Fysisk aktivitet & välmående
En studie om den fysiska aktivitetens betydelse för välmåendet före och efter pensionsåldern
Jannie Gabrielsson
Psykologi, kandidat 2020
Luleå tekniska universitet
Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle
Fysisk aktivitet & välmående
-en studie om den fysiska aktivitetens betydelse för välmåendet före och efter pensionsåldern
Av Jannie Gabrielsson
Filosofie kandidat Psykologi
Luleå tekniska universitet
Institutionen för ekonomi, teknik och samhälle
SAMMANFATTNING
Denna uppsats handlar om sambandet mellan fysisk aktivitet och välmående för personer före och efter pensionsåldern. Cirka 150 000 personer, över 65 år, lider av depression i Sverige.
Många studier visar på att fysisk aktivitet kan vara ett användbart verktyg för att förbättra psykiska sjukdomar och det subjektiva välmåendet då människor som motionerar regelbundet ofta uppger att de upplever en högre tillfredsställelse med livet. Men gäller detta alla
människor oavsett ålder? Det var någonting denna studie ville undersöka närmare. Syftet med studien var att undersöka huruvida det finns ett samband mellan fysisk aktivitet och subjektivt välmående En annan intressant aspekt som undersöktes var om det fanns någon skillnad på eventuella samband mellan fysisk aktivitet och subjektivt välmående, före och efter
pensionsåldern (65 år). Totalt bidrog 178 personer mellan 50-75 år med uppgifter om deras livsstil, motionsvanor och subjektiva välmående. Information som samlats in genom ett frågeformulär analyserades med regressionsanalyser och visade åldern verkar ha betydelse.
För deltagare mellan 65-75 år fanns ett signifikant samband (p = .039) mellan grad av fysisk aktivitet och subjektivt välmående, medan det inte fanns något samband (p = .817) för deltagarna som var mellan 50-64 år. Slutsatsen från denna studie blev att det inte är helt enkelt att generellt översätta den fysiska aktivitetens betydelse för det subjektiva välmåendet, utan att det är ett komplext samband där faktorer såsom ålder och livssituation påverkar utfallet.
Nyckelord: fysisk aktivitet, välmående, äldre generation
ABSTRACT
This essay is about the connection between physical activity and well-being for people before and after retirement age. Approximately 150,000 people, over the age of 65, suffer from depression in Sweden. Many studies show that physical activity can be a useful tool for improving mental illness and subjective well-being, as people who exercise regularly often state that they experience a higher satisfaction with life. But does this apply to all people regardless of age? This was something this study wanted to investigate further. The purpose of this study was to investigate whether there is a link between physical activity and
subjective well-being in participants who were 50–75 years old. Another interesting aspect that is investigated is whether there is any difference in any relationship between physical activity and subjective well-being before and after retirement age (65 years). A total of 178 people between the ages of 50-75 contributed information about their lifestyle, exercise habits and subjective well-being. The information provided through a questionnaire was analyzed with regression analyses and the results showed that age seems to matter. For participants between 65-75 years there was a significant association (p = .039) between level of physical activity and subjective well-being, while participants who were 50-64 years lacked this association (p = .817). The conclusion from this study is that not simple to generally translate the significance of physical activity for the subjective well-being, but that it is a complex relationship where factors such as age and life situation affect.
Keywords: physical activity, well-being, older generation
1
INTRODUKTION
Enligt Folkhälsomyndigheten är social gemenskap och stöd, fysisk aktivitet, goda matvanor och meningsfullhet i vardagen exempel på viktiga faktorer för att förebygga psykisk ohälsa.
Det psykiska välbefinnandet är, enligt en statistisk rapport från Folkhälsomyndigheten, bättre i åldersgruppen 65–84 år jämfört med de yngre åldersgrupperna (Folkhälsomyndigheten, 2019). Men även om psykisk ohälsa inte är en lika vanlig del av åldrandet, så som andra åldersrelaterade sjukdomar, så drabbar det många äldre ändå. Cirka 150 000 personer över 65 år lider av depression i Sverige, och är därmed den vanligaste psykiska sjukdomen hos denna åldersgrupp (Skoog et al., 2017). Varje år tar cirka 1 500 personer i Sverige sitt liv, och ungefär en fjärdedel av dessa är över 65 år (Karolinska institutet, 2019).
Forskningen visar att det finns ett positivt samband mellan regelbunden fysisk aktivitet och hälsosamma hjärnfunktioner. Fysisk aktivitet har exempelvis kunnat påverka minne och koncentration och skydda mot depression (Nyström, Neely, Hassmén & Carlbring, 2015), demens (Barnes, Blackwell, Stone, Goldman, Hillier & Yaffe, 2008) och psykisk ohälsa (Peralta, Martins, Gómez Chávez, Cortés Almanzar & Marques, 2018). Fysisk aktivitet minskar även risken för hjärt -och kärlsjukdomar, diabetes, fetma, benfrakturer och cancer (Folkhälsomyndigheten 2019).
