Abstrakt
Syftet med det här arbetet är att undersöka hur dagspressen gestaltar fritidshemmet och vilken betydelse det har för människors bild av fritidshem. Det sker genom en diskursanalys i kombination med en medievetenskaplig metod, där 36 texter granskas på tre olika nivåer: textnivå,
interdiskursivt och den sociala praktiken. Resultatet visar att det råder en konkurrens mellan olika diskurser där utbildning och omsorg värderas högst samtidigt som rekreation och tillsyn av barnen får mest uppmärksamhet i dagspressen. Slutligen väcker resultatet frågor om hur fritidshemmet ska hantera den konflikt mellan olika perspektiv som studien synliggör. Författaren anser att
fritidshemmet behöver välja vilket perspektiv som ska ha huvudfokus för att skapa en tydligare identitet i samhällskommunikationen.
Nyckelord: fritidshem, dagspress, diskurs, tillsyn, omsorg, rekreation, utbildning
Innehåll
1 Inledning...4
1.1 Centrala begrepp...4
1.2 Personlig referensram...5
2 Syfte och frågeställningar...6
3 Tidigare forskning...7
4 Fritidshemmets förutsättningar...9
4.1 Fritidshemmets framväxt...9
4.1.1 Arbetsstugorna...9
4.1.2 Eftermiddagshemmen...9
4.1.3 Fritidshemmet...10
4.2 Fritidshemmets uppdrag...11
4.3 Fritid...13
5 Dagspressen...15
5.1 Produktionsförutsättningar...15
5.2 Receptionsförutsättningar...15
6 Metod...17
6.1 Diskursanalys...17
6.2 Medievetenskaplig metodik...18
6.3 Urval...19
6.4 Genomförande...20
6.5 Metodkritik...20
7 Fritidshemsdiskurser i historiskt perspektiv...22
7.1 Tillsynsdiskurs...22
7.2 Omsorgsdiskurs...22
7.3 Rekreationsdiskurs...23
7.4 Utbildningsdiskurs...23
7.5 Resursdiskurs...24
8 Resultat och analys...25
8.1Tillsynsdiskursen i dagspressen...25
8.2 Omsorgsdiskursen i dagspressen...27
8.3 Rekreationsdiskursen i dagspressen...27
8.4 Utbildningsdiskursen i dagspressen...29
8.5 Resursdiskursen i dagspressen...31
8.6 Generella linjer i diskursanalysen...32
9 Diskussion...33
9.1 Resultatdiskussion...33
9.2 Metoddiskussion...34
Källor...36
1 Inledning
Fritidshemmet har många funktioner att fylla i sitt uppdrag enligt styrdokumenten. Enligt Allmänna råd och kommentarer. Kvalitet i fritidshem. (Skolverket, 2007) ska vårdnadshavarna ges möjlighet att kombinera föräldraskap med studier eller förvärvsarbete. Samtidigt ska fritidshemmets
verksamhet bidra till att eleverna fostras, socialiseras, stimuleras till aktivitet och rörelse samt att främja identitetsutveckling och den kognitiva utvecklingen. Dessa åligganden och mer outtalade och informella roller är det som ger fritidshemmet en identitet och legitimitet. De funktioner fritidshemmet har får inte samma uttryck på alla fritidshem och jag har under mina år i
fritidshemsverksamhet märkt att pedagoger på olika fritidshem lägger olika mycket fokus på de skilda uppdragen. Det kan vara en fördel för att få ett rikt innehåll i verksamheten men det kan också innebära problem. Ett problem kan vara att människor som inte är insatta i verksamheten får svårt att förstå fritidshemmets pedagogiska kvalitéer och därför tillskriver dem vissa begränsade funktioner eller har svårt att förstå personalens kompetens. Detta är något som visat sig bland annat genom att en tidigare utbildningsminister enligt hörsägen uttalat sig om att man ”... inte behöver legitimation för att ordna pingiskön på fritids” (Koch, 2014) då lärarförbundet efterfrågat
legitimation för fritidspedagoger och att fritidspedagoger under en kortare tid inte ansågs
kompetenta att leda fritidshemsverksamheten. De här är två något motstridiga händelser som har medfört att jag funderat på vilken funktion som fritidshemmet anses ha. Å ena sidan har inte
fritidshemmets verksamhet större kvalitetsinnehåll än att se till att pingiskön fungerar, å andra sidan är verksamheten i utbildningssyfte för viktig att lägga i händerna på fritidspedagoger. Med så olika signaler om fritidshemmet från politiskt håll undrar jag vilka bilder av fritidshemmet som florerar i samhället. Min fundering anknyter till det Haglund (2009) så träffande skriver om fritidshemmets verksamhet och dess ansikte utåt:
De olika aktiviteter man bedriver på fritidshemmen kan på så sätt ses som möjligheter till såväl lärande, fostran som socialisation.
Det finns därför skäl att anta att man i text och tal, beroende på vilka »glasögon» man använder, kan betona fritidshemmens existens och innehåll på olika sätt. Man skulle också kunna påstå att de olika utgångspunkterna ger upphov till olika diskurser vilka beskriver verksamheten på något olika vis.”
Haglund 2009:23
För att få en bild av hur fritidshemmet uppfattas bör en undersökning av vad dagspressen rapporterar om fritidshem ge ett perspektiv på frågan. Dagspressen har i sammanhanget dubbla roller, dels i form av återgivande av diskurser och dels genom spridande/skapande av diskurser, något som medför att undersökningsobjektet är en betydelsefull aktör på samhällsarenan i den aktuella frågan.
Frågan känns även angelägen för att den påverkar fritidshemmet. Vilket ansikte som fritidshemmet har i offentligheten har betydelse för vilka förväntningar som finns på fritidshemmet från olika aktörer i samhället. Det offentliga ansiktet har också betydelse för den självbild som pedagogerna ger verksamheten och om ansiktet utåt kommer i konflikt eller assimileras med verksamhetens inre bild.
1.1 Centrala begrepp
Diskurser används i den här studien om de olika sätt att se tillvaron och som den kan inordnas i utifrån ett specifikt perspektiv. Med en liknande innebörd beskriver Haglund diskursbegreppet: ” En diskurs är således ett bestämt sätt att förstå världen som kan åtskiljas från andra diskurser där ett visst utsnitt av världen förstås på andra sätt” (Haglund, 2009:23). Diskursbegreppet används på de tre nivåer som Fairclough (1995a) använder det, men alla tre nivåerna innehåller samma
grundbetydelse som nämnts ovan. Uppdelningen Fairclough använder sig av återkommer senare i en utförligare redogörelse.
Diskurstyp är ett begrepp lånat från medievetenskapen som har en annan betydelse än diskurs. Trots risken för förväxling har jag valt att använda begreppet i de stycken som berör massmedia då begreppet har en viktig innebörd för tolkning av medieinnehållet. Diskurstyp i det här
sammanhanget innebär vilken textgenre en medietext tillhör, det vill säga om den är beskrivande, berättande eller argumenterande (Østbye, 2004).
Begreppet dagspress används om de tidningar som ges ut minst en gång per vecka i tryckt version. I begreppet inkluderas både traditionell prenumererbar press, kvällstidningar och de gratistidningar som har ett redaktionellt innehåll.
1.2 Personlig referensram
Då studien är präglad av tolkningsarbete kan det vara av betydelse med vilken förväntningshorisont som jag startade arbetet. Det som jag förväntade mig finna i texterna var att två diskurser skulle dominera totalt och att de skulle genomsyra i stort sett alla texter. Diskurserna är de som kan kopplas till de politiska signaler som nämnts ovan: rekreationsdiskursen dit pingisspelandet kan härledas och en skolutbildningsdiskurs där ifrågasättandet av fritidspedagogers kompetens att leda verksamheten kan skrivas in. Mitt eget perspektiv på fritidshemmets verksamhet är starkt förankrat i en utbildningsdiskurs där jag anser att aktiviteter i fritidshemmet ska vara kopplat till en tanke om att utveckla barnen på något sätt. Det innebär att aktiviteter med fokus på till exempel rekreation eller omsorg ska bygga på ett syfte att utveckla de enskilda barnen eller gruppen. I metodkapitlet nedan diskuteras vidare om behovet av att den person som genomför en vetenskaplig diskursanalys redogör för sin utgångspunkt.
2 Syfte och frågeställningar
För att få en bild av hur fritidshemmets verksamhet uppfattas i samhället, har jag valt att undersöka hur dagspressen gestaltar fritidshemmet. Det handlar inte om att redogöra för en representativ bild av fritidshemmet i dagstidningar utan att granska en av flera bilder som dagspressen ger, en bild som dock används symtomalt i en vidare kontext.
