Pojkar i klänning
En studie om genusordning och könsidentitet i barnlitteratur ur ett normkritiskt perspektiv
Boys in dresses
A study of gender order and gender identity in children’s literature from a norm critical perspective
Felicia Björklund
Fakultet: Humaniora och samhällsvetenskap Utbildningsprogram: Förskollärarprogrammet Nivå/Högskolepoäng: Grundnivå/15 hp.
Handledarens namn: Vigdis Ahnfelt Examinatorns namn: Kristin Ungerberg Datum: 2021-02-15
© 2021 – Felicia Björklund Pojkar i klänning
[Boys in dresses]
Ett examensarbete inom ramen för lärarutbildningen vid Karlstads universitet: Förskollärarprogrammet
http://kau.se
The author, Felicia Björklund, has made an online version of this work available under a Creative Commons Attribution-Noncommercial-Share Alike 3.0 License.
http://diva-portal.org
Creative Commons-licensen: http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/3.0/deed.sv
Abstract
This study examines the portrayal of boys in dresses in children's literature.
The purpose is to make visible from a norm-critical perspective how gender norms are broken and maintained. The study's data collection consists of qualitative text and image analysis of three children's books for children aged 3–6 years.
Previous research reports that traditional gender norms are represented in literature for young readers, a perspective that may affect children's opportunities to make gender.
The findings in this study show that characters and content contribute to both maintaining and breaking norms. The traditional gender order, meaning masculine is valued higher than feminine, appears in two out of the analyzed books. At the same time, masculine characters seem to have less possibilities of expressing their gender identity than the feminine ones.
Keywords: children’s literature, gender identity, gender order, norm criticism
Sammanfattning
Den här studien undersöker hur pojkar i klänning gestaltas i barnlitteratur.
Syftet är att ur ett normkritiskt perspektiv synliggöra hur genusnormer bryts och upprätthålls. Studiens datainsamling består av kvalitativ text- och bildanalys av tre stycken barnböcker som riktar sig till barn i åldern 3–6 år.
Tidigare forskning redogör för att traditionella genusnormer gestaltas i berättelser för unga läsare, ett perspektiv som kan påverka barns möjligheter till att uttrycka sin könsidentitet.
Enligt resultatet i den här studien bidrar karaktärer och innehåll till att både upprätthålla och bryta normer. Den traditionella genusordningen, som bland annat innebär att det maskulina värderas högre än det feminina, framträder i två av tre böcker. Samtidigt är pojkars handlingsutrymmen för att uttrycka sin könsidentitet snävare än flickors.
Nyckelord: barnlitteratur, genusordning, könsidentitet, könsöverskridande, normkritik
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ... 1
1.1 BAKGRUND ... 2
1.2 BEGREPPSDEFINITION OCH AVGRÄNSNINGAR ... 3
1.3 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 4
2 LITTERATUR OCH TIDIGARE FORSKNING ... 4
2.1 VAD ÄR BARNLITTERATUR? ... 4
2.2 BILDERBOKEN ... 4
2.2.1 Genusperspektivet i bilderboken ... 5
2.3 BARNLITTERATUR SOM UTMANAR TRADITIONELLA NORMER ... 5
2.4 REPRESENTATION AV GENUSORDNING OCH KÖN I BARNLITTERATUR ... 6
2.5 SAMMANFATTNING ... 7
3 TEORI ... 7
3.1 GENUS – KÖN SOM EN SOCIAL KONSTRUKTION ... 7
3.2 GENUSORDNING ... 8
3.3 NORMKRITISKT PERSPEKTIV I PEDAGOGIKEN ... 9
4 METOD ... 10
4.1 URVAL ... 10
4.2 METODISK ANSATS OCH TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ... 10
4.3 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 12
4.4 RELIABILITET OCH VALIDITET ... 12
5 RESULTAT ... 13
5.1 KENTA OCH BARBISARNA... 13
5.2 KALLE MED KLÄNNING ... 15
5.3 EDWIN OCH KLÄNNINGEN ... 18
5.4 SAMMANFATTNING ... 20
6 DISKUSSION ... 20
6.1 RESULTATDISKUSSION ... 21
6.1.1 Hur är förhållandet mellan pojke i klänning och omgivningen? ... 21
6.1.2 På vilka sätt bryts könsnormer genom berättelser om pojkar i klänning? ... 22
6.1.3 Hur bidrar dessa berättelser till att upprätthålla normer? ... 23
6.2 METODDISKUSSION ... 24
6.3 SLUTSATSER... 24
6.4 FÖRSLAG PÅ VIDARE STUDIER ... 25
REFERENSER ... 26
1
1 INLEDNING
Annorlunda beteenden och användande av attribut som betecknar traditionella könsuppfattningar väcker många gånger reaktioner hos allmänheten, ofta i negativ bemärkelse. Detta har jag lagt märke till i sammanhang då traditionellt maskulina könsmönster brutits. I december 2016 fick exempelvis en reklambild där en pojke porträtterades i luciakrona och luciaklänning stor uppmärksamhet, bland annat genom en hatstorm på internet. På grund av detta och på begäran av pojkens familj tog företaget bakom kampanjen bort bilden (SVT, 2016). Ungefär ett år senare, under min första verksamhetsförlagda utbildning på förskollärarprogrammet, fick jag höra om liknade reaktioner på pojkar med traditionellt feminina attribut. En av pedagogerna uppmärksammade mig på en pojke som bar klänning samt övriga barns negativa kommentarer angående detta och beskrev företeelsen som problematisk för pedagogerna att hantera.
Med tanke på ovanstående är det å andra sidan värt att notera den senaste läroplanen som numera formulerar sig bortom den binära könsnormen. Den uttrycker ”förskolan ska aktivt och medvetet främja alla barns lika rättigheter och möjligheter, oberoende av könstillhörighet” (Skolverket, 2018, s. 2). Till skillnad från tidigare styrdokumentsformuleringar som presenteras i den här uppsatsens nästa del understryks i den senare läroplanen vikten av att behandla alla barn på ett jämlikt och främjande sätt oberoende av vilket uttryck för könstillhörighet barnen kan tänkas använda. Av exemplen ovan framgår dock att läroplanens direktiv inte alltid stämmer överens med vad som ibland händer i verkligheten.
Vidare finns det forskning på barnlitteratur som visar på att könsstereotypiska mönster förekommer i ett flertal av texterna och att dessa normer är svåra att bryta hos både vuxna och barn (Earles, 2017; Filipovic, 2018).
Ovanstående problematik har väckt mitt intresse för att genomföra en studie om ämnet. Därför skulle jag vilja undersöka hur pojkar i det traditionellt kvinnliga attributet ”klänning” skildras i några senare berättelser skrivna för barn, närmare bestämt i Kenta och barbisarna (2007), Kalle med klänning (2008) samt Edwin och klänningen (2018). Genom att analysera dessa texter tänker jag ta reda på om traditionella normer för kön bryts eller upprätthålls samt på vilka sätt detta sker.
2
1.1 Bakgrund
Som bakgrund till min studie tycker jag det är relevant att uppmärksamma skillnaderna i hur mål om genus uttrycks i den äldre respektive den nuvarande läroplanen för förskolan.
I den äldre upplagan för läroplanen, LPFÖ 16, framhävs följande:
Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller. (Skolverket, 2016, s.5)
Detta problematiserar etnologen Marie Nordberg (2005) som hävdar att läroplanen bygger på den binära könsnormen där manligt och kvinnligt ses som skilda kategorier och varandras motsatser. Hon syftar på att hierarkin som finns mellan det maskulint och feminint kodade inte blir belyst. Det anses vara lika lätt för pojkar att få tillgång till det feminint kodade utrymmet som det är för flickor att röra sig i det maskulint kodade utrymmet vilket hon menar hierarkin hindrar.
Den reviderade läroplanen, LPFÖ 18, rymmer däremot formuleringar bortom den binära könsnormen. Den framhäver att ”inget barn i förskolan ska bli utsatt för diskriminering på grund av sitt kön, könsöverskridande identitet eller uttryck” samt att ”förskolans miljö ska stimulera och utmana barnen utan att begränsas av könsstereotypa uppfattningar” (Skolverket, 2018, s. 3, 5).
