Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se Estetisk-filosofiska fakulteten Estetiskt lärande
Sara Wallin
Dans i förskolan
- finns den för småbarnen?
Dance in pre-school
- does it exist for toddlers?
Examensarbete 15 högskolepoäng
Lärarprogrammet
Abstract
The purpose of the examination has been to find out in which way preschool teachers use dance as an educational tool for children in the age of 1-3 years. I’ve used a qualitative method and the examination was carried out with help of interviews with four preschool teachers who were randomly chosen. Then the interview answers were compared to the chosen literature.
The results showed that all the preschool teachers thought that dance was very important for children’s development. They were all using dance in some way in their activities but it was not all of them who considered that they used dance as an educational tool.
Sammanfattning
Syftet med denna undersökning har varit att ta reda på vilket sätt förskollärare använder dans som ett pedagogiskt verktyg med barn i åldern 1-3år. Jag använde mig av en kvalitativ metod och undersökningen genomfördes med hjälp av intervjuer av fyra förskollärare som var slumpmässigt utvalda. Därefter drogs det paralleller mellan intervjuernas svar och den valda litteraturen.
Resultatet visade att samtliga förskollärare ansåg att dans var mycket viktigt för barnens utveckling. De använde sig av dans på något sätt i sin verksamhet men det var inte alla som ansåg att de använde dansen som ett pedagogiskt verktyg.
Innehållsförteckning
Inledning... 1 Syfte ... 1 Frågeställning ... 1 Litteraturgenomgång ... 2 Dans... 2 Definition ... 2 Historia ... 2 Rytmik... 3 Definition ... 3 Historia ... 3Metod för rytmik med småbarn... 3
Danslek... 4
Förhållningssätt till barns dans... 5
Småbarns utveckling med fokus på dans ... 6
Vad säger styrdokumenten om småbarn och dans? ... 8
Socialstyrelsens Allmänna råd 1987: 3 ... 8 Läroplanen för förskolan ... 8 Metodbeskrivning... 10 Urval... 10 Datainsamlingsmetoder ... 10 Procedur ... 10
Databearbetning och tillförlitlighet ... 11
Etiska överväganden ... 11
Resultat... 12
Begreppet dans ... 12
Glädjen i dansen ... 12
Spontan/styrd dans/ ”mini-röris”... 12
Dans som pedagogiskt verktyg ... 13
Barnens utveckling genom dansen ... 13
Läroplanen för förskolan ... 14
Kännedom om andra förskolor som använder sig av dans... 15
Sammanfattning ... 15
Diskussion ... 16
Metoddiskussion... 16
Begreppet dans ... 17
Glädjen i dansen ... 17
Spontan/styrd dans/ ”mini-röris”... 17
Barnens utveckling genom dansen ... 19
Läroplan för förskolan... 19
Kännedom om andra förskolor som använder si g av dans... 20
Brist på litteratur... 20
Viktigaste slutsatser... 21
Förslag till fortsatt forskning... 21
Inledning
Under min utbildning på Karlstads Universitet har jag fått lära mig en hel del om dans med barn. Jag har fått konkreta lektionstips, vad man ska tänka på och mängden variationer som finns. Hela tiden har det pratats om barn från fyra år och uppåt. Inte en enda gång har jag hört dansläraren prata om de små barnen i förskolan i åldrarna 1-3 år.
Dans kan ha olika betydelser för olika människor. En del anser att dans är när de lär sig olika steg i rätt ordning, en del tycker att dans är bundet till olika traditioner som jul och
midsommar medan andra menar att dans är när de helt hänför sig till musiken, såväl
kroppsligt som själsligt. Dans kan definieras och användas på många olika sätt. Ett sätt är att arbeta med den som ett pedagogiskt verktyg, det vill säga att arbeta medvetet med dans inom den planerade verksamheten, det är den sortens dans som kommer tas upp i arbetet.
För barn som är under ett år finns det kurser i bland annat rytmik, där det handlar om rytmer, musik, sång, rörelse och dans. Efter att ha haft muntlig kommunikation med några kunniga människor inom detta område har jag fått bekräftat att många föräldrar väljer att gå på
kurserna. De tycker att det är roligt och de anser att barnen utvecklas. Nu finns det även något som heter ”Babysalsa” som har sin grund i babyrytmiken men de använder sig av
latinamerikanska rytmer. Tar förskolorna tillvara på det?
Som blivande förskollärare vill jag kunna använda mig av dans som ett pedagogiskt verktyg med barn i åldern 1-3 år men jag vet inte hur jag ska gå till väga. Jag tror även att andra pedagoger inom förskolan känner likadant och därför vill jag försöka bidra med att förmedla den kunskapen genom min undersökning.
Syfte
Dans nämns i läroplanen för förskolan (Skolverket, 2006) och ska alltså vara en del av verksamheten. Syftet med min studie är att få kunskap om på vilket sätt förskollärare använder dans som pedagogiskt verktyg med barn i åldern 1-3 år.
Frågeställning
På vilket sätt använder förskollärare dans som pedagogiskt verktyg?
Litteraturgenomgång
I litteraturgenomgången kommer jag först att definiera vad dans och rytmik är. Jag kommer sedan att presentera en kort historisk tillbakablick och även beskriva hur litteraturen
presenterar dans med småbarn. Anledningen till att jag valt att ta med rytmik är att det i vissa fall när det gäller barn i åldern 1-3 år kan vara snarlikt dans och därför vill jag tydliggöra vad begreppen står för. Det finns många områden inom förskolan som kan kopplas till dans, till exempel lek och drama. Jag begränsar mitt arbete genom att fokusera på dans.
Dans
Definition
Enligt Nationalencyklopedin (1990) definieras dans som rörelser till rytm och melodi,
rörelser som ges en speciell form och utförs i viss tid och visst rum (Nationalencyklopedin,
1990, s.407). Bjertoft (2004) menar att dans är kroppar i rörelse i tid och rum, där möten är centralt, möten med oss själva och andra. Det jag menar med dans är att helt hänföra sig till musiken/sången/ljuden genom kroppen.
Historia
Dansens historia började för mycket länge sedan. Den var mycket betydelsefull hos de gamla grekerna, vilket kan ses i de nio muserna där dansen är en av dem. Enligt den grekiska mytologin är de nio muserna döttrar till Zeus och deras uppgift var att underhålla gudarna på Olympen tillsammans med andra kvinnor. De var de sköna konsternas och vetenskapens gudinnor, där en av dem var dansens gudinna (Nationalencyklopedin, 1994).