Syftet med arbetet är att undersöka hur fritidshemmet gestaltas i svensk dagspress och vilken betydelse denna gestaltning kan ha för fritidshemmet. Det sker genom en diskursanalys av texter om fritidshem i svenska dagstidningar för att se vilka funktioner som tillskrivs fritidshem och analysera dem utifrån ett historiskt perspektiv. För att få en inblick i betydelsen diskurserna i media har för fritidshemmet analyseras de även ur ett medieperspektiv.
Frågeställningar:
• Vilka diskurser med avseende på fritidshem finns med i texterna?
• Vilka uttalade eller outtalade samhällsfunktioner från fritidshemmets historia anknyter diskurserna till?
• Vad kan dagspressens diskurser tänkas innebära för fritidshemmets verksamhet?
3 Tidigare forskning
Det finns inga tidigare studier om hur fritidshemmet uppmärksammas i dagspressen. Däremot finns det två studier av vilka diskurser som finns vad det gäller fritidshemmet, men då med huvudfokus på begreppet fritid i fritidshemskontext.
Rohlin (2001) har i sin studie av fritidshemmets framväxt valt att analysera de föreställningar om fritid som funnits som bakgrund till verksamhetens utformning. Rohlin benämner det inte själv för diskurser men hennes begrepp föreställningar kan ses som en del av det diskursbegrepp som jag använder i det här arbetet. De föreställningar om tid och fritid som hon skriver fram ligger till grund både för de diskurser som Haglund (2009) använder och till de som används i den här studien.
Rohlins (2001) funna föreställningar om tid är den kronologiskt sett tidigaste arbetstanken, som bygger på en föreställning av att tiden ska användas för arbete och för aktiviteter som gynnar ett kommande arbete. Efter arbetstanken kom föreställningen om att fritiden skulle användas till rekreation och barnens fria sysselsättningar. Med fritidshemmet kom föreställningen om fritid som tid för pedagogisk verksamhet där tiden skulle fyllas med meningsfullt innehåll. Slutligen menar Rohlin (a.a.) att det kommit en holistisk föreställning som inte skiljer mellan arbete och fritid, utan all tid är en del av det livslånga lärandet.
Haglund (2009) har i en delvis komparativ studie granskat förutsättningarna för fritidshemmet i Sverige och USA:s afterschool-programs. Han har analyserat begreppet fritid och de diskurser som finns runt begreppet i samband med främst fritidshem men även afterschool-programs. De diskurser som han funnit är: personlig upplevelse av fritid; fritidshemstid som överbliven tid; tid för
aktiviteter; tid för nyttiga aktiviteter; samt ett holistiskt perspektiv där gränsen mellan arbete och fritid är utraderad.
Både Rohlin (2001) och Haglund (2009) ser det holistiska perspektivet på tid som det nu
dominerande men att de andra föreställningarna respektive diskurserna finns i nutidens diskussioner om fritidshem. Det finns dock en skillnad i det att Rohlin (2001) ser föreställningarna om fritid som något som förändras kontinuerligt, medan Haglund (2009) genom att välja diskursanalys som metod, även gjort ett val att se begreppet som polyfont och flytande.
Det finns annan forskning som anknyter till den här studien på lite olika sätt, dels forskning som använts som grund för att skriva fram diskurserna och dels forskning som använts som ämnes- och metodinspiration för den här studien. Den litteratur som kan lyftas fram av de skälen följer nedan.
I Barns fritid har Banér (2003) samlat texter från forskare från olika forskningsområde och med olika perspektiv, för att problematisera begreppet fritid. Det som finns som gemensam linje i texterna är begreppets situerade definition och att det finns en vilja från omgivningen att använda barnens fria tid i syfte att utveckla barnen.
Olsson (1999) har granskat arbetsstugornas roll i samhället och vad som gjorde att verksamheten inte lyckades assimileras med välfärdsstaten på 1930-talet. Han förespråkar en syn på arbetsstugan som en historiskt självständig verksamhet som successivt upphörde och alltså inte var en
föregångare till fritidshemmen. Studien har ett tydligt samhällsperspektiv där verksamhetens innehåll kopplas till samhället och dess förändringar.
Med ett sociologiskt perspektiv har Svensson (1981) granskat fritidshemmens framväxt och utveckling. Arbetet är skrivet i samband med SIA-utredningen och fritidsverksamhetens inträde i skolmiljö. Svensson menar att fritidshemmen utvecklats för att möta samhällets och familjernas
behov av tillsyn och uppfostran, där tyngdpunkten ligger i tillsyn. Med ett införlivande av fritidsverksamheten i skolans verksamhet befarade Svensson att verksamheten skulle präglas av tillsyn och skolans organiserade lärande, vilket skulle medföra att barnens behov av omsorg och delaktighet skulle reduceras.
En viktig viktig kunskapskälla då det gäller medias betydelse är Petersson, och Carlbergs (1990) Makten över tanken: en bok om det svenska massmediesamhället som är en produkt från
Maktutredningen. Petersson, och Carlberg diskuterar massmedias roll som producent och
förmedlare av information ur ett medborgarperspektiv. De anser att medborgarnas makt på ett sätt har ökat genom möjligheten att välja vilken informationskanal man ska använda och att
medborgarnas kunskap ökat, samtidigt som makthavare insett möjligheten att använda massmedia för egen vinning.
Som inspirationsmaterial för mediearbetet används Falkheimers (2004) avhandling Att gestalta en region: källornas strategier och mediernas föreställningar om Öresund. Falkenheim granskar mediearbetet före beslutet om Öresundsbron i en socialkonstruktivistisk analys. Han utgår från att det skapades en regional identitet för att kunna föra fram åsikter i media på ett mer effektivt sätt.
Den tydlighet som identiteten gav gjorde den medialt intressant och genom det blev det en maktfaktor inför beslutet om bron. Falkheimer menar att han påverkats och inspirerats av
diskursanalys och sammanfattar sina erfarenheter från arbetet genom att härleda dem till fem olika diskurser som han funnit i diskussionerna om Öresundsbron.
I Medieskugga (Nord & Nygren, 2002) granskar författarna hur vissa delar av samhället får uppmärksamhet från massmedia, medan andra delar saknar mediefokus. Studien är gjord utifrån geografiska och socioekonomiska betingelser men är överförbar till andra samhällsföreteelser så som skolväsendet. Resultatet visar på några av de mekanismer som kan förorsaka det som benämns medieskugga och vilka konsekvenser den kan medföra. Nord och Nygren menar att medieskugga kan få betydande konsekvenser för både mediekonsumtionen och för lokalsamhället. De anser att det finns en risk att media blir beroende av stora företag och organisationers nyhetsrapportering och att de som hamnar i mediaskugga påverkas av förstärkta schablonbilder.
4 Fritidshemmets förutsättningar
Verksamheten i dagens fritidshem bygger på flera olika grundstenar som inte är helt
sammanfogade. Dels finns den historiska framväxten av fritidshemmet som ger de historiska förutsättningarna för verksamheten. En annan grundsten för fritidshemmet är de uppdrag som ges i styrdokumenten och som finns på både nationell och lokal nivå. Här kommer bara de nationella ramarna att diskuteras då de är mer övergripande och allmängiltiga. Då det har kommit nya
allmänna råd för fritidshemmet under arbetet med studien så har jag valt att ha med både de tidigare och de senare råden. En tredje grundsten för fritidshemmet är begreppet fritid. Verksamheten
påverkas av hur begreppet fritid tolkas och används i samband med fritidshem.
4.1 Fritidshemmets framväxt
Fritidshemmets utveckling kan delas in i tre olika faser: arbetsstugan, eftermiddagshemmet och fritidshemmet. Uppdelningen är en schematisk uppdelning där övergångarna mellan de olika faserna inte är distinkta utan fritidshemmet har haft en successiv innehållsförändring där byte av namn inte helt sammanfallit med verksamhetens utveckling. Synen på fritidshemmets framväxt skiftar med vilket perspektiv som används vid rekonstruktionen av fritidshemmets
utvecklingshistoria. Här nedan används några olika perspektiv för att skissa fram fritidshemmets olika historiska faser.