Ett positivt samband mellan fysisk aktivitet och mental hälsa har identifierats oberoende av ålder, kön, civilstånd, inkomst eller utbildningsnivå (AbuOmar, Rütten, & Robine, 2004;
Stubbs et al., 2017). Det går idag att få ”fysisk aktivitet på recept” (FaR) ordinerat av sjukvården, som består av tre delar; samtal, ordination av fysisk aktivitet och uppföljning.
Fysisk aktivitet kan komplettera eller ersätta läkemedel då förändringarna som sker i kroppen är mycket effektiva för att minska risken för, eller förbättra, olika sjukdomar. De positiva effekterna uppnås oavsett ålder eller tidigare träningsvana (Onerup, Arvidsson, Blomqvist, et al, 2019; 1177 Vårdguiden 2017).
Begreppen ”välmående” och ”fysisk aktivitet”
Då denna studie handlar om sambandet mellan subjektivt välmående och fysisk aktivitet är det viktigt att först klargöra dessa två begrepp. Subjektivt välmående innehåller emotionella och kognitiva komponenter (Diener et al. 2010; Kormi-Nouri, Farahani & Trost, 2013). De emotionella komponenterna handlar om våra positiva och negativa känslor, som kan vara
2 allmänna kring livet i stort eller mer specifika. De kognitiva komponenterna handlar om hur vi övergripande, med tankar, bedömer och utvärderar livet (Diener, 1994). Fysisk aktivitet definieras som all fysisk rörelse som ett resultat av muskelkontraktioner som leder till ökad energikonsumtion (Garberetal, 2011). Fysisk aktivitet kan alltså vara en hel del olika aktiviteter med olika intensitetsnivå, alltifrån trädgårdsarbete till maratonlöpning.
Den fysiska aktivitetens påverkan på välmåendet
Fysisk aktivitet kan vara ett användbart verktyg för att förbättra välmåendet eftersom fysisk aktivitet i allmänhet har visat sig vara relaterad till högre tillfredsställelse med livet (Arent et al., 2000; Ekkekakis, Parfitt, & Petruzzello, 2011; Ekkekakis , 2003; Netz, Wu, Becker, &
Tenenbaum, 2005; Penedo & Dahn, 2005; Rejeski & Mihalko, 2001). Dock varierar den fysiska aktivitetens effekt på välmåendet i de studier som gjorts samt att effekten ser olika ut mellan olika individer. Exempelvis fann Netz och kollegor (2005) att de positiva effekterna av fysisk aktivitet minskar med åldern. De kom exempelvis fram till att fysisk aktivitet gav större effekt på välmåendet för personer som var runt 65 år jämfört med personer runt 75 år.
I Sverige visar statistik från Folkhälsomyndigheten på att ungefär hälften av alla personer över 65 år uppnår den rekommenderade nivån av fysisk aktivitet. Detta avser 54% av männen och 54 % av kvinnorna. Denna nivå baseras på WHO:s rekommendationer om minst 150 minuter fysisk aktivitet per vecka, av minst måttlig intensitet för vuxna. Denna statistik kommer från 2018 års nationella folkhälsoenkät Hälsa på lika villkor (Folkhälsomyndigheten, 2018).
I en studie som gjorts bland äldre vuxna i Europa, visar resultatet att det finns ett starkt samband mellan grad av fysisk aktivitet och hur välbefinnandet skattas. Fysisk aktivitet bör ses som ett betydelsefullt verktyg för att förbättra människors välbefinnande, och då
framförallt för den äldre befolkningen. I studien deltog totalt 12 342 personer från 28 länder i europa, varav 5 100 personer var män och 7 241 personer var kvinnor. Samtliga var mellan 68-80 år. I denna studie utövade männen mer fysisk aktivitet än kvinnorna och de skattade även sitt totala välmående högre (Peralta, Martins, Gómez Chávez, Cortés Almanzar &
Marques, 2018).
Hyde med kollegor (2013) menar att det inte är helt enkelt att översätta den fysiska
aktivitetens inverkan på välmåendet på ett generellt plan, utan att det är viktigt att ta hänsyn
3 till kontext och framför allt vilken livsfas en människa befinner sig i. De anser att en bättre förståelse av den fysiska aktivitetens effekter på välbefinnandet kommer att uppnås genom att tillämpa ett livslängdsperspektiv. De menar också att det inte fullt ut går att förklara vad sambandet mellan fysisk aktivitet och välmående beror på. Ett livslängdsperspektiv kan hjälpa till att förstå mer hur fysisk aktivitet och välbefinnande hänger ihop utifrån olika kontext, exempelvis hur sambandet ser ut i relation till de fysiska, psykologiska, biologiska och miljömässiga faktorer som utvecklas ständigt i livet (Baltes, 1987).
