Lammets måltid: Bibelstudier i Uppenbarelseboken / Joel Ingmarsson
1. Introduktion
Kristus sitter på Guds högra sida. ”Därför vill vi med dina trogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran tillbedjande sjunga…” Pågår det en himmelsk gudstjänst inför Gud i detta nu?
Uppenbarelseboken handlar om himlen. Och om en gudstjänst. Allt detta på samma gång.
Kyrkofäderna: Uppenbarelseboken är nyckeln till liturgin. Och liturgin är nyckeln till Uppenbarelseboken.
”O Guds Lamm” (Agnus Dei i nattvardsmässan): Jesus kallas ”Guds lamm” 28 gånger i
Uppenbarelsebokens 22 kapitel. Märkligt attribut. Kallas annars Herre, Gud, Frälsare, Messias, kung, överstepräst, profet. Men nu också lamm…
Författaren kallar sig själv fyra gånger för Johannes. I texten skriver han att han befinner sig på ön Patmos när han tecknar sina visioner. Patmos = grekisk ö utanför Turkiet. Under romartiden användes ön som fångkoloni. I så fall satt Johannes troligen fängslad här för sin tros skull. Om allt detta stämmer bör boken ha tillkommit omkring år 90.
22 kapitel. Bibelns sista bok. Avslutas: ”Amen, kom, Herre Jesus.”
Historien om offer
(1 Mos 4 Abels offer – lamm)
1 Mos 14:18-20 Melkisedeks offer – Salem – bröd och vin
1 Mos 22 Abrahams och Isaks offer – Moria – ende sonen
Templet (byggt omkr 960 f Kr) – Jerusalem – lamm som försoning för folkets synder (ett på morgonen, ett på kvällen)
Jesus på Golgota. När Jesus står inför Pilatus noterar Joh att ”det var … vid sjätte timmen”, Joh 19:14. Dvs exakt den tidpunkt då prästerna påbörjar slakten av påsklammet…
Varför offrande?
Erkännande av Guds makt över skapelsen: ”Jorden är Herrens”, Psalt 24:1.
Sätt att tacka. Skapelsen är en gåva till människan: ”vem är väl jag och vad är mitt folk att vi själva skulle kunna ge sådana frivilliga gåvor? Nej, från dig kommer allt, och det vi givit åt dig har vi fått ur din hand.” 1 Krön 29:14. (Davids bön över gåvorna till tempelbygget).
Högtidlig bekräftelse på en överenskommelse, en ed, ett förbund. Dvs ett avtal med Gud.
Sätt att visa försakelse/sorg över synd.
Offrens röda tråd:
Melkisedek i Salem
↓
Abraham/Isak på Moria
↓
Lammen i Jerusalem
↓
Jesus på Golgota
= det ”fullkomliga och eviga offer med vilket du har försonat världen med dig själv”
(Nattvardsbön D).
Gudstjänsten hos de första kristna
Anklagelser om ”kannibalism” och ”människooffer”. Det var gudstjänsten, eller evkaristin
(=tacksägelsen), man angrep: ”åminnelsen av din Sons lidande och död”. Endast de döpta fick delta i sakramenten, och uppmanades att inte tala med icke-kristna om det som skedde.
Att vara kristen innebär att gå i gudstjänst – och ta emot nattvarden. Så har det varit sedan allra tidigaste tid.
Bara timmar efter sin uppståndelse ser Jesus till att ligga till bords med två lärjungar: ”Då öppnades deras ögon … Han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet”, Luk 24:30-35.
Apg 2:42 om den tidiga kyrkans liv: ”De deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna”.
1 Kor 11 en veritabel handledning i nattvardsliturgi: ”Jag har själv tagit emot från Herren det som jag har fört vidare till er …” Poängterar Kristi verkliga närvaro: ”Den som äter och dricker utan att tänka på vems kropp det gäller, han äter och dricker en dom över sig” 1 Kor 11:29. Jfr Nattvardsbön A: ”det livets bröd och den välsignelsens kalk, som är Kristi kropp och blod.”