4.1.1 Arbetsstugorna
Det som vanligtvis brukar betraktas som fritidshemmets första föregångare är arbetsstugorna som etablerades 1887. Rohlin (2001) menar att bakgrunden till att arbetsstugorna uppstod var både sociala och kunskapsmässiga behov som borgliga filantroper ansåg sig se bland arbetarklassens barn. De sociala skälen var en oro över barnens fria tid som uppstod efter skolan. Ett något annat perspektiv på arbetsstugornas etablering har Svensson (1981) som anser att de uppstod som ett svar på ett förvaringsproblem som skapades av en förlängning av barndomen i kombination med den i samband med industrialismen stora inflyttningen till städerna. Genom att inträdet till arbetslivet senarelades samtidigt som flergenerationsfamiljen upplöstes, uppstod ett behov av att ha någonstans att förvara barnen. Både Rohlin (2001) och Svensson (1981) anser att det i de filantropiskt drivna arbetsstugorna fanns en avsikt att barnen skulle få en uppfostran och disciplineras så att det kunde passa in i de krav som det borgliga samhället förväntade sig av medborgarna. Gamla värdemönster behövde ersättas med nya och en ny syn på tid behövdes. Intentionen med arbetsstugan var också att barnen skulle kunna utveckla kunskap som behövdes för att kunna ta steget in på
arbetsmarknaden efter avslutad folkskola. Det fanns även en tanke om att det behövdes kunskaper från både teoretiska ämnen och från praktiska aktiviteter för att utveckla barnen till skötsamma medborgare. Fysiskt arbete ansågs gynna inlärningen och att det med enbart teoretiska kunskaper fanns risk att barnen inte fick den fostran som behövdes. Johansson (1986) poängterar att innehållet och motivet för arbetsstugorna varierade över tid och rum, men att det var vanligt med att det fanns ett visst inslag av omsorg i verksamheten. Omsorgen var dock aldrig ett huvudsyfte och det fanns en rädsla för att barnen skulle få det så bra att det inte skulle gå att motivera dem till ansträngning.
4.1.2 Eftermiddagshemmen
Förändringar i samhället med bland annat kortare arbetstid och minskat antal fattiga familjer, förändrade behovet av tillsynen av barnen. Samtidigt som de sociala förutsättningarna i samhället förbättrades skedde förändringar i skolan, däribland inkluderades flera av arbetsstugans inslag så som slöjd och hemkunskap i skolundervisningen. Johansson (1986) anser att dessa förändringar tillsammans med skollunchens införande var orsak till att arbetsstugans fattigvårdsinsats minskade i betydelse. Följden blev att arbetsstugan förlorade sitt syfte och kom att successivt avvecklas.
Eftermiddagshemmen förlades i många fall i samma lokaler som daghemmen eller kindergarten, ibland med samma personal. Rohlin (2001) hävdar att eftermiddagshemmen på det sättet fick en stark anknytning till den förskolepedagogiska traditionen och därför inte kopplades så mycket till skolans utbildningstradition. Därtill var en av verksamhetens viktigaste utgångspunkt att erbjuda en frihet från skolans tvingande innehåll och istället ombesörja barnens behov av omsorg, rekreation och fritt valda aktiviteter. Trots intentionen med fri tid genomsyrade kontrollfunktionen
verksamheten, både för dess legitimitet i samhället som i dess praktiska uttryck. Det var för att samhället skulle ha kontroll över barnens fria tid och att de skulle ha tillsyn i mellantiden mellan skola och föräldrarnas hemkomst, som eftermiddagshemmen etablerades. I verksamheten fanns disciplineringen och det fostrande inslaget genom det läxläsningsuppdrag som eftermiddagshemmet hade, ett uppdrag som ibland upptog större delen av vistelsetiden.
Johansson (1986) menar att många förskollärare var emot en styrd verksamhet och ville att barnen skulle komma med idéer och på så sätt styra innehållet i verksamheten. Men Johansson påpekar att det samtidigt fanns andra förskollärare med intention att ha en blandad pedagogisk verksamhet, men att det var vanligt att läxläsningen blev det dominerande inslaget. Den tid som blev kvar efter läxorna ägnades mest åt fria sysselsättningar som inte var så personalkrävande.
4.1.3 Fritidshemmet
Rohlin (2001) anser att eftermiddagshemmets övergång till fritidshem har samband med förändringar i samhället. Med medelklassens framväxt och kvinnornas etablering på
arbetsmarknaden så kom familjer från andra sociala grupper att få behov av omsorg till barnen. När eftermiddagshemmen övergick till fritidshem var tanken att bibehålla fokus på omsorgsarbete.
Något som märktes i bland annat Pedagogiskt program för fritidshem. (Socialstyrelsen, 1988) där betoningen på omsorg är mycket påtaglig. I programmet är omsorg, tillsammans med ett ansvar för en allmän utveckling hos barnen, fritidshemmets uttalade uppdrag från socialstyrelsen. Det finns olika tankar om vad namnbytet från eftermiddagshem till fritidshem berodde på eller vilken betydelse det fick för verksamheten. Johansson (1986) anser att övergången från eftermiddagshem till fritidshem endast berodde på förändrade öppettider och att det från början inte innebar någon skillnad i verksamheten. Rohlin (2001) menar att det med nya behov även kom andra förväntningar och krav från både familjer och samhälle. För att möta de nya behoven förändrades
skolbarnomsorgen så småningom alltmer till att genomsyras av pedagogiska strömningar och utbildningen av fritidspedagoger utvecklades mot en tydligare pedagogisk grund med inriktning mot de yngre skolbarnen. Till en början var utbildningen inriktad mot en kreativ verksamhet och för att arbeta med barns socialisering. Senare kom mer kognitiva inslag in i fritidspedagogutbildningen, så som kunskap om läsinlärning och matematik. Svensson (1981) menar att övergången till att betona det pedagogiska innehållet i verksamheten hänger samman med en tendens att göra omsorgen vetenskaplig. Genom att koppla olika idéer inom omsorgsarbetet till olika
vetenskapsteorier inom främst psykologi och sociologi, legitimerades arbetet och kunde ge stöd för den relativt nya omsorgsprofessionen. Svensson anser att professionaliseringen förändrade
omsorgsarbetet och ser en parallell mellan skolans och fritidshemmets utveckling mot ett mer formaliserat arbete. Ursberg (1996) ser däremot att fritidshemmet har haft en egen utveckling som skiljer sig från både skola och förskola. Trots att fritidshemmet har sitt ursprung i samma traditioner som förskolan fanns det en framträdande skillnad i hur man såg på lärande i verksamheten.
Förskolans inslag av lärande var klart nedtonat i fritidshemmet för att det där ansågs tillhöra skolans arbetsområde. Verksamheten betonade en allsidig utveckling hos barnen, som ur verksamhetsperspektiv i första hand behandlades som grupp och inte individuellt.
I Fritidshemmet. Lärande i samspel med skolan (Skolverket, 2011a) menar författarna att fritidshemmet har haft ett begränsat inslag av planerade och genomtänkta aktiviteter att erbjuda
barnen på grund av att pedagogerna lagt mest kraft och ambition på skoltiden. Detta för att fritidshemmet varit utsatt i besparingstider och har haft svårt att hävda sitt behov av begränsade barngrupper och behovet av kvalité på fritidshemmet. Dessutom poängteras att många
fritidspedagoger skolanpassade sin verksamhet under skoltid och planerade den verksamheten mer än fritidshemsverksamheten. Genom att pedagogerna koncentrerade planeringsarbetet och
resurserna mot skoltid, så fanns det inte så stort utrymme kvar för engagemang i planerade aktiviteter på fritidshemmet. Samtidigt menar Skolverket (a.a.) att det fanns tecken på att fritidshemsverksamheten var på väg att få ett allt större fokus på utveckling och lärande genom styrdokumenten och att pedagoger försökte öka statusen för verksamheten genom att lyfta fram utbildning i verksamheten. Något som dock var problematiskt då fritidspedagogerna såg sin främsta profession i omsorgsarbetet. Även Ursberg (1996) menar att de flesta fritidspedagoger ansett att omsorgsarbetet är deras huvuduppgift. Hon påpekar att det funnits olika strömningar inom
fritidshemmen och att en del omsorgsinriktade pedagoger ansett att aktiviteter stressar barnen och att fritidshemmet därför inte skulle erbjuda så mycket stimuli i form av organiserad verksamhet.
Torstenson-Ed och Johansson (2000) anser att den ekonomiska decentralisering och den
ekonomiska målstyrningen som infördes inom skolväsendet, fick den bieffekten att fritidshemmet blev en buffert för ekonomiska fluktuationer. Genom avsaknaden av konkreta uppnåendemål för verksamheten blev den mer utsatt för besparingar än skolan. Dessutom har
fritidshemsverksamheten värderats lägre än skola och förskola, något som enligt Torstenson-Ed och Johansson (a.a.) berott på att skolan är obligatorisk och att förskolan berört en större andel barn än vad fritidshem gjort.
Fritidshemmets fostrande roll har förändrats från att vara disciplinerande till att vara en arena för deliberativa samtal i moral och etik. Med ett förändrat förhållningssätt har också barnens
bemötande av de vuxna förändrats. Linner (2005) anser att förändringen hos barnen vad det gäller lydnad och respekt för vuxna och andra barn, är på både gott och ont. Hon menar att det kan leda till ett drivande av egenintressen och att ”Det finns också en tendens att man mer och mer ägnar sig åt sina egna livsprojekt. Oförmåga att öppna upp och försöka förstå andra medierar därigenom distans och asymmetri” (Linner, 2005:141). Samtidigt kan förändringen göra så att barnen inte blir så auktoritetsbundna och istället fria att utveckla ett personligt ställningstagande, där
kommunikation och inte underkastelse är vägen till normöverföring mellan generationer.