Dessutom skriver läroplanen att ”arbetslaget ska inspirera och utmana barnen att bredda sina förmågor och intressen på̊ ett sätt som går utöver könsstereotypa val” (Skolverket, 2018, s. 10).
Med utgångspunkt i den senaste läroplanens beskrivning anser jag det intressant att analysera bilderböcker där pojkar skildras i traditionellt feminina attribut. För studiens relevans är det även värt att nämna att 1 januari 2017 ändrade diskrimineringslagen sina bestämmelser om aktiva åtgärder i förskolan. Ändringen innebär att utbildningsanordnare fått ett större ansvar att förebygga diskriminering och arbeta för lika rättigheter och möjligheter utifrån lagens sju diskrimineringsgrunder som bland annat innefattar: kön, könsidentitet eller könsuttryck. Utgångspunkten är att alla barn ska kunna delta i verksamheten på likvärdiga villkor. Aktiva åtgärder syftar inte till att åtgärda problem som redan uppkommit utan är ett förebyggande arbete för att motverka diskriminering eller att barn får begränsade möjligheter (Diskrimineringsombudsmannen, 2017).
3
Enligt Elena Monoyiou och Simoni Symeonidou (2016) kan berättelser i barnlitteratur främja barn till att skapa sin identitet och respektera individers egenskaper som skiljer sig från deras egna. Utifrån det resonemanget menar de att böcker med realistisk presentation där olika karaktärer blir gestaltade flerdimensionellt och visar på en rad olika känslor är förmånligt för alla individer. Även litteraturpedagogen Agneta Edwards (2019) lyfter litteratur som ett verktyg i ett förebyggande arbete för barns identitetsskapande. Hon understryker att barn behöver möta litteratur som de dels kan känna igen sig i och bli bekräftade av, dels lära känna litteratur som gör det motsatta, som visar alternativ och andra sätt att vara människa.
Anette Hellman (2013) har undersökt hur kön skapas i sociala processer bland yngre barn och sett att skönhetsnormer ofta kopplas till flickor, dessutom att även pojkar testade att göra sig vackra med traditionellt feminina attribut fast endast i leken eller på en undanskymd plats. Hon menar att pojkar är medvetna om att de riskerar marginaliseras om de överskrider stereotypa genusmönster men att de i leken ser möjligheter att överskrida dem.
Angered Eilard (2004) lyfter att det är av vikt att öppna upp för problematisering i vardagsstrukturernas inpräntade normer. Det vardagliga måste uppförstoras för att bli synligt, som till exempel läromedelstexter. Hur en viss grupp skildras i böcker beror på vem som har företräde att definiera identiteterna i samhället och hur den skildringen eventuellt begränsas kan i längden få konsekvenser för individers självuppfattning.
1.2 Begreppsdefinition och avgränsningar
Nedanför redogör jag för innebörder av några begrepp som behandlas närmre i teoridelen.
Genusmönster/könsmönster – syftar till den sociala konstruktion som menar att vissa egenskaper, beteenden och uttryck är till för ett specifikt genus/kön, kvinna och man, utifrån det biologiska könet.
Genusordning – den hierarki som finns mellan könen där man är överordnad kvinna.
Normer – outtalade förgivettagna regler som påverkar individers val och handlingar samt skapar förväntningar på människors utseende, beteende och livsstil och blir synliga främst när någon bryter mot dem.
4
1.3 Syfte och frågeställning
I den här studien tänker jag undersöka hur pojkar i klänning gestaltas i text och bild i böckerna Kenta och barbisarna (2007), Kalle med klänning (2008) samt Edwin och klänningen (2018). Syftet är att ur ett normkritiskt perspektiv ge inblick i om genusordning och normer för kön bryts eller upprätthålls genom berättelserna.
För att nå detta mål ställer jag följande frågor:
• Hur är förhållandet mellan pojke i klänning och omgivningen?
• På vilka sätt bryts könsnormer genom berättelser om pojkar i klänning?
• Hur bidrar dessa berättelser till att upprätthålla normer?
2 LITTERATUR OCH TIDIGARE FORSKNING
I följande avsnitt kommer jag att redogöra för barnlitteratur och för bilderboken. Sedan presenteras tidigare forskning som behandlar kopplingar mellan barnlitteratur, genus och normer.
2.1 Vad är barnlitteratur?
Maria Andersson och Elina Druker (2008), båda forskare i litteraturvetenskap, menar att den vanligaste definitionen av barnlitteratur är texter som skrivits, behandlats eller utgivits för barn och som på olika sätt reflekterar vad vuxnas bild av barndomen innebär. I texter för barn definieras, omförhandlas och ifrågasätts begrepp som barn och barndom. Här tillägger Maria Nikolajeva (2017), professor i barnlitteratur, att eftersom texterna skrivs av vuxna för barn växer ett slags maktförhållande fram där de vuxna står för makten och de unga läsarna de maktlösa. Detta påverkar barnlitteraturens innehåll och uttryck.
2.2 Bilderboken
Bilderboken är en unik konstform som består av två olika kommunikationsnivåer, både det verbala och det visuella – ord och bilder. Den skiljer sig alltså från romanen och en muntlig berättelse i sitt sätt att förmedla information. Bildens främsta uppgift är att beskriva medan ordet berättar.
Oavsett i vilken ordning läsaren tar till sig dessa nivåer skapas förväntningar om nästa nivå som i sin tur skapar nya erfarenheter och förväntningar. Att barn
5
ofta vill få samma bok uppläst för sig om och om igen är ett exempel på hur detta kan ta sig uttryck (Nikolajeva, 2000).
2.2.1 Genusperspektivet i bilderboken
Böckers utformning av kön och genus kan ha inflytande på barns föreställningar och förståelse av världen. Böcker för barn precis som annan litteratur är ett uttryck för kulturella värderingar och sociala strukturer och därmed samhällets syn på maskulint och feminint. Bilderböcker kan således förse flickor och pojkar med representationer av vilka möjligheter de har att tillgå när de skapar sin identitet samt av hur de kan bli och göra som vuxna.
Därför kan det knappast betraktas oväsentligt hur flickor och pojkar gestaltas i barnlitteraturen (Kåreland & Lindh-Munther, 2005). På liknade sätt framhäver Nikolajeva (2017) att för en litterär analys är det socialt konstruerade könet relevant och inte det biologiska, exempelvis hur flickor och pojkar visar ett performativt genus, vilket innebär att de skildras på ett föreskrivet sätt som avslöjar deras genustillhörighet utifrån biologiskt kön. Vidare betraktas det maskulina ofta som det normala, vilket får konsekvensen att feminina handlingsförlopp kan vara svåra att urskilja. Hon understryker att barnböckers handlingsförlopp ofta följer den manliga mytens mönster vilket är konkreta och målinriktade handlingar och att det är en förgivettagen handling i barnböcker.
2.3 Barnlitteratur som utmanar traditionella normer
Den så kallade pojkflickan är sedan länge en accepterad karaktär i barn- och ungdomsböcker. Ordet pojkflicka är en etablerad benämning för en flicka som använder sig av stereotypiskt pojkaktiga attribut och egenskaper. Den maskulina motsvarigheten, flickpojken, är däremot inte en lika vanligt förekommande karaktär (Heggestad, 2013). Utifrån min studies syfte som är att undersöka hur pojkar i klänning gestaltas är det relevant att titta på vad tidigare forskning säger om litteratur där pojkar utmanar traditionella normer.
Jennifer Earles (2017) och Elin Quast (2019) använder i sina studier barnlitteratur som bryter mot genusnormer med syfte att utforska hur starka normerna för genus är hos barn i förskoleålder. Earles (2017) lät i sin studie en pojkkodad hjälte ta plats i en övrigt feminin berättelse och en flickkodad hjälte ta plats i en övrigt maskulin berättelse. I studiens resultat framkommer det att barnen hade svårt att ta till sig berättelsen där en pojkkodad hjälte fick vara huvudkaraktär i en feminin berättelse. Detta ansågs osannolikt av de unga läsarna som däremot accepterade en flickkodad hjälte i en övrigt maskulin berättelse då det snarare gav henne status. Quast (2019) utforskade hur barn
6
bemötte en berättelse om en så kallad flickpojke, en pojke som bär klänning och ägnar sig åt balett. Barnens första reaktioner var även där att det var en osannolik berättelse då de menade att pojkar inte gillar klänningar och att de aldrig sett en pojke i klänning. Men hon fick också syn på att ju längre in i boken barnen kom så fick de ett mer humaniserat synsätt gentemot pojken i klänning. Detta visade sig genom att barnen efterhand, när det framgick att pojken retades, började undra mer om pojken som person, om hans känslor och önskningar. Med detta menar Quast (2019) att barn inte är några passiva läsare utan aktiva konstruktörer av texters betydelser utifrån t.ex. normer om genus.
