on functional health. Journal of Gerontology, 57, 409–417.

Lipovcan, L., Brkljacic´, T., & Sakic´, V. (2007). Monthly income and subjective well-being of Croatian citizens. Croatian Medical Journal, 48, 727–733.

Lou, V. (2010). Life Satisfaction of Older Adults in Hong Kong: The Role

of Social Support from Grandchildren. Social Indicators Research. 95 (3), 377-392.

Lou, V., & Chi, I. (2008). Measure grandparenthood stress and reward: Developing a scale based on perceptions by grandparents with adolescent grandchildren in Hong Kong. Geriatrics and Gerontology International, 8, 291–299.

Lou, V., Chi, I., & Mjelde-Mossey, L. (2008). Development and validation of a life satisfaction scale for Chinese elders. International Journal of Ageing and Human Development, 67, 149–170.

Luanaigh, C., & Lawlor, B. (2008). Loneliness and the health of older people. International Journal of Geriatric Psychiatry, 23 (12), 1213-1221.

Maier, H. & Smith, J. (1999). Psychological predictors of mortality in old age. Journal of Gerontology Psychological Sciences, 54, 44–54.

Mannel, R., & Dupuis, S. (1996). Life satisfaction. I: Birren, J. (red), Enclopedia of gerontology age, aging and the aged. San Diego: Academic Press.

26 McDonald, R., & Brown, P. (2008). Exploration of social support systems for older adults: a preliminary study. Contemporary, 29 (2), 184-194.

Michalos, A., Zumbo, B., & Humbley, A. (2000). Health and the quality of life. Social Indicators Research, 51, 245-286.

Morgan, K., Dallosso, H., Arie, T., Byrne, E., Jones, R., & Waite, J. (1987). Mental health and psychological well-being among the old and the very old living at home. British Journal of Psychiatry, 150, 801-807.

Murphy, F. (2006). Loneliness: a challenge for nurses caring for older people. Nursing Older People, 18 (5), 22-25.

Naess, S. (1988). What is quality of life research? Scandinavian Journal of Behaviour Therapy, 17, 5-27.

Neugarten, B., Havighurst, R., & Hinrichsen, G. (1961). The measurement of life satisfaction.

Journals ofGerontology, 16, 134-143.

Nilsson, M. (2004). Att vara äldre. I: K. Blomqvist, & A-K. Edberg. (red.). Att vara äldre. Lund: Studentlitteratur.

Nordhus, I. (2009). Psykologiskt åldrande. I: M. Bondevik, & H. Nygaard. (red). Geriatrik ur ett tvärprofessionellt perspektiv. Malmö: Holmbergs i Malmö AB.

Paul, C., Ayis, S., & Ebrahim, S. (2006). Psychological distress, loneliness and disability in old age. Psychology, Health & Medicine, 11(2), 221–232.

Pettigrew, S., & Roberts, M. (2008). Addressing loneliness in later life. Aging & Mental Health, 12 (3), 302-309.

Polit, D., & Beck, C. (2008). Nursing Research: generating and assessing evidence for

27 Regeringens proposition. (2005/06: 115). Nationell utvecklingsplan för vård och omsorg om äldre. Hämtat den 24 september, 2010, från http://www.sweden.gov.se/sb/d/5692/a/60665.

Riddich, C., & Stewart, D. (1994). An examination of the life satisfaction and importance of leisure in the lives of older female retirees: A comparison of Blacks to Whites. Journal of Leisure Research, 26 (1), 75-87.

Rosen, C., & Rosen, S. (1982). Evaluating an intervention program for the elderly. Community Mental Health Journal. 18 (1), 21-33.

Rowe, J., & Kahn, J. (1998). The structure of successful aging. In Successful aging DPT Health, New York.

Schuurmans, H. (2004). Promoting well-being in frail elderly people: Theory and intervention. Unpublished doctoral dissertation, Rijksuniversiteit Groningen, Netherlands. Hämtad den 8 april, 2010, från http://jah.sagepub.com.

Statistiska centralbyrån, SCB. (2004). Statistisk årsbok. Stockholm: Statistiska centralbyrån.

Statistiska centralbyrån, SCB. (2006). Ohälsa och sjukvård 1980-2005 - Tabeller baserade på undersökningarna av levnadsförhållanden (ULF). Hämtad den 14 maj, 2010, från

http://www.scb.se/Pages/List____180856.aspx.

Statistiska centralbyrån, SCB. (2008). Befolkningsstatistik. Hämtad den 2 februari, 2010, från http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____228197.aspx.

Statistiska centralbyrån, SCB. (2009). Demografiska rapporter 2009:1 – Sveriges framtida befolkning 2009-2060. Hämtad den 14 maj, 2010, från

http://www.scb.se/statistik/_publikationer/BE0401_2009I60_BR_BE51BR0901.pdf.

Streiner, D., & Norman, G. (1995). Health Measurement Scales. A Practical Guide to Their Development and Use. Oxford: Oxford University Press.

28 Svensk författningssamling (2003:460). Lag om etikprövning av forskning som avser

människor. Hämtat den 24 september, 2010, från

http://www.riksdagen.se/webnav/index.aspx?=3911&bet=2003:460.

Tornstam, L. (1996). Gerotranscendence – a theory about maturing into old age. Journal of Ageing and Identity, 1 (1), 37-50.

Undén, A., & Elofsson, S. (2006). Do different factors explain self-rated health in men and women? Gender Medicine, 3 (4), 295-308.

Wadsworth, M. (2002). Doing longitudinal research. I: Jamieson, A. & Victor, C. (red). Researching ageing and later life. Buckingham: Open University Press.

Walters, R., Cattan, M., Speller, V., & Stuckelberger, A. (1999). Proven Strategies to Improve Older People´s Health. London: Eurolink Age.

Varshney, S. (2008). Predictors of successful aging: Associations between social network patterns, life satisfaction, depression, subjective health and leisure time activity for older adults in India. The Sciences and Engineering, 68, 7681.

Veenhoven, R. (2000). The four qualities of life ordering concepts and measures of the good life. Journal of Happiness Studies, 1, 1-39.

Vetenskapsrådet. (2010). Codex – Regler och riktlinjer för forskning. Hämtat den 16 september, 2010, från

http://www.vr.se/etik/codexreglerochriktlinjerforforskning.4.10ae774712595bc27e98000286. html.

Wood, V., Wylie, M., & Sheafor, B. (1969). An analysis of a short self-report measure of life satisfaction: correlation with rater judgements. Journal of Gerontology, 24, 465-469.

29 World Health Organization, WHO. (1946). Preamble to the constitution of the World Health Organization as adopted by the International health conference, New York, 19-22June, 1946; signed on 22 July 1946 by the representatives of 61 States (Official record of the World Health Organization, no. 2, p. 100) and entered into force on 7 April 1948. Hämtad den 19 april, 2010, från http://www.who.int/about/definition/en.

World Health Organization, WHO, (1986). Ottawa Charter for Health Promotion. Hämtad den 1 november, 2010, från

http://www.euro.who.int/en/who-we-are/policy-documents/ottawa-charter-for-health-promotion,-1986.

World Health Organization, WHO. (2002). Active Ageing A Policy Framework. WHO Noncommunicable Disease Prevention and Health Promotion Ageing and Life Course, Geneva. Hämtad den 19 september, 2010, från