Den allra första undervisningen i dans för barn kom till Sverige i början av 1900-talet och det var musikpedagogen Anna Behle som införde den. Behles dansundervisning väckte stort intresse när hon introducerade Sveriges första barndanspedagogik och grundade den första dansskolan i Stockholm. Hon hade studerat barndans hos Isadora Duncan och
rytmikundervisning hos Émile Jacques Dalcroze. Båda är välkända i Europa för sin
skicklighet inom barndans respektive rytmikundervisning (Digerfeldt, 1990). Än idag lever Duncans idé om att dansen utvecklas utifrån barns naturliga rörelser kvar (Bjertoft, 2004).
Rytmik
Definition
Enligt Nationalencyklopedin (1995) betyder ordet rytmik läran om rytm, då menas den musikaliska rytmen som man finner i just musik. Begreppet rytmik kan även vara en term för ett gymnastik- och rörelsesystem (Von Bülow, 1974) eller också en pedagogisk metod att lära sig musik på genom att använda rörelser (Granberg, 1994). Det jag menar med rytmik är en pedagogisk verksamhet där rytm, takt, sång och rörelser blir en helhet, men där fokus ligger på rytmen.
Historia
Redan under den grekiska kulturens glansperiod använde man idén om att sammanföra musik och rörelse i ett utbildande syfte, de fann harmoni genom att uttrycka sig med kroppen till musik (Von Bülow, 1974).
Rytmik har varit en del av förskolans verksamhet sedan Friedrich Fröbel öppnade den första förskolan år 1837. Redan då fanns det en samling med olika musik- och rörelselekar, inte helt olika den nutida förskolans. Trots att det är många tidsepoker sedan och musiken skiljer sig i både melodi och språk så är det påtagligt hur stimuleringen av barns sinnen och motorik, alltså därmed kopplingen mellan musik och kropp, utmärker de olika musikkulturerna (Løkken, Haugen & Röthle, 2006).
Metod för rytmik med småbarn
Barnet får sin första upplevelse av rytm och rörelse redan i mammas mage, i fjärde månaden kan barnet uppfatta rörelser och i den åttonde månaden kan barnet registrera och komma ihåg ljudintryck. Ljuden som kommer in till barnet som vibrationer hör barnet likaväl som det känns i dess kropp (Løkken m.fl., 2006; Bjørkvold, 2005).
När det gäller rytmik för småbarn (1-3 år) är det inte meningen att de ska bli tonsäkra, lära sig sjunga korrekt eller lära sig att röra sig på ett visst sätt. Målet med att arbeta med rytmik med småbarn är att de fysiskt ska få prova på rytm och puls (kroppens och musikens motor) men även att de ska få känna på glädjen i att sjunga och dansa. Dessutom är det meningen att barnen ska få uppleva sin kropps olika möjligheter såväl som begränsningar och därmed få en god kroppsuppfattning. Hela barnet utvecklas av att vara delaktig i musik, rörelse och sång,
det känner sig tryggt och det blir säkrare i grupp men även barnets grund till inlärning läggs där (Granberg, 1994; Claesdotter, 2006/09; Björkman, 2007/06).
I dagens samhälle använder vi oss av rytmik och då speciellt i förskola, men allra mest med barn i åldern 1-3 år, både på ett medvetet och omedvetet sätt. Det medvetna sättet är
pedagogernas planerade verksamhet, medan den omedvetna sker dagligen hos barnen när de leker. För de små barnen är begreppen musik och rörelse starkt förenade, ett exempel på det är när barnen uttrycker sina rörelser med prat-sjungande monologer. Det gör de oftast när dem leker, det kan vara att de står vid leksakspisen och sjunger orden koka-koka medan de rör i grytan. Rytm och rörelse är barnens naturliga tillstånd (Granberg, 1994).
Danslek
På engelska kallas den pedagogiska dansen för creative dance och vid en direktöversättning skulle det bli skapande dans eller kreativ dans. I Sverige brukar man kalla dansen för danslek när barnen är från fyra år och för de äldre barnen pratas det om barndans (Sjöstedt Edelholm & Wigert, 2004).
I dansleken knyter man an till barnens föreställningsvärldar, försöker locka fram det roliga och glädjefyllda i dansen och utövar helhetsbetonade rörelser. Det finns tre stycken olika stadier man kan jobba med i dansleken. Det första stadiet är att öka kroppsmedvetenheten hos barnen, det andra stadiet är att öka rumsmedvetenheten och det tredje stadiet är att arbeta med hur man kan uttrycka sig med olika rörelser. Dessa tre stadier går samman i dansleken, till exempel är det bra att ha lite rumsmedvetenhet innan man utforskar kroppen, för det är inte så roligt att krocka med varandra (Wigert, 1982).
Kroppen är dansens instrument och för de små barnen utgår hela deras värld utifrån sin egen kropp. De försöker lära känna sin kropps möjligheter och det gör dem bäst genom att använda den. Det är därför är mycket viktigt att stärka barnens kunskaper om kroppens alla delar i dansleken, att nämna delarnas namn, deras förhållande till varandra vad det gäller storlek och placering, men givetvis också visa på kroppens alla möjligheter till rörelse (Wigert, 1982).
Förhållningssätt till barns dans
När det gäller barn och dans är det inte resultaten som är det viktiga utan själva processen. Det är alltså hur vägen ser ut som är det viktiga och inte hur resultatet blir (Sjöstedt Edelholm & Wigert, 2004).
Enligt Boman (1976) har barn ett naturligt behov av att dansa, vilket märks på deras spontana rörelser. Hon anser att det finns en sorts enhet mellan känsla och rörelse hos de små barnen som har ett nära samband med dans. För barnen är rörelsen ett språk, och de visar genast sin lust, glädje eller ilska med kroppens rörelser. Dansen ger barnen möjlighet till att leva ut sin energi och sitt behov av rytmiska rörelser och den ger dem motoriska färdigheter. Det unika med dansen är att varje barn agerar utifrån sina egna möjligheter, drifter och känslor. Barnen får både öva sin motorik och uppleva det konstnärliga inom dansen genom att låta fantasin flöda.
För småbarn handlar det om att lyssna på musiken, röra sig till den och roa sig med den. De rörelser som föds kan sedan längre fram i barnets liv eventuellt bli koreografi (Björkman, 2007/06).