2.4 Representation av genusordning och kön i barnlitteratur
Katarina Filipovic (2018) samt Thomas M. Hill och Katarina Bartow Jacobs (2020) lyfter i sina studier vikten av representation i barnlitteratur. Filipovic (2018) studie syftade till att identifiera och redogöra för nyckelmönster när det kommer till könsrepresentation i barnlitteratur. Resultatet visade manlig överrepresentation och en intressant aspekt i särhållandet av kön vilket är att använda kläder och feminina markörer. Kvinnliga markörer som långa fransar, fylliga läppar och användandet av behåar trots avsaknad av bröst identifierades i barnböckerna. Detta stödjer genusordningens tanke om att den manliga formen ses som given medan den kvinnliga formen måste etableras genom feminina skönhetsmarkörer och attribut. Filipovic (2018) understryker därför medvetenhet om hur könsstereotypiska mönster yttrar sig i böcker för en verksamhet där mångfald ska främjas.
Hill och Bartow Jacobs (2020) undersökte i sin studie hur förskolebarn diskuterar genus under uppläsning av bilderböcker med karaktärer som uppvisade ett tvetydigt kön eller medvetet utmanade könsnormer. Resultatet visade att barnen försökte skapa förståelse om karaktärernas kön utifrån den binära könsnormen. Detta pekar forskarna beror på att barnen kommer till förskolan medvetna om samhällets rådande normer. Oavsett om karaktärerna var könsneutrala eller utmanade könsnormer fokuserade barnen på sociala konstruktioner av vad kön är eller bör vara baserat på markörer för färg, egenskaper och handlingar. Detta menar de dock är oundvikligt eftersom det är identifieringsmarkörer för barn att skapa mening i en text utifrån. Därför understryker de vikten av att använda barnlitteratur som visar alternativa sätt för karaktärer att göra kön. För att på så vis främja barns möjligheter till att uttrycka sin könsidentitet eller acceptera andras utan att begränsas av traditionella normer. Samt för att få en bredare förståelse och bättre kunna ifrågasätta och problematisera binära könsrepresentationer som de oundvikligt kommer stöta på i sociala diskurser.
7
Eilard (2004) riktar uppmärksamheten mot hur ojämställdhet omedvetet kan ta sig uttryck i svenska läromedelstexter i form av stereotyper och motsägelsefulla budskap. Enligt forskaren bidrar perspektiv som framhävs i skolböckerna till att forma en uppfattning om vilken livsstil som är rätt och därmed anses normal. Vidare menar hon att även språkbruk i texterna har relevans för vem som inkluderas och exkluderas beroende på hur jargongen framställs. Slutligen understryker hon att föredragna tolkningar ofta kan stämma överens med läroplanen men att de budskap som gömmer sig bakom ibland hamnar i konflikt med läroplanen, särskilt då det gäller genus.
2.5 Sammanfattning
Den tidigare forskningen visar en samstämmig syn på vikten av att använda barnlitteratur som ett verktyg för att inkludera normkritik i förskolans verksamhet. Samtidigt framgår det att traditionella normer för kön är förhärskande i texterna samt att genusordningen upprätthålls. Genom att inkludera normbrytande litteratur kan verksamheten främja barns identitetsskapande och respekt för sina medmänniskor. Det framkommer att pojkar som tar del av feminina attribut inte är vanligt förekommande i barnlitteratur och att när det sker har barnen svårt att acceptera det. Därför ämnar jag i den här studien undersöka berättelser med pojkar i feminina attribut för att ur ett normkritiskt perspektiv synliggöra hur normer för kön bryts och upprätthålls.
3 TEORI
I följande avsnitt kommer jag att redogöra för de teorier och perspektiv som kommer att vara relevanta för studien.
3.1 Genus – kön som en social konstruktion
Jag kommer i den här studien luta mig mot teorier om genus med uppfattningen om att genus är en social konstruktion utifrån de biologiska könen man och kvinna. Genusforskaren Yvonne Hirdman (2001) menar att begreppet genus inbegriper vad vi kan se och vad vi inte kan se. Genus handlar om individer och kroppar, om män och kvinnor och därmed om pojkar och flickor, samt alla de föreställningar, normer och förväntningar som bildas kring dessa individer.
8
Bronwyn Davies (2003), forskare inom det utbildningsvetenskapliga området, förklarar maskulinitet och femininitet som komponenter tillhörande rådande mönster och strukturer i samhället som begränsar individers handlingsfrihet.
Dessa begränsningar genereras av yttre faktorer samt genom fysiska mönster och känslor som individer använder sig av när de tvingas in i positioner som antingen man eller kvinna, pojke eller flicka.
Enligt professor Raewyn Connell (2009) handlar genus främst om de sociala relationer inom vilka människor och grupper agerar. När dessa sätt att agera inom grupper blir mönster som upprepas i de sociala relationerna skapas det som den sociala teorin kallar ’strukturer’. Med det perspektivet måste genus förstås som en social konstruktion av ett särskilt slag då den har ett speciellt förhållande till människokroppen. Genus är således inte ett uttryck för biologi och inte heller en bestämd dikotomi i människans liv eller karaktär, utan handlar om hur samhället förhåller sig till människokroppen och de konsekvenser som det förhållningssättet kan få för människans privatliv och framtid (Connell, 2009; Davies, 2003; Hirdman, 2001).
3.2 Genusordning
Det svenska samhället kännetecknas av en uppdelning mellan könen. Aspekter som jobb, intressen, egenskaper och inte minst det yttre hos individer påverkas av denna uppdelning. Vidare präglas vårt samhälle av ett slags prestigetänkande där det manligt kodade värderas högre än det kvinnligt kodade (Hirdman, 2001).
Mot den bakgrunden skriver Fanny Ambjörsson (2011), socialantropolog och genusforskare, att flickor tillåts uttrycka sig könsöverskridande i högre grad än pojkar. Om flickor överskrider gränserna får de hög status. Pojkar däremot har striktare handlingsutrymme när det gäller att röra sig inom genusramarna eftersom de riskerar att få lägre status. Den så kallade pojkflickan är helt enkelt lättare för omgivningen att acceptera än hennes motsvarighet - flickpojken.
Ovanstående kan förklaras med genusteorins begrepp genusordning som pedagogen Viktoria Kalonaityté (2014) förklarar syftar på att det genom den rådande uppdelningen uppstår och upprätthålls en maktordning i samhället.
Detta innebär att kategorierna maskulin och feminin tilldelas vissa, motsatta, egenskaper och innebörder som värderas och sätts i relation till varandra. Där den maskulina kategorins egenskaper och innebörder värderas högre och därmed ses som norm. Det skapas en över- och underordning mellan det maskulina och det feminina.
9
3.3 Normkritiskt perspektiv i pedagogiken
Jag kommer i den här studien ha ett normkritiskt perspektiv i min analys av berättelserna för att synliggöra hur normer bryts och upprätthålls.
Normkritikens utgångspunkt är att vår identitet är historiskt och socialt konstruerad och att den formas och begripliggörs till redan existerande sociala kategorier, så som genus. I en normkritisk analys är det framförallt normer som rör identitet och grupptillhörighet som är intressant (Kalonaityté, 2014). Karin Salmson och Johanna Ivarsson (2015) menar att med ett normkritiskt perspektiv kan läsaren bli medveten om och granska rådande normer och dess konsekvenser, hur de kan bidra till t.ex. diskriminering och utanförskap.
Lotta Björkman (2019) förklarar att normkritik i det pedagogiska arbetet handlar om att analysera de val som görs med ett normkritiskt perspektiv utifrån de didaktiska frågorna hur, vad och varför. Gällande den didaktiska frågan ”vad” handlar det om att motverka det problem som uppstår om bara ett perspektiv får ta plats vilket är att det producerar och upprätthåller stereotyper.