Teorier och förklaringsmekanismer
Vad är det då som händer i kroppen vid fysisk aktivitet, som gör att många människor mår bättre mentalt och känslomässigt och därmed får ett bättre välbefinnande? Vid fysisk aktivitet och pulshöjning påverkas hjärnan positivt på flera olika sätt. Olika signalsubstanser i hjärnan frisätts, exempelvis dopamin och serotonin, vilket gör att man omedelbart kan uppleva en mer positiv känsla. Dessa signalsubstanser kan motverka depression. Även endorfiner frigörs vilket kan resultera i en känsla av vakenhet och tillfredsställelse. Endorfiner brukar kallas för
”kroppens eget morfin”. Muskelcellerna börjar producera proteiner som är smärtstillande, uppiggande och som motverkar stress. När blodcirkulationen ökar kan cellerna även ta upp mer syre och kroppen kan då lättare ta hand om sådant som är skadligt för oss, exempelvis förhöjda stresshormoner som adrenalin och kortisol. Mindre stress bidrar till ett bättre mående och mer kvalitativ sömn. Även de kognitiva förmågorna förbättras av fysisk aktivitet då inlärningsförmågan och minnet förbättras samt att koncentrations -och
problemlösningsförmågan ökar. Vid regelbunden träning förbättras ofta förmågan till impulskontroll och ångest kan mildras (Peluso & Andrade (2005), Paluska & Schwenk (2000), 1177 Vårdguiden 2020).
Om vi inte rör oss alls, och därmed inte får dessa positiva hälsoeffekter i vår kropp och hjärna, påverkar detta oss negativt och processer startar som är direkt farliga för oss. Fysisk inaktivitet stod för nio procent av dödsfallen som kategoriserades som ”för tidig dödlighet”
som rapporterades i USA 2008. Detta är i nivå med andra stora riskfaktorer för ohälsa, sådana som rökning och fetma (Lee et al., 2012).
Utifrån tidigare forskning sett, behövs det fortfarande fler studier som undersöker hur välmående påverkas av fysisk aktivitet. Framförallt forskning som gäller personer i övre medelåldern och äldre, då forskningen på denna front inte är särskilt omfattande. I denna
4 studie har deltagarna, 50-75 år, svarat på graden av fysisk aktivitet samt skattat sitt subjektiva välmående. Vidare behövs fler studier inom detta område, som jämför effekten av fysisk aktivitet hos olika åldersgrupper. Detta är något som denna studie vill bidra till genom att jämföra effekten av fysisk aktivitet före och efter pensionsåldern.
SYFTE/FRÅGESTÄLLNINGAR
Syftet med denna studie är att ta reda på om det verkar finnas ett samband mellan fysisk aktivitet och välmående för personer mellan 50-75 år. Frågeställningarna som använts är:
-Finns det något samband mellan fysisk aktivitet och subjektivt välmående?
-Finns det någon skillnad på eventuella samband mellan fysisk aktivitet och subjektivt välmående före och efter pensionsåldern (65 år)?
METOD
Datainsamling/procedur
Data som användes i denna studie kommer från projektet ”Framgångsrikt åldrande” som är en studie som handlar om hur tvåspråkighet och yrkesval påverkar förmågan att bevara
uppmärksamhet och minne genom livet. Deltagarna, som vid studiens början var mellan 50–
75 år, rekryterades via annonser i lokala tidningar i Västerbotten och via olika språkföreningar och pensionärsföreningar.Totalt bidrog 240 frivilliga deltagare med information om deras livsstil, kognition, och mående. De blev inbjudna att delta vid två testtillfällen under den första datainsamlingen (testomgång 1), 2016-2017, som skedde med cirka en veckas
mellanrum. Vid dessa tillfällen bedömdes deltagarnas kognitiva funktioner och de fick även fylla i ett frågeformulär om deras livsstil och livsförhållanden.
Cirka tre år senare, 2019-2020, blev deltagarna kallade till ytterligare en kognitiv testning (testomgång 2), och även denna gång svarade de på ett frågeformulär om deras livsstil, och där bland vanor gällande fysisk aktivitet. Denna gång svarade deltagarna även på hur de upplevde sitt välmående, vilket ligger till grund för att denna studie kunde genomföras där samband mellan hur mycket personer motionerade och hur de skattade sitt välmående undersöks.
5 Urval/försöksdeltagare
Av de 187 personer som deltog i studien vid testomgång 2, där både data om välmående och fysisk aktivitet samlades in, förekom ett informationsbortfall hos 9 personer. Det slutgiltiga samplet bestod därmed av 178 personer. Av dessa personer var 137 personer mellan 65-75 år och 41 personer mellan 50-64 år.