Didaché
Hos kyrkofäderna en omsorg att bevara apostlarnas nattvardsteologi:
Verkliga närvaron av Kristi kropp och blod. Som vi också har i katekesen: ”Altarets sakrament är vår Herres, Jesu Kristi, sanna kropp och blod, under bröd och vin”(5:I)
Karaktären av offer, dvs vårt offertorium (bröd och vin, pengar) och aktualiserandet av Kristi offer (Nattvardsbön D: ”Se till hans fullkomliga och eviga offer med vilket du har försonat världen med dig själv”). På liturgins språk: sacrificium (vad vi ger) och sacramentum (vad Gud ger). Katekesen: ”Syndernas förlåtelse, liv och salighet ges oss i detta sakrament” (5:II)
Nödvändigheten att ha präster
Liturgins betydelse: ”På Herrens egen dag skall ni komma samman, bryta bröd och hålla tacksägelse” (kap 14), ”Och beträffande tacksägelsemåltiden – tacka Gud på detta sätt …”
(kap 9)
Didaché = den tidigaste kristna skrift som har överlevt, förutom NT. I princip en kyrkohandbok: ”Den fornkristna kyrkohandboken” (motsv Den svenska kyrkohandboken).
Didaché anger att den normala dagen för nattvardsmässan var ”Herrens dag”, dvs söndagen, uppståndelsedagen. Brukligt att bekänna sina synder innan man tog emot nattvarden.
Rötterna i Israel. Synagogans gudstjänst och Israels ”kyrkoår”. Jesus instiftade nattvarden under påsken.
Läs Hahn s 42 (citatet från Justinus Martyren).
Evangeliets handgriplighet
Från första tid har alltså nattvardsmässan bestått av två delar:
ORDET – den gamla israelitiska gudstjänsten, läsningarna, påminnelsen om löftet;
MÅLTIDEN – det nya förbundets gudstjänst, ”ordet blev människa”, uppfyllandet av löftet.
Den tidiga kristna gudstjänsten var inte spontan och improviserad.
Redan hos Paulus alltså omsorg om liturgi och gudstjänstordning, när kyrkan samlades för att bryta bröd.
Utan schema och rutiner skulle vi inte kunna åstadkomma mycket under en dag. Vad vore våra relationer utan ”fasta fraser”? Vem har tröttnat på den gamla utslitna frasen ”Tack”? Jfr ”Upplyft era hjärtan till Gud …”
Men vi skulle nog bli förvånade, om vi – från vår tid – fick sitta med på en gudstjänst då, där i en sal i Jerusalem för 2000 år sedan... Apostlarna bryter brödet… Kanske knäfall och bugningar… Liturgisk sång…
Gud har gett oss en kropp, för att vi skall kunna tillbe honom i gudstjänsten. Vi både ser hör, ser, luktar och smakar på evangeliet när vi går till nattvarden.
Nattvardsbönen
Anamnes – påminnelse, ”åminnelse”, om vad Jesus har gjort. I GT läser vi på flera ställen att Gud ”kom ihåg” sitt förbund.
Epiklés – bön om helig Andes närvaro
Berättelsen om instiftelsen. Obs ”gör det”, inte skriv det eller läs det. Gör!
Böner – t ex Nattvardsbön A: ”Ge oss hans blick för alla som lider nöd … Gör din kyrka till ett enhetens tecken, så att världen kan tro”. Nattvardsbön G: ”Så att vi kan … uppenbara hans liv till fred och läkedom för alla människor”.
Herrens bön – den bön som Jesus har lärt oss. Finns med i de allra äldsta gudstjänstordningarna. Barnens bön till sin himmelske Förälder.
Svenska kyrkans Nattvardsbön A bygger på Kristushymnen i Fil 2 och anger huvudlinjen i de övriga nattvardsbönerna B-H.
Nattvardsbön A
P Ja, helig är du, Herre vår Gud,
som håller himmel och jord i din hand.1 Vi tackar dig,
som sände din Son för att frälsa världen 2 Han avstod från allt, ödmjukade sig3 och var lydig till döden på korset.
Därför har du upphöjt honom
och givit honom namnet över alla namn.4 Möt oss, när vi nalkas dig,
för att ta emot vad du i Kristus har gjort för oss.
Den natt då han blev förrådd tog han ett bröd, tackade,
bröt det och gav åt lärjungarna och sade:
Tag och ät.
Detta är min kropp som blir utgiven för er.
Gör detta till min åminnelse.
Likaså tog han kalken, tackade och gav åt lärjungarna och sade:
Drick av den alla.