Därför menar hon att den normkritiska analysen av den didaktiska frågan ”vad”
handlar om att granska de bilder, texter och perspektiv som blir presenterade i det pedagogiska arbetet. Den didaktiska frågan ”varför” syftar till vart det pedagogiska arbetet egentligen ämnar leda. Vidare menar Björkman (2019) att det ämnar leda till lärande men vilket lärande leder det till om lärare bara producerar stereotyper? Förmodligen ett sådant som upprätthåller rådande normer och maktstrukturer. Detta sker genom utbildningens innehåll och hänger samman med den didaktiska frågan ”hur”, alltså hur undervisningen utformas. Lärare behöver med ett normkritiskt perspektiv granska sina pedagogiska metoder, uppgifter, examineringar, förhållningssätt och hur de producerar normalitet eller avvikelse. För ett normkritiskt förhållningssätt till den didaktiska frågan ”hur” krävs att läraren vänder blicken från perspektivet att det är det/den normbrytande som är problemet till att det är det pedagogiska arbetet som bär brister.
Sanna Mac Donald (2019) framhäver att vuxna som jobbar med barn behöver komma ihåg att de aldrig är neutrala. Lärare och pedagoger är normbärare som har makten och möjligheten att arbeta för att skapa ett tryggt och inkluderande klassrum samt att förändra maktobalansen i samhället. Dock påpekar hon att ökad representation inte automatiskt bidrar till en inkluderande verksamhet.
Risken finns att om man samtidigt pekar ut det som är normbrytande och gör det till fokus för en diskussion att man istället främjar det motsatta. Arbetet med att öka representation fokuserar ofta på att peka ut skillnader vilket kan leda till att det reproducerar normer om vad som är normalt respektive
10
avvikande. Mac Donald (2019) menar då att både lärare och läromedel kan vara hinder för en inkluderande verksamhet om förhållningssättet inriktar sig på normbrott och på så vis befäster skillnader och hierarkier mellan grupper.
Med läromedel som tydligt pekar ut normbrytande sätt att leva, vara och se ut på gäller det att lärare och pedagoger är medvetna om vad de vill uppnå och i synnerhet om hur de ska nå dit och inte till det motsatta.
4 METOD
I följande avsnitt redogör jag för studiens val av metodansats, urval, tillvägagångssätt och etiska överväganden.
4.1 Urval
För att uppfylla syftet med studien har jag valt ut tre bilderböcker där huvudkaraktären benämns med pronomen han, har ett pojkkodat namn och använder sig av det stereotypiskt feminina attributet klänning. Böckerna är Kenta och barbisarna (2007), Kalle med klänning (2008) samt Edwin och klänningen (2018). Samtliga böcker riktar sig mot ålderskategorin 3–6 år.
Enligt Christoffersen och Johannessen (2015) bör kontexten, alltså tid och plats då dokumentet skrevs, beaktas i en textanalys. Urvalet har begränsats till texter skrivna av svenska författare. Två av böckerna hittades genom att söka i en grupp på Facebook för föräldrar där det fanns en tråd som efterfrågade böcker med pojkar i klänning. Den tredje boken hittades med hjälp av en bibliotekarie som utöver de böcker som redan upptäckts kände till ytterligare en bok som passade in på de övriga kriterierna. Utöver de tre som ingår i studien valdes tre bort för att de var skrivna i andra länder och en för att den riktar sig till ålderskategorin 1–3 år.
4.2 Metodisk ansats och tillvägagångssätt
Studien grundar sig i kvalitativ text- och bildanalys. Enligt Widén (2019) handlar textanalys om att välja ut och förhålla sig till specifika texter och dess innehåll och att genom ett väl definierat undersökningsområde producera kunskap om textens mening. Kvalitativ textanalys har sina rötter i hermeneutiken som kort beskrivet handlar om att läsa, förstå och skapa mening ur texter. Textanalys kan delas upp i tre dimensioner; första, andra och tredje.
Första dimensionen söker svar på frågor om vilken innebörd en författare själv tilldelat sin text. Den andra dimensionen analyserar textens form och innehåll
11
med fokus på dess språkliga och litterära innebörder. Den tredje dimensionen handlar om att analysera en text med avsikten att förstå vad den säger om det omgivande samhället. Den här studien riktar in sig på den tredje dimensionen.
Widén (2019) menar att man med den kan synliggöra strukturer, värderingar och normer. Det handlar om att ställa analysfrågor om förhållandet mellan texten och samhället.
I enlighet med studiens frågeställningar kommer fokus ligga på förhållandet mellan berättelsernas huvudkaraktärer och dess omgivning, på aspekter som ifrågasätter eller upprätthåller traditionella normer. Således har jag valt att ställa följande underordnade frågor:
• Hur förhåller sig de olika karaktärerna till varandra och attributet klänning?
• Vilka egenskaper, känslor och reaktionsmönster kan tolkas som normbrytande respektive upprätthållande av normer?
• På vilket sätt kan beskrivning av utseende och aktiviteter bidra till att bryta respektive upprätthålla traditionella normer?
För att skriva fram resultat och analys kommer Nikolajevas (2017) egenskapsschema över vad som brukar framställas som stereotypiska
”kvinnliga” och ”manliga” egenskaper användas.
kvinnligt; vackra, aggressionshämmande, emotionella, milda, lydiga, självuppoffrande, omtänksamma, omsorgsfulla, sårbara, beroende, passiva, syntetiserande, tänker kvalitativt, intuitiva
manligt; starka, våldsamma, känslokalla, hårda, aggressiva,
tävlande, rovgiriga, skyddande, självständiga, aktiva, analyserande, tänker kvantitativt, rationella
Andra aspekter som ger stöd för analysen är det som Davies (2003) menar är frekventa genusmarkörer som flickor och pojkar förknippas med:
flickor; kjolar, band, sjalar, handväskor, barnvagnar, dockor
pojkar; gevär, byxor, tröjor, rockar, superhjältar, uniformer
Avsikten med att använda ovanstående begrepp är att på ett likvärdigt sätt kunna undersöka hur pojkar och andra karaktärer skildras, samt få syn på genusmönster och normbrytande egenskaper hos berättelsernas karaktärer.
12
Berättelserna analyserades genom att jag först läste dem i sin helhet för att sedan läsa igenom dem ytterligare tre gånger med en analysfråga i taget i åtanke.
4.3 Etiska överväganden
Då studien inte berör personer behöver inga etiska ställningstaganden gentemot enskilda individer göras. Däremot är det av vikt att referenserna som hänvisar till tidigare forskning är tydliga. Enligt Vetenskapsrådet (2017) innebär forskning att forskaren använder en mängd av kunskap som redan finns tillgänglig som utgångspunkt i sitt arbete, teorier och begrepp som i förväg granskats kritiskt. Ett grundläggande krav är därför att det tydligt framgår vem som gjort vad i arbetet. Vetenskapsrådet (2017) menar också att forskaren har skyldighet att vara ärlig angående sin avsikt med forskningen och att god forskning kräver att data, den vetenskapliga argumentationen och slutsatserna går att granska objektivt. Detta har denna studie i största mån tagit hänsyn till.
4.4 Reliabilitet och validitet
En undersöknings tillförlitlighet eller reliabilitet syftar till hur noggrann och exakt undersökningens data är – vilka data som samlats in, hur den har samlats in samt på vilket sätt den har bearbetas (Christoffersen & Johannessen, 2015).
Det har den här studien tagit hänsyn till genom att skriva fram kriterier för urvalet av bilderböckerna samt att redogöra för vad och hur det är som tolkats med hjälp av Nikolajevas (2017) egenskapsschema och Davies (2003) genusmarkörer. Vidare redogör Christoffersen och Johannessen (2015) för att ett sätt att testa studiens reliabilitet är att låta andra göra sammas studie för att se om resultatet blir det samma. Det är dock oundvikligt att denna studie i en viss grad är subjektiv då det är jag som tolkat text och bilder. Eftersom Nikolajevas (2017) egenskapsschema och Davies (2003) genusmarkörer varit riktlinjer i analysen stärks reliabiliteten. Men i och med att det alltid finns plats för personlig tolkning så sänks den även om olika personer utgår från samma riktlinjer.