Enligt den ungerske dansaren, koreografen och dansteoretikern Rudolf Von Laban består dans av byggstenar; kropp, rum, tid, kraft och relation. Dessa byggstenar samverkar hela tiden på olika sätt i dansen (Bjertoft, 2004). Laban ansåg att dans inte är ett slutet rörelsesystem utan en kreativ process (Digerfeldt, 1990). Han sammanfattar sin syn på kreativ rörelsefostran så här:
1. Rörelsen ger barnet möjlighet till personlig utforskning utifrån en egen inneboende motivation utan yttre kontroll och styrning.
2. Rörelsen stimulerar barnets intellektuella aktivitet.
3. Rörelsen innehåller kvaliteter som tillåter individuell tillämpning och utveckling.
4. Rörelsen är i sig kreativ. Det finns inte ett enda rätt rörelsesvar utan många. 5. Rörelsen innehåller så många olika aspekter att den kan tillgodose alla
smakriktningar och kognitiva stilar. 6. Rörelsen integrerar hela beteendet.
(Digerfeldt, 1990, s 28-29).
Boman (1976) tycker att det är alldeles för få barn som ges möjlighet till att få
danserfarenheter. Omgivningen ger dem sällan den stimulans eller uppmuntran som barnen behöver och de får inte möjlighet att utforska sin kropp. Hon menar att om barn får samma stimulans till att dansa som till att måla så vore det lika naturligt för dem att dansa som att måla.
Småbarns utveckling med fokus på dans
Barn behöver uppleva med alla sinnen. Utan upplevelser blir det ingen fantasi och utan fantasi stannar utvecklingen (Claesdotter, 2006/09).
Ända från fosterstadiet har ljud, rytm och rörelse en avgörande betydelse, såväl fysiskt som psykiskt. Grunden till att vara en socialt kommunicerande människa och kännande väsen läggs redan i fosterstadiet och därför är det viktigt att medvetet kommunicera med sitt ofödda barn, det kommer barnet att ha nytta av resten av livet. Dessutom är det av betydelse för barnets utveckling att såväl prata som leka som dansa med sitt ofödda barn (Bjørkvold, 2005).
När det gäller de små barnen (1-3 år) är det kroppen som är i fokus. De lär känna sin omvärld genom kroppen, de upptäcker sin omgivning genom att krypa, klättra, springa och ramla, se, lukta och känna. Allt i barnets värld utgår från deras kropp, deras upplevelser och deras erfarenheter sätts i förhållande till just kroppen. Det rymmer mycket mer än vad man tror i deras lilla kropp, den innehåller kunskap om bland annat lägen, nivåer, avstånd, form och storlek (Granberg, 1994).
Från ett års ålder övar barnen på att hålla kroppen i balans, att förstå sin omgivning och att förenkla sina rörelser. Småbarn är aktiva hela tiden, de kryper och klättrar och klänger vilket förbättrar deras kroppsuppfattning och är mycket betydelsefullt för barnets jagutveckling (Granberg, 1994).
Andersen & Kampmann (1990) menar på att en stor del av barnens energi är bunden till kroppen, att de försöker styra och upptäcka kroppen, och använda den som uttrycksmedel. De använder hela kroppen, rummet och tiden men pendlar även mellan rörelse och stillhet. Genom att barnen hela tiden upptäcker nya möjligheter med kroppen utvecklar de även nya möjligheter och sätt att uttrycka sig på.
Beröringssinnet, led- och muskelsinnet och balanssinnet är det som utvecklas först hos de små barnen och tack vare dessa sinnen får barnet hjälp med att anpassa sitt rörelsemönster, som utgör en grund för senare utveckling och inlärning. Det är dessutom led- och muskelsinnet som hjälper barnet att komma ihåg de färdigheter som det en gång lärt sig, men det gör mycket mer än så. Det hjälper även barnet med till exempel att veta hur sin kropp ser ut, hur den känns och hur den rör på sig, att känna hur tunga olika saker är och att uppfatta var i rummet det befinner sig. Något som stimulerar detta sinne är att till exempel dansa (Ellneby, 2003).
Enligt Merleau-Ponty är kroppen en helhet av känslor, tankar, sinnen, fysiologi och motorik och är naturligt sammansmält med världen. Erfarenheter behöver inte alltid delas genom det muntliga språket utan det kan även ske genom att två kroppar möts. Det är en förutsättning för att kunna förstå de små barnen som inte utvecklat sitt muntliga språk ännu (Løkken, m.fl., 2006; Claesdotter, 2006/09).
Barnen uttrycker sina rörelser med prat-sjungande monologer omedvetet men det de
egentligen gör är att träna olika slags rytmer, i såväl prat som sång finns det rytmer liksom i ljud och melodi. Det medför att barnen får lättare att lära sig språk, för både rytm och puls är två grundstenar i språkinlärningen (Granberg, 1994). Dans är mycket bra för barnens motorik och ju bättre motorik barnen har desto lättare har barnen för att lära sig språk (Claesdotter, 2006/07).
Nästan alla inom utvecklingspsykologin verkar vara överens om att all ursprunglig inlärning kommer från rörelseaktiviteter som medverkar till den mentala tillväxten, vilket inverkar på den känslomässiga och sociala utvecklingen hos barn (Digerfeldt, 1990).
Enligt Johansson (2003) är det viktigt som pedagog att ha ett bra samspel med barnen och att ha en förmåga och ett intresse av att kunna dela barnens livsvärldar för att kunna förstå dem. Hon betonar även vikten av att ha roligt tillsammans med barnen och hon anser att glädjen hos barnen föds genom pedagogernas engagemang och intresse.
Vygotskij (1995) anser att en av de viktigaste frågorna inom barnpsykologin är barnets skapande. Han menar att dess utveckling har stor betydelse för barnets allmänna utveckling och mognad och det är vad han kallar för kreativa processer, som börjar tidigt i barndomen.
Enligt Vygotskij sker barnens intellektuella utveckling i den proximala utvecklingszonen och han anser därför att det är en viktig pedagogisk uppgift att agera inom denna utvecklingszon. Det han menar är att barn behöver få vägledning genom livet för att sedan kunna klara av det på egen hand. Om ingen visar barnen hur de ska agera i olika situationer så vet de inte hur de ska göra nästa gång en liknande situation uppkommer. Genom att man som pedagog eller annan vuxen visar barnen hur de kan gå tillväga så kan de sedan vid nästa liknande situation koppla till de erfarenheter de fick genom den vuxne och sedan agera på sitt egna sätt, de skapar alltså ett nytt sätt genom sina tidigare erfarenheter (Evenshaug & Hallen, 2005).