4.2 Fritidshemmets uppdrag
Fritidshemmets formella uppdrag finns formulerade, beskrivna och preciserade genom olika
styrdokument från olika myndigheter som är avstämda mot internationella överenskommelser. I den reella praktiken styrs dock fritidshemmets verksamhet även av andra praktiska faktorer. I
Fritidshemmet. Lärande i samspel med skolan (Skolverket, 2011a) beskrivs fritidshemmet som verksamt i två skilda arenor:
På den ena arenan bildar styrdokumentens formuleringar av fritidshemmets uppdrag en ideal bild av fritidshemmets verksamhet. På den andra arenan finns den konkreta fritidshemsvardagen. Idealen ska vara vägledande för kvaliteten i fritidshemsverksamheten, medan realiteten ofta påverkas av villkor som barngruppen, personalens utbildning och sammansättning, föräldrars uppfattningar om verksamheten och ekonomiska realiteter.
(Skolverket, 2011a:46)
Det janusansikte som här tecknas fram i Fritidshemmet. Lärande i samspel med skolan är en del av den komplexa bild som den här studien försöker genomlysa och som är problematisk i
fritidshemsverksamheten. Något som komplicerar fritidshemmets uppdrag ytterligare är det informella uppdrag som Skolverket bara lätt berör här, men som också finns, i form av förväntningar hos barn, föräldrar, personal och det övriga samhället. Det är i det fältet som dagspressen är en aktör och det är där den här studien har sitt fokus.
I skollagen står det att: ”Fritidshemmet ska stimulera elevernas utveckling och lärande samt erbjuda dem en meningsfull fritid och rekreation” (SFS, 2010:2022). Skollagens allmänt hållna direktiv förtydligas och fördjupas i Lgr11 (Skolverket, 2011b) och Allmänna råd för fritidshem (Skolverket, 2014). Den senare ersätter det tidigare allmänna rådet för fritidshemsverksamhet: Allmänna råd och kommentarer. Kvalitet i fritidshem. (Skolverket, 2007). De här styrdokumenten påverkar
verksamheten på fritidshemmet och står för fritidshemmets uppdrag. Vad det gäller de allmänna råden så var det fortfarande Allmänna råd och kommentarer. Kvalitet i fritidshem. (Skolverket, 2007) som var aktuella under den period som studien omfattar. Trots det anser jag det vara relevant att ta med Allmänna råd för fritidshem (Skolverket, 2014) i arbetet då det förutom att vara ett styrdokument även är en nutidsspegling av fritidshemmet då skollagen och Lgr11 redan markerat ut en grundriktning för fritidshemmets verksamhet och de tidigare Allmänna råd och kommentarer.
Kvalitet i fritidshem. är sju år gamla. Trots det är de tidigare råden av vikt, då det fortfarande var ett av fritidshemmets styrdokument den tid då studien gäller.
I Lgr11 (Skolverket, 2011b) finns beskrivet de uppdrag som det samlade skolväsendet har och som ska genomsyra skola, förskola och fritidshem. Där betonas att eleverna ska fostras, socialiseras, utveckla sin identitet och utbildas. Alla delar griper in i varandra och bidrar gemensamt till att eleven ska utvecklas till en demokratisk medborgare. Fostran innebär en överföring av kulturella värden och normer till eleverna. Socialisering ska ske genom att eleverna får stöd i att utveckla sociala relationer och utveckla empati. För att utveckla sin identitet behöver de kommunikativa förmågorna utvecklas tillsammans med att eleven får ta ett allt större ansvar för sina studier och studiemiljö. Utbildning sker genom utvecklande av kunskaper där begreppet tolkas i vid mening där de tidigare nämnda kompetenserna är en del i kunskapsbegreppet. Specifikt lyfts dock kunskaper i en snävare betydelse fram, kunskaper som liknar skolans traditionella kunskapsbegrepp.
Utbildningen ska då främst leda fram till kognitiva kunskaper för att kunna hantera problem i allt från vardagliga situationer till mer komplexa sammanhang.
I Allmänna råd och kommentarer. Kvalitet i fritidshem. (Skolverket, 2007) återfinns Lgr11:s mål utvecklade och specificerade för fritidshemmet. Det finns dock ingen riktlinje på vilket perspektiv som bör användas förutom att det är några generella perspektiv som ska genomsyra verksamheten, så som värdegrund, miljö, genus etc. Inte heller finns det några rekommendationer om områden som bör prioriteras utav det breda arbetsfält som fritidshemmet omfattar. Däremot poängteras vikten av vart och ett av de mål som tas upp i Lgr11. Något som genomsyrar Allmänna råd och kommentarer. Kvalitet i fritidshem. (Skolverket, 2007) är att det givna målet med verksamheten är utveckling i allmänhet, däribland den mer skolinriktade kognitiva utvecklingen. Andra områden som tas upp som fritidshemmets uppdrag är omsorg, tillsyn, främja aktivitet och rörelse samt bidra till barnens väg mot självständighet.
Med Allmänna råd för fritidshem (Skolverket, 2014) understryks fritidshemmets roll att bidra till att eleverna når kunskapsmålen i skolan, samtidigt som det markeras att fritidshemmet har en
verksamhet som skiljer sig från skolan och att lärandet på fritidshemmet sker under andra förutsättningar. Det som lyfts fram är fritidshemmets mer informella lärandesituationer och dess inriktning på laborativt och skapande arbete. Råden tar också upp problematiken runt hur personal och lokaler används i verksamheterna och att rektorerna bör ta ett större ansvar för att få en
fördelning av resurserna som grundar sig på relevant behovsprövad grund och inte för att en verksamhet värderas högre än den andra.
I Fritidshemmet. Lärande i samspel med skolan (Skolverket, 2011a) hävdas det att den senaste skollagen och Lgr11 framhäver ett kunskapsbegrepp som har blivit snävare och att mer mätbar
kunskap prioriteras. En sådan fokusering får till följd att den mer omätbara kunskap som
fritidshemmet står för får allt lägre status. Dessutom menar författarna att Lgr11 saknar en tydlig definition av begreppet fritid, vilket skapar en i sammanhanget problematisk möjlighet för
pedagogerna att göra egna tolkningar av hur man ska förhålla sig till barnens fritid. Det finns dock en betoning i Lgr11 på att se fritiden som tid för nyttoaktiviteter, det vill säga med inriktning mot utveckling och utbildning.
4.3 Fritid
För att kunna problematisera fritidshemmet så behöver begreppet fritid analyseras. Fritid har inneburit olika saker i olika tider och i olika sammanhang. Den moderna tolkning av begreppet fritid med att se fritid som något annat än bara frihet från tvång och styrning, är inte något nytt perspektiv utan har funnits under en längre tid. Eskilsson (2000) menar att den moderna synen på fritid har sina rötter från 1930-talet i en utställning om fritid. I utställningen förespråkades ett användande av fritiden i utvecklande syfte. Med den borgerliga familjen som förebild skulle den lediga tiden användas för att ge personlig utveckling inom både det andliga som det fysiska området. Idealbilden av fritiden var en aktiv tid som inte slösades bort genom att vara inaktiv.
Fritiden lyftes fram som den viktiga tiden som människan skulle använda väl för att leva ett harmoniskt och lyckligt liv. Trots att fritiden framställdes som arbetets motsatts var det ändå begreppens ömsesidiga behov av varandra som poängterades, de var varandras förutsättningar.
Fritidshemmet har en mellanroll mellan skolan, barnens hemaktiviteter och föreningsstyrda aktiviteter. Rollen medför att innebörden av fritid i fritidshemmet inte är given utan kan ges skilda betydelser utifrån olika perspektiv. Ett betydelsefullt perspektiv står Skolverket för genom sin formella makt över verksamheten. Skolverket diskuterar begreppet fritid i Kvalitet i fritidshem (Skolverket, 2007) och Allmänna råd för fritidshem (Skolverket, 2014): ”Enligt skollagen skall fritidshemmet erbjuda barn en meningsfull fritid. Förutsättningar för att barnen skall uppleva fritiden som meningsfull är att verksamheten är trygg, rolig och stimulerande där lek och skapande får stort utrymme och formas utifrån barnens ålder, mognad, behov, intressen och erfarenheter”
(Skolverket, 2007:22 f). Även om begreppet är definierat med ett utifrånperspektiv så betonar Skolverket (a.a.; 2014) också att barnens upplevelse av fritiden som meningsfull är av betydelse.