Material Fysisk aktivitet
Deltagarnas fysiska aktivitet bedömdes med hjälp av Saltin-Grimby Physical Activity Level Scale” (SGPALS, Saltin & Grimby, 1968). SGPALS är en skala som består av fyra olika aktivitetsnivåer; 1) Stillasittande fritid, Du är nästan helt fysisk inaktiv. Läser, ser på TV och film, använder dator eller har annan stillasittande sysselsättning på fritiden. 2) Någon fysisk aktivitet på fritiden under minst 4 timmar per vecka. Du cyklar eller promenerar exempelvis till arbetet, promenerar eller åker skidor med familjen, trädgårdsarbete, fiske, bordtennis, bowling etc. 3) Regelbunden måttlig fysisk aktivitet och träning under minst 2 till 3 timmar per vecka. Du ägnar dig åt t ex tungt trädgårdsarbete, löpning, simning, motionsgymnastik, tennis, badminton eller liknande aktiviteter. 4) Regelbunden hård träning och tävlingsidrott Aktivitet med hög intensitet. Du ägnar dig åt löpning, orientering, skidåkning, simning, fotboll, handboll etc. flera gånger i veckan (Rodjer, Jonsdottir & Rosengren, 2012). Om aktivitetsnivån upplevdes skifta mycket under året uppmanades deltagarna att uppskatta en genomsnittlig aktivitetsnivå. Deltagarna fyllde i frågeformuläret hemma och tog med sig det till testtillfället.
Välmående
För att undersöka det subjektiva välmåendet hos deltagarna användesSWLS-Skalan som är en 5-punkts skala utvecklad av Diener (1985). Skalan innehåller fem påståenden där deltagaren skall skatta huruvida hen håller med om påståendet eller inte. Påståendena som används i skalan är: 1) ”Det mesta i mitt liv är nära mitt ideal” 2)”Förutsättningarna för mitt liv är utmärkta” 3)”Jag är nöjd med mitt liv” 4)”Så här långt har jag fått de saker jag anser viktiga i livet” 5)”Om jag kunde leva om mitt liv, skulle jag inte ändra nästan någonting”.
6 För varje påstående markerar deltagaren en siffra mellan 1-7, beroende på huruvida han/hon håller med om påståendet eller inte. Siffrorna representerar följande ställningstagande:
Instämmer helt (7), instämmer (6), Instämmer på ett ungefär (5), Varken instämmer eller inte (4), Instämmer helt (3), Instämmer inte (2), Instämmer inte alls (1).
Den totala summan av personens valda siffror värderas och tolkas enligt följande; 35 – 31 poäng = Mycket nöjd, 26 - 30 = Nöjd, 21 - 25 = Delvis nöjd, 20 = Neutral, 15 - 19 = Något missnöjd, 10 - 14 = Missnöjd, och 5 - 9 = Extremt missnöjd.
Kontrollvariabler
Kontrollvariablerna som användes var ålder och kön.
Dataanalys/statistisk bearbetning
Det insamlade materialet analyserades med hjälp av dataprogrammet SPSS, där det gjordes en deskriptiv analys, en korrelationsanalys samt tre olika regressionsanalyser. Deltagarna delades även in efter ålder, 50-64 år och 65-75 år, för att studera om den fysiska aktivitetens effekt på välmåendet skiljer sig åt beroende på ålder. Sammanställningar i form av tabeller och diagram gjordes i Excel.
Etik
Studien är godkänd av den regionala etiska kommittén vid Umeå universitet (2016 / 101-31Ö) och uppfyller därmed de etiska riktlinjerna för psykologisk forskning. Studien uppfyller även Vetenskapsrådets etiska principer (Vetenskapsrådet, 2012), vilka är;
Informationskravet, vilket innebär att forskaren ska informera deltagarna om forskningens syfte. Deltagarna ska även få information om att deltagandet är frivilligt och att de har rätt att avbryta sin medverkan. Samtyckeskravet, innebär att deltagande i undersökningen ska ge sitt samtycke för medverkan. Konfidentialitetskravet, avser att insamlade uppgifter för
undersökningen ska behandlas konfidentiellt och att personuppgifter ska förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem. Nyttjandekravet, innebär att den insamlade
informationen för undersökningen endast får användas i forskningssyfte
7
RESULTAT
I studien deltog 178 personer. Av dessa var 41 personer 50-64 år och 137 personer 65-75 år.
Tabell 1 visar en beskrivande statistik över stickproven i studien.
Tabell 1. Beskrivande statistik av stickprovet i denna studie.
Antal Medelvärde Standardavvikelse Minimum Maximum
Ålder 178 67.93 5.69 52 79
Kön 178 0.39 0.49 0 1
Fysisk aktivitet 178 1.50 0.67 0 3
Välmående 178 26.26 5.86 5 36
Tabellen visar att medelvärdet gällande gruppens fysiska aktivitet är 1,5 och medelvärdet för välmående är 26,26. Standardavvikelsen är ,67, dvs. spridningen från medelvärdet. Tabell 2, nedan, visar en korrelationsanalys mellan de olika variablerna.