Att måla, dansa, spela, dikta osv. borde äntligen anses lika viktigt som att lära sig multiplikationstabellen (Berefelt, 1977, s 11).
Vad säger styrdokumenten om småbarn och dans?
Socialstyrelsens Allmänna råd 1987: 3
I det pedagogiska programmet för förskolan står det att förskolan ska stimulera barnen att använda sig av olika estetiska uttrycksformer som till exempel dans. Socialstyrelsen menar på att rytmik-, dans- och rörelselekar är det som är grunden till all glädje i förskolan och att det ger barnen rika möjligheter att stärka sin kropp samt sin kroppsuppfattning men även sin identitet. De anser också att såväl grov- som finmotoriken hjälper till att skapa goda
förutsättningar längre fram när det gäller läs- och skrivinlärning. Dessutom bygger barnen upp begrepp som tid och rum genom den egna kroppen och lär sig också viktiga begrepp som bakom, framför, över osv. Barn använder såväl språk som hela kroppen att kommunicera med (Granberg, 1994).
Läroplanen för förskolan
I läroplanen för förskolan (Skolverket, 2006) står det att förskolan ska anpassas till alla barn, lägga grunden för ett livslångt lärande och att verksamheten ska gynna leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet. Dessutom ska barnens intresse stärkas för att lära och erövra nya kunskaper, erfarenheter och färdigheter. Det är viktigt att barnen utvecklar en förståelse för sig själva och sin omvärld. Att utforska, vara nyfiken och ha lust att lära är det som utgör grunden för den pedagogiska verksamheten som ska utgå från barnens erfarenheter, intressen, behov och åsikter (Skolverket, 2006).
Förskolan ska även ge barnen möjligheter till att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer som bland annat sång, musik, rytmik och dans (Skolverket, 2006).
Förutom detta ska förskolan stötta barnen i att utveckla en positiv bild om sig själva som lärande och skapande individer. Barnen ska också stödjas i att tro på sin egen förmåga som att tänka själva, röra sig och att lära sig utifrån olika perspektiv som till exempel intellektuella, sinnliga och estetiska (Skolverket, 2006).
Därutöver ska förskolan också erbjuda barnen en trygg miljö som ska inbjuda till lek och aktivitet men även inspirera barnen till att utforska sin omvärld (Skolverket, 2006).
Metodbeskrivning
Urval
Undersökningsgruppen bestod av fyra kvinnliga verksamma förskollärare mellan 30-50 år som arbetar eller har arbetat en längre tid med barn i åldrarna 1-3 år på förskolor i Mellan Sverige. Förskollärarna arbetar inom samma kommun men är slumpmässigt valda.
Då syftet med min undersökning var att få kunskap om på vilket sätt förskollärare använder dans som pedagogiskt verktyg med barn i åldern 1-3 år valde jag att intervjua förskollärare som arbetat en längre tid med småbarn eftersom de har större erfarenhet av det pedagogiska arbetet än förskollärare som bara har arbetat en kortare tid. Eftersom undersökningen avser barn i åldern 1-3 år föll det sig naturligt att inte välja förskollärare som arbetar med äldre barn.
Datainsamlingsmetoder
Jag har valt att använda mig av en kvalitativ metod där intervjuer passade mitt ändamål bäst eftersom jag ville få fram vad förskollärare anser om att använda dans som pedagogiskt verktyg med småbarn (Johansson & Svedner, 2001). Mina frågeområden var på vilket sätt de använder sig av dans i sin verksamhet, hur de förhåller sig till läroplanen när det gäller att bygga vidare på barnens tidigare erfarenheter av dans och om de känner till någon förskola som arbetar med dans som ett pedagogiskt verktyg.
Procedur
För att få kontakt med olika förskollärare skickade jag e-post till skolförvaltningarna för att se om någon förskollärare var intresserad av att ställa upp på en intervju. Tyvärr fick jag ingen respons.
Jag valde istället att ringa till olika förskolor för att få tag på frivilliga förskollärare. Det resulterade i att jag fick tag på fyra stycken.
Innan jag gjorde intervjuerna läste jag på om hur en intervju går till, vad jag skulle tänka på och vilka svårigheter jag eventuellt kunde träffa på (Ely, 1993). Relativt långt innan
postade intervjufrågorna i god tid före till de förskollärare som ville ha dem innan så att de fick möjlighet att förbereda sig.
Alla intervjuerna skedde individuellt och vid intervjutillfällena använde jag mig av en bandspelare för att få så riktig information som möjligt. Jag insåg att jag aldrig skulle hinna med att anteckna och dessutom kunna vara en god lyssnare och ställa bra följdfrågor. Dessutom var en bandspelare ett bra hjälpmedel för att få ett bra flyt i konversationen
eftersom jag inte behövde oroa mig för att någon viktig information skulle glömmas bort. Nu kunde jag helt och hållet koncentrera mig på personen jag intervjuade.
I resultatet kommer jag att redovisa intervjuerna utifrån olika teman.
Databearbetning och tillförlitlighet
Efter varje intervju lyssnade jag noga igenom det inspelade bandet och skrev ner så ordagrant jag kunde vad som hade sagts. Sedan sammanställde jag dem i resultatet där jag valde att presentera svaren utifrån olika teman.
Jag hade aldrig träffat de förskollärare som intervjuades och hade därför ingen personlig relation till dem. Jag var därför inte medveten om deras arbetssätt, värderingar eller åsikter. Samtliga intervjuer gjordes i lugn och ro på respektive förskola, vi satt där vi kunde prata ostört och intervjuerna tog mellan 20-30 minuter.
Då detta var en liten undersökning kan jag inte generalisera resultaten men det kan ändå ge en inblick i hur det kan se ut ute på förskolorna.
Etiska överväganden
När jag kontaktade de olika förvaltningarna informerade jag om att jag skrev ett
examensarbete inom lärarprogrammet, vad syftet med arbetet var och att jag vill intervjua förskollärare som arbetar med småbarn om dans. Samma information fick de förskollärare som jag ringde till.
Vid intervjutillfällena använde jag mig av en bandspelare och jag frågade innan intervjuernas start om det gick bra att spela in och dem godkände det. Jag informerade även om att jag kommer att använda mig av fiktiva namn i arbetet.