Mellanrollen som fritidshemmet har innebär att det räknas in i utbildningssfären i vissa
sammanhang och i fritidssfären i andra. För att kunna diskutera fritidshemmets roll presenterar Haglund (2009) några olika sätt att se på fritid i olika fritidsdiskurser. De han lyfter fram är fritid som tid fri från tvingande göromål, fritid som tid för självvalda aktiviteter, fritid som tid som kan innehålla nyttoaktiviteter och slutligen fritid som något som inte går att särskilja från andra
aktiviteter. Fritid som tid fri från tvingande göromål innebär att fritiden är en tid utan tvång. Det är den tid som finns kvar efter att alla måsten är gjorda och den är fri att disponera utan att styras av någon eller något annat. Överlappande med den tolkningen av begreppet fritid, är fritid som tid för självvalda aktiviteter. Med fritid sedd ur det senare perspektivet är organiserad verksamhet helt frivillig att delta i och har inget annat syfte än det deltagaren lägger i aktiviteten. Det motsatta gäller för tolkningen av fritid som tid för nyttoaktiviteter. Då kan fritid innehålla aktiviteter som är till nytta för barnets sociala utveckling och/eller för samhället. Barnets åsikt om aktiviteten kan ha betydelse men ägnas mindre vikt än nyttoeffekten ur ett vuxenperspektiv. Fritidens aktiviteter bör innehålla genomtänkta aktiviteter för att utveckla vissa färdigheter och förmågor eller ge positiva sociala effekter. Haglunds (a.a.) kategori fritid sedd som något som inte går att särskilja från andra aktiviteter innebär att arbete och fritid går in i varandra. Arbetet kan vara en del av individens hobby och hobbyn kan vara en del av arbetet. Kurser och utbildningar finns också i den gränszon där det kan tillhöra både arbete och intresse. Den tidigare dikotomin mellan arbete och intresse finns inte längre kvar utan sysselsättningsorsakerna är inflätade i varandra.
Berggren (2000) ifrågasätter begreppet fritid och menar att det inte finns någon fri tid. Han anser att det alltid finns styrande faktorer så som ekonomiska, sociala, identitetsrelaterade, kön och klass.
Det är faktorer som styr hur människor använder sin tid i sådan utsträckning att det är tveksamt att använda termen fritid. Men även om det inte finns någon fri tid menar han att det finns tid som upplevs som egen tid, det vill säga tid som vi har till eget förfogande.
En annan uppdelning av begreppet fritid står Rohlin (2001) för. Hon skiljer på fritid utanför respektive i fritidshemmet och ser det som två separata begrepp. Fritid utanför fritidshemmet ser hon som den gängse fritiden som har helt andra förutsättningar och mål än den organiserade fritiden på fritidshemmet. Rohlin utgår från en definition av gängse fritid som ”tid fri från plikter och personligt omhändertagande” (Rohlin, 2001:58) men problematiserar den genom att bland annat diskutera omgivningens vilja att styra barn och ungdomars tid då den ansetts som ett socialt problem. Att använda begreppet fritid i samband med fritidshem anser Rohlin är missvisande och förespråkar istället begreppet ställtid som i sammanhanget innefattar fritidshemmets specifika organisation och arbetssätt där inslagen av frihet är reducerade beroende på olika faktorer. Genom tudelningen av begreppet fritid med ett eget fritidsbegrepp för fritidshemmet bereder Rohlin möjlighet för en diskussion av fritidshemmets fritid utan det gängse begreppets begränsande och styrande konnotationer, något som begreppet har genom att associeras med frihet från tvång och styrning.
Synen på förhållandet mellan arbete och fritid förändras med förändringar i samhället. Med ett allt större samhällsfokus på fritid och med otydligare gräns mellan arbete och fritid, har den tidigare dikotomin försvunnit (se till exempel Berggren, 2000; Haglund, 2001; Engwall & Söderlind, 2003).
Med den förändringen följer många andra förskjutningar mellan de båda arenorna. Till exempel ser Berggren (2000) och Ihrskog (2007) fritiden som en viktigare arena för identitetsskapande än vad arbetet/skolan är. Förändringar i förhållandet mellan arbete och fritid har även gett andra uttryck som Engwall och Söderlind (2003) ger exempel på. De menar att fritiden för barnen blir allt mer styrd av föräldrar och institutioner, både genom att sätta tidsmässiga ramar för den men även för innehållet. Det finns en ökad oro för att barnen ska ha för mycket fri tid, den fria tiden innebär ett orosmoment då den inte är under vuxenkontroll. Dessutom kan föräldrar känna ett tryck från omgivningen att det inte hör till ett gott föräldraskap att barnen har mycket fri tid. Till det har det under senare år blivit vanligt att föräldrar är med och raderar ut gränsen mellan skola och fritid genom de aktiviteter som barnen gör på lov och annan ledig tid, till exempel skicka barnen på språkresor eller andra aktiviteter som traditionellt funnits i skolans verksamhet, så som organiserad musik och dans.
5 Dagspressen
I studien har dagspressen en central dubbelroll. Dels är den en aktör som aktivt reproducerar diskurser och dels är pressen en maktfaktor i samhället som påverkar människor och organisationer på flera olika sätt genom att vara en arena för opinionsbildning. Då det gäller den här studiens undersökningsfält, förutsätts maktutövning främst ske genom den gestaltning av fritidshemmet som sker i tidningstexterna. Då studien är en kritisk diskursanalys, är pressens båda roller av betydelse för hur de utvalda texterna ska analyseras. För att kunna göra det behövs en bakgrund om både dagspressens produktionsförutsättningar och dess receptionsförutsättningar.
5.1 Produktionsförutsättningar
Medias makt i relationerna mellan olika intressegrupper i samhället är stor och berör både frågor om vad som tas upp eller inte tas upp på agendan, som hur det presenteras. Petersson och Carlberg (1990) anser att osynliggörandet av ämnen eller åsikter är en viktig maktfaktor hos massmedia och är svår att påvisa i samhällsdebatten. Vilket är mycket problematiskt ur demokratisynpunkt då massmedias betydelse för medborgarnas kunskap om svenska samhällsförhållanden och om andra länder är mycket stor. Till osynliggörandet i massmedia hör det Nord och Nygren (2002) benämner medieskugga i sin studie av mediebevakningen av Stockholms förorter. Medieskugga innebär att delar i samhället inte uppmärksammas eller ensidigt uppmärksammas i media genom systematiskt eller strukturellt åsidosättande av företeelsen. Genom att verksamheter kommer i medieskugga kan de inte problematiseras och diskuteras på ett väl underbyggt sätt på en demokratisk arena. Nord och Nygren (a.a.) menar att risken då är stor att schablonbilder blir förhärskande eller förstärks utan att det finns möjlighet att motverka det. Att medieskugga uppstår beror på medieindustrins behov av prioriteringar och fokusering på det som antas ha nyhetsvärde för konsumenterna och att medierna är beroende av stora och viktiga aktörer i samhället som själva producerar information till
medievärlden. Det är dock inte bara producenterna som bidrar till medieskugga utan även användarna är medskapare till fenomenet, beroende på hur de använder medierna. Om vissa företeelser uppmärksammas av medier men ingen väljer att ta till sig mediefokuset, är det också en form av medieskugga. Nord och Nygren (a.a) kom fram till att människor helst läser om samhället där de bor, men då få journalister finns i förorterna medför det att lokalnyheter för Stockholm inte existerar i dagspressen i någon större omfattning. Till skillnad från Stockholm har Göteborg en sedan länge lokalt förankrad press som har en bredare bevakning av lokalsamhället, där även förorterna får utrymme. Skillnaden beror inte så mycket på skillnaden i invånarantal som på olikheter i den lokala tidningskulturen, som i Stockholm är präglad av innerstaden.
Av intresse för det här arbetet, är det Petersson och Carlberg (1990) avser när de diskuterar om medias påverkan. De menar att den bild av en verksamhet eller socialt förhållande som presenteras i massmedia påverkar verksamheten/kulturen så att den utvecklas i den utpekade riktningen. De bilder som ges i massmedia är vanligtvis tillspetsade genom förenkling och med en vinkel som gör att händelsen sticker ut och kan hängas upp på något. Detta medför att vissa spektakulära sidor av en verksamhet får större uppmärksamhet i pressen än vad mindre uppseendeväckande sidor får. En annan prioritering som sker i media är ämnen som anknyter till aktuella samhällsfrågor eller debatter. Något som innebär att till exempel krisrapporter från myndigheter eller politiska utspel kan påverka mediainnehållet i större omfattning än vad enskilda eller vardagliga händelser gör.
5.2 Receptionsförutsättningar
Petersson och Carlberg (1990) har genom Maktutredningen gjort en omfattande undersökning av massmedias makt över medborgaren. Undersökningen gjordes före internets och mobiltelefonins utbredning som förändrat kommunikationsmönstret i samhället. Men mycket av det som Petersson och Carlberg kom fram till bör ändå innehålla en grundläggande giltighet då det handlar om
kommunikation och makt i samhället. Samtidigt gäller det att ta i beaktande att det har skett förskjutningar på olika sätt genom teknikutvecklingen. Weibull (2002) hävdar att SOM-institutet i en undersökning av svenska folkets medievanor 2002 visar att förtroendet för dagspressen är närapå oförändrat hos dem som anser att dagspressen har hög trovärdighet, medan många av de som ansett dagspressens trovärdighet vara låg eller ganska låg helt har slutat läsa dagstidningar.