Tabell 2. Korrelationsanalys (alla deltagare, n = 178) mellan variablerna i studien.
Ålder Kön Fysisk aktivitet Välmående
Ålder -
Kön .11 -
Fysisk aktivitet -.05 .16* -
Välmående .14 .13 .13 -
* Korrelationen är signifikant vid nivån 0.05(2-tailed).
Man kan se en väldigt svag positiv korrelation mellan fysisk aktivitet och välmående (r =.13, p = .08). Men för att det ska föreligga en signifikant korrelation krävs det att signifikansvärde under p < 0.05. Korrelationer avseende kön analyserades med en point biserial korrelation, och korrelationer med data på ordinalskala (fysisk aktivitet, välmående) med Spearmans
8 rangkorrelation. Det fanns även ett signifikant samband mellan kön och fysisk aktivitet (r = .11, p = .03) och kön var nästan signifikant i relation till välmående (r =.13, p = .08).
Nedan presenteras tre tabeller, se tabell 3, 4 och 5, som visar resultat från regressionsanalyser för hela gruppens deltagare samt för de två olika åldersgrupperna.
Tabell 3. Resultat från regressionsanalys (alla deltagare, n = 178) med välmående som beroende variabel.
B t-värde p-värde
Ålder 0.14 1.85 0.07
Kön 0.10 1.29 0.19
Fysisk aktivitet 0.13 1.66 0.10
B = standardiserad beta.
Tabell 4. Resultat från regressionsanalys (deltagare 50-64 år, n = 41) med välmående som beroende variabel.
B t-värde p-värde
Ålder ,02 ,13 ,89
Kön ,17 ,97 ,34
Fysisk aktivitet ,04 -,23 ,82
B = standardiserad beta
9 Tabell 5. Resultat från regressionsanalys (deltagare 65-75 år, n = 137) med välmående som beroende variabel.
B t-värde p-värde
Ålder -,05 -,60 ,55
Kön ,10 1.15 ,25
Fysisk aktivitet ,18 2,09 ,04
B = standardiserad beta.
Regressionsanalysen för deltagare mellan 65-75 visar på ett signifikant samband (B = .18, p = .039), vilket betyder att man med 95% säkerhet kan förklara att det finns en samband mellan variablerna fysisk aktivitet och välmående när det gäller denna årsgrupp. Hos deltagarna som var 50-64 år var p-värdet .817 och när regressionsanalysen gjordes med alla deltagare
tillsammans var p-värdet .099.
DISKUSSION
Resultatdiskussion
Syftet med denna studie var att ta reda på om det finns ett samband mellan fysisk aktivitet och subjektivt välmående för personer mellan 50-75 år, samt om finns någon skillnad före och efter pensionsåldern.
Resultatet visar att det finns ett signifikant samband för personer som är över 65 år, då de personerna som utövar fysisk aktivitet har ett bättre välmående än de som inte gör det.
Resultatet visade en signifikansnivå på .039, vilket betyder att man med 95% säkerhet kan påvisa att det finns en samband mellan fysisk aktivitet och välmående. Detta knyter an till tidigare nämnd forskning som visar att fysisk aktivitet är starkt relaterat till hur
välbefinnandet skattas bland äldre personer (Peralta, Martins, Gómez Chávez, Cortés Almanzar & Marques, 2018).
10 För personerna som var under 65 år fanns inget sådant samband, vilket är intressant. Flertalet tidigare studier har påvisat att de positiva effekterna av fysisk aktivitet uppnås oavsett ålder och även att effekterna minskar med åldern (Onerup, Arvidsson, Blomqvist, et al, 2019; 1177 Vårdguiden 2017;Netz, Wu, Becker & Tenenbaum, 2005), vilket inte känns självklart när man tittar på detta resultat där de positiva effekterna verkar öka med åldern. Det kan förstås vara så att det som händer i kroppen, såsom hormonreglering, signalsubstanser som frisätts och sänkta nivåer av kortisol (1177 Vårdguiden 2020), påverkas hos alla, men frågan är om dessa processer sker i lika stor utsträckning hos alla och om de har samma effekt på
välmåendet hos olika individer och inom olika åldersgrupper. Kanske kan det vara så att det finns negativa aspekter och känslor kring fysisk aktivitet som framkallas oftare hos människor före pensionsåldern än efter, exempelvis stress kring att hinna med träningen i vardagen, kroppsideal som påverkar och fokus på träningsprestation framför rörelseglädje. Det finns många sätt att träna och motionera på och alla främjar förmodligen inte välmåendet, om det leder till ökad stress och press i ett redan fullspäckat livspussel. Det kanske kan vara så att dessa hälsofördelar, som sker rent kroppsligt, kan uppnås med hjälp av annat än fysisk aktivitet, ex. genom att lägga sin tid på relationer, massage, återhämtning och god mat, beroende på vad individen behöver i sitt liv. Det kan tänkas att arbetande personer före pensionsåldern är mer stressade och måste prioritera sin tid på ett annat sätt än en pensionär, och därför kanske lugnare endorfinhöjande aktiviteter skulle vara mer gynnsamt för deras välmående. För en person som fortfarande har ett aktivt arbetsliv kan tänkas att fysisk aktivitet och träning kan bli svårt att hinna med i stor utsträckning och därav blir en
stressfaktor, medan en pensionär kanske känner meningsfullhet av att fokusera på motion i vardagen och även tacksamhet över kroppens rörelseförmåga.