Resultat
I resultat delen har jag valt att presentera resultaten utifrån olika teman.
Begreppet dans
Några av förskollärarna tyckte inte att det var just dans som de använde sig av och en av dem berättade att dans är kanske inte direkt det som man gör men att röra sig till musik (Åsa). Den åsikten visade sig vara vanlig bland de intervjuade förskollärarna.
Glädjen i dansen
De flesta ansåg att barnen blev glada av att dansa och att det var det viktigaste, att de upptäckte glädjen i dansen. Någon ansåg att det var mycket svårt att lära barnen olika saker om det inte var lust- och glädjefyllt. En förskollärare berättade att just den här glädjen i att
röra sig är jätte stor och hon fortsatte sedan med att säga att de uppmärksammar den hela tiden (Stina). En annan ansåg att musik är jätte viktigt för barnen och att dem rör sig ju på en gång när musiken sätts igång även innan dem kan gå (Agneta).
Spontan/styrd dans/ ”mini-röris”
Samtliga förskollärare gav utrymme för den spontana dansen i sin verksamhet och en berättade att barnen vill att man ska sätta på musik och då får de utlopp för den spontana dansen. Den styrda dansen hade inte riktigt fått någon egen plats i verksamheten utan var integrerad i andra aktiviteter som till exempel Friskis & Svettis program ”mini-röris”, som alla förskollärare använde sig av. En av förskollärarna ansåg att ”mini-röris” blir ju som dans
för de här små (Karina).
En annan förskollärare berättade att de försöker utmana barnen musikaliskt genom att de
uppmuntrar dem att röra sig till olika sorters musik (Åsa). Hon ansåg att det var viktigt för
barnen att lära sig att känna till musikens temposkillnader och karaktärer genom dansen.
Angående den styrda dansen var det inte alla som tyckte att det lämpade sig för småbarn, en förskollärare sa att det är svårt att jobba med dans på ett styrt sätt med små barn och hon menade på att det fungerar inte riktigt (Agneta).
Dans som pedagogiskt verktyg
En del av förskollärarna ansåg att de använde dansen som ett pedagogiskt verktyg medan andra inte tyckte det.
En som ansåg att de använde dansen som ett pedagogiskt verktyg gav den spontana dansen stort utrymme där även pedagogerna var med och dansade, hon berättade att musik är också
en sån som vi alltid har på i ett rum så att man kan välja att gå in där och sjunga eller dansa eller klappa eller bara sitta och titta (Stina). Därefter berättade hon om på vilket sätt det
gagnar barnen, just det här med kroppsuppfattningen till exempel och att lära sig veta hur
man stampar med foten eller vickar på rumpan eller hur man klappar händerna (Stina).
En annan av förskollärarna tyckte inte att de använde dansen som ett pedagogiskt verktyg för
de är ju så små och hon menade på att det blir mer att dem dansar spontant och har roligt tillsammans (Karina).
De olika förskollärarnas tillvägagångssätt skiljde sig lite åt. En av dem hade verkligen utvecklat sin dansverksamhet och hon berättade att vi har ett discorum som vi kallar det för,
som vi ska utveckla mera (Agneta). Dessutom poängterade hon att det är på barnens egna initiativ (Agneta) som de hade upprättat detta rum. I discorummet spelas det all sorts musik,
utifrån vad barnen själva vill lyssna på men ibland utmanas dem med annan musik. Det är framför allt barnens spontana dans som står i fokus i discorummet för förskolläraren ansåg inte att det var hennes uppgift att styra barnen.
Ytterligare en förskollärare berättade hur de arbetar med dans som ett pedagogiskt verktyg och hon sa att det är lite olika hur de går tillväga. I mini-röris så är vi ju med och gör
rörelserna framför dem och sedan berättade hon att de även har andra former då är det ju mer spontant och därefter berättade hon om ett mer styrt sätt att arbeta med dans och hon gav ett
exempel med ”Björnen sover” då gör man ju på ett speciellt sätt (Åsa) och menade att i den dansleken får barnen öva på bland annat temposkillnader i såväl musik som rörelse.
Barnens utveckling genom dansen
Samtliga förskollärare ansåg att barnen utvecklas på ett eller annat sätt genom dansen. En påpekade att det viktigaste var det här med kroppsuppfattningen och lära känna sin kropp och
veta hur den fungerar (Stina), medan en annan tyckte att barn lär sig ju genom konkreta upplevelser och menade att man måste ge dem så många sätt som möjligt att lära saker på
(Åsa). Dessutom ansåg hon att barnen lär sig bäst om de får uppleva själva och att barnen då
lär sig på ett annat sätt (Åsa). En annan förskollärare betonade vikten av den motoriska
utvecklingen och att det var viktigt för barnen att träna på koordination (Karina).
En förskollärare berättade ytterligare vad hon ansåg att barnen utvecklar med hjälp av dansen, hon tyckte att barnen får lära sig att andras kroppar är bredvid mig och att jag inte kan vara
så nära för då kan jag slå till den (Stina).
Det fanns även andra åsikter om barnens utveckling som en förskollärare lyfte fram och det var att dans är bra för kroppen men även för samvaron, samarbetet och den sociala
utvecklingen i en grupp (Agneta).
Läroplanen för förskolan
Förskollärarna fick ett par frågor om hur de ser på läroplanen i samband med dans och barnens tidigare erfarenheter. Svaren blev lite olika och en förskollärare ansåg att man ska
lyssna på barnen och utgå från deras tidigare erfarenheter och menade även att dans är ett uttryckssätt (Agneta) som hon hoppades på att få utveckla tillsammans med barnen.
En annan förskollärare tyckte att dansen var ett sätt att uttrycka sina känslor på men att det inte riktigt var så de tänkte när de hade dans med barnen, hon tyckte att det var svårt när dem
är så små men betonade sedan att det skulle vara perfekt med äldre barn (Karina).
Det var en förskollärare som svarade att musik och dans och sång hör ihop (Stina) och hon tyckte att de flesta barnen har med sig erfarenheter hemifrån. Dessutom ansåg hon att på ett
eller annat sätt gillar alla barn musik och rörelse (Stina) men betonade att det var på barnens
egna sätt och hon tyckte att det var viktigt att ta tillvara på barnens tidigare erfarenheter.
En annan förskollärare ansåg att dansen var viktig som uttryckssätt men att det finns många olika uttryckssätt och att de därför måste presentera så många sätt som möjligt och hon sa att
barn har ju så många språk som vi berövar när dem blir äldre (Åsa).