Undersökningen är 12 år gammal men Läsvanestudien 1986-2009. (SOM-institutet, 2010) visar att förändringarna över tid är ganska små vad det gäller läsandet av morgontidningar i de flesta
demografiska kategorier som används i undersökningen. De tydliga minskningar som finns är i den yngsta kategorin (15-29 år), vilket ger ett litet utslag i hela undersökningsunderlaget.
Gripsrud (2002) menar att massmedia har en stor påverkan utan att massmedia skulle ha så stor direktverkan. Det är bland annat i skapandet av kollektiva identiteter och förstärkande av schablonbilder av olika grupperingar som massmedia har en betydande inverkan. Kollektiva identiteter uppstår genom omgivningens respons i de sociala sammanhang som man deltar i.
Responsen är avhängig sammanhanget och det bygger upp flera olika kollektiva identiteter för den enskilde individen beroende på situationen. Massmedias förstärkande eller uppbyggande av
kollektiva identiteter behöver inte vara direkt uttalade föreställningar om vi och dom, men det är föreställningar som finns med indirekt. Gripsrud (a.a.) menar vidare att massmedia använder många symboliska markörer när de tar upp olika föreställda kategorier, för att skapa ett igenkännande för medieanvändaren. Användandet av sådana markörer förstärker schablonbilderna som finns. Detta kan även ske genom att avvikare från det förväntade tas upp eller genom att vissa saker eller samhällsgrupperingar förbigås med tystnad och på så sätt osynliggörs. Identiteterna förändras hela tiden och förskjuts genom att individen ser sig själv genom det som sker och finns i omgivningen, däribland massmedia.
Det som är en grundläggande tankemodell inom den hermeneutiska traditionen vad det gäller receptionen av medier är
[...] det faktum att mottagandet av symboliska former -inklusive medieprodukter- alltid förutsätter en kontextualiserad och skapande tolkningsprocess där individerna bygger på de resurser som står dem till buds när de ska ge mening åt de budskap som de tar emot.
Den riktar också uppmärksamheten mot det faktum att 'tillägnelsens' akt ingår i en vidare jagbildningsprocess genom vilken individerna utvecklar en föreställning om sig själva och andra, om sin historia, sin plats i världen och de sociala grupper de tillhör.”
Thompson 2001:17f
Det Thompson tar upp beror på att användandet av medier är en del av ett komplext och
mångfacetterat socialt system. Mediehanteringen vilar på användande av symboler och överföring av dem, där själva symbolerna är viktiga men att det är det kontextuella sammanhanget som är avgörande för symbolernas betydelse. Användandet och hanteringen av symboler innehåller en maktaspekt som vissa samhälleliga institutioner drar nytta av, däribland massmedia. Maktutövning genom symboler sker genom hela kommunikationskedjan från producerande av symboler, via förmedling, till mottagandet hos användaren. Makten finns inte bara i symbolerna utan även de konnotationer och bieffekter verksamhet med symboler medför. Medierna har påverkat vår syn på historien och på samtiden genom något som Thompson (a.a.) kallar medierad värdslighet. Medierad värdslighet innebär att människans syn på världen bygger på de erfarenheter som erhålls genom medias symboler och en upplevelse av att tagit del av den fysiska världen genom media.
6 Metod
Den metod som används i det här arbetet bygger på en konstruktion av diskursteori och kritisk diskursanalys, kombinerat med en medievetenskaplig socialkonstruktivistisk metod enligt
Metodbok för medievetenskap. (Østbye, 2004) . Den medievetenskapliga metoden använder sig av flera verktyg som används inom diskursanalys och infogandet av den medievetenskapliga metoden innebär en utvidgning av diskursanalysens verktygslåda. Den socialkonstruktivistiska metod för medievetenskap som här används har samma grundstruktur som diskursanalys kan ha och i båda fallen handlar det också om metoder som inte är fixerade utan som anpassas till den aktuella studie som ska genomföras. I Metodbok för medievetenskap. (Østbye, 2004)) hävdas att det inte behövs någon särskild teori då det i metoden används identifieringen i den kontextuella förståelsen, något som kan jämställas med en teori. I den här studien använder jag identifieringen av diskurser i fritidshemmets historiska kontext som teori.
För att få en hanterlig studie har jag valt ut några delar av diskursanalysens metoder, som jag fokuserar arbetet på. Fairclough (1995b) anser att man får välja ut de bitar ur den kritiska
diskursanalysen som är användbar för den aktuella studien. En fullständig analys av alla delar blir mycket omfattande och i många fall onödig. Vid valet av vilka delar som ska ingå i studien skapas en egen modell där vissa delar fördjupas, vissa delar berörs bara ytligt för att ge en förståelse för helheten och andra utesluts helt. Vilka delar som jag valt att koncentrera studien på följer nedan.
6.1 Diskursanalys
Winther Jørgensen och Phillips (2000) menar att en diskursanalys bör byggas upp genom att man
”[...] ser diskurs som ett analytiskt begrepp, alltså en storhet som man som forskare lägger över verkligheten för att skapa en ram för sin undersökning. Det betyder att frågan om avgränsning avgörs strategiskt i förhållande till forskningens syfte, så att detta syfte bestämmer det ”avstånd” man intar till materialet och därmed vad som kan behandlas som en entydig betydelsefixering. […] Om man ser avgränsningen av diskurser som en analytisk operation, betyder det att man uppfattar diskurser som något man som forskare konstruerar snarare än något som redan finns avgränsat i verkligheten och som man bara ska klarlägga.
Winther Jørgensen & Phillips (2000:137)
De menar även att de diskurser som man väljer att använda i sin analys, gärna kan vara skapade innan själva analysen av texten börjar och grundas på de teoretiska texter och sekundärlitteratur som man inleder inläsningen i ämnet med. Med förvalda diskurser blir det enklare att göra ett strategiskt urval bland de texter man har att tillgå.
I det här arbetet har jag valt att följa Winther Jørgensen och Phillips råd och skapat diskurserna före arbetet för att kunna välja texterna strategiskt. De texter som jag efter två genomläsningar ansett sakna någon av de förutbestämda diskurserna har sållats bort. Efter gallringen av texter har dock en diskurs tillkommit och tre diskurser slagits ihop till en bredare diskurs, men ingen ny genomläsning av det bortgallrade materialet har genomförts, då urvalet av texter redan var så omfattande.
Enligt Winther Jørgensen och Phillips (2000) är det lämpligt att kombinera diskursanalys på två sätt, dels genom att använda olika diskursanalytiska metoder och verktyg och dels genom att kombinera diskursanalys med metoder från andra vetenskapliga inriktningar, till exempel
samhällsvetenskap. På ett liknande sätt förespråkar Østbye (2004), utifrån sitt medievetenskapliga perspektiv, att olika vetenskapliga kunskapsområden kombineras:
[...] om vi vill utnyttja medierna som källor […] behöver vi ha bästa möjliga kunskaper om medierna: hur de tillkommit, vem som haft inflytande över form och innehåll -alltså mycket av den kunskap vi försöker slå fast genom att göra medierna till
forskningsobjekt. Medievetenskapen kan här fungera som hjälpdisciplin för annan historisk eller samhällsvetenskaplig forskning, på samma sätt som historia, samhällsforskning, humaniora, psykologi och många andra ämne fungerar som hjälpdiscipliner för medieforskning.
Østbye, 2004:54
Den metodkombination jag valt innebär att kritisk diskursanalys kompletteras med inslag av
diskursteori och att medievetenskapen fungerar som just hjälpdisciplin till diskursanalysen. Detta för att kunna göra en kritisk diskursanalys, där ett analysområde är den sociala kontexten (eller sociala praktiken som jag benämner det i texten) som i det här fallet är media.
Fairclough (1995a) ser den språkliga kommunikationen som en företeelse med tre dimensioner, men som jag tolkar som tre hierarkiskt ordnade nivåer. Först är det själva texten, vilken är språklig och/eller visuell. Nästa nivå är den diskursiva praktiken som innehåller textproduktion och
textkonsumtion och den tredje och högsta nivån är den sociala praktiken som handlar om den sociala kontext som den språkliga kommunikationen är en integrerad del i. De olika delarna
analyseras var och en på olika sätt men är inte oberoende av varandra, Fairclough (a.a.) förespråkar med eftertryck att de inte ska blandas ihop analytiskt, samtidigt som syftet med diskursanalysen är att finna kopplingar mellan språkbruket och den sociala praktiken. Winther Jørgensen och Phillips (2000) beskriver analysarbetet med följande tre steg: Texten analyseras lingvistiskt för att finna språkliga karakteristika för den aktuella diskursen. Den diskursiva praktiken analyseras genom att undersöka vilka diskurser som texten bygger på och som den reproducerar i både produktionsled och konsumtionsled. Genom en grundläggande undersökning av de diskurser som historiskt ligger bakom en diskurs skapas verktyg för att se reproduktionen och förändring av diskurser. För att analysera den sociala praktiken behöver andra samhällsteoretiska verktyg användas, då inte diskursanalysen på annat sätt når utanför den diskursiva praktiken. I det här arbetet är det den diskursiva praktiken och den sociala praktiken som analyseras med hjälp av kritisk diskursanalys.