Resultatet, som visar på att åldern verkar ha betydelse, knyter an till vad Hyde med kollegor (2013) kom fram till i sin studie, att det inte är helt enkelt att översätta den fysiska aktivitetens inverkan på välmåendet på ett generellt plan, utan att man måste ta hänsyn till kontext och framför allt vilken livsfas en människa befinner sig i. Hyde påvisar även att det är svårt att förklara vad sambandet mellan fysisk aktivitet och välmående beror på. Motionerar personer för att de mår bra? Eller mår de bra för att de motionerar? Det kanske även kan vara så att de som inte, av någon anledning, tränar mår sämre på grund av stressen över att de missar något som de vet skulle vara bra för dem. Och vad orsakar i sådana fall sambandet mellan fysisk aktivitet och välmående? Är det signalsubstanser/hormoner kopplat till rörelsen som sådan eller ligger det på ett djupare plan, där känslor som tacksamhet över kroppens förmåga och
11 social gemenskap spelar in? Komplexiteten i detta fångas upp bra av Diener (1994) som förklarar att subjektivt välmående innefattar både emotionella och kognitiva komponenter. De emotionella komponenterna handlar om våra positiva och negativa känslor och de kognitiva handlar om hur vi med tankar bedömer och utvärderar livet. Utifrån detta känns det rimligt att många aspekter kan påverka sambandet, allt ifrån fysiologiska faktorer till psykosociala.
Metoddiskussion
Deltagarna i denna studie rekryterades via tidningar och föreningar som en del av ett projekt som avsåg att undersöka samband mellan kognition, tvåspråkighet och minne. Då denna studie handlar om fysisk aktivitet och välmående, blev denna typ av rekrytering inte helt optimal för att kunna generalisera resultatet. Detta eftersom personer som vistas på olika typer av föreningar, och frivilligt anmäler sitt intresse för en studie som kräver viss ansträngning av dem, kan tänkas befinna sig i den övre delen av ”välbefinnandeskalan” och ha en viss
rörlighet. För personer med ett nedsatt psykiskt mående och/eller rörlighet kan benägenheten att vilja medverka tänkas vara lägre.
Informationen som samlades upp av deltagarna kunde gjorts annorlunda om en enskild datainsamling gjorts för denna studie då bland annat det subjektiva välmåendet med fördel hade samlats in vid båda testomgångarna. Om tiden ej varit begränsad för denna studie hade en djupare analys av även andra faktorer gjorts, då datan som insamlats innehåller många olika uppgifter om deltagarnas livsstil. Detta för att se hur andra faktorer eventuellt kan relateras till sambandet mellan fysisk aktivitet och välmående. Vid noggrannare analys av övriga faktorer, exempelvis medicinering och diagnoser, hade eventuellt fler samband kunnat finnas.
En styrka hos denna studie är att datan är omfattande och deltagarna relativt många. Att personerna inte sökte sig till en studie som handlade om träning och hälsa anses också positivt då detta genererade en bredd hos detagarna, av såväl bakgrund som intressen.
Framtida forskning och slutsats
Mer omfattande forskning behövs inom området fysisk aktivitet och välmående, framför allt gällande våra äldre. Det behövs en bättre förståelse av den fysiska aktivitetens effekter på välbefinnandet och mycket pekar på att detta kommer uppnås genom att titta på sambandet över ett livslängdsperspektiv. Mer kunskap behövs för att förstå hur fysisk aktivitet och
12 välbefinnande hänger ihop utifrån olika kontext, exempelvis hur sambandet ser ut i relation till såväl de fysiska -och psykologiska faktorerna som de biologiska -och miljömässiga faktorerna. Allt detta påverkar oss människor olika och utvecklas ständigt i livet.
Netz och kollegor (2005) fann, även dem, att åldern har betydelse för de positiva effekterna av fysisk aktivitet. De kom exempelvis fram till att fysisk aktivitet gav större effekt på
välmåendet för personer som var runt 65 år jämfört med personer runt 75 år. Med tanke på vårt resultat vore det intressant med en studie som kollade på sambandet för personer som är 75 år och äldre, då det eventuellt skulle kunna vara så att personer kring 65-70 år får ut störst effekt av fysisk aktivitet, men att effekten senare avtar.