Kännedom om andra förskolor som använder sig av dans
Samtliga förskollärare fick frågan om de kände till någon annan förskola som använde sig av dans. Ingen av förskollärarna kände personligen till någon förskola som använde sig av dans som ett pedagogiskt verktyg, men en av dem hade en kollega som trodde att hon kände till en förskola som använde sig liter mer av dans. Den intervjuade förskolläraren sade att dem har
barn som är hörselskadade. Berit gick den här kursen för ”mini-röris” och då var det en därifrån och det verkade som att dem höll på med något, i alla fall att jobba mer med dans
(Åsa).
Sammanfattning
Vissa förskollärare ville inte använda sig av begreppet dans för sin verksamhet utan ville hellre kalla det för rörelse till musik. De flesta tyckte att barnens glädje i dansen var det viktigaste och samtliga gav utrymme för barnens spontana dans. Den styrda dansen fanns mest integrerad i andra verksamheter som i till exempel ”mini-röris”. En del ansåg sig inte använda dansen som ett pedagogiskt verktyg medan andra tyckte att de gjorde det. Alla förskollärarna var överens om att barnen utvecklas genom dansen/rörelsen, till exempel att barnen fick kunskap om sin kropp och hur den fungerar. När det gällde läroplanen tyckte några att det var bra att dans fanns med och några ansåg att det var viktigt att utgå från barnens tidigare erfarenheter. Ingen av förskollärarna kände personligen till någon annan förskola som arbetade pedagogiskt med dans, men av dem hade en kollega som trodde sig veta om en förskola.
Diskussion
I diskussion delen kommer jag att inleda med en metoddiskussion och sedan fortsätta med att diskutera resultaten utifrån några av de teman som resultat delen utgår ifrån.
Metoddiskussion
Undersökningen skedde i form av intervjuer av förskollärare som arbetar med småbarn på olika förskolor inom samma kommun. Jag kände ingen av förskollärarna sedan tidigare utan det blev vårt första möte. Det kändes som en bra utgångspunkt då jag inte hade någon aning om vad vederbörande ansåg om ämnet. På grund av att begreppet dans har olika definitioner och att dans med småbarn är relativt okänt så använde jag mig av en kvalitativ metod där jag använde intervjuer (Johansson & Svedner, 2001) för att få så bra svar som möjligt. På det sättet hade jag möjlighet till att ställa följdfrågor och eventuellt förtydliga vad respektive förskollärare svarade.
En av de svåraste sakerna med undersökningen var att göra bra frågor eftersom de inte skulle vara ledande eller märkas vad jag själv ansåg om saken. Det var svårt att veta vad personen skulle svara som jag intervjuade men genom att ha gjort olika följdfrågor försökte jag vara så förberedd som möjligt. Trots det kände jag att jag under vissa intervjuer inte riktigt visste vad jag skulle använda för följdfrågor. Jag tror det beror på att jag innan trodde att jag skulle få ett visst svar och hade tänkt mest på sådana följdfrågor och att när jag väl intervjuade och inte fick de svar jag förväntade mig blev jag något ställd. Givetvis hade jag följdfrågor av det slaget med men när jag hade frågat dem kändes det som att jag skulle ha kunnat fråga lite mer om vissa saker. Vissa intervjuer blev något kortare än andra på grund av detta men även på grund av att jag valde att ha tre intervjuer på samma dag. Det var inte ett bra val, för när sista intervjun ägde rum var min hjärna väldigt trött och jag orkade inte koncentrera mig till hundra procent. Det får vara en lärdom till nästa gång.
Att använda en bandspelare var till stor hjälp för att få flyt i konversationen, men det negativa var att jag förlitade mig helt på den och under en intervju tog bandet slut. Det jag gjorde då var att så fort som möjligt efter intervjun skriva ner vad förskolläraren hade sagt. Till min lättnad var det endast lite av slutet av intervjun som inte kom med på bandet. Att tänka på inför framtida intervjuer är att anteckna lite även fast det finns en bandspelare och att då och då titta så att bandspelaren fungerar som den ska.
Efter att undersökningen var klar och jag gick igenom resultaten blev jag skeptiskt till mina frågor angående läroplanen. En del hade svårt att svara på frågan och de svar som kom fram blev mer en bekräftelse på att dans finns med i läroplanen för förskolan och att det är bra. Jag kom på när jag gick igenom resultaten att frågorna inte var särskilt specifika. Så här i
efterhand känner jag att jag borde ha utformat frågorna på ett tydligare sätt så att de inte gick att misstyda. På så sätt hade även resultatet blivit tydligare.
Begreppet dans
Några av förskollärarna ville inte använda sig av begreppet dans för sin verksamhet utan ville kalla det för rörelse till musik istället. Jag anser att dans och rörelse till musik är två
definitioner med samma betydelse. Anser inte förskollärarna det eller vågar de av någon anledning inte använda sig av begreppet dans? Enligt Nationalencyklopedin (1990) är dans rörelser till rytmer och melodier och Bjertoft (2004) menar att dans är kroppar i rörelse i tid och rum. Kroppar i rörelser, rörelser till rytmer och melodier, det är precis så förskollärarna beskrev sin verksamhet men har ändå valt att inte kalla det för dans. Jag tror att det kan vara så att förskollärarna har svårt med intersubjektiviteten och att dela barnens livsvärldar
(Johansson, 2003) och därmed inte ser att barnen dansar. Om de såg att barnen dansar tror jag att de skulle ha svårt att inte kalla det för dans. Det handlar nog tyvärr om okunskap hos pedagogerna.
Glädjen i dansen
De flesta förskollärarna ansåg att barnen blir glada av att dansa och få uttrycka sig med kroppen och enligt Boman (1976) har barn ett naturligt behov av att dansa. Björkman
(2007/06) menar också att för småbarn handlar det om att roa sig till musiken och hon menar även att barnens spontana rörelser kan tas tillvara på och kanske användas längre fram i någon slags koreografi. Är det något som förskollärarna tänkt på? Det är väldigt bra att låta barnen dansa bara för att det är roligt och att barnen upptäcker glädjen i det men det är också viktigt att ta tillvara på barnens rörelser och använda dessa vid sett senare tillfälle. På detta sätt ges barnen utmaningar så att de kan utveckla sin dans.
