Några intressanta svenska myxomycetfynd
Henrik Kylin
Kylin, H. 1997: Några intressanta svenska myxomycetfynd [Some interesting observations of myxomycetes in Sweden]. — Windahlia 22: 29-31. Göteborg. ISBN 91-88896-04-8, ISSN 0282-082X
Five species of myxomycetes are reported as new to Sweden viz. Badhamia affinis Rost., B. dubia Nann.-Bremek., Licea biforis Morgon, Physarum cf. stramimpes A. Lister and Physarum cf. mortomi Macbride. Three additional species rarely found in Sweden, Colloderma occulatum (Lippert) G. Lister, Dianema corticatum A. Lister and Macbrideola cornea (G. Lister & Gran) Alexopoulos, are reported from new localities.
Henrik Kylin, Institutionen för miljöanalys Sveriges lantbruksuniversitet, Box 7050, S-750 07 Uppsala, Sweden.
Större sammanställningar av de i Sverige kända myxomyceterna har gjorts av Fries (1898, 1911) och Santesson (1962). Deras listor har senare kompletterats genom flera arbeten av Eliasson och med honom samarbetande förfat- tare (Eliasson & Sunhede 1972, Eliasson 1975, Eliasson & Strid 1976, Eliasson & Lundqvist 1979). I det följande rapporteras observationer av åtta arter varav fem är nya för Sverige. Flera insamlingar gjordes i samband med den av Sve- riges mykologiska förening anordnade myko- logveckan i Mora 1987 men har inte tidigare rapporterats.
Badhamia affinis Rostafinski
Dalarna. JHK 1002, Boda, Styg'gfoisen, på barken av multnande lövved, 1987-08-26; JHK 1010, Mora, Alder- äng, på barken av multnande asp, 1987-08-28.
Arten har inte tidigare rapporterats från Sveri- ge. Första fyndet i Skandinavien rapporterades avJohannesen (1984). Arten verkar att ha på- träffats i större omfattning i Nordamerika än i Europa.
Badhamia dubia Nann.-Bremek.
Uppland. JHK A27, Stockholm, Engelbrekts förs., Norra Djurgården, multnande ekved med rödröta, 1981-10-22. Första fyndet i Sverige och, så vitt jag kunnat finna, även i Skandinavien. Det är, enligt min erfarenhet, relativt ovanligt att myxomyceter trivs på denna typ av substrat. Ekens rödröta förefaller utgöra en för myxomyceter ogynn- sam miljö. Typexemplaret för Badhamia dubia återfanns på barken av en nyligen död tall. Exemplaret har mycket lite kalk i peridiet och kapillitiet. Släktet Badhamia karkatäriseras an- nars, liksom hela familjen Physaraceae, av kalk
30 Kylin ...svenska myxomycetfynd WINDAHLIA 22 _________________________________________________________________________________________________
i olika delar av fruktkropparna, men det är inte ovanligt att hitta fruktkroppar utan kalk.
Colloderma oculatum (Lippert) G. Lister
Uppland. JHK A22, Vätö 1981-10-07; JHK A154, Roslags- kulla 1982-10-15, båda under nävern på multnande björk.
Colloderma oculatum rapporterades från Sverige första gången av Eliasson & Sunhede (1972). De konstaterar att arten förmodligen är vanli- gare i Sverige an vad kända fynd gav vid han- den. Mina obervationer understryker detta. Ar- ten förekom mycket rikligt i norra Roslagen höstarna 1981 och 1982. Oftast fann jag arten under nävern på multnande björkved. Detta skiljer sig något från vad Eliasson & Sunhede rapporterade, nämligen lavar och mossor på multnande ved.
Dianema corticatum A. Lister
Dalarna. JHK 1000. Mora, Vattnäs, 1987-08-24, på mult- nande gran (?) stubbe.
Jag känner bara till ett tidigare fynd från Sveri- ge (Anundsjö, Ångermanland; Fries 1912). Ar- ten beskrevs dock på material insamlat i Sand i Norge. Enligt Martin & Alexopoulos (1969) är arten spridd i världen, men verkar inte vara funnen så ofta.
Licea biforis Morgan
Dalarna. JHK 1020, Mora, Alderäng, 1987-08-29, på bar- ken av nedfallen asp.
En liten, oansenlig art som undgått upptäckt i Sverige. Första rapporten för Skandinavien är också av sent datum (Johannesen 1984). Arten är liten, i storleksordningen 0,1-0,3 x 0,3-0,8 mm, och inte skaftad, varför den är lätt att förbise.
Macbrideola cornea (G. Lister & Gran) Alex-
opoulos
Dalarna. JHK 1015, Mora, Alderäng, 1987-08-28, på en multnande ticka på nedfallen aspstam.