En annan aspekt som vore intressant att veta mer om, som denna studie inte fördjupar sig i, är hur intensiv den fysiska aktiviteten bör vara för att påverka det subjektiva välmåendet
positivt. Kvalitativa studier hade eventuellt också kunnat bidra med information kring vad det är med den fysiska aktiviteten som påverkar måendet positivt, och hur olika personer och åldersgrupper värderar sin fysiska aktivitet samt vad de får ut av den.
Denna studie, som är en tvärsnittsstudie, styrker redan befintlig forskning då den delvis påvisar att det verkar finnas ett samband mellan fysisk aktivitet och välmående, och att dess samband verkar kunna bero på personens ålder. Det studien saknar, och som behövs inom området, är longitudinell data som kan påvisa rikntningen på sambandet över tid. Resultatet besvarar tydligt frågeställningen som handlar om ålder, då det visar en skillnad mellan de två åldersgrupperna, även om det inte går att påvisa riktningen på sambandet.
Det känns hoppfullt att med denna studie kunna visa ”pensionärerna” att de själva, med endast sin egen kropp som kraftfullt, naturligt verktyg, kan påverka sitt mående positivt. Det känns extra roligt att kunna visa på ett signifikant resultat gällande den äldre åldersgruppen och att resultatet klingar bra med namnet på projektet vars data ursprungligen kommer ifrån -
”Framgångsrikt åldrande”.
13
Referenser:
Abu-Omar, K., Rütten, A., & Robine, J.-M. (2004). Selfrated health and physical activity in the European Union. Sozial- Und Präventivmedizin, 49, 4. doi:10.1007/s00038-004-3107-x.
Arent, S. M., Landers, D. M., & Etnier, J. L. (2000). The effects of exercise on mood in older adults: A meta-analytic review. Journal of Aging and Physical Activity, 8(4), 407–430.
Baltes, P. B. (1987). Theoretical propositions of life-span developmental psychology: On the dynamics between growth and decline. Developmental Psychology, 23(5), 611–626.
http://dx.doi.org/10.1037/00121649.23.5.611
Barnes, D. E., Blackwell, T., Stone, K. L., Goldman, S. E., Hillier, T., & Yaffe, K. (2008).
Cognition in older women: the importance of daytime movement. Journal of the American Geriatrics Society, 56(9), 1658–1564.
Diener, E. (1994). Assessing subjective well-being: Progress and opportu-nities. Social Indicators Research, 31, 103–157. doi:10.1007/BF01207052.
Diener, E., Emmons, R. A., Larsen, R. J., & Griffin, S. (1985). The Satisfaction with Life Scale. Journal of Personality Assessment, 49, 71-75.
Diener, E., Writz, D., Tov, W., Kim-Prieto, C., Choi, D.-W., Oishi, S., & Biswas-Diener, R.
(2010). New well-being measures: Short scales to assess flourishing and positive and negative feelings. Social Indicators Research, 97, 143–156. doi:10.1007/s11205-009-9493-y
Ekkekakis, P. (2003). Pleasure and displeasure from the body: Perspectives from exercise.
Cognition & Emotion, 17(2), 213–239. http://dx.doi.org/10.1080/02699930302292
Ekkekakis, P., Parfitt, G., & Petruzzello, S. J. (2011). The pleasure and displeasure people feel when they exercise at different intensities. Sports Medicine, 41(8), 641–671.
http://dx.doi.org/10.2165/11590680000000000-00000
Folkhälsomyndigheten. (2019) Fysisk aktivitet – rekomendationer. Stockholm:
https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/fysisk-aktivitet-och- matvanor/fysisk-aktivitet--rekommendationer/
14 Folkhälsomyndigheten. (2018) Sverige Fysisk aktivitet Faktablad.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/9a5eee530a9a4027ad25206dced56426/sv erige-fysisk-aktivitet-2018.pdf
Folkhälsomyndigheten. (2019) Statistik över äldres psykiska hälsa. Stockholm:
Folkhälsomyndigheten. https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-
levnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/statistik-psykisk-halsa/statistik-over-aldres- psykiska-halsa/
Garber, C. E., Blissmer, B., Deschenes, M. R., Franklin, B. A., Lamonte, M. J., Lee, I. M, ...
& Swain, D. P. (2011). American college of sports medicine position stand. Guantity and quality of exercise for developing and maintaining cardiorespiratory, musculoskeletal, and neuromotor fitness in apparently healthy adults: Guidance for prescribing exercise. Medicine and Science in Sports and Exercise, 43(7), 1334-1359.