Denna kalk är det nya förbundet genom mitt blod,
som blir utgjutet för många, till syndernas förlåtelse.
Så ofta ni dricker av den, gör det till min åminnelse.5 F Din död förkunnar vi, Herre,
din uppståndelse bekänner vi till dess du kommer åter i härlighet.6
(Fortsättning:) P Himmelske Fader,
sänd din Ande över oss som bär fram dessa gåvor
och som tar emot det livets bröd och den välsignelsens kalk, som är Kristi kropp och blod.7
Hjälp oss att ge hans kärlek vidare i världen.
Ge oss hans blick för alla som lider nöd8 och gör våra hjärtan brinnande av hans kärlek.
Gör din kyrka till ett enhetens tecken, så att världen kan tro.9
Låt den dag komma snart,
då du skapar nya himlar och en ny jord där rättfärdigheten bor.10
I väntan på att se dig ansikte mot ansikte ber vi med hela din kyrka i himlen och på jorden:
Vår Fader …
1 Guds skydd och hjälp, Luk 1:66; 23:46. Guds ”handgripliga” ingripande i tillvaron, Apg 11:20-24. Jfr Psalt 8:4;
Luk 11:20.
2 Kristi pre-existens, hans ”föruttillvaro”, Kol 1:15-17. ”Född av Fadern före all tid. Gud av Gud …”, Nicenska trosbekännelsen.
3 Rom 5:19, Hebr 5:7-10.
4 Direkt från Kristushymnen i Fil 2 (v 9). Inom både judendom, kristendom och islam finns bara ett namn ”över alla namn” – Guds eget namn,
5 Instiftelseorden – löftesorden.
6 Nattvardens konsekvenser för oss personligen.
7 Gud använder sig av världsliga föremål och handlingar för att göra andliga verkligheter påtagliga för oss.
Kristus är verklig i bröd och vin. Realpresens. Luther: ”i, med och under”. Kristus är i bröd och vin, ges till varje kommunikant med bröd och vin, som tar emot den Osynlige under – dvs genom – brödet och vinets gestalt.
8 Matt 9:36.
9 Joh 17:21.
10 ”’Ja, jag kommer snart.’ Amen, kom, Herre Jesus.” Upp 22:20.
2. Himlen avslöjas
Förra tillfället mest om de första kristnas gudstjänstliv och nattvardsmässan. Vi behöver förstå detta, för att förstå Johannes.
Läs Upp 1:9-12.
Nu ska vi vända oss om för att se – på det som många vänt sig bort ifrån, kanske av fasa eller frustration.
”Jag vände mig om för att se”
Uppenbarelseboken – en knepig bok. Krig, farliga eldar, floder av blod, gator av guld… T ex Upp 9:3- 10.
Vad vill allt det här egentligen säga?
Om gudstjänsten får vara nyckeln
8:3 – altare
4:4 – skrudade äldste (grek presbyteros – präster)
Kap 16 – skålar (kalkar?)
1:10 – söndagsgudstjänst
4:8 – ”Helig, helig, helig”
15:3-4 – en lovsång/ett Laudamus. Jfr vår högmässas Laudamus:
Vi prisar dig, vi tillber dig, vi tackar dig för dina verk. Herre Gud, Evige Konung, vår himmelske Fader. Herre, Guds Son, vår Broder, Jesus Kristus. Helige Ande, livets Källa, vår hjälp och tröst.
Amen.
14:1 – jfr dopets ”Ta emot korsets tecken på din panna …”
”Guds lamm” – 28 ggr
Kunde nästan vara hämtat från Alla Helgona kyrka en söndag!
Enligt urgammal judisk tro återspeglas änglarnas gudsdyrkan i himlen i gudstjänsten i Jerusalems tempel. Man bad genom att efterlikna änglarna.
Men hur är det i Uppenbarelseboken? Upp 19:10. Man ber tillsammans med änglarna.
Och medan bara prästerna fick vara i Jerusalems tempel, så talar Uppenbarelseboken om ett helt folk som alltid är inför Gud, Upp 5:10, 20:6.
Uppenbarelseboken säger inte att det finns en himmelsk förebild, och en jordisk imitation… Snarare att det finns bara en gudstjänst, en gemensam tillbedjan för människor och änglar! ”Och med hela den himmelska härskaran tillbedjande sjunga …”
Vem är vem?