För textanalysen används verktyg från en annan inriktning av diskursanalys än den kritiska diskursanalysen, där används diskursteorins angreppssätt på de enskilda texterna.
Diskursteorin pekar på att man ska fokusera de konkreta uttrycken i deras egenskaper av artikulationer: Vilka betydelser etablerar de genom att sätta elementen i bestämda förhållanden till varandra, och vilka betydelsemöjligheter utesluter de? Artikulationerna undersöker man i förhållande till diskurserna genom att ställa frågan: Vilken diskurs eller vilka diskurser bygger en konkret artikulation på, vilka diskurser reproducerar den?
Winther Jørgensen & Phillips (2000:36)
En noggrannare microläsning än den diskursteorin förespråkar genom artikulationsanalys används inte i studien. Den lingvistiska analys som Fairclough (1995a) förordar i sin kritiska diskursanalys begränsar möjligheten att studera mer än ett fåtal texter på grund av dess arbetskrävande
tillämpning. Diskursteorins artikulationsanalys berör både det Fairclough benämner textnivå och den interdiskursiva nivån, eftersom artikulationen bygger på diskursernas historiska uttryck.
6.2 Medievetenskaplig metodik
Den medievetenskapliga metod som används här är det Østbye (2004) kallar för en öppnad
objektifierad analys. Objektifierad analys innebär att man sätter en parentes runt texten och isolerar den från omgivningen. Genom att texten isoleras så analyseras texten utan att ta hänsyn till
produktions-, förmedlings- och receptionsförhållanden. Textanalysen kan då stå för sig själv eller användas för att finna inre dolda strukturer eller mönster som kan användas i en vidare analys men som synliggörs inom parentesen. Textanalys i medievetenskapliga sammanhang kan ha olika inriktningar, här används en analys av textens innehåll, där granskningen sker mot textens beskrivande uttryck. Den parentes som sätts runt texten i textanalysen kan öppnas upp så att analysen kan kopplas till textens kulturella och sociologiska förutsättningar. För att den
objektifierande analysen då ska ha någon funktion krävs en tolkning utifrån de ramar kontexten ger.
Det finns dock kritik mot att granska texter genom objektifierande analys (jmf tex: Fairclough, 1995a; Thompson, 2001). Dels beroende på att det inte går att analysera en isolerad symbolisk text på grund av att texten är beroende av kontexten. Dels för att ett sådant försök till partiell analys blir alldeles för snäv för att ge någon kunskap om ett kulturellt fenomen.
I studiens analys på textnivå används två analysverktyg som är specifikt medievetenskapliga,
Østbye (2004) benämner dem genretillhörighet och diskurstyp. I en textanalys i medievetenskapligt sammanhang är det av vikt att ta hänsyn till vilken genre som texten är hämtad från och vilken diskurstyp den tillhör. I dagspressen finns traditionellt tydliga genrer så som kultur, sport, ledare, nyheter etc. Varje genre har sina egna textuella konventioner, där texten byggs upp efter strukturer som är snarlika i merparten av de tryckta tidningarna. Genom den genrebundna strukturen får läsaren bestämda förväntningar på texten och kan lättare ta den till sig. De markörer som finns mellan olika genrer är bland annat i textens semantik, uttryckssätt, syntax och pragmatik. Vilken diskurstyp som gäller i olika texter beror på hur budskapet med texten framställs. De diskurstyper som Østbye tar upp är beskrivande, berättande och argumenterande texter. Den beskrivande texten är ett försök till oreflekterat återgivande av rumsliga eller visuella förhållanden. Berättande text återger kausala samband mellan händelser och saker, helst med ett mänskligt subjekt i centrum. Den argumenterande texten är uppbyggd för att övertala någon om något. Logiska händelsekedjor är vanliga för att övertyga om det bakomliggande budskapet. I dagspressens genrer används främst den berättande diskursen då det gäller till exempel nyheter och sport, medan den argumenterande diskursen dominerar på ledarsidan och på debattsidor.
I den diskursanalys som används i den här studien ingår delvis en symtomal textanalys i analysen av den sociala praktiken. Symtomal textanalys är enligt Østbye (2004) en tolkning av texten som ett avtryck från producenten eller samhällets värderingar vid textens tillkomst. Med symtomal
textanalys ses texten som uttryck för några av de värderingar och föreställningar som finns i samhället. Det är dock inte preciserade värderingar och föreställningar i samhället som lyfts fram i den här studien, utan analysen hålls på diskursnivå. Vidare menar Østbye (2004) att en förutsättning för att göra en symtomal textanalys så behöver texten förankras i kunskaper om samhället och de kulturella förutsättningar som gäller för både framställningen av texten och textens framskrivna innehåll. Symtomal textanalys är vansklig då texters framställning är så komplex, vilket medför att det krävs stor försiktighet vad det gäller att dra slutsatser av resultatet.
6.3 Urval
Texterna valdes ut genom en sökning i mediearkivet på söksträngen ”fritids OR fritidshem” i storstadspress, landsortspress, prioriterad landsortspress, stadsdelspress under perioden 20140401- 20140430, vilket renderade 670 träffar. En sorteringsfunktion som kontrollerade dubbletter
minskade antalet till 476. Den första genomgång av träffarna visade att ett stort antal (117 st.) texter berörde fritids i andra sammanhang, främst fritidsnämnd, fritidsgård och Fritidsresor. Av resterande texter förekom det flera korta tillkännagivanden på några få ord och många texter handlade om skola och fritidshem, utan att diskutera fritidshem för sig, vilket medförde att texterna (221 st.) valdes bort. Av de kvarvarande 138 texterna sorterades dessutom identiska texter bort så att bara en slumpmässig av de identiska var kvar. De identiska texterna förekom dels i regionala områden där det uppenbart skett ett samarbete med det redaktionella materialet och dels var det en specifik text som förekom med en mycket liten variation i innehållet och de flesta var identiska, nämligen Skolverkets krisrapport om växande barngrupper på fritidshemmen. Efter det första manuella urvalet var det 88 texter kvar som noggrant lästes igenom. Texter som var mycket lika eller inte berörde verksamheten så mycket gallrades bort, så att det var 36 texter kvar, vilka är de som använts i analysen.
Texterna är från tidningarnas ledare, krönikor, kåserier, insändare, reportage, nyhetsartiklar och notiser. De diskurstyper som texterna tillhör varierar men alla texttyper kan i huvudsak härledas till en diskurstyp som dominerar inom texttypen. Ledare och insändare är av argumenterande
diskurstyp även om det kan finnas andra inslag i texterna. Krönika och kåseri har en
argumenterande intention även om den inte alltid är tydlig då det berättande inslaget kan vara
omfattande. Reportage karakteriseras av den berättande diskurstypen samtidigt som inslag av både den beskrivande och argumenterande diskurstypen kan vara påtaglig. Nyhetsartiklar och notiser är i huvudsak av den beskrivande diskurstypen. Den argumenterande diskurstypen är i många fall mer komplex vad det gäller vilka diskurser texterna innehåller än i viss grad den berättande och framförallt den beskrivande diskurstypen. För att få ett rikt material till analysen innehåller därför urvalet av texter en högre andel argumenterande texter än vad som är representativt sett över alla texter. Även den berättande diskurstypen är överrepresenterad av den anledningen.
6.4 Genomförande
Arbetet inleddes med att fritidshemmets framväxt skrevs och med det framträdde ett antal diskurser som återkommer i olika skepnader under historiens gång. De diskurser som då uppfattades
användes sedan för att strategiskt välja ut de texter som kunde vara användbara vid
rekonstruktionen av dagspressens bild av fritidshemmet. Texterna valdes ut genom Mediearkivet bland de texter som nämnde fritids eller fritidshem under april 2014. Texterna har inte analyserats i pappersformat utan mediearkivets återgivning av tidningarna har använts. När utgallringen var klar användes diskurserna som ett raster över tidningarnas texter för att se hur de historiska diskurserna skrivs fram i dagspressen och kategoriserades utifrån det. Varje text sorterades utifrån tolkad huvuddiskurs, men även eventuella bidiskurser noterades. Texterna analyserades sedan kategorivis på textnivå, interdiskursnivå och kontextnivå.