Arten rapporterades från Sverige första gången av Eliasson & Lundqvist (1979) från en fukt- kammarkultur av lämmelspillning från Helags. Det här meddelade fyndet, är så vitt jag kan uppdaga, det första där fruktkroppar insamlats i fält i Sverige. Detta beror förmodligen på att det är en oansenlig art. Visserligen kan den bli 0,6-2,5 mm hög, men själva sporangiet blir inte mer än 0,12-0,3 mm i diameter. Sporangierna i deta fynd befinner sig i den undre delen av storleksvariationen.
Physarum straminipes A. Lister
Dalarna. JHK 1008, Mora, Alderäng, 1987-08-29, på bar- ken av fallen asp.
Första fyndet i Sverige och, så vitt jag kunnat finna, i Skandinavien. Många mycket rika sam- lingar av sporangier på gamla bäverfällda asp- stockar, men bara på ställen där barken satt kvar. Substratet anges i litteraturen till "dead leaves and straw" (Martin & Alexopolous 1969) eller "straw and other plant refuse" (Nan- nenga-Bremekamp 1991). Aspstockarna var dock täckta av nedfallet växtmaterial i olika nedbrytningsstadier vilket kan ha varit det egentliga näringssubstratet. Sporerna på den- na kollekt är något större, 13-15 µm, än vad som anges som typiskt i litteraturen (10-11 µm, Martin & Alexopolous 1969; 10-14 µm, Nan- nenga-Bremekamp 1991). Arten verkar vara vitt spridd i världen men inte speciellt ofta rap- porterad. De stora sporerna i denna kollekt kan därför mycket väl vara inom artens norma- la variationsbredd.
Physarum cf. mortonii Macbride
Dalarna. JHK 1005, Mora, Alderäng, 1987-08-28, på en smal högstubbe av björk.
En mycket sällsynt art som tidigare bara verkar vara funnen på amreikanska västkusten. Den står nära Physarum contextum (Pers.) Pers., av vilken den blev betraktad som en varietet av Lister & Lister (1925), medan Hagelstein (1944) inte ville ge den ens varietets status.
WINDAHLIA 22 ...svenska myxomycetfynd Kylin 31 _______________________________________________________________________________________________ Martin och Alexopoulus (1969) anser dock att
det är en god art. Från Physarurn contextum skall enligt alla ovan nämnda författare Ph. mor- tonii skilja sig genom de större, mörkare och mer kraftigt ornamenterade sporerna. Jag har skickat material till Marie Farr och N.E. Nan- nenga-Bremekamp. Farr skriver att materialet representerar något som är närstående Ph. con- textum, men att det har för stora, mörka och kraftfullt ornamenterade sporer. Nannenga- Bremekamp ger kollekten namnet Physarum mortonii. Jag har själv inget kvar av kollekten utan den finns i Nannenga-Bremekamps her- barium (NENB 16.472) och i herbariet hos US Dept. of Agriculture, Beltsville (BPI; numret ej känt).
Tack till:
Dr. David M. Mitchell, England, Dr. N. E. Nan- nenga-Bremekamp, Nederländerna och Dr. Marie L. Farr, U.S.A., för att de hjälpt till med bestämningen av komplicerade arter.
REFERENSER
Eliasson, U. 1975: Myxomycetes in the Nature Reserve
of the Gotheburg Botanical Garden — Sv. Bot. Tidskr. 69:105-112.
Eliasson, U. & Lundqvist, N. 1979: Fimicolous myxo-
mycetes — Bot. Not. 132:551-568.
Eliasson, LJ. & Strid, A. 1976: Wood-inhabiting fungi of
alder forests in North-Central Scandinavia, 3. Myxo- mycetes — Bot. Not. 129:267-272.
Eliasson, U. & Sunhede, S. 1972: Some Swedish records
of myxomycetes — Sv. Bot. Tidskr. 66:18-24.
Fries, Rob. E. 1899: Sveriges Myxomyceter — Kongl.
Vetenskaps-Akademiens Förh. 3:215-246.
— 1912: Den svenska myxomycetfloran — Sv. Bot. Tidskr. 6:721-802.
Hagelstein, R. 1944: The Mycetozoa of North America,
pp 1-306 — Mineola, New York.
Johannesen, E. W. 1984: New and interesting Myxo-
mycetes from Norway — Nord. J. Bot. 4:513-520.
Lister, A. & Lister, G. 1925: The Mycetozoa, pp I-
XXXII + 1-296 — British Museum, London.
Martin, G. W. & Alexopoulos, C. J. 1969: The Myxo-
mycetes, pp I-IX + 1-561 — University of Iowa Press, Iowa City.
Nannenga-Bremekamp, N. E. 1991: A guide to tem-
perate myxomycetes, pp 1-409 — Biopress Limited, Bristol, England.
Santesson, R. 1964: Swedish Myxomycetes — Sv. Bot.