Ett annat viktigt begrepp inom forskning är validitet, som ställer frågan om studien mäter det man avser att mäta (Christoffersen & Johannessen, 2015).
Den här studiens syfte är att få syn på hur normer bryts och upprätthålls genom berättelser om pojkar i klänning. Validiteten här är då beroende av huruvida böckerna har representationer av pojkar i klänning samt att analysfrågorna och analysverktygen är relevanta i förhållande till syftet. Christoffersen och
13
Johannessen (2015) argumenterar för att i vissa fall handlar validiteten helt enkelt om sunt förnuft och är inte något som bör uppfattas som absolut.
5 RESULTAT
I följande avsnitt kommer jag presentera text- och bildanalysen av det som tolkats med hjälp av analysverktygen och frågorna. Som redan nämnts i metoddelen (jfr. 4.2) analyseras berättelserna med hjälp av begrepp i kursiv som motsvarar stereotypiskt kvinnligt/flickigt respektive manligt/pojkigt. För att skriva fram resultaten behandlas varje text för sig utifrån frågorna som är kopplade till forskningsfrågorna, nämligen:
• Hur förhåller sig de olika karaktärerna till varandra och attributet klänning?
• Vilka egenskaper, känslor och reaktionsmönster kan tolkas som normbrytande respektive upprätthållande av normer?
• På vilket sätt kan beskrivning av utseende och aktiviteter bidra till att bryta respektive upprätthålla traditionella normer?
5.1 Kenta och barbisarna
Huvudkaraktären i den här berättelsen, Kenta, tycks vara en skicklig fotbollsspelare som kan skjuta mål
”rakt i krysset” (Lindenbaum, 2007). De andra pojkarna visar sin uppskattning genom glada tillrop om att passa bollen till dem, vilket kan tolkas som en aktiv och tävlande jargong på förskolan. Men det börjar bli tjatigt med fotboll, tycker Kenta, vilket indikerar att det är något han ägnat sig åt på grund av omgivningens förväntningar och inte av eget intresse.
När pappa lämnar honom på förskolan börjar de andra pojkarna brottas medan Kenta helst vill undvika detta och samtidigt noterar att ”pappa tycker visst det är kul” (Lindenbaum, 2007). Med andra ord pappan uppmuntrar och förväntar sig att pojkarna leker våldsamt, ett begrepp som kategoriseras typiskt manligt.
Men fröken uppskattar inte brottningen ber därför pojkarna göra något annat.
Vilket leder till att de påbörjar en lek som går ut på att kriga mot varandra. Till dessa episoder visas aktiva pojkar tillsammans med en Kenta som upplevs passiv då han inte gestaltas med samma rörelse och ansiktsuttryck som de andra. På så vis tycks han avstånd från det normativa rörelsemönster som de
14
andra pojkarna ägnar sig åt. Fröken uppmanar pojkarna återigen att lugna ner sig men de bara fortsätter att ”kriga vidare” (Lindenbaum, 2007), deras hånfulla sätt att gång på gång ignorera frökens uppmaningar är något som kan uppfattas vara känslokallt och ett stereotypiskt manligt beteende. På en annan bild ses några barn som gråtande och rädda är på väg ifrån en gungbräda medan pojkarna som leker krig är på väg upp på gungbrädan. Detta förstärker pojkarnas hånfulla beteende mot omgivningen och kan förklaras med begreppet känslokall.
Efter lunchen sitter Kenta och två andra pojkar och ”bygger robotstridare”
(Lindenbaum, 2007), något som ser ut att vara luftfarkoster med taggar och spetsar gjorda av kartong och papper. Kentas kompisar tycks visa ett aktivt och maskulint rörelsemönster då de har benen på bordet och med armarna i luften ropar ”den här skär blod” (Lindenbaum, 2007), medan Kenta syns sitta still på stolen sneglandes mot två flickor som sitter och leker med dockor. Detta kan tolkas som ett uttryck för längtan till att få ägna sig åt aktiviteter som enligt normen är för det andra könet.
Dagen därpå undrar pappa om Kenta har glömt fotbollen men sonen säger att den inte får plats. Pappa insisterar på att bollen måste med till förskolan men Kenta är bestämd, något som förstärks av att han inte bryr sig om att dölja huvudet på sin barbiedocka som sticker upp ur ryggsäcken. Med andra ord, visar Kenta drag av självständighet.
Denna attityd förstärks när Kenta ignorerar pojkarnas uppmaning om att spela fotboll och går direkt in till dockvrån där flickorna leker. Flickorna låtsas dock inte om honom men efter en stund frågar de vad Kentas barbie heter och han svarar just barbie vilket flickorna föraktfullt kritiserar genom att säga ”kan hon väl inte heta” (Lindenbaum, 2007). Därmed markerar de en exkluderande hållning i den kvinnliga sociala gemenskapen mot Kenta. Vidare beskrivs flickorna när de leker med dockorna. De krockar med en buss samt väntar på att dockorna ska frysa ihjäl i snön, aktiviteter som visar känslokyla och kan tolkas som våldsamma lekar. Detta kan ses som normbrytande då Kenta får en passiv roll gentemot flickorna medan flickorna beskrivs och skildras som aktiva. Kenta fortsätter vara en betraktare men försöker på nytt att få tillträde till leken och till sist suckar flickorna ”vi låter väl han vara med då”
(Lindenbaum, 2007). Leken övergår till att de klär upp sig i klänningar och börjar dansa. Pojkarna som spelat fotboll ute kommer för att hämta Kenta, de stannar i dörröppningen och ser på honom och alla klänningar. Kenta tänker att det nog är bäst att gå på toa, vilket kan tolkas som att han känner skam och är orolig för att bli nedvärderad av de andra. Han verkar alltså medveten om att pojkar som agerar könsöverskridande riskerar att ifrågasättas. Efter en lång
15
stund vågar han sig ut för att se om pojkarna gått sin väg men upptäcker att de inte har gjort det utan istället plockar bland kläderna och väljer varsin klänning.
Sedan är de med och dansar. Pojkarnas reaktion ledde inte till det som Kenta uttryckte oro för utan till att de andra pojkarna också fattade intresse för de feminina attributen. Efter dansen beskrivs alla gå ut och spela fotboll och på bilden syns därför Kenta samt en flicka och pojke spela fotboll fortfarande iklädda klänningarna.
Beträffande frågan om hur beskrivning av utseende och aktiviteter kan bryta eller upprätthålla normer är det intressant att notera att Kenta, hans pappa och de andra pojkarna är korthåriga och bär byxor och tröjor, med bland annat militärmönster på. Flickorna bär klänning eller andra kläder i rosa färg och alla förutom en har långt hår. Flickan med kort hår bär örhängen. Detta kan tolkas som att samtliga visar performativa genus då deras utseenden följer stereotypiska mönster genom att vara skildrade med genusmarkörer som vanligtvis tilldelas respektive kön.
Aktiviteter som fotboll, krig och byggande får ta plats i berättelsen, framförallt bland pojkarna. I början av berättelsen leker flickorna med dockor, cyklar och pysslar med olika aktiviteter i sandlådan. I berättelsen inledningsskede skildras således pojkar och flickor var för sig, i stor mån hur de traditionellt brukar och förväntas bete sig. Men detta förändras under historiens gång och så småningom bidrar aktiviteterna till att bryta normer. I slutskedet dansar alla barn iförda klänningar och sedan går de ut och spelar fotboll fortfarande iklädda klänningar. Detta indikerar att samtliga barn rör sig över könsmönster för både flickor och pojkar samtidigt och att könsgränserna på så vis suddas ut.
5.2 Kalle med klänning
Den här berättelsen börjar med att huvudkaraktären, Kalle, är på besök hos sina kusiner, de leker katter och när de går på stenarna ner mot vattnet bränner det under fötterna. Det är den varmaste sommaren på länge varpå Kalle avundsjukt tittar på kusinernas klänningar och undrar varför han inte har någon. Det indikerar att Kalle ifrågasätter att vissa attribut tillhör ett särskilt kön och dessutom ser de praktiska fördelarna med att bära klänning i värmen. Kusinerna erbjuder Kalle att ta en klänning som de växt ur.