Spontan/styrd dans/ ”mini-röris”
Den spontana dansen fanns på alla förskolorna. Det tycker jag var väldigt bra, att de låter barnen få dansa på sitt egna sätt och som jag skrev ovan så anser Boman (1976) att just dansen är barns naturliga behov. Hon menar även att dansen ger barnen möjlighet till att leva
ut sin energi och sitt behov av rytmiska rörelser (Boman, 1976), och genom att förskollärarna använder sig av dansen, spontant som styrt, ger de barnen dessa möjligheter. Dessutom anser Boman (1976) att det unika med dansen är att varje barn får utgå från sina egna möjligheter, drifter och känslor och får därmed röra sig på sitt egna sätt, vilket en av förskollärarna höll med om.
Den styrda dansen fanns inte i samma utsträckning som den spontana, men samtliga
förskollärare använde sig av ett gymnastik program som hette ”mini-röris” där de tyckte att det fanns många dansinslag. Jag anser att det definitivt är bättre att arbeta med dansen så än att inte jobba alls med den men det vore häftigt om dessa dansinslag skulle kunna utvecklas och så småningom bli rena dansverksamheter istället. Frågan är om förskollärarna skulle vara intresserad av att börja ett sådant arbete eller om de anser att dansinslagen räcker? Dessvärre tror jag att dansen fortfarande anses vara ”flummig”. Det känns inte som att förskollärarna riktigt tar dansen på lika stort allvar som de tar de andra verksamheterna som bland annat bild. Det positiva är att de ändå är på rätt väg eftersom de arbetar med dans på något sätt, men det dröjer nog tyvärr länge innan dansen blir lika självklar som de andra verksamheterna i förskolan.
Enligt Vygostkij måste de vuxna vägleda barnen för att kunna ge barnen möjligheter till att kunna vara kreativa och skapa något nytt (Evenshaug & Hallen, 2005). När det gäller det muntliga språket så vägleder pedagogerna barnen utan att ens tänka på det genom att bekräfta det barnen pekar på med att säga vad det är för något och vid ett senare tillfälle kan barnet säga ordet. Varför kan pedagoger inte göra samma sak med dansen? Om en pedagog ser att ett barn tittar på en fågel och barnet börjar flaxa lite med armarna och springa runt, tänk om pedagogen då kunde ta tillvara på det och själv börja springa runt och flaxa med armarna tillsammans med barnet och sedan ge barnet lite utmaningar genom att flaxa snabbt och sakta, långa och korta tag, höga och låga. Då skulle pedagogen svara barnet på samma sätt med kroppen som med talet. Jag tycker det är förvånansvärt varför pedagogerna inte hjälper barnen att stimulera alla deras språk istället för enbart det muntliga. Tyvärr är det bara det muntliga språket som anses vara viktigt.
Barnens utveckling genom dansen
Alla förskollärarna var ense om att barnen utvecklas genom dansen. Någon ansåg att barnen lär känna sig kropp genom dansen och det anser Ellneby (2003) också, hon menar att till exempel dans kan bidra till att hjälpa barnet att veta hur sin kropp ser ut, hur den känns och hur den rör sig. Granberg (1994) menar även hon att dansen stärker barnens
kroppsuppfattning vilket är mycket betydelsefullt för barnens jagutveckling.
En förskollärare ansåg att dansen bidrar till barnens sociala utveckling och de lär sig att samarbeta med varandra. Digerfeldt (1990) anser också att dans gynnar barnens sociala utveckling men även den känslomässiga utvecklingen.
Det som jag tyckte var lite konstigt när jag gick igenom resultaten var att ingen av
förskollärarna pratade något om barnens självkänsla när vi pratade om barnens utveckling. Glömde de bort den eller tyckte de inte att dansen bidrar till barnens självkänsla? Är det något som stärker en människas identitet så är det dansen, det vet jag efter personliga erfarenheter. Dessvärre verkar inte pedagogerna veta det, men det kanske inte är så konstigt med tanke på att de inte fått någon chans att prova på dans.
Läroplan för förskolan
Förskollärarna bekräftade egentligen bara att dansen fanns med i läroplanen och att de tycker att det är bra. Så som jag tolkar läroplanen ska dansen vara med i verksamheten lika mycket som till exempel bild. Tyvärr tror jag att många pedagoger känner att det finns så mycket viktigt i läroplanen som de vill ta vara på att de låter dansen falla lite i skymundan, mycket på grund av att dansens status inte är särskilt hög.
I läroplanen står det att förskolan ska ge barnen möjlighet till att skapa och kommunicera
med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse (Skolverket, 2006, s 6-7). Det betyder ju att alla dessa delar ska få ta lika stor plats i
förskolans verksamhet.
Samtliga förskollärare använde ändå dans sin verksamhet på något sätt, men om jag får drömma lite vore det som sagt underbart om dansen skulle kunna få ta ännu större plats och till och med bli en egen verksamhet.
Kännedom om andra förskolor som använder sig av dans
Jag tyckte det var mycket intressant att ingen av förskollärarna personligen kände till någon annan förskola som använde sig av dans i sin verksamhet, trots att samtliga förskolor som respektive förskollärare arbetar på använde sig av dans. Det måste bero på att ingen av dem har valt att använda sig av begreppet dans för sin verksamhet trots att de arbetar med den på ett eller annat sätt och att det medför till att ingen annan vet om det.
Brist på litteratur
I läroplanen för förskolan (Skolverket, 2006) står det att dans ska finnas med i verksamheten. De förskolor som var med i undersökningen använder sig på något sätt av dans i mindre eller större utsträckning och förskollärarna anser att dansen är viktig för de små barnen. Ändå finns det ingen som helst litteratur skriven om dans för barn i åldern 1-3 år. Jag har verkligen försökt att hitta litteratur om detta men inte lyckats. Jag har även letat efter forskning om dans för småbarn men inte lyckats med det heller och jag har frågat människor som är insatta i bland annat dansvärlden och de kände inte till någon litteratur eller forskning heller. Hur kommer det sig att det varken finns någon forskning eller litteratur? Är det så att pedagoger som arbetar med barn och dans tycker att barn i åldern 1-3 år är för små för att dansa? Eller har de aldrig har kommit på tanken?
Det måste ju finnas något skäl till att ingen har skrivit om dans med småbarn, men personligen har jag ingen aning om vad det skulle kunna vara. Jag blev förbluffad när jag upptäckte att alla böcker med barndans och danslek (Boman, 1976; Sjöstedt Edelholm & Wigert, 2004; Wigert, 1982) handlade om barn från fyra år och uppåt. Det verkar ju som att de små barnen inte anses vara kompetenta nog att använda sig av dans.