”Jag, Johannes”. författaren, aposteln. Dock inte i himlen; Johannes får ”titta in”.
”Lammet”. Härskaren (1:5), ”den förste och den siste” (1:17), ”den helige” (3:7), ”herrarnas herre och konungarnas konung” (17:14) – men oftast ”Lammet”. Johannes tittar först efter ett lejon, börjar gråta eftersom ingen verkar värdig att avslöja innehållet i bokrullen. Upp 5.
”En kvinna klädd i solen”. Kyrkofäderna: kvinnan = arken i det nya förbundet, alltså den som bär Guds ord i sig. Hon föder en son som kommer att styra alla folk. Barnet är Jesus; kvinnan är Maria. Men också kyrkan, som det onda har belägrat, men som ändå är i säkerhet.
Det första odjuret. Kap 4-5 särskilt om nattvardsmässan. Nu byter Johannes perspektiv och beskriver synden och ondskan. Ur havet stiger det upp ett monster med sju huvuden och tio horn. Hornen symboliserar makt. Diademen/kronorna symboliserar konungslighet. Både makt och kungavärdighet har odjuret fått av draken. Odjuret representerar alltså korrumperad politisk makt av alla sorter. För Johannes låg Rom (med sju kullar) nära till hands…
Det andra odjuret. Har horn som liknar ett lamms (!), stiger upp ur jorden, dvs i motsats till havet. Lammet såg ut att ha blivit slaktat; odjuret får ett dödligt sår, men tillfrisknar. Gud sätter Lammet på tronen; draken sätter odjuret på tronen. De som dyrkar Lammet får Guds sigill; de som dyrkar odjuret bär odjurets märke. Nära till hands med Nero, vars titel och namn faktiskt blir 666 om de skrivs på hebreiska. Men också vikten på det guld som Salomo krävde in varje år från de andra folken (1 Kung 10:14). 666 också en degradering av sjutalet, som i Israels tradition står för fullständighet. Odjuret representerar förvrängd tro, religiöst maktmissbruk, religionens (kristendomens) ”dåliga sidor”.
Änglar. ”Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken” (Upp 12:7). Himlen verkar tättbefolkad av änglar… Firar ständig gudstjänst (Upp 4:8). Kap 2-3 – tydligt att varje enskild församling har sin skyddsängel, också Nyköpings församling! Framträder som ryttare (kap 6), styr t o m över elementen, vinden och havet, för att utföra Guds vilja (kap 7).
Martyrerna. Kap 6 – om martyrerna (rörande text).
Alla de många, många andra. ”Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet”, 7:9.
3. Uppenbarelsen
Förra tillfället om gudstjänsten som pågår i himlen – och som vi blir del av när vi firar nattvard på jorden. Vår liturgi deltar i himlens liturgi. Se t ex vår kyrkoordning:
Nattvarden är ett sakrament, en av Jesus Kristus instiftad helig måltid med bröd och vin, vid vilken kyrkan och den enskilde förenas med honom och de troende i alla tider
… När människan i tro deltar i denna måltid får hon del i det som Jesus Kristus själv gav sina lärjungar när nattvarden instiftades: gemenskap, syndernas förlåtelse och ett evigt liv … Blicken är riktad mot den himmelska måltidens fullkomlighet. (KO 20 kap inl).
Eller i Den svenska kyrkohandboken:
”Vi … firar denna nattvard som himmelrikets måltid, för att en gång få göra det på nytt i ditt rike” (Prefation vid kyrkoårets slut)
”Därför vill vi med dina trogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran prisa ditt namn och tillbedjande sjunga” (prefationernas avslutning)
”Förena vår bön med alla dina heligas böner …” (Nattvardsbön E)
”Förena oss, o Gud, inbördes och med alla heliga i himmel och på jord” (Nattvardsbön F)
”Ge oss nåd att så fira Jesu åminnelse på jorden, att vi får vara med om den stora nattvarden i himmelen” (Tackbön efter kommunionen, Allmän 1)
Vidare i Den svenska psalmboken:
”O, sakrament, som oss i nåd bereder /att Gud, den evige, på jorden se.” (392)
”[Du gör oss] till ett med de trogna, som nu i din härlighet bo, /i samma bekännelse, samma tillbedjan och tro.” (393)
Tillbedjan som en kamp
Nattvarden som en klasslös måltid, en radikal jämlikhet inför Gud. Inte längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. De döpta firar nattvard som ett i Kristus. Jfr Gal 3:27-28. ”Du dukar bord för alla, här är de döptas hem” (Sv ps 399:1).