Han väljer en rosa med stora silverprickar och efter den dagen vill Kalle aldrig ta av sig klänningen. Det kan tolkas som ett uttryck för att han utvecklar ett emotionellt band till den, att han är glad över att ha fått tillgång till något som inte erbjudits honom hittills.
16
När mamma och pappa hämtar hem Kalle snurrar han runt för att visa föräldrarna hur fin klänningen är. Mamma och pappa ifrågasätter inte sonens nya plagg trots att det enligt normen tillhör flickor utan tittar uppmärksamt och verkar glädjas med honom.
Men kvällen innan första dagen i skolan tittar mamma och pappa strängt på Kalle och menar att han måste ta av sig klänningen. De erbjuder honom en ny skjorta och nya byxor till morgondagen. Det kan tolkas som att Kalles mamma och pappa har en vetskap om att pojkar i klänning riskerar råka ut för social exkludering på grund av sitt normbrytande. Men Kalle utbrister bestämt att han inte tänker gå till skolan utan klänningen och uttrycker således självständighet.
I skolan retas de andra killarna med honom och frågar ”har du blivit tjej över sommaren eftersom du har klänning?” (Skåhlberg, 2008). Det indikerar att de betraktar det feminina som något svagt och mesigt samtidigt som de vill visa sig manliga och agerar i enlighet med normen. Men Kalle låter sig inte bevekas utan tänker rationellt och berättar om alla fördelar med att bära klänning, att det är skönt för det fläktar om benen och är lättare när man ska gå på toaletten.
Flickorna reagerar med att kategorisera klänningen som ”väldigt fin”
(Skåhlberg, 2008), något som visar att de attraheras av skönhet vilket kan tolkas till den kvinnliga komponenten vackra.
Vid ett annat tillfälle, under gympan i skolan, ska samtliga barn spela fotboll.
De som får Kalle i sitt lag blir besvikna och kommenterar surt att ”nu kommer vi att förlora” (Skåhlberg, 2008). Men så händer ett mirakel, Kalle springer snabbt, dribblar bort motståndarna och gör mål efter mål. Alla blir förvånade och Kalle säger att det är klart att han spelar fotboll bra, det är ju en
”målgörarklänning” (Skåhlberg, 2008) han har. På detta sätt visar Kalle att han är smart, rationell och har tävlarskalle genom att lyfta klänningen som orsak till den plötsliga framgången i fotboll. Därmed vill alla andra pojkar också ha en klänning vilket ytterligare indikerar en tävlande anda hos pojkarna.
Men pojkarnas föräldrar säger nej till att deras barn ska bära samma plagg med motiveringen att pojkar inte har klänning utan att det endast är ett plagg för flickor. Detta reaktionsmönster och agerande kan uppfattas som ett försök att upprätthålla normen. Men pojkarna tjatar, de vill ju också bli bäst på fotboll.
De blir så arga att de till slut betalar flickorna i klassen med sina veckopengar för att få låna deras klänningar. Detta indikerar att pojkarna är rovgiriga och självständiga i sin önskan att få ta del av klänningen för att bli bättre på fotboll.
Klänningen blir en symbol som leder till att de tävlingsinriktade pojkarna ställs mot de normativa föräldrarna vilket bidrar till att en spänning uppstår mellan karaktärerna som försöker bryta mot normen och de som vill upprätthålla den.
17
Efterhand som konflikten tillspetsas kallar pojkarnas föräldrar till ett möte med Kalles föräldrar för att påminna om att deras barn ”måste bli normal, och klä sig normalt” (Skåhlberg, 2008). Dessa anmärkningar uttrycker att vuxna människor följer normen och pekar ut pojkar i klänning som avvikande. Kalles föräldrar har dock vant sig vid klänningen och försvarar honom. Då blir övriga föräldrar ännu argare och hotar sina barn med avdrag på veckopengen och andra straff för att förmå sina barn att ge upp tankarna om att bära klänning.
Pojkarna fortsätter då sitt motstånd genom att börja träna fotboll i klänning i smyg, ett agerande som indikerar att de är självständiga.
Berättelsen fortsätter med att Kalle övertalar sin morfar att ta på sig klänning för att bli bättre i golf. Pojken använder sig återigen av tävlandet som ett argument för att framhäva det positiva i att bära klänning och det fungerar.
Men på golfbanan skrattar alla åt morfar, de tycker det ser otroligt roligt ut med klänning och håriga ben. Detta förlöjligande indikerar en hård jargong och bottnar i att släta ben är ett estetiskt krav för att bära klänning. Med andra ord, släta ben innebär det vackra som traditionellt är en kvinnlig egenskap. Kalles morfar ignorerar dock kamraternas hån, fortsätter att spela i klänningen och gör detta så bra att alla blir förvånade och imponerade.
Dagen därpå är golfbanan fylld av gubbar iförda klänning och alla lyckas bättre i golf än tidigare. Ryktet sprider sig och efter den dagen tar alla män som vill lyckas bättre med något på sig i klänning. Detta leder till att ett typiskt kvinnligt attribut blir en stark markör i den manliga världen för att lyckas, vilket upphöjer klänningen till norm även för de manliga aktörerna i berättelsen.
När det gäller frågan om beskrivning av utseende och aktiviteter har jag sett att Kalle är korthårig medan hans kusiner har längre hår uppsatta i frisyrer med hårband. Dessa barn bär klänning vilket för läsaren kan betyda att de är av kvinnligt genus. De allra flesta flickor i skolan har antingen klänning eller kjol på sig samt långt hår. Vissa har markörer på sig som hår- och armband. De övriga pojkarna i skolan bär byxor och tröjor och samtliga har kort hår. Kalles mamma har långt hår, halsband och ser ut att vara sminkad då läpparna är fylliga och fransarna är långa. Pappa och morfar skildras med kort hår samt byxor och skjorta. Med stöd av genusmarkörerna kan således samtliga aktörer i berättelsen anses uppvisa ett performativt genus i enlighet med traditionella normer. De flesta med manligt genus som bär klänning mot slutet av berättelsen har håriga ben, dock har alla som tolkas med kvinnligt genus släta ben.
I den här berättelsen är den främsta aktiviteten fotboll, en aktivitet som illustreras genom den första bilden där både pojkar och flickor deltar. På en
18
annan bild ses både pojkar och flickor klättra i träd eller klätterställning, något som indikerar att berättelsen inte gör någon skillnad i flickors respektive pojkars lekmönster. På en tredje bild, som visar hur Kalles pappa i smyg tar på sig en av mammas klänningar, ses mamman diska i bakgrunden. Att Kalles pappa agerar könsöverskridande i smyg förstärker medvetandet om att han gör något som inte tillhör det stereotypiskt manliga. På golfbanan är det bara personer av manligt genus som går hem till sina “fruar och flickvänner”
(Skåhlberg, 2008) där de bönar och ber om att få låna klänningar av dem. Detta både indikerar att bryta normer och upprätthålla dem. Normerna bryts för att männen är iklädda klänning, men upprätthålls genom att anledningen är att de vill bli bättre i golf för att försöka vinna över Kalles morfar som slog banrekord när han började spela iklädd klänning. Klänningen blir en symbol som upprätthåller en tävlingsinriktad jargong genom att inneha magiska krafter.
5.3 Edwin och klänningen
Edwin, huvudkaraktär i den här berättelsen, ”önskar sig en klänning mer än något annat i hela världen”
(Vidlund, 2018). Men Edwins mamma har talat om för honom att pojkar inte ska ha klänning på sig. Hon använder argumentet att klänningar är för flickor och påminner sonen om att hans pappa och morfar aldrig är klädd i klänning. Med andra ord befästes traditionella könsnormer genom mammans reaktionsmönster, eftersom hon påpekar att klänning är en genusmarkör som tillhör det feminina. Edwin däremot tänker att pojkar visst borde få ha klänning och att hans lillasyster har massor vilket han anser är orättvist. Det kan tolkas som att han ifrågasätter etablerade könsnormer och tänker självständigt och rationellt, två begrepp som oftast tillhör det maskulina.
Edwin uppfattas aggressiv utifrån sitt ansiktsuttryck och texten förklarar att han bestämt sig för att själv gå och köpa en klänning för sina sparpengar. Han har också räknat ut när han kan smyga iväg för att hinna hem till middagen.