Hyde, A. L., Maher, J. P., & Elavsky, S. (2013). Enhancing our understanding of physical activity and wellbeing with a lifespan perspective. International Journal of Wellbeing, 3(1), 98-115. doi:10.5502/ijw.v3i1.6
Karolinska institutet (2019). Nationellt centrum för Suicidforskning och prevention.
https://ki.se/nasp/sjalvmord-i-sverige-0
Kormi-Nouri, R., Farahani, M.-N., & Trost, K. (2013). The role of positive and negative affect on well-being amongst Swedish and Iranian university students. The Journal of Positive Psychology, 8, 435–443.
Lee, I.-M., Shiroma, E. J., Lobelo, F., Puska, P., Blair, S. N., & Katzmarzyk, P. T. (2012).
Effect of physical inactivity on major non-communicable diseases worldwide: An analysis of burden of disease and life expectancy. Lancet, 380(9838), 219–229.
doi:10.1016/S01406736(12)61031-9
Netz, Y., Wu, M. J., Becker, B. J., & Tenenbaum, G. (2005). Physical activity and psychological well-being in advanced age: A meta-analysis of intervention studies.
Psychology and Aging, 20(2), 272. http://dx.doi.org/10.1037/0882-7974.20.2.272
Nyström, MB., Neely, G., Hassmén, P., Carlbring, P. (2015). Treating Major Depression with Physical Activity: A Systematic Overview with Recommendations. Cogn Behav Ther.
2015;44(4):341-52. doi: 10.1080/16506073.2015.1015440. Epub 2015 Mar 20. PMID:
25794191.
15 Onerup, A., Arvidsson, D., Blomqvist, Å., et al. (2019) . Physical activity on prescription in accordance with the Swedish model increases physical activity: a systematic review British Journal of Sports Medicine 2019;53:383-388.
Paluska, S.A., Schwenk, T.L. Physical Activity and Mental Health. (2000). Sports Med 29, 167–180 (2000). https://doi.org/10.2165/00007256-200029030-00003
Peluso, Marco Aurélio Monteiro. & Andrade, Laura Helena Silveira Guerra de. (2005).
Physical activity and mental health: the association between exercise and mood. Clinics, 60(1), 61-70. https://doi.org/10.1590/S1807-59322005000100012
Penedo, F. J. & Dahn, J. R. (2005). Exercise and well-being: A review of mental and physical health benefits associated with physical activity. Current Opinion in Psychiatry, 18(2), 189–
193. http://dx.doi.org/10.1097/00001504-200503000-00013
Peralta, M., Martins, J., Gómez Chávez, F., Cortés Almanzar, P., & Marques, A. (2018). Self- rated wellbeing and physical activity associations in European older adults. European Journal of Sport Science, 18(7), 1038-1045. Från
http://eds.a.ebscohost.com.proxy.lib.ltu.se/eds/detail/detail?vid=5&sid=2898fb64-8cb8-4aa0- 9312-
1bd936ed0bb0%40sessionmgr4008&bdata=Jmxhbmc9c3Ymc2l0ZT1lZHMtbGl2ZSZzY29w ZT1zaXRl#db=s3h&AN=131258234&anchor=AN0131258234-17
Rejeski, W. J. & Mihalko, S. L. (2001). Physical activity and quality of life in older adults.
The Journals of Gerontology Series A: Biological Sciences and Medical Sciences, 56(Supplement 2), 23–35. http://dx.doi.org/10.1093/gerona/56.suppl_2.23
Rodjer L, Jonsdottir IH, Rosengren A, et al. Self-reported leisure time physical activity: a useful assessment tool in everyday health care. BMC Public Health 2012;12:693.
Saltin B, Grimby G. Physiological analysis of middle-aged and old former athletes:
comparison with still active athletes of the same ages. Circulation 1968;38:1104–1115.
Skoog, I., Waern, M., Sigström, R., & Bucht, G. (2017) Ångest och depression hos äldre.
FORTE: forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd.
16 Stubbs, B., Koyanagi, A., Hallgren, M., Firth, J., Richards, J., Schuch, F., … Vancampfort, D.
(2017). Physical activity and anxiety: A perspective from the World Health Survey. Journal of Affective Disorders, 208, 545–552.
Vetenskapsrådet (2012). Forskningsetiska principer: Inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Från http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf
1177 Vårdguiden (2017). FaR - fysisk aktivitet på recept.
https://www.1177.se/Norrbotten/liv--halsa/traning-och-fysisk-halsa/far--fysisk-aktivitet-pa- recept/
1177 Vårdguiden (2020). Rörelse är livsviktigt. https://www.1177.se/Norrbotten/liv-- halsa/traning-och-fysisk-halsa/rorelse-ar-livsviktigt/
Warburton, D. E. R., Nicol, C. W., & Bredin, S. S. D. (2006). Health benefits of physical activity: The evidence. Canadian Medical Association Journal, 174, 801–809.
doi:10.1503/cmaj.050698
WHO (1948). Constitution. Geneva: WHO Head Office.