Det står i läroplanen att pedagogernas uppdrag bland annat är att bedriva dansverksamhet men ändå är den inte en egen verksamhet, vilket inte är särskilt konstigt med tanke på att inte ens forskarna ger sig in i detta område. Hur ska pedagogerna inom förskolan kunna använda sig av dans som pedagogiskt verktyg med barn i åldern 1-3 år om det inte finns någon kunskap om detta? Jag tycker forskarna inom pedagogik borde hjälpa pedagogerna med det och börjar forska om dans med småbarn. Istället forskas det mycket om till exempel läs- och
skrivinlärning för bland annat förskolebarn men dans med småbarn finns det inte något om. Det måste ju dessvärre betyda att dansen än idag inte har någon status.
När det gäller rytmik finns det böcker för princip alla åldrar, där kan vi bland annat se böcker som Småbarnsrytmik (Granberg, 1994). Jag anser att det borde finnas en motsvarande bok om dans, men det gör det inte. Egentligen är skillnaden mellan rytmik och dans inte så väldigt stor när det gäller de små barnen, men det finns skillnader. Enligt mig handlar rytmiken mer om rytmer och takter där musiken står i fokus men kroppen används och dans handlar mer om rörelser där kroppen står i fokus men där musiken används.
Viktigaste slutsatser
Ingen av förskollärarna valde att använda sig av begreppet dans för sin verksamhet fastän de använde sig av dansen på det ena eller andra sättet. Samtliga förskollärare tyckte ändå att dansen är viktig för barnens utveckling. Alla förskollärarna arbetade inom samma kommun men ändå var det få som kände till någon annan förskola förutom sin egen som arbetade med dans.
Förslag till fortsatt forskning
Vid en fortsatt forskning vore det intressant att undersöka olika metoder för hur pedagoger kan arbeta med dans för barn i åldern 1-3 år. Det tror jag kan innebära att fler får upp ögonen för dans med småbarn vilket jag tror kan leda till att böcker skrivs om detta som i sin tur kan leda till utbildning. Det tror jag skulle medföra att fler pedagoger skulle intressera sig för dans med småbarn men även att de skulle våga använda sig av dans i sin verksamhet.
Referenslista
Litteratur
Andersen, Peter & Kampmann, Jan (1990).
De yngsta barnen – förskolan och små barns utveckling. Lund: Studentlitteratur
Berefelt, Gunnar (1977). Skönt – om konsten att förnimma. Stockholm: AWE/Geber Bjertoft, Cecilia (2004). Dans – en möjlighet för alla.
Karlstad: Institutionen för kultur och kommunikation Bjørkvold, Jon-Roar (2005). Den musiska människan. Stockholm: Runa Boman, Birgit (1976). Dansa som du vill. Uppsala: Almqvist & Wiksell
Digerfeldt, Gunvor (1990). Utvecklingspsykologiska och estetiska aspekter på DANSLEK. Stockholm: Almqvist & Wiksell International
Ely, Margot (1993). Kvalitativ forskningsmetodik i praktiken – cirklar inom cirklar. Lund: Studentlitteratur
Ellneby, Ylva (2003). Titta vad jag kan! – vad föräldrar behöver veta om barns utveckling. Stockholm: Natur och Kultur
Evenshaug, Oddbjørn & Hallen, Dag (2005). Barn – och ungdomspsykologi. Lund: Studentlitteratur
Granberg, Ann (1994). Småbarnsrytmik. Stockholm: Liber utbildning
Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (2001). Examensarbete i lärarutbildningen. Uppsala: Kunskapsföretaget
Johansson, Eva (2003). Möten för lärande. Stockholm: Statens skolverk
Løkken, Gunvor; Haugen, Synnöve & Röthle, Monika (2006). Småbarnspedagogik –
fenomenologiska och estetiska förhållningssätt. Stockholm: Liber
Nationalencyklopedin (1990). Band 4. Höganäs: Bra Böcker AB
Nationalencyklopedin (1994). Band 13. Höganäs: Bra Böcker AB
Nationalencyklopedin (1995). Band 16. Höganäs: Bra Böcker AB
Sjöstedt Edelholm, Elisabeth & Wigert, Anne (2004).
Att känna rörelse – en danspedagogisk metod. Stockholm: Carlsson
Von Bülow, Gerda (1974). Vad är rytmik? – En introduktion i rytmisk-musikalisk uppfostran. Stockholm: Nordiska musikförl.: Edition Wilhelm Hansen
Vygotskij (1995). Fantasi och kreativitet i barndomen. Sv.översättning: Öberg, Lindsten Kajsa. Göteborg: Daidalos AB
Wigert, Anne (1982). Danslek på dagis. Arlöv: Berlings
Tidskrifter
Björkman, Karin (2007/06). Lek med musik och rörelse. Förskolan Claesdotter, Annika (2006/07). Musiken blir en bro. Förskolan Claesdotter, Annika (2006/09). Danslekar ger självkänsla. Förskolan
Claesdotter, Annika (2006/09). Sången skapar stolthet. Förskolan
Internet
Skolverket (2006). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Ödeshög: AB Danagårds grafiska. [pdf-fil]. http://www.skolverket.se/sb/d/193/url//0068007400740070003 a002f002f0077007700770034002e0073006b006f006c007600650072006b00650 074002e00730065003a0038003000380030002f00770074007000750062002f00 770073002f0073006b006f006c0062006f006b002f007700700075006200650078 0074002f0074007200790063006b00730061006b002f005200650063006f00720 064003f006b003d0031003000360037/target/Record%3Fk%3D1067
Datum för besök av webbsidan och nerladdning av pdf-fil: 2007-09-10
Bilaga
Intervjufrågor
1. På vilket sätt använder ni dans i er verksamhet med barn i åldern 1-3 år?
- Använder ni dans som ett pedagogiskt verktyg? - Varför?
- Varför inte? - Hur går ni tillväga?
- Finns det inslag av dans i verksamheten på något annat sätt?
2. I läroplanen står det att pedagogerna ska utgå från barnens tidigare erfarenheter, kan du berätta vad du anser om det när det gäller dans?
- Det står även att förskolan ska arbeta med dans som en uttrycksform, vad anser du om det?
- På vilket sätt tror du att dans har betydelse för barns utveckling?
3. Känner du till någon förskola som använder sig av dans i sin verksamhet?