Men Edwin börjar tveka och undrar vad mamma ska säga, han framstår då som emotionell, en traditionellt kvinnlig egenskap. Men det går snabbt över och han blir fokuserad på att genomdriva sitt projekt – han framstår stark och rationell, återigen två egenskaper som behålls främst maskulina karaktärer.
Väl inne i affären blir Edwin torr i munnen och hjärtat slår hårt. Han träffar sin klasskompis Ella, som tolkas vara av kvinnligt kön utifrån namn och pronomen. När Ella undrar vad han gör i affären säger Edwin att han bara tittar och låtsas vara intresserad av några glaskulor. När Ella gått säkerställer han att
19
det bara är han och expediten kvar i affären. Edwins reaktionsmönster, muntorrhet och hjärtklappning, och att han undviker att berätta för sin kompis om varför han är i affären indikerar att han är sårbar inför hur omgivningen ska reagera.
När han får syn på klänningen tar han försiktigt på det skimrande tyget vilket kan tolkas som en mild handling vilken han uttrycker sin längtan genom. Han tar med den till kassan där expediten frågar om det är en present. Edwin svarar att klänningen är avsedd för honom själv, han uttrycker på så vis självständighet.
Glädjen över den nya klänningen uttrycks genom glatt hoppande på vägen hem. Således skildras karaktärens moraliska dilemma, först genom vrede och oro gentemot traditionella normer som representeras av mamman, sedan glädjen över förvärvandet av ett attribut som tillhör det andra könets värld.
Under middagen beskrivs Edwin som aktiv, ett begrepp som tillhör det traditionellt maskulina, då han tramsar med ketchupflaskan och sjunger att den ska prutta. Edwin berättar att han gjorde mål när de spelade fotboll på rasten i skolan för då lyssnar pappa extra bra. Detta kan tolkas upprätthålla normer om att pojkar ska vara aktiva och tävlingsinriktade.
Efter middagen smyger Edwin upp och tar på sig klänningen. Han beundrar sig själv och tänker ”jag är verkligen en prinsessa nu” (Vidlund, 2018). Detta pekar på att han ser sig själv som vacker, alltså en traditionellt sett kvinnlig komponent. Mamma får syn på honom och blir tyst, en reaktion som ger Edwin en värkande klump i magen, vad ska hon säga? Han framställs återigen som orolig inför hur mamman ska reagera, som kan kopplas till begreppet sårbar.
Men mamma säger att han är fin. Sedan kommer pappa och ser förvånad, skakar på huvudet och säger att Edwin och hans syster är gulliga. Mammans tystnad och pappans förvåning kan ses som en reaktion på att Edwin utmanar könsnormen. Eftersom Edwin utmanar normen reagerar föräldrarna men dock inte på ett negativt sätt, det kan tolkas vara ett tecken till vuxna och hur de kan förhålla sig för att låta barnet skapa sin identitet. Berättelsen slutar med att hela familjen dansar tillsammans och att det beskrivs vara den bästa kvällen i Edwins liv.
När det kommer till frågan om beskrivning av utseende och aktiviteter har jag sett att samtliga karaktärer är skildrade i enlighet med traditionella normer.
Huvudkaraktärens mamma och lillasyster har klänning och axellångt hår medan pappan har tröja, byxor och kort hår. Huvudkaraktären har kort hår och gestaltas med byxor och tröja fram tills att han får på sig klänningen. Dessa genusmarkörer är vad könen frekvent brukar förknippas och skildras med.
20
När det gäller aktiviteter framhävs det att huvudkaraktärens pappa lyssnar extra bra när sonen berättar att han gjorde mål på fotbollen. En beskrivning som indikerar att fotboll är en central aktivitet för pappan, vilket kan tolkas upprätthålla normen om att pojkar ska vara tävlingsinriktade.
5.4 Sammanfattning
I samtliga berättelser framställs pojkarna som självständiga eftersom de går emot vuxenvärldens normer. I både Kalle med klänning (2008) och Edwin och klänningen (2018) är huvudkaraktärerna och handlingsförloppen konkreta och målinriktade. I Kenta och barbisarna (2007) däremot följer inte handlingsförloppet den manliga normen i lika hög grad som i utan här tillåts även flickorna ha aktiva roller med stereotypiskt maskulina handlingar. I samtliga böcker får fotboll ta plats som aktivitet men i olika grad. I Kalle med klänning (2008) har fotboll en tydlig roll, i Edwin och klänningen (2018) nämns aktiviteten vid ett tillfälle och i Kenta och barbisarna (2007) inleds och slutar berättelsen med fotboll. I Kalle med klänning (2008) är det barnen som uppmuntrar till att spela fotboll medan i de andra två berättelserna är det barnens pappa, alltså vuxna män, som fokuserar på spelet.
Kalle med klänning (2008) och Edwin och klänningen (2018) handlar om klänningen och kampen för att bära plagget. Det är i även dessa som pojkarna utvecklar ett emotionellt band till klänningen. I Kenta och barbisarna (2007) och Edwin och klänningen (2018) är pojkarna medvetna om att de bryter mot traditionella normer genom att vara oroliga och sårbara inför andras reaktion på deras normbrytande.
Det är dock endast i Kalle med klänning (2008) och Edwin och klänningen (2018) som pojkarna möter ett uttalat avståndstagande hos omgivningen i sin önskan att använda feminina attribut. I samtliga beskrivningar har huvudkaraktärerna ”pojkiga” utseenden och inga genusmarkörer som indikerar femininitet. I Kenta och barbisarna (2007) är betydelsen av att bära klänning annorlunda jämfört med de andra böckerna, då huvudkaraktären söker sig till flickornas lek och stannar i denna gemenskap.
6 DISKUSSION
I följande avsnitt kommer jag att diskutera resultaten ovan och relatera till tidigare forskning genom att besvara forskningsfrågorna som presenterats i
21
början av studien (jfr. 1.3). Sedan följer en metoddiskussion samt förslag på vidare studier. Avsnittet avslutas med studiens slutsatser.
6.1 Resultatdiskussion
Avsikten med den här studien har varit att analysera berättelser om pojkar i klänning i syfte att få syn på hur normer för genus bryts och upprätthålls. De analyserade böckerna är från 2007, 2008 och 2018. Slutsatsen är att det krävs olika omständigheter för att pojkarna ska få tillträde till det feminina attributet klänning, samt att berättelserna både upprätthåller och bryter normer för kön.
6.1.1 Hur är förhållandet mellan pojke i klänning och omgivningen?
I de analyserade berättelserna framgår tydligt det som Ambjörsson (2011) understryker, nämligen att pojkar som överskrider könsnormer är svåra för omgivningen att acceptera. Earles (2017) och Quast (2019) lyfter i sina studier berättelser om pojkar som får ta del av feminina attribut på olika sätt. De redogör för att barnen i studierna ifrågasätter det faktum att pojkar vill bära klänning eller agerar i enlighet med stereotypiskt kvinnliga egenskaper. Ett sådant ifrågasättande synliggörs även i den här studiens analyserade texter, men på olika sätt och i varierad grad. I Kalle med klänning (2007) blir huvudkaraktären ifrågasatt av de övriga pojkarna, men särskilt av deras föräldrar och i Edwin och klänningen (2018) ifrågasätter huvudkaraktärens mamma honom. Detta ifrågasättande kan härledas till vad Hill och Bartow Jacobs (2020) såg i sin studie, att barnen hade svårt att ta till sig karaktärer som utmanade normer för kön. Barnen ville gärna bestämma karaktärers kön utifrån den binära könsnormen och identifieringsmarkörer som enligt normen tillhör respektive kön. I min studie finner jag dessutom stöd för att berättelsernas huvudkaraktärer ordnar sin omgivning med hjälp av identifieringsmarkörer de har lärt sig tillhör ett visst kön.
I Kenta och barbisarna (2007) gör huvudkaraktärens far ett vagt försök att uppmuntra sonen till att ägna sig åt fotboll istället för att leka med dockor, fast utan att ställa de två aktiviteterna emot varandra som antingen maskulint eller feminint. I Kalle med klänning (2008) och Edwin och klänningen (2018) används däremot normativa argument för ifrågasättandet av klänning som ett attribut för det maskulina könet. Den så kallade genusordningen (Hirdman, 2001; Kalonaityté, 2014) kan ses som orsak till detta, vilket innebär att det manligt kodade värderas högre än det feminint kodade och är därför inte strävansvärt för pojkar. I Kenta och barbisarna (2007) blir ifrågasättandet av denna genusordning inte lika synlig som i de två andra berättelserna.