Nattvarden som ett tecken på att ”det gamla är nu förgånget, den fallna skapelsen återlöst”
(Prefation för Påsk). ”Genom honom gör du allting nytt” (Prefation för Advent).
Vi reser ett tecken, rättvisans tecken, måltid delad med alla.
Vi smakar den framtid de fattiga hoppas, tid då murar ska falla. (Sv ps 398).
Uppenbarelseboken som ett familjeporträtt
I Uppenbarelseboken bär de troende märket för en övernaturlig, himmelsk familj, på sina pannor. I århundraden påminde de första kristna varandra om denna verklighet genom att göra korstecknet på sina pannor.
När prästen gör korstecknet över församlingen i gudstjänsten, t ex vid Välsignelsen, påminner det oss om att hela församlingen tillhör denna övernaturliga, himmelska familj.
Vi är alla förenade i dopet. Genom vår mamma (och pappa) har vi fötts in i en jordisk familj. Genom dopet har vi fötts in i den himmelska familjen. Den jordiska familjen förenas av ett släktnamn, t ex Ingmarsson eller Larsson. Den himmelska familjen förenas också av ett släktnamn: Fadern och Sonen och den helige Ande. Det är vårt himmelska släktnamn, och förenar oss med alla ”trogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran”.
Vi är alltså släkt med Treenigheten – genom vad Jesus har gjort för oss, de löften som finns i dopet.
Jfr Rom 8:17: ”Är vi barn, då är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi delar hans lidande för att också få dela hans härlighet.”
I nattvarden firar hela den himmelska familjen gudstjänst tillsammans, i himlen och på jorden. Alla är vi lika mycket burna, och lika mycket beroende, av ”syndernas förlåtelse, liv och salighet” som ”ges oss i detta sakrament” (Katekesen 5:II).
Ritualens kraft
Vi får inte göra ritualen till formalism (ritualism). Till liturgin hör ett stort mått av frihet och en flexibilitet. I vår kyrkotradition har man t ex under långa tider inte alls gjort korstecknet, varken präster eller lekfolk. Och heller inte ”lyft” bröd och vin i nattvarden (elevation). Inte heller idag gör alla präster korstecknet, eller brukar elevationen. Vi kan tycka om dessa bruk, se styrkan i dem, men vi tror inte att de är nödvändiga för en rätt gudstjänst – det vore ritualism.
Samtidigt får vi inte underskatta ritualens kraft. I nattvarden ger oss Gud ”de välsignade frukterna av din Sons lidande och död, uppståndelse och himmelsfärd” (Nattvardsbön B). Och många kan vittna om styrkan man upplevt i samband med Brödsbrytelsen. Där står en viktig liturgisk anvisning:
”Prästen tar ett nattvardsbröd och bryter det …”
Även kyrkoordningen har tydliga anvisningar:
Nattvarden firas med en nattvardsbön, som innefattar en bön om den heliga Andens närvaro och Bibelns berättelse om är Jesus instiftar nattvarden (instiftelseorden) samt med utdelandet av det välsignade brödet och vinet. Måltiden leds av en präst och firas vanligen i församlingens gemenskap, men kan även firas i enskildhet. (KO 20 kap inl).
Avslutning
Läs Sv ps 641.Litteratur
C-G Andren – L Eckerdal – H Göransson: Den nya gudstjänstordningen för Svenska kyrkan.
Kommentarer (Verbum 19762)
Ebbe Arvidsson: Högmässan i Bibeln. Om Ordet i gudstjänsten och dramat mellan Gud och människan (Proprius 1991)
Den svenska kyrkohandboken I (Verbum 1987) Den svenska psalmboken (Verbum 1986) Didaché. De tolv apostlarnas lära (olika uppl)
Biörn Fjärstedt: Spåren efter Jesus. Om kyrkans fyra evangelier (Artos 2012) Scott Hahn: Lammets måltid. Mässan som himlen på jorden (Catholica 2003) Kyrkoordning för Svenska kyrkan (1999)
Martin Luther: Lilla katekesen (olika uppl)