Analysarbetet genomfördes som en kritisk diskursanalys där en öppnad objektifierad textanalys från en medievetenskaplig socialkonstruktivistisk metod användes som analysverktyg. Då det handlar om en diskursanalys begränsades analysfältet till de aktuella diskurserna. Den
objektifierade textanalysen genomfördes med diskursteori och är det som i resultatredovisningen benämns textnivå. Genom öppnandet av den objektifierade textanalysen erhölls resultaten för det som benämns interdiskursnivå och kontextnivå
På interdiskursnivå analyserades diskursens koppling till diskurser som finns sedan tidigare.
Fairclough (1995a) menar att det vid interdiskursivitet är ett outtalat förnyande av tankegångar från andra diskurser som tillämpas, till skillnad från intertextualitet där begrepp och delar av texter från tidigare diskurser ocamouflerat återanvänds. I den här studien används bara interdiskursivitet på interdiskursnivå, då intertextualitet blir för komplicerat då det gäller studier som inte har ett mycket begränsat diskursfält.
6.5 Metodkritik
Diskursanalys bygger på tolkningar på olika nivåer med olika verktyg. Då diskursanalysen inte har ett generellt tillvägagångssätt utan byggs upp av den som använder metoden, har metoden en stark koppling till användaren och kan därför modifieras efter avsikt. Detta kan både vara en fördel och en nackdel. Fördelen är att metoden kan få en specialanpassad form för den avsedda studien och användaren. Nackdelen är att den då kan användas för att visa det som användaren önskar visa, utan att det har så stor förankring i undersökningsobjektet.
Winther Jørgensen och Phillips (2000) ser ett validitetsproblem med diskursanalys och menar att alla konstruktivistiska metoder delar problemet med att få ett giltigt forskningsresultat, då forskningen i sig är en konstruktion. Ett annat problem är att forskaren normalt är delaktig i det diskursiva fältet och därför har svårt att se delar av diskurserna. För att få så stor validitet som möjligt på en diskursanalys anser Winther Jørgensen och Phillips ” att man i en konkret
diskursanalys överväger och söker redogöra för hur man står i förhållande till de diskurser man undersöker, och vilka konsekvenser som ens eget bidrag till den diskursiva produktionen av vår
omvärld kan få” (Winther Jørgensen & Phillips, 2000:29). Syftet med att visa sina ståndpunkter är att hela analysprocessen ska bli synlig och möjlig att följa.
Ett annat validitetsproblem som beror på det undersökta objektets karaktär diskuterar Fairclough (1995b). Han menar att diskursiva fält som är flytande och saknar en tydlig homogenitet leder till att den diskursiva praktiken blir mer komplex. I texterna om fritidshemmet med dess många olika uppdrag, som är öppna för variation i tolkningsprocessen, är därför den diskursiva praktiken komplex. Därför blir analysen av den diskursiva praktiken problematisk och osäker då diskurserna blandas med varandra.
Som nämnts ovan så är Fairclough (1995a) noga med att hålla isär de olika dimensionerna i
analysarbetet, men sambanden mellan de olika delarna är parvis så starka genom de kompletterande metoder som används i den här studien, att gränserna mellan dimensionerna är något flytande trots försök att särskilja dem. Genom diskursteorin förs textdimensionen och den diskursiva praktiken samman, och genom den medievetenskapliga metoden som används förs diskursiv praktik samman med social praktik.
Fairclough (1995b) använder intertextuell analys för att se hur diskursen reproduceras och vilka linjer från tidigare texter eller inriktningar av diskursen som används. Fairclough påpekar att analysen blir en tolkningsprodukt som beror på uttolkarens kulturella och sociala förståelse, något som kan ses som ett problem. Han menar dock att vinsten med en intertextuell analys är större än att söka en form av objektivitet i analysarbetet. Fördelen med en intertextuell analys är att det genom den blir en koppling mellan textanalysen och den sociala praktiken.
Då texter från massmedia ska användas för att analysera samhällsfenomen, är det av vikt att
reflektera över dess ursprung. Falkheimer (2004) anser att massmedias innehåll inte bör ses som ett försök till ett objektivt återgivande av faktiska förhållanden utan behöver granskas utifrån texternas ursprung i vinstdrivande företag som har ekonomiska intressen av sin publicering. Med de
organisatoriska förutsättningarna som gäller för media har många intresseorganisationer som vill styra eller påverka informationsflödet etablerat informationskanaler till media, vilket medför att källor och media verkar i ett symbiotiskt förhållande. Av den anledningen kan analysen bli symtomatisk och missvisande om inte de förhållandena beaktas vid studien.
Etiskt övervägande: Forskningsobjektet i den här studien är tidningstexter och tidningstexter likställs i forskningshänseende med skriftliga litterära verk och ska därmed hanteras på samma sätt som dem. ”Var och en får citera ur offentliggjorda verk i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet” (SFS, 1960:729). Trots citaträtten har namngivna
personer i tidningarna gjorts anonyma i texten för att minska risken för att det ska uppkomma kränkande situationer.
7 Fritidshemsdiskurser i historiskt perspektiv
Som teoretiskt ramverk för studien används en konstruktion från fritidshemmets historia och nuvarande förutsättningar. För att kunna analysera texterna har diskurser skapats ur den
ovanstående framställningen av framväxten av fritidshemmet och problematiseringen av begreppet fritid. Fritidshemsdiskurserna i historiskt perspektiv fungerar som ett filter där texternas diskurser fångas upp och synliggörs. Men de används också som verktyg i analysen av texterna för att få perspektiv på texternas diskurser. Som Winther Jørgensen och Phillips (2000) rekommenderar är diskurserna i huvudsak valda utifrån det teoretiska underlaget med tanke på de tänkbara diskurser som kan finnas i texterna och inte valda utifrån det verkliga innehållet i texterna som ska
analyseras. Fördelen är att man då lättare kan välja ut strategiska texter att analysera, något som är en fördel då textanalys är så pass krävande att man bör begränsa mängden text. I den här studien framträder dock en diskurs i det empiriska materialet så tydligt i några texter att den lades till i samband med arbetet med texterna. Diskursen det handlar om är en resursdiskurs, som på grund av sin sena uppkomst inte har samma förankring i den teoretiska bakgrunden. De valda diskurserna överlappar varandra och lämnar vissa fält osedda, något som ses som ofrånkomligt av en del förespråkare av diskursiva metoder, till exempel Haglund (2009) och Winther Jørgensen och Phillips (2000).
7.1 Tillsynsdiskurs
Då arbetsstugorna startades var ett viktigt argument att det inte var bra för barnen att vistas på gatorna eller i hemmen då ingen vuxen var hemma och kunde se till dem. Tillsynen ansågs viktig för att barnen inte skulle bli vanartiga och den kopplades till disciplinering av arbetarklassens barn.
Även i eftermiddagshemmet ansågs tillsynen vara av största vikt. Där var tillsynen dock inte lika förknippat med disciplinering genom arbete utan mer av övervakningskaraktär. De vuxna skulle finnas där så att de kunde se till att barnen fanns där de fick vara och att finnas på plats om något hände. På fritidshemmet är tillsynen delvis åter kopplat till disciplinering men nu mer outtalat genom att få barnen att ta ansvar och på så sätt nå självdisciplin. Fritidshemmets uppdrag att stå för tillsyn av barnen finns inskrivet i Kvalitet i fritidshem (Skolverket, 2007) där det samtidigt står att fritidshemmet ska erbjuda barnen enskildhet som går att kombinera med tillsyn. Tillsynen blir på så sätt individuellt anpassad och i praktiken behovsprövad i verksamheten.
7.2 Omsorgsdiskurs
Omsorg är ett begrepp som är starkt beroende av fostran. Som Landahl (2006) visar har relationen mellan begreppen i skolmiljö förändrats över tid och har gått från att vara varandras motsats till att vara varandras förutsättningar. Landahl menar att det inte finns behov av att fostra om det inte finns någon att ge omsorg. Genom att lyfta fram gruppers/enskilda elevers behov legitimeras skolans fostrande roll. En viktig förändring som skett då det gäller fostran är att det har förskjutits från att ha varit genom öppen disciplinering till att vara dold och den dolda disciplineringen kan ske i namn av omsorg.
I arbetsstugorna fanns det vissa inslag av omsorg men det var inte artikulerat och inte heller något som fanns med i grundtanken då arbetsstugorna stiftades. Men med i bilden fanns en tanke att barnen skulle kunna få mat och viss ersättning för det arbete de utförde, på så sätt fanns en
omsorgstanke med i verksamheten. Verksamheten hade kompensatoriska intentioner då de som fick komma till arbetsstugorna var barn från fattiga eller socialt utsatta hem. Huvudsyftet var dock inte omsorg utan tillsyn och att förekomma vanartigt beteende. I eftermiddagshemmet var omsorgen uttalat viktig och innebar att barnen skulle få den fysiska och sociala hjälp som inte föräldrarna kunde ge när de var på arbetet. Särskilt viktigt var att eftermiddagshemmet kompenserade de barn som kom från hem där samhället ansåg att omsorgen i hemmet hade brister. Det var på gruppnivå