22
I samtliga berättelser går de manliga huvudkaraktärerna emot omgivningens ifrågasättande eller avståndstagande. Huvudkaraktärerna gestaltas därför som självständiga aktiva individer vilket överensstämmer med Nikolajevas (2017) egenskaper kopplade till det stereotypiskt maskulina.
6.1.2 På vilka sätt bryts könsnormer genom berättelser om pojkar i klänning?
Enligt Björkman (2019) är det viktigt att granska hur och vilka normer litteratur producerar som normala eller avvikande. En intressant följd av den här studien är att den visar två olika sätt att bryta normer genom berättelser om pojkar i klänning. I Kenta och barbisarna (2007) talas det aldrig om för läsaren att normer bryts. Huvudkaraktären tillåts ta avstånd från det maskulina utan att ifrågasättas och flickorna i berättelsen tillåts röra sig bortom feminina könsmönster. Inledningsvis ses barnen leka könssegregerat men längre in i berättelsen överskrids gränserna och till sist, när alla barn spelar fotboll i klänningar, rör sig samtliga över könsgränserna. Detta sätt att i tystnad bryta normer kan upplevas som att genusnormer suddas ut, vilket jag menar bidrar till att varken det ena eller det andra skildras som normalt eller avvikande.
Huvudkaraktärerna i Kalle med klänning (2008) och Edwin och klänningen (2018) uppvisar ett övervägande performativt manligt genus genom utseende och handlingar. Således är det främst attributet klänning som är normbrytande i berättelserna. Utifrån Björkmans (2019) resonemang kan detta leda till att berättelserna problematiserar pojkarnas normbrytande genom att gestalta det som avvikande.
Heggestad (2013) konstaterar att pojkar som använder sig av feminina attribut inte är en etablerad karaktär i barnlitteratur. En likhet mellan berättelserna i den här studien är att det krävs olika omständigheter för att klänningen ska bli tillgänglig för pojkarna. I Kalle med klänning (2008) krävs det att klänningen ska göra bäraren bättre på något för att den ska accepteras som attribut i den manliga sfären, medan i Edwin och klänningen (2018) måste huvudkaraktären agera på eget bevåg för att kunna använda den. Handlingsförloppen syftar till att förvärva klänningen och följer därmed den manligen normen som innebär att genomföra ett konkret mål. Detta kan tolkas som omständigheter för att pojkarna ska få tillgång till ett enligt normen kvinnligt attribut. Med andra ord, berättelserna etablerar ett annorlunda genusperspektiv genom pojkarnas användande av feminina attribut.
I Kenta och barbisarna (2007) tolkar jag det som att könsöverskridandet i form av pojkar i klänning blir tillgängligt genom leken. Detta finner jag stöd för hos Hellman (2013) som understryker att pojkar ofta är medvetna om riskerna att
23
överskrida genusmönster och därför ger sig själva möjligheten att göra det i leken.
Därmed kan jag konstatera att det i barnlitteraturen tycks vara problematiskt för pojkar att överskrida genusmönster, vilket ur ett normkritiskt perspektiv kan få konsekvensen att stereotyper upprätthålls genom det normbrytande. Hur många klänningar besitter magiska krafter i verkligheten? Hur många pojkar har möjligheten att sätta sig emot sina vuxna och att med egna pengar ensamma gå och köpa en klänning? När blir pojkar för gamla för att kunna överskrida normer i leken? Det indikerar höga krav för att våga och ha möjlighet att uttrycka sin könsidentitet.
6.1.3 Hur bidrar dessa berättelser till att upprätthålla normer?
De tre analyserade berättelsernas bikaraktärer visar tydliga performativa genus. Karaktärerna som benämns som pojkar respektive flickor följer de egenskapsscheman och/eller de genusmarkörer som använts som verktyg i analysen. I likhet med Filipovics (2018) studie syns särhållandet mellan flickors och pojkars genus genom kläder och andra feminina markörer som dockor, hår- och halsband etc. på de kvinnliga aktörerna. I linje med Hirdmans (2001) teori visar Edwin och klänningen (2018) och Kalle med klänning (2008) upp manligt och kvinnligt som varandras motsatser då familjekonstellationerna består av två vuxna med olika performativa genus.
Berättelserna Kalle med klänning (2008) och Edwin och klänningen (2018) upprätthåller normer genom att det klargörs för huvudkaraktärerna av andra karaktärer att klänning är ett plagg för flickor. Mac Donalds (2019) understryker att litteratur där det normbrytande pekas ut som avvikande riskerar att få motsatt effekt hos läsaren. Ur det perspektivet finns det en risk att berättelser som Kalle med klänning (2008) och Edwin och klänningen (2018) befäster genusnormer för respektive kön. Unga läsare som ännu inte är medvetna om stereotyper och genusordning kan få syn på just detta genom att läsa berättelserna. Dock såg Quast (2019) i sin studie hur barn som först uttryckte motstånd till en pojke i klänning fick ett humaniserat synsätt gentemot huvudkaraktären just på grund av att han blev ifrågasatt av omgivningen. Med det i åtanke kan berättelserna vara gynnande för att visa barn alternativa sätt på hur både de själva och deras medmänniskor kan uttrycka sin könsidentitet. Enligt tidigare forskning (Filipovic, 2018; Hill &
Bartow Jacobs, 2020) kan barnlitteratur med normbrytande karaktärer främja barns identitetsskapande och respekt för sina medmänniskor.
De analyserade berättelserna både bryter och upprätthåller normer, på olika vis. Således dras slutsatsen att även om berättelser gestaltar pojkar i klänning,
24
normbrytande pojkar, innebär detta inte att berättelsen inte upprätthåller normer om maskulint och feminint. Denna slutsats går i linje med det som Eilard (2004) redogör för om att de föredragna tolkningarna av böcker kan stämma överens med läroplansskrivningar om jämställdhet. Därför kan lärare behöva granska hur berättelser skildrar vissa grupper för att synliggöra eventuella konsekvenser som skildringen kan få för individers självuppfattning, vilket i detta fall är för de unga läsarna.
6.2 Metoddiskussion
Enligt Karlsson (2014) innebär ett intresse för något speciellt kunskapsområde att man väljer bort andra tänkbara områden. Detta har jag tagit hänsyn till i val av syfte och metod men kommit fram till att den valda metoden passade för att svara på studiens frågeställning. Det hindrar inte att det finns aspekter i studien som hade kunnat göras annorlunda. När jag valde att göra en text- och bildanalys av barnböcker var jag medveten om att resultatet oundvikligen riskerar att bli subjektivt. Min ambition har dock varit att förhålla mig så objektivt som möjligt till studiens data.
Även om det vore önskvärt att ha ett större underlag av böcker för att få ett bredare resultat var det inte möjligt i den här studien. Detta eftersom jag endast hittade tre böcker som stämde överens med urvalskriterierna, därav är urvalet representativt för vad studien ämnat undersöka.
6.3 Slutsatser
Studien har belyst hur tidigare forskning pekar på att stereotypiska genusmönster förekommer i barnlitteratur samt att framställningen av genus påverkar hur barn ser på sig själva och sina medmänniskor. Utifrån studiens analys dras slutsatsen att även normbrytande berättelser riskerar bidra till upprätthållande av framför allt maskulina genusmönster. Det bör därför anses viktigt att som pedagog i förskolan vara medveten om hur genus representeras i verksamhetens böcker. Ur ett normkritiskt perspektiv är det väsentligt att inte bara vara medveten om att berättelser bör representera kvinnliga respektive manliga karaktärer utan även hur dessa karaktärer tillåts vara i sina könsidentiteter. Vilka egenskaper, beteenden och känslor är de tillåtna att känna och visa samt hur gestaltas deras performativa genus utifrån dessa aspekter i text och bild. Studien fäster uppmärksamheten vid att läroplanens mål beträffande genus numera uttrycker sig bortom den binära könsnormen.
Det är därför angeläget och säkerligen också en utmaning för pedagoger i förskolan att bredda synen på hur uttryck för kön kan te sig för att främja barns